Så har då säsongen smugit igång. En första match mot Almtuna är avklarad och under denna dag(kväll) spelades den andra. Resultaten är, som vanligt, obegripliga att analysera och får som vanligt ses som några stapplande, prövande, steg mot det som slutligen formas skall.
När man inte själv har möjlighet att se matcherna, se spelarnas agerande på isen, se de olika konstellationernas försök till ordnat spel, då är det lika bra att tiga still. Att bida sin tid. Att spara på krutet.
En förlust mot våra antagonister från Östra Aros är alltid lika beklämmande som väntad en första match på höstkanten. Det svider i skinnet och man tar sig för pannan. Men samtidigt inser man att det spelar absolut ingen roll. Men det är då djävulen att vi som förväntas ligga i toppen av serien åker på däng, direkt, av ett lag som ska kriga i botten av samma serie! Ironiskt? Ja, kanske det. Eller så är jag ironiskt!
Skönt då att vi under kvällen kunde dänga till ett lag från den Ryska andraligan. Detta oavsett hur sunkig denna liga är, oavsett hur dåligt/bra motståndet var. En vinst, är en vinst, och ska hanteras som en framgång. Oavsett om den kommer mot ett brödgäng från en andraliga. Hm, en andraliga? Där spelar ju även vi! Är vi då också ett "brödgäng"?
Nej, nu väntar man med spänning att få se laget med egna ögon i ABB Arena...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar