Varken ut eller in...

Sannerligen säger jag eder alla att inte blir man klok på någonting nu för tiden! Inför förra säsongen pratades det vitt och brett och att "nu skulle det satsas på kontinuitet". Detta i form av ett nytt tränarpar vid namn Mats Waltin och Bert Robertsson. Första säsongen tillsammans skulle bli ett "prövorår" för att sätta ett nytt spelsystem på kartan. Nästa säsong skulle detta arbeta bära frukt. Så var det sagt men så blir det inte alls.

Spelarflykten har varit stor, nytillskotten förre, samt både fystränaren och andretränaren har lämnat skeppet för andra mer lukrativa(!) uppdrag.  Kvar står nu en tredjedel av tränartrojkan(Waltin) och ska bygga vidare på den plattform som redan lagts. En plattform som tog väldigt lång tid att stabilisera föregående säsong. Närmare bestämt tog det nästan hela grundserien innan laget hittade rytmen och harmonin i spelet. Faktum är att det var först när vi fick in några "panikvärvningar" i form av två Slovaker som spelet äntligen började bära frukt.

De avslutande matcherna i grundserien samt spelet i förkvalsserien visade stundtals att det fanns något att bygga vidare på. Men det var då det och nu är det nu. Nu har flera av de spelare som faktiskt bar laget, den senare delen av säsongen, inte längre med oss! Man får lite känslan av att Gulsvart tenderar till att gå två steg fram, och tre steg bakåt, för varje säsong. Lite Ebberöds bank över det hela. Sportchefen letar febrilt efter spelare som ska passa galoscher, spelsystem och plånbok. I allra bästa fall passar även spelaren/na in i gruppen. Men det är inget som är säkert. 

Man kan lugnt säga att föreningens surt förvärvade intäckter dräneras i en rasande fart utan att för den skull ge tillbaka några större sportsliga framgångar. Nu kanske vän av ordning säger att "vi gick ju till förkvalsserien" som om det skulle vara ett tecken på framgång. Sanningen, i min bok, är att Västerås ska gå till kvalserien, varje år, för att vara trovärdiga i sin satsning. Allt annat är bara trams. I alla fall i min värld. 

Personligen tycker jag det mesta verkar rätt dyster just nu i mitt kära lag. Visst, vi har värvat några intressanta spelare, men för den skull kan man inte blunda inför faktum. Ett nog så viktigt faktum dessutom. Vilka ska leda detta lag? Vilka ledare ska ro skutan i land? Visste spelarna som skrev på nya kontrakt att föreningen skulle tappa två av tre tränare? 

Just nu, i skrivande stund, känns det som om Gulsvart vinglar runt på ett guppigt hav. Skeppet är fyllt med ivriga(!) matroser som är beredda att hala seglet eller skota masten. Det är lovvärt. Men en lyckad seglats ställer även krav på att någon tar ut bäringen, kursen, och tydligt talar om vart resan ska bära! Vem blir Kapten på denna båt som med fast hand och barsk röst får alla matroser att arbeta mot samma resmål? Det räcker dock inte med en Kapten allena. Det behövs även en och annan styrman som kan bidra med order och kontraorder när havet blåser upp...

Men den som lever får se, bollen är rund, det sista som överger en supporter är hoppet, solen går upp i även morgon, klockarna stannar inte, det kan bli stolpe in,  det gäller att inte sälja smöret innan pengarna tagit slut, etc etc...