Fish och slagsmål...

Mårtensson på gång..

Det kan inte undgått många så här dagen efter att det blev lite kalabalik i matchen mot AIK då vår Christopher Fish gick bananas. Det hela utspelade sig några minuter in i de andra perioden och den som råkade illa ut var  Jonathan Andersson i AIK. 

Ishockey är en sport där känslor bubblar under hjälmen på de flesta spelare. Det är sannolikt en stor konst att kanalisera alla dessa känslor på ett konstruktivt sätt. Då och då ser vi bevis för att spelare tappar fattningen och går över gränsen. Dock är det väldigt sällsynt i svensk ishockey att det hela utmynnar i regelrätta slagsmål, man mot man. Oftare tar det sig uttryck i att någon trycker till onödigt hårt och vårdslöst i en tackling eller vevar på med klubban. Inte sällan med skador som följd. I flera fall skador som håller den drabbade borta flera matcher, ja, till och med flera veckor. 

Som bekant hade vi tidigare Viktor Mårtensson i laget. Då och då tog han en medveten fight med lämplig motståndare. Ibland för att stämma i bäcken då någon motståndare varit lite väl uppkäftig men även mer på eget bevåg. Mårtensson ansågs därmed besitta en egenskap som avskräckte våra motståndare till att vara allt för kaxiga på isen. Man kan lugnt säga att han blev både hatad och älskad för detta sätt att spela. Även inom de egna leden fanns två grupperingar. De som tyckte det var festligt, kul, och rättfärdigt när Mårtensson drog ut i handgemäng och de som ansåg att det mesta var pajaserier. 

Själv var jag ständigt ambivalent i frågan och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Å ena sidan ansåg jag det mer än berättigat ett Mårtenssons offer fick sig en omgång. Å andra sidan var jag frustrerad över de avstängningar som blev en naturlig följd av "underhållningen". Dessutom ansåg jag att Mårtensson genom sina återkommande rallarslagsmål felaktigt fick stämpel som en buse. En buse var han definitiv inte. Det var ärliga tag. Fråga bara alla Leksandsfans som för tillfället får åtnjuta Viktors framfart. 

Nåväl. Till huvudfrågan. Är det bra med dessa typer av slagsmål och är det Christopher Fish som ska stå för detta? Läser man dagens VLT framgår det att Fish var en aning frustrerad och i samband med en sammanstötning med tidigare nämnde AIK:are valde han att gå loss med nävarna. Om målsättningen var att väcka laget, fick det då den effekten? Mitt spontana svar på den frågan blir "Nej". Inte som jag upplevde det från läktarplats. Möjligtvis påverkade det spelarna på ett sätt som gav resultat längre fram i matchen. Att de kände sig tvingade till att agera när Fish offrat sig. Det är en möjlighet. 

Det tråkiga i denna kråksång är dock påföljden för Christopher. Avstängningen. En avstängning som kan bli ett par matcher lång. Det är inte vad laget behöver just nu. Så summerar jag det hela anser jag att effekten av det hela tyvärr blir negativ. Men, det är min åsikt. Andra tycker säkert annorlunda. Om inte annat kommer Fish´s status hos de allra flesta supportrar öka mångfalt. De kanske ser en framtida Stefan "Stiffen" Holmgren i vardande. Den kanske "elakaste" spelaren som lirat i Gulsvart. En spelare som älskade att vara innanför tröjan på alla motståndare. En spelare som vi supportrar älskade lika mycket som han var hatad av våra motståndare. Skillnaden är dock att Fish kan göra mål:)

Kort sagt. Jag anser att Christopher Fish ska vara mer "Stiffen" än "Mårtensson" fortsättningsvis. Fräck, företagsam, och extremt irriterande för våra motståndare istället för att knäcka knogarna och bli avstängd.

Nog om detta...

Västerås - Rögle 3-1

Mårtensson vs Curry 1-0

- ÄNTLIGEN!, som Gert Fylking brukade utbrista! Vi vann mot Rögle! Men det satt hårt åt. Till en början var vi inte med i denna match. Första tio minuterna fick man otäcka vibbar av att Boforsmatchen satt kvar i skallarna på alla spelare. Rögle åkte sönder oss, passade bort oss, och skapade en hel del chanser. Själva hamnade vi mest på rygg, fel sida, eller i fel zon. Det såg skärrat och oroligt ut över hela linjen. Tur då att Sperrle gjorde sitt jobb längst där bak.

Men efter de första tio, och med god hjälp av en Rögleutvisning, bjöds vi in i matchen. Det blev ingen utdelning men även efter detta pp fortsatta laget att skapa visst tryck mot RBK. När man började hoppas på utdelning, ett ledningsmål, trasslade det genast till sig. Trots puckkontroll i egen zon lyckades vi tappa pucken vid ett uppspel och bjuda Rögle på ett enkelt ledningsmål! För övrigt ett väldigt elegant mål där Sperrle inte hade någon större chans att rädda.

Efter det debaclet, som kom som en riktig örfil, fick man riktigt dåliga vibbar - igen! Hur skulle detta lag, som senast tappade en "säker seger" borta mot Bofors, ta sig tillbaka in i matchen? Men lyckligtvis var det ingen fara på taket. Trots detta nesliga baklängesmål fortsatta laget spela rätt bra fram till periodvilan. Bra så!
- En jämn förstaperiod där lagen ägde en del var.

Andra perioden var inte direkt lysande för något lag men stundtals lyckades vi sätta hygglig press mot Fransson i Rögles kasse. Speciellt ett pp var grymt bra. Där fick vi ned Rögle i knä på målvakten men puckuslingen ville naturligtvis inte in. Utdelningen kom dock strax efter En avvaktande utvisning på Röglespelare, ett löst skott från back, retur rakt ut till Marcus Ljung som kunde sätta kvitteringen i närmast tom bur. Tur med studs - javisst! Men det målet förtjänade vi verkligen.

- I denna period var vi aningen bättre än Rögle utan att för den skull dominera.

När tredje perioden startade upp funderade jag mycket på om laget skulle ha energi nog att driva matchen till sin egen fördel? Oron visade sig dock obefogad. Det var vi som förde matchen och Rögle var det lag som såg mest slitet ut. Men känslan var att matchen när som helst kunde svänga till motståndarnas fördel. Vi behövde verkligen ett mål att gå på! Och till slut kom det. Målet. Ledningsmålet. Befriande skönt. Ett rätt vackert mål signerat av L.Ö.K-formationen. Karlsson tar in pucken i zon och släpper till Broc Little som tråcklar sig fram till ett svagt avslut. På returen kommer dock P Öberg ångande och trycker in trissan. Så skönt!

Direkt efter målet får P Öberg en liten körare av Curry i RBK. Visst handgemäng uppstod men domaren gick snabbt emellan. Men det skulle komma mer. Mycket mer!

I bytet efteråt utmanade tydligen Curry vår V Mårtensson. Plötsligt stannade spelet upp i spänd avvaktan på det som skulle hända. Viktor vs Curry. Spelarna cirklade runt varandra innan de gick i närkamp. Sedan skedde allt väldigt fort. Viktor tryckte handen i ansiktet på Curry som totalt oförberedd på denna manöver duckade undan. Det skulle han inte gjort. I samma ögonblick fick Viktor ett fast grepp om Currys tröja och kunde med sin fria högerhand börja bearbeta motståndaren. Det blev aldrig någon match! Några sekunder, och slag, senare låg den väldige Curry, tvåmetersmannen, på knä. Förnedrad och tillplattad av en betydligt mindre men ack så ettrig Gurka i form av V Mårtensson. Ridå för Rögle....

Då jag normalt sett inte är någon vän av slagsmål på isen måste jag dock  erkänna att just denna fight starkt bidrog till att föra oss till seger i denna match. Man såg det tydligt på alla spelarna i laget som jublade ikapp från båset och isen då de kollektivt hyllade Viktors insats...

I de efterföljande bytena, fram till slutsignalen, var det ett oerhört aggressivt Västerås som inte gav Rögle utrymme någonstans på isen för att gå ifatt målmässigt. Man gick in i alla närkamper oerhört rejält och spelade konsekvent rakt och enkelt. Lysande avslutning från laget...

Leif Boork hade troligen sagt "Momentum" och därefter drabbats av ofrivillig sädesavgång om han sett hur laget agerade efter detta "bråk"!

Att sedan Broc Little, på ett något annorlunda sätt, satte 3 - 1 i tom kasse gjorde banne mig inte saken sämre!

- Ska man summera matchen så gjorde vi inte någon lysande match. Fortfarande är det för många spelare i laget som inte syns långa stunder. Men med tanke på den senaste tidens motgångar får man ändå ge laget väl godkänt i betyg då de verkligen gjorde allt de kunde för att bärga denna viktiga seger!

Mårtensson vs JLPG

Mårtensson vs JLPG

Det är nästan parodiskt vilken uppmärksamhet "fighten" mellan Leksands JLPG och vår egen V. Mårtensson fått i olika medier. En sak är därmed också bekräftad: - Man kan definitivt inte anklaga media för att vara nyanserade i sin rapportering av händelsen!

Det är många "tyckare", "experter", och för all del vanlig folk, som tyckt till i frågan och åsikterna går isär huruvida det var den ene eller den andra som "vann" fighten. Som om det skulle ha någon större betydelse! Syftet med dessa slagsmål är inte i första hand att vinna utan att skapa ett avbrott som stör motståndarnas rytmen, och fokus, och i bästa fall få det egna laget att vakna till. Med andra ord spelar det ingen roll hur utgången blir i själva slagsmålet.

Man kan inte förneka att det denna gång var gynsamt för de gulsvarta att V. Mårtensson kastade handskarna för efter detta lyckades laget lyfta upp spelet en aning och fick därmad stopp på Leksands dominans i perioden.

Men det var inte bara av godo sett ur mitt perspektiv. JLPG var nämligen den back i LIF som visade upp en stor tröghet i spelet i egen zon där han ofta slängde iväg puckar utan adress när han blev lite pressad. På det viset var det lite synd..

Vad jag då tycker om denna typ av uppgörelser? Tja, jag är väldigt kluven. Om det handlar om att gå in och skydda en medspelare som utsätts för "övervåld" eller om V.Mårtensson själv får en tjyvsmäll och tänder till, då finns det någon form av rättfärdighet över det hela. Om V.Mårtensson däremot hemfaller till att dra igång slagsmål med syftet att "bjuda på underhållning" då blir det bara patetiskt och fel...