Det är sportchefens fel... (eller)
Under de senaste fem åren har Niklas Johansson agerat sportchef i vår förening. Innan dess hade han samma uppdrag i Arboga. Att försöka summera en sportchefs arbete gör man inte i en handvändning. Under de fem år Niklas huserat hos oss har en mängd spelare passerat revy. Jag uppskattar att Niklas värvat i storleksordning 50-70 spelare under denna tid. Minst! Det har varit allt från mer långsiktiga värvningar till kortsiktiga lösningar då egna spelare varit skadade. Det har varit tidiga värvningar inför säsong, under säsong, och värvningar i slutet av säsong. Som sportchef är man inte klar med lagbygget, någonsin, tydligen. Man måste ständigt vara alert och på hugget för att komplettera eller ersätta spelare i truppen.
Med visst fog är det många som ifrågasätter Niklas Johanssons kompetens som sportchef. Det är helt naturligt då föreningen, under hans tid, inte uppnått den målbild man satt upp. Frågan jag ställer mig är om det är så enkelt att man kan projicera det sportsliga misslyckandet på en - sportchef?
I grund och botten handlar det om att de spelare som iklär sig föreningens färger gör det de förväntas göra. En sportchef kan bara rekrytera, skriva kontrakt, och hoppas på det bästa. Efter det är det upp till spelaren att prestera under överinseende av tränare.
Att rekrytera spelare måste vara svårt. Oerhört svårt. Jag själv har inte någon större insikt i hur en sportchef gör sitt urval. Vilka kriterier han väljer att premiera före andra. Jag antar att en sportchef till stor del befinner sig i spelaragenters våld. De erbjuder "varor" som sägs vara prima men lika gärna kan vara sekunda. Det är först när "varan" testas i skarpt läge som sportchefen får kvitto på huruvida det var ett bra eller dåligt "köp". Bytesrätt, ångervecka, eller öppet köp praktiseras inte.
Ett led i att stärka kunskapen om ett tänkt spelarförvärv är naturligtvis om föreningen bedriver någon form av egen aktiv scouting. Om se sker i vår förening har jag ingen vetskap om. Om så inte sker kan detta vara en förklaring till att förhållandevis många värvningar visar sig vara "sekunda". Men återigen, jag har inte insikt i hur föreningen arbetar med sitt värvningsarbete.
Den kritik som främst riktas mot vår sportchefs lagbyggen är att spelarna har en tendens att prestera bra under grundserien men totalt floppa, eller åtminstone underprestera, i olika former av kvalspel. Något som vi supportrar bevittnat de senaste sju-åtta åren.
Frågan är dock om detta verkligen är sportchefens fel? Kan det inte lika gärna vara tränarnas fel att spelare inte presterar när det gäller? Jag bara undrar! Det kan tyckas märkligt att spelare presterar till allas förnöjsamhet ända tills det verkligen gäller. Då, och först då, drabbas de av någon form av prestationslåsning! Hur ska en sportchef kunde förhindra detta? Finns det möjligheter att vid kontraktsskrivning få med klausuler som förhindrar en sådan utveckling? Knappast troligt!
Men om det inte är sportchefens fel, eller tränarnas, att bärande spelare, spetsen, inte presterar vem ska vi då skylla på? Är det spelarna det är fel på? Tappar de lusten att lira hockey när det gäller som mest, när allt ska avgöras? Tror knappast det. Det vore som om spelare skulle prestera allt sämre ju närmare de kom att spela om SM-guldet i SHL.
Återstår då ett annat alternativ. Spelaragenterna! Är det denna ansamling av personer som påverkar spelarna i slutskedet av säsonger så till den milda grad att de tappar fokus. Är det agenternas vilja att säkra sina klienters framtid som spökar till det hela? Genom åren har vi sett hur flera av våra bärande spelare i laget blivit uppvaktade av andra lag i slutfasen av säsongen. Något som framkommit direkt när sista matchen spelats.
Ska jag vara ärlig tror jag mest på det senaste alternativet. Jag tror att spelaragenternas vilja att hjälpa sina klienter(spelare) medverkar till spelarnas ovilja, oförmåga, att ge allt för den förening de faktiskt representerar. Detta är fullständigt naturligt, på sitt sätt. Om en spelare vet att han till kommande säsong har ett nytt lukrativt kontrakt, i annan förening, så behöver han inte slita hund för att uppnå sportslig framgång under aktuellt kontrakt.
Minns bara en spelare som Broc Little som var fullständigt dominant under grundserien. Spelade tillsammans med Peter Öberg och William Karlsson. I förkvalsserien var han dock endast en skugga av sitt forna jag och gjorde en mycket blek insats. När säsongen tog slut visade det sig att alla tre i denna bärande formation, hade nya kontrakt som låg och väntade. Peter drog till Modo, William till HV71 och Broc till AIK.
Inte så konstigt egentligen att de hade tankar på annat håll....eller?
Så vems fel är det, egentligen?
Jag återkommer i ämnet lite senare...
