22 november 2017

Synapser och synergier..lärare och tränare..

Tränare eller Lärare?




"Synaps = platsen där ett neuron med hjälp av ett nervändslut bildar en funktionell informationsförmedlande kontakt med ett annat ..."

"Synergi är när två eller flera influenser tillsammans bildar en starkare influens än vid direkt addition"

Se där ett annorlunda sätt att inleda ett inlägg! Vikarierar man som NO-lärare måste man kunna svänga sig med det mesta. Alla främmande ord och begrepp är välkomna i min vardag. Det är på så sätt jag sätter mig över mina elever. Markerar vem som vet. Vem som bestämmer..

- Alla som vet vad en synaps är räcker upp en hand! Nehej, ingen som vet! Men kanske någon kan förklara vad en synergieffekt är? Sedan skakar man medlidsamt på huvudet och suckar högt åt barnens okunskap och går vidare i texten. 

Varför skriver jag så? Tja, det finns en märklig koppling till ishockey. Eller åtminstone i ledarskapet. Man säger ibland, när man inte förstår, att det vara "rena grekiskan". Precis som eleverna i min beskrivning ovan, eller spelare i ett lag, är det av yttersta vikt att man förstår vad som menas. Om inte famlas det i mörkret. 

Känner att jag snöat in mig lite man ska försöka hitta en väg ut. Alldeles strax. Så, nu tror vet jag hur jag ska nysta vidare. 

Efter att tagit del av filmen "Inside VIK hockey" eller "Vägen tillbaka" har det kommit över mig. Insikten. Det är banne mig inte någon större skillnad att verka som tränare kontra lärare. Finns otroligt många beröringspunkter. I grunden behövs självklart någon form av ämneskunskap, men, kanske den viktigaste egenskapen är att väcka nyfikenhet. En nyfikenhet i att hitta svaren. Hur ska jag som spelare, elev, göra för att nå mina personliga målbilder. Hur kan jag bidra i en lärprocess där vi som grupp utvecklas och lär av varandra?

I min egenskap av lärare är den bästa framgångsmetoden, utan tvekan, individens egen vilja att utvecklas. Att gå bakom och knuffa på är ingen långsiktig lösning. Tvärtom kan den vara hämmande. Med andra ord gäller det att hitta nyckeln. Nyckeln som startar individens egen motor, den inre drivkraften. 

Hur gör man då det? Tja, det finns ingen generell lösning som passar till alla individer men det är just detta som är utmaningen för en ledare, tränare,lärare. En lagom kravbild är ett steg på vägen. En kravbild som är nåbar. 

Hur ofta hör vi inte tränare säga: - Vi tar en match i taget! Samma sak gäller för mig. Jag tar en lektion i taget. Efter varje lektion/match måste finnas tid till eftertanke och utvärdering. Både för elev/spelare och ledare/tränare/lärare. 

När jag nu lyssnat på Tomas Paananens snack med spelare(i filmen) känner jag igen mig i mycket. Även spelarnas reaktioner, brist på reaktioner, känns igen. En lärmiljö där man vågar uttrycka sig är en bra lärmiljö. Känner sig spelare/elever rädda att uttrycka en åsikt, en tanke, hämmar det istället utvecklingen. Grundregeln är att "det finns inga svar som är fel". Alla svar är tecken på vilja till delaktighet. Att man vill något. En tanke som yttras kan bemötas och diskuteras och i dess förlängning leda till ny insikt. Utveckling.

Som ledare/tränare/ledare gäller att ha förmågan att vara den som bestämmer utan att stänga dörrar. Att leda utan att styra. Att vara en vägvisare. Någon som pekar ut färdriktningen för både individen och gruppen men samtidigt ständigt är öppen för dialog. Dialogen skapar samhörighet. Det skapar ett "vi". 

Ett moderna ledarskap innehåller allt detta jag försöker beskriva. Ödmjukhet, lyhördhet, samt tydlighet.  Hårtorkarnas, gaphalsarnas, och tyrannernas tidsepok är passé. Den gamla tränarkulturen där en ledare var den dominerande hanen som kuvade alla som sade emot. "Är du inte med mig så är du mot mig", typ.

Den som lever i den tron att endast med gap, skrik och hot kan man hålla ordning på en grupp elever/spelare lever i en villfarelse. Under mina snart arton år i skolan har jag ytterst sällan behövt höja rösten för att åtnjuta den respekt jag förtjänar. Respekt får jag av att jag även visar respekt. Det är en ömsesidigt. Jag respekterar individen för vad den är. Utifrån den ordningen arbetar vi tillsammans mot ett gemensamt mål. Funkar rätt bra, om ni frågar mig!

Vadan denna utläggning? Som jag redan nämnt. Tycker det finns så många intressanta beröringspunkter mellan våra uppdrag. Tränarens kontra lärarens. Dessutom tycker jag, utav det jag sett och hört, att Tomas klarar av rollen som tränare på ett bra sätt. Ger mig fan på att han skulle överleva en dag i skolan!

Så var det med det. Lita svammel på kvällskvisten! Tack för titten...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar