12 november 2016

Hotet underifrån..

Det negativa kvalet hotar underifrån, under ytan...



En seger och en förlust
Efter segern hemma mot Almtuna hade vi skaffat oss lite, säger lite, andrum. Tankar om det förhatliga negativa kvalet sköts tillfälligt åt sidan. Efter dagens bortamatch mot Mora påminns man åter om den avgrund som kan öppnas. 

Tre bortamatcher med ungefär samma insats och utfall. 0-1 mot Modo, 0-1 mot Timrå och nu 0-2 borta mot Mora. Tre matcher. Noll mål. Noll poäng. Där i mellan två hemmasegrar. Dessutom rätt meriterande. 5-2 mot BIK Karlskoga och 4-2 mot Almtuna. 

Tyvärr räcker inte det. Det räcker inte med att vinna hemmamatcher för att på allvar ta avstamp och bygga upp en poängskörd som säkrar nytt kontrakt. Det kommer behövas båda och. Vinster hemma och vinster borta. 

Det som oroar mig mest är inte att vi förlorat de tre senaste bortamatcherna. Nej, det som oroar än mer är hur vi genomfört dessa. Det har inte sett bra ut. Inte bra alls. Mot Modo borta gav vi oss  i alla fall chansen genom att skapa ett visst tryck i vårt försök att ta poäng. Av detta såg jag inte mycket i dagens match eller i bortamatchen mot Timrå. Kort sagt så är vår offensiva spänst och kraft inte mycket till att hänga i julgranen för tillfället. 

I matchen hemma mot Almtuna var det i sanning med väldigt mycket flyt vi lyckades bärga segern. Det var Almtuna som långa stunder höll i taktpinnen och vi fick slita hårt för att freda oss. Trots hemmaplan var det bortalaget som spelade som om de hade hemmaplan. Det känns inte bra. Inte bra alls.

Defensivt har vi klarat oss väl. Målvaktsspelet är bra. Det är inte där det brister. Problemet är att vi får jobba så otroligt hårt för att freda oss defensivt att det sällan finns kraft kvar till spelvändningar eller eget offensivt spel. 

Frågan man kan ställa sig är vilken rimlig kravbild man kan ha på laget i dagsläget. Är det så här vi kommer spela, prestera, resten av säsongen? Om så är fallet, ja då är det bara att vänja sig vid tanken på ett kommande negativt kval. 

Vår trupp såg tunn ut redan från seriestart. Några få etablerade spelare var tänkta att dra ett tungt lass. Offensivt vilade stora förhoppningar om att Christopher Fish skulle rida vidare på sin framgångsvåg från förra säsongen. Markus Persson anslöt från Tingsryd och var tänkt att producera många fina poäng. Niklas Lihagen skulle få sin personliga revansch och visa vilken duktig spelare han är. Och så vidare. Hur har då utfallet blivit?

Niklas Lihagen var stundtals lysande under försäsong och i inledning av serien. Nu är han blott en skugga av sig själv. Klagar på stor trötthet. Något som vi alla sett från läktaren. 

Christopher Fish såg bra ut från försäsong men hade oturen att bli skadad i hemmamatchen mot Timrå. Var borta ett antal matcher. Har gjort några mål sedan återkomsten men ser ännu inte ut att nått sin formtopp. 

Markus Persson var liksom Lihagen närmast formidabel under försäsongen. Gjorde lite som han ville med puck och klubba. Dominerade i sina byten. När seriespelet började föll dock hans prestationsnivå. Fick inte ut så mycket av sitt spel. Blev skadad. Kom tillbaka. Skadad igen och nu borta för resten av säsongen.

Tre spelare som alla var tänkta att driva vår offensiv. Tre spelare som inte alls nått upp till förväntade nivåer. Inte konstigt att vår offensiv haltat av och till. Dessutom:

- Hemvändande Mikael Frycklund glimrar till emellanåt. Men inte tillräckligt ofta.

- Trotjänaren Fredrik Johansson gör sällan en dålig match men poängproduktionen rysligt dålig

Totalt sett fem spelare som besitter en betydligt högre potential än de visat så här långt. Fem spelare som inte levererat tillräckligt. Fem spelare som var, är, tänkta att leda vårt lag.

Det som vi alla till mans undrar över nu är var felet ligger? Är det spelarna som är för dåliga eller är det tränarnas matchplan, taktik, som felar? Jag är så naiv att jag tror vårt spelarmaterial håller tillräckligt hög nivå för att utmana alla lag i denna serie. Se bara våra segrar mot Almtuna och Bofors hemma. Om det inte beror på spelarmaterialet, ja, då återstår spelplanen, taktiken, matchupplägget. Är det våra tränares taktiska upplägg som sätter käppar i hjulet för spelarnas egna ambitioner? Går man i otakt. Spelarna vill en sak, tränarna en annan. Att jag ställer mig den frågan beror på Christer Olssons uttalande efter förlorade matcher att han är besviken på spelarnas inställning. 

Tja, inte vet jag. Som vanligt spekulerar jag. En sak vet jag dock med bestämdhet. Vinner vi inte våra kommande två hemmamatcher, ja då sitter vi i skiten!



2 kommentarer:

  1. Olsson sa väl i intervju efter matchen igår att taktiken var att spela 0-0 i två perioder och sedan satsa offensivt i tredje perioden. Problemet med den taktiken är ju att det inte finns någon ork kvar till offensiv i tredje....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite så jag uppfattar det. Vi är duktiga på att försvara, men, när vi ska ställa om till ett mer offensivt spel finns inte kraften. Vi får slita oerhört för att freda egna målet.

      Radera