1-3-1, eller, vi vickar på rumpan-spel!

1-3-1

Över tid denna säsong har jag försökt förstå mig på vilken spelmodell som våra nuvarande tränare eftersträvar. Redan när C Olsson tillträdde hörde jag från olika håll att han var en tränare med "försiktighet" som ledstjärna. Tanken är att ett väl sammanhållet lag ute på isen skapar möjligheter. Ett lag som backar av, täcker isytor, slösar inte energi när motståndare har puck. Det är när man vinner puck som påslaget ska komma. Då kör man. Full fart. 

Tanken är nog god men genomförandet svårare. Min upplevelse är att våra motståndare ständigt har mer fart under rören. Även då de tappar puck hinner de väldigt enkelt ställa om till försvar. Anledningen är enkel. De tar med sig farten från offensiven till det defensiva arbetet. 

När vi väl vinner puck startar vi från närmast stillastående. Det förstår vem som helst att det inte är optimalt. Hur ofta tvingas inte vi anfalla mot samlat försvar? Min upplevelse är att vi i nio fall av tio möter ett väl samlat försvar när vi väl fått ordning på puck och klubba för egen offensiv. 

Vi är med andra ord ett lag som inte sätter press, någonstans, ute på isen. Jo, fel av mig. När vi väl får panik och matchen är på väg att rinna oss ur händerna, då börjar vi spela med mer fart och mer presspel. Det intressanta är att då, och först då, börjar vi ta oss in i matcherna! 

Ett vanligt scenario denna säsong:

- Matchen startar. Vi åker runt och tar det lite lugnt. Spelar avvaktande. Kollar in lite hur våra motståndare spelar. Känner av läget. Plötsligt ligger vi under med 0-1 eller 0-2. Nu blir goda råd dyra. Vad göra? Jo, tycks spelarna tänka, vi skiter i taktiken och bara kör! Och se på fan! Vi kan spela offensiv hockey och skapa rejält tryck. Vi kan skapa chanser, vi kan göra mål!

Naturligtvis kan jag ha helt fel i mina tankebanor men jag redovisar bara hur jag upplever det. Utifrån dessa mina tankar kommer som ett brev på posten en liten reflektion: 

- Har C Olsson en plan B? 

Vad jag menar är helt enkelt om C Olsson envist vill hålla fast vid sin spelmodell, eller, om han i det läge laget befinner sig har förmågan att sadla om. Är han principfast, tjurig, introvert och håller fast vid sin egen förträfflighet, eller, kan han ödmjukt ta till sig intryck och tankar från sin omgivning? Är han beredd att lyssna på goda råd, helt enkelt? Råd som kan komma från spelare i truppen. Eller från våra sportchefer. Tja, inte vet jag!

En sak vet jag med bestämdhet: - Efter 26 omgångar har inte C Olsson bevisat sin förträfflighet med hänvisning till lagets tabellplacering.

Lägg väl märke till att jag i detta inlägg inte kommer med ursäkter om att "vi har haft många skador" etc. Det är något som alla lag drabbas av, hela tiden!

Det nya spelet - taktiken

Åk hit, sedan dit, och sedan svänger du vänster, sedan höger,
tackla som fan, sedan åker du hem..

Efter gårdagens inlägg lovade jag att försöka beskriva vad det är som gör att det går bra, just nu. Som vanligt handlar det mycket om de små små detaljerna. Spelare kan åka runt i match efter match och närmast slentrianmässigt göra rätt när grundtryggheten i spelet finns. Man agerar utan att fundera så mycket. 

"Jaha! nu fick jag pucken. Då passar jag den vidare" Inte svårare än så. Men det är just det som är så svårt om inte alla spelare agerar samtidigt. 

En tränare sa till mig en gång att spelarna ska röra sig över isens alla zoner som om det fanns ett osynligt snöre mellan dem. Ett snöre som försäkrade att alla spelare deltog. Ett snöre som gjorde att laget hölls ihop. Ett snöre som medförde att alla spelare tvingades till samma fart. Spelarna på isen blev en rörlig enhet som genom sin samverkan hela tiden kunde ge varandra understöd.

Och det är där som vi närmar oss den stora skillnaden i vårt spel mot tidigare under säsongen. Nu agerar alla spelarena på isen som om detta snöre fanns. De interagerar, om man så vill. De ger varandra understöd, och avlastning, överallt på isen. 

Avlastning innebär i korthet att puckförande spelare alltid erbjuds ett passningsalternativ.  Spelare behöver inte "kasta iväg trissan". Avlastning skapar trygghet. 

Understöd gör att spelare vågar fullfölja en aktion. Vågar forechecka. Vågar gå på mål. Vågar fullfölja en tackling. Understöd skapar trygghet. Det finns någon i spelarens närhet som täcker upp, som backcheckar, som tar din plats.

Ett exempel på detta med understöd är vårt presspel som helt plötsligt fungerar. Varför? Jo, spelarna som kliver fram i forecheckingen agerar inte längre individuellt. De har understöd. Andra spelare fyller på i presspelet. Man agerar gemensamt. Understöd.

Lägger man dessutom till den fart som vi plötsligt fått under skridskorna så blir allting ute på isovalen så mycket enklare att utföra. Farten får spelarna av att de vågar agera. De har  ju understöd. Fart föder fart till andra spelare. 

En annan anledning till vår fart anser jag är just avlastningen. Spelarna har hela tiden alternativ så pucken kan spelas iväg snabbare. I de senaste matcherna har jag allt oftare sett ett "giv-and-go" spel i mittzon som inte fanns tidigare. Spelare ger varandra avlastning genom att positionera sig rätt. Över hela isen(en tränare hade troligen uttryckt sig i form av bågar).

Ishockey, som många andra bollsporter, handlar om att krympa ytor för sina motståndare. Håller man ihop sitt eget lag så krymper man spelytorna för motståndarna. Håller man hög fart drabbas motståndarna av tidspress och även då "krymps ytorna". Motståndaren får helt enkelt mycket mindre tid på sig att utföra sin tänkta handling. 

En annan sak som påverkat vårt spel till det bättre är passningsspelet. Framför allt tempot i passningarna. Minns när Patrik "Bulan" Berglund gästspelade för någon säsong sedan. Hans passningar var STENHÅRDA. När han själv fick en lös passningen markerade han sitt ogillande. Genom att "sätta fart på pucken" när man passar ger man sin kompis mer tid i nästa moment. Här ser jag en klart förbättring. Genom att spelarna nu sätter allt fler passningar på bladet kan tempot hållas uppe på ett helt annat sätt. Även våra backar börjar allt mer sätta lite fart på pucken även när de skickar pucken mellan sig. Det är bra. Då ger man varandra tid. Får man lite mer tid kan man utföra nästa moment med större precision.

Fyra nyckelord som jag anser bidragit till vår spelmässiga förvandling:

- Understöd

- Avlastning

- Passningstempo

- Fart

Så tänker jag. Men jag är ingen expert. Expert är däremot Janne Karlsson, tränare i SSK, och då ser man hur bra han lyckas. SSK är klart SHL-mossiga just nu, eller hur?

Mot nya segrar..

Inge mer plask nu..

Magplask kan vara smärtsamt!

Under den gångna säsongen har vi Gurkor varit rätt förskonade från riktiga "magplask". Det närmaste vi kommit, åtminstone målmässigt, var nog bortaförlusten mot Mora senast. Om man ska vara riktigt ärlig har vi spelmässigt varit nära "magplask" i fler matcher men det blundar jag gärna för just nu. Jag nöjer mig med fadäsen mot Mora.

Det som oroar inför kvällens match är självklart de första fem till tio minuterna. Länge sedan nu som vi tog ledningen i en match, tog kommandot. Man kan dock befara det värsta i denna nya drabbning mot Bofors. I vanlig ordning kommer de nog ut fulltankade med adrenalin och sätter en våldsam press. Frågan är om Waltin redan inför match fått igång spelarna ordentligt. Här får inte någon stå på hälarna när pucken släpps. Här gäller att mota Olle i grind. Släpp inte en djävul över blå - typ! Stå upp, stå emot, frukta intet, må budskapet vara. Nu vill vi inte höra talas om några fler "magplask" de resterande matcherna i grundserien.

Som jag ser det kommer första målet vara helt avgörande. Vi måste få första målet. Eller få och få. Vi måste göra första målet, ta tag i taktpinnen, bestämma tempot och därefter manövrera ut och bort Bofors ur matchen. I takt med att deras frustration tilltar kommer misstagen vi ska utnyttja. Då vänder vi spelet blixtsnabbt och våra Slovaker erbjuds oceaner av is att briljera på. Det kommer passa dem utmärkt.

Så må det bli!

Gör första målet, och gärna andra, och kontra sedan sönder Bofors efter konstens alla regler. Det är mitt recept...

Skulle inte detta fungera får man övergå till plan B: Kötta mot mål!