Jonte Berg - eleganten!

Tydligen finns det en möjlighet att Jonte Berg stannar/får nytt kontrakt. Bra, skriver jag, och ska strax motivera varför. I tider med stor spelaromsättning säsong till säsong är det tacksamt för en tränare om vissa spelartyper stannar kvar. Till den kategorin av "typer" inkluderar jag Jonte Berg. 

Jonte plockades in under säsong och jag gissar att både Niklas Johansson och Martin Filander hade en agenda till grund för den värvningen. Man ville helt enkelt stärka upp defensiven samtidigt som man fick ett offensivt hot, i samme spelare! Sedan tidigare visste vi alla vilken kapacitet Jonte hade i det defensiva arbetet. En mycket kompetent spelare i boxplay som med sin fina skridskoåkning hela tiden låg på lur för att snappa upp puck och skrinna ifrån övermodiga motståndarbackar. Sett till den kravbild som jag gissar fanns på Jontes intåg i truppen tycker jag han uppfyllde den med råge. Överlag gjorde Jonte helgjutna arbetsinsatser över säsongen. Faktum är att jag faktiskt tyckte han var som allra bäst i slutet när andra spelare syntes tappat både lite fart och energi.

Jag vet att det snackas mycket om att vi måste ha producerande spelare i laget. Detta gäller i högsta grad forwards. Helst av allt ska alla forwards producera runt 15-20 mål per säsong. Nu är detta inte rimligt, naturligtvis. Om vi ser till denna grundserie gjorde vi i 144 mål. Detta fördelat på, låt oss säga, tretton forwards och sju backar. 

Mål backar: 16 mål

Mål forwards: 128

Med andra ord snittade våra forwards 11 mål under denna säsong. Tittar man sedan på hur målen fördelades mellan spelet fem mot fem och powerplay ser man ganska snart att de spelare som fick mycket tid i den senare spelformen självklart gjorde fler mål. 

Spelade mest pp:

Dustin Johner 

Fem mot fem: 6

Powerplay: 17

Jerry Williams

Fem mot fem: 10

Powerplay: 7

Eddie Davidsson

Fem mot fem: 6

Powerplay: 7

----------------

Spelade pp:

Fredrik Johansson

Fem mot fem: 12

Powerplay: 2

Spelade bp:

Jonte Berg

Fem mot fem: 2

Powerplay: 0

Vad jag vill visa med denna statistik är att när man bedömer en spelares poängproduktion måste man absolut ta i beaktande hur mycket istid spelaren fått i olika spelformer samt vilken roll spelaren haft. Jonte Bergs huvudsakliga uppgift under en stor del av säsongen handlade mycket om att med bra skridskoåkning ligga högt uppe i banan och störa motståndarnas uppspel. Ofta tillsammans med Marcus Söderqvist och Mathias Bromé. Något den formationen var väldigt framgångsrika med i många matcher. Min uppfattning var att den formationens huvudsakliga uppgift var att störa och förstöra för våra motståndare. Sekundärt var egen offensiv och målproduktion. 

Jag inbillar mig att det finns mer att plocka, locka, ut av Jonte Berg. Jag är så naiv att jag tror en förlängning med Jonte kan bli en bra affär inför nästa säsong. Följande skäl anför jag vill Jonte ska få chansen en säsong till:

- Det finns en offensiv uppsida hos honom som ännu inte fått utrymme.

- Med rätt omgivning, i en mer offensiv formation, kan det plötslig lossna poängmässigt.

- Sportchef och tränare vet precis vad man får för pengarna.

- Jonte Berg kommer inte bli speciellt dyr att behålla.

- Kontinuitet i vårt boxplay (ja, han kan även fortsättningsvis spela i denna spelform)

- Jonte Berg klär i mustasch!

Det om det...

Nya spelare in...

Under dagen presenterades två nyförvärv till föreningen. Två backar. Den ene från Timrå och den andre från - Oskarshamn! Andreas Borgman och Oscar Engsund. Jepp, så är det. Just den Oscar Engsund som vår Stefan Gråhns hade ett kurr med under denna säsong. Samme spelare som förra säsongen satte en armbåge(!) i nunan på Tony Romano med en mindre hjärnskakning(!) som följd.

Gråhns och Engsund

Om vi börjar med Andreas Borgman får han ses som en framtidsman då han är endast nitton år gammal. Fostrad i Timrå och spelat där allt sedan juniortiden. Har hunnit med att representera Sverige i U18, U19 samt U20. Med andra ord en mycket talangfull spelare. Enligt Timråsupportrar ett tungt tapp. Den stora frågan är varför man väljer att värva en sådan ung back? Upplever föreningen att det inte finns tillräckligt skickliga unga backar i det egna J20 - laget? Genom att värva en så pass ung back tar man per automatik bort möjligheten för en egen produkt. Innebär det att en så lovande back som Mathias Linnarud inte längre ses som ett alternativ? Är det Hampus Larsson som inte duger? Blir spännande att se hur Martin Filander och Niklas Johansson tänker i denna fråga!

Låt oss då granska nästa backförvärv - Oscar Engsund! En Oskarshamnsprodukt som provat på spel både i V Frölunda och HV 71 men framfört allt gjort sig känd som en opolerad och "farlig" spelartyp under några framgångsrika(!) säsonger i Oskarshamn. Låt oss titta lite på hur Oscars statistik ser ut för att ge lite underlag till mina fortsatta reflektioner:

HV71 J20         SuperElit        144 (utvisningsminuter)

HV71 J20         SuperElit        150

Oskarshamn    Allsvenskan      98

Oskarshamn    Allsvenskan      89

Med Oscar Engsund i laget kommer vi få träna upp vårt boxplay, rejält! Jag kan nästan dra en parallell till hur snacket gick när Stefan Warg anslöt till oss från Örebro säsongen 2013/14. Enligt bittra(!) Örebroare skulle vi få en back som spelade vårdslöst, dra på sig onödiga utvisningar, och mest bli en belastning för hela laget! Vi vet alla hur det gick. Stefan Warg utvecklades under säsongen till att bli vår bäste back! En metamorfos som överraskade de flesta. När jag pratade med Stefan efter sista grundseriematchen, vinst borta mot KHK, kunde han inte nog tacka Joakim Fagervall för sin fina utveckling. Han menade på att i takt med det förtroende han fick från sin tränare ökade hans eget självförtroende. Så enkelt kan det vara, ibland. Förhoppningsvis kan Martin Filander och Tomas Mitell forma om unge Herr Engsund på samma sätt. Slipa av lita kanter och snygga till, helt enkelt. Då kan det bli bra...

En fundering är om Engsund blir ersättare för - Helmersson?

På återseende...

Leksand, TAIF, Pantern och Sundsvall, i HA

Ett klassiskt lag ramlar ur denna säsong. Anrika SSK gjorde det ingen trodde när säsongen startade. De klappade ihop fullständigt och hamnade slutligen i ett negativt kval tillsammans med ett annat klassiskt lag, nämligen AIK! Två anrika storklubbar som genom systematisk(!) felskötsel på flera sätt fick kämpa för sin existens i andraligan. SSK misslyckades ofattbart nog även i det negativa kvalet och får fortsättningsvis lira i division ett!

Men den enes död är den andres bröd. Upp till Hockeyallsvenskan kommer två bekanta lag, Sundsvall och Tingsryd, samt ett Pantern som vi vet väldigt lite om. Pantern, länge ett lag som levde i skuggan av Malmö, i Malmö. Men just denna säsong har de gjort en mäktig resa. En resa som kulminerade med avancemang till andraligan. Ett typiskt exempel på den dröm som vi alla ska få leva. Pantern personifierar just de värden, de sportsliga grundvärden, som många av oss vill ska gälla. Oavsett storlek på förening, stad, ekonomiska muskler, så ska dörren för avancemang uppåt i ett seriesystem alltid stå öppen.

Speciellt roligt tycker jag att Sundsvall tog sig tillbaka. Detta trots att just denna förening, just detta lag, så många gånger satt krokben för oss själva. Ett riktigt boggi-team för oss. Min glädje riktar sig framförallt till ex-Vikaren Marcus Kinisjärvi som nu fick kröna sin fina säsong med uppflyttning till Hockeyallsvenskan.

Och så den stora skrällen. Leksand är tillbaka i Hockeyallsvenskan! Det är med blandade känslor jag konstaterar detta. Vi minns alla rabaldret säsongen när Leksand tog steget upp. Föreningen lyckades med konststycket att hålla en stark spelartrupp trots att pengarna bokstavligen var slut. En rekonstruktion, mitt under säsong, räddade laget, och föreningen. Trots den enorma turbulens som rådde runt och i föreningen lyckades man med konststycket att via Kvalserien spela sig ända fram till SHL! En grymt stark sportslig prestation omgärdad av många frågetecken.

Personligen visste jag aldrig riktigt vilken fot jag skulle stå på i mitt förhållningssätt till Leksands avancemang. Å ena sidan unnade jag de allra flesta av lagets fantastiska supportrar denna framgång. Å andra sidan retade jag mig på att en förening som var så korrupt(!) och misskött kunde hitta en väg till denna framgång. Nu är dock detta historia och på något sätt kan man säga att Leksand, som förening, nu får sona sitt brott(!). Då rekonstruktionen genomfördes enligt gängse lagar, regler och normer finns egentligen intet mycket att säga förutom att det luktade illa om det hela.

Nåväl, på gott och ont har vi nu Leksand att tampas med kommande säsong. Ingen kan sticka under stol med att klubbkassörer i de Hockeyallsvenska lagen nu slickar sig förnöjt om munnen. Leksand är ett lag som alltid drar mycket folk till arenor. Det innebär ett välkommet ekonomiskt tillskott för många klubbar.

Vad kommer Leksands närvaro att betyda rent sportsligt? Troligen rätt mycket. Med största sannolikhet kommer LIF kunna mönstra ett slagkraftigt lag och tävla om en plats i toppen av tabellen. Alla andra lag kommer se mötena med Leksand som en möjlighet att mäta sina krafter med den allra bästa. Att vinna mot masarna kommer vara de flesta klubbars största önskan, den största meriten. Ur den aspekten får Leksand räkna med rejält och tufft motstånd i varje match. 

Av de lag som nu ansluter till Hockeyallsvenskan är det sannolikt bara Leksand som kommer kunna vara med i en toppstrid. Tingsryd, Sundsvall och Pantern får nog fokusera på att undvika negativt kval.

Den stora frågan jag ställer mig just nu, i skrivande stund, är vad som händer med Viktor Mårtensson? Det vore då ett öde av episka dimensioner om vi tvingas se honom iklädd vit och blått i ABB Arena nästa säsong...

Go´natt!