1 oktober 2016

Torsk mot Mora och jag blir bara grinigare..

Random Västerås-supporter i ishockey.


Västerås - Mora 3-5
Som vanligt, får man säga. Som vanligt slutade det hela i moll. Trots ljusglimtar i matchen, i det egna spelet, fann vi åter en väg att förlora matchen. Behovet av antidepressiva medel ökar för var omgång som går. Snart dags att inhandla en magnumburk med Zoloft.

Det positiva var tre mål framåt. Utöver det är det svårt att som supporter plocka fram fler positiva inslag i matchen. Lite grinig är man, det ska erkännas. Rent av irriterad. Gubbgrinig. När man blir bitter och grinig är man inte längre lika objektiv i sina omdömen efter match. Det mesta känns helt enkelt öken. Sedan får tränare efteråt stå och säga vad de vill. Prata om "vad de ska ta med sig till nästa match", "det gäller att se det som var positivt", "jobba vidare på detaljer", och andra kryptiska uttalanden. 

För supporter på gränsen till mental kollaps ser sanningen annorlunda ut. Jag ger blanka fan i detaljer. Jag vill se fart, vilja, inställning, jävlar anamma, näsblod, tacklingar, uppoffrande spel. Jag vill se spelare som täcker skott, som kastar sig in i situationer, som fullföljer överallt på isen. Till detta behövs ingen dynamisk tränarduo. Ovanstående är egenskaper som varenda ishockeyspelare bär inom sig. Under hjälm och matchtröja. Det gäller med andra ord om att sätta fart. Släppa sargen. Lämna handväskan(!) i omklädningsrummet. Ska det vara så svårt?

Min egen subjektiva uppfattning är att det råder fullkomlig obalans i de formationer som våra tränare ställer på isen. Felscoutat, banne mig. Fel spelare får fel roll i formationen. Fel spelare spelar i fel formation på fel plats. Allt är fel. Fel, fel, fel. 

Att sätta Lihagen som center med ansvar för hemjobb är som att be om problem och kaos i egen zon. Lihagen är en tank som ska ödsla energi framåt. Sedan åka och byta. I egen försvarszon, på raka ben, är han till ingen nytta. Linus Svedlund har massor av spring i benen och kan ta den rollen. Han orkar åka minst dubbelt så många skär som den gode Lihagen i ett byte. Gamle Grållan, Gråhns, ser för tillfället ut som en random pensionär medelst behov av färdtjänst på isen. Det är inte bra. Grållan ska fara fram, arg som få, och skapa kaos. In och kötta vid sarger, ställa till upplopp framför motståndarmålet. Just nu är han mil från detta. Varför? Jo, obalansen i formationerna. 

Sätter man ihop tre, var för sig kompetenta spelare, på fel sätt, får man plötsligt tre kompetenta spelare som uppträder som inkontinenta! De ser helt enkelt pissnödiga ut på isen. Här måste Christer Olsson tänka om, vaska om, och släppa tyglarna fria för spelarna. 

En annan sak som stör en gammal grinig gubbe är hur spelare hoppar ut och in, upp och ned, i formationerna? Men vad fan? Ska det vara på det viset? Ena dagen i 3:femman nästa dag i 1:a femman. Varför då, typ? Nyförvärv som knappt hittar till Erikslund går plötsligt in och får massor av speltid och en plats högt upp i hierarkin! I alla lagidrotter råder en dynamik, en speciell hierarki mellan spelare. En tränare med känsla läser av detta och tar hänsyn till denna ordning. Att lira i en bärande formation, en förstalina, är ett hedersuppdrag. Där återfinner man spelare som har förmågan att med vilja, kunnande och attityd, leda hela laget. De är med andra ord det lok som drar hela jävla tåget. Har vi någon sådan formation idag? Finns det uttalat vilka spelare som ska leda laget, visa vägen, gå i bräschen? 

Det finns i truppen ett antal spelare med både kunnande och rutin som borde vara självklara till denna uppgift, enligt mitt förmenande. 

- Och som lök på laxen för en redan grinig gammal gubbe fick jag se Mathias Bromé briljera i Mora-tröjan. 

Jag är fortsatt grinigt övertygad om att den trupp vi har, de spelare vi förfogar över, har betydligt mer kunnande än de ännu visat. Vår trupp är fan i mig inte mycket sämre än många andras lag i denna serie. Det vår trupp, ledare, spelare, tränare just nu saknar är modet att gå ut och vinna en match. Har man inte det, ja då kvittar det lika vilka spelare vi ställer ut på isen. Just det. Ställer ut. 

Laget, tränarna, spelarna, sportchef, måste sluta "tycka synd om sig själva" genom att hänvisa till den rekonstruktion som föreningen gått igenom, den dåliga ekonomin, inga pengar till nyförvärv, och istället göra det de ska. Fokusera på att prestera på isen. Så ser jag det. Grinig som jag är.

- Kom igen nu Gulsvart! Åk ut på isen och ge järnet. Alla älskar vinnare som förlorar och förlorare som vinner, typ.


3 kommentarer:

  1. Bra skrivet Olle!
    Tror att det är många Gulsvarta "hockey-nördar" som har dina funderingar...
    "Gubbgrining" och negativ efter match? Jajamensan ;)
    //GurkLand

    SvaraRadera
  2. Ja, och inte blir man gladare av att behöva se bedrövelsen som sker nu i Västervik. Laget spelar långt under sin förmåga. Jag skulle vilja bänka Gråhns och satsa på Lundberg i mål då Dahlbom varit allt för svag.

    SvaraRadera
  3. Märkte först nu att Lundberg kom in i andra perioden och släppte tre puckar ENKELT. Vi har helt enkelt inte någon bra förstamålvakt att tala om.

    SvaraRadera