Det har nu gått några dagar sedan beskedet kom. Ett besked som ryckte undan fötterna på oss alla. Ett besked om att föreningen faktisk var hotad av konkurs. På mindre än en säsong gick föreningen från att vara solid och välmående till bankrutt och döende. Det pratades om systemfel. Om prognoser som plötsligt inte stämde. Om pengar som inte fanns. Själv fattade, och fattar, jag ingenting. Mörker. Misär och elände. Många känslor.
I den misär som råder just nu kring min förening är det överväldigande att se alla de goda krafter som satts igång. Vik Support och privatpersoner tar nu alla möjliga initiativ för att bidra. Det värmer verkligen på alla sätt. En härlig positiv motkraft som nu gör allt för att skingra det mörker som slutit sig kring föreningen. Den insamling som supportklubben drog igång har på knappt två dygn genererat över 200 000 kronor! Helt fantastiskt.
Jag är även överväldigad och oerhört glad över att många motståndarsupportrar valt att försöka hjälpa till genom att bidra till #RäddaVik. Senaste exemplet var Örebros Supportföreningen, 14-3, som gjorde en insamling för att rädda "Lillebror". Man tackar ödmjukast.
Ett annat exempel är den supporter från Tingsryd som skrev följande:
- Det är stort och vackert på alla sätt!
Visst finns det supportrar som fortfarande känner stor vrede och ilska mot de som så totalt misslyckats förvalta sitt uppdrag i föreningen. Det är fullt förståeligt. En helt naturligt reaktion. Min övertygelse är dock att ilska och vrede blockerar det konstruktiva tänkandet. Att söka hämnd, få upprättelse, se de skyldiga hängas ut, är sekundärt. Nu gäller att alla krafter sätts in för att föreningen ska överleva. Det är det primära, det viktigaste. Det handlar inte om att låta "någon komma undan" sitt ansvar. Inte alls. Tids nog kommer de som försatt föreningen i detta tillstånd få sin dom, få sitt straff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar