9 oktober 2016

Profiler i HockeyAllsvenskan, här är mina kandidater...



Över tid i HockeyAllsvenskan har det passerat en mängd spelare i olika lag som på fler än ett sätt berört eller upprört genom sin närvaro på isen. Det har varit allt från unga supertalanger till rena flåbusar. Spelare som på olika sätt bidragit till att skapa känslor ute på isovalen och bland oss supportrar.

Sanningen är den, anser jag, att även om man som supporter uppskattar ett lag som kämpar väl och vinner ett anständigt antal matcher så vill man som åskådare ha lite mer. Lite mer färg, lite mer krydda, i anrättningen. Om inte tenderar det hela till att bli en lång utdragen process av mellanmjölk. Jag är övertygad av att de allra flesta supportrar uppskattar att det finns profiler, spelare som utmärker sig, gör det oväntade eller det galna, även i ett motståndarlag. Sådan är i alla fall jag. Det är helt enkelt kul som fan när det händer något som går lite utanför ramen. Precis som i min vardag. Om inte blir det snabbt både grått och slentrianmässigt.

Utifrån dessa bevekelsegrunder har jag tittat igenom årets upplaga av HockeyAllsvenskan för att hitta några spelare, profiler, som passar in på min beskrivning. Tyvärr blev min skörd väldigt tunn. Ett tecken på att vår liga blivit mer slätstruken, månne. Här nedan ser ni mina kandidater:

AIK 
Christian Sandberg - Mr AIK som kombinerar fart, spelskicklighet, med en stor dos fysiskt spel. En spelare som ofta bär sitt lag i med och motgång.

Almtuna
-

BIK Karlskoga
Carl Berglund - presentation onödig. Gör alla motståndare upprörda, alltid.
Daniel Wessner - presentation onödig. Gör alla motståndare upprörda, alltid.


Vita Hästen
Marcus Eriksson - eleganten, playmakern, slitvargen, ryggraden i laget. År efter år.

Björklöven
Marcus Jonsson - omtyckt powerforward oavsett vilket lag han representerar. Skapar känslor både på is och läktare genom sitt frejdiga spel.


Oskarshamn
-

Pantern
-

Mora
-

Södertälje
-

Timrå
Jonathan Dahlén - ung, lovande, spelskicklig och sevärd.

Tingsryd
-

Västerås
Stefan Gråhns - retar upp motståndare likväl som motståndarsupportar.

Västervik
Conny Strömberg - hockeybohemen som aldrig ger upp. Ett orakel på ice, vill jag påstå.


Min tes är enkel och föga vetenskapligt underbyggd men den pekar mot något som jag anfört i inlägg tidigare. Avsaknaden av profiler i vår liga hotar på sikt att utarma densamma. I den tidsålder vi lever i räcker det inte längre med att "bara spela bra hockey" för att locka åskådare till våra arenor. Det måste finnas det där lilla extra. Om våra motståndarlag innehåller tillräckligt med profiler är jag övertygad om att marginalpubliken kommer i allt större omfattning. Vem vill inte se sitt eget lag stå upp och vinna när motståndarna innehåller några rejält kaxiga, eller skickliga, spelare?

Vem minns inte Andreas Lindh och Viktor Mårtensson? Två spelare som kunde skapa både rubriker och känslor på en isoval. Två spelare som bidrog med en dimension extra bara genom sin närvaro. Som supporter visste man aldrig vad som kunde hända när dessa herrar var på isen. Och just det, mina vänner, var kryddan i anrättningen.....

Tack för mig..




1 kommentar:

  1. Du har helt rätt. Produkten har blivit tråkigare och sämre.Som läget är nu tar sig endast de mest inbitna fansen till arenan. Nja faktum är att dom också börjat tröttna tyvärr.

    SvaraRadera