Det är med kluvna känslor jag summerar denna helg. Två matcher, två förluster. Gemensam nämnare ett Gulsvart lag som mest sett väldigt blekt ut. Beigt. Inte vad jag hade förväntat mig. Inte alls. Speciellt inte med tanke på den heroiska insats alla supportrar gjorde under veckan innan transferfönstret stängde. En kraftsamling där över 100 000 kronor samlades in till sportchefen att förstärka truppen. Förstärkningar kom men effekten av dessa uteblev, fullständigt. Istället för heroiska insatser inför sin trogna hemmapublik bjöds vi alla istället på, kanske, säsongens sämsta insats idag mot Örnsköldsvik.
Hur kan det bli så här? Tja, den som det visste!
Naturligtvis har inte grabbarna i laget bestämt sig för att göra dåliga insatser. Inte heller har de haft för avsikt att göra sin supportrar så grymt besvikna som de nu är. Jag kan inte heller tänka mig att våra tränare haft någon dold agenda där laget fått som uppgift att spela dåligt. Allt detta faller på sin egen orimlighet. Självklart ville alla inblandade gå in till helgens matcher och bjuda tillbaka. Visa sin uppskattning för det enorma stöd supportrar visat upp både under säsong samt nu med sin insamling.
Men, agerandet väcker naturligtvis berättigade frågeställningar. Säsongen håller på att spetsas till. Det är nu det gäller. Alla tidigare insatser är glömda. Det är bara det omedelbara nuet som gäller. Vi hade chansen att säkra en andraplats, minst, genom våra två hemmamatcher under helgen. Utfallet blev istället att vi nu riskerar att falla ned till en fjärdeplats. En fjärdeplats som kommer innebära en skärseld för alla inblandade i form av utslagningsmatcher via flera playoff-omgångar.
Är det så att vårt ledarskap inte har förmågan att hantera den situation vi nu är i. Trots allt är det en rätt ovan position för vår tränare Tomas Paananen. Hans erfarenhet av matcher med högsta dignitet är inte stor på seniornivå. Det vimlar av spelare i truppen som inte varit med och spelat på den nivå som nu förväntas. Man kan kort och gott säga att allt ställs på sin spets nu i slutfasen av säsongen.
Ingen kan ta ifrån att laget, med sina ledare, har gjort ett gott arbete som inneburit en topplacering i Allettan. Men, vägen dit har varit kantad av viss oro. Dels skador, men, framför allt avsaknad av riktig struktur i spelet. I många matcher är det vårt målvaktsspel som räddat oss. Dahlbom har helt enkelt spelat på en riktigt hög nivå och räddat många poäng. Men, inte ens han kan stå emot det fummel som laget visat upp i egen zon under helgens matcher. Det defensiva arbetet har, minst sagt, krackelerat samtidigt som offensiven gått i stå.
Men, det är alltid för tidigt att ge upp. En vinst i sista matchen borta på Mariestad kan vända tillbaka allt. Jag väljer att tro på det. En stabil bortamatch, tre poäng, och vi kan andas lite morgonluft igen..
Så får det bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar