Ranka mig hit och ranka mig dit... #1

Det hör julen till att ranka..

Tänkte ge mig på att ranka lite olika saker så här inför omstarten i AllEttan. Det mesta går att ranka. Det är sedan gammalt. Har du som läsare synpunkter på min ranking är det okey men jag skiter högaktningsfullt i vad ni tycker. Här, på denna blogg, är jag enväldigt och diktatorisk. Mitt ord gäller. Alla andra kan hålla käft. Alternativt starta egen blogg, typ!

Säsongens fyllekamel:

- Ohotad etta i denna ranking är VIK Supports eminente ordförande Jimmie Andersson. 

Motivering: 

"- Såsom en kamel med liktornar vinglar han fram i ABB Arenas katakomber med rödsprängd blick och ansträngt tal. Trots sin självdestruktiva belägenhet uppvisar han ständigt ett behjärtansvärt intresse av att vara alla till lags. Ett hjärta som, trots ständigt hög promillehalt, om än ansträngt, slår för allt som har med föreningen VIK Hockey att göra. En hedersman med misstänkt underhållande alkoholproblem" 

----------------------

Säsongens argaste supporter:

- Efter nogsamt överläggande har undertecknad enats om att denna utnämning tillfaller den oftast närvarande Blondie! 

Motivering:

"- Ingen annan än Blondie har förmågan att i samma utandning lyckas fördöma Sveriges riksdag och regering, invandringsproblematiken, de egna spelarnas tillkortakommanden, den psykosociala situation i förorter till Södertälje, samt statusen på ismaskinen i Arboga med samma inlevelse och dignitet"

----------------------

Säsongens överraskning:
- Till denna säsong är han åter. Klev ut ur skuggorna, kom upp ur diket, och har berett oss supportrar enormt stor glädje. Den tidigare bloggaren David Sköld Sällström.

Motivering:
" Till denna säsong dök han upp med en liten handhållen kamera och började dokumentera A-lagets matcher. Med flit, envishet, och visst mått av insikt och begåvning(!) publicerades sedermera dessa alster till oss övriga supportrars stora förtjusning. VIKGulsvartFans har kommit för att stanna! Jag tar av mig tupén och bugar så djupt att skägget fastnar i tofflorna"

----------------------

Säsongens trognaste:
- Det finns flera som aspirerar på denna titel men bloggens enväldiga jurys val blev Filip Sjöström.

Motivering:

- "Ingen annan har på samma sätt visat sin enastående beslutsamhet att stödja sitt lag, i vått som torrt, som Filip. Han må ha brutit sitt löfte om fotvandring till Örebro men kompenserat detta med sin innerliga och påtagliga närvaro när laget skrider till match. Då står han där. Oavsett hemma eller borta. Stolt, stark och fullständigt hängiven. Att han dessutom har en röst som låter likt en mistlur när han manar på sitt lag understryker bara Filips passion och inlevelse"

----------------------

Säsongens mest negative:

- Min återkommande följeslagare de senaste decennierna på ABB Arenas läktare, "Poffen".

Motivering:
"- Med en närmast fanatisk iver lyckas han ständigt lyfta fram olika brister som finns under match. Där vi andra ser mål, poäng och segrar, ser han istället tillkortakommanden i form de mest märkliga oväsentligheter. Allt från "sega byten" till "borde ha skjutit själv" eller andra mer eller mindre irrelevanta påståenden. Ibland tar sig denna negativismen  sådana exceptionella proportioner att han vägrar besöka ABB Arena utan istället tillbringar matchkvällar liggandes i fosterställning yrandes om att "Hallstahammar kan i alla fall spela hockey""

[Med respekt för anhöriga ifråga väljer jag att endast publicera smeknamn]

----------------------

Säsongens bortaresa:

- Här finns det att välja på. Säsongen har bjudit på flera roliga bortaresor. Men, efter moget övervägande, väljer bloggen att nominera - Surahammar borta!

Motivering:
" - Sällan har väl så många entusiastiska supportrar till Gulsvart slutit upp för att åka till en av länets mest sunkiga hålor, Surahammar. Det var en invasion som kunde liknas vid en infektion, en demonstration, en masturbation! Gulsvarta supportrar fyllde ladan och visade genom sin närvaro vilket stöd årets upplaga av VIK Hockey hade att förvänta sig. Att undertecknad dessutom vann strax över 4000 spänn på 50/50 -lotteriet bidrar till denna nominering"

----------------------

Detta var del ett av "Ranka mig hit och ranka mig dit", på återhörande...

Vilket skit! (Ett onyanserat inlägg)

Västerås - Vita Hästen 2-3 (straffar)
I de allra flesta fall brukar jag kunna lägga band på mina uppblossande känslor och förhålla mig rätt balanserad oavsett vinst eller förlust. Denna gång funkar det inte alls. Jag är helt enkelt oerhört frustrerad efter dagens match. Detta av tre orsaker, till att börja med:

1. Vi låter oss besegras av ett lag som inte ens är intresserade av att spela anfallshockey!

2. Vi väljer att sidsteppa en målvakt i kassen som bevisligen är inne i riktigt bra form!

3. Vi fortsätter lalla runt och inbillar oss att vi inte behöver förstärka laget när tre centrar står på skadelistan!

- När det gäller punkt ett faller det hela på att vi inte har förmågan att sätta puckjäveln i mål om så hela buren är tom!

- Punkt två ser jag som en ren coachmiss!

- Angående punkt tre handlar det om en handlingsförlamad(!) sportchef!

Det fanns fortfarande ett litet hopp om att coacherna skulle vakna till inför straffläggningen och ta in Marcus Dahlbom på isen. Alla, jag lovar, alla  i ABB Arena såg att Jonas Fransson var riktigt kall denna kväll. 

Kan man hylla Johan Fransson för hans storspel ska man banne mig kunna såga när det går sämre. Som idag. Han är bara en spelare i laget precis som alla andra och har man inte form ska man inte spela. 

Nu säger säkert någon att "om man hade bytt ut honom kanske han blivit knäckt, fått taskigt självförtroende". Skitsnack säger jag. Fransson har varit med och vet vad det handlar om på denna nivå. Det gäller att prestera på topp, då kommer folk med rosor. Om inte, då blir man jagad med riset. Inte alls märkvärdigt!

Johan Thalberg skyndade naturligtvis till försvar och hävdade att det var "ruskigt bra avslut" som avgjorde när målen trillade in. Trams, säger jag. I båda fallen var det handledsskott som avlossades från distans och utan skymning. En het målvakt på alerten plockar dessa skott som om de vore lönekuvert inför julafton. 

--------------

Christopher Fish stod för en liknande prestation när han smällde in 1-0 bakom en felplacerad Axel Brage i Hästenmålet. Att bjuda den luckan ovanför sin axel, ur den vinkeln, var fenomenalt uselt även om skottet var välriktat. Som lök på laxen bjöd samme Fish tyvärr tillbaka genom att servera Hästen fram till 1-1. Skandalöst dåligt! Man får hoppas den i övrigt utmärkt kämpande Fish får sova på en riktigt knölig madrass tre nätter i rad som straff, minst!

Men så har vi punkt tre. Vår sportchef. För i helvetet! Vakna, agera, gör något. Finns det plötsligt inte en spelare att låna in i vårt avlånga land? Ser han inte att laget saknar ork att pumpa på som det är tänkt med tre ordinarie kedjor? Det måste finnas någon slovak, tjeck, sloven, ungrare, bulgar, som kan komma för billig peng när nöden nu är som störst! Eller är tanken att vi ska avvakta till efter jul och nyår? Jag blir inte klok på detta. Men som vanligt är det säkert oss det är fel på. Vi supportrar. Vi skänker alldeles för lite pengar...

- Ja, men vi har ju våra juniorer, kanske någon säger! Vi må ha några duktiga juniorer men tyvärr räcker de inte till för att bidra på den nivå som vi behöver.

--------------

Gästande Vita Hästen var lika underhållande att titta på som en svart katt i en kolkällare, en traumatiserad grävling, en stekpanna täckt med förra veckans flott, en förtappad vandringssägen, en höftledsoperation i ultrarapid. Hästens fans sitter nu sannolikt och jublar i sina små skrymslen och fnittrar tårögt. Hänförda av sitt lags heroiska insats. Jublar åt den taktiska triumfen, det solida defensiva spelet, och ser sig säkert som rättmätiga segrare. "Det är målen som räknas", mumlar de i korus och skelar med blicken allt medan natten lägrar sig och slutligen omsluter dem alla i den egna förljugenheten.

--------------

Någon som lade märke till vårt fullständigt lobotomerade spel i fem mot tre? Kan någon vänlig människa förklara för mig varför i helvetet man drar ned på pucktempot varje gång man spelar just fem mot tre? Är det någon hemlig regel som gäller?  Det händer ta mig fan ständigt! 

- Oj, titta vad mycket plats vi har att spela på, nu kan vi ta det jättelugnt! 

Ja, jag fick närmast en infarkt när detta utspelades på isen. Som tur var hade jag med mig en nystulen inhalator som kom väl till pass. Utan detta extra syretillskott hade jag troligen legat kvar på Södra stå i skrivande stund. Det är så man får lust att börja tapetsera garaget i rosa....

--------------

Trots min oerhörda frustration är det naturligtvis nödvändigt att lyfta fram det som var bra denna kväll. Trots förlusten. Då måste jag peka på viljan. Jävlars i mitt skal vad spelarna försökte så länge de hade orken. Det kan ingen ta ifrån dem. Tyvärr blev de dränerade på energi när utdelning på alla chanser uteblev mot detta fegspelande lag som kallar sig Vita Hästen. I och för sig ett passande namn då de var otroligt bleka, närmast färglösa, offensivt.

Positivt att drullpellen(!) Christopher Fish fortsätter göra mål och att sege(!) Sorken börjat leverera. Ja, jag skriver "sege" för innan den nuvarande målformen har han mest briljerat med att inte synas. Kan han fortsätta dyka upp och knacka in en och annan puck varje match framöver är mycket vunnet. Vi får dock inte glömma att han faktiskt brände två(!) frilägen i den andra perioden. Inte bra!

--------------

Tips till sportchefen: - Ring Skultuna hockey! Där finns två killar som vet hur man gör mål!

--------------

Nu ska jag ångestäta kalla pannkakor, skölja ned med veckogammal mjölk, och därefter avrunda kvällen med en barfotapromenad i snöslasket iförd endast cykelhjälm, Bermudashorts, och en dillkvist instucken under förhuden...

Go´natt!

Ny jävlar värvar vi - jag vet hur!

Till skillnad mot många andra(!) är jag inte speciellt nyfiken på vilka spelare som kan tänkas representera oss till kommande säsong. Jag är mer av den sorten att jag tacksamt accepterar de spelare som vill spela för våra färger. De spelare som skriver på kommer representera laget och bära våra gemensamma drömmar på sina axlar. Inte mer med det. Jag kan sträcka mig så långt i mitt intresse under silly season att jag när önskningar om "spelartyper". Däremot bryr jag mig föga om de kommer från Simrishamn eller Montreal. Om de är diade med spenat, hembränt, eller modersmjölk. Om de är hjulbenta, kortvuxna, eller vindögda. Det viktiga är att de gemensamt har en passion att göra sitt bästa för laget. 

Råd till sportchefen

Om jag dock ska ge vår sportchef råd om de spelartyper vi behöver till kommande säsong så föreslår jag att varje spelare som kontrakteras bör uppfylla följande kriterier:

- Bra tekare

- Vindsnabba

- Storvuxna

- Oömma

- Spelskickliga

- Fruktat skott

- Bra defensivt

- Bra avslutare

- Bra offensivt

- Bra i special teams

- Vinnarskallar

- Hatar att förlora

- Vältaliga i intervjuer

Finansiering

Det räcker bra så. Större är inte min kravbild, helt enkelt. Kan Niklas Johansson ragga upp fyra, fem, sex spelare av denna dignitet tror jag banne mig vi kan hoppas på en spännande säsong 2015/16. Hur ska då allt detta finansieras kanske vän av ordning undrar? Busenkelt. Snacka med Niklas Lidström. Han har kulor så det räcker och blir över. Kan lätt slänga in några 10-tal millar utan att det syns i eget bokslut. Genialt, tycker jag. Att visa lite klubbhjärta är det minsta man kan begära. Eller hur? Nu går vi till SHL, hand i hand, och lever lyckligt i alla år.

Därför förlorade vi...

Enligt mångas samstämmiga åsikter är den enda orsaken till vår förlust mot BIK Karlskoga en - Winge! En domare som tydligen vigt sitt liv åt att ställa till elände för en enda klubb i Sverige. Nämligen VIK Västerås HK. 

Jag är inte böjd att hålla med. Jag anser, i all min skröplighet, att sanningen till vår stundtals mediokra insats går att finna i andra orsaker, också. Även om en domare är både enögd, infantil, partisk, köpt, mutad måste vårt lag, våra spelare och tränare, agera på ett sådant sätt att det skapas förutsättningar för seger. I alla matcher. Oavsett.

Eller, är lösning så enkel att det enda så behövs för att vi ska nå SHL är att vi får "rätt" domare till våra matcher? Om så är fallet har vår sportchef prioriterat helt galet med sin pengapåse. Han borde givetvis lagt allt krut(pengar) på att knyta till sig domarnas gunst istället...

Mer om detta senare...

Seriefinal....

Paraply-tifo!

På onsdag kväll smäller det till i ABB Arena. Då kommer brunkargänget BIK Karlskoga på besök. Laget som ingen tror på, eller vill tro på, men som ständigt överraskar både sig själva och oss andra. Inte för inte som de kallas för Bobcats! Precis som katten har de nio liv. De tappar tongivande spelare till varje säsong, tvingas värva kreti och pleti från ishockeyns återbruk, och vips har de fått ihop ett slagkraftigt lag igen. Magiskt, ta mig fan! Själv har jag alltid hänvisat denna märkliga framgångssaga till bruksanda, otillgänglighet och dåligt kranvatten. 

Själva står vi för mer stil, finess och elegans. Inte att jämföra med BIK:arnas mer stofila framtoning. De påminner i mångt och mycket om den berömda elefanten i porslinsbutiken. 

Där BIK värvar från norska andraligan importerar vi lite grannlåt från andra sidan Atlanten. Lite som att välja masonit när det finns ebenholts, typ. 

Nåja. Nu är det som det är. De kan i alla fall spela ishockey. 

Morgondagens match kan bli en drabbning att minnas. Något att berätta för barn, barnbarn, och barnbarnsbarn. Något som etsar fast sig i minnets vindlande vrår och kan plockas fram plågsamt långsamma sommardagar då törsten efter icingpuckar, sargstudsar och slagskott är som störst.

I BIK Karlskoga finns Patrik och Patrik. De är nämligen tvillingar. Eller så heter de Pontus Pilatus. Oavsett vilket så är en av dem, troligen Patrik, väldigt het på gröten. Han gör mål på det mesta. Honom får vi se upp med. Eller var det Patrik? Får vi bara honom ur spel är hälften vunnet. Det taktiska draget blir därmed att sätta in Andreas Lindh mot Patrikarna. Andreas enda uppgift blir att trycka till och platta till några gånger. Det ordnar nog biffen. Det får kosta några minuter i utvisningsbåset. 

Senast vi mötte BIK Karlskoga,  i Karlskoga, gjorde de mål genom att köra på vår målvakt. Två gånger om, till och med. Det får inte hände igen. Där tycker jag våra backar ska anamma det backspel som Mats Lusth en gång visade upp i vår gulsvarta tröja. Hans klubba befann sig oftast runt halsen på den motståndare som vågade sin in framför mål. Där eller mellan benen. Några nätta slag mot kulorna fick även den mest energiske forward att tappa Lusth-en. Inte för inte han kallades för "Överstegrisen". Men så har gott bra för den pojken här i världen. Som bekant leder han Skånes bästa ishockeylag....

BIK Karlskoga har en bra målvakt. Så även vi. Det är därmed upplagt för en sk målvaktsmatch. Matchen i matchen. Den ska Jonas Fransson vinna. Gör han det så vinner vi matchen tämligen enkelt. Jonas är ruskigt stabil och den obligatoriska plattmatchen avklarad(Almtuna borta 0-6). Tror stenhårt på Fransson. 

Det finns egentligen inte så mycket som talar för att BIK Karlskoga ska kunna ta poäng av oss. Vi är helt enkelt ett lag i bra form som har en fenomenal förmåga att vinna matcher, på olika sätt. Vi har stadigt blivit lite bättre på allting. Och det är just summan av kardemumman som ger framgång. Våra importer är bra men de briljerar inte. De jobbar hårt, som alla andra. Genom det hårda jobbet kommer sedan belöningen i form av målchanser och mål. Man kan säga att de jobbar hårt för att få möjligheten att briljera korta stunder. Stunder då vi ofta vänder matcher eller avgör till vår fördel. Men allt bottnar i det hårda slitet. 

Egentligen behöver jag inte skrodera mer. Det räcker bra nu.

Vi vinner.

Vi vinner knappt.

Men vi vinner tillräckligt.

Det räcker bra för mig.

Matchen, den slutar 4-2 till oss. Sista målet i öppen kasse av, Tony Romano!

Nästa match, fredag på Hovet!

Björklöven - Västerås 3-1

Idag var vi lika rappa som en, en, en - snigel!

Segt, oinspirerat, lojt, sävligt, långsamt. Några sätt att beskriva laget insats i bortamötet mot Björklöven. Varningstecknen fanns redan i våra tidigare två matcher, för den som ville se. Matcher som visserligen vanns men inte gav de rätta signalerna för mig som betraktare. Mot Timrå behövde vi inte förta oss. Mot BIK Karlskoga var vi snuskigt effektiva. Men spelet, spelet, mina kära läsare, var inte över hövan i dessa två matcher. Det var mer individuella insatser från olika spelare som bar fram till dessa segrar. Självklart är det glädjande att den spets som värvats burit frukt i form av massor av poäng, men, nu väntar vi på att laget ska ta form. LAGET som ska ta oss fram till en hägrande kvalserie. 

Matchen idag fick en märklig inledning. En knepig situation nere sarghörnet i egen zon. Per Helmersson låste pucken. Länge. Väldigt länge. Fyra fem spelare stod passivt och tittade på. Det gick närmare en minut innan pucken tycktes komma loss till spel. Då ledsnade Luca Caputi på dödläget, tog några skär, och knuffade till en Björklövenspelare. Detta bedömdes som en charging(!) och belönades med två minuter på botbänken. Då denna Blogg av hävd brukar undvika kritik av Zebran så får jag här göra ett undantag från den regeln:

- Den utvisningen kändes inte klockren! 

Självklart nyttjade Löven detta tillfälle till att göra 1-0 men då hade jag redan lämnat sändningen. Av andra orsaker. Som kommer här: 

- Vad var det för Kalle-Anka-sändning? Hade man lånat in sändningsutrustningen från Myrorna?

Irriterad och frustrerad över den usla produktionen valde jag att gå och koka lite kaffe istället. Under den korta tiden hann Gulsvart dra på sig ännu en utvisning och Löven snikade till sig ännu ett mål i powerplay! 

- Och varför fick man inte se några repriser?

Under långa perioder trodde jag dessutom att ljudet var osynkat. Stängde av och startade om streamen flera gånger innan jag kom på vad felet var:

- Det var inte osynkat ljud! Det var kommentatorn som ständigt låg en zon efter i kommenterandet!

Förutom den plågsamma sändningen plågades jag av det plågsamt plågsamma spelet. Var det verkligen en ishockeymatch i hockeyallsvenskan jag bevittnade? Så befriad från alla de ingredienser jag förknippar med denna sport. Inga tacklingar, inget tjafs, inget stök, inga känslor, inga tårar, inget blodvite. Matchen bara spelades av som om det var en vänskapsmatch! 

Någonstans på  mitten av detta icke-drama reducerade vi till 1-2. Tack Jerry Williams för det! Skulle detta bli signalen till det stora uppvaknandet? Nehej, inte då. Segspelet fortsatte. Det enda tryck man kunde skönja var det som fanns i domarens visselpipa. Domarna som för övrigt inte ska lastas för denna miserabla tillställning. Det fanns väldigt få spelförstörande moment som de behövde ingripa mot då det egentligen inte fanns något spel att döma. Ungefär. Lättförtjänta kulor för domarteamet denna kväll och det är de väl unt.

- Och så fryste bilden, sändningen för trettioförsta gången!

Visst hyste man ett litet hopp om bot och bättring inför den sista perioden. Nu skulle laget komma ut med vässade hörntänder, åka runt som retade illrar, tackla, stångas, och ta sig in i matchen. Blev det så? Nehej, det blev inte så. Det blev helt enkelt inte alls. Och när man tyckte det var som värst illa däran blev det genast än värre. Löven fick nytt powerplay och gjorde, naturligtvis, ännu ett mål! 3-1 och där dödde matchen, och jag med den...

- Och så var dags att starta om routern, datorn, streamen för att få fart på sändningen igen!

Sista halvan av tredje perioden blev en lång plågsam Golgatavandring där alla spelare i Gulsvart tycktes ha drabbats av gummiarmar, gummiben, gummihänder och gamnacke! Visst försökte man. Visst åkte man. Visst sköt man. Men, det kändes aldrig som om det var riktigt på allvar. Mer pliktskyldigast. Ungefär som att "jag-kan-i-alla-fall-försöka-se-ut-som-om-jag-försöker".

- Och så frös bilden - igen!

Nej, detta blev ingen fest. Det blev en rejäl baksmälla. Baksmälla utan fest, det är bra gjort det. Som att lyckas bli bakfull av att läsa en saftannons!

Kom då förlusten som en överraskning? Nej, det gjorde den inte. Vi har ett bra lag, bra spelare, bra spets, men vi är ännu långt ifrån att ha ett vägvinnande spel. Det vägvinnande spelet kommer med tiden men fram till dess får nog jag, liksom många andra, bespetsa mig på en del bottennapp, några dikeskörningar, några soppatorsk. Det hör till, på något sätt. En säsong blir inte komplett utan dessa återkommande inslag under uppbyggnadsfasen. 

- Rögle har förlorat tre raka matcher! Sug på den alla ni som tippade Rögle som topp tre!

Avslutar med att gratulera alla Björklövenfans till deras första trepoängare i årets allsvenska. Ingen skugga må falla över Björklöven i dagens match. Inte deras fel. De gjorde precis vad som behövdes. Varken mer eller mindre. De var helt enkelt bättre än oss i dagens match....

- Och nu ska jag strypa den som producerade sändningen!

Nu laddar vi om för Djurgården på fredag. FEST!

Svenska fans - och att göra fel.

Med betoning på FAN! 

Idag bestämde jag mig för ett återtåg på Svenska Fans. Har inte varit aktiv där sedan ganska lång tid tillbaka. Upptäckte dock att det var något som jag saknade. Att gå in på olika forum och vara lite "eljest". Så idag loggade jag in för att bli medlem på svenska fans igen. Hur gick det då? Det gick inte alls! Jag lyckades bli "nickspärrad" omgående! Hur kunde jag bli det då? Ja, det undrar jag också.

Ungefär så här gick det till:

- Loggar in på Svenska Fans

- Börjar fylla i mina användaruppgifter

- Väljer lagtillhörighet

..och det är nu det krånglar till sig. Via en "scrollista" kan man söka efter sitt lag. Det gjorde jag. Men då jag inte var helt fokuserad lyckades jag med konststycket att klicka på "Värmdö" istället för "Västerås".

- Därefter skulle man klicka på "spara". 

.. när jag nu skulle klicka på "spara" fanns ingen "bild" som visade att jag faktiskt valt fel tröja! Alltså sparade jag. Klart!

Nu var jag åter fullvärdig medlem av Svenska Fans. Loggar därefter glatt in på Gurkburken och tänker skriva ett brinnande inlägg om kommande säsong. Vad får jag se? Helt fel lagtröja vid mitt namn! Vad gör man då? Jo, man loggar genast in på sitt konto och ställer saken tillrätta. Så, nu hade jag rätt lagtröja! Phui! Hoppas ingen märkte något, tänker jag oroligt. Minst sagt pinsamt.

Loggar in på Gurkburken igen och läser:  DU ÄR NICKSPÄRRAD PÅ DETTA FORUM

Jo, tjena! Detta gick ju bra....

Det var då som jag gick lite "bananas". Vad är det för, ursäkta svenskan, JÄVLA system som inte tillåter att man gör fel? Att vi alla gör fel, tolkar fel, slarvar, är allom bekant. Det är mänskligt. Men att det inte finns en mer förlåtande inställning till att man råkar välja fel lagtröja är för mig obegripligt. Kanske finns det någon, någonstans, som vet och kan förklara denna ordning.

Nu kommer jag antagligen vara misstänkliggjord för all framtid. Någonstans på Svenska Fans finns jag nu registrerad i en dolsk databas under rubriken "svartfot" eller "quisling".

Krossa Timrå!

I nästa inlägg kommer jag att ranka alla lagen i årets seriespel. Kan Aftonbladet så kan jag. Hur jag kommer ranka, vilka kriterier som kommer att gälla, är ännu inte fastställt. Det enda säkra är att VIK Västerås HK kommer återfinnas i toppen, allra högst upp, som sig bör....

ÄNTLIGEN!

Ja, ni vet - Äntligen! 

Skellefteå - Västerås 5-2

Så är äntligen försäsongen över. En pina i många stycken. Särskilt denna försäsong. Matcher där spelare letat sina roller, formationer skall stötas och blötas, värvningar nagelfaras, spelsystem slipas, och matcher av ytterst varierande kvalitet genomföras. Dagens match mot Skellefteå. Hur tänkte man där? Kliva in på isen med att föga hopsamlat manskap och ställas mot Sveriges överlägset bästa lag! Ett lag som i det närmaste är intakt sedan de knep sin mästartitel. Ett lag som är en - maskin. Det finns bättre sätt att bygga upp självförtroendet på:)

Temat i dagens match, mot ett mycket spelskickligt Skellefteå,  var mer vänskapsmatch än träningsmatch. Länge sedan man såg en match där det fysiska spelet så flagrant lyste med sin frånvaro. Självklart en bieffekt av att ingen spelare på isen ville riskera något inför stundande seriepremiärer. Då det fysiska spelet lyste med sin frånvaro fick Skellefteå leka med puck och klubba ostört över hela isen. Något de trivdes med. Det enda positiva man kan ta med sig från dagens match är att vi inte släppte in något mål i spelet fem mot fem eller fick någon skada på spelare. Jo, vi kanske såg embryot till ett fungerande powerplay!

- Finns det någon annan spelare som blir lika glad som Brady Leisenring när han gör mål? Skulle kunna vara Jens Bergenström, då. Men han lirar ju i Greklands IF, Fuskland AB, Trottoarkantens IP, etc.. (obs, ironi)

Att skriva spelarkritik efter dagens match låter sig därför inte göras. Det känns mest kosmetiskt. Det är först nu, när de riktiga matcherna börjar, vi får kvitto på vad spelarna faktiskt går för. När det blir fult, smutsigt, och  på allvar!

- Såg i VLT att Tony Romano ville lugna alla supportrar. Det är vällovligt. Själv blir jag lugn först då vi, Gulsvart, börjar vinna matcher, i serien. 

Visst är det så, som den gode Romano antyder, att spelarna kommer tagga till nu. Problemet är bara att alla andra lags spelare kommer göra samma sak - tagga till. Det kommer inte räcka med att "ge allt i varje byte" för att nå vårt mål. Våra spetsspelare måste dessutom börja leverera, briljera, och vara "tungan på vågen" när vi möter andra lag som "ger allt". Livet är hårt, Grymt! sa grisen!

Är jag då orolig inför seriestarten? Visst fan är jag orolig. Det hör till. En riktig supporter lever med sin oro från första till sista nedsläpp. Finns alltid något att oroa sig för. Att leda en match med 3-0 kan skapa den djupaste ångest då man är övertygad om att "snart rasar spelet ihop". Att ta ledningen i en match kan skapa oro då "det aldrig är bra att få första målet för då slappnar spelarna av". Att leda en match med ett mål och en minut kvar kan skapa den djupaste oro då man bara väntar på en rejäl - målvaktstavla! Oron är supporterns bäste vän, sannerligen. Det är oron som skapar flödet i ådrorna, pulsen i örat, och värken i vaderna...

Så, äntligen, vankas det vi alla längtat och trängtat efter: - Tävlingsmatcherna! Nu kommer det smälla i sarger, brottas framför mål, spottas och fräsas, grymtas och flåsas så visiren flagnar och tänderna flyger. På läktarna kommer det "neeej-as" och "hejjas" och "jaaaa-as". En förförisk doft av liniment, kaffe, svett, spruckna suspensoarer, och tårar kommer ligga som töcken över is och läktare. En närmast erotisk eurofobi inkluderande alla, gamla som unga, i ett enda stort brus av supporterskap och lycka...

Trots den sämsta försäsongen, på denna sidan av Franska revolutionen, är bloggen styvnackat positiv till säsongen 2012-13. Mitt grundtips får gälla tills verkligheten säger något annat. Vi ska gå för serieseger! Vi ska vinna, och vinna, och bara vara så äckligt jävla bra. 

Mot seriesegern!

Nästa steg på vägen - och suppportertankar

Sansad, insiktsfull, supporter...

//Gulsvart har nu anträtt en resa som inget vet var den kommer sluta. Slutdestinationen är ännu höljd i dunkel. Vi som följer laget pekar gärna ut färdriktning med självsäkra tillrop och manar laget till lydnad och stordåd. Ty, allt är så enkelt och självklart, i en supporters värld. Här härskar det banala, det konkreta, det handfasta. Värva stort, värva brett, satsa allt, och vi skola mot en glansfull framtid gå. Här finns sällan utrymme för ett mer vidsynt, och ödmjukt, sätt att närma sig problematiken eller svårigheterna med att uppnå resans efterlängtade mål. Vägen mot målet, i en supporters ögon, är oftast bred, rak, och stadd i ständigt nedförsbacke. Det ska bara rulla på. Farthinder, tjälskott, uppförsbackar, eller allmänna trafikregler sätts i tanken på undantag. "Vinn, för i helvete", om ni har ett hjärta för föreningen, hörs från leden//

Detta var ju också ett sätt att inleda ett inlägg på! Eller hur? Anledningen till denna min ingress är att jag då och då ställer mig själv frågan: - Hur agerar jag som supporter? Är jag insiktsfull nog att förstå vilka enorma svårigheter som ligger framför oss, varje säsong. Med "oss" menar jag då den trupp som vi nagelfar och ställer våra förhoppningar till. 

Jag vill gärna tro att jag själv besitter förmågan att ställa rimliga krav på mitt lag. Krav som i många stycken är ytterst legitima, i alla fall enligt mig själv. I min värld kan man bara bygga upp en relevant kravbild om man själv äger förmågan att inse den komplexitet ett lagbygge faktiskt innebär. Mig veterligt är det ytterst få supportrar som själva stått som ansvariga att få en grupp människor att samverka och producera. Det är, ska Gudarna veta, ingen lättsam uppgift. Trots detta faktum är det överraskande många supportrar som tycks äga dessa kvaliteter när man läser på olika forum. 

Vad menar jag med det? Måste man vara utbildad socionom eller beteendevetare för att ha åsikter om ett lagbygge? Naturligtvis inte. Vem som helst har självklart rätt att uttrycka sin åsikt oavsett bakgrund, ålder, kön och social tillhörighet. 

Däremot inbillar jag mig att supportrar, rent generellt,  skulle må aningen bättre själva om de gav sig tid att försöka förstå problematiken med ett lagbygge. 

- Att bygga ett fungerande ishockeylag är inte som att snickra ihop en jävla bokhylla från IKEA!

Se där så tänkvärt(!) det kan bli bara man lägger manken till. Nu tar jag natt och ska sedan förbereda nästa inlägg. Ett inlägg där jag presenterar svar på några frågor jag ställt till en spelare...

Väl mött! 

PS! Läs denna tänkvärda krönika om supporterskap - skriven av Håkan Holmberg - en annan Gurka! Länk

Spelet som - försvann - om det ens fanns!

Troja - Västerås 2-3

Tråkigt att Gulsvart inte mäktade med att peta in en enda puck i gårdagens match mot Troja. Inget får mig att tro att spelarna inte försökte. Troligen höll de på att slå knut på sig själva i ambitionen att spräcka nollan, kvittera, komma ifatt och sedan går för seger. Men samtidigt drar jag mig till minnes hur matchbilden såg ut vid vårt förra möte med Troja på bortaplan. Någon som minns? Den första perioden var en orgie av missade målchanser av Troja. Vi blev stundtals totalt utspelade. Vi hängde inte med för fem öre. Den som höll oss kvar var i matchen, ja just det, Lars Johansson. 

I den andra perioden hände då något märkligt. Inom loppet av några minuter stänkte vi in tre mål! Vill minnas att vårt första mål var en ren målvaktstavla av Trojas målvakt. Sedan två mål av Mikael Backlund. Vi gick fram till 3-0 helt oförtjänt genom att osannolikt flyt! Därefter, fram till slutsignalen, pressade Troja på för att komma ifatt. Vi vann med 3-2 efter en formidabel defensiv insats och Lars Johansson i målet.

Vad vill jag säga med denna jämförelse då? Jo, att saker och ting har en märklig förmåga att jämna ut sig över en lång säsong. Vi "stal" tre poäng förra gången som nu Troja rättmätigt tog tillbaka. Vi kunde lika gärna förlorat förra gången trots att vi "var så bra då" vilket vi faktiskt inte var, typ!

Och då kommer jag fram till det rubriken antyder: - Spelet, eller avsaknaden av spel!

Inte för att vara bitter, eller elak, man vi har faktiskt inte haft något fungerande spel någonsin denna säsong! Inte ens när "Bulan" och "Mickis" glänste som mest kunde det undgå någon att det var rätt tomt med grannlåten så fort de klev av isen. Stundtals var det nästan pinsamt att se de andra formationernas försök till anfallsspel i jämförelse med vad NHL-killarna presterade! 

Nu kan man säkert leta, både högt och lågt, efter orsaker till det hela. En är naturligtvis alla de skador som präglade truppen under en lång tid men det är inte hela sanningen. Vi kan även "skylla på" att vissa spelare fick mindre speltid, byta formationer, att hierarkin förändrades etc etc. I stort sett kan vi skylla på vad vi vill men faktum kvarstår: - Vi har inte ett fungerande grundspel! Inte då, och inte nu. Dessvärre kanske inte sedan heller..

Det vi alla kan enas om är att defensivt har laget, för det mesta, varit närmast klanderfritt. Lägg därtill en nästan ständigt storspelande Lars Johansson. Där finns inte mycket att anmärka. Men, offensiven, suck! Offensiven har i så många matcher var undermålig, tunn, skral, uddlös, fantasilös, trött, ja vad du vill. 

Laget saknar, och har saknat, en tydlig spelidé. Åtminstone så tydlig att jag som åskådare förstått att den faktiskt finns. Ska vi vara ett hårt forecheckande lag, eller inte? Ska vi jaga för att återvinna puck över hela banan, eller inte? Ska vi spela mer avvaktande och förlita oss på ett styrspel, eller inte? Ska vi ligga på rulle och chansa på snabba spelvändningar, eller inte? Ska vi komma samlat i anfall, eller inte? Ska vi ta burskydd, eller inte? Ska vi dumpa djupt och sätta press, eller inte?

Just nu känns det som om vi försöker oss på alla varianter samtidigt utan att någon blir speciellt framgångsrik.  Frågan man kanske borde ställa är: - Beror avsaknaden av fungerande offensiv på en dålig spelidé eller dåliga spelare?

Själv anser jag att det i dagens spelartrupp finns tillräckligt med potential för att kunna matcha ALLA lag i Hockeyallsvenskan. Vi har nog inte material, och kunnande, för att dominera eller spela ut våra motståndare men vi har banne mig kompetens tillräckligt för att ge alla en tuff match om poängen! 

Om vi då säger att det finns en hygglig spelidé och att våra spelare inte alls är så tokiga, vad kan vi då skylla vår tillfälliga kräftgång på? Återstår då endast - inställning! Är det där det felar, månne? Tycker inte grabbarna i laget det är kul att lira hockey längre? Inte vet jag. Kanske råder det förbistring och splittring i truppen. Kanske sitter de i varsitt hörn av omklädningsrummet och vägrar prata med varandra! Kanske de inte ens byter om i samma omklädningsrum? 

Kort sagt har jag inte den blekaste aning om stämningen i truppen och mig kvittar det. Varför? Jo, jag förlitar jag mig på att ALLA spelare i laget är professionella och därmed är beredda att göra allt i sin makt för att tillfredsställa sin arbetsgivare och sina supportrar! Jag skiter i, allvarligt talat, om de är bästa kompisar, har mysigt ihop, är ett skönt gäng, har kul på bussen, bara de går ut på isen och visar hjärta för klubben! I varje byte, varje match! Vecka efter vecka. Det räcker bra för mig:)

En stilla önskan till matchen mot SSK är att jag äntligen får se lite(mycket) äkta passion för uppdraget, för publiken, för klubbens färger. Att jag får njuta av ett lag fullt av tjuriga vinnarskallar som jagar puck och motståndare i sextio minuter med något lagom vilt i blicken. 

Jag vill se: 

- backar som baxar bort allt boss framför eget mål! 

- forwards som slår på stopp först  med bägge fötterna i målvaktens suspensioar 

- avslut mot mål från alla håll och kanter

- backar som vågar ta skott från blå

- närkamper där stickor och strån yr

- spelare som åker i hundra knyck till byten

Förövrigt tror jag som vanligt på seger....

Tips: 4-2

Mot Malmö!

Ser att det under dagen smugit sig en en påg på Gurkburken. Ondgör sig över orättvisor. Typ att vi har tre NHL-spelare i laget. Ock, ock, ock, säger jag. Supportrar från MIF borde ha lärt sig att hålla igen brödluckan med hänvisning till sina egna äventyr ute i fisens yttersta mosse de senaste säsongerna. Komma här och försöka mästra? Tvi och vale. Det enda MIF behöver inför varje säsong är en cykelpump - för att fylla på sitt luftslott!

Hur blir det idag då? Efter förra lilla uppehållet tog vi oss an SSK på bortaplan. Vi spelade förbaskat bra men nedkom endast med en ynka pinne. Det kändes inte speciellt rättvist. Våra fyra senaste matcher:

30. SSK-VIK 4-3 (str)
31. VIK-Mora 2-3
32. IKO -VIK 0-2
33. VIK-DIF 1-2 (str)

Vi skramlade ihop fem av tolv möjliga de senaste fyra omgångarna. Med tanke på hur matcherna gestaltade sig kan man säga att vi hade tur som tokiga i matchen borta mot Oskarshamn men oflyt i de övriga tre matcherna. Faktum är, om man ska vara ärlig, att vi borde vunnit både mot SSK, Mora och DIF. Men så länge spelarna lider av avsluts-inkontinens så blir det inte segrar..

- För övrigt är Rödhöken själv, Mrmadhawk, lite lack på att NHL inte hann dra tillbaka sina spelare inför dagens match. Det kan han gärna ha...

Självklart förväntar jag mig en grandiost genomförd match av våra hjältar i dagens match. Stefan Warg kommer fortsätta ösa in mål. Mikael "Z" Zettergren överraskar oss alla genom att spräcka nollan. Viktor Backman gör säsongens bästa insats och hänger två kassar. Självklart kommer, till Mrmadhawks stora förtvivlan, Patrik "Bulan" Berglund dominera fullständigt i sina byten och spela fram till tre kassar.

Kör, bara kör, krappar! 

Ingen jättesexig känsla inför kvällen med Lassen, Ralle, Alvarez och Storm borta. #MIFse
— Johan Svensson (@MrMadhawk) January 3, 2013

AVD: Att hitta ursäkter inför förlust:)

----

Bloggen tippar dagens omgång:
Almtuna IF - Tingsryds AIF  4-1  
- Säker etta. Almtuna har sin vana trogen hittat formen runt jul och nyår. Samma visa som förra säsongen.

F Malmö Redhawks - VIK Västerås HK 2-5  
- Säker tvåa. Västerås har haft det knöligt med målskyttet de senaste omgångarna trots skapade chanser i mängd. Idag släpper det. Allt går in!

IF Troja Ljungby - Asplöven HC 3-2
- Troja är som det värsta blysänket just nu. Riskerar plötsligt att bli indragna i bottenstriden. Märklig utveckling då de började säsongen närmast lysande! Här måste det komma en vinst!  

IK Oskarshamn - Leksands IF 4-3
- Fredrik Söderströms mannar har det inte lätt. Fyra raka torsk. Dessförinnan fem raka segrar. Innan det fyra raka torsk! Vad är det som händer? IKO måste vinna idag för att hänga på topp sju!

Mora IK - Örebro HK 3-5
- Stackars Örebro, skulle man kunna skriva. Ommöbleringen i tränarstaben, kickad målvakt, värvad NHL-spelare. Örebro står och stampar. Fågel eller fisk? Måste ta en seger idag för att övertyga sig själva om att det kan bli en rolig vår.

Lustig förlust som gav olust!

Västerås - Leksand 5-6 (Str)

Ibland blir det fel. Så blev det nu. "Fel fel fel", som Brasse skulle ha sagt i Fem myrar är fler än fyra eleganter! Några spelare valde opassande nog på att passa pucken på ett påpassligt sätt för Leksands påpassliga skyttar som passade på att förpassa pucken bakom Lars Johansson onödigt många gånger. Sedan var vi passerade målmässigt, kan man passande nog säga. Vi kändes just då rätt passé!

Att leda eller inte leda, det är tydligen frågan. Bra eller dåligt? Därom tvista de lärda och Leif "Strumpan" Strömberg. Det sägs emellanåt att det värsta som finns(!) är att leda med 3-0 i ishockey. Då borde det vara lika besvärligt att leda med 4-1. Samma differens. Och tydligen ligger det en sanning i detta gamla uttryck som en gång myntades av Håkan "Skalle-Per" Södergren. Istället för att backa av och lugna ned sig några hekto fortsatte våra hjältar framåt, framåt, med målsättningen att skicka in mer gummi i baken på LIF. Det gick inte så bra, typ. Även i ett tillstånd av extas och eurofobi måste man tänka på sitt eget skydd.

Jag har fortfarande inte hunnit smälta alla omtumlande intryck av denna drabbning och ber om ett visst överseende i mina tankar och formuleringar. Men visst sjutton var det en helsikes underhållande och rolig match? Så här roligt var det länge sedan man hade i ABB Arena. Åtminstone fram till att Leksand började med sitt krypskytte bakom våra försvarslinjer. Man kan undra vad som hände?

Minns att vi hade jätteläge att stänga matchen minst två, tre, kanske fyra gånger innan raset i egna baken påbörjades. Leksingarna började plötsligt rinna igenom våra försvarslinjer på samma obehagliga sätt som en plötslig diarre på en fullsatt buss. Det såg bokstavligen talat ut som skit i försvaret. Fumliga backar tävlade om att kasta puckar i gapet på framstormande motståndare som tacksamt tackade för hjälpen och därefter drog ned brallorna på vårt försvar. Så tokigt det kan bli!

Men trots att Kommunbidragslaget(!) slutligen stod som segrare mot NHL-dopade(!) gurkor känner jag en viss stolthet över att laget lyckades stoppa blödningen i tid. Under en självande sekvens av tredje perioden hade nämligen Leksand ett gyllne tillfälle att fullständigt dra plösen över oss alla då de tilldömdes en straff.  Lyckligtvis drabbades skytten av gummiarmar och missade målet med några meter. Tack för det!

Summa summarum anser jag, konstigt nog, att utgången av matchen var rättvis. Tappar man spelet så till den milda grad som vi gjorde efter 4-1 så förtjänar man en näsbränna. Vi kan skatta oss lyckliga att vi lyckades kvittera under ordinarie tid och ta matchen till förlängning. En poäng får därmed ses som en vunnen poäng och det speciellt med tanke på att vi mötte en rasande skicklig motståndare...

- Bättre att glädjas över det lilla än att gräma sig över allt!

Nu krossar vi Alplöven och skaffar oss en riktigt bra målskillnad.....

- Hata Leksand:)

Skit i Leksand - mot Apslöven

Varför inte använda hakskydd?

Typ, så kan man skriva. "Skit i Leksand". Visst är det roligt att spela matcher mot masarna men herregudminskapare så tröttsamt med alla klåpare som tycks samlas i ledningen för den föreningen. 

Bättre då att fortsätta hacka på Nobellaget från Karlskoga. Dynamit-Harrys födelsestad. Eller var det Alfred? Han som uppfann dynamiten. Vilket som är det märkligt hur ett sådan uselt lag kan vinna så många matcher! Skumt är det. Tror på doping i någon form. Tas det kissprov efter matcher numera? Kör de med hembränt inför matcherna? Sniffar de bensin? Röker de på i periodpauserna? Smygtränar de på hög höjd? Trots allt ligger Kilsbergen nära. Ett klart fall för konkurrensverket. Sverker, var är du när du behövs som mest? Saknar din soptunna...

Våra egna stolta, och garanterat drogfria, lirare ska strax påbörja säsongens längsta resa. Målet, och målen, är belägna i andra änden av landet, typ. Asplöven står för motståndet och det luktar "sundsvall" om hela paketet. Ni vet. Ni kommer ihåg hur det brukade vara. Först en övertygande seger mot Örebro som följdes upp av en medioker insats mot ett sämre lag. Ofta var detta "sämre" lag Sundsvall som just då inte alls var sämre. Istället chockade de både oss och laget genom att helt sonika gå ut och köra över oss. Oanständigt, rent av. Är man ett sämre lag så gäller det att stå upp för det epitetet i alla matcher. Inte hålla på och överraska med bra spel just då vi gästar....

Men Asplöven då? Inför säsongen hävdade jag att de skulle hänga med fram till ju genom att plocka poäng på hemmaplan då deras facit tidigare varit katastrofalt uselt för bortaspelet. Det grundade jag på deras spel i kvalet till allsvenskan där de ständigt gick på rejäla pumpar då de reste söderut. Nu fick de en friplåt till allsvenskan i och med Borås utmarsch som plåster på såren. En ganska bra tröst.

Asplöven har redan tagit några tunga skalper. Leksand, Södertälje, Malmö, har haft det tufft där uppe. Almtuna och Örebro vann knappt. Så visst lär även vi få slit hund för poängen. Lite komik ser jag i det hela. Eller lite surrealismen. Tänk Patrik "Bulan" Berglund, stora arena, och NHL. Tänk Patrik "Bulan" Berglund och - en  liten lada i Haparanda! Sjukt, egentligen. Snacka om skilda världar! 

Det gäller för grabbarna att snöra på sig rätt skridskor, ta rätt tandskydd, och sedan in och kötta. För övrigt har jag funderat en del på det där med tandskydd. Kan inte spelarna prata med tandskyddet på plats? Så fort de ska snacka måste de tydligen montera loss skyddet. Ser skumt ut. Kanske de ska återgå till det gamla. När en annan lirade så använde man hakskydd. Gör som bandylirarna. De kan bevisligen snacka med skyddet på. Fråga bara Pelle Fosshaug...

Hur det går? Tror på en kross. Vi vinner med många mål...

Sämst när det gäller..

..ja vi är sämst när det gäller, sämst när det gäller, ja vi är sämst när det gäller!

Västerås - Oskarshamn 2-3

- Ungefär så kan man sammanfatta ännu en förlust på hemmaplan. Denna gång mot Oskarshamn. Ett Oskarshamn som inte behövde göra mycket för att göra mål. Vid alla tre målen stod vi själva för förarbetet. Artigt och fint mot det gästande laget.

0-1

- Vi bjuder in Oskarshamn genom att slå en indianare på anfallande blå. En Oskarshamnsspelare bryter passningen och flippasssar pucken som, en aning turligt, landar på bladet på en framstormande lagkompis. Bara för att understryka hur artiga vi är mot våra gäster så lägger sig  Daniel "titta jag simmar" Sperrle  genast ned på isen och bjuder den anstormande Oskarshamnspelaren hela målet att lägga pucken i.

1-2

- Thomas Mitell har sin femtioelfte chans att lyfta ut pucken ur zon men väljer för femtioelfte gången i samma byte att försöka slå en tunnel på motståndare som checkar. Pucken hamnar, efter ett våldsamt flipper-studsande till slut framför en sopren Oskarshamnsback som blundar och skjuter förbi  Daniel "titta jag simmar" Sperrle som redan lagt sig ned på isen - artigt som han är - och bjuder helt öppet mål!

1-3

- En helt vanligt, ofarlig, situation vid vår egen blå längs sargen. Matt Demarchi ska bara stoppa pucken och lägga ut den ur zon. Plötsligt får han gummiarmar, gummiben, och vinglar omkull. 195(!) cm Italiensk mjukkokt spagetti som bara viker ihop sig. Oskarshamn tackar för kaffet och en frispelad McGrath upptäcker att vår målvakt, Daniel "titta jag simmar igen" Sperrle, lämnat kassen för att inventera reklamtexten i sarghörnet. Sperrle hinner inte tillbaka för att komma i position men lägger sig för säkerhets skull platt på isen så att McGrath kan peta in pucken. Artig ska man vara mot gäster...

Ok, visst är detta mitt sätt att beskriva händelseförloppet i denna match överdriven och raljerande. Visst gjorde Oskarshamn bra saker som motiverade att de i slutänden stod som segrare. De slet för sitt klubbmärke och använde de verktyg de har i sin låda. De gjorde det bra utifrån sina förutsättningar. Därmed ska ingen skugga falla över deras insats...

Men. Tja, vad ska man säga. Vinner man inte mot Oskarshamn, som jag trots allt anser vara ett sämre lag än det vi själva har, då ska vi inte vara så kaxiga och hoppfulla inför det fortsatta matchandet. Oskarshamn har nu vunnit tre av tre matcher i ABB Arena. Det stämmer till eftertanke. Vid varje tillfälle har vi varit favoriter och vid varje tillfälle har vi torskat. Något är med andra ord fundamentalt fel.

Vari detta fel består i är jag inte man att förklara. Jag konstaterar bara att vi har förmågan att underprestera mest varje gång det spelas på hemmaplan men i synnerhet när vi möter Oskarshamn.

Den som kan sin ishockey vet dock att Oskarshamn genom åren har varit ett riktigt "spöke" för oss. Ett lag som vid åtskilliga tillfällen satt käppar i våra hjul. Vi borde därmed varit varnade men traditionens makt är tydligen större än våra tränarens möjligheter att förändra skeendet. 

Och, jag anser det vara en coachmiss att inte använda sig av Lars Johansson i målet då vi möter Oskarshamn. Varför? Jo, vid alla våra förluster i ABB Arena har Oskarshamn lyckats göra mål där spelare fått komma fria med målvakten. Lars Johansson är en överlägset bättre målvakt just i dessa situationer. Idag föll som bekant två av Oskarshamns mål genom rena frilägen...

- Man kan kort säga att det var många som inte var så bra i Gulsvart en dag som denna..

Sämre eller sämst?

Undrar jag hur bra Hockeyallsvenskan är - egentligen. Har den blivit bättre eller sämre? Inför säsongen var känslan att kvaliteten var på väg att höjas. Speciellt med tanke på hur Malmö värvade. Men även andra lag stärkte sina trupper på ett bra sätt. När man nu ser till tabellen samt hur resultaten ser ut mellan lagen kan man skönja något av en sanning. Är det inte så att årets Hockeyallsvenska är snäppet sämre än tidigare årgångar?

Almtuna, Mora, Borås, är lag som underpresterat. Så även Malmö och Leksand. Rögle började bedrövligt, fick en pik, men har nu fallit tillbaka igen. Örebro och Bofors rider på en unik framgångsvåg. Örebro har ett bra lag, ett gediget lagbygge, medan Bofors har en trupp tunn som nattgammal is. Att Bofors fortsätter att vinna, och vinna, är ett mysterium? I mina ögon är de ett rätt uselt lag - på pappret. Finns inte en enda spelare som jag kan tänka mig platsa i Gulsvart. I Örebro finns det däremot en drös spelare jag gärna skulle vilja se i Gulsvart!

Att Örebro och Bofors fått ett rejält försprång beror sannolikt på att övriga lag är betydligt sämre än förväntat. Dessutom roar sig alla lag, bakom Bofors och Örebro, i tabellen med att ta poäng av varandra. Tendensen är att lag tre till tio ständigt tappar poäng mot varandra och på så sätt samtidigt tappar mot de två topplagen.

Risken är uppenbar att vi inom några omgångar har fem sex lag som gör anspråk på den sista direktplatsen till Kvalserien. På gott och ont. Det positiva med en sådan ordning är att serien kommer bli oerhört intressant att följa fram till sista och avgörande omgången. Det negativa är den hjärtstilleståndsframkallande effekten detta får på alla supportrar!

Men om vi ser framåt mot vårens kvalserie är tendensen ganska tydlig. De lag från Allsvenskan som tar sig dit kommer att ha väldigt lite att sätta emot lagen från ES! Inte ens Örebro kommer att ha någon större chans. Anledningen är helt enkelt att de inte får tillräckligt med bra motstånd i serien. De kan åka på en skridsko och vinna sina matcher vilket inte är en bra uppladdning inför möten med lagen från Elitserien.

För att summera: Hockeyallsvenskan kan bli otroligt rolig att följa fram till våren med playoff som grädde på moset, men, vi får nog kallt räkna med att inget lag har en reell chans att ta steget upp till ES!

Örebro och Tomten

- Örebroare?
- Nej, Tomten...

Örebroarna förnekar sig inte. De laddar redan. Serien är en enda lång transportsträcka för dem tills de möter - Gulsvart. Då blir det tydligen extra viktigt att vinna. Skumt! Förstår inte riktigt poängen? Det är ju bara ännu en ny match i höstmörkret som ska spelas av i väntan på den riktigt stora händelsen i december - att Tomten ska komma! Det ser jag fram mot. Längtar alltid efter Tomten. 

På tal om Tomten så kunde man ana hans närvaro idag. Tomten är nog Gulsvart. Med hans benägna hjälp fick varken Malmö eller Leksand de poäng som de så hett eftertraktade. Malmö lyckades med konststycket att förlora mot Mora hemma i sin jättearena. Det är nästan en konst att spela så dåligt som Malmö gör. Man kan säga att Malmö just nu är som bäst på att vara som sämst när det gäller som mest...

Leksand då? Idag skulle tre nya poäng bärgas mot ett i tabellen sladdande Rögle. Det gick inte alls. Matchen slutade 1 - 1 och fick gå till övertid. Rögle snodde extrapoängen. Så kan det gå när man har seriens stabilaste försvar men dåliga avslutare. Hur reagerade då Salo efter denna förlust? Jo, han deklarerade att en ny spelare kommer in i laget. En back! Ja, just det. En back är precis vad Leksand behöver när de har sådana problem med målskyttet.....

Öööööööörebroooooo!

Nu får de ge sig! Vad ska Fahlander göra nu? Han som får näring av att håna och hytta mot alla andra för att skapa drag under galoscherna? Nu sitter han plötsligt med ett lag som bara mosar allt annat motstånd i serien. Vad ska han nu säga? Kommer han bli ödmjuk på äldre dagar? Kommer han försöka tona ner alla förhoppningar om framtida Elitseriespel för att inte spelarna ska drabba av hybris och segla iväg i tron att de är alldeles oslagbara? En delikat situation minst sagt..

Finns det inte lite Leksandssyndrom över det hela? Hur många gånger har vi inte sett Leksand storma fram på samma sätt i AS. Fullständigt dominanta bara för att fullständigt falla ur ramen när det väl gällde. Det ska fan vara seriesegrare i hockeyallsvenskan. Inte mycket värt. Idiotiskt system. Det enda raka är givetvis att det lag som vinner en serie går raka vägen upp. Sedan får lag två till fyra ta sig an kvalserien. Då kan vi äntligen prata om sportslig rättvisa...

Leksand blev lite av en räddningsplanka för Malmö i kvällens omgång. Ny förlust idag för pågarna hade nog kostat på både på det ena och andra sättet. Leif "Strumpan" Strömberg behövde verkligen denna seger.  Nu ska Malmö ta tre nya poäng på torsdag mot ett kraftig försvagat Västerås som dessutom har en miserabel form.  Tre, faktiskt fyra, av våra mest tongivande spelare kommer saknas till den matchen. Lägg även till att vårt målvaktsspel inte varit direkt lysande på sistone. Kan bli en ny mörk afton i ABB Arena för oss gurkor..

Rögle är ett mysterium! Vinst borta mot Malmö. Förlust hemma mot Sundsvall. Nu torsk idag mot fenomenala Örebro. När går kvasten i den föreningen? Hur länge kan de vänta innan de presenterar ny tränare?

Borås ser ut att ställa till det - för oss! Nu funderar de på att gå i konkurs. Tack för det! Vi som lyckats vinna två matcher och tagit sex poäng mot detta Ellos. Om det värsta inträffar och Borås tvingas dra sig ur serien kan vi räkna in ännu två förluster till de tre senaste. Vilket mörker...

Just nu känns det en aning tungt att vara VIK:are. Men i vanlig ordning kommer det att vända. Det mest osannolika inträffar sannolikt när man anser det vara som mest osannolikt! Med andra ord kommer vi göra årets absolut bästa hemmatch på torsdag och fullständigt pulverisera Malmö..

Västerås - Oskarshamn 0-3

Nollade! På hemmaplan! Det är drag i Gulsvart nu. Korsdrag. På samma sätt som mot Leksand senast var vi givmilda och gav Oskarshamn läge att göra 1- 0. Återigen en back som av någon outgrundlig anledning valde att passa en motståndare istället för en medspelare. Är spelarna färgblinda? Ser de inte skillnad på gulsvart och vitblått? 

Jag tänker inte hemfalla till att peka ut den eller den spelaren efter dagens förlust. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag. Det är kollektivet som gör det. Det är LAGIDROTT där den svagaste länken måste vara stark nog för att inte brista. Just nu är det ganska många länkar i vår kedja som tenderar till att brista.

Lite tråkigt att tvingas konstatera följande: - Våra målvakter vinner inga matcher åt oss längre! Ibland, när allt annat går på tok, kan man åtminstone förlita sig på en sista utpost som tar allt. Så är inte fallet. Just nu är varken Lars Johansson eller Sperrle i balans spelmässigt. De är ärligt talat rätt mediokra för tillfället. Kan det bero på att resten av laget gör det mesta fel?

Ska vi då ge upp? Lämna walk over kommande matcher? Inte då. Alla lag får svackor i en lång serie. Leksand har haft en svacka men nu tagit sig upp. Kunde de styra upp sitt spel och bli ett vinnande lag igen så kan vi. Även om vi förlorar två eller tre matcher till på raken så finns det tillräckligt många poäng att spela om för att vara med i racet om topplaceringar i tabellen.

Det gäller bara att bit ihop och komma igen.

Vad ska man säga om Oskarshamn då? De var, tvingas man säga, bättre än oss på det mesta denna kväll. De gjorde fler mål, stod i vägen för våra skott, hade en målvakt som räddade allt och spelade kontrollerat sarg ut så fort de fick press mot sig. Tog inga som helst risker i sitt spel. Tätt och tight som man ska spela på bortaplan. Dessutom brände de två, tre, fyra, fem, sex eller femtioelva frilägen kändes det som.

- Örebro bara vinner och vinner. Rör mig inte ryggen. Låt dem vinna allt.  Låt dem vinna serien överlägset. Bara de får en rejäl svacka i kvalserien. Då blir jag nöjd..

- Malmö ångar på! Mångmiljardbygget lyckades stjäla en poäng mot Sundsvall idag - på hemmaplan! Hela Skåne jublar...

- Almtuna har verkligen fått fart på spelet sedan de sparkade Bobo! Få se nu. Har de tagit många poäng efter det? Jo, tre av femtifyra möjliga typ. Bobo ler nog i bakgrunden..

- Leksand ångar på. Jag var övertygad om att de skulle vinna enkelt borta mot Tingsryd. Och visst fick jag rätt - även om jag hellre haft fel:(

Örebro - vad är det bra för?

-Så här stor chans har vi..

Måste erkänna att jag känner vissa sympatier med - Örebro. Fråga mig inte varför. Örebro, och Örebroare, är lite som kusinerna från landet. Lite vilsna och bortkomna - typ. Man tycker synd om dem. Vill klappa dem på huvudet och ge tröst när de förirrar sig bortom kommungränsen. Denna blogg är nämligen till bredden fylld av empati för de som är vilsna i sin vardag och sträcker gärna ut en hjälpande hand för att de inte alldeles ska tappa fotfästet. Inför seriestarten ställer jag mig därför beredd att ge stöd och tröst till alla Örebroare när väl motgångarna börjar torna upp sig likt Kilsbergen i horisonten.

För det är så jag ser på det hela. Det kommer bli en tid av gråt och tandagnisslan av sällan skådat slag när väl allvaret börjar. Trots att den berömda "bunkern" nu fått sig en välbehövlig ansiktslyftning kommer mörkret sänka sig över Närkes stolthet och i detta mörker behövs ett ljus. Något att vända sig mot och till. Ljuset är denna blogg. Här är alla förgrämda Närkingar välkomna att finna tröst, bot och bättring. Om någon Boforsare slinker in göra ingen skada, eller, de kan knappats göra skadan större. 

Plöstligt erinrar jag mig att en berömd personlighet från Närke var Evert af Tryffel(f.1887 d.1948). Enligt hörsägen var han utrustad med ett helt osannolikt luktsinne och gjorde sig ett namn som en förnämlig "näsa". Han kunde lukta sig fram till det mesta. Somliga känner lukten av pengar men den gode Evert använde sin unika förmåga till att leta - tryffel. Han sågs ofta nosa omkring i skogarna runt Kilsbergen på sin eviga jakt efter detta skogens guld. Tyvärr, för Evert, var det aldrig någon som upplyste honom om att tryffeln endast växte i södra Frankrike och Italien. Men kände lukten av tryffeln, det gjorde han, vilket bara underströk vilket fantastiskt luktsinne han var i besittning av.

På samma sätt som Evert af Tryffel kände lukten av tryffel känner nu supportrar till Örebro lukten av ES.  Ur det redovisade historiska perspektivet är sannolikheten lika stor att Örebro går upp i ES som att Evert verkligen hade hittat en endaste tryffel vid foten av Kilsberget!

Men, som sagt var, kära Örebroare. Jag kommer finnas här för er...

Avslutar med en frågesport: - Vem är den kände Örebroaren?
1. Gustav Wasa
X. Staffan Lindeborg
2. Torsten Ehrenmark