Ranka mig hit och ranka mig dit... #2

Oj, jag vet att du längtat efter del två av min rankingorgie. Detta oavsett om du är spelare, ledare, supporter eller bara en helt vanligt flanör på de sociala mediernas boulevard som råkat slinka in. Oavsett vilket har jag nu för avsikt att ranka vidare. Utan skyddsnät och livrem. Skoningslöst och bekymmerslöst. Den som har annan åsikt är välkommen att inte uttrycka den. Så, nu kör jag...

Säsongens transparens:

Efter år av motgång, nedgång, samt snedsprång när det gäller förmågan att skapa en fungerande dialog mellan laget, föreningen, och dess supportrar(transparens som det så fint heter) är jag glad att kunna nominera representanter för vår styrelse, vår VD, samt tränare och spelartrupp.

Motivering:
- Aldrig tidigare har det varit så lätt, och så otvunget, att i alla möjliga och omöjliga sammanhang , skapa en dialog med alla de som representanter vår älskade förening. Allt från vår ordförande Pär Södergren till vår klubbchef Mats Brokvist och därtill övriga ledare samt spelare. Jag, och många med mig, upplever hur "De" och "Vi" numera ersatts av "Oss tillsammans". 

----------------------

Säsongens skrän:

Alla lag är beroende av entusiastiska supportrar. Det är en oomkullrunkelig sanning. Av den anledning vill jag härmed lyfta från vår fantastiska supporterklack.

Motivering:

- Oavsett motstånd, oavsett läge i matchen, oavsett var matchen spelats, har uppslutningen och röstläget varit på en behagligt hög nivå. Mariestad, Arboga, Enköping, Köping, Surahammar är platser där klacken firat triumfer. Trots att klacken rent numerärt inte alltid varit av kolossalformat har intensiteten för att stötta laget alltid varit av högsta magnitud.

----------------------

Säsongens VLT:are
En person som tidigare aldrig riktigt lyckats övertyga sina läsare om sin genuina insikt och förståelse för spelet ishockey. En ung man som oftast fått jobba i motvind och ofta blivit ifrågasatt av sina belackare. Jag ger er Kevin Johansson!

Motivering:
- Med sin ständiga närvaro där han rapporterat om laget, oavsett hemma eller borta, har han nu till slut nått det erkännande jag anser han borde fått sedan tidigare. Genom artiklar, intervjuer, krönikor har han slutligen genomgått sin mediala metamorfos och kan nu röra sig ohotad i arenan. Det som slutligen bröt ned allt tidigare motstånd, eller tidigare missunnsamhet, var hans bidrag i form av spelfilmen "Vägen tillbaka". 

----------------------

Årets olycksfågel:

Alla säsonger har sina olycksfåglar. Det hör till. Man kan drabbas av måltorka, frost på visiret, sträckning i ljumsken, stukade fingrar, eller annat. Denna säsongs olycksfågel är dock otvivelaktligen  Oscar Pettersson.

Motivering:
- Började säsongen med att missa alla möjliga och omöjliga lägen framför mål. Om så målet stod vidöppet lyckades Oscar snava på sina egna tåspetsar på det mesta oefterhärmliga sätt som utmärker en riktig olycksfågel.Inte sedan Matthias Bromé gjorde sin första säsong i Gulsvart har vi upplevt något liknande. Men, säg den olycka som kommer ensam! När det som minst behövdes klev Oscar fram och täckte slagskott. Det skulle han naturligtvis inte gjort. Benbrott och sex till åtta veckors vila!

Ser inte benet väldigt krokigt ut?

----------------------

Så, det var det! På återhörande...

Ranka mig hit och ranka mig dit... #1

Det hör julen till att ranka..

Tänkte ge mig på att ranka lite olika saker så här inför omstarten i AllEttan. Det mesta går att ranka. Det är sedan gammalt. Har du som läsare synpunkter på min ranking är det okey men jag skiter högaktningsfullt i vad ni tycker. Här, på denna blogg, är jag enväldigt och diktatorisk. Mitt ord gäller. Alla andra kan hålla käft. Alternativt starta egen blogg, typ!

Säsongens fyllekamel:

- Ohotad etta i denna ranking är VIK Supports eminente ordförande Jimmie Andersson. 

Motivering: 

"- Såsom en kamel med liktornar vinglar han fram i ABB Arenas katakomber med rödsprängd blick och ansträngt tal. Trots sin självdestruktiva belägenhet uppvisar han ständigt ett behjärtansvärt intresse av att vara alla till lags. Ett hjärta som, trots ständigt hög promillehalt, om än ansträngt, slår för allt som har med föreningen VIK Hockey att göra. En hedersman med misstänkt underhållande alkoholproblem" 

----------------------

Säsongens argaste supporter:

- Efter nogsamt överläggande har undertecknad enats om att denna utnämning tillfaller den oftast närvarande Blondie! 

Motivering:

"- Ingen annan än Blondie har förmågan att i samma utandning lyckas fördöma Sveriges riksdag och regering, invandringsproblematiken, de egna spelarnas tillkortakommanden, den psykosociala situation i förorter till Södertälje, samt statusen på ismaskinen i Arboga med samma inlevelse och dignitet"

----------------------

Säsongens överraskning:
- Till denna säsong är han åter. Klev ut ur skuggorna, kom upp ur diket, och har berett oss supportrar enormt stor glädje. Den tidigare bloggaren David Sköld Sällström.

Motivering:
" Till denna säsong dök han upp med en liten handhållen kamera och började dokumentera A-lagets matcher. Med flit, envishet, och visst mått av insikt och begåvning(!) publicerades sedermera dessa alster till oss övriga supportrars stora förtjusning. VIKGulsvartFans har kommit för att stanna! Jag tar av mig tupén och bugar så djupt att skägget fastnar i tofflorna"

----------------------

Säsongens trognaste:
- Det finns flera som aspirerar på denna titel men bloggens enväldiga jurys val blev Filip Sjöström.

Motivering:

- "Ingen annan har på samma sätt visat sin enastående beslutsamhet att stödja sitt lag, i vått som torrt, som Filip. Han må ha brutit sitt löfte om fotvandring till Örebro men kompenserat detta med sin innerliga och påtagliga närvaro när laget skrider till match. Då står han där. Oavsett hemma eller borta. Stolt, stark och fullständigt hängiven. Att han dessutom har en röst som låter likt en mistlur när han manar på sitt lag understryker bara Filips passion och inlevelse"

----------------------

Säsongens mest negative:

- Min återkommande följeslagare de senaste decennierna på ABB Arenas läktare, "Poffen".

Motivering:
"- Med en närmast fanatisk iver lyckas han ständigt lyfta fram olika brister som finns under match. Där vi andra ser mål, poäng och segrar, ser han istället tillkortakommanden i form de mest märkliga oväsentligheter. Allt från "sega byten" till "borde ha skjutit själv" eller andra mer eller mindre irrelevanta påståenden. Ibland tar sig denna negativismen  sådana exceptionella proportioner att han vägrar besöka ABB Arena utan istället tillbringar matchkvällar liggandes i fosterställning yrandes om att "Hallstahammar kan i alla fall spela hockey""

[Med respekt för anhöriga ifråga väljer jag att endast publicera smeknamn]

----------------------

Säsongens bortaresa:

- Här finns det att välja på. Säsongen har bjudit på flera roliga bortaresor. Men, efter moget övervägande, väljer bloggen att nominera - Surahammar borta!

Motivering:
" - Sällan har väl så många entusiastiska supportrar till Gulsvart slutit upp för att åka till en av länets mest sunkiga hålor, Surahammar. Det var en invasion som kunde liknas vid en infektion, en demonstration, en masturbation! Gulsvarta supportrar fyllde ladan och visade genom sin närvaro vilket stöd årets upplaga av VIK Hockey hade att förvänta sig. Att undertecknad dessutom vann strax över 4000 spänn på 50/50 -lotteriet bidrar till denna nominering"

----------------------

Detta var del ett av "Ranka mig hit och ranka mig dit", på återhörande...

12 raka - Fula Forshaga - Assist och plus och minus

Jimmie Jansson-style

Forshaga - Västerås 2-5

Passade på att knalla ned till dagens träning och titta till våra pojkar. Ja, ja. Alla är inte pojkar. Men många. Allt är relativt och korven den har två, ungefär. För övrigt är jag så jädrans gammal att alla som inte fyllt fyrtio upplevs som unga och osnutna. Det är så man tror det ska dofta lite barnpuder när man träffar några av de yngre spelarna!

Nåväl! Hann byta några ord med ett antal spelare. Först fick jag tag på Lindelöf på väg in i Mimerhallen. Vi konstaterade först och främst att det ännu inte var mycket till julkänsla i luften. Några grader varmt samt duggregn ger inte riktigt de rätta vibbarna av renar, tomte, glögg och gran. I övrigt kunde han rapportera att Forshaga var "grisiga". Glömde i ivern att gratulera honom till sitt mål men gav å andra sidan beröm för att de inkasserade tolfte raka. Fick räcka så.

Träningen var inte så mycket träning. Några korta övningar innan Zetterberg och Paananen lämnade isen i all hast. De såg ut att ha bråttom upp mot kansliet. Kanske glöggen som väntade?

Spelarna avslutade träningspasset med "fria övningar". Ett gäng ställde upp sig framför Dahlbom och turades om att försöka göra mål. Förstod inte mycket. Påminde om när man själv var grabb och lirade "Guld eller Silver" på en fotbollsplan. Då gällde det att göra mål. Eller, om man stod i mål, att inte stå närmast när bollen gick i mål. För då åkte man ut. Sedan blev det final. Och så vann jag. I alla fall vad jag minns! Fick i efterhand kolla upp med Jesper Cederberg vad leken hette. "Rebound" berättade han. Gällde att göra mål. Den som först fick tio poäng vann. Vem som vann vete sjuttons.

Efter träning hann jag prata lite med Marcus "Berra" Bergman. Och Jimmie "Eleganten" Jansson. Om ni undrar varför jag kallar Jimmie för "Eleganten" så beror det på hans känsla för stil. Lite fotomodellvarning på den pojken. Enligt rykten den mest välklädde i truppen. Eller modemedvetne. När det gäller den biten kan man lugnt säga att "Berra" har en mer avslappnad stil. Lite mer "trash". Säkert något som faller väna damer i smaken. Själv påverkas jag inte, alls!

Men vad sa då Bergman? Jo, jag började med att påpeka:
- Du gjorde inte mål mot Forshaga, är du inne i en svacka?

- Nä, sa han då. Jag ville vara snäll mot Mattson. Ge honom ett mål. 

I övrigt berättade han att Forshaga var, som tidigare sagts, lite smutsiga i sitt spel. Att vi kunde, borde, gjort lite fler mål, på chanser som skapades. Vad Jimmie sa kommer jag inte riktigt ihåg! Jo, han fick ju några nya assist-poäng! Och sedan nämnde jag att han har hyggligt bra plus/minus. Faktiskt så bra att endast en spelare i hela AllEttan är bättre. 

Det är faktiskt ruskigt bra gjort att vinna tolv raka matcher. I min minnesbank finns inte en sådan vinstrad. Då pratar vi det mer omedelbara närminnet. När det gäller långtidsminnet så har jag icke lyckats plocka fram några relevanta fakta. Jag vill minnas att vi hade en intressant svit av vunna hemmamatcher under Tornbergs era som tränare. Vet att vi även hade en imponerande svit den säsong vi vann Elitseriens grundserie. Bosse, oraklet, har berättat att vi efter omstarten, i division två, fick ihop en svit på fjorton raka segrar. 

- Hur som helst. Tolv raka segrar skrattar man inte bort. Det är förbannat bra. Oavsett division. 

----------------

Annat då? Tja, man kan ju alltid berätta att Oscar Pettersson njuter av sin tillfälliga invaliditet. Missförstå mig rätt. Självklart är det tråkigt, deppigt, tragiskt, att han inte får vara med och spela men ett mynt har som bekant flera sidor. Gäller att gilla läget och dra de fördelar som finns. Misstänker att den gode Oscar kommer gå in i någon form av barndom om man inte ser upp. Nu kommer han bli uppassad på alla håll och kanter. Bara vifta lite förstrött med ett ögonbryn så kommer manna i form av tidningar, läsk, kakor, kaffe bli serverat utan minsta ansträngning. Det är ju synd om någon som är skadad. Det är sedan gammalt. Själv hävdade han i lokaltidningen att han skulle passa på att bygga upp sin överkropp. Kan mycket väl bli så. Risken är dock uppenbar (om han inte ser upp) att den mesta påbyggnaden kommer hamna i området kring naveln!

Från VLT

För övrigt har jag förstått att Oscar hade tur i oturen. Tydligen är det inte alls ovanligt att det blir komplikationer i samband med den typ av skada han nu ådragit sig. Hade han haft riktigt otur kunde han ha tvingats till att bryta upp gipset för operation! Om så skett kunde han fått ge upp hela säsongen. Tur i oturen, var namnet, sa Bill!

Vad jag förstår, apropå detta med Oscar och hans skada, så kommer Jesper Cederberg få en ny chans att lira i Enköpings-linan. Det blir bra det, anser jag. Utmärkt tillfälle för Jesper att visa sina framfötter, som man brukar säga. Gärna alla tre!

Nog av SVAMMEL!

Flipp, flopp, plopp och kalkon denna säsong..

I ett tidigare inlägg roade jag mig med att titta på spelarnas produktivitet. Jämförde säsongerna 15/16 med 16/17. Statistik är alltid intressant även om den inte alltid berättar hela sanningen. Av den anledning tänker jag nu drista mig till att vara lite mer spekulativ och kanske rent av manipulativ. Jag ska nämligen lista spelarna efter mitt eget tycke och smak. Det blir Slagskott&Sargstuds egen lilla Oscars-gala. Nedanstående utmärkelser gäller med andra ord årets seriespel. När det gäller det kommande kvalspelet finns det möjlighet för alla spelare att komma med på nästa lista. Den som summerar kvalspelet. Nu kör vi...

Målvakter:

Nominerade:

- Henrik Lundberg och Marcus Dahlbom.

Vinnare: Henrik Lundberg

Här finns en klar vinnare i denna duell. Henrik Lundberg. Henrik har under säsong vid ett flertal tillfällen spelat på en nivå som hjälpt laget att vinna matcher. Jag har dock inte glömt Dahlboms fina inhopp när Henrik Lundberg skadades. Dahlbom gjorde därefter en rad insatser som höll god kvalitet. Men, Henrik Lundberg blir den solklara vinnaren då han dessutom stod merparten av matcherna. Ett mycket enkelt val! Räddningsprocenten stannade på 91.87%. Dahlbom ska dock ha cred för sin dialekt!

-------------------------------------

Backar: 

Nominerade:

- Jimmie Jansson, Hampus Larsson.

Vinnare: Hampus Larsson

Två unga backar som tagit stora kliv i sin utveckling denna säsong. Hampus har sedan tidigare stått på gränsen till att bli en förväntade stabile backen på allsvensk nivå. Denna säsong hände det. Hampus började lite vingligt, som hela laget, men över tid växte han in i den kostym nu gör honom till en av våra främsta backar. Jimmie, med rykte om sig att vara en fräsig offensiv back, hade även han en vinglig inledning under säsongen. Såg stundtals alldeles för vek och bortkommen ut i defensiven. Men samma sak hände här som med Hampus. Jimmie började hitta rätt balans i sitt spel och avslutade säsongen förnämligt. Då undantaget insatsen sista minuter i sista matchen i grundserien. Min vinnare blir Hampus Larsson! 

Bubblare: 

- Simon Karlsson och Anton Mylläri.

Tyvärr drogs Anton med en besvärlig fotskada större delen av säsongen. Något som bevisligen hämmade honom i sitt spel. Detta oavsett vad tränaren Christer Olsson hävdar. Blandade insatser över säsong. Inte alls lika stabil i sitt spel som han var innan den förargliga knäskadan förra säsongen. Men, pojken är ung och kan komma tillbaka starkt till en ny säsong. När det gäller Simon Karlsson kom han in senare delen av säsongen och har inte riktigt hittat den rätta balansen i sitt spel. En puckskicklig back som vågar hålla i trissan men som skulle behöva röra på fötterna mer på isen. Två backar med stor potential som jag gärna ser i nästa säsongs trupp.

-------------------------------------

Forwards: 

Nominerade:

- Fredrik Johansson, Stefan Gråhns, Mikael Frycklund, Christopher Fish

Vinnare: Stefan Gråhns

Då vår offensiv var ruggigt trubbig, och i vissa matcher helt borta, är det inte helt lätt att lyfta fram bästa forwards. Här försöker jag se till helheten över säsong. Vilken av dessa herrar har, i match efter match, presterat på en jämn och bra nivå. Mitt val blir Stefan Gråhns. Någon kanske lyfter på ögonbrynet över detta men låt mig förklara. Med all respekt för Gråhns så anser jag att han egentligen är en typisk brunkare. En brunkare som ska husera i en 3: eller 4:e lina. Där ska han vara en jobbig jävel som tar sig in under damaskerna på motståndarna. Denna säsong har den gode Gråhns fått iklä sig en mycket större roll i laget. Något som han, i mina ljusblå ögon, klarat av på ett förtjänstfullt sätt. I ett lag med närmast dysfunktionell offensiv har han lyckats prestera nästa lika många poäng som föregående säsong. Han har flitigt deltagit i alla spelformer och gjort detta med äran i behåll. 

Även Fredrik Johansson gjorde en stabil säsong men där hade jag förväntat mig en än större poängskörd. Han hade perioder under säsongen då han mer eller mindre körde fast. Mikael Frycklund blandade och gav för mycket i prestation men avslutade starkt. Christopher Fish säsong är än märkligare. Från måltjuv till passningsgeni! Hur gick det till? Kan man hoppas på att Fish till nästa säsong kör en kombo? Fortsätter passa fram till mål men även sätter en massa kassar? 

Bubblare:

- Nej, jag passar. Det var jämngrått i övrigt. Det behövs mer för att komma med på mina listor, typ!

-------------------------------------

Årets Kalkon!

Nominerade: Christer Olsson, Andreas Appelgren, Tony Zabel.

Vinnare: Hela gänget!

Missförstå mig rätt nu. Jag har inget personligt mot någon av dessa tre herrar. De har sannerligen slitit hela säsongen fram till dags datum för att rädda oss undan det stundande kvalspelet. Men, när laget nu sitter i skiten och riskerar att förlora sin status som HockeyAllsvenskt lag är betyget självklart. Kommentarer i övrigt överflödiga. Dessvärre kan inte ens ett lyckat negativt kvalspel städa bort denna utmärkelse. Tuffa bud!

-------------------------------------

Årets Flopp!

Nominerade: Niklas Lihagen, Chris Langkow, Markus Persson

Vinnare: Niklas Lihagen

Ett nyförvärv som inte presterar, ett nyförvärv som försvinner pga skada samt en spelare som ger intryck av att vara på en annan planet! Den förste som faller bort är Markus Persson. Men det är lite märkligt det hela. Visste man om att han drogs med ett skadeproblem redan från början? Var det en chans-värvning. Hoppades man att han skulle hålla? Frågorna staplar sig men svaren är få. Men misstanken har förts fram att så var fallet. Chris Langkow är egentligen utan skuld på sitt sätt. Han kan inte rå för att han är för dålig. En felvärvning helt enkelt. En spets som var trubbig. Ur det perspektivet passade han perfekt in i ett lagbygge med redan trubbig offensiv. Kvar har vi då Niklas Lihagen. Detta mysterium? Efter en mycket lyckad sejour i Karlskrona värvades han in till förra säsongen. En tänkt härförare på isen. Av detta blev platt och intet. En ganska anonym säsong. Till denna säsong var det dags för revansch. Att visa upp sina förmågor. Att vara en av få ledande spelare i laget. Och vad hände? Efter en väldigt fin försäsong där Lihagen var riktigt på hugget dog allt ut när serien startade. Allt var som vanligt. Intetsägande, trött, oinspirerat, såg det ut på isen. Det gick så långt att Lihagen tog en timeout. Nej, detta duger naturligtvis inte. En solklar flopp i mina ögon! Lihagen får gärna blomma ut och leda laget i det negativa kvalet, men floppen kommer kvarstå..

-------------------------------------

Årets Plopp!

Nominerade: Lucas Zetterberg, Albin Johansson

Vinnare: Lucas Zetterberg

Ni kan historien om Lucas Zetterberg. Han var missnöjd förra säsongen. Fick inte speltid i A-laget. Lackade ur och flyttade norrut. Drog till Skellefteå. Stor halla-ballo i lokaltidningen. Många undrade vad som stod på. Röster höjdes där man tyckte att pojkfan var både curlad och bortskämd som inte ville vänta på sin chans. Allt detta är nu historia. Lucas tog sitt förnuft tillfånga och vände hem. Ett bra beslut. Denna säsong har han fått sitt genombrott på A-lagsnivå. Smällde in tio mål och samlade ihop totalt 22 poäng. Inte illa alls. Än fattas det lite i hans spel fem mot fem men i powerplay är han redan idag en av lagets viktigaste kuggar. En klar "plopp" i mina ögon. När det gäller Albin Johansson är det lite av en Buster-historia över det hela. Kom in sent under säsong från Arboga. Fostrad i Örebro. En stark defensiv back som klev in i laget som gjorde riktigt bra ifrån sig. Till nästa säsong ser jag gärna att han får nytt kontrakt. Detta oavsett serietillhörighet.

Så, tack för mig!

Svag insats på bortais - igen!

Swehockey

Mora - Västerås 6-0

Ibland får man vara tacksam över att tekniken inte fungerar. Så var det för mig denna kväll. Appen till Cmore, till min Smart-TV, vägrade starta. Valde därför att följa matchen via Swehockey samtidigt som jag tittade på ett spännande naturprogram på Discovery. 

Det blev inte den start på matchen som jag hade hoppats på. Redan efter några minuter hade Mora snubblat in två mål. Plötsligt blev mitt intresse än mer fördjupat i att följa flodkräftornas livscykel på Discovery. Synnerligen intressant. 

Flodkräfta

Visste du att flodkräftor blir röda när man kokar dem? Se där en koppling till dagens match mot Mora. Mora påminner mycket starkt om ett gäng kokta flodkräftor!

I den andra perioden ökade Mora på, mycket turligt, till både 3 och 4 noll. Själv anser jag att det till största del berodde på understödet från dagens domare, Richard Magnusson. Enligt säkra källor en stor supporter till just Mora IK. Klart att han på alla sätt försökte medverka till en hemmaseger, Säkerligen hade han spelat en rejäl slant på oddset/matchen. Något för disciplinnämnden att följa upp.

Mora IK

Se sådan vacker lyster den har, flodkräftan, när den är redo att förtäras. Påminner lite utseendemässigt om en viss spelare i Mora med anknytning till Västerås. Samma kraftfulla biceps. Samma glesa mustasch.

Till den tredje perioden kom Gulsvart ut på isen med något vilt och galet i blicken. Här skulle man inte lägga sig platt eller kasta in handdukar. Nu skulle Mora få se på fan. Och det gick ju inte riktigt så bra, kan man säga. Mitt i vår ambition att "göra match" passade Mora på att smälla in 5-0. Viktor Amnér fick en blindpass och sköt närmast i blindo och panik. Men pucken, den gick in.

Men sedan blev det intressant på Discovery, måste jag säga. Fågelholkar. Inte visste jag att det fanns ett så stort behov av - fågelholkar. I min enfald trodde jag att de flesta flygfän, genom evolutionen, lärt sig att reda sig ett eget rede, typ. Så är tydligen inte fallet. Många fågelarter är lite som hockeyspelare. De är helt bortkomna utan mammas omsorg och försorg. Behöver mycket stöd och hjälp med sin inkvartering. Se där ännu en logisk koppling mellan sport och Charles Darwins evolutionsteori. Det naturliga urvalet, ni vet. Usla hockeyspelare får inget fett kontrakt i SHL. Darwin visste vad han pratade om. Den tidens Håkan Loob, vill jag påstå.

Under tiden passade vi på att göra självmål! 6-0 till skidstakar-metropolen Mora!

Att visa känslor

Att visa känslor

Det är inte alls fel att visa känslor. Det är snarare ett sundhetstecken. Klart man ska bli förbannad när det går emot. Speciellt när man vet om att den egna prestationen varit undermålig. Som supporter uppskattar jag detta. Frustration och besvikelse som kanaliseras rakt ut i etern är mångdubbelt bättre än tysta gamnackar och likgiltighet(!)

Mora är ett bra lag. Så är det. Men idag fick de en väldigt enkel resa mot ett från start närmast handlingsförlamat bortalag. Mora har flyt. Gör enkla mål. Vi krånglade till det, för det mesta i det mesta. Dock lämnar detta resultat mig närmast kall då jag inte räknade med poäng i kvällens match. Inte för att det var Mora vi spelade mot i första hand. Nej, det var mer insikten om att vi stundtals har förfärligt svårt att komma förberedda till första nedsläpp på bortaplan. Timråmatchen innan satt kvar på näthinnan. Den starten vill man verkligen förtränga. Den starten satt troligen kvar i bakhuvudet på alla spelare. Rent mentalt var laget inte redo när pucken väl släpptes. Så upplever jag det hela.

Nu är jag inte den som är den. Tvärtom. Jag ser ännu goda möjligheter till en lyckad avslutning på denna säsong. Även om Björklöven gjorde en heroisk insats och vann borta mot Västervik har vi ännu en liten fördel genom en match mindre spelad och betydligt bättre målskillnad! Så det så.

Det var bättre supportrar förr...

Den optimale supportern

Nej, det var bättre förr. Förr är den tid då det var bättre. Om inte förr. Det är lätt att hänge sig till subtila tillbakablickar som är lika substanslösa som en engelsk Yorkshire-pudding. Man minns helt enkelt vad man vill minnas. Minnet är fiffigt på så sätt. En sorts reprismaskin som återskapar en verklighet som egentligen inte fanns. Men som man minns som om den fanns. Hänger ni med? 

Lite som när man drömmer sig tillbaka till sina barndoms somrar. Då sken solen, alltid. Då var man lycklig, varje dag. Naturligtvis en minnesbild värd att moderera och revidera om det inte vore för att vår hjärna har den egenheten att blanda ihop korten. Detta gör den, hjärnan alltså, i någon form av omtanke. Den lindar in det onda, det fula, det tråkiga, i lite tyll och bomull och genast framstår det som var då som både oskuldsfullt och ljuvligt. Livet lekte helt enkelt, förr.

Minnet är med andra ord inte mycket att lite till. Men då minnet är den enda källa vi har till vårt eget förflutna envisas jag fortsättningsvis med att hävda samma tes: - Det var bättre förr!

Ta bara detta med våra möten mot BIK Karlskoga, före detta Bofors, före detta Bobcats, etc. Trots att jag vet att minnet sviker mig vill jag minnas att det var hetare förr. Att det var mer knogar i luften, fler handskar kastade, argare spelare, galnare supportrar, eldigare tränare, än vad det är nu. Det var knallskott från läktare, fylla och näsblod, stenade bussar, hatiska läktarramsor, nidfulla banderoller. Det var helt enkelt fest. Fest på gräsrotsnivå. Feta arbetargrabbar med byxhäng och prilla käckt på svaj under sprucken överläpp. Det var grabbarna från verkstaden, från gruvorna, från golvet på ASEA som stod på läktaren och hängav sig. Det var helt enkelt det enkla folket. Den breda massans företrädare. 

Nu för tiden, innan det var bättre förr, är supportrar annorlunda. De jobbar i serviceminded-yrken, går omkring i flotta märkeskläder, och zippar på Kaffe latte. De är välutbildade, kan skriva flerstaviga ord, vet skillnad på presens och presenning, dricker fin-öl, och uttrycker sig välartikulerat. Man tar sig för pannan. Vart är sporten på väg? 

Min tes är enkel. In med med mer lågpannade supportrar. Då blir det fart på läktaren och matchen. Se gärna engelsk fotboll där den genomsnittlige supportern uppvisar en IQ som knappt överstiger kragnumret. Där kan vi snacka om tryck och stämning! Om de dessutom, likt den grekiska mytologins cykloper, är enögda, fulländas bilden. Enögdhet är en supporters bästa attribut.

Se där hur mina tankar vandrar en vanligt torsdagskväll. 

Nu kör vi över BIK Karlskoga!

Ingen jävel ska få julskinka....

Den som inte tar avslut blir utan skinka...

Västerås - Hästen 0-2

Det är då alldeles förtvivlat vad svårt det ska vara! Här har vi nu världens chans att göra avstamp från bottenträsket, ge oss själva en framgångsknuff, något att bygga vidare på, inför nästa match, och nästa. Men vad händer? Tja, inte vet jag, men vi lämnar matchen med noll(0) gjorda mål! Detta på hemmaplan mot en bottenkonkurrent. Inte en enda liten jädrans poäng får vi med oss.

- Det är så man kan få skörbjugg för mindre!

Dagens motståndare, Vita Hästen, var inte på något sätt briljanta. I sanning var de ungefär lika usla som oss själva. Tyvärr för oss hade de en gameplan. Göra två mål, hålla nollan, och ta tre poäng. Något de lyckades förträffligt med. I allt övrigt var de oerhört beigea. Men vad hjälpte detta oss när vi själva var fullständigt inkompetenta när det väl vankades avslut. Inte bara där, för övrigt. Det var någon form av kollektiv inkontinens. 

Jag vet inte vad det beror på men det är tröstlöst tråkigt att se så många väletablerade spelare i laget få ut så oerhört lite av sitt spel, samtidigt. Är alla nedtränade? Frågan är berättigad då jag inte upplever att det finns det där rätta klippet i skridskoåkningen, närkampsspelet, avsluten. Det är helt enkelt en provkarta av sextiofyra nyanser beigt just nu. Spelarna tar i så de bli röda om kinder och blå om läppar men det hjälper föga då samspelet mellan tanke, ben, armar, puck och klubba lyser med sin frånvaro. 

- Att spelarna verkligen försöker göra sitt bästa, varje match, är min ständiga övertygelse. Men det är då eländigt lite vi får tillbaka av allt deras slit. 

Så, vari består problemet? Vi är faktisk inne i omgång tjugofyra och min subjektiva uppfattning är att det ser ut som fan. Vår tränare må hävda att "vi gör många bra saker" och att "vi lär oss varje dag". Det har han all rätt i världen att hävda. Själv stirrar jag med stel blick på vår tabellplacering. Den talar sitt språk. Den ljuger inte. Den pekar på att många saker är fel. 

- Vi är det lag, tillsammans med SSK, som gör minst antal mål!

- Vi är ett lag som släpper in för många mål!

Man behöver inte ha examen i matematik för att inse problematiken. Vi läcker för mycket bakåt och är helt uddlösa framåt. Detta trots allt snack om att "en stark defensiv ger en bra offensiv". Det är helt enkelt förbaskat svårt att vinna matcher om man gör NOLL mål! Något som inträffat ett antal gånger redan denna säsong.

En del hävdar då att, snyft snyft, vi har inga målskyttar! Sicket trams. Alla spelare på isen, utrustade med klubba, är presumtiva målskyttar. Sanningen är att man föds inte till målskytt. Man kan däremot bli målskytt om man försöker träffa mål med ett och annat avslut. Gärna under match. Med andra ord kan vem som helst bli målskytt. När som helst. I vilken match som helst. Att lämna bort avslutet till någon annan för att man själv inte är "målskytt" är ju så dumt så man kan bli steril. 

Ibland får jag just känslan av att ingen spelare i laget anser sig vara målskytt. Bättre då att passa pucken till någon annan, som inte heller tycker sig vara någon målskytt, osv osv. Men för i helskotta! Så fort man kommer in i anfallszon kan man ta avslut mot mål! Alla kan göra detta. Från alla håll och kanter! 

Nu är inte jag någon expert men om man skjuter många skott mot mål inbillar jag mig att sannolikheten är större att det blir mål än om man inte skjuter mot mål, typ!

- Att sedan många avslut effektueras i form av knallpulverskott må vara hänt!

Se där vad enkelt allt kan lösas. Mer skott mot mål. Alla kan skjuta. Sikta och skjut. Gå på retur. Grisa. Slå och böka. Pucken ska in. Lägg ned ambitionen att "lira hockey". Börja "kötta" från minut nummer ett. Bli obekväma som fan. Passa även på att ta bort det vattenkammade. Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor. Det är sedan gammalt!

- Den som inte tar avslut så fort chansen ges ska fan i mig inte få någon julskinka!

Tunn trupp....

"Äpplet"

Vår sportchef Andreas Appelgren har uttryckt viss oro över att vår trupp är lite tunn för tillfället. Speciellt med tanke på att vi redan nu har två spelare, Mylläri och Fish, som inte deltar på isträningar. Det påstås att ett hockeylag genomsnittligt har 3-4 spelare skadade, samtidigt, under en säsong. Nu innebär inte detta att "skadad spelare" ej kan medverka i en match. Under en lång säsong är det väldigt många spelare som drabbas av skador som förföljer. Skador som inte syns, som det inte pratas om, men som på olika sätt påverkar en spelares prestation negativt. 

Har man från början en tunnare trupp blir man naturligtvis känsligare för alla former av skador. Oavsett om det innebär att spelare får längre tids bortovaro eller om skadan "bara" drar ned spelarens prestation med några få procent.

Av ovan nämnda anledning är det naturligtvis finemang om det finns gott som spelare att välja och vraka bland när skadan är framme. Jämför gärna med riktigt stora lag i fotboll. Inte sällan har de minst två klasspelare till varje position att välja av. Två lag att ställa på benen. Inte så illa. Detta är en verklighet som vi själva naturligtvis bara kan drömma om. 

När man säger att spelare i en trupp är "lite slitna" innebär det inte bara mentalt utan även av allt från blåmärken till stukningar, sträckningar, överbelastningar, etc. Med en tunn trupp blir balansen mellan fysisk ansträngning och tid för återhämtning oerhört viktig. Trots allt ska samma gubbar in på isen nästa träning, nästa match, hela säsongen. 

Med en tunn trupp som behöver tid för återhämtning krävs även god balans i träningsupplägget. En delikat uppgift för alla inblandade. Alla spelare måste hinna bli återställda. Hela tiden. 

Det finns med andra ord flera olika hotbilder för en tunn trupp. Stor belastning, liten tid för återhämtning, borgar för än mer skador. Skadade spelare som inte kan delta ökar belastningen på de friska spelarna som därmed riskerar att bli skadade p.g.a överbelastning. Moment 22. 

Den stora frågan är då vilka möjligheter vi i dagsläget har för att bredda truppen? Vi får inte för en sekund glömma bort att vi för några månader sedan stod på randen till konkurs. I det stora hela får vi vara jävligt glada över att ha den trupp vi har samtidigt som vi självklart inte vill lyssna på det örat. 

Supportrar lever ofta i den förvissningen att det visst finns pengar till spelare. Någonstans. Om inte så måste väl någon kunna ställa upp med pengar. Något företag, eller privatperson. Varför inte Niklas Lidström? Han har ju en jävla massa pengar! Eller så kan man alltid starta en insamling! 

När det gäller det sistnämnda, insamling, känns det inte som det mest lukrativa. Gissar att väldigt många som redan bidragit med olika summor tycker att det är nog som det är. Givetvis kan jag ha fel men det är det intryck jag själv fått när jag pratat med en del supportrar. 

Min förhoppning är självklart att det öppnas möjligheter till att bredda vår trupp. En lite mer rutinerad back står högst på den listan. Sannolikt behöver vi få in en forward och en center ytterligare för att stå mer rustade för en lång säsong. Det sistnämnda, en center, är mer av att rejält önsketänkande från min sida. Vore dock guld att ha i truppen om/när skador slår till.

Konstaterar, angående detta med tunn trupp, att både AIK och BIK Karlskoga uttrycker samma farhågor som oss och det finns säker fler lag i ligan. Gemensam nämnare som bromsar är, ekonomi. 

En annan lösning kan vara att göra som norrmännen i skidåkning. Astmamedicin. Det tycks vara grejen. Lika effektivt som kylspray för dödligt skadade fotbollsspelare...

Det om detta...

Hästjävlar....och odugliga backar!

Odugliga backar ska bort...

Vita Hästen - Västerås 4-2

Ett fall framåt spelmässigt men två steg bakåt i tabellen, ungefär. Så kan man beskriva utfallet av matchen mot Hästen under torsdagskvällen. 

Vi gör en anständigt förstaperiod, en riktigt bra andra, och en skaplig tredje. Sammantaget tillräckligt bra spel för att kunna knipa poäng eller seger. Men, återigen, sjabblar vi bort våra chanser och ställer till det för oss själva. De senaste fyra matcherna med våra nya tränare följer ungefär samma mönster. Vi är med, vi är där, men vi förblir lottlösa.

På olika sociala medier finns lösningar på det mesta. Även på lagets prekära läge. Det handlar bara om att se ut några syndabockar som ska bänkas eller sparkas. Efter det ordnar sig allt. Nu senast fick Juha Uotila massor av kritik. "Värdelös", "oduglig", etc.  Kritiken var framför allt riktad mot hans onödiga utvisningar som gav Hästen möjlighet att göra två mål. Kritisera gärna sakligt men glöm inte bort att det finns en annan sida av myntet. Samme spelare, Juha Uotila, är den back som har bäst +/- av våra backar. 

Sett till vårsäsongen har följande syndabockar lyfts fram:

- Andreas Borgman

- Jakub Cutta

- Juha Uotila

Tre backar som ofta fått klä skott för lagets misslyckanden. Övriga backar har inte på något sätt undkommit kritik utan framställts som "misslyckade" och "odugliga" rent allmänt. En back som ofta anses fullständigt oduglig är unge Hampus Larsson. Enligt sakliga läktarbedömare "har han inte ett rätt på isen" och borde omgående deporteras till Surahammar. Tittar man dock på statistiken så har Hampus +1 efter 42 spelade omgångar. Det är inte alls värdelöst, om ni frågar mig. 

Vill man raljera lite så är allt tydligen backarnas fel. Precis allt! Om inte de vore så genomusla hade vi troligen redan nu säkrat en plats i den kommande seriefinalen. 

Backarnas +/- efter spelade 42 omgångar:

Andreas Borgman 0

Jakob Cutta -9 

Juha Uotila +7

Johan Jonsson -2

Hampas Larsson +1

Charlie Cook 0

Maksim Matushkin +5

Anton Mylläri +3 

Nu har inte alla backar spelat lika många matcher så statistiken kanske inte är helt rättvisande. Den ger dock en fingervisning om läget. Johan Jonsson började säsongen med en långtidsskada och har som exempel bara spelat 18 matcher. Charlie Cook har spelat många matcher som, center! Ska man döma av ovanstående statistik är det naturligtvis Jakub Cutta som är den största syndabocken. Bort med honom, då jävlars vänder det...

Nog om detta denna gång..

Vilket skit! (Ett onyanserat inlägg)

Västerås - Vita Hästen 2-3 (straffar)
I de allra flesta fall brukar jag kunna lägga band på mina uppblossande känslor och förhålla mig rätt balanserad oavsett vinst eller förlust. Denna gång funkar det inte alls. Jag är helt enkelt oerhört frustrerad efter dagens match. Detta av tre orsaker, till att börja med:

1. Vi låter oss besegras av ett lag som inte ens är intresserade av att spela anfallshockey!

2. Vi väljer att sidsteppa en målvakt i kassen som bevisligen är inne i riktigt bra form!

3. Vi fortsätter lalla runt och inbillar oss att vi inte behöver förstärka laget när tre centrar står på skadelistan!

- När det gäller punkt ett faller det hela på att vi inte har förmågan att sätta puckjäveln i mål om så hela buren är tom!

- Punkt två ser jag som en ren coachmiss!

- Angående punkt tre handlar det om en handlingsförlamad(!) sportchef!

Det fanns fortfarande ett litet hopp om att coacherna skulle vakna till inför straffläggningen och ta in Marcus Dahlbom på isen. Alla, jag lovar, alla  i ABB Arena såg att Jonas Fransson var riktigt kall denna kväll. 

Kan man hylla Johan Fransson för hans storspel ska man banne mig kunna såga när det går sämre. Som idag. Han är bara en spelare i laget precis som alla andra och har man inte form ska man inte spela. 

Nu säger säkert någon att "om man hade bytt ut honom kanske han blivit knäckt, fått taskigt självförtroende". Skitsnack säger jag. Fransson har varit med och vet vad det handlar om på denna nivå. Det gäller att prestera på topp, då kommer folk med rosor. Om inte, då blir man jagad med riset. Inte alls märkvärdigt!

Johan Thalberg skyndade naturligtvis till försvar och hävdade att det var "ruskigt bra avslut" som avgjorde när målen trillade in. Trams, säger jag. I båda fallen var det handledsskott som avlossades från distans och utan skymning. En het målvakt på alerten plockar dessa skott som om de vore lönekuvert inför julafton. 

--------------

Christopher Fish stod för en liknande prestation när han smällde in 1-0 bakom en felplacerad Axel Brage i Hästenmålet. Att bjuda den luckan ovanför sin axel, ur den vinkeln, var fenomenalt uselt även om skottet var välriktat. Som lök på laxen bjöd samme Fish tyvärr tillbaka genom att servera Hästen fram till 1-1. Skandalöst dåligt! Man får hoppas den i övrigt utmärkt kämpande Fish får sova på en riktigt knölig madrass tre nätter i rad som straff, minst!

Men så har vi punkt tre. Vår sportchef. För i helvetet! Vakna, agera, gör något. Finns det plötsligt inte en spelare att låna in i vårt avlånga land? Ser han inte att laget saknar ork att pumpa på som det är tänkt med tre ordinarie kedjor? Det måste finnas någon slovak, tjeck, sloven, ungrare, bulgar, som kan komma för billig peng när nöden nu är som störst! Eller är tanken att vi ska avvakta till efter jul och nyår? Jag blir inte klok på detta. Men som vanligt är det säkert oss det är fel på. Vi supportrar. Vi skänker alldeles för lite pengar...

- Ja, men vi har ju våra juniorer, kanske någon säger! Vi må ha några duktiga juniorer men tyvärr räcker de inte till för att bidra på den nivå som vi behöver.

--------------

Gästande Vita Hästen var lika underhållande att titta på som en svart katt i en kolkällare, en traumatiserad grävling, en stekpanna täckt med förra veckans flott, en förtappad vandringssägen, en höftledsoperation i ultrarapid. Hästens fans sitter nu sannolikt och jublar i sina små skrymslen och fnittrar tårögt. Hänförda av sitt lags heroiska insats. Jublar åt den taktiska triumfen, det solida defensiva spelet, och ser sig säkert som rättmätiga segrare. "Det är målen som räknas", mumlar de i korus och skelar med blicken allt medan natten lägrar sig och slutligen omsluter dem alla i den egna förljugenheten.

--------------

Någon som lade märke till vårt fullständigt lobotomerade spel i fem mot tre? Kan någon vänlig människa förklara för mig varför i helvetet man drar ned på pucktempot varje gång man spelar just fem mot tre? Är det någon hemlig regel som gäller?  Det händer ta mig fan ständigt! 

- Oj, titta vad mycket plats vi har att spela på, nu kan vi ta det jättelugnt! 

Ja, jag fick närmast en infarkt när detta utspelades på isen. Som tur var hade jag med mig en nystulen inhalator som kom väl till pass. Utan detta extra syretillskott hade jag troligen legat kvar på Södra stå i skrivande stund. Det är så man får lust att börja tapetsera garaget i rosa....

--------------

Trots min oerhörda frustration är det naturligtvis nödvändigt att lyfta fram det som var bra denna kväll. Trots förlusten. Då måste jag peka på viljan. Jävlars i mitt skal vad spelarna försökte så länge de hade orken. Det kan ingen ta ifrån dem. Tyvärr blev de dränerade på energi när utdelning på alla chanser uteblev mot detta fegspelande lag som kallar sig Vita Hästen. I och för sig ett passande namn då de var otroligt bleka, närmast färglösa, offensivt.

Positivt att drullpellen(!) Christopher Fish fortsätter göra mål och att sege(!) Sorken börjat leverera. Ja, jag skriver "sege" för innan den nuvarande målformen har han mest briljerat med att inte synas. Kan han fortsätta dyka upp och knacka in en och annan puck varje match framöver är mycket vunnet. Vi får dock inte glömma att han faktiskt brände två(!) frilägen i den andra perioden. Inte bra!

--------------

Tips till sportchefen: - Ring Skultuna hockey! Där finns två killar som vet hur man gör mål!

--------------

Nu ska jag ångestäta kalla pannkakor, skölja ned med veckogammal mjölk, och därefter avrunda kvällen med en barfotapromenad i snöslasket iförd endast cykelhjälm, Bermudashorts, och en dillkvist instucken under förhuden...

Go´natt!

Att ta sig i kragen - och lite ledarskap...

Nu gäller det för grabbarna i Gulsvart att göra just det. Ta sig i den berömda kragen. Under en lång säsong kommer naturligtvis perioder då spelet går i stå, puckar studsar snett, och det mesta grinar mot. Inget ovanligt alls. Ibland kan det till och med vara till gagn och nytta med tillfälliga motgångar som ger besked att det inte går att fuska. Det gäller att hela tiden göra jobbet, Varje byte, varje match. Ska vi ta en formsvacka ska vi naturligtvis ta den nu. Inte till våren. 

Som supporter är det dock lika plågsamt varje gång då ens lag plötsligt tappar fotfästet, skäret, och börjar vingla omkring som vindflöjlar ute på isen, Lite vilsna i pannkakan. Suckande och stönande följer man sitt lags tillkortakommanden och vill mest dra en hundpåse över skallen. Samtidigt vet jag, och säkert alla andra, att det så ofta handlar om de där förargliga "små detaljerna". 

Det räcker ibland med att en  enda spelare i ett visst moment tar ett förhastat, och felaktigt beslut, så kan pendeln svänga åt fel håll. Betänkt då på alla de beslut som hela tiden fattas ute på isen i ett högt uppskruvat tempo. 

Låt mig ge ett talande exempel. Vi stänker in 1-0 mot Sundsvall. Bra. Vi får plötsligt energi, momentum, och är beredda att bara köra över allt och alla. Närmast defilera hem match och poäng. Då kommer ett sämre ingripande i vår egen zon där spelare inte jobbar färdigt situationer(fusk). Sundsvall bjuds på möjlighet till kvittering. Ridå. Och allt detta inom loppet av knappa två minuter.

Mer än så behövs inte ibland för att skapa lite röra i det egna spelet, det egna uppdraget. Mer än så behövs inte för att negativa tankar ska dyka upp("vi förlorade mot AIK fast vi tog ledningen med 1-0") Har man varit försiktig, rent av lite avvaktande i spelet innan för att inte begå misstag blir spelarna naturligtvis än mer ängsliga nu. "Det är då själva fan", kanske de tänker. 

- I min värld är det vid dessa tillfällen våra ledare i båset har sin stora chans att påverka den fortsatta utvecklingen i spelet. Det är här och nu som ledarskapet ska visa vägen. 

Jag fick byta ett par ord med Marcus Kinisjärvi efter gårdagsmatchen. Han själv tyckte att Gulsvart skapat tillräckligt med chanser för att kunna vinna matchen. Nu var det bara det att deras målvakt, Magnus Åkerblom, gjorde en riktigt bra match. Gjorde de räddningar som behövdes så att Sundsvall istället fick chansen att vinna.

Jag vet inte hur många av oss supportrar som tänker på detta i de matcher vi går segrande ur striden. Just att motståndarna begår de små avgörande misstagen som får pendeln att svänga över till vår fördel. Det är ett spel i spelet. Ett mental spel. I modern ishockey är det faktiskt så att mål för det egna laget i de allra flesta fall skapas pga det andra lagets misstag. Inte för att det egna laget på något sätt är överlägsna i sitt spel. För att hitta detta får man backa tillbaka till gamla Sovjet och deras fruktade hockeymaskin. De kunde manövrera ut sina motståndare tack vare överlägsen skicklighet. Det kan inte vi. Det kan sannolikt inte något lag varken i SHL eller HA. 

Vad jag försöker få fram är att problemet sitter i knoppen. I skallen, huvudet. Martin Filander vittnade om att spelarna "kände sig pigga i kroppen" inför matchen mot Sundsvall. Frågan är bara hur de mådde i knoppen?

En hockeytränare sa vid något tillfälle att "hockeyspelare ska inte tänka på isen". Det kan ju låta märkligt. Vad han menade var att hockeyspelare som åker omkring och tänker inte fokuserar på rätt saker. En ishockeyspelare ska ha ett öppet sinne, vara mentalt förberedd, på det oförutsägbara. Förlita sig till sin instinkt som i sin tur bygger på erfarenhet. Enkelt uttryckt ska hockeyspelare "vara lite dumma i huvudet" ute på isen. Återigen. Saker händer hela tiden så oerhört fort att innan en tanke slagit rot har skeendet på isen förändrats. En spelare som "inte tänker" gör bara sitt jobb. En spelare ska genom sitt agerande medverka till att leda. Tänka kan spelare gör efteråt, i duschen!

- Med detta vill jag insinuera att våra spelare tänkte för mycket på det som var innan när de väl kom ut på isen mot Sundsvall. Självklart kan jag ha fel. Det har hänt förut. Ganska ofta, faktiskt!

Mitt recept för ett snabbt tillfrisknade för mitt kära Gulsvart blir därför: - Sluta grubbla, sluta snubbla, börja köra!

Jag är nog ett ämne till ledare, i alla fall!

Krossa IKO!

Ny jävlar värvar vi - jag vet hur!

Till skillnad mot många andra(!) är jag inte speciellt nyfiken på vilka spelare som kan tänkas representera oss till kommande säsong. Jag är mer av den sorten att jag tacksamt accepterar de spelare som vill spela för våra färger. De spelare som skriver på kommer representera laget och bära våra gemensamma drömmar på sina axlar. Inte mer med det. Jag kan sträcka mig så långt i mitt intresse under silly season att jag när önskningar om "spelartyper". Däremot bryr jag mig föga om de kommer från Simrishamn eller Montreal. Om de är diade med spenat, hembränt, eller modersmjölk. Om de är hjulbenta, kortvuxna, eller vindögda. Det viktiga är att de gemensamt har en passion att göra sitt bästa för laget. 

Råd till sportchefen

Om jag dock ska ge vår sportchef råd om de spelartyper vi behöver till kommande säsong så föreslår jag att varje spelare som kontrakteras bör uppfylla följande kriterier:

- Bra tekare

- Vindsnabba

- Storvuxna

- Oömma

- Spelskickliga

- Fruktat skott

- Bra defensivt

- Bra avslutare

- Bra offensivt

- Bra i special teams

- Vinnarskallar

- Hatar att förlora

- Vältaliga i intervjuer

Finansiering

Det räcker bra så. Större är inte min kravbild, helt enkelt. Kan Niklas Johansson ragga upp fyra, fem, sex spelare av denna dignitet tror jag banne mig vi kan hoppas på en spännande säsong 2015/16. Hur ska då allt detta finansieras kanske vän av ordning undrar? Busenkelt. Snacka med Niklas Lidström. Han har kulor så det räcker och blir över. Kan lätt slänga in några 10-tal millar utan att det syns i eget bokslut. Genialt, tycker jag. Att visa lite klubbhjärta är det minsta man kan begära. Eller hur? Nu går vi till SHL, hand i hand, och lever lyckligt i alla år.

Lite annat...

Det är i vanlig ordning lite tjafs kring SHL denna tid på året. Min ståndpunkt är klar. Svenska Ishockeyförbundet ska leda svensk ishockeys utveckling. Idag ser ordningen ut ungefär på detta sätt:

Lägg därtill lite stödtrupper i form av experter som på olika sätt är betalda lakejer och ivrigt försvarar sina uppdragsgivare. 

-----

Förutom det tänkte jag lyfta fram några saker om den höstsäsong som gått. Varför inte nämna de åtta raka matcher som vi nu vunnit! Inte illa alls. Detta trots att Rödhöken Johan vill förringa vår insats å det grövsta genom att skriva detta:

"Men framförallt när det gäller Västerås vinstsvit, så får man försöka se det lite nyktert. Sex av de här åtta segrarna har kommit på hemmais. Och bortamatcherna har varit mot Almtuna och Timrå. Inte det att jag vill ta ifrån de här 24 inspelade poängen, men det kunde varit svårare matcher"

[källa]

Vad den gode Johan utelämnade var ett viktigt faktum. Inför dessa vunna hemmamatcher var vi seriens SÄMSTA HEMMALAG! Dessutom vann vi borta mot Almtuna som innan det mötet var OBESEGRADE på hemmais under sexton(!) raka matcher!

- Skönt att få täppa till truten på Johan, för en gångs skull!

----------

Under dagen har jag debatterat flitigt ute på det sociala mediet #twitter. En hel del kloka saker har sagts. Men även en del märkliga. Som exempel vill några "experter" lyfta fram att vi supportrar måste foga oss i den oundvikliga förändringen. Att gå på ishockey är inte längre synonymt med att gå för att se på ishockey! Nej, idag är ishockey en del i något annat, upplevelseindustrin. Besökare ska därmed lockas till arenorna för att belönas med någon form av upplevelse på sidan om, istället för, det rent sportsliga. 

- Jo, tjena! Ser framför mig annonser där SHL-lag lockar med olika "upplevelser" i stora rubriker medan man först i brödtexten kan finna en liten fotnot om att "det spelas även ishockey". 

Förutom detta har det under dagen framkommit att ståplatspublik är av ondo. Den genererar inga intäkter. Den bara låter, stökar, och är besvärlig i allmänhet. Fattigt folk som väljer ståplats bara för att se på ishockey är därmed ett hot mot SHL:s framtid.

- Själv har jag allt sedan 1969 följt mitt lag från - ståplats! Jag tillhör därmed den grupp besökare som borde skämmas...

-----------

Här är förövrigt en länk som visar hur "transparent" Hockeysverige är just nu! Detta under avdelningen "vi vet vad som händer och som gäller". [Länk]

"Det är många klubbar som inte har fyra miljoner. Jag har inte hört någonting om det som du berättar"

Per Kenttä Asplöven

"Jag kan inte tänka mig att det är sant. SHL och dess ledning har väl sagt ett antal saker som inte varit så genomtänkta alla gånger. Jag förstår att man vill att rätt lag ska åka upp"

Kent Norberg Timrå

"- Jag vet att det finns förhandlingar mellan SHL och Hockeyallsvenskan om bland annat detta. Vi får veta status på förhandlingarna men inte i detalj"

Rolf Lindberg Karlskrona

"- Jag har inte sett något färdigt på papper än utan bara hört en massa rykten. Jag vill se något konkret innan jag kommenterar"
Peter Hermodsson Mora

"- Vad vi vet om SHL:s krav? Det känns som att det är skjutet från höften med tanke på hur serien ser ut"
Roger Jönsson Rögle BK

------------

Kommer snart mera. Är faktiskt lite upprörd...

Tomtens klagan #2

Bloggen tänker miljövänligt och återanvänder, recirkulerar. Därför kommer nu ett inlägg, aningen modifierat, som publicerats tidigare...

klagobrev -  skrivelse till Disciplinnämnden!

klagodikt - skrivs efter varje förlust!

klagoinstans - Svenska Fans - Masugnen!

klagokör - är alla vi supportrar

klagoljud - hörs allt oftare från Oskarshamns supportrar

klagolåt - sjunger AIK:are när de går hem från Hovet

klagomur - supportrar som väntar efter match!

klagomål - istället för hockeymål!

klagorätt - supportrars självklara rätt att skriva nedsättande tillmälen om ansvariga ledare!

klagoskrift - kommentarer på #twitter!

klagosuck - när SSK sparkar spelare - igen!

klagosång - Ut med domaren!

klagosånger - Ut med domaren och linjemannen!

klagotid - mellan matcherna!

Klagshamn - spelar säkert bättre hockey än oss alla!