En nyckel..

Vi letar alla efter en speciell nyckel ibland. Den som får dörren att öppna sig. Vi kan famla i blindo men emellanåt gör vi ett fynd. Då öppnar sig oande möjligheter. I vårt gulsvarta lag tycker jag mig se en nyckel som kan leda till framgång kommande säsong. Nu pratar jag inte om något nyförvärv. Jag pratar om:

- Kalle Olsson!

En oerhört sympatiskt spelare med massor av talang. En spelare som kört fast en smula, vars självförtroende fått sig en och annan törn. Här finns massor att hämta för det nya tränarparet. Kan de locka fram Kalles förmågor på ett bra sätt, erbjuda honom en roll som passar, en omgivning som stöttar, kan de ge honom förtroendet att våga misslyckas, då finns här en spelare som kan leverera.

Det är förunderligt att Kalle Olsson kunde vara så anonym - under så många matcher - förra säsongen. Visst såg man att han försökte. Han tog i så det knakade men vad hjälpte det när han aldrig fick möjlighet att utnyttja sina starka sidor. Han fick aldrig pucken när han är som bäst. Kalle ska få pucken på bladet i mittzon och trampa förbi alla motståndarbackar. Inte spela runt i sarghörnen. Inte stå bakom mål och jiddra. Inte böka längs sarger.

Vi behöver få fram några backar som har förmågan att vända spelet snabbt och bjuda Kalle möjligheten att åka sönder motståndarna. Det vore mumma. Får han bara pucken med farten uppe kan han trampa på, vika in framför mål, och skapa avslut.

- Ska det vara så svårt?

Förhoppningsvis tar Kalle med sig känslan från de avslutande omgångarna från förra säsongen. Då flöt det på. När all press släppte för laget och man kunde spela mer avslappnat - då kom Kalle igång. Han vet att han kan. Inget tjafs. Full fart på rören, pass på bladet, och rakt mot mål.

- Jag tror Kalle Olsson kommer bli ruskigt bra i år!

Den nya istiden..

Som säkert många bloggbesökare insett har denna blogg gått på halvfart, eller kvartsfart, eller rentav snigelfart, under sommaren. Det är medvetet. Det finns en tanke bakom - typ! Som många andra behöver även denna blogg andlig och mental återhämtning i någon form. Visst har man försökt "hänga i" och skriva ett och annat inlägg men om sanningen ska fram, och det ska den, så har det varit mycket slentrian över det hela. Det har helt enkelt inte funnits så mycket att hetsa upp sig för - än så länge!

- Men hallå, kanske någon utbrister! Vi har ju fått en hel drös med nya spelare! Och ny sportchef, och nya tränare!

Jo, visserligen, men det är sannerligen inte lätt att yva sig över nyförvärv som ännu inte landat, man hört talas om, eller sett spela! Det är bara "namn" som inte avslöjar vilka förmågor eller kvaliteter som göms. Och spekulera det kan alla göra utan denna bloggs direkta inblandning.

Men. Nu mina vänner - drar det ihop sig.

Snart är det dags för den första öppna träningen. Efter det är man fast igen. Då finns inga ursäkter längre. Då försvinner det sista unset av tvivel inför kommande säsong och alla dess prövningar. Bara man får slå ned arslet på ABB Arenas kylslagna plaststolar och se A-laget virvla runt på isen som ystra kalvar om våren kommer slumrande känslor väckas till liv igen.

Då, men först då, kan man för första gången börja spekulera, analysera, fundera, och kverulera.

Det ska bli förbannat roligt - helt enkelt!

Bloggen kommer med andra ord börja leva igen - precis som Gulsvart...

Ofrånkomliga tankar i natten..

Det kan bli en trevlig säsong för oss ishockeyälskare i Västerås. Framför allt om vi redan nu börjar rätta munnen efter kappsäcken, ställer förväntningar efter förutsättningar. Den stora chansen, som jag ser det ur mitt lilla perspektiv, är de andra lagens svagheter! För visst är det så att de lag som går in i AS denna säsong saknar riktig ES-känsla! Inget lag har värvat för ES. Inget lag kan anses vara riktig favorit. Inget lag kan ståta med några "lyxvärvningar" som skapar förväntningar om omedelbar framgång.

Istället har flera lag behållit en grundstomme, och en spelidé, att jobba vidare med. Flera lag har valt att chansa lite i sina värvningar. Istället för gammalt och dyrt hoppas man på ungt och billigt. Spelare från lägre divisioner både i Sverige och Europa ges istället möjligheten att blomma ut. Även en hel del juniorer kommer få mycket speltid. Leksand synes valt en ny väg - igen. Ut med "gamla FBK:are" och in med fler egna unga spelare.

Ska man dela in våra kommande motståndare i kategorier kan det bli enligt följande:

1. Lag som bygger vidare på en bra grundstomme och en tydlig spelidé:

- Örebro

- Bofors

- Almtuna
- MIF

- Mora

- Växjö

2. Lag som startar upp med många nya spelare:

- Västerås
- Oskarshamn
- Rögle

- Tingsryd

3. Lag som ändrar strategi:

- Leksand

4. Lag som får jobba med mindre medel och hoppas på det bästa:
- Troja
- Borås
- Sundsvall

Grupp 1 har troligen en fördel mot oss andra då de kan gå in i serien med stor trygghet i laget. Det vet vad som ska göras. Spelarna är bekanta med varandra och kommer snabbt hitta sina rätta roller i laget. Samma tränare som står och gapar och skriker. Förutom Almtuna! Alla dessa lag kommer sannolikt på ett tidigt stadium placera sig tryggt på den övre halvan av tabellen.

Grupp 2 är egentligen den mest spännande gruppen. Här kan det utvecklas både kalkoner och kanoner. Med en massa tur faller alla bitar på plats och vips kommer dessa lag bli att räkna med. Här finns nya spelare, nya tränare, nya sportchefer och en hel drös med utländska spelare. För att inte tala om Oskarshamn som kan tituleras ett Västerås B typ. Tränare, sportchef, målvakt samt flera spelare med anknytning till Västerås har anslutit. Minst ett av dessa lag kommer bli en raket i serien. Jag hoppas verkligen det blir Gulsvart...

Grupp 3 är Leksand! Vad kan man säga? Spännande. Så - men inte mer. I vanlig ordning uttrycker Leksand ett önskemål om förändring. Ett nytänkande. Ny sportchef, ny tränare, många nya spelare, unga spelare. Och så Christer Abris i spelargången iförd sina obligatoriska träskor. Leksand kan bli precis vad som helst denna säsong..

Grupp 4 känns som de lag som är minst spännande. Lag som visst kan lyckas men det kommer inte handla om sprudlande ishockey. Snarare då massor av blod, svett och tårar. Här handlar det väldigt mycket om att lagen måste gå för 100% i varje match och dessutom måste målvaktspelet ligga på en konstant hög nivå. Brunkargäng - helt enkelt!

Mera skador...

En mindre i truppen. Gulsvarts första grek någonsin kommer inte ens till första isträningen. En elak skada sätter stopp för det. Tsimikalis  fortsatta äventyr i svenska hockeyrinkar tog därmed ett snöpligt slut. Nu har Öberg, Lindh och denne Tsimikalis drabbats av svårläkta skador och säsongen har inte ens börjat!

Kan bli en tuff säsong!

Det framgår inte på vilket sätt Tsimikalis skadat sig eller vilken typ av skada det rör sig om. Man får hoppas det inte är en golfskada. Genom åren har vi ju fått läsa om hur elitidrottsmän lyckats skada sig på de mest underliga sätt under sin lediga tid. Var det inte en fotbollsspelare som lyckades snava på en schampoflaska i duschen och trycka upp en tub hårgelé i näsan? Kan  minnas fel..

Idrottsmän lever farligt!

Nu blir det spännande att se vad sportchefen trollar fram ur värvningshatten. Kanske en Italienare?

Wayne Gretzky #2

Nu har jag läst färdigt boken av, och med, Wayne Gretzky. Det gick fort. Till vissa delar en fascinerande läsning och på andra sätt bekräftande. Vissa fördomar om kanadensisk ishockey grusades medan andra befästes. Den stora skillnaden, som genomsyrade hela boken, var hur otroligt kommersielliserad NHL är. Spelare är handelsvaror - punkt slut! Inget sentimentalt dravel där inte., inget snack om klubbkänsla eller klubbtillhörighet. Tränare, ledare samt klubbägare har bara en sak för ögonen. Att vinna. Allt annat kommer i tredje eller fjärde hand. Det är pengar som styr - allt.

En ishockeyklubb i NHL är ofta bara ett i raden av företag som kan ingå i en ägares stall av företagande. Överskott som kommer in via NHL-laget pumpas genast vidare till andra affärsområden. När en ägare får likviditetsproblem i något av sina andra företag säljer han en eller flera spelare för att täcka sitt underskott.

Detta drabbade Wayne Gretzky. Efter ett antal oerhört framgångsrika år i Edmonton ville Gretzky skriva ett långtidskontrakt för att avsluta sin karriär i Oilers. Det gick inte alls. Trots att han var med och spelade fram laget till flera StanleyCup-vinster var han inte längre önskvärd. Lagets ägare hade hamnat i likviditetsproblem och behövde få in kontanta medel för att rädda sina andra ägarintressen. Genom en otroligt smutsig affär såldes Wayne så småningom till Los Angeles Kings. Alla Edmontonfans trodde Wayne tagit initiativ själv till denna flytt och såg honom som en stor svikare. Ja, han kallades till och med landsförrädare då han bytte till ett lag i USA! Så var naturligtvis inte fallet.

Edmontons ägare, som för övrigt inte kunde något om ishockey, försökte bara göra en "bra affär" för att rädda sitt eget skinn. Så inte ens en av Kanadas absolut störste ishockeyspelare genom tiderna var till slut inte mer än en handelsvara.

Genom hela boken genomsyras livet som proffs i USA eller Kanada av helt andra värderingar än vad vi är vana hemmavid. Den spelare som inte var beredd att "slåss för livet" eller "gå över lik" för att få en plats i laget gjorde sig inte besvär. Denna "attityd" präglade alla unga spelare redan från att de började spela på pojklagsnivå.

Lägg därtill tränare och lagledare som använde sin auktoritet till att skrämma och bestraffa helt godtyckligt. Någon dialog mellan tränare och spelare förekom inte överhuvudtaget. Det var tränarens ord som gällde/gäller. Gillade man inte läget var det bara att packa väskan!

- Efter att jag läst boken tycker jag att den svenska modellen känns allt mer attraktiv. Tänk att vi lyckats fostra och forma så många duktiga spelare med vår modell. Sossehockey - ja tack!

Fortsättning följer...

Wayne Gretzky

På tal om ishockeyspelare gjorde jag ett fynd på Loppis häromdagen. Fann en bok att läsa. En biografi. Och inte vilken som helst! Nehej, denna var författad(!) av den Störste av de Stora. Nämligen Wayne Gretzky.

Nu ska de sägas på en gång att den litterära nivån inte föranleder någon Akademi i Världen att yvas. Tur att han inte satsade på författarskapet. Trots detta är det en intressant och läsvärd bok. Här kan man följa Wayne Gretzky´s vedermödor från liten knatte till fullblodsproffs. Det var inte alls någon enkel resa som man kunde tro.  Det fanns faktiskt stunder i den unge Wayen´s ishockeyliv då han allvarligt funderade på att byta idrott.

Inte för att han saknade talang utan för att han mötte "fel typ" av ledare. Ledare som i sin trångsynthet satte sig själva före spelares eventuella förmågor. Ledare som hade noll insikt i hur man skulle hantera en sådan talang som Wayne faktiskt var. Ledare som var mer intresserade av att lyssna till sin egen röst och utnyttja sin ställning än att se till lagets, eller enskilda spelares, bästa.

Det finns vissa händelser, och reflektioner, som Wayne lyfter fram som är väldigt tänkvärda. När jag läst igenom boken tänker jag lyfta fram några av dessa och  se hur de passar in i dagens kravbild på en idrottsutövare. 

Avslutningsvis kan man bara säga att Wayne Gretzky inte fick mycket gratis på sin väg mot ära och berömmelse! Bara en sån sak som att hans farmor kom från Polen och farfar från det gamla Sovjet gör inte hans framgångsresa mindre intressant!

Glöm ej heller att han, enligt egen utsago, hade ett uselt skott, dålig skridskoåkning, var alldeles för kort (1.80), vägde för lite (77kg), och dessutom alltid hade sämst fysisk status av alla i laget!

Nåja, nu ska jag läsa färdigt och sedan återkomma...

Gurkburken - och en sax...

Nu är det tuffare tider på vår kära Gurkburk där det råder en minidebatt huruvida det är lämpligt att det postas länkar till allehanda bloggar i det länkfält som erbjuds. Själv har jag mer eller mindre frekvent postat min egen blogg i denna länk men nu vete sjutton hur man ska, törs, eller får göra!

Senast idag kunde man ta del av detta inlägg från den ansvarige saxen:

Namn: SAXEN (Gäst )
Sänt: 2010-07-23 14:07
Fått klagomål på mig att jag saxat bloggar,typ Boforsbloggaren i går som endast handlade om Bofors och inte om VIK eller hockeyallsvenskan.Vill bara meddela dig som klagat att saxningen kommer fortsätta, varför skall bloggare som bara skriver om t e x Bofors få posta sin blogg här ? Jag som odemokratiskt sax tar mig friheten att saxa alla bloggar som bara handlar om egna intressen,typ Bofors-bloggarn. Har du sett Mr Madhawks blogg eller andra seriösa bloggare posta sin blogg på andra forum och bara snackat eget intresse fått vara kvar ?
Bara så du vet - saxningen fortsätter. Önskar du något annat är det bara att anmäla dig frivillig till redaktionen här på burken. Jag gör så gott jag kan,men kan omöjligt glädja alla gurkor / 

MVH Saxen

Sedan jag startade denna blogg har jag mer eller mindre frekvent använt möjligheten att posta en länk till min blogg i samband med att jag skrivit inlägg på forum runt om i Svenska Fans.  Fram till idag har jag inte mött något motstånd, fått kritik, eller blivit ifrågasatt av någon för detta. Ingen sax på något annat forum har påpekat olämpligheten i detta. 

Visst har en och annan motståndarsupporter ibland  uttryckt visst missnöje över att jag sprider mina tankar på detta sätt - men - det har varit förvånansvärt sällsynt! Istället har jag till stor glädje, och viss förvåning, fått mycken positiv respons!

Problemet, som jag ser det, är att jag själv inte har den insikt som behövs för att bedöma vad som är rätt eller fel. Var finns information om vilken typ av länkar som är legalt, alternativt illegalt, att posta i samband med att man skriver inlägg i eget eller andras forum!

Detta kan man läsa när man loggar in för att skriva inlägg på tex. Gurkburken:

Regler för forumet: Här i Gurkburken är alla Välkomna, här håller vi en god och trevlig ton. Personliga påhopp på forumskribenter, oseriösa inlägg och spam kommer utan undantag att raderas av redaktionen. Här snackar vi VIK och Hockey. Vid grova och upprepande övertramp kommer IP-nummer att spärras, då är det slutskrivit här på SF på obestämd tid. Vid grova fall kan även IP-nummer spåras.

Inte på en rad framkommer vilka regler som gäller vid postande av länkar! Kanske det är läge för Saxen, eller andra ansvariga för Forum på Svenska Fans, att förtydliga vad som får, alternativt, inte får länkas!

Varför inte skriva:

- Det är inte tillåtet att använda länkfältet till att posta och marknadsföra egna bloggar! 

Detta under förutsättning att det finns en sådan regel!

 I och för sig vore det stor humor om en sådan regel infördes då HELA SVENSKA FANS bygger på att marknadsföra och annonsera!

Men vad vet jag. Inte ett skit! Kanske lika bra att sluta skriva på Svenska Fans för att inte riskera att bryta mot någon regel :)

- Personligen tycker jag alltid det är intressant att ta del av vad andra supportrar tycker och tänker. I alla dess former.

Det nya laget..

Kanske måste man likt förbaskat börja rota lite i framtiden. Vad har vi nu för trupp att ställa på isen till kommande säsong? Enligt de som vet finns det sexton spelare kvar sedan förra säsongen och runt tio nya har tillkommit. Det luktar inte kontiunitet - precis. Lägg därtill ny sportchef och nya tränare. Men det kanske är det som är det fina! Vi kan inte ha några förväntningar. Eller, rättare sagt, förväntningar kan vi ha men inte så stora. Å andra sidan. Med tanke på förra säsongen så kommer allt bli bättre. Eller?

Vad har vi då fått in för nya spelare. Några kanadicker, en grek och en fransman. Sedan ett gäng "tryuot-spelare" från division ett. Det luktar inte kvalserien - precis. Men, säger någon, se på Bofors som lyckades hítta några guldkorn från division ett förra säsongen. Tja! Kanske det är en väg att gå. En gemensam nämnare för lagets nya spelare är att det är inga Leksandsvärvningar - typ! Med det menar jag att det rör sig inte om +35 spelare. Istället är det unga, äregiriga och hungriga spelare som vill upp i seriesystemet och ser gulsvart som ett bra avstamp mot detta mål.

Vad det gäller våra nya tränare säger jag - Pass! Jag gillar verkligen den tränartyp som Mats Waltin företräder. Har en känsla av att det finns mer än de normala tre hjärncellerna som de flesta tränare brukar vara utrustade med (se Wikegård). En tränare som inte står för några extatiska eller mediala uttalanden bara för att få synas. Istället en person som utstrålar lugn och trygghet. Precis vad gulsvart kan behöva nu.

Under några dagar framöver ska jag börja nagelfara den spelartrupp vi har och försöka komma till insikt. Kanon eller Kalkon? Framåt eller bakåt? Ingen vet men alla tror - så även jag.

Jag tror på denna säsong. På något sätt.

Med tiden ska jag försöka definiera vad jag tror....

Jag tror..

.. på Örebro!

Nu kan man ta del av vad många tror kommer hända i årets Hockeyallsvenska. Själv stack jag tidigt ut hakan inför förra säsongen och tippade Topp 3. Hade MIF som seriesegrare tätt följda av AIK och Leksand. Växjö trodde jag skulle vara med och hota om en direktplats så även vårt eget gulsvart.

Att AIK skulle vara tillräckligt starka för att nå ES trodde jag inför säsongen, men konstigt nog inte under säsongen, men ändå tog de sig till ES! De var klassen bättre säsongen innan - tycker jag. Men då missade de chansen. Så konstigt kan det vara.

Att Leksand skulle fallera var inte helt överraskande. De övertygade aldrig riktigt under grundserien. In i det längsta väntade jag på att Leksand skulle få ihop alla bitar och blomma ut. Men de vissnade lite - istället! Sämst när det gällde - typ!

Vårt eget gulsvart var en lång tragedi förra säsongen. Eller parodi! En jämmerdal att genomlida som supporter. Laget var aldrig riktigt bra men inte heller riktigt uselt. Det var som om faen själv satt på sargkanten och djävlades med laget. Tänk att så mycket talang, som bevisligen fanns, inte kom fram. Men det är historia nu.

Hur ska man då ställa sig till det nya som råder?

Nya tränare, ny sportchef, nya ideal, ny spelide, och ett helt halvt lag som är nytt.

Jag fruktar att det kan ta tid innan allt sitter som det ska. Det kan bli en försäsong med mycket vin och väldigt mycket vatten. Det kan bli en serieinledning med insatser som pendlar mellan utmärkt och väldigt pinsamt. Det kan även bli succe och klackar i taket. Likväl som svarta rubriker och rop på ny tränare.

Här handlar det om att bygga något nytt - från grunden. Inte att bygga vidare på något som redan fungerar. Här gäller det att hitta rätt nycklar, trycka på rätt knappar, hitta flytet, få trygghet, finna harmoni, hitta spelglädje, etc etc...

Och allt ska ske under övervakande av supportrars argusögon. Frågan är hur mycket tålamod vi har. Hur många chanser vi är beredda att ge. När börjar vi slipa våra knivar och skramla med våra svärd! När tar tålamodet slut och ersätts av frustration och besvikelse?

Oavsett vad som händer så ser jag verkligen fram mot en ny säsong - idrott är underbart!

Nytt ishockeylag..

... har vi fått i staden. Tänker på nybildade division 3-klubben Syrianska/Armeniska HK. Vad ska man säga om det? Det finns en del att säga - om man vill. Både på det ena eller andra sättet. Man kan förfasa sig över att det finns stollar som tror på en framtid med ett nytt lag i staden. Man kan även fnittra lite förtjust över det lite charmigt naiva i en sådan satsning. Vill man skruva till det mer kan man alltid lägga till politiska eller humanistiska värderingar. Börja prata om integration. Flyktingpolitik. Invandrarproblematik. Främlingsfientlighet. Ja, det finns ingen hejd på alla vinklingar man kan göra.

Men, om man bara stannar upp en kort kort stund och ser ut över idrottslandet Sverige så finner man inte denna satsning från en "invandrarförening" speciellt märkvärdig. Svensk idrott av idag är genomsyrad av deltagare med "ickesvensk" bakgrund. Ickesvenskt ur det perspektivet att de inte heter Larsson, Johansson eller Eriksson.

Säger bara - Zlatan! 

För övrigt har gulsvart numera  en grek(!) i sitt stolta lag. En grek! Tsimikalis! Jag säger då det. Tiderna förändras. 

Att vara vänner...

...är inte det lättaste. Det får man åtskilliga bevis för dagligen. Ibland funderar man, på allvar, om världen blivit helt galen! Hur många, eller få, måste man vara för att kunna hålla sams? Min personliga reflektionen är att man inte bör vara fler än en(1) person i en grupp(!) för att undvika konflikter i någon form. Så kan vi inte ha det. Eller?

Anledningen till denna inledning är en liten rundresa på SF:s olika forum. Det är en resa präglad av missunsamhet, misstänksamhet, förtäckta hot, kränkningar och en rent allmänt otrevlig stämning. Inte ens de egna supportrarna lyckas låta bli att smutskasta eller förringa varandras inlägg. Det synes som om det är viktigare att klanka ned på andra än att själv komma med konstruktiva inlägg. Tråkigt.

Risken är uppenbar att det förhållningssättet riskerar att utarma alla forum på besökare. Vem vill, med handen på hjärtat, ständigt bemötas med nedsättande kommentarer, bli mentalt ifrågasatt, så fort man  skickat ett inlägg?

Inte jag i alla fall!

En annan risk är uppenbar. De enda som kommer att uthärda, på respektive forum, blir de med samma skrupellösa och trångsynta sätt. En liten klick av "vänner" för inbördes beundran. Ett fåtal "tuppar" som slutligen får sitta på sina dynghögar och gala för likasinnade.

Hur kul är det?

Inte kul alls!