Sluta klanka på truppen - stötta laget istället!

Ligger lite lågt med skrivandet för stunden. Än är det försäsong. Än behövs varken yxor slipas eller huvuden rulla. Än mindre behöver någon avgå. Vi har lirat fyra matcher. BIK Karlskoga, Salavat, Leksand och Almtuna har stått för motståndet. Vi, liksom alla andra lag, kör tung försäsongsträning. Många pass om dagen blir det. Ryktas om att vi själva dyngar på med tre pass om dagen för närvarande. 

Under en försäsong bygger man på, letar, funderar, testar och söker. Nya spelare ska visa sig passa in. Gamla spelare ska styra upp. Formationer ska formeras. Utrustning ska provas ut, finjusteras, och ratas. Kort sagt en himla massa variabler och detaljer som måste ordnas. 

Allt är med andra ord som vanligt denna försäsong. Men, vänta lite nu. Så är det inte! Det är inte alls som vanligt denna försäsong. Bara för några ynka månader sedan stod föreningen på randen till degradering. Till konkurs! Har detta faktum redan glömts bort, förträngts, från delar av lagets supportrar?

Läser nämligen på sociala medier att det riktas missnöje mot vår trupp. Den är för tunn, för vek, för uddlös, för dålig på alla sätt och vis. Det ropas om fler spelare, spets, in till laget. Två backar och två forwards, som exempel. Men för i helvetet, säger jag. Stopp, bromsa upp lite, tänk efter. Besinna eder!

- Det finns inte ekonomiskt utrymme att värva spets som tidigare säsonger. Ska det vara så förbaskat svårt att förstå?

Hur kul är det för vår trupp, våra spelare, som  har för avsikt att bära laget denna säsong att redan nu behöva bli utdömda. Utdömda innan det ens börjat spelas om poäng? Jag tar mig för pannan. Jag häpnar. Jag tycker det är skamligt, helt enkelt. 

- Vi visste om förutsättningarna inför denna säsong. Alla visste det. Det var ingen hemlighet. Vårt lag skulle byggas utifrån andra grunder och värderingar. Det skulle satsas mer på egna produkter och lovande spelare från lägre divisioner. Det gällde att rätta munnen efter verkligheten. Vad är det som år så svårt att fatta och ta till sig?

Jag blir alltid lika förvånad över den naivitet som tycks råda hos vissa. Bara för att vi lever och bor i en förhållandevis stor stad finns det inga som helst garantier att sponsorer ska dyka upp och kasta pengar in i föreningen. Speciellt inte in i en förening som på ett flagrant sätt misskött sin ekonomi! 

Naturligtvis önskar även jag att det funnits en annan ekonomisk verklighet för vår föreningen men jag har förlikat mig med verkligheten. Vi är fattiga men ska samtidigt vara oerhört tacksamma över att finnas till. Genom att vi finns till realiseras även chansen till viss sportslig framgång. Låt oss därför, gemensamt, gå in i denna säsong med ambition att stötta vårt lag, alla våra spelare. Ett rejält publikt stöd kan vara just den faktor som får vårt "usla lag" att växla upp och göra oss alla stolta och glada.

Så tycker jag...

Favorit i repris #4

Detta inlägg postades ursprungligen den 26 december 2009. Kommer ni ihåg? Läs och begrunda. Känns inte vissa saker igen? Det var inte alltid bättre förr, bara förr....

-----------------------------------

Det händer saker i vår förening. Bra eller dåligt? Det vet man aldrig till en början utan svaret på hur en förändring påverkar sin omgivning ges först i efterhand. Ibland måste man låta en förändring sjunka in, sätta sig, hitta sin form, sina egna uttryck innan man berömmer eller fördömer. Som ni alla vet har denna säsong inneburit en del personförändringar i föreningen. Går vi lite längre tillbaka så kan vi summera följande:

Johan Thornberg lämnar uppdraget som tränare, kliver tillbaka som sportchef, rykten gör gällande att Johan är på väg tillbaka som tränare men deklarerar istället oväntat att han vill ha en "timeout" från ledarskapet inom föreningen! Försvinner ut ur föreningen till mångas förvåning och besvikelse!

Peter Popovic kommer in mitt under brinnande säsong som stöd till Lars Ivarsson som plötsligt blev förstetränare efter Johan Thornbergs "avhopp". Envisa rykten gjorde gällande att det var Peter Popovic som bidrog mest till att vända lagets form till en succéartad insats under vårsäsongen 08/09. Inför denna säsong vill bägge parter, Peter och föreningen, se en förlängning av hans uppdrag som andretränare, men, något går snett i förhandlingarna inför säsongsstarten och plötsligt har Peter Popovic kritat på för SSK!

Lars Ivarsson inleder denna säsong om huvudansvarig tränare, med Fredrik Nilsson på sin sida, men efter ett antal matcher där laget underpresterar våldsamt väljer föreningen att "kicka" Ivarsson. Han kliver ned och tar hand om J20. Istället för att rekrytera en ny tränarkraft utifrån väljer klubben än en gång att rekrytera internt. Fredrik Nilsson, som gör sin första säsong som tränare på seniornivå, tar över huvudansvaret för gulsvart! Detta till stor besvikelse för många som gärna sett en "etablerad" tränare utifrån!

Curt Lundmark kontaktas och skall fungera som "stöd" och "coach" för Fredrik Nilsson. Ingen kan förneka att Curre besitter en imponerande meritlista som tränare, men, åter är det en "interrekrytering" där man hittar ledare ur de egna leden! Det många frågar sig är vilken inställning Curre har till sin "gamla förening" med tanke på allt skit han fick utstå vid konkursen. Han hade även vid olika tillfällen uttalat en ovilja att hjälpa till i gulsvart i framtiden med tanke på att han kände sig bitter och sviken efter denna affär.

Clas Lindblom kontaktas av klubben och tackar ja till att fungeras om andretränare vid sidan av Fredrik Nilsson. Clas meriter som tränare är minst sagt vaga och valet av honom får ses som en ren budgetlösning att gälla "tills vidare"!

Laget fortsätter, trots dessa förändringar, att prestera under sin förmåga. Leif Rohlin svingar då sitt trollspö och skakar fram en korttidsvärvning. In i laget kommer Patrik Yetman. En kanadensare som vill spela till sig ett kontrakt i - ett annat lag? Efter endast sju eller åtta matcher lämnar så Yetman laget för fortsatt spel i SSK! I samband med denna övergång lyckas åter Rohlin locka in en transatlant till klubben nämligen en spelare med dubbla pass. Både Italienare och Amerikan! Hans namn är Carl Corazzini. Det hela slutar med att Carl skriver på ett kontrakt som gäller vårsäsongen ut!

Leif Rohlin meddelar att han tar en "timeout". Föreningen gör ett lamt uttalande där de säger att Leffe behöver komma ifrån ett tag, få lite distans, samt att han tagit väldigt illa vid sig av lagets dåliga resultat.

Där står vi nu inför omstarten med match hemma mot IKO på söndag. Man kan lungt säga att det varit en del turbulens i föreningen det sista året. Inte alls något som man vill se i en förening med ambitioner att för varje säsong ta ett steg till mot det slutliga målet - ES!

Är det slut med detta? Icke! Turbulensen fortsätter och i dagarna cirkulerar rykten om att några spelare är på väg ut ur truppen samt att en målvakt är på väg in!

God fortsättning alla hockeyvänner!

Betala - eller inte!

Allo,allo, Polis!

Som ni alla säkert sett har det nu bestämts att föreningar som ombildats till aktiebolag i fortsättningen ska stå för fiolerna när det behövs polisinsatser. Om det kan man tycka olika. Personligen tycker jag att polisens insatser i största görliga mån skall finanseras med våra gemensamma skattemedel då det annars kan uppstå en situation som blir besvärande. Var går gränsdragningen där staten eller privata intressen ska stå för notan? Skall polisen neka till att göra en insats, även akut, om ett bråk uppstår på en arena med hänvisning till att man inte kommit överens med arrangören om en insats? Och om man gör en akut insats, måste den då först godkännas av arrangören, innan den verkställs? Vad händer om polisen inte får betalt i ett sådant fall? 

- Hej, polisen här! Har hört att det är stökigt på arenan. Ska vi komma?

- Nej, nej, fan heller, vi har inte råd!

Det jag upplever som en aning vagt är när ett polisärt ingripande är allmännyttigt. Att medverka förebyggande för att förhindra våldsutbrott är en sak men att akut komma stormande för att stoppa bråk som uppstått spontant en annan. I det ena fallet kanske det är rätt att arrangörer står för notan i det andra inte. Polisens uppgift måste, enligt mitt förmenande, alltid vara att stävja bråk var än det uppstår!

Kanske finns det en god sida i denna fråga som man ännu inte tagit ställning till. Tänk om det relativa fåtal åskådare som står för merparten av allt stök på våra idrottsarenor kan koppla ihop sina handlingar med de konsekvenser som drabbar den egna föreningen!

- Öh, grabbar, kom igen nu. Vi drar och spöar skiten ur de där jävla solnapacket!

- Nej, för fan! Äru helt pantat i roten! Då får ju jurgårn pejja extra för bylingen och det e inte bra.

Hybris!

"Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne"

Just så kan "hybris" definieras. Något som jag inte tror Gulsvart har drabbats av. Inte med en sådan krävande tränare som Mats Waltin. Han har säkerligen förmågan att sätta fingret på de detaljer som fortfarande måste putsas till innan lagmaskinen, Gulsvart, går som den ska. 

Personligen känner denna Blogg en enorm glädje, och lättnad, över hur serien inletts. Kanske lika stora delar lättnad - som glädje. Inför varje ny säsong gror självklart förhoppningar om förändring till något bättre. Så även inför denna säsong. Kunde vår finfina försäsong verkligen följas upp med en bra start i serien. Som bekant är en bra försäsong inte synonymt med framgång i seriespelet. Det har många andra lag före oss fått känna av. 

Själv såg jag två matcher under försäsongen. Bägge i ABB Arena. Den ena mot Skellefteå, den andra mot Leksand. Det jag såg då gav inga tydliga indikationer på att vi skulle vara så mycket bättre denna säsong än föregående. Visst, vi spelade fortsatt stabilt bakåt, målvakterna agerade med pondus, men framåt såg det minst sagt tunt ut. Vi såg lite "lätta ut".

Men, det fanns något där, i spelet, som man inte såg till på hela förra säsongen. Det var, hur man nu ska beskriva det, ett mönster, en tydlighet i spelet. Man fick en känsla av att alla spelare, oavsett position, visste exakt var de skulle vara, vad de skulle göra, och gjorde det med viss auktoritet. De såg helt enkelt trygga ut i spelet. Man såg, helt enkelt, att laget fungerade, att kollektivet samarbetade. Känslan var att Mats Waltin nått ett steg till i sin ambition att utveckla laget.

- En av de stora skillnaderna var att det inte längre dumpades puck i varje anfall. Istället försökte man konsekvent spela sig genom mittzon för att komma in i motståndarzonen med pucken under kontroll. Visst, ibland blev man tvungen att dumpa pucken, men nu gjordes det när inga andra möjligheter gavs. Förra säsongen användes säkert 50% av tiden för spelarna att jaga efter omöjliga nedlägg...

Powerplay - och fart!

Hur ska man då försöka summera den start av serien vi fått? Tja, vi har varit bättre än de lag vi mött, eller, framför allt mycket mer effektiva. Och på en punkt är det en enorm skillnad. Powerplay! Troligen är det vår effektivitet i powerplay som gett oss den position i tabellen som just nu ser så trevlig ut. Men då får man inte heller glömma det som ligger bakom att vi får chansen att spela i nummerärt överläge - nämligen vår fart! Tack vare att spelaren hela tiden strävar efter att hålla hög fart både i åkning och passningar så tvingas motståndarna dra på sig utvisningar. Det är lite av Gulsvarts signum just nu och något som Waltin hela tiden lyfter fram. Utan denna fart i spelet, av våra relativt lätta forwards, blir vi infångade och neutraliserade. Något som Leksand lyckades ypperligt i sitt möte mot oss. 

Nyförvärven

Bloggen undrar också hur bra detta kan bli - egentligen? Betänk att våra spetsvärvningar i form av Mikael Zettergren och David Lundbohm ännu inte visat sina bästa sidor. David är självklart ursäktade p.g.a sin skada men även innan den var han minst sagt - blek! Det finns med andra ord ännu lite mer att plocka ut ur denna trupp innan vi ser dess fulla potential.
- Tur då att vi har en Broc Little som just nu tar ansvar för poängproduktionen...

Bacon

Alltid lika passande..

Hur kunde denna blogg undgå att premiera rätt person efter segern borta mot Tingsryd? Kan det bero på allt snack om L.Ö.K den senaste tiden? Jag tänker givetvis på #47 Kenneth "Bacon" Bergqvist! Bloggen ber genast så hemskt mycket tusen gånger om ursäkt för denna fadäs och skyndar sig att rätta till misstaget genom detta inlägg. Ett inlägg som är tillägnat endast nummer #47 i Gulsvart. Tack Bacon för vinstmålet som gav tre nya sköna poäng!

- För övrigt är en av mina favoritpizzor den med Bacon och L.Ö.K! Bara en sådan sak...

- Är inte #71 William Karlsson väldigt - ung! När man ser honom funderar man på hur länge sedan man själv var - ung. Länge sedan nu. Å andra sidan har jag bättre skäggväxt nu - än då! Alltid något..

- Är Örebros seriestart något som roar oss Gurkor? Förvisso är det så. Vi gläds med varje seger för vårt Gulsvarta gäng och roas kungligt av varje ny förlust för kusinerna från Örebro...

- Är Leksand verkligen laget som ska bryta vår segersvit? Just nu känns det inte så. In nu, inte i morgon, inte denna säsong. Kaxigt? Tja, det gäller att passa på att sticka ut hakan när man har lite medvind i polisongerna..

- Är Malmös väg utstakad nu? Har de fått sin mentala väckarklocka efter matchen mot oss? Tror banne mig det. Nu blir det många nya friska poäng i bagaget för Skåningarna. Pågatåget har lämnat perrongen - typ...

- Är det verkligen nödvändigt att Sundsvall ska spela i vår serien? Känns så där. Sundsvall är lite som fästingarna i skogen. De finns, men ingen vet vilken nytta de gör, och de klamrar sig fast vid minsta strå för att klara sig kvar...

Mot ABB Arena

Ödmjukhet

Smile!

Ja, jag vet! Ett himla tjat om ödmjukhet, fötterna på jorden, inte sväva iväg etc. Men vad sjutton! Får man inte vara glad? I alla fall till nästa omgång! Det är ju så det fungerar i idrottens underbara värld. Men tänk om vi bara fortsätter att vinna, och vinna, och vinna? Hur kul vore det! Nej, det är bäst att njuta av denna lycka innan den blir till vardag eller när första motgången kommer...

Om denna blogg fick bestämma skulle vi vinna tre av fyra matcher - hela tiden. Då har man något att förhålla sig till. Då kan man portionera ut sin glädje på ett mer hållbart sätt. Som det är nu blir man hela tiden vansinnigt glad efter varje vinst och det sliter på kropp och psyke. Man får helt enkelt ont i ansiktet av att gå runt med ett stort leende hela dagarna. 

Så frågan är nu. När vore det lämpligt att förlora en match för att få balans? Balans i sinnet. Få vila ansiktet lite....

Utökad elitserie

EU och ES - många är inte alltid bra...

Gamle Västeråsaren(!) Per Mårts ger sig in i debatten. Inte så att han ryter i, det ligger inte i hans natur, utan mer på sitt vanliga lite försynta sätt. Han tycker att Elitserien behöver vitaliseras genom en utökning av antalet lag. Från nuvarande tolv till fjorton. Frågan har lyfts, blötts, och dryftats förr. Utredningar har gjorts, lagts ned, och gjorts igen. Samma svar har framkommit vid varje tillfälle "att det är nog bra som det är" och sedan har man stängt dörren - igen.

Naturligtvis finns det både rutiga och randiga skäl till varför ansvariga inom Svenska Hockeyligan kommer fram till denna slutledning. Det handlar främst om egenintresse, att skydda sitt, att värna de egna. Inget märkligt med det. Det är ju därför Svenska Hockeyligan finns. 

Vad ska man då tycka, rent generellt, om en utökning av Elitserien till fjorton lag. Eller rent utav till sexton lag! Undertecknad tvekar på hanen och velar gärna i denna fråga. Är det så bra - egentligen - att vi utökar ES? Man får ha i minnet att en utökning av ES slår tillbaka på AS och även underliggande divisioner. Fler lag i ES gör att fiskandet efter talanger i AS ökar. Fler spelare kommer plockas upp från AS-lagen som därmed riskerar att tappa i kvalitet och slagstyrka. Ja, rent av hela Hockeyallsvenskan kan gå tillbaka i utvecklingen p.g.a en utökning av antalet lag i ES.

Om man utökar till fjorton, eller sexton lag, finns även en överhängande risk att vi får se en stängd serie - utan ned och uppflyttning. Motiveringen kan bli att "det räcker nog väldigt bra med dessa lag". Och argumentet kan då få viss bärighet. Allt mindre pengar till klubbarna i AS(mindre medialt intresse) i kombination med  ES-lagens dränering av spelare kan  bidra till denna dystra utveckling.

Hockeyallsvenskan har nog aldrig stått starkare än vad den gör idag. Medialt ligger den i paritet med Elitserien. Sportsligt ligger den kanske snäppet före ES med sin inbyggda dramatik i form av playoff - kvalserie - samt chans till uppflyttning.

Denna blogg är nog en aning konservativ och tycker "att det är ganska bra som det är" och ser det som naturligt att man tar sig upp i en högre division genom sportsliga meriter. Inte genom "idrottspolitiska" beslut. Dessutom ska det vara svårt, ett riktigt nålsöga, att ta sig upp. Det ger bedriften en helt annan status - och en ytterst välförtjänt sådan.

I slutänden, om ES ska utökas, står vi även inför ett annat ställningstagande. Ska man utöka serien utifrån ett geografiskt rättvist perspektiv eller handlar det bara om plånboken? Ska Malmö med "bara för att" de har en fin Arena? Ska Leksand med "bara för att" de drar folk till alla arenor? Ska Almtuna med "bara för att" väcka hockeyintresset i Uppsala? Ska Rögle med "bara för att" de redan har en arena och organisation anpassad för ES? 

Många frågor blir det.

Lirare eller lallare

Conny Strömberg (från:Hockey/Sverige.se)

Ingen kan ha undgått alla rubriker kring denne spelare. Antingen skapar han egna rubriker eller så får han hjälp av andra. Men i centrum finns han, den gode Conny. Minns förra säsongens märkliga turer då han för ett tag var på väg ut ur Örebros trupp. Han var iväg och lirade matcher med Asplöven(!) och rykten stod som spön i backen. Lag i Norge var beredda att lägga upp feta budet för att få hans namnteckning. Likaså ryktades om någon klubb i Sverige som var beredd att skuldsätta sig rejält för att få honom till sin trupp. Men i slutskedet redde allt upp sig. Conny blev förlåten för sina försyndelser och togs tillbaka i truppen. Herr Fahlander hade räddat sin skyddsling(!) Men roligt var det att följa alla turer. Inte minst media gjorde sig en god affär på uppmärksamheten.

Så frågan är, som rubriken antyder, är Conny en "lirare" eller en "lallare". Eller går dessa två saker hand i hand? Brukar inte, handen på hjärtat, lirare vara lite - udda? De har ofta en tendens att gå sin egen väg. I sin enorma kärlek till sin sport ser de inte alltid den breda och raka vägen som den rätta - vägen. De väljer ofta en mer snårig och ringlande stig. Bara för att de kan och vill och för att de finner en tjusning, en utmaning, som tilltalar dem. 

Personligen är jag omåttligt förtjust i lirare som Conny Strömberg. För mig får en lirare gärna vara lite "udda" och annorlunda. För mig får en lirare bete sig avvikande, utmanande, klantigt, fumligt, så länge han inte ger upp sin passion att underhålla sin publik. För det är just det som är utmaningen för en lirare. Att bjuda på det lilla extra, det oväntade, det omöjliga för en häpen och jublande publik. Utan lirare dör mycket av lagidrottens själ. Utan lirare försvinner de magiska ögonblick vi alla vill bevittna. Utan lirare riskerar vi att få se vältränade, väldresserade, ishockeyrobotar som kör start och stopp i sextio minuter. Och det, mina vänner, är i ingen framtidsvision som lockar mig...

- Kör hårt Conny, och alla andra lirare!

Magsjuk

Illa - jag mår illa..

Bloggen har varit däckad. Ett elakt virus, eller några elaka bakterier, ställde till det. Varifrån dessa kom är ställt i dunkel. Men illa mådde jag. Att man kan bli så totalt utslagen av något som är så smått att de inte ens syns. Bakterier är inte att leka med om de är av fel sort. Men nu är man på väg tillbaka även om man just nu känner sig lika pigg som en urvriden disktrasa.

Så haver förtröstan. När som helst kan det dyka upp ett inlägg igen på denna blogg. Det finns lite att skriva om. Dels vinsten borta mot Troja men framför allt hur det gick i premiären av Gurktipset!

Segt!

Just så känns det i skrivande stund. SEGT!

- Segt att det inte är match i ABB Arena ännu på ett tag.

- Segt därför suget just nu är enormt efter att få se våra hjältar på is i en riktig match igen. Spelar ingen roll vilket motståndet är. Bara jag får se gänget..

- Segt även att några spelare redan dragit på sig "småskador". I det flesta fall är det säkert snabbt övergående men i  ett fall ändå lite oroväckande. Tänker på T. Mitells ljumskskada. Aj, aj. Kan bli en segdragen historia. Man kan bara hoppas på det allra bästa...

- Segt även att det ska ryktas om lite märkliga spelarvärvningar till klubben.  Men man får ta det för vad det är. Rykten. Många klubblösa spelare som nu börjar "hänga på dörren" för att hitta en arbetsgivare. Deras agenter har försökt vara kyliga, avvaktande, men nu börjar paniken sakta komma bland alla kontraktslösa spelare...

- Segt att vi inte kan hitta en rejäl center! Några av de spelare som nu omnämns är forwards. Bra nog så. Men det är en Center vi behöver...

- Segt väder!

- Seg Blogg!

GurkOlle har ordet! (repris)

Av: GurkOlle

GurkOlles blogg lever och har hälsan. Det är trevligt med hälsa. Det kan man aldrig göra för ofta. GurkOlles motto är att hälsa så ofta som möjligt.

När denna blogg skapades fanns det ett underliggande motiv. Nämligen att skriva av sig. Precis så var tanken. Att skriva av sig tankar och funderingar som rör, och kanske berör, det gulsvarta laget.

Så har skett, inte utan viss vånda, men oftast med ett lätt sinne vilket inte får förväxlas med andra sinnen (som vansinnet eller ursinnet). Bloggens tanke har aldrig varit, och kommer inte, att bli en megafon som basunerar ut det bekväma eller självklara. Det som skrivs är tankar födda ur det omedelbara nuet samt förmedlade, utan mellanhänder, och dessvärre emellanåt utan stavningskontroll, rakt ut i cyberrymden.

Ibland prickar mina tankar något som kan liknas vid en sanning, ibland är det rena bomskott, och emellanåt kan man skönja rena osanningar. Trots detta fortsätter inläggen poppa upp på bloggen som den envisaste form av hudåkomma. Mer eller mindre läsvärda alster publiceras med en självklarhet som kan få även den mest hårdhudade bloggläsare att häpna!

Huruvida GurkOlle är en sann supporter, eller inte, till det gulsvarta laget är upp till läsaren själv att utröna efter bästa förmåga. Om ”sann supporter” är lika med ”tycka allt är fina fisken och nu ska vi vara snälla” då är jag det – inte! Då är jag mer en osannolik supporter!

- Är det däremot fritt att tycka det jag vill om laget, som ligger GurkOlle närmast om hjärtat , då är jag sannolikt en sann, och i många stycken sansad, supporter!

---


PS: Detta inlägg publicerades första gången den 1/10 -2009. Men då jag tycker att andemeningen i inlägget fortfarande är högst aktuell väljer jag att publicera allt i repris. Ser det som en ren service till nytillkomna läsare av denna blogg. En form av innehållsdeklaration - helt enkelt! Är jag självupptagen, lat, eller rent av smart? Tja, lite av varje tycker jag själv..

Färjestad, valpar och vår....

Så är våren äntligen här på fullt allvar. Äntligen tog den otroligt tråkiga(!) matchserien mellan Färjestad och Skellefteå slut. Det ena laget kunde men det andra laget ville - inte. Skellefteå AIK brände tydligen för mycket energi mötena mot Luleå. Mott FBK har de sett närmast löjligt bleka ut. Det blev helt enkelt aldrig någon riktig kamp mellan lagen. Personligen hade jag oerhört svårt att motivera mig att se "eländet" på TV. Matcher med givna utgångar, eller givna slutsegrare, är föga spännande att följa.

- För övrigt tycker jag Boork känns så trött så trött!

När det gäller vårt eget lagbygge tycker jag det mest känns - tomt! Vi tappar spelare i en strid ström och hoppfulla fans försöker självklart hitta något positivt i alla tappade spelare. Det som oroar mig mest just nu är två saker. 

1. Hur ska Mats Waltin kunna skapa någon form av kontinuitet om mer än halva laget försvinner till kommande säsong?

2. Vilka målvakter kommer vi kunna ställa på isen till premiären?

- Två knäckfrågor enligt mig.

Dessutom funderar jag lite över varför så många spelare lockas bort från laget? Speciellt när de hoppar i sidled - inte uppåt - i sina karriärer! De byter bara till andra allsvenska klubbar. Det är lite oroväckande i min lilla värld.

För övrigt har vi ett gäng valpar just nu. Någon som känner ett våldsamt behov av att gå ut många gånger per dygn? Bara att höra av sig :)

Mot Mora...

Som jag redan skrivit tidigare under denna säsong: Hur bra är vi, egentligen? Det är den stora frågan. Tiotusenkronorsfrågan. Den avgörande frågan. Den obesvarade frågan. Själv vet jag varken in eller ut. Får ofta frågan av vänner, som själva inte följer laget så noga, och jag har lika svårt att svara varje gång.

Förra säsongen var det lite enklare. Då kunde man peka ut våra brister. De var tydliga. Denna säsong är marigare då vi inte har lika synliga brister. Det enda man kan peka på, med hela handen, som varit tämligen uselt denna säsong är självklart powerplayspelet. Men i övrigt har vi av och till gjort saker rätt bra. Men vi har inte gjort det tillräckligt ofta. Laget har aldrig kommit in i ett flyt där allt bara rullar på. Där poängen trillar in oavsett om man har en bra eller mindre bra dag på isen. Till en början var det väl mycket "varannandag" över laget. Faktiskt under hela hösten. Och en stor del av våren.

Men så hände något!

Exakt vad som hände, eller när det hände, är svårt att peka ut. Vi kan bara konstatera att det hände. Plötsligt började laget att uppträda som ett LAG. Vändpunkten kom, i mina ögon, efter förlusten mot Tingsryd hemma. Det lag som då vände upp mot klacken, för att tacka efter match, med tomma blickar och hängande huvuden mådde riktigt dåligt. Kanske var det då som spelarna bestämde sig att "nu får det vara nog". Nu får det vara slut på tramset. Inte en gång till ville de stå i "skamvrån" efter en blek insats på hemmaplan.

Efter den genomklappningen, för det var en blek insats, har laget kravlat sig upp på en plattform av stabilitet som jag inte sett tidigare under hela säsongen. Genom detta har laget nu tagit sig fram till ett läge där säsongens alla vedermödor, allt suck och stön, all ångest och lidande,  nu kan bytas mot framgång och glädje.

En match till. Ännu match till där laget genom en bra prestation har chansen att slänga allt gammalt bakom sig och bara blicka framåt med högburet huvud. En match till där LAGET ges möjlighet att visa oss supportrar hur bra de faktiskt är. En match till...

Men som sagt var.:
- Jag vet inte hur bra vi är. Förhoppningsvis vet jag mer efter dagens match..

Här är några saker som MÅSTE fungera i dagens match:
- Målvaktsspelet (fortsatt stabilt)
- Powerplay(vi har spelat bra, stundtals, men inte gjort mål tillräckligt ofta)
- Damien Fleury (han måste komma igång igen)
- Stäng mittzonen (vi får inte bjuda Mora på spelvändningar)

Oskarshamn - Västerås 2-1(sudden)

Till Lasse:

Förbaskade Lars Ivarsson! Kunde du inte tagit lite hänsyn till dina rötter för en gångs skull? Tänk så många timmar du tillbringat i Rocklundahallen. Tänk så du slet senast för att få supportrarnas kärlek  under din tid som tränare för Gulsvart. Nu hade du chansen att äntligen vinna allas vår gunst men icke! Istället valde du att trissa dina trupper till att stjäla poäng av ditt gamla lag. Varför då, om man får fråga? Vad var nyttan med denna handling? Är du rentav  en liten "smygleksing"? Det trodde jag inte..

Det var minst sagt försmädligt att vi inte kunde vingklippa Leksand ännu lite till inför det stundande playoffspelet. Leksand som för tillfälligt är helt under isen. Ett lag på dekis. Ja rent av på - Lekis! Det är mest ingen ordning alls på Leksand nu för tiden. De har inget bra försvar, ingen fungerande offensiv, och en målvakt som spelar bra - ibland. Lägg till en organisation som sviktar, en ekonomi som fallerat, och en ny sportchef som ännu inte gjort något väsen av sig.

Nej, Leksand kommer inte bli något hot i playoff. De har gjort sitt. För den här säsongen. Ja, kanske för det här decenniet! De får bygga en ny perrong, en ny station, hyra in ett nytt tågsätt för att förbereda Återtåget 2020. Så tror jag...

Värre då med Almtuna. Laget som spelar, inte för att vinna, utan för att få lägga straffar. En mycket märklig inställning! Tror de spelat 0 - 0 i alla sina hemmatcher denna säsong. Dessutom odlar de fram Sveriges genom tiderna största målvakter. Ingen under två(2) meter - typ. Vad har de i vattnet i Uppsala?

Harlads mannar i Mora kan bli oroväckande svåra att betvinga. Mora är laget för dagen i Dalarna. Frågan är inte om utan när Ejendal ger upp Leksand och istället flyttar över sina intressen till Moringarna. Med lite flyt kan Mora ta flera poäng i playoff...

Jag sticker redan nu ut hakan och spikar tabellen i detta förkval:

1. Västerås
2. Mora
3. Leksand
4. Almtuna

Så enkelt är det. Trots att Lars Ivarsson ställde till det för oss i senaste matchen...

Tobias Forsberg

Vi har en Forsberg i laget. Inte många lag som kan stoltsera med det. Nu när den störste av alla Forsbergare lagt klubban på hyllan får vi hoppas att den Forsbergare vi är begåvad med tar lite mer medialt utrymme. Tror det kan vara lite tufft att heta Forsberg när man lirar ishockey:

-Va, är du Forsberg? Trodde du var äldre!
- Jo, men jag är en annan Forsberg!
- Va, en annan? Finns det fler?
- Jo!
- Är du släkt med den där Peter?
- Öh, nej, men jag har en bror!
- Och han heter inte Peter?
- Öh, nej han heter Johan och lirar i AIK!
- Va, lirar han i Gnaget?
- Öh, nej, han lirar i Skellefteå AIK!
- Åh fan! Så du är inte lika bra som han Peter?
- Öh, nja, kanske inte riktigt!

Jag tror helt enkelt det är en belastning att ha ett namn som för tankarna till en av vår tids absolut största ishockeyspelare. Det är nog betydligt enklare att heta Olsson, Karlsson, Svensson eller Persson och därmed kunna gömma sig lite i anonymitetens skugga.


Då kommer jag osökt in på en spelare som länge gömt sig i skuggan. Nämligen Kalle Olsson. Den minnesgode kommer säker ihåg att Kalle gjorde en ganska slätstruken säsong även 2009/10 men vaknade upp de sista tio omgångarna och började skyffla in lite mål. En annan tänkte att det var ju bra. Det tar han med sig till nästa säsong. Men inte då. Även denna säsong har varit en lång färd för att hitta målet. Men se på sjuttons. Börjar inte karln hitta målet igen? Nu är han framme i var och varannan match och sänker en strut eller spelar fram till någon annans mål. Samma scenario som förra säsongen minsann. Märkligt! Förhoppningsvis är Kalles form i stigande och hans spel kommer därmed nå en topp under kommande playoff-spelet. Det vore mumma. Jag tror på Kalle Olsson....

Thomas Mitell gjorde sitt första mål i matchen mot Borås! Stort! Nu kommer det mera. Sanna mina ord..


Ja just ja! Vi vann, efter en stabil insats, borta mot Borås med 4 - 1! Kuckelimaffe! Och den därna Forsberg gjorde två mål....

Rykten och köpelag!

Då är det dags igen. Ryktesspridningens tidevarv. Nu avslöjas att spelare X kommer att gå till klubben Y och det innan säsongen ens är färdigspelad. Himmel och pannkaka. Jämmer och elände. Är spelare, agenter och Sportchefer så gemena att de inte kan vänta till säsongen är färdigspelad? Ibland blir jag ,som supporter, en aning konfunderad över många supportrars naiva tilltro till etik och moral inom idrottens värld. Speciellt då inom lagidrotten. Det finns nämligen inget sådant. Det handlar helt krasst om personlig vinning.  Inget annat. Det handlar inte om hjältemod, hjärta, klubbkänsla, eller tradition och kultur. Nej, det stavas helt enkelt - pengar!

Dagligen får man bevis för hur många supportrar fortfarande tror att man kan bygga ett lag för elitidrott endast på hjärta och klubbtillhörighet. Var i världen finns dessa exempel? Visa mig ett lag, inom någon lagidrott, som nått stora sportsliga framgångar genom att bara odla egna talanger samt levt på kultur, tradition och gränslös kärlek till den egna klubben.

Jag vet inget sådant lag! Vet du?

Det är därför lite beklämmande att supportrar anklagar alla andra lag än sitt eget för att vara ett "köpelag". Sanningen är att alla lag med höga ambitioner är köpelag.  Allt annat är bara en chimär. Det är därför hög tid för oss alla, vi som kallar oss supportrar, att inse denna sanning. Om inte lurar vi bara oss själva...

För övrigt ser jag fram mot en riktigt underhållande match på fredag...

70081

Förkylt..

Så många besökare sedan starten. Vadå, då, kanske någon undrar? Vad är det med det? Tja, inte så mycket kanske om man jämför med annat har i världen men för mig, just idag, just i kväll, i denna stund, känns det bra. Och varför då då? Jo, ser ni. En annan har åkt på den värsta av de värstaste förkylningar och tycker hemskt mycket synd om sig själv. Just det. Bloggen är förkyld. Så förkyld att man inte trodde det fanns. Just nu sitter jag med min Laptop på behörigt avstånd från min droppande näsa. En näsa som är svullen, rödkantad och en aning ömmande. Detta ständiga droppande avbryts då och då av våldsamma nysattacker som får hundarna  i huset att gå i taket. De blir kort sagt oxtokiga på husse som lever om så och kommer rusande uppför, eller nedför trappor för att påtala sitt ogillande.  

Så är det. Man är inte mer än mänsklig, eller manlig, och tycker förbaskat synd om sig själv nu. Hustrun däremot tycker jag bara pjåkar mig. Lätt för henne att säga som inte har min näsa att brottas med! En jädra kran i vanliga fall men i nuläget en kran där alla fördämningar brustit.

Så därför tröstar jag mig med det lilla. 70081 besökare. Det är ungefär lika många som TV6 har på sina sportsändningar - typ!

Nehej, något hockeyrelaterat måste det bli som avslutning.

Hata Rögle!

Så!

Nu kan man lägga sig tillrätta i soffan igen och invänta våren....

Snart stängs fönstret..

25 timmar - sedan stängs fönstret!

Har roat mig med att leta runt på nätet för att se hur många föreningar i Hockeyallsvenskan som just nu sitter och våndas i knät på spelaragenter. Eller om det är agenterna som våndas. En vånda är det i alla fall för alla oss supportrar. Vi som inte vet alls. Det är trots allt en ansenlig mängd klubbar som signalerar att de har för avsikt att  försöka hitta ett fynd innan "fönstret" stänger. 

Sundsvall, av alla klubbar, har hostat upp extrakapital för att förstärka truppen inför slutspurten. De räknar med att det blir billigare att värva spelare, klara sig kvar utan kval, och därmed slippa en kostsam negativ kvalserie med långa resor.

Troja har under den senaste tiden värvat in en meriterad målvakt och en hygglig back. Det ser ut att betala sig då de idag tvålade till Örebro och därmed fick friskt syre i jakten på nytt kontrakt. Det kan med andra ord löna sig att kosta på - typ!

Leksand kommer säkert presentera ett namn under morgondagen. Allt annat vore en sensation med tanke på de senaste säsongernas panikvärvningar i sista minuten. Nu har de släppt iväg JLGP till SM-Liga i Finland och  troligen frigjort lite kapital.

Örebro tycks dock sitta nöjda. Men osvuret är bäst. Men det snackas i alla fall inte om förstärkningar.

Almtuna har plockat lite med spelartruppen under säsong och tycks även de vara rätt nöjda med det spelarmaterial de har. Det enda anmärkningsvärda är att de släppte målvaktstalangen PW inför slutspurten av serien. Jag tycker det var minst sagt märkligt! Får Hellberg(!) en dipp, en formsvacka eller rent av en skada, ja då sitter de lite i skiten...

Mora. Där är det tyst. Inget snack alls om förstärkningar. Och varför ska de rekrytera till ett lag som visat bra form den senaste tiden?

Växjö, samma sak här. De tog in Karol Krizaj senast för att stärka upp målvaktsspelet. Efter det tycks de vara nöjda..

Rögle vet jag inget om. Deras sportchef är annars känd för att kunna plocka in rätt spelare i lagbygget. Men just nu har det varit tyst.

För oss Gulsvarta är det bara att dra på sig nattmössan, unna sig en stärkande nattsömn, och förhoppningsvis vakna till nyheten om att det kommit ett par duktiga nyförvärv. Mer kan man inte göra..

För övrigt noterar jag att det inte blir någon lätt resa för Björklöven att ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan. Stryk nu senast mot Kiruna - på hemmaplan - och de ligger endast trea i Allettan Norra!

Mera mål...

Var är vår "Fahlander"?

Hur var det nu visan gick? Den om att vi skulle etablera oss i Hockeyallsvenskan för att sedan stegvis trappa upp, finslipa, bygga, för att vara med och slåss om en plats i Elitserien. Det har runnit en hel del vatten genom Svartån utan att vi kommit så speciellt mycket närmare det hägrande målet. På något sätt har vi, liksom Leksand, fastnat en aning på perrongen. Å andra sidan är vi inte ensamma om denna belägenhet. Ungefär hälften av de lag som spelar i årets Hockeyallsvenska lider av samma syndrom: " att vilja men inte kunna" - typ!

Är jag då, handen på hjärtat, missnöjd med att vi inte kommit längre i vår strävan att ta en plats i det absoluta finrummet? Både och, kan jag säga. Jag är inte missnöjd med klubbens strävanden, deras försök, deras ambitioner, då jag vet vilka små förutsättningar de egentligen har. Däremot kan jag vara lite missnöjd med hur de, under de senaste åren, formulerat sina målsättningar.

Ska man skapa trovärdighet mot sina supportrar, sponsorer, media och förväntad publik gäller det att balansera sina uttalade visioner med ett visst mått av försiktighet. Det gäller kort sagt att inte lova mer än vad man kan hålla. Lovar man ständigt "att vi ska nå trädkronorna" då gäller det att vi inte stannar vid första grenverket - år efter år. Då tappar man i trovärdighet och bränner broar till både sponsorer, publik och supportrar.

För visst är det så att har klubben "lovat" nå ett mål då gäller det att klubben lever upp till det, eller, åtminstone arbetar så man får intryck av att man faktiskt själv vill nå det uppsatta målet! Om vi runt laget inte upplever att klubben, med alla medel, strävar mot det uttalade målet uppstår lätt en förtroendekris.

Det är detta mödosamma arbete, att balansera mellan vad klubben verkligen klarar av, och vad man ska ha för officiell hållning/målsättning som skapar förtroende om det hanteras på rätt sätt. Jag är fullständigt övertygad om att en klubb, som VIK, är oerhört beroende av ett ledarskap som under resans gång kan föra en ärlig och tydlig dialog mot media och med oss supportrar.

Det innebär att ledare måste vara beredda att stå upp både när det blåser isiga vindar(av hård kritik) likväl som de kliver fram och vill sola sig när laget har medgång. Det duger inte bara med det ena. På denna punkt tycker jag fortfarande VIK håller en tämligen undermålig nivå. Var är VIK:s egentliga språkrör, en person som syns och hörs, och alltid finns i centrum när det behövs? En person som vi supportrar, sponsorer, och vanliga "västeråsare" förknippar med föreningen VIK Hockey?

Ja, jag saknar helt enkelt en stark person/personlighet som rakryggat och tydligt kan redogöra för det som händer, eller inte händer, i föreningen. Både kortsiktigt och långsiktigt. Det mina vänner skapar nämligen trovärdighet.

Med en karismatisk ledare, oavsett förening, kan jag som supporter ta motgångar och framgångar med ett större lugn då jag känner förtroende för min förening. Jag tar hundra gånger hellre del av en dålig nyhet än att inte få veta alls! Har inte föreningen pengar att värva - So What! - säg det och vi kan gå vidare! Har inte föreningen ekonomi för att satsa mot ES - So What - säg det och vi kan anpassa våra förväntingar!

Vad detta inlägg egentligen skulle handla om var "mera mål" och på något konstigt sätt blev det så. Kanske inte "mål" i buren utan mer "mål" för föreningen. Jag tycker helt enkelt att varje förening måste ha ett tydligt ansikte utåt. Inte bara ett namn på ett papper utan någon som verkligen personifierar våra egna drömmar om framgång för vårt kära Gulsvart!

Och det kan vi ha som - mål!

Mot Malmö..

En typisk spelare i MIF:

 Lat, hungrig, trött och ständigt

letande efter en plats att smita

 undan att vila på..

Denna säsong har vi spöat Malmö två av två möjliga. I den första matchen, hemma, städade vi av ganska fort. Redan efter halva matchen hade vi 4 - 0 och poängen på ett bräde. I bortamatchen lyckades vi med konststycket att vända på steken under slutfasen av tredje perioden och inkasserade en uddamålsseger. Genom åren har faktiskt MIF passat våra galoscher på ett utmärkt sätt. Ni som minns, eller kan vår historik från ES, vet att Malmö fasade för att möta oss i Rocklunda. Det blev mest smisk var gång de kom på besök. Skånepågarna är med andra ord ett lag som passar oss bra av någon outgrundlig anledning. Prata gärna med en Örebroare om detta faktum och ni ska se någon/ra som får lätt darr på läppen. Örebro har ännu inte lyckats vinna mot MIF sedan de tog steget upp i Allsvenskan! Däremot vinner Örebro alltid mot Växjö som i sin tur har för vana att vinna mot oss...

Vad ska man då förvänta sig av Gulsvart i dagens match mot Malmö som i den senaste matchen borta mot Bofors åkte på en förnedrande förlust. Då ska man ha i vetskap att MIF ställde upp med fjorton(14) ordinare spelare(!) pga massor av skador och sjukdomar.

Till matchen mot oss tycks de däremot få ihop fullt lag igen. Deras J-20 lag har tydligen varit på en turne i Kanada men är nu hemkomna så att de kan plocka in några juniorer för att fylla upp vakanser i laget.

Som vanligt får vi åter förlita oss på vår starka defensiv. Som vanligt får vi vara tacksamma för de mål vi lyckas producera. Man kan undra hur länge vi ska kunna fortsätta plocka poäng i match efter match trots att vi sällan gör fler än två till tre mål? Ett logiskt resultat borde därför stanna vid 2 - 1 till endera laget då inte heller MIF sprutar in mål...

Det som faktiskt talar till vår fördel är att vårt lagbygge för stunden känns mycket mer harmoniskt. Ja, ärligt talat, så känns hela vår förening mycket mer habil, homogen, stabil, trygg än Malmös dito. Det råder för tillfället ett stort lugn i Gulsvart vilket inte kan sägas om MIF. Där är det mesta ifrågasatt och underkänt.

Supportrar till MIF har, minst sagt, börjat tröttna på hur deras kära föreningen hanteras. Allt fler börjar tappa sugen och lusten. De är missnöjda med stora delar av spelartruppen, sina tränare, föreningens ledare, samt med Percy som inte går in och "tar tag" i det hela - typ! Kort sagt är det en enda stor smärta just nu att vara miffare. Och inte blir det lättare efter ännu en förlust mot Gulsvart...