2 - 10, jävla 2-10!

2-5  /  0-5

Örebro - Västerås 5-0
Ska man döma av resultaten 2-5 samt 0-5 så skulle Örebro var ganska precis fem gånger så bra som oss just nu. Och det kan nog stämma, tyvärr! Och det svider - purjo, som ungdomarna säger!

Dagens match började annars lite lagom lovande. Vi drar på oss en utvisning(Fornataro) och får 0-1 i röven ganska omgående. Precis den start vi ville ha. Tänker på att vi tydligen är "bäst när pressen är som störst"! En perfekt start på matchen för oss, med andra ord. Med bilan hängande över hjälmarna kunde sedan spelaren börja iscensätta den stora planen, att vinna mot ärkerivalen Örebro. Tanken var nog att invagga motståndarna i en känsla av falsk trygghet för sedan sakta men säkert ta över spelet. 

Och, minsann, det var nästan att denna "plan" gick hem. Vi lyckades utjämna spelet i den senare delen av förstaperioden och skapade ett och annat läge framför Tim Sandberg i Örebrokassen. Vi bjöds även möjligheten till reducering genom spel i powerplay, två gånger om. Tyvärr var vi lika spetsiga i den spelformen som tidigare. Spetsiga som en elefantröv, ungefär. Men mål, det gjorde vi i alla fall inte. Skotten efter första perioden vanns av Närkingarna med 10-8.

Den andra perioden började riktigt lovande. Sam Marklund blev elegant frispelad och försökte sig på en backhandsdragning mot Örebros målvakt. Det gick inte alls. Sam fick dock tag på trissan igen och rundade buren för att lägga in den på bortre stolpen. Det gick inte heller. Trots närmast öppet mål! Där, där och då, skulle vi fått målet. Men nu är det tyvärr så att man får väldigt lite i denna sport. Man måste göra. Göra mål, till exempel. Surt sa räven...

Och som om inte detta vore nog lyckades vår fromme(!) Fredrik Johansson sätta in en tackling i mittzon som tog mycket illa på Henrik Löwdahl. Så illa att domaren utdömde 5 minuter + matchstraff! På reprisbilder såg man att tacklingen tog mot hakan(!) på Örebrospelaren. Om det sedan var avsiktligt eller inte spelar ingen roll. Illa var det, ändå. Enligt rapporter i efterhand ska de inte vara "någon fara" med Henrik Löwdahl. Bra det!

Så typiskt för detta kvalspel. Vi lyckas sätta oss själva i skiten:

- Förstaperioden hemma mot Rögle (1-4)

- Förstaperioden hemma mot Örebro (1-3)

- För ett lag som inte har flyt, inte får spelet att fungera, som har stora problem i alla spelformer, är det väldigt onödigt att ge sina motståndare handikapp i olika former!

Efter denna utvisning var vi rökta, självklart. Man riktigt såg hur musten sögs ur spelarna. Deras kroppsspråk signalerade flykt. Spelarna ville nog mest bara in i omklädningsrummet. Få matchen överstökad. Få åka hem och ladda om inför, hm, inför nästa säsong!

Örebro tackade givetvis för denna räkmacka av möjligheter och dunkade in 2-0 och 3-0. Inte mer med det. Dessutom lyckades Marcus Weinstock skicka in ett höstlöv bakom en skymd Jonas Fransson innan plågan, pinan, var över i period två.

Tredje perioden blev naturligtvis en avslagen historia, en expeditionsaffär, en promenad i parken för Örebro. Att Marcus Weinstock fick hänga 5-0 var bara ytterligare en plågsam spik i vårt Gulsvarta hjärta. 

Vad kan man dra för slutsatser efter våra möten med Örebro? Tja, kanske följande:

- De var skickligare

- De var snabbare

- De var starkare

- De behärskade alla spelformer

- De hade bättre målvakt

- Det enda vi var bra på var att vara som sämst när det gällde. Den disciplinen vann vi klart!

Att förlora med 2-10 på två matcher kan liknas vid att Örebro först drog ner våra brallor, sedan suppen, därefter underbyxorna, innan de slutligen snodde våra kulor!

Det som jag personligen tycker är mest tragiskt är att vi troligen spelar den sämsta ishockeyn för säsongen när det gäller som mest! Vi sprattlade till mot Djurgården hemma och AIK borta och gjorde helt ok insatser. I alla övriga matcher har vi haft katastrofala djupdykningar som försatt oss i eländiga lägen. Å andra sidan kan detta mitt intryck bero på att våra motståndare helt enkelt är bättre än oss. Sanningen kan vara nog så smärtsam...

Nu får vi sikta in oss på att vinna mot AIK!

(och märkligt nog ser jag fram mot den matchen!)

Nej, det gick inte - Örebro för bra!

Fula tröjor kanske de har, men spela hockey, det kan de!

Västerås - Örebro 2-5

Äntligen ett E18-Derby i ABB Arena. Var ganska precist ett år sedan. Storlaget(!) Örebro kom på besök. En hyggligt välfylld arena fick se en rätt märklig förstaperiod, på något sätt. Ut kom hemmalaget i tempo furioso, satte genast högt tryck mot gästerna, fick ett tidigt ledningsmål, och plötsligt stod det 1-3 på tavlan!

Men vi tar det i ordning:

1-0

- En puck är på väg ur Örebros zon längs sargen på vänster sida. Andreas Lindh kliver fram, får stopp på Örebrospelaren, men låter pucken glida vidare bakom sig där Marcus Söderqvist får tag på trissan. Marcus tittar upp och få se Fredrik Johansson som glidit in framför Örebros målvakt. Skott kommer. Fredrik Johansson är framme med klubban och styr pucken förbi Tim Sandberg in i nätet. Tid: 02:36

- Jubel i hallen och alla tror på ett litet under..

Efter målet ser det lovande ut. Visst, Örebro kliver på men slarvar några gånger och vi får komma i några fina spelvändningar. Där och då kändes det som att vi faktisk skulle ha en liten  chans, i alla fall! Men, så kommer fyra minuter där Örebro tar över fullständigt och drar ner brallorna på oss på ett ytterst genant sätt.

1-1

Daniel Sondell får lägga in en puck från mitt i slottet. Inte speciellt hårt. Troligen tänkt för styrning. Jonas Fransson har närmast fri sikt mot skytten men skottet, pucken, får troligen träff på något framför målet och plötsligt ramlar pucken in mellan benen på Fransson. Tid: 06:37

1-2

Helmersson åker med puck, under kontroll, bakom eget mål. Tappar plötsligt trissan(!) och en Örebrospelare snappar upp den. Några sekunder senare får Viktor Ekbom bomba in ett stenhårt slagskott bakom en chanslös Jonas Fransson. Våra egna spelare kollade sina meddelanden på mobilen just då, typ! Tid: 07:23

1-3

Vi anfaller. Tappar puck. Blixtsnabb spelvändning från Örebro som avslutas med en lång crosspassning i vår egen zon till Jared Aulin som lägger pucken mot mål. Ja, just det. Han drar inte iväg något hårt skott. Ser mer ut som en misslyckad passning. Kanske det som ställer Jonas Fransson helt. Pucken slinker nämligen in väldigt enkelt under, mellan, hans benskydd. Tid: 10:29

På fyra minuter vände allt. På dessa fyra minuter visade Örebro att de faktisk är ett riktigt bra ishockeylag. Under resterande tid fram till periodpausen är det stundtals kattens lek med råttan ute på isen. Örebro är bättre än oss i allt. De är större, starkare, snabbare och framför allt mycket passningsskickligare. De skapar hela tiden tempo i sitt anfallsspel genom att sätta puckar på bladet. Våra egna spelare får ägna sig åt att jaga ryggar, hela tiden.

Då närde jag en enda förhoppning. Låt det inte bli ett ras nu. Ett förnedrande ras där Örebro glider fram till genanta segersiffror. Skotten vinner Örebro med förkrossande 21-8!

I den andra perioden kommer vi så sakta in i matchen. Örebro skapar fortfarande hysteriskt farliga chanser mot Jonas Fransson som nu spelar upp sig. Visar vilken duktig målvakt han är. Räddar oss varje gång Örebro är framme och hotar. Dock har vi själva oerhört svårt att skapa tryck framåt själva. Mest sporadiska attacker där vi snabbt tappar puck och får jaga som illbattingar när Örebro vänder spelet. Hela tiden.

Men, under över alla under, plötsligt gör vi mål, igen! Ur ingenting, kommer Fredrik Johansson in i anfallszon på höger sida. Han har en back mot sig. I exakt rätt ögonblick avlossar F Johansson ett skott som sitter snyggt i bortre burgaveln bakom Tim Sandberg! Starkt förarbete av Tomas Mitell och Marcus Jonsson som lyckas jobba fram det läget till Johansson. 2-3 på tavlan och plötsligt lite match igen! Tid:38:43

- Under perioden fick vi även chans att spela powerplay. Om det finns inte mer att nämna än att det var som vanligt, tyvärr. Vi skapade nada!

Örebro dominerade även denna period och vinner skotten med 15-6.

Den tredje perioden blev en spännande period. För alla inblandade. Plötsligt haglade utvisningarna. På de första nio minuterna lyckades Örebro dra på sig inte mindre än fyra tvåminutersutvisningar. Detta gav oss en unik möjlighet att plötsligt komma tillbaka i matchen även målmässigt. Under periodens första 12-13 minuter hade vi faktiskt Örebro nere i brygga. De sviktade rejält ett tag. Började visa lite dåligt humör och tog allt oftare felbeslut på isen. Något som vi kunde utnyttja till att skapa tryck mot deras mål. Men, precis som i tidigare matcher, både i kvalserien och seriespelet, var vi närmast inkontinenta i vårt powerplay. Det vill sig inte. Inte alls. Osäkerheten lyste igenom. Ingen vågade ta avslut. Pucken passades runt, runt, runt, men ingen ville trycka till gummit. Såg närmast parodiskt ut stundtals när det ena fina skottläget efter det andra passades bort. Ok, visst fick vi ned trissan mot mål några gånger, men det var mest alibiavslut. Inget riktigt farligt. Örebro försvarade sig förnämligt under alla boxplay och kunde till slut avgöra matchen. För så blev det.

Efter denna vår anstormning tappade vi lite fokus för några sekunder vilket Örebro skoningslöst utnyttjade. Lite puckdräll i mittzon och vips en blixtrande snabb spelvändning där de skapade en två-mot-ett situation och elegant skickade in pucken till 2-4. Målskytt Brian Willsie Tid:54:23

Västerås tog timeout och begrundade sitt öde. Vad som sas vet jag inte. Kanske "att nu jävlars", typ! Vad som än sas så blev det - pannkaka. Precis som senast mot Malmö slutade det med ett misslyckat försök att etablera spel i anfallszon, samtidigt som Fransson skulle lämna kassen. Istället drälldes det med pucken och Örebro fick chansen till en ny spelvändning 2 mot 1 och avslutningen var magnifik av Tim Wallace. Ett stenhårt direktskott på pass från Martin Johansson. Ridå! 2-5 på tavlan och landets alla Närkingar kunde andas ut. Tid: 58:51

Summering: 

- Örebro var bättre än oss. Överallt och hela tiden. När vi själva inte hade förmågan att utnyttja alla powerplay som bjöds i matchen var vi naturligtvis rökta. Det Örebro som gästade oss i går var minst klassen bättre än det Örebro som gick upp i SHL förra säsongen. Det såg man framför allt i deras pucktempo. Passningar satt på bladet, hela tiden, och därmed fick de hela tiden momentum i det som skedde på isen. 

- Stor eloge, dock, till vårt kära lag som kompenserade sina brister i teknisk briljans med ett stort krigarhjärta. Alla försökte verkligen även om det mesta gick både snett och vint, stundtals.

Kritik:

- Powerplay, detta sorgebarn! Med ett fungerande powerplay hade vi sannolikt inte förlorat mot Rögle eller Malmö hemma tidigare. Med ett fungerande powerplay kunde vi gjort Örebro riktigt skitnödiga i gårdagens match. Det som just nu håller oss borta från möjligheten att vinna jämna matcher är ett fungerande powerplay.

- Att vissa spelare har det jobbigt  på isen framgår med allt tydlighet. Finns ingen anledning att hänga ut dessa mer än nödvändigt. De vet vad vi tycker. De vet vilken kravbild som finns. De mår säkert än mer dåligt av detta än vad vi själva gör just nu!

Nu kör vi över Örebro i returen!

Seger, tre poäng - och Örebro torskade...

Västerås - Djurgården 3-1

Det var en intressant omgång i kvalserien, igen. Gulsvart lyckades mobilisera och avfärda Djurgårdens försökt till att ta poäng. En gedigen insats med inslag av lika delar briljans, transpiration, känslor, och kaos. Precis som det ska vara. Själv drabbades jag av ett monumentalt bakslag endast timmar före match. Fick helt enkelt akut förhinder att vara med. Alternativet blev istället att följa matchen via S24. Inte vad jag hade bespetsat mig på. Stor eloge dock till produktionen som höll god kvalitet, rakt igenom, denna gång. 

Ska man ge sig på att analysera matchen, eller inte? Väljer det sistnämnda. Vi vet ju trots allt hur det gick! Följer man flödet på #twitter eller läser lokaltidning, VLT, så finns det beskrivet vad som hände i det stora hela. Själv väljer jag att lyfta fram några sekvenser i matchen som jag anser var direkt avgörande...

Avgörande två minuter:

- Under periodens sista två minuter fick Gulsvart den utdelning som gjorde att vågskålen tippade över till vår fördel. Två mål. Det första, 1-0, ett riktigt vackert mål signerat Tomas Hyka på pass från Fredrik Johansson och Andreas Lindh. Återigen utnyttjade Hyka sin eminenta skridskoåkning och gled förbi försvarande backar och lirkade in pucken. När sedan Rasmus Bengtsson, på alldeles egen hand, lyfte in 2-0 anade jag att detta skulle bli vår kväll. Efter dessa två mål hade Gulsvart satt agendan för kvällen. Denna gång var det inte vi som skulle jaga. Detta överlät vi med varm hand till våra motståndare...

Boxplay:

- Djurgården har ett erkänt bra powerplay. De var faktiskt bäst i klassen under grundserien. DIF fick chansen två gånger men vi höll tätt!

Onödiga utvisningar:

- Både Luca Caputis och Tony Romanos utvisningar kan betecknas som onödiga. Utvisningar som togs vid situationer där det inte var nödvändigt. Nu stannade det vid två. Det var bra.

Målvaktsspelet:

- Nu var Jonas Fransson i sin "zon" igen. Lugn och fin i målet. Fick även den hjälp som behövdes för att hålla rent framför målet. Mycket bra!

Backspelet:

- Jonas Emmerdahl var tillbaka och flankerade Andreas Lindh alldeles perfekt. De är lite som Jing och Jang! Den onde och den gode, den fule och den vackre, eller något ditåt. Vem som är vem är upp till den enskilde betraktaren att avgöra.

Avgörande tre minuter:

- Under andra perioden var det Djurgården som förde dansen. Helt naturligt då de var tvingade att jaga. Tyvärr bjöds de ett reduceringsmål tidigt i andra perioden och fick därmed luft och energi. Det var Jens Jakobs som höll sig framme efter inledande fummel av Andreas Frisk vid sarghörnet. Men så kom då periodens sista tre minuter där Gulsvart plötsligt lyfte upp det offensiva spelet och satte press i DIF:s zon. Det hela kulminerade med ett mycket vackert mål av Tomas Mitell efter en elegant frispelning från Tony Romano. En tekningsvariant(!) som grundlurade Djurgårdens försvarare.

Tredje perioden:

- I mina ögon en närmast perfekt genomförd period för ett lag i ledning. Djurgården avlossade visserligen åtta skott mot mål men det mesta var harmlöst. Knallpulver. Gulsvart höll ihop laget föredömligt och spelade väldigt balanserat. Sjönk inte för djupt i defensiven. Lagom aggressivt i forecheckingen. Inte ens under matchens sista skälvande minuter tillät vi Djurgården att sätta tryck mot vårt eget mål! Strålande bra, helt enkelt...

Och så lite negativt:

- Powerplay fungerar inte, ännu

- Evan McGrath kommer inte med i spelet, tillräckligt

- Viktor Mårtensson fick inte spela, så mycket!

- Vi har fortfarande en hel del problem med uppspel från backar

- Vi behöver få ännu mer fart i offensiven

- Mattias Bromé finns inte på bänken

- Men vad fan! Vi vann, vi är med, vi är nästan i SHL!



Första perioden:
1–0 (18.02) Tomas Hyka (Fredrik Johansson, Andreas Lindh)
2–0 (19.54) Rasmus Bengtsson.
Andra perioden: 
2–1 (1.01) Jens Jakobs (Joakim Hagelin, Joakim Eriksson),
3–1 (18.33) Thomas Mitell (Tony Romano, Kenndahl Mcardle).
Skott: 37–35 (14–10, 13–17, 10–8).
Utv: Västerås: 4x2. Djurgården: 3x2.
Domare: Mikael Andersson, Åkers styckebruk, och David Bergman, Stockholm.
Publik: 4 902.

----------------------------

Övriga resultat, då?

- Att Malmö vann mot Örebro kom inte som en jätteöverraskning för mig. Kanske för en del Örebroare, dock. Malmö är bra. Malmö har fart, är tunga, och tror. Att tro är viktigt. Troligen kommer förlusten för Örebro att tagga laget ordentligt till hemmamötet mot Djurgården. Nu vet de. Det funkar inte med 95% inställning i denna serie. Då blir det torsk!

- Att AIK skulle få problem med Rögle kom inte heller oväntat. Rögle är i den där zonen, igen. De bara kör. De har fått en frisedel till kvalserien och tycker detta är jättelajbans. Inga förväntningar utan behöver bara gasa på. Och det gör de bra..

Nu ska vi åka till Hovet och möta ett ytterst darrigt AIK! Ett lag vars hela existens tycks stå på spel. I alla fall om man läser vad deras supportrar skriver på Golden Hill. Håller vi emot första fem, då har vi chansen. Då kommer AIK:s spelare drabbas av gummiarmar och cementfötter. Passar vi dessutom på att ta ledningen blir det betongkeps på för hela Hovet! Det är de som har pressen på sig, inte vi....

Nu kör vi!

Nu smäller det...

Har i detta inlägg försökt ranka lagen utifrån respektive prestationer under säsongen som gått. Jag har sett alla lag spela ungefär lika mycket och har därför en rätt bra uppfattning om lagens styrkor och svagheter. Självklart är min bedömning både enögd och subjektiv. Jag ser helt enkelt det jag vill se, ungefär. Tror dock att min kunskap om respektive lag är tillräcklig för att mina bedömningar ska äga en viss bärighet. Så, här kommer min ranking...

Malmö

Målvakt + + +

Backar + + +

Forwards + + +

Uppspel + + + +

Powerplay + + + + (23.50%)

Boxplay + + + + (87.23%)

Offensiv + + + +

Defensiv + + +

Spets + + + 

Form: +++++

Totalt: 36

Motivering: 

- Under hela säsongen har Malmö tuggat på och jobbat med sitt grundspel. En spelidé som till slut bar frukt i form av en formidabel avslutning på säsongen då de utan tvekan var seriens starkaste lag. Malmö har, till skillnad mot oss, en väl fungerande spelidé och en välbyggd jämn trupp som följer denna i match efter match. De har dessutom lyckats få till en uppställning i powerplay som skördat stora framgångar. Malmö är helt enkelt ett stabilt lag. Fyra starka formationer som åker mycket skridskor och följer tränarnas manual till punkt och pricka. Efter jul har även målvaktsspelet blivit allt bättre. En viktig ingrediens för ett vinnande lag.

Malmös styrka, och svaghet, är att de inte har några stjärnspelare som ska bära laget. Det är kollektivet som ska göra det. Ett mycket starkt och spelskickligt kollektiv. 

Spelare som sticker ut:

- Joey Tenute

- Frederik Storm
- Jens Olsson
- Daniel Viksten
- Björn Svensson

Viktigaste kugge:
- Joey Tenute

----------------------------------

Västerås

Målvakt + + + + +
Backar + + +
Forwards + + + +
Uppspel + +
Powerplay + + (16.75%)
Boxplay + + + + (84.47%)
Offensiv + +
Defensiv + + + + +
Spets + + + +
Form: +++
Totalt: 34

Motivering: 

- Under hela säsongen har Gulsvart haft stora problem med uppspel från backar. Vårt powerplay har inte fungerat sett över säsong. Boxplay, däremot, har varit stabilt. Vårt spel, över hela isen, har varit rätt skralt. Inga tydliga linjer har funnits i vårt anfallsspel. Våra offensiva framgångar har till stor del berott på skickliga individualister som gjort mål och poäng. När det gäller spets finns det nog inget annat allsvenskt lag som kan match oss. En drös duktiga importer, med Jeremy Williams i täten, som levererat hela säsongen. 

När det gäller vår form råder förvirring. Vi avslutade serien mycket svagt. Till viss del beroende på att spelare stod över(skadade) samt att matcherna inte gällde något. Detta är dock en försvårande omständighet när det nu är skarpt läge. Vi vet inte hur laget kommer att formeras. Vi vet inget om vilken kemi som finns i nya konstellationer.Vi vet, egentligen, ingenting om lagets form och kvalitet just nu! Lägg därtill tre  nyförvärv som nu ska in i truppen...

Vi har dock något som inget annat lag har: Jonas Fransson!

Spelare som sticker ut:

- Evan McGrath

- Jeremy Williams
- Luca Caputi
- Tony Romano
- Stefan Legein

- Kenndal McArdle
- Matt Fornataro
- Tomas Mitell

Viktigaste kugge:
- Jonas Fransson

---------------------

Djurgården
Målvakt + + +
Backar + + +
Forwards + + +
Uppspel + + +
Powerplay + + + + (24.37%)
Boxplay + + + (82.51%)
Offensiv + + + +
Defensiv + + +
Spets + + +
Form: +++++
Totalt: 34

Motivering: 

- Djurgården avslutade serien grandiost. Med nye tränaren "Säcken" vid rodret blev plötsligt DIF den vinstmaskin som vi förväntade oss redan från seriestarten. Utan några större förändringar fick han ett labilt gäng spelare att prestera en väldigt stabil ishockey. I match efter match. En framgång som kröntes med bortaseger mot Rögle i sista omgången och därmed en direktplats till Kvalserien. 

Under hela säsongen har jag tyckt att Djurgården spelat bra ishockey. Som det ska spelas. Problemet var länge ojämnheten under matcher. Det började ofta i dur men slutade i moll för laget. Fint och vägvinnande spela förbyttes mot krampaktigt och skakigt. Säkra segrar flög all världens kos i slutminuter när laget tappade till synes vunna matcher. Djurgården påminner i mångt och mycket om Malmö. Det är ett starkt kollektiv som följer en spelplan. När den fungerar, då är Djurgården bra. Riktigt bra.

Under senare delen av säsongen, när det behövdes som mest, började även målvaktsspelet fungera allt bättre. Precis som Malmö har Djurgården en bra uppställning i powerplay men det var inte lika vasst på slutet som i början av serien.

Spelare som sticker ut:

- Markus Ljungh

- Henrik Eriksson
- Dustin Johner
- Joakim Eriksson
- Steve Saviano

- Nils Andersson

- Jens Jakobs

Viktigaste kugge:
- Adam Reideborn

---------------------

Rögle
Målvakt + +
Backar + +
Forwards + + +
Uppspel + + +
Powerplay + + + + (20.30%)
Boxplay + +  (78.07%)
Offensiv + + +
Defensiv + + +
Spets + +
Form: +++++
Totalt: 29

Motivering: 

- Rögle har varit precis som vanligt denna säsong. Varvat bra och dåligt. Sparkat tränare. Kämpat sig upp i tabellen. Tagit sig genom playoff och är nu i kvalserien.

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska skriva om Rögle. De är det lag som visat upp flest olika skepnader under säsongen. I grunden har det ett bra spel. En tydlig spelidé precis som både Malmö och Djurgården. Däremot har de haft förtvivlat svårt att följa den under perioder. För mig är Rögle lite av en gåta. Spelartruppen imponerar inte. Deras spetsförvärv skrämmer ingen. Målvaktsspelet har var darrigt hela säsongen. Ser man till hur Rögle presterade under playoff-spelet så framträder en bild som kanske kan ge en del svar. Powerplay fungerar bra. Men i övrigt är det inte så mycket som varken bländar eller skrämmer.

Det som talar till lagets fördel är naturligtvis den form de befinner sig i. Framgång föder framgång och är en nog så viktig faktor. Rögle är redan inne i matchtempo och kan bara köra på. Det kan vara en stor tillgång när de nu möter lag som tränat, och väntat, i två veckor...

Spelare som sticker ut:

- Andreas Lilja
- Jesper Jensen
- Jakob Lilja
- Dennis Everberg
- Daniel Zaar
- Kelsey Tessier

Viktigaste kugge:
- Dennis Everberg


Min totala ranking av lagen i den kommande kvalserien blir därmed som följer:
1. Örebro
2. AIK
3. Malmö
4. Västerås
5. Djurgården
6. Rögle

Vilka två lag som slutligen kan titulera sig som SHL-lag till nästa säsong står däremot skrivet i stjärnorna. Mitt eget tips är att Örebro kommer klara sig kvar medan AIK får det väldigt svårt. Mer än så törs jag inte säga utan att säga för mycket, typ...

Våra konkurrenter..

Vad finns att säga om våra kommande motståndare i kvalserien, egentligen? Tja, en hel del. Trots allt måste både AIK och Örebro ses som favoriter till att ta plats ett och två i kampen om platserna till nästa säsong i SHL. Annat är bara trams.

Det finns en tydlig skillnad i hur dessa båda lag ser på den prövning som väntar. Både från förening och dess supportrar. Man kan beskriva det som att AIK:are målar det mesta i svart, rena undergångstonerna, då de anar långtgående negativa konsekvenser om det åker ur SHL. Örebroare, däremot, har nog känt på sig att den första säsongen kunde sluta med spel i kvalserien och ser detta mer som en sportslig utmaning. Dessutom har Örebro inte suttit still i båten utan värvat friskt för att behålla sin status som SHL-lag. Visserligen har även AIK värvat, men, digniteten på värvningarna är minst sagt tvivelaktig jämfört med Örebros dito.

Om jag får tro, och det får jag, så kommer Örebro vara mycket väl rustade till kvalserien. På alla sätt och vis. Till skillnad mot AIK så har de även ett rejält stöd av supportrar och publik som kommer finnas med och ge laget en rejäl boost. I Örebros lag finns dessutom massor av rutin av spel i kvalserien. Det vet precis vad som väntar och kommer inte upprepa Djurgårdens misstag när de "åkte på en grilla" genom KS, och åkte ur!

- Jag tror helt enkelt att Örebro kommer vara det starkaste laget i KS och att övriga fem lag får slåss om andraplatsen.

Hur har då Örebro respektive AIK värvat inför den stora kalabaliken som kvalseriespelet innebär?

AIK

Martin Karlsson Almtuna)

Per Svensson (Almtuna)

Carsen Germyn (Straubing Tigers)

Jordan Hendry (Straubing Tigers)

Akim Aliu (AHL) [Artikel om denne spelare - intressant]

Örebro

Brett Sterling (HV71)

Ville Viitaluoma (Liiga)

Jere Sallinen (Liiga)
Brian Willsie (Liiga)

Utan att ironisera över AIK:s värvningar så ser de bleka ut i jämförelse med de tre pjäser som Örebro tagit in. Två riktigt duktiga finnar med massor av rutin från högsta ligan i Finland är inget man skämtar bort!

AIK har valt att plocka två spelare, Carsen Germyn och Jordan Hendry, från tyska förstaligan. Säkert rejäla och duktiga spelare men känns ändå som väldigt vanskliga värvningar. Trots allt håller Allsvenskan, och lagen där, väldigt hög nivå ur ett Europeiskt perspektiv. Något som tidigare importer till Västerås, som kommit just via ligor i Tyskland, Österrike, Schweiz kunnat berätta. 

Om jag ska ge betyg på AIK:s respektive Örebros värvningar ger jag AIK ett E(godkänd) medan Örebro tilldelas ett C (väl godkänd).

Det finns dock en liten rolig detalj just med AIK och Örebro. Vad jag förstår har AIK vunnit alla fem matcher mot Örebro i årets SHL! Det är något som kan tala till AIK:s fördel när väl spelet börjar.

Gemensamt för både AIK och Örebro, i årets seriespel är att inget av lagen kunnat förlita sig på riktigt bra målvaktsspel. Det är ett stort minus att ta med sig in i en kort, brutal, och hektisk serie som kvalserien.

Daniel Larson (AIK) 91,4% Plats 7 av 14

Tim Sandberg (ÖHK) 89.78% Plats 14 av 14

Hur vår egen målvakt, Jonas Fransson, står sig i jämförelse är inte helt lätt att säga men att landa på 93.77% efter 50 spelade matcher är - respekt! Det intressanta är att han konstant legat på denna räddningsprocent genom hela serien. Endast två plumpar finns registrerade i min egen minnesbank. Almtuna borta, 0-6, och DIF hemma, 0-5. Men då var å andra sidan hela laget helt under isen...

Tilläggas bör att både Örebro och AIK har spelare på skadelistan som kanske, kanske inte, kommer finnas med när kvalserien väl sätter igång. Men det är en helt annan femma.

Så min tänkta ranking av lagen blir därmed så här..

1. Örebro

- Har ett väl fungerande spel som de tror på. Har gjort många väldigt bra matcher under sin säsong i SHL men inte fått med sig poäng i den utsträckning som de kanske förtjänat. Den största enskilda anledningen till det är, i mina ögon, ett relativt svagt målvaktsspel. I laget finns dock gott om spelare som är väl rustade att spela en kvalserie. De har varit med förr och ser det som en härlig utmaning. Örebro kommer gå in i kvalserien fullpumpade med självförtroende i förvissningen om att de fixar biffen!

2. AIK

- Har under hela säsongen letat efter spelsystem, och spel, utan att egentligen lyckats. Det har kort sagt varit en mörk säsong för Gnaget där det mesta gått emot. Spelare har lämnat och spelare har underpresterat. Utan att överdriva har hela säsongen för AIK egentligen bara varit en lång väg, och lång väntan, på spel för att rädda kontraktet.  Laget bär med sig en aura av motgång och elände som kan bli en extra tyngd att bära. Kanske en tyngd för mycket!

3 ?

4 ?

5 ?

6 ?

Övriga lag kommer i ett kommande inlägg. Trots allt vet vi ännu inte vilket lag som gör oss och Malmö sällskap till kvalserien.

Kommentar från #twitter 

Från Gurkburken:

Ovan ser ni några svar, reaktioner, jag fått från AIK-supportrar. Och visst kan det vara på det viset. Statistik, när det gäller målvakter, visar inte hela sanningen. Vad jag inte skrev, när jag bedömde Daniel Larsson, var att jag även tog hänsyn till hur AIK-supportrar själva , under seriens gång, uttryckt missnöje mot lagets målvaktsspel.



Från Örebros forum:

När det gäller Tim Sandberg i Örebro så vet jag att han är en mycket kompetent målvakt som KAN spela otroligt inspirerat och vara rena väggen. Samma sak där. Statistiken talar inte till Tim´s fördel men jag har inte sett alla matcher han spelat.

Nåja, tids nog får vi veta...

Bloggen spanar in - Örebro

10 - 3 - 1 - 6  

Säsongen 2008/2009 avancerade äntligen Örebro till hockeyallsvenskan. Då hade man fyra säsonger i rad misslyckats i kvalet. Säsonger som var väldigt turbulenta. Oftast gick man fram som en slåttermaskin i grundserien för att snubbla till och spela som sämst när det väl gällde i kvalen. Detta trots att man ofta satsade friskt, och hejdlöst, på att värva in förstärkningar till dessa kvalspel. Med samma klena resultat. Men så, äntligen, tog man steget upp 2008/2009 och hela Närke stod i brand, typ. 

Vi Västeråsare var en aning ambivalenta och visste inte riktigt vad vi skulle tycka om Örebros ständiga misslyckande. Å ena sidan fanns en hel del skadeglädje men å andra sidan en önskan om att åter få spela alla dessa härlig derbyliknande matcher lagen emellan. Minst hälften av oss fick troligen som vi ville då vi säsongen 2009/2010 äntligen fick möta Kexen på isovalen igen.

Första säsongen i allsvenskan fortsatte Örebro sitt spel som man spelat i division ett. Det var ständigt full fart framåt och noll koll bakåt. Mest mål vinner, var parrollen. Och visst, till en början tog de en hel del poäng och glädjen visste inga gränser i Örebro med omnejd. Men, säg den glädje som varar för evigt. Sakta men säkert kom verkligheten ifatt laget och de slutade på en hedervärd tionde plats i tabellen. Inte alls dåligt av en nykomling. Placering grundserie: 10

Till säsongen 2011/2012 laddade Närkingarna om. Nu visste de att man kunde inte bara spela anfallsspel. Man måste även kunna försvara sig. Sagt och gjort. Nya spelare in och truppen fick en helt annan stabilitet. Fortfarande hyllades offensiven men nu med viss måtta. Genast gick det bättre, laget tog en fin tredjeplats, och belönades med spel i kvalserien. Där tog det dock stopp. Laget räckte inte till, helt enkelt. Placering grundserie: 3

Ny säsong igen. 2012/2013. Med erfarenhet av två säsonger i allsvenskan kunde nu Örebro forma ett än bättre lag. Det betalade sig omgående. När vi närmade oss jul var Örebro omutbara. De bara vann, och vann. Toppade serien överlägset och var klara för kvalserien långt före andra lag. Då kom den stora formsvackan. Under slutdelen av vårsäsongen stämde ingenting och förlusterna radades upp. Det enorma poängförsprång man haft började plötsligt ätas in av lagen underifrån. När det såg som mest illavarslande ut tog sig dock laget samman och kunde behålla serieledningen in i mål. Dock fick aldrig Örebro igång sin lagmaskin i kvalserien utan det blev istället en ny viktig erfarenhet. En mycket bra säsong av Örebro. Placering grundserie: 1

- Man hade nu på tre säsonger gått från en tionde till en tredje och sedan en förstaplats i serien! Man kan med andra ord säga att Örebro visade vad de ville. De ville - upp!

Så kom då föregående säsong. 2012/2013. Redan innan serien startade tippade i princip alla experter att Örebro skulle ta sig till KS väldigt enkelt. Detta tillsammans med favorit nummer två, Leksand. Till denna säsong ställde man sitt hittills starkaste lag på benen. Säsongen blev nu inte alls som det var tänkt. När vi närmade oss jul låg faktiskt Örebro utanför en playoff-plats! Helt osannolikt. Skulle laget kraschlanda helt nu? Många svarta rubriker hängde över laget. Spekulationerna var massiva. Skulle tränare Andersson få stanna kvar? Skulle det värvas nytt mitt under säsong? Men vi vet ju nu alla hur märkligt(!) denna säsong slutade för ÖHK. Med viss möda säkrade de en plats i playoff. Väl där var de uträknande fram till och med sista omgången. Då hände det osannolika. BIK Karlskoga som "bara" skulle vinna sin hemmatch mot avsågade IKO föll ihop som ett korthus och förlorade! Samtidigt vann Örebro sin sista match borta mot Djurgården. På några omtumlande minuter hade Örebros säsong förvandlats från fiasko till triumf! De hade åter tagit sig till kvalserien. Placering grundserie: 6

Efter det var det inget snack. Örebro gick in i kvalserien med ett enorm självförtroende och inget kunde stoppa laget. Seger lades till seger och avancemanget till Elitserien blev ett faktum! 

Detta är min resumé av Örebros resa från division ett till elitserien. Det kan förekomma vissa faktafel men då är det bara att kommentera detta. Har skrivit allt rakt ur minnet, det mesta, nämligen...

Den stora frågan blir naturligtvis om Örebro nu kan etablera sig i elitserien (SHL). Något man aldrig lyckats med förut. Med etablera menar jag naturligtvis att inte bara hänga kvar utan att bli ett stabilt SHL-lag. Skickade därför över några frågor till en Örebroare, Henrik Andersson,  som får berätta om sin syn på årets lagbygge:

Hur tycker du lagbygget ser ut?

- Örebros lagbygge inför första säsongen i högstaligan ser mycket intressant ut. Man har valt att behålla flertalet spelare som tog klubben till SHL och spetsat med flera intressanta namn, som Tim Wallace, Justin DiBenedetto och Ben Walter för att nämna några. Dessa tre nämnda nordamerikaner är för oss svenskar rätt okända, men de har ett bra CV och har mycket kvar att tillföra på isen.

Ta 24-årige Justin DiBenedetto som exempel, han har som mål att ta sig tillbaka till NHL, och har visat riktigt fin kvalité på försäsongen och levererat bra spel och en bra poängskörd. Tim Wallace spelade gångna säsongen i Carolina Hurricanes där han noterades för 28 matcher. Wallace är en bra tvåvägsspelare som fått en mer defensiv roll i NHL, och en mer offensiv roll i AHL. 29-årige centern Ben Walter kommer, om man ska tro försäsongen, vara förstacenter. I AHL blev det 460 poäng på 566 matcher.

I Örebro är Walter  tänkt som playmaker. På backsidan har man värvat pp-backen Daniel Sondell och allroundbacken Tomas Skogs, som jag anser är två riktigt bra SHL-backar. Jared Aulin ska jag inte glömma, ska bli riktigt intressant att se mot han mot de bästa spelarna. General manager Pontus Gustafsson har gjort ett bra jobb med truppen.

 Hade du förväntat dig mer,eller mindre, eller blev det som väntat?

- Man har värvat ungefär som jag trott och hoppats. Örebro ryckte länge i Färjestads Mikael Johansson, men förlorade kampen när han skrev på för Leksand. Jag trodde dock Örebro skulle knyta till sig en etablerad målvakt, då det funnits, och finns kvar, riktigt bra målvakter på marknaden. Men ÖHK har valt att satsa på Tim Sandberg som gjorde en strålande kvalserie. I målvaktsvalet tror jag målvaktstränaren "Micce" Andreasson haft mycket att säga till om.

 Någon spelare du tror kommer dominera?

- Svårt att säga så här tidigt. Finns flera spelare som har bra potential. Tidigare nämnda DiBenedetto skulle kunna dominera och kemin klickar bra i kedjeformationen. Conny Strömberg ska inte underskattas heller.

 Hur kommer det gå för liraren Conny Strömberg?

- Många har dömt ut Conny Strömberg i flera år. Conny är kanske inte den snabbaste skridskoåkaren, men han har en otrolig speluppfattning. Jag tror han kommer överraska många i SHL. Strömberg har, enligt fystränaren, Mathias Mattsson, de bästa testvärdena på försäsongen någonsin. Conny har aldrig varit så bra tränad som han är nu. Och Conny Strömberg vill verkligen bevisa att han håller i SHL. Jag tror han kommer göra över 30 poäng, helt klart.

 Vad har du för kommentar till de träningsmatcher ni spelat?

- Jag har inte haft möjligheten att se precis alla matcher, men man tv-sände matcherna från Schweiz så lite kunde jag se. Spelarna är naturligtvis lite ringrostiga så här i början och man gjorde misstag i början. Men det har sett bättre och bättre ut efter varje match som spelats.

Har du fått någon uppfattning om era nya tränare?

- Patrik Ross kanske inte gjorde några stordåd i Troja-Ljungby, men han gjorde det bra med tanke på klubbens små resurser. Av det jag sett av Patrik i media är positivt, både som tränare och person. Örebro bygger för framtiden och skrev ett treårskontrakt med Patrik Ross, som bevisar att man tror mycket på den gamla elitspelaren.

 Är er ombyggda hall redo för spel i SHL?

- Den är redo, men inte helt. Behrn arena uppfyller inte antalet sittplatser som krävs i SHL. Så man har fått, om jag förstått det rätt, dispens att spela utan uppfyllt krav kommande säsong. För övrigt uppfyller arenan kraven. Strax över 5000 personer ryms i Behrn arena efter ombyggnationen.

 Vad har du för känsla inför premiären borta mot FBK?

- Det är en grym känsla att Örebro ska få möte Färjestad i premiären. Ett derby direkt. Efter 34 års frånvaro är Örebro tillbaka i högsta serien. Många örebroare kommer finnas på plats där 14-3 (supporterföreningen) kommer bjuda bra stämning.

(I dagsläget är nitton(!) bussar bokade! GurkOlles kommentar)

 Kommer ni klara er kvar?

- Det tror jag vi kommer göra. Som nykomling gäller det att gå in i serien med stor ödmjukhet. Och det kommer Patrik (Ross) på ett bra sätt få in i truppen. Örebro har i dagsläget tre målvakter, tio backar och 17 forwards, vilket är viktigt i en lång serie med 55 omgångar, då skadorna avlöser varandra. Men det är alltid svårt som nykomling í SHL där klubb, spelare, ledare och publik kommer sättas på prov rejält under säsongen. Men man har goda chanser att undvika kvalserien.

 Kommer du sakna era möten med oss Gurkor?

- Självklart! Stormatcherna för Örebro var mot Leksand, Bik Karlskoga och Västerås, där jag rankade matcherna mot Västerås som den största höjdpunkten. Det finns en rivalitet sedan länge mellan städerna, på ett bra sätt, där "hatet" är på en bra nivå. Hoppas lagen möts nästa säsong. Då i SHL.

Bloggen tacka Henrik Andersson @StanTheMan1978   för svaren och ser fram mot heta möten i nästa års kvalserie:)

- Här finns mer att läsa om Örebros resa till SHL (Länk)

Örebros resultat i träningsmatcher:
Örebro - AIK 4-2
Rapperswil - Örebro 0 - 1
Davos - Örebro 5 - 3
Ambri - Örebro 1 - 2
Örebro - Södertälje 2 - 3 (straffar)

Inför AIK - och lite annat.

AIK:are på turné - i Örebro 7/8 - 13
Bild: okänd!

Jag håller på att redigera ett annorlunda inlägg vilket blir det första i en serie inlägg där jag bjuder in olika motståndarsupportrar att skriva om sitt lag inför våra möten. Avsikten med detta är att lyfta fram "den andra sidan" och visa att de vi kallar motståndare i själva verket är precis som oss själva. De lider(!) av samma passion för sitt lag som vi själva gör. En självklarhet, naturligtvis, men ändå intressant att ge en röst, och kanske ett ansikte, till de motståndare vi emellanåt både hånar, hatar och häcklar.

Först ut blir en AIK:are av det annorlunda slaget. Annorlunda, ja, det kommer ni själva inse när ni läser hans tankar inför vår träningsmatch i Märsta den 10/8. Förövrigt har det ställts en massa "krav" på hur hans bidrag ska hanteras vid publiceringen! Har aldrig varit med om maken.....

------

AIK träningsspelade som bekant mot Örebro under gårdagen och åkte på en befriande skön förlust. De behöver lite smisk, tycker jag. Efter matchen hörde jag mig för lite bland vittnen till drabbningen och segern var tydligen ganska rättvis till slut.

"Välspelad för att vara en första träningsmatch. Mycket tacklingar och gruff framför mål"

"AIK kändes som om de var mer samspelta medan Örebro hade skickligare spelare 1 mot 1"

"Örebro har ju typ 9-10 nya spelare. Vi var klart värda vinnare och bättre i 40 min. AIK hade största delen av andra perioden medan ÖHK var klart bättre i första och första 10 i tredje perioden. Sen stängde man matchen sista 10 min"

"Kåberg tacklade allt och alla och mycket hårt. Sen kan jag tycka AIK's mål var ganska turliga och onödiga"

"Nu låter det som om vi var helt överlägsna men det var en jämn match där det värdiga laget vann. AIK spelade ett typiskt borta-spel"

Citaten fick jag av den kunnige Örebrosupportern Tony med signaturen @HockeyTony88

---------

Nu vet jag att det finns en och annan AIK:are som kommer protestera över denna beskrivning av matchen men det bryr jag mig inte om. Så det så! Men okey då! För den som absolut vill veta en AIK:ares syn på matchen går det att läsa på denna blogg. Glöm bara inte bort att alla AIK:are är otroligt inskränkta och enögda!

--------

För övrigt är det skönt med lite regn....

------

Höll på att glömma! Det anordnas en träningsmatch i Surahammar onsdagen den 14/8 klockan 19:00. Leksand möter SSK. Nära och bra om man vill se masarnas "fuskbygge" skjutas i sank och fördärv av SSK! Eller hur:)

-----

Träningsmatcher:
7 augusti:
Örebro – AIK 4-2
----
8 augusti:
Enköping – Almtuna 1-9
Asplöven – Luleå 1-4
Linköping – Södertälje  4-1
Växjö – Frölunda 4-3 efter sudden
Brynäs – Leksand 2-3 efter straffar
-----
9 augusti:
Troja - Oskarshamn 2-1
-----
10 augusti:
Modo - Björklöven
AIK - Västerås

-------

Morgondagens inlägg: (9/10)
En AIK:ares bekännelser:
- "Farsan lärde mig att älska spelet, stämningen, kaffet och mazarinen. Framförallt lärde han mig att älska AIK".........


Godnatt!

Vem ska vi nu hata?

Under de senaste säsongerna har det funnits ett antal motståndarlag som väckt extra mycket känslor. Lag som genom historien varit som en tagg i foten på oss Västeråssupportrar. Lag som genererat extra hög puls då de varit på besök. Exempel på några av dessa lag är Leksand, AIK och Örebro.

Som bekant kommer inget av dessa lag figurera i årets hockeyallsvenska. På gott och ont. Det blir därmed färre matcher med den där lilla extra kryddan. Eller kommer det att bli så? Kommer avsaknaden av Örebro och Leksand kunna ersättas av andra lag?

Djurgården

Istället för klassiska AIK har vi numera begåvats med minst lika klassiska Djurgården. Ett lag som nu får göra en riktig omstart i sin strävan att åter nå eliten. Förra säsongen, då man var nedflyttade, blev nog mest en prövning för DIF. Man trodde sig kanske ha tillräckligt med kvalitet för att genast ta sig tillbaka då laget fått behålla ett antal redan etablerade spelare i truppen. Men se, det gick inte alls. Under en period av höstsäsongen gick det mesta emot och poängen uteblev. Trots en betydligt starkare vårsäsong räckte det ändå inte till utan DIF fick se sig besegrade, eller akterseglade, av Örebro i förkvalsserien. 

Djurgården har de just attribut som behövs för att väcka lite extra känslor. Gammal fin storstadsklubb, 08-lag, kaxiga, massor av meriter, lite styva i korken. DIF får nog räkna med att möta hårt motstånd varje omgång även denna säsong. Många kommer säkerligen göra sin bästa insats för säsongen just i dessa möten då alla "bonnalag" älskar att spö 08:or. Att DIF dessutom förgyller matcherna genom en månghövdad supporterskara även på bortaplan gör inte saken sämre.

BIK Karlskoga

Nästa lag som skapar lite extra nerv måste trots allt vara BIK Karlskoga. Ett lag som säsong efter säsong ställer till det. I alla fall för oss andra. Ett lag som man aldrig riktigt tror på inför säsong men som ständigt bevisar motsatsen. BIK är på många sätt raka motsatsen till DIF. En liten förening, från en liten kommun, med en liten supporterskara, och en väldigt liten plånbok. Ett "bonnalag" på alla sätt och vis. Ett litet "skitlag", helt enkelt, om man får uttrycka sig så plumpt! Det som retar och upprör är nog att BIK spelar rakt, enkelt, tufft, okomplicerat och lyckas så bra med det. Vi vill nog gärna till mans tro att framgång i ishockey bygger på en mer subtil och genomtänkt plan än att bara ånga på som BIK envisas med att göra....

Men förutom dessa två lag känns det aningen blekt ur "hets-och-hata-synpunkt". Finns det några fler lag som kan ge lite extra puls? Självklart kommer jag känna bitterhet och en illa dold aversion mot alla lag som är ofina nog att stjäla poäng av oss, det är liksom självklart. 

Jag avslutar därför detta inlägg med att göra min ranking över lag som jag tycker mest illa om att förlora mot genom att gradera i "smärtpoäng". Ju högre poäng, desto mer smärta vid förlust! 

Djurgården

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 3

Totalt: 13 i smärta

BIK Karlskoga

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 6

Totalt: 16 i smärta

Rögle

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 3

Totalt: 13 i smärta

4. Mora

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 7

Totalt: 17 i smärta

Oskarshamn

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 7

Totalt: 17 i smärta

Malmö

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 6

Totalt: 16 i smärta

Almtuna

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 10

Totalt: 20 i smärta

Troja

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 8

Totalt: 18 i smärta

Björklöven

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 6

Totalt: 16 i smärta

Karlskrona

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 8

Totalt: 18 i smärta

Timrå

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 6

Totalt: 16 i smärta

Asplöven

Hemmaförlust: 10

Bortaförlust: 9

Totalt: 19 i smärta

Nu blir ju denna ranking aningen märklig då jag helst ser att vi inte förlorar mot något av dessa lag. Dessutom kommer alla förluster kännas lika tunga. Men trots det så framhärdar jag att det finns en gradvis skillnad på smärtan av en förlust. Att förlora borta mot Almtuna är ett exempel på detta. Då mår man som en ilandfluten braxen några timmar efter slutsignalen. Minst. 

Om nu någon undrar hur jag tänkte med min "smärtranking" så har jag inget riktigt bra svar på den frågeställningen. Principen är dock tydlig. Mycket smärtpoäng är inte bra! Dessutom tycks Almtuna vara det lag som jag mår sämst av att vi förlorar mot!

Utan Örebro och Leksand!

Att bygga ett lag!

Kommande säsong i hockeyallsvenskan blir en ny erfarenhet. För första gången på mycket länge saknas två lag som vi Gurkor älskar att - förlora mot! Kanske låter det en aning motsägelsefullt men vid förluster mot just dessa lag brukar alla Gurkor förena sig som en stor härlig familj och ge tröst till varandra. Broderligt och systerligt. Kommer vi sakna dessa kombattanter eller får vi andra lag att förlora mot, med samma innerlighet?   Skämt åsido, jag kommer självklart sakna både Leksand och Örebro kommande säsong. Två lag som traditionellt väcker lite mer känslor än andra motståndare. Istället för Örebro får vi Timrå och Rögle ersätter Leksand. På pappret inte alls samma pulshöjare men det får duga, helt enkelt!

Vad gäller Örebro och Leksand tror jag att det värsta kan hända. För dem, vill säja. Ser man de lagbyggen de stoltserar med just nu riskerar(!) vi att möta dem redan till våren. I kvalserien. Ska jag vara riktigt ärligt anser jag att vi tillfört mer spets i vår trupp än vad de lyckats i sina respektive trupper. En aning förvånande måste jag tillstå.

Personligen var jag övertygad om att Örebro redan nu skulle ha bombat in fyra fem spelare av riktigt hög Elitserieklass men istället känns det som om deras sportchef fyndat på Blocket eller Tradera! Ingen spelare som de signat ännu signalerar om annat än att ÖIK kommer gå en mycket tuff säsong till mötes.

Leksand har en prekär ekonomisk situation och saknar numera de ekonomiska muskler de tidigare haft. Eller, hur var det nu? Oavsett vilket så får T Salo finna sig i att arbeta med betydligt mindre medel än vad föreningens supportrar tidigare blivit bortskämda med. Även Leksands lagbygge ser idag ut som ett lågprisbygge där råvarorna inhandlats på Lidl. Billigt visserligen men inte speciellt förtroendeingivande! Tycker faktiskt lite synd om "vår" Matt Fornataro som kan få en jobbig säsong att lägga till sitt CV. 

- Det vore ett jävla mörker om han tvingas möta oss i en kvalserie till våren 2014!

Själv sitter jag väldigt nöjd just nu med vårt eget lagbygge. En sista center, en rejäl defensiv back, samt en vansinnigt välmotiverad Viktor Mårtensson kommer räcka långt denna säsong:)

En Back!

Istället för Stefan Warg!

En av de stora frågeställningarna just nu är vem som ska ta över efter Stefan Warg. Var hittar man en lika duglig och stabil defensiv pjäs till rimliga pengar? När Warg kom från Örebro var det lite av en chansning. Warg hade två säsonger bakom sig där han inte hade lyckats övertygat alla som sin förträfflighet. Men genom klubbytet, och ett stort förtroende från sin nye tränare, växte han snabbt ut till en av lagets viktigaste spelare. En riktig grundbult. Visst har vi fått in Andreas Frisk i laget men han är inte av samma kaliber när det gäller fysisk status och elakhet. Där pratar vi mer om en spelande back med sinne för offensiva utflykter. 

Får jag bestämma plockar sportchefen in en utpräglat defensiv pjäs som kan ge understöd till det egna målet på bästa sätt. En som fäller ut bommen och stänger. Rejält, lagom fult, och utan pardon.

Svenska mästare - Skellefteå

SM-Guld

Med viss spänning förberedde jag mig inför matcherna mellan Luleå och Skellefteå. En spänning som avtog väldigt snabbt och förbyttes i någon form av frustration. "Det är då själva faen att inte Luleå kan göra bättre ifrån sig", ville man skrika rakt ut i rummet. För så var det. Luleå var visserligen med till förlängning i match ett men det var mest en illusion. På isen, i spelet, var de inte med. Att de stod noll noll efter tre perioder kan till lika delar förklaras av ett fenomenalt målvaktsspel av Johan Gustavsson, i Luleåkassen, och ineffektiva avslut av Skellefteå. 

Match två, tre och fyra blev en tråkig(!) upprepning. Skellefteå fruktansvärt överlägsna i spelet på isen. Luleå kämpade tappert men hade aldrig någon egentlig chans. Otroligt få spelare i Luleå som visade tillräckligt med vilja och "jävlars anamma". Slakt, på något sätt. 

Bara att gratulera Skellefteå AIK. Värdiga Svenska mästare 2012/13.

-----

- Örebro har ännu inte slängt fram några spännande nyförvärv inför nästa säsong i elitserien. Undrar jag vad Herr Fahlander har för tankar. Får vi se en "miljonkedja" i Örebro igen? Har fortfarande inte riktigt förlikat mig med tanken att Örebro HK kommer spela en division över oss nästa säsong. Känns, sådär! 

-----

- Tommy Salo tycks hålla sitt löfte om att så många spelare som möjligt ska få följa med upp i Elitserien. Ännu har han inte signat någon/några spetsspelare. En målvakt, Gistedt, från BIK Karlskoga ska vakta buren. Sedan kanske Alsenfelt får chansen. Ingen av dessa målvakter känns på förhand som en förstemålvakt på ES-nivå. 

----

- Timrå har fullt upp med att överleva som förening. Med hjälp av kommun och banker ska ekonomin räddas. Målsättningen, eller vägvalet, är tydligt. Man kommer plocka upp många egna juniorer till spel i hockeyallsvenskan. Frågan är om de inte underskattar sina konkurrenter en aning. De måste nog, även om plånboken är tunn, få med en hel del spets. Annars kan säsongen bli en stor besvikelse..

----

- Rögle ser inte ut att bli något större hot i spelet om topplaceringarna nästa säsong. Det går trögt med värvandet. Nye sportchefen, Anders "Masken" Karlsson, tvingas vänta in vilka spelare som lämnar innan han kan börja skriva kontrakt med nyförvärv. Men i vanligt ordning kommer Rögle säkert bli lika "äckliga" som vanligt. De har en märklig förmåga att lyckas....

-----

- För övrigt anser jag att NHL är alldeles förbaskat överreklamerat. Spelarna må vara "världens bästa" men det är då fan vilken andefattig ishockey som spelas. Vart är liret? Såg tio minuter av period ett inatt då NY Rangers lirade. Under dessa tio minuter lyckades inte spelarna, i något lag, sätta fler än två passningar i rad. Istället "kastade" man in pucken i zon som genast "kastades" ut i mittzon för att sedan "kastas" in i anfallszon!

Underhållande, nej inte det minsta!

- Är jävligt nöjd med att vi lirar i Hockeyallsvenskan:)

-----

Neslig förlust mot skäggburna Närkingar..

Ständigt detta skägg..

Västerås - Örebro 0-1
Gör man inget mål framåt på sextio minuter är chansen minimal att man vinner en match. Denna tes bevisades  i kvällens möte mot Örebro.

Redan från start, förutom de första två tre minuterna, syntes vilket lag som hade mest energi. Och inte var det Gulsvart! Det var istället rödklädda Örebro som virvlade fram över isen i en ena anfallsvågen efter den andra. Vi själva fick mest ägna oss åt att leta efter pucken, typ! Än hur vi vred på våra huvuden så var pucken någon annanstans. Det blev ett väldigt jagande efter flyfotade Närkingar som tycktes oberörda av ansträningen. Det dröjde faktiskt till de sista två minuterna av första perioden innan vi lyckade sätta lite press på Örebro. Ett powerplay hjälpte till. Det var faktiskt nära att vi spräckte nollan. Ett backskott träffade klockrent i ribban. Så här i efterhand inser man att där försvann chansen för oss i denna match. Vi hade så väl behövt ett mål för att få tillbaka energi i laget.

0-1

Istället blev det Örebro som i period två fick utdelning på en snarlik situation. Ett powerplay. Trots att Örebro inte fick ordning på spelet, och vi hade minst tre chanser att lägga ut pucken ur zon, fick de till ett backsskott som singlade in bakom en totalskymd Lars Johansson. Målet inte alls orättvist sett till spelet men ändå signifikativt för hur små marginalerna är i denna sport.

I tredje perioden gjorde vi ett allvarligt försök att kvittera Örebros ledningsmål men det gick inte alls. Vi hade fasligt svårt att komma till vettiga avslut. Trots ett visst spelövertag var de vassa målchanserna lätträknade. Den riktiga tyngden, attacken mot mål, saknades denna kväll.

Summering
Sammanfattar man denna match så vann Örebro två av tre perioder på poäng. Två lag som försvarade sig otroligt bra. Det var först i den tredje som vi bjöd upp ordentligt till kamp. Surt sa räven. Men det är som det är. Ibland vinner man och ibland förlorar man. Örebro var lite starkare än oss denna gång och får nu suga på segerns sötma till nästa omgång. En spelare som imponerade på mig i rödvitt denna kväll var - Niklas Lihagen! Han var helt enkelt grym. Vilken fart och vilken tyngd han har. Otroligt svår att stoppa när han tar fart in i zon med pucken under kontroll.

Defensivt reder vi oss alltid. Där finns ingen större oro. Detta trots att några viktiga pjäser som Marcus Jonsson, Jonas Emmerdahl och Robert Kimby saknas. Det är däremot offensivt som vi brister just i denna match. När vår förstakedja med Fornataro, Lundbohm och "Bacon" trampar vatten, kör fast, då blir det plötsligt ruskigt tunt framåt.

- Jämför gärna med Örebro som anföll lika glatt oavsett vilken formation de hade på isen för tillfället.

För oss själva gäller det nu att få tillbaka våra skadade och sjuka spelare. Gärna redan till matchen mot SSK! En spelare som Marcus Jonsson betyder oerhört mycket för oss. Med sin energi, sin skridskoåkning, drar han ofta igång sin formation och sätter press djupt nere i motståndarzon. Något som ofta mynnar ut i avslut och målvaktsblockering vilket gör att andra formationer får börja sitt byte i offensiv zon. 

Spelarkritik:
- Stefan Warg. Stabil som vanligt. Denna gång bjöd han även på några imponerande uppåkningar med puck. Vald till matchens lirare.
- Lars Johansson. Inte så mycket att göra, konstigt nog, men säker som vanligt. Chanslös på målet.
- Per Helmersson. Har kommit tillbaka väldigt starkt efter sin svåra axelskada och spelar precis så stabilt och säkert som man önskar. I match efter match.

Grattis Örebro - men vi ses snart igen...

Örebro!

Av: GurkOlle

Dags igen för match i Kvalserien till Elitserien. Under dagen har jag grunnat en del över morgondagens match.  Spännande ska det bli även om man inte vet hur det blir. För det kan bli  lite hur som helst. När Örebro kommer på besök stiger nämligen blodtrycket lite extra. Både hos publik och spelare. Det är trots allt lite speciellt med Närkingar. De är lite "annars". Lite udda. Nästan lite ovanliga. Men snälla. Tror jag. En gång i tiden hade Örebro till och med ett bandylag. Och ett fotbollslag. Nu har de bara ett hyggligt ishockeylag att ty sig till.

- Strängt taget är det rätt synd om Örebroare som tvingas bo i  - Örebro! 

Då har vi Västeråsare det betydligt bättre ställt. Framför allt har vi ett ishockeylag som är rejält. Ett lag som för tillfället för tankarna till en tid då män var män och gröt med lingonsylt intogs som kvällsvard. En tid då man rakade sig med lien och rörde om i kaffet med grepen. Vindkarga män med stål i blick och handslag som knäckte kokosnötter. Just så är våra krigare i Gulsvart. Varken mer eller mindre. Tycker faktiskt lite synd om dessa bräckliga Närkingar som nu ställs mot furans och viddernas män. 

Jag kan dock till viss del ursäkta alla Örebroarna. De vet ännu inte om sin underlägsenhet ty de lever i ett tillfälligt rus av hänförelse. Förblindade av tillfälliga framgångar. Att vinna mot Djurgården och BIK Karlskoga i förkvalet är förvisso duktigt gjort men intet mot vad som nu väntar dem i ABB Arena. I värsta fall blir det rena massakern. Ett manfall utan dess like. En förnedring som de får bära med sig i evinnerliga tider. 

För den som inte varit med förr så passar bloggen gärna på att påminna om tidigare möten i Kvalserien mot just Örebro. Speciellt i ABB Arena. Eller Rocklundahallen. Min ödmjukhet förbjuder mig att skrodera allt för mycket om hur utfallet blev i dessa matcher....

Nu ska vi inte avskriva Örebros möjligheter alldeles. Vi måste faktiskt tillskriva dem några få förtjänster. Peter Andersson, tex, är alltid välklippt. Inte ett hårstrå brukar ligga fel. Sedan har de trollgubben Conny Strömberg i laget. Mannen med den besynnerliga skridskotekniken! Han åker inte skridsko, nämligen. Titta gärna själva under morgondagens match så blir ni själva varse. Han springer nämligen skridsko! Just så är det. Han springer tio meter, glider tre, för att springa tio igen. Men han springer rätt bra kan man säga.

- Min personlige favorit hos Närkingarna är dock Emil "Skägget" Kåberg. Kan man låta bli att älska en sådan profil trots att han spelar i alldeles galet lag?

För oss vore det förträffligt om vi fick tillbaka några av de skadade spelarna. Jonte Berg och Robert Kimby kommer att behövs. 

För övrigt ska det bli intressant att möta ett lag från allsvenskan igen. Vilken typ av spel blir det nu? Mot Rögle backade vi av och tillät motståndarna att hålla i pucken. Det gick bra. Mot Timrå klev vi på mer och var mer aggressiva för att vinna tillbaka pucken högre upp i banan. Det gick också bra. Vilket lag kommer vilja föra matchen denna gång?

Senast Örebro var här, och vann(!), valde de att spela väldigt enkelt. Sarg ut. Sarg ut. Sarg ut. Inga som helst risker med spelet i egen zon. Det fungerade utmärkt den gången. Vi fick börja om, börja om, börja om och möttes hela tiden av ett väl samlat Örebro. Speciellt i sista perioden i den förlustmatchen stångade vi våra pannor buliga mot Örebros samlade trupper vid egen blå.

- En bra idé kan vara att göra första målet! 

Övriga matcher:
Rögle - Leksand X2
- Tror Leksand reser sig och tar en nödvändig seger. De är nog rätt bittra efter genomklappningen mot Örebro senast och vill visa vad de kan!
Timrå - SSK 2
- Timrå är lite för uddlösa framåt. Men bra bakåt. SSK är lite desperata och kommer gå hårt för seger. Lite "sista chansen" för dem. Motivation slår klass. 

Dagens #Twitter

Om ca 24 timmar kommer jag vara glad och nöjd medans @gurkolle kommer vara grön av avund när Öhk tagit ett steg närmare ES. ;)
— Tony (@HockeyTony88) March 18, 2013

Krossa Örebro!