Vem följer SSK till negativt kval, del 4

GurkOlle kalkylerar vidare

Jaha, dags att summera omgång 48. Modo snodde en poäng borta mot Västervik efter 2-2 vid full tid. Vi själva lyckades med konststycket att tappa alla poäng hemma mot Tingsryd som inte var så intresserade av att anfalla. Som lök på laxen klev Björklöven in på isen borta mot Timrå och vann med 4-2. Vilket lag som blev mest torsk denna omgång är givet....

Med tanke på AIK: s hysteriska form, åtta raka segrar, måste jag dessvärre omvärdera våra vinstchanser mot Gnaget. Jag sänker från tidigare 50% till 25%. Det känns mer rimligt. I övrigt anser jag att mina vinstprognoser känns rimliga när det gäller Modos och Björklövens kommande matcher.

Förklaring: - Vad jag försöker göra är att beräkna vilken slutpoäng respektive lag kommer att få beroende på resultaten i de olika omgångar som återstår.

Se tidigare inlägg där jag förklarar de olika grupperna..

Västerås - Pantern (Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 4-2

Oskarshamn (Grupp 3) - Västerås
Vinstchans 50%
Resultat: 2-1

Västerås - Tingsryds (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 2-4

--------------------

AIK (Grupp 3) - Västerås
Vinstchans 25% (50%)

Västerås - Vita Hästen (Grupp 3)
Vinstchans 50%

Västerås - Södertälje (Grupp 5)
Vinstchans 75%

Björklöven Grupp 4) - Västerås
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 4*3=12
Genomsnittlig poängchans i procent: 50%
Utfall: 6 poäng
Totalt: 65 poäng efter 52 omgångar

------

Låt oss då titta på Björklövens återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO (Grupp 3) - Björklöven
Vinstchans 50%
Resultat: 3-5

Björklöven - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 2-7

Timrå (Grupp 2) - Björklöven
Vinstchans 25%
Resultat: 2-4

--------------------

Björklöven - Almtuna (Grupp 3)
Vinstchans 50%

Pantern(Grupp 2) - Björklöven
Vinstchans 25%

Mora (Grupp 1) - Björklöven
Vinstchans 10%

Björklöven - Västerås (Grupp 4)
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 4*3=12
Genomsnittlig poängchans i procent: 34%
Utfall: 4 poäng
Totalt: 64 poäng efter 52 omgångar

--------------------

Låt oss till sist titta på Modos återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO - Björklöven (Grupp 4)
Vinstchans 50%
Resultat: 3-5

MODO - Vita Hästen (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 2-1 (sudden)

Västerviks (Grupp 2) - MODO
Vinstchans 25%
Resultat: 3-2 (straffar)

--------------------

MODO - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%

Mora (Grupp 1) - MODO
Vinstchans 10%

Timrå (Grupp 2) - MODO
Vinstchans 25%

Almtuna ( Grupp 3) - MODO
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 4*3=12
Genomsnittlig poängchans i procent: 28%
Utfall: 4 poäng
Totalt: 68 poäng efter 52 omgångar



Prognos slutpoäng inför omgång 46
11. Modo  68 poäng
12. Västerås 66 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 61 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 47  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

11. Västerås 69 poäng
12. Modo  66 poäng 
---------------------------------------
13. Björklöven 63 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 48  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

11. Västerås 67 poäng
12. Modo  67 poäng 
---------------------------------------
13. Björklöven 62 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 49  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

12. Modo  68 poäng
11. Västerås 65 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 64 poäng
14. Södertälje !

Summerar jag mina intryck så kommer det fortsatt bli ett oerhört tajt race mellan oss och Björklöven medan Modo tycks fått lite marginal i denna envig. Men, i nästa omgång ställs Modo mot BIK Karlskoga och kan mycket väl kamma noll i den matchen. Läge därmed för både oss och Löven att krypa lite närmare. Å andra sidan har vi idag en ruskigt svår match mot AIK på hovet. Hm, osvuret är bäst...

PS. Mina kalkyler är naturligtvis varken vetenskapliga eller statistiskt säkerställda. Se dessa mina spekulationer som ett välvilligt försök att skapa än mer kaos i vår gemensamma ångest inför ett eventuellt negativt kvalspel.

Vad hände mot Timrå?

Swehockey

Timrå - Västerås 5-1
Inom loppet av tio minuter dödade Timrå matchen.

00:40 1-0

- Spelvändning för Timrå efter att vi själva missat avslut mot mål. Hampus Larsson lägger sig för att täcka ett skott som inte kommer. Öppen gata för Elias Pettersson att lägga in pucken i mål.

04:18 2-0

- Timrås Andreas Stene ut för Hooking. Utmärkt läge för oss att komma in i matchen genom ett powerplay. I slutet av detta pp blir Anton Mylleri "jagad" av Timrås Johan Johnsson i egen zon. Det slutar med att Antons passning till medspelare bryts av nämnde Johan Johnsson som fri mot Henrik Lundberg lägger pucken i mål.

04:18 Christer Olsson tar timeout

05:30 3-0

- Tekning i egen zon. Puck till Timrås back Mattias Nilsson som knäpper iväg pucken mot mål. Trots dålig vinkel(ute vid sarg) och långt ifrån(strax innanför blå) letar sig pucken förbi en hög med spelare och dimper in vid bortre stolpen.  Ett skott som i normalfallet täcks undan av egen spelare, eller, stoppas upp av någons benskydd, skridsko, eller klubba. Men inte denna gång. Pucken hittar på ett magiskt vis en rät linje från skytt in i mål utan att träffa varken det ena eller det andra.

09:20 4-0

- Timrå får chansen att spela powerplay och därmed möjlighet till ännu ett mål. Ett mål som mer eller mindre kan stänga matchen. Naturligtvis gör de mål. Detta trots ett ganska dåligt  pp. En "omöjlig" sidledspassning hittar ut till Elias Pettersson vid förlängda mållinjen nedan tekningscirkeln(!). Detta förhindrar inte att han, trots dåligt balans, lyckas skicka trissan närmast parallellt med förlängda mållinjen och in bakom Henrik Lundberg. Ett riktigt lyckoskott. 99 ggr av 100 täcker alla landets målvakter första stolpen i ett sådan läge. Denna dag var det dock den 100:e gången. Tydligen.

09:20 Matchen slut

- Timrå trummade på och tyckte allt var lajbans medan Gulsvart mest längtade till bussen.

En kombination av egna felbeslut, lite fummel, oskärpa, samt kanske lite överambition ledde med andra ord raka vägen till en katastrofal inledning av matchen. Timrå är ett för bra lag för att bjuda på det allra minsta. 

Det enda(!) glädjeämnet i denna match var Marcus Dahlbom fick lite speltid. Viktigt att han får chansen emellanåt. Henrik Lundberg kan komma att behöva lite avlastning. Bra då att Dahlbom i denna match fick visa att även han har förmågan att mota puckar. Det mål han fick släppa in var ännu ett exempel på hur enkelt det kan vara när ett lag har lite flyt. En framsträckt klubba, en styrning, och mål.

Efter fem matcher där vi till stora delar hållit ihop vårt spel över hela isen på ett mycket bra sätt brast det, överallt och samtidigt. Det är lite så det kan bli. När någon tar ett felbeslut leder det till stress och nytt felbeslut. Alla spelare vill då så snabbt som möjligt kompensera tidigare felbeslut och tar därför nytt felbeslut i ivern att göra rätt. Kort sagt blir allt som kan bli fel, fel. Christer Olsson försökte stoppa denna händelsekedja med sin timeout men denna gång hjälpte det inte.

Precis som andra uttryckt är det faktisk lättare(!) att ta en rejäl förlust än en förlust där man är med fram till slutsignalen men ända förlorar med uddamålet. Då tycker man sig förtjäna en poäng eller två. Denna gång var det inget snack. Vi förtjänade helt enkelt att förlora.

Summering:
- Som vanligt undrar man "vad i helvetet" som händer, och varför, när det egna laget kommer ut till match och uppträder som de gjorde under gårdagen mot Timrå. Självklart hade inte spelarna för avsikt att göra en plattmatch. Jag har sett flera andra lag agera på samma sätt under denna säsong. Det är med andra ord inget som är unikt för vår spelartrupp. Dessvärre är denna insikt inget som lindrar nämnvärt när det egna laget drabbas. Det gör helt enkelt förbaskat ont att se när ens eget lag "snubblar runt på sina egna klubbor".

- Fanns det då inget positivt att ta med från denna match? Jo, det fanns det faktiskt. Vi fortsätter att nyttja powerplay på ett bra sätt och William Wikman gjorde mål!

- Dags att ladda om. Almtuna hemma nästa.

Hur mycket istid får spelarna, egentligen?

Istid spelare för spelare i matchen mot Almtuna

Forwards:
Markus Persson 21:20
Niklas Lihagen 20:40
Stefan Gråhns 20:30
Linus Svedlund 18:43
Marcus Bergman 17:43
Lukas Zetterberg 17:27
Fredrik Johansson 17:19
Mikael Frycklund 17:04
Eddie Davidsson 16:11
Jonte Berg 09:23
Hampus Wallin 04:02
Christoffer Jansson 03:49


Backar:
Anton Mylläri 22:11
Rasmus Edström 19:27
Gustav Ahnelöv 19:06
Hampus Larsson 11:50
Jimmie Jansson 10:35
Johan Jonsson 09:23
Albin Lindgren 08:02
Alexander Lindelöf 03:27

Istid kedjeformationer:
4:e
Eddie Davidsson 16:11
Hampus Wallin 04:02
Christoffer Jansson 03:49
Totalt:24:02

3:e
Markus Persson 21:20
Mikael Frycklund 17:04
Jonte Berg 09:23
Totalt:47:47

2:a
Marcus Bergman 17:43
Lukas Zetterberg 17:27
Fredrik Johansson 17:19
Totalt: 52:29

1:a
Niklas Lihagen 20:40
Stefan Gråhns 20:30
Linus Svedlund 18:43
Totalt: 59:53


Istid backpar:
4:e
Albin Lindgren 08:02
Alexander Lindelöf 03:27

3:e
Anton Mylläri 22:11
Gustav Ahnelöv 19:06

2:a
Hampus Larsson 11:50
Jimmie Jansson 10:35

1:a
Rasmus Edström 19:27
Johan Jonsson 09:23


Reflektioner

Det första jag noterar är att vi går runt på åtta(!) backar varav tre får mer speltid än övriga fem tillsammans! 

Trots att vi drog på oss en mängd utvisningar mot Almtuna stannar Jonte Berg på blygsamma 09:23 i istid. Spelar han inte boxplay i samma omfattning som tidigare? 

Bland forwards är det istället, aningen överraskande Markus Persson som har mest istid. Detta är i och för sig något man kan vänta sig av en spetsforward. Dock lite oroväckande att mycket av den tiden spelas i boxplay. En spelform som är gjuten för Jonte Berg!

Ynglingen Lucas Zetterberg får mycket istid. Landar på 17:27. Som jämförelse hade Mathias Bromé 4-6 minuter per match under Filanders ledning(sista säsongen). 

Johan Jonsson, vår mest erfarne back, kvitterar endast ut 09:23 i speltid. Även det anmärkningsvärt. 

Anton Mylläri drar ett tungt lass. Tillbaka efter rehab av skada. Mest speltid av backar. Ett stor ansvar på hans axlar. 

Är det optimalt att gå runt på åtta backar? Normal går man runt på sex backar, tre backpar, och har en sjundeback som kan gå in och avlasta några ströbyten. Backar brukar av hävd bli bättre och bättre med mer istid. 

Det finns självklart variabler som påverkar den istid spelare får under match. Allt från boxplay, powerplay, till att tränaren aktivt coachar laget under match. Utifrån det får man ta ovanstående siffror för vad de är. De speglar endast det som hände i den senaste matchen.



-----------------------------------------------------------------------

Som jämförelse:

Istid spelare för spelare i matchen mot Timrå 

Forwards:

Fredrik Johansson 24:56

Markus Persson 21:26

Stefan Gråhns 21:16

Linus Svedlund 19:24

Jonte Berg 18:09

Niklas Lihagen 17:01

Eddie Davidsson 17:37

Lukas Zetterberg 15:51

Marcus Bergman 14:32

Eric Berkerud 05:30

Jesper Andersson 05:30

Christopher Fish 03:45 (utgick skadad)

Backar:

Anton Mylläri 27:04

Hampus Larsson 22:01

Johan Jonsson 17:06

Rasmus Edström 16:32

Jimmie Jansson 13:57

Albin Lindgren 11:32

Alexander Lindelöf 10:40

Douglas Alenbring 02:32 

Så. Var och en får dra sin egen slutsats.

--------------------------------------- ---------------------------------

Bestulna på framgång, igen...

Kanske en aning missvisande rubrik på detta inlägg men låt mig förklara. Gulsvarts insats mot Timrå under gårdagen var på många sätt ett lågvattenmärke, spelmässigt. Det sticker jag inte under stol med. Men, det jag syftar på är att när väl laget reste sig ur askan och gjorde en heroisk avslutning av matchen, då fick laget ändå ingen belöning. Genast var motflytet framme och hångrinade spelarna, truppen, laget, föreningen, supportrarna, publiken, sponsorerna rakt i ansiktet.

Jag tänker naturligtvis på det osannolika mål som avgör matchen. På något sätt en plågsam upprepning av skeendet i matchen mot Leksand. Ett avslut, ett skott, utan egentlig mening som denna gång styrs i mål, av egen back!.  Ett självmål(!) när laget så innerligt suktade efter en liten liten framgång. En ynka liten seger. En seger, visserligen bra två poäng, men ändå en seger. Något att bygga vidare på, ta med sig. 

Visst kan man vända på resonemanget och hävda att de fick skylla sig själva då de spelade som krattor de första femtiofem minuterna av matchen. Att de därmed inte ens var värda poäng, eller seger. Där håller jag dock inte med. Ok, de spelade som krattor, det är sant, men ett lag är alltid värda en framgång oavsett detta. Även om det ser ut som att alla spelare nyligen blivit stelopererade så finns en vilja hos varje aktör på isen att prestera. Den som tror annat tror fel. Med tanke på den senaste tidens motgångar är det faktiskt inte förvånande att laget uppträder precis som i gårdagens match. 

Även om vi nu bytt tränare är det inte bara att vrida om strömbrytaren och tro det ska bli ljust. Strömbrytaren må vara funktionell och duglig men laget, lampan, har trasiga glödtrådar. Där är problemet. Appelgren har ärvt ett lagbygge som har sina uppenbara brister, skavanker, skador samt massor av uselt självförtroende. 

- Av den anledningen hade en seger mot Timrå varit så oerhört betydelsefullt, oavsett hur segern tillkommit!

På olika forum toksågas nu spelare till höger och vänster. Själv kunde jag höra många besvikna åskådare skrika ut sin frustration från läktarplats. Jag ställer mig lite undrande till detta! Är det månne samma supportrar som för en kort tid sedan hävdade att med ny tränare skulle allt bli bra? Då skulle minsann alla spelare börja prestera som aldrig förr! 

Tänk om sanningen är en annan? Tänk om sanningen är den att laget från början var felbalanserat! Att fel spelare värvats! Att det aldrig funnits rimlig möjlighet för spelarna att fungera som ett kollektiv, en vinnande maskin! Om det är denna sanning som råder då är tränarens inverkan och påverkan sekundär. Jag säger inte att det är så, jag vill bara öppna upp för ett annat perspektiv. 

Oavsett vad eller vilket har jag i alla fall inte övergett tanken om en trevlig och spännande avslutning av denna säsong. Chansen till topp två var borta redan före jul. Chansen till playoff ligger öppen och inbjudande. Jag är 100% säker på att vi är med när det blir dags. 

De signaler jag hört från spelare i laget är tydliga: - De har INTE gett upp, någonting!

Nu vinner vi mot Björklöven....

Christopher Fish, ett av få glädjeämnen..

- När Nisse fick höra om torsken mot Timrå!

Nu när mörkret lägrat sig ordentligt och slagit in en rejäl dos tvivel i våra förhoppningar om sportslig framgång är det skönt att kunna lyfta fram några ljuspunkter. I dagens match mot Timrå gjorde kollektivet Gulsvart en slät figur med några få undantag. Ett av dessa undantag är Christopher Fish som snart kan gå på vatten. Brunkarforwarden har blivit en sniper. Riktigt roligt att se. Dagens mål på pass från Linus Svedlund var briljant, högklassigt och njutbart. Svedlund som för övrigt var en annan ljuspunkt i dagens match. Jag har länge hävdat att unge Linus är lite av en kopia av flyktade Markus Ljung som just nu lirar framgångsrikt i Djurgården. Grabben tycks växa med varje match. En oerhört spelbegåvad och komplett ishockeyspelare som sällan gör misstag på isen. Bland övriga spelare var det tyvärr jämngrått denna kväll. Store Nick Sorkin hade några byten där han skapade några halvchanser, Jan Urbas lika så. Men, det tog sig aldrig riktigt. Det var otajmat och orytmiskt det mesta som skedde offensivt.

Timrå spelade som jag förväntade mig. Mycket energi. Tog de chanser man fick och utnyttjade dessa väl. Hade efter sitt sena 3-1 mål i den andra perioden inga som helst problem att spela av tredjeperioden på ett effektivt sätt. De lät oss åka längs sarger och stängde enkelt den mittre delen av spelplanen. Under den sista perioden orkade vi bara få iväg sex skott mot Timrås mål. Exempellöst tunt för ett lag som jagar reducering. 

Den tidigare känslan av att spelarna ser trötta och sega ut infann sig även denna gång. Det hävdas från vissa håll att laget medvetet tränar extra hårt just nu för att försöka vara bättre rustade till våren än tidigare säsonger. Vet inte vad jag ska tro om detta. Känns som ett vågspel. Om effekten av denna intensiva träning är orsaken till lagets bleka form den senaste månaden då finns all anledning till eftertanke. När dessutom sportchefen, Niklas Johansson, gått ut i sändning och påstått att "matcherna inte betyder så mycket" blir jag än mer fundersam! Är det återigen tanken om att vi ska vara på topp till våren som spökar, eller hägrar?

Nu finns det de som säger att "det är ingen fara, vi ligger i topp av tabellen". Så kan man givetvis också resonera. Vill det sig illa ligger vi kvar på en "fin tredjeplats" i januari men lagen ovan kan då dragit ifrån rejält poängmässigt. Då sitter vi där igen. I samma båt som de senaste säsongerna. Vi måste börja tokjaga, vinna varje match, för att få häng på topp två. Riskerar vi inte då att bränna allt krut, än en gång, innan allvaret börjar?

Argumentet att vi "bara" ligger sju poäng efter serieledarna faller platt till marken om vi inte har förmågan att vinna våra matcher framöver. 

Nej, jag blir inte klok på årets lag. Även innan skador på våra centrar hade vi ruskigt svårt att få ordning på vårt spel. Det är den bistra sanningen. Att vi nu famlar runt än mer i vårt letande efter det egna vägvinnande spelet blir därmed naturligt. 

Då jag följer de flesta andra lag rätt väl, ser många matcher, kan jag med visst fog säga att vi har problem. Speciellt om jag jämför oss med  AIK, och BIK Karlskoga. De har något som vi saknar för tillfället. Gemensamt för dessa två lag är att de har en spelidé som bygger på spelarmaterialet. En spelidé som spelarna har anammat till fullo. Dessvärre tycker jag att de flesta andra lag jag ser har en tydligare spelidé än vad vi har för tillfället. Kort sagt förvaltar de pundet bättre än oss...

Frågan som infinner sig, den obehagliga frågan, är om vi kan förvänta oss någon förändring kommande matcher? Är vi nedtränade så lär inte det släppa i det första taget. Kommer det inte in något/några lån så lär vi fortsätta gå runt på de spelare som finns tillgängliga. Med andra ord så är sannolikheten att vi plötsligt skulle hitta formen vara försvinnande liten. Om så är fallet, finns det nu en plan B? Ska vi överge vår ambition att försöka vara ett spelande lag och istället rätta munnen efter matsäcken? Det kanske är läge att gå tillbaka till lite hederlig Fagervall-hockey. Backa hem, täta i mitten, boxa ut mot sarger, och hoppas på en eller annan spelvändning! Helt enkelt börja spela riktigt defensivt. Säkra bakåt så länge det går. Spela som Vita Hästen gjorde mot oss! 

Här gäller nu att stoppa poängtappet. Vi har helt enkelt inte råd att låta våra konkurrenter segla ifrån oss utan kamp. Om detta sedan innebär att vi får spela 75% av tiden i egen zon, låt det då ske, bara vi lyckas gneta till oss lite poäng och segrar...

Nästa match, Almtuna borta, är en perfekt match att prova denna nya strategi. Alla framför eget mål!

Nu tar vi nya tag...

Timrå borta....

Omröstning!

Jaha, dags igen för match. Denna gång på bortaplan mot Timrå. Ett lag med skriande behov av poäng då de kämpar i bottenskiktet av tabellen. Jag såg dem senast när de spelade borta mot Leksand och inser att vi återigen får räkna med en tuff match. Timrå är ett lag som visserligen saknar spets i det mesta men som kompenserar detta mer än väl med ungdomlig entusiasmen och massor av energi. Ett rätt svårt lag att möta då de inte är speciellt organiserade i sitt spel utan det blir lite som det blir. Framför allt nyttjar de en egenskap som inte är att förakta, skridskoåkning. De kommer med en väldig fart, överallt, och hela tiden. Får Timrå lite medvind i form av ett ledningsmål kan de bli nog så svåra att brotta ned. 

Vi är ett bättre lag även med det skadeläge vi befinner oss i för tillfället. Det finns med andra ord inga ursäkter till att inte göra en bra match och gå för tre poäng. Det enda orosmolnet på min horisont är att vi ska falla i fällan och återigen dra på oss den sedvanliga dosen av utvisningsminuter. Även om Timrå är genuint dåliga i sitt powerplay kommer detta, som vanligt, slita oerhört på spelare som deltar i flera spelformer. Med tanke på att Timrå har många duktiga skridskoåkare finns det fog för mina farhågor. Räknar kallt med att vi kommer dra på oss några 2:or för hakning. 

Det vore en nåd att stilla bedja om att vi får ett relativt tidigt ledningsmål och från det kan spela lite mer bortaplansspel och därmed slippa jaga som senast mot Vita Hästen. Det sliter. Speciellt när vi de senaste matcherna spelat mesta tiden med endast tre kedjor. 

Något som känns befriande inför kvällens möte är att oavsett hur matchen utvecklas kommer vi inte möta ett lag som spelar bunkerhockey. Timrå har, enligt mig, inte förmågan att spela så strikt defensivt som till exempel Vita Hästen gjorde senast.  Även om Timrå skulle ta ledningen i matchen kommer de med största sannolik bara ösa på framåt istället för att försvara sin ledning. 

Vad tar vi då med oss från matchen mot Vita Hästen senast? Varför inte lyfta fram den intensitet och energi laget visade speciellt under den andra perioden. Kan vi komma upp till den nivån redan från matchstart så får Timrå det jobbigt. Gör vi däremot samma inledning som mot Björklöven i Umeå, där vi uppträdde som stenstoder under första perioden, får vi det jobbigt. Mycket jobbigt!

Jag är försiktigt positiv till vår match men vågar inte sia om utgången. Som jag skrev i inledningen av detta inlägg så är vi ett bättre lag på de flesta punkter än kvällens motståndare men inte ens det ger någon vinstgaranti.

Målvaktsfrågan blir intressant. Vilken målvakt får förtroendet i kvällens match. Enligt VLT blir det Marcus Dahlbom som får förtroendet…

Till sist håller jag tummarna för att Christopher Fish fortsätter göra mål men ger fan i att bjuda på Indianare i egen zon:)

Nu kör vi…..

Västerås - som en gammal "Grålla"..

"Grållan", kanske den traktor som betytt mest för svenskt jordbruk!

Under säsongen har jag hela tiden letat efter ett sätt att beskriva vårt lags prestationer. Trots stundtals vacklande offensiv, futtig defensiv. haltande styrspel, sviktande stabilitet, så står vi här idag med en serieledning. En serieledning som inte på något sätt är oförtjänt. Då fick jag plötsligt svaret på mina tankar och funderingar genom att läsa ett inlägg från min gode vän Mikael Norén på vikfancentral.se

I sitt senaste inlägg skriver han där  "Frågan inför sista perioden var om VIK skulle orka starta igång traktorn igen?"

Precis så är det! Mitt i prick. Bull´s öga!

Tro nu inte att jag på något sätt försöker vara nedlåtande eller förringande genom att jämföra Västerås med en gammal grå traktor. Så är det inte alls. För den med lite insikt i hur vårt jordbruk utvecklats från sextiotalet och fram till nu så står sakers ting i ett helt annat ljus. Det var nämligen denna traktor, denna förnäma konstruktion, denna slitvarg, som motoriserade det svenska jordbruket.

"Traktorn tillverkades i över en halv miljon exemplar och såldes i Sverige i cirka 33 000 exemplar. 1956 tog den då helt nykonstruerade FE 35 över med bensin , fotogen eller dieseldrift. Efterträdaren hade bland annat större motor, sex fram- och två backväxlar (i stället för 4+1)" [Wikipedia]

Då jag själv hade morföräldrar som var småbönder i Västerbotten, och där vistades varje sommar under min ungdomstid, kom jag i kontakt med denna superba arbetsmaskin. Redan som tioåring fick jag, med min morfar som ledsagare och instruktör, köra detta eminenta fordon. Det "hörde till saken" att man som tioåring skulle kunna framföra en traktor. Inget mer med det. Påföljande somrar hade jag nöjet att delta i gårdens alla sysslor sittandes i denna traktorsits. Stoltheten när jag som 12-åring själv fick köra traktorn fram och tilllbaka mellan lägdor, åkrar, och därmed göra ordentliga dagsverken visste inga gränser. Jag var inte utan stolt som en tupp! När jag sedan kom tillbaka från mina sommarlov och berättade för klasskompisar möttes jag av viss misstro. "Va fan, fick du köra traktorn själv?", "du ljuger din fan", "Hörru, man får inte köra traktor själv när man bara är 12 år", etc. Ett ifrågasättande som jag tog med största jämnmod. Vad skulle dessa stackars asfaltsbarn kunna veta om den stora friheten som fanns på landet? De var i mina ögon bara små pojkar medan jag själv var en vuxen man, trots min egen ringa ålder. 

Västerås - Timrå 4-2
Med tanke på utvecklingen under gårdagens match så finns det många beröringspunkter till denna traktor. Gårdagens match summerade på något sätt vår säsong så här långt. En provkarta på våra förmågor, och oförmågor. Vi blandade, gav, försökte, letade, och hittade till slut en väg till fullbordat dagsverke. Precis som "Grållan".


En speciell händelse vill jag lyfta fram från gårdagens seger mot Timrå och det är naturligtvis fjärdeformationens matchavgörande insats i slutet av tredje perioden. Så jävla skönt att just Jonte Berg fick vara med och servera Stefan Gråhns till 3-2. Starkt var även förarbetet av Christopher Fish. Men för Jonte Berg var detta extra viktigt, och bra,  då han genom en mindre lyckad aktion i boxplay gav Timrå möjligheten att kvittera till 2-2. Det är en fenomenal formation detta. De är banne mig lite traktorlika de också!

Timrå

Hur ska jag då beskriva Timrås prestation? Hm, lite mer som en moped. En gammal "enpetare". De hade en växel att lägga i, inte mer. De körde så det rök om det periodvis men kunnandet var inte tillräckligt denna gång för att ta någon poäng.


Vi höres!

Timrå stånkade, kämpade, slet och belönades...

Timrås Jonathan Dahlen slår in segermålet i sudden!

Timrå - Västerås 3-2 (sudden)

I efterdyningarna av tappade poäng borta mot Timrå läser jag mig till ett visst missnöje bland våra supportrar. Visst missnöje anser jag vara befogat men i allt övrigt anser jag det alldeles för tidigt att börja ropa på "bättring" eller "förändring". Är redan förra säsongens inledning glömd, förträngd? Vi har da facto spelat tre(3) omgångar och är ännu obesegrade. Ett alldeles utmärkt facit, en bra start, på denna säsongs seriespel.

Naturligtvis finns det alltid detaljer som kan nagelfaras, diskuteras, analyseras, och kritiseras. Det här till sporten, typ. Men att gå som långt som vissa supportrar gör redan nu känns inte sakligt eller konstruktivt. 

Ett exempel på felaktig kritik är att Gulsvart "alltid förlorar mot sämre lag"! En kritik som jag inte finner stöd för i någon statistik. 

Timrå är inte ett dåligt lag. Alla spelare i Timrå är välutbildade hockeyspelare som kan hockeyns ABC. Om man lägger till en nypa desperation, två nypor vilja, och därtill tre rejäla nypor hjärta så får man genast ett hockeylag som kan besegra vem som helst i denna serie. Visst, Timrå saknar de flashiga värvningar som en del andra lag har gjort men, negligera aldrig en motståndare som verkligen vill vinna.

Min enkla reflektion av matchen mot Timrå är att vi själva bidrog till utgången och de tappade poängen genom fortsatt ta ödesdigra utvisningar. Låt vara att vi är fenomenalt bra i boxplay(94.44%) men alla dessa utvisningar skapar oordning i leden. Även om vi lyckas hålla tätt bakåt med en man mindre, vilket är lysande, slår det mot vår offensiv i spelet fem mot fem. Många spelare får sitta på bänk, andra får slita extra i boxplay, för att sedan plötsligt återgå till normala formationer och där börja vara kreativa offensivt. Rytmen i formationerna rubbas. Vissa spelare kanske bränner för mycket energi i det defensiva spelet, boxplay, för att sedan orka driva offensiven på ett bra sätt.

- Se på en spelare som Niklas Lihagen. Får ofta dubblera. Spelar både boxplay och powerplay. Självklart blir det slitsamt för honom om han under match tvingas spela mer boxplay än "bara" fem mot fem och i powerplay.

Det gäller nu för spelarna att bättre värdera när det är läge att ta en utvisning. Alla utvisningar i anfallszon kan man ta bort. Det vore en bra början. 

Spelet då? Tja, jag tyckte vi rent allmänt såg lite "lama ut" inledningsvis i matchen. Vi försökte spela samma kontrollerade spel som i tidigare matcher med god puckkontroll över hela isen. Dock kändes det som om det gick lite väl långsamt. Ett intryck som kan berott på att Timrå, å andra sidan, körde på som bara den. Vårt tänkta kontrollerade spel ställdes mot Timrås desperation. Det blev som det blev av detta. Stundtals halkade vi själva in i Timrås rus och började spela med för små marginaler. Jag upplever helt enkelt att Timrå lyckades alldeles utmärkt med sin gameplan. Genom sin iver, sin skridskoåkning, sin desperation, fick de oss att tappa våra egna linjer i spelet. 

Trots att vi bara gjorde en mediuminsats rent spelmässigt var vi väldigt nära att både kunna vinna matchen eller åtminstone sno extrapoängen i sudden. Timrås segermål får verkligen tillskrivas deras flytkonto. De fick på något sätt betalt för tidigare oflyt i matcherna mot Löven och Leksand.

- Jan Urbas börjar allt mer utvecklas till en målsumpare av rang. Oroväckande. Urbas gör så oerhört mycket nytta på isen, men, nu jävlars måste han börja göra poäng! 

- Jonas Fransson behöver vi inte oroa oss över.

- Allt kan bli bättre!

Höres...

Nödvändig seger mot Mora..

Mora - Västerås 0-2

Enligt rapporter från matchen i FM Mattson Arena gjorde vi återigen en "lagom" insats. Så lagom att den gav seger och tre poäng. En arbetsseger ånyo, kan man uttrycka det. Laget tenderar allt mer till att bli samma typ av segermaskin som med Fagervall vid rodret. Det är vår defensiv som bär oss. Det är två bra målvakter som turas om att rädda oss kvar i matcher. Det är ett riktigt bra boxplay som reder ut prekära lägen i matcherna.

Däremot fortsätter spelet, fem mot fem, att gäcka oss. Det vill sig inte riktigt. När nu även vårt tidigare så framgångsrika powerplay börjat svikta känns det än mer lite oroande. Det återstår bara några få omgångar av serien där alla matcher är av vinna-eller-försvinna-karaktär och det hade varit önskvärt att våra formationer varit mer samkörda. Nu är det fortfarande ett sökande efter rätt konstellationer. Inte så bra.

Det är då en faslig tur att backspelet, som tidigare under hösten såg aningen svajigt ut, numera rätat upp sig markant. Under säsongens gång har vi av och till fått till spelet, det stora offensiva spelet över hela isen, på ett hyggligt sätt. Men då och nu så hackar det fortfarande. Det är inte optimalt. 

Frågan är hur våra tränare ska hinna hitta uppställningar som ger maximal prestanda. Fortfarande känns det som om Jeremy Williams inte kommer riktigt till sin rätt. Jan Urbas sliter och åker men kommer inte till så många avslut. Broc Montpetit men sin eminenta skridskoåkning och klubbteknik borde kunna utmana och skapa mer. Kort sagt är spelarpusslet ännu inte färdigt. Jag avundas inte våra tränare som vet att tiden håller på att rinna ut. Redan på onsdag står laget för en ny utmaning då man tar sig an Karlskrona på bortaplan. 

Man tackar dock och bockar för en viktigt bortaseger. Mora är alltid Mora och man vet aldrig vad som väntar i möten med dessa dalkarlar. Ibland är de riktigt bra, ibland inte alls. Hur de spelade idag vet jag inget om men det viktiga var att vi vann...

Kul att Marcus "Slangen" Söderqvist fick hänga en kasse. Det har han gjort sig förtjänt av. Det får gärna komma mer när han nu spräckt nollan, så att säga.

0-1 (EQ) VIK 12. Johansson, Fredrik (13)

9. Urbas, Jan

83. Johner, Dustin

0-2 (EQ) VIK 82. Söderkvist, Marcus (1)

19. Andersson, Erik

Såg förövrigt matchen mellan AIK och KHK under eftermiddagen. AIK stretade på bra och ledde välförtjänt med 2-0. Detta trots att man spelade flera powerplay utan att kunna utnyttja detta till mer än ett mål. Bland annat spelade de 5 mot 3 i nära två minuter utan att skapa att vettigt avslut. Riktigt dåligt. Självklart straffades AIK för detta innan matchen var över. KHK kunde reducera och kvittera. KHK:s kvitteringsmål var något utöver det vanliga. Ett ickemål, kan man säga. Ett pass från sarghörnet in framför mål som ändrade riktning och gick in bakom en ställd hemmamålvakt. Ungefär lika märkligt som när Oskarshamn lyckades kvittera till 2-2 i matchen mot oss. Även då slängdes pucken in från ett sarghörn och det hela slutade med att vår egen back(!) elegant slog in pucken i mål!

Bra lag har flyt, brukar man säga. Detta gällde inte i vår hemmamatch mot Timrå senast. Trots spel mot ett mål sista perioden lyckades vi inte få in en kvitteringspuck. Så var det med den teorin.

Å andra sidan gick allt in sista tio minuterna borta mot Rögle senast. Det kanske jämnar ut sig.

Nu är det bara att ladda om inför nästa match...

Förlust mot Timrå

Mathias Bromé briljerade på pass från Oscar Steen och hängde mycket snyggt 1-0 redan i matchminut två. Det tog dock bara knappa tre minuter så hade Timrå, hastigt och mindre lustigt, kvitterat till 1-1. De första sju åtta minuterna öste vi på med fart och kraft mot Timrås mål. Det såg trots allt rätt bra ut, tyckte jag.

Men sedan gick det mesta i stå....

Den första perioden vann vi knappt på poäng men Timrå hade en tydlig spelplan för kvällen. Täppa till, säkra upp, och backa av. En taktik som skulle visa sig fungera förträffligt denna afton. När de dessutom bjöds en straff i inledningen av andra perioden och kunde ta ledningen med 2-1 anade undertecknad vartåt det barkade. Trots att vi kvitterade till 2-2 i powerplay, genom en soloåkning av Fredrik Johansson, kunde vi inte riktigt få grepp om ett oerhört strikt och försiktigt spelande Timrå. Stundtals höll vi på att ge bort matchen genom eget slarv. Endast Jonas Franssons säkra målvaktsspel hindrade Timrå från att nyttja några bjudningar och utöka sin målskörd under andra perioden.

Men när man tyckte att vi ändå började få lite grepp över skeendet på isen kom nästa kalldusch. Timrås Emil Berglund flippade iväg en puck från blålinjen som studsade till framför Fransson, ändrade riktning, och studsade upp i nättaket! Målvaktstavla, kan tyckas, men sanningen är att den typen av studsar går nog inte att värja sig mot. Trots att vi till stor del ägde spelet i denna period var det Timrå som vann perioden med 2-1.

I den tredje perioden gjorde Gulsvart ett ärligt försök att kvittera och vända matchen till sin egen fördel. En kombination av usla avslut, oskärpa, samt en aning otur förhindrade dock detta. Timrås målvakt Adam Reideborn lyckades stå i vägen för alla skott oavsett om de kom högt eller lågt. Det powerplay som tidigare, oftast, firat stora triumfer fanns inte alls denna afton. Inte ens i spel fem mot tre i den avslutande perioden lyckades Gulsvart skapa tillräckligt bra avslut för att överlista Timrås målvakt. Det såg för ovanlighetens skull väldigt krångligt och omständligt ut i vårt pp. Ingen ville ta avslut. Det duttades och petades utan nämnvärt resultat. 

Ett hedervärt försök gjordes i slutfasen av matchen då man tog ut målvakt och körde på med sex mot fem spelare på isen. Chanser skapades men inget som gav resultat. Naturligtvis(!) fick Timrås Ludvig Nilsson tag i trissan och han lägga in pucken fram till 4-2 i samma ögonblick som slutsignalen ljöd. Detta underströk på att bra sätt att det var Timrå som hade marginalerna på sin sida denna gång..

Jag har tidigare påtalat vår oförmåga att göra mål i spelet fem mot fem. Denna afton underströks detta faktum. Vadan detta beror på kan man bara sia om. Chanser skapades för att göra både två,tre, fyra och fem mål i denna spelform. Det är avsaknaden av den riktiga spetsen i våra avslut som gör sig påmind. Ibland är det så att man sitter och saknar en Stefan "Loppan" Hellqvist som kunde vara osynlig i 57 av matchens 60 minuter men ända hänga två-tre kassar i en och samma match. Frågan är vem av våra spelare som kan iklä sig målgörarens roll? Det får gärna vara fler som kommer ut ur garderoben och mer frekvent börjar göra mål....

Självklart var detta en sur, tung och onödig förlust. Det var inte mot Timrå jag förväntade mig att tappa poäng. Inför matchen skrev jag att Timrå måste vara "riktigt riktigt bra" för att vinna mot oss. Där fick jag fel. Timrå behövde inte briljera speciellt mycket för att vinna matchen. Det var snarare vår impotens i avsluten som bäddade för denna förlust. 

Dock finns det ingen större anledning att gräva ned sig. Förluster måste givetvis komma. Nu är det bara att ladda om för laget och fortsätta vara seriens bästa bortalag(!). Då har vi snart tagit igen dessa förlorade poäng.

Skottstatistik:

39 - 22

Puckinnehav:

67% - 33%

Powerplay:

25% - 0,00%

Räddningsprocent:

81:22% - 94:87%

--------------

Matchens formationer:

1:a lina

62. Jacobsson, Robin

55. Fredriksson, Simon 

9. Urbas, Jan

12. Johansson, Fredrik

18. Williams, Jeremy

2:a lina

26. Larsson, Hampus

7. Angell, Nicholas

86. Bromé, Mathias

45. Steen, Oscar

79. Montpetit, Brock

3:e lina

44. Helmersson, Per

20. Jonsson, Johan

19. Andersson, Erik

83. Johner, Dustin

80. Davidsson, Eddie

4:e kedja

16. Berg, Jonte

91. Frycklund, Mikael

72. Svedlund, Linus

Extraspelare: 

11. Nilsson-Lindelöf, Alexander

58. Emmerdahl, Jonas

.... öken!

Inför Timrå....och lite Johan Jonsson

Janne fick lämna SSK...

Snart dags för ännu en måstematch. Finns bara den typen av matcher kvar denna säsong. Vi slarvade bort för många poäng i början av säsongen för att nu har råd att tappa en endaste pinne. Gissar att spelare och ledare gillar läget. Det handlar om att gå "all-in" i varje match, varje period, varje byte långt in i månaden mars. Om så sker finns möjligheten att vi ändar denna säsong med avancemang till SHL.

Drar mig till minnes ett samtal jag hade med Johan Jonsson när det såg som mest dystert ut under den tidiga höstsäsongen. Vi hade då förlorat knappt både mot Mora och BIK på hemmaplan med mål i slutminuten för våra motståndare. Johan och jag pratade lite allmänt om detta spel som vi kallar ishockey och jag dristade mig till att fråga "hur det känns" att torska så snopet som vi då gjorde. Tappa in mål i slutminuterna och därmed förlora matcher. Johans svar var att "det är inget man tänker på, man bara kör vidare, nästa match". Sedan följde han upp med att säga "vi har en målsättning och det är att komma till SHL, och det ska vi fixa". 

Just då, när Johan sa dessa ord, när läget i tabellen inte var så mycket att skryta om, kändes ett avancemang till SHL oerhört långt borta. Nu, idag, när jag kollar in tabellen inser jag att Johan hade alldeles rätt. Som spelare är det nog oerhört viktigt att man snabbt lägger en match bakom sig. Detta oavsett vinst eller förlust. Fokus måste hela tiden vara på nästa match. Nästa uppgift. Att älta det som varit är mer tillägnat oss supportrar. Det är lite av vår roll. Att gnälla, ifrågasätta, och vara allmänt bittra. 

I morgon möter vi Timrå, eller mer korrekt, idag. Ett Timrå som firade sin överlevnad med att tappa spelet, ledningen, och matchen hemma mot AIK senast. Ett Timrå som innan den förlusten lyckades vinna bort mot BIK Karlskoga med klara 5-2. Efter förlusten mot AIK har Timrå dessutom hunnit med att förstärka sin trupp(!) med inlånade spelare från Modo. Ett Modo som för tillfället rustar upp med nyförvärv och därmed kan låna ut spelare.

Som lag betraktat är vi bättre än Timrå på de flesta positioner. Detta är tyvärr ingen garanti för poäng eller seger. Istället kommer det som vanligt handla om inställning, attityd och ett visst mått av ödmjukhet. Enligt mitt förmenande har våra fyra senaste segrarna haft det gemensamt att de varit frukten av ett starkt kollektiv som arbetat hårt och konsekvent med hockeys ABC. Vi har inte på något sätt briljerat eller dominerat. Däremot har vi visat upp en soliditet som varit imponerande. Väldigt få misstag defensivt samtidigt som vi nyttjat våra offensiva lägen till ett peta in puckar i motståndarens kasse.

Med samma inställning, samma laginsats, mot Timrå är allt annat än tre poäng en missräkning. Timrå måste helt enkelt var riktigt riktigt bra för att ta med sig poäng hem från ABB Arena. Lyckas de med detta är jag den förste att lyfta på hatten...

Bloggens tips: 

Västerås - Timrå 4-2

Sjätte raka...

Timrå - Västerås 3-4

Det tycks inte vara någon hejd på framgångståget för Gulsvart just nu. Trots två spelmässigt lite sämre insatser lyckas laget gå vinnande ur matcherna. Flyt, tur, eller skicklighet? Jag anser att det är en kombo av alla tre som hjälp laget. Vi har sett det förr. Lag med flyt vinner matcher även när spelet inte är glimrande. Inget nytt under solen därmed. Det nya skulle iofs vara att det är Gulsvart som åtnjuter den förmånen. Att det är oss solen lyser på. Inte alls så dumt.

Inför matchen fanns det en del frågetecken.

- Skulle Fransson komma till spel och göra en stabil insats?

- Skulle frånvaron av Jeremy Williams påverka vårt pp negativ?

- Skulle laget spela upp sig igen efter matchen mot IKO?

Vi tar det i ordning. Det är enklast så.

Jonas Fransson fick en konstig match, inledningsvis. Hela första perioden var han statist, åskådare, och fick se sitt lag dominera fullständigt. Fick ett(1) skott att rädda. Inte lätt då att "komma in i matchen". Den andra perioden fick han däremot mer att göra. 

1-2

Spelvändning av Timrå från mittzon där vi drällde med puck samtidigt som vi försökte göra ett byte. Timrå fick komma tre mot två. Angell bröt passning men fick se pucken gå till Timråspelare som mitt i slottet fick dra in pucken i nät. - Fransson närmast chanslös!

2-2

Timrå rullade runt nere i vårt sarghörn och lyckas spela upp till back. Backen håller i och lägger sedan ett "tyst skott" som passerar en mängd spelare och förbi Fransson som är helt skymd. Ett skott som målvakter räddar ibland men inte denna gång. - Fransson närmast chanslös!

3-2

Timråspelare lyckas spela upp puck från en position bakom förlängda mållinjen, rakt genom slottet, upp till back som får på att mäktigt skott. Precis i skottögonblicket åker egen spelare in i skottlinjen och skymmer Fransson. - Såg inte otagbart ut men skymningen från egen spelare ställde till det!

Summering: Fransson såg, som väntat, aningen kantig ut i sitt spel. Kan dock inte lastas för baklängesmålen. En Fransson i "zonen" hade säkerligen räddat något av dessa avslut. Min bedömning är att Fransson gjorde en godkänd insats. 

Jeremy Williams frånvaro ställde krav på svar. Hans plats i kedjan togs av Stefan Gråhns. Stefan gjorde en alldeles utmärkt insats. Rivig och stark i spelet som vanligt. Vi gjorde två mål i powerplay och lämnade därmed matchen med 50% effektivitet i den spelformen. - Klart godkänt!

Spelet då?

Under den första perioden hittade vi tillbaka till det spel som vi hade under några hemmamatcher tidigare. Det var rappt, rejält, snabbt, och effektivt. Backar hittade ständigt vägar till uppspel och forwards kunde storma fram i snabba omställningar. Ett spel som gav 2-0 samt många chanser till fler mål under den första perioden. 

Den andra perioden gick Gulsvart ned sig några få procent och slarvade en aning med detaljer i spelet. Ett sådant slarv gav Timrå en väg in i matchen då de gjorde 1-2. När Timrå dundrade in 3-2 i början av tredje perioden blev jag själv tveksam till våra möjligheter att vända tillbaka matchen till seger. Som tur var har vi en Mikael Frycklund som just nu kanske är vår enskilt bäste forward, jämte Urbas. Den spelvändningen, som avslutades med ett oerhört vacker skott i nättaket av Erik Andersson, var nog matchens behållning. Att Jan Urbas senare kunde stötstyra in ett segermål på Robin Jacobsson skottpassning var nästa för bra för att vara sant!

Summering: En strålande förstaperiod, en sämre andra, en stark vändning i tredje, ett powerplay som fortsätter generera mål samt tre poäng. - Jag sitter nöjd!

Reflektion:
- Det är dags att inse att inget lag i denna serie är dåligt. Timrå visade stundtals upp ett frejdigt spel som vi hade väldiga problem med. Timrå är enligt tabelläget ett bottengäng, men, spelmässigt hänger de med väldigt bra om inte motståndarna gör sitt jobb fullt ut. Bara att titta på omgångens resultat där topplagen Mora, Malmö och KHK alla fick se sig besegra av lag som ligget i "botten" av tabellen.



Mot sjunde inseglet..öh.. segern!

Synar lagen i Hockeyallsvenskan..

Såg matchen mellan Vita Hästen och Malmö under kvällen. Fick ett ganska tydligt kvitto på två saker. 

1. Malmö kommer bli svåra att tas med framöver.
2. Vita Hästen såg stundtals ut som de nykomlingar de faktiskt är.

Malmö har ett gediget lag med både tyngd, fart, erfarenhet och spets. Det enda frågetecknet som jag ser är målvakterna. I allt övrigt har MIF de komponenter som behövs för att ånga på mot en serieseger. När till och med den så omdiskuterade backen David Liffiton spelade som idag visar han vilken tillgång han är för laget. Kort sagt, det ska mycket till för att inte Malmö ska knipa en av de två första platserna i årets Hockeyallsvenska.

Detta skulle då innebära att övriga lag får kämpa om den andra topplaceringen som innebär ett finalspel om en SHL-plats. Vilket detta lag tänkas kan bli är i det närmaste omöjligt att sia om.

Mora ser i dagsläget ut som ett lag som mycket väl kan knipa en av de två förstaplatserna. Med de senaste förvärven blir de inte sämre, direkt. Idag visade de återigen styrka genom att avgöra en jämn match i slutminuterna. Vinst borta mot Timrå. En viss Matt Fornataro bidrog till denna seger med två assist. Moras tränare, Jeremy Colliton, måste anses som ett riktigt fynd. Är han en motsvarighet till Sam Hallam som framgångsrikt lyfte dåvarande Bofors till oanade sportsliga framgångar? Genom rekryteringen av Dan Bakala som målvakt lades grunden till den framgångar vi ser nu, anser jag. En mycket lyckosam värvning. En värvning som Colliton låg bakom. Att sedan deras back Kevin Mitchell blivit en sådan poängmaskin får nog betraktas likt en Lotto-vinst. Tror ingen hade förväntat sig detta. 

Karlskrona är ett annat lag som man nu absolut måste börja ta på största allvar. Ett lag som inför säsongen tappade både tränare och flera tongivande spelare. I förhandstipsen fanns laget med som aspirant att placera sig i mittenskiktet av tabellen, i bästa fall. Ny som tränare till denna säsong kom Per Hånberg vilken fick sparken från Vita Hästen trots att han tog upp dem till Hockeyallsvenskan. Kan man tänka sig att Per Hånberg myser lite på sin kammare just nu då Hästen tycks vara på väg ned medan KHK går i motsatt riktning. Är det detta man kallar - karma! Det som är utmärkande för KHK, anser jag, är dels ett mycket bra målvaktspar samt ett väldigt smart och snabbt anfallsspel. Även här måste jag erkänna att man får ut väldigt mycket av sin spelartrupp. Lite som Mora. Ta bara en spelare som Tom Linder. Den väldige backen. Han hade det rätt tungt under sin tid i Leksand och blev mer eller mindre hånad för sitt sätt att spela. Gärna av de egna supportrarna. Nu, i KHK, är han riktigt bra. 

Överlag ryms det i truppen flera spelarnamn som jag inte visste vilka de var men som levererar på en hög nivå i match efter match. En annan spelare som imponerat på mig är lille Jimmy Andersson. Han med det skrymmande skägget. Eller varför inte den väldige Nicklas Lihagen. Två spelare som trots enorma skillnader i storlek gör massor av nytta för sitt lag, på olika sätt. Kort sagt så har tränare Hånberg lyckats minst lika bra som sin kollega i Mora att få ut maximalt av sin spelartrupp.

Rögle är ett mer oskrivet kort, anser jag. Ännu har jag inte sett den stabilitet i spelet som de visade upp under slutdelen av förra säsongen. Då var de riktigt bra. Det finns komponenter även i detta lag som skvallrar om att det kan bli bättre. Dagens förlust borta mot Björklöven kom aningen oväntat för mig. Speciellt efter att Rögle, i matchen innan, kört över Timrå på hemmaplan. Denna förlust signalerar att laget ännu inte är redo för att ta upp kampen om topplaceringar i tabellen. Rögles prestationer så här långt påminner en hel del om hur vi själva presterar.  Jesper Jensen och Jakob Lilja är väl de spelare som man mest förknippar med offensiv spets i laget. I de bakre leden huserar bland annat bröderna Bibic med den äran. Däremot är jag inte särdeles imponerad av den oerhört välmeriterade Andreas Lilja. Nej, i dagsläget ser jag inte detta lag som en aspirant för topp två. Dock måste man som vanligt höja ett varningens finger för detta lag som av tradition alltid är bra när det verkligen gäller. Den som lever får se.

Vad ska man då säga om övriga lag som just nu huserar i täten av tabellen? Min spontana känsla är att lag som Vita Hästen, Asplöven, Oskarshamn, Björklöven och Timrå inte är tillräckligt starka för att vara med i racet om SHL. Något av dessa lag kommer säkert vara med i kampen om plats 7-8 i slutänden, men inte mer. Där blir det respass omgående i playoffspelet.

Mer svårgripbara lag är BIK Karlskoga, Södertälje, Almtuna och AIK . Två av dessa lag, SSK och BIK, tippades allmänt ligga i toppen av tabellen. Almtuna spåddes en tung säsong i botten. AIK visste egentligen ingen var man skulle placera. 

SSK har i dagarna "städat" i truppen och skickar iväg tre spelare. Tidigare fick en målvakt packa och lämna. Janne Karlsson har inte alls fått ordning på truppen trots ett på förhand mycket starkt spelarmaterial. I dagsläget känns SSK som ett lag för placeringar efter den absoluta toppen. Rycker de inte upp sig markant kan de rent av missa topp åtta!

BIK Karlskoga är närmast en gåta. Har tränaren Lenny bränt sitt krut? Har skadorna i truppen satt för många käppar i hjulet. Har avsaknaden av en riktigt bra målvakt varit för stor? Har själv sett BIK spela rätt många matcher denna säsong och min uppfattning är rätt klar: - Det är inte alls det BIK som jag vant mig vid att se! Får inte Lenny ordning på torpet å det snaraste riskerar även BIK att missa den tänkta festen till vårkanten. Det mest troliga är givetvis att laget kniper minst en placering bland topp åtta!

Almtuna är givetvis den största överraskningen denna säsong. Klubben som både Gud och Kommunen tycks vilja förtränga och glömma. Klubben som spelar på dispens i en hockeylada som inte var modern ens då den byggdes! Nu har jag förstått att trots den sportsliga framgången är det mesta som vanligt i föreningen. Det finns inga pengar. Minns förra säsongen då sportchefen, om jag minns rätt, sade upp sig så att föreningen skulle överleva ekonomiskt. Truppen består av allehanda spelare som ingen annan ville ha, om man ska överdriva en aning. Dock lyckades klubben värva en riktigt bra målvakt. En målvakt som medverkat till att laget gått så bra som det faktiskt gjort. Jag pratar givetvis om Johan "Honken" Holmqvist. Nu är han dock skadad och väntas tillbaka om några veckor. Till råga på allt har Emil Lundberg, en bärande spelare i laget, lånats ut till Brynäs i SHL. Om detta är ett led i arbetet med att rädda ekonomin eller inte låter jag vara osagt. Almtuna gör det rysligt bra men de får sannolikt rikta in sig på plats 6-8 i slutänden. Inte dåligt alls. 

AIK, då! Här vill jag lyfta ett varningens finger redan nu. Trots en bedrövlig start på seriespelet har inte AIK varit så dåliga som placeringen i tabellen visat. De har stundtals, i de flesta matcherna, hängt med spelmässigt men klantat till det för sig själva, om uttrycket tillåts. De har tappat ledningar genom att dra på sig massa "onödiga" utvisningar, varit extremt drabbade av skador, inte hittat rätt målvakt, haft otur med tränare som skadat sig(!), etc. I truppen finns, och har funnits, en hel del kompetens. Jag tror inte för ett ögonblick att de räcker till för att nå toppen av tabellen, men, de kan mycket väl vara med att slåss om en SHL-plats via playoffspel till våren. Så länge de låter Mikael Nylander stå i båset istället för att vara på isen har de chansen. Kom ihåg var ni läste detta först:)

Var vi själva står, och vilka möjligheter vi har, tänker jag inte berätta här och nu. Det tänker jag vänta med tills jag bevittnat morgondagens träning:)

Ha det, alla!

Två halvdana insatser = fyra poäng!

Tycker domarna skötte sig bra mot Rögle!

Västerås - Timrå 4-3(straffar)

Rögle - Västerås 3-4(sudden)

Nu kanske jag är lite njugg i mitt omdöme av lagets senaste två matcher men vill trots detta peka på det faktum att vi spelade inte speciellt övertygande hemma mot Timrå eller på bortaplan mot Rögle. Det var som om laget stannat upp ett ögonblick i den process som ska leda mot än bättre prestationer i en nära framtid.

Enligt mitt sätt att se på saker och ting anser jag att vi spelade betydligt bättre borta mot Oskarshamn än vi gjort i de två efterföljande matcherna mot Timrå och Rögle. Kanske tog den förlusten ett litet punggrepp på våra spelare. Blev de månne lite oroade över att den fina offensiven gav så skral utdelning och istället de egna misstagen bäddade för Oskarshamnsseger? Vågade man inte kliva fram lika rejält och resolut mot Timrå som mot IKO av den anledningen? 

Vad vet jag? Inte mycket, men det har aldrig hindrat mig från att spekulera. Om vi spelade lite sämre än tidigare mot Timrå, där vi trots allt lyckades vinna på straffar, så sjönk vi tillbaka ännu ett snäpp borta mot Rögle. Långa stunder hade vi verkliga problem att stoppa tunga, snabba, och aggressiva attacker från Rögles forwards. När vi dessutom, återigen, lyckades bjuda på några mål kändes det definitivt som om poängen skulle utebli i den matchen.

Men, under över alla under! När mörkret lägrade sig som en våt filt över Gulsvart hände det osannolika! Vi fick luft, energi, tro, hopp, narkos, på något underligt sätt och lyckades pilla in en reducering till 2-3 genom Dustin Johner och liket sprattlade till. Knappt minuten senare hade samma man, Dustin Johner, styrt in ännu ett mål i kassen och 3-3 i en match som varit förlorad sedan länge! Och se på fan. I sudden hängde lyckans fe över axeln på Johner som lyckas peta in 4-3 någon tiondels sekund innan slutsignalen!

Jubel i alla buskar och hattar av för Dustin Johner. Men, handen på hjärtat, vi var egentligen inte värda ens en poäng i matchen sett till spelet i cirka 57 minuter! Detta kommer givetvis inte alla hålla med om och ni har min respekt. Vi tycker alla olika. Men jag anser att vi inte var riktigt nära att störa Rögle fram till det makalöst osannolika slutet.

- Om detta berodde på att Gulsvart gått ned sig några snäpp eller om det var Rögle som var riktigt bra kan jag inte riktigt sätta fingret på. 

Det jag tar med mig mest från de senaste två matcherna är trots allt lagets moral. Viljan att inte ge upp. Att ta nästa byte, kämpa på, försöka, och till slut få utdelning. Underbart. Mot Timrå var vi flera gånger på väg att ta greppet, få momentum, men tappade omedelbart taget. Timrå bjöds in i matchen gång på gång.

Mot Rögle var det lite av samma visa. Efter en anständig andraperiod där vi verkligen försökte offensivt lyckades vi kvittera bara för att något ögonblick senare bjuda in Rögle till att göra ett nytt ledningsmål. Det tar både på psyket och krafterna att få den typen av mål i arslet. Lite som ett hammarslag i nacken, typ. Förstå då den psykologiska smällen då vi i början av tredje perioden bjöd Rögle på deras 3-1 mål! Spiken i kistan, trodde jag.

Min summering:

- Vi spelade inte övertygande mot Timrå eller Rögle. Spelet har gått lite i stå. Det som såg så lekande lätt och naturligt ut mot SSK hemma och Asplöven borta fanns inte på plats. Jag tror detta skeende är fullständigt naturligt. Under en lång processtid kommer det ibland lite bakslag. Det viktiga är dock att laget ständigt utvecklas. Att spelarna lär av sina misstag. Jämför jag hur laget uppträder nu mot för någon månad sedan så är det en otrolig skillnad, på ett positivt sätt. Det ser faktiskt inte alls dumt ut, om jag tänker efter:)

I mitt nästa inlägg ska jag ge mig på att dela ut spelarbetyg för de matcher som spelats!

Ses i ABB Arena - Mora!

Matchdags - Timrå

Nyckeln till seger i dagens match...

Ny match. Nya möjligheter.

Nu rullar det på med ett relativt tätt matchande efter ett tillfälligt längre uppehåll inför matchen mot Oskarshamn. Spelschemat är som det är. Mycket som ska tas hänsyn till. Just nu haltar tabellen en aning men till vår fördel, vill jag påstå. Vi har spelat förre matcher än flera lag med placeringar högre upp i tabellen. Detta innebär att vi kan ta ett litet "skutt" upp i tabellen om vi vinner dessa hängmatcher. En tabell som förövrigt ännu är hyggligt jämn. Än är det ingen panik. Gapet till platserna fem - sex i tabellen är nåbara med några vinster. Dock finns det alltid hakar med denna typ av resonemang. Om andra lag som ligger före oss fortsätter vinna så blir det knöligare att klättra.

Timrå och Björklöven är två lag som just nu klättrar i tabellen. Precis som oss har de plötsligt hittat ett spel som genererar segrar. Hux flux har de passerat oss i tabellen trots att vi själva vunnit fyra av de fem senaste matcherna. Det är lite oroväckande. Nästa gång kan det vara SSK eller AIK som hittar en vinnande streak och börjar marschera uppåt. 

De kommande fem sex omgångarna kommer få stor betydelse för fortsättningen enligt mitt sätt att se på saken. De lag som klarar av att vinna tre, fyra eller fem av dessa omgångar kommer då sannolikt befinna sig i ett rätt bekvämt läge för fortsatt avancemang uppåt. Det lag som torskar merparten av dessa matcher kommer sannolikt cementera sin plats längre ned i tabellen.

- Vår målbild måste vara att ligga på plats 5-8 när vi summerar kommande fem omgångar. En första målsättning som känns nåbar. Efter det får vi ta nästa steg.

Kvällens motståndare är alltså Timrå. Ett lag som ingen hade några större förväntningar på inför seriestarten. Ett lag utan någon som helst spets, om man ska vara lite elak. Ett lag som valt en annorlunda väg denna säsong då många andra lag kapprustat. En anledning till deras vägval är givetvis de ekonomiska ramar som klubben har. De har helt enkelt tvingats till att bygga ett lag med ytterst små medel. Tittar man på Timrås laguppställning slås man av två saker. Endast en spelare som kommer utifrån(import) samt därutöver en mängd namn som inte får några klockor att ringa. Om jag nagelfar truppen kan jag till slut identifiera tre spelare, Jeremy Boyce-Rotevall, Andreé Hult samt Per Hallin. Tre spelare som jag tror mig veta utgör lite av ryggraden i Timrås unga trupp. För en ung trupp är vad Timrå ställer upp med. 

Jag har hunnit se Timrå spela tre matcher denna säsong förutom mötet mot oss. Det jag sett har inte skrämt mig på något sätt. Däremot har jag blivit aningen imponerad över hur de spelat. Enkelt uttryckt så spelar de efter sina förutsättningar. De åker mycket skridskor, jobbar stenhårt, och har en alldeles utmärkt defensiv. Ett starkt kollektiv. Däremot är de, enligt mig, i avsaknad av viktig spets i laget. Detta märks framför allt i deras powerplay. Å andra sidan kompenseras detta med ett alldeles fenomenalt spel i boxplay! De är ligans överlägset bästa lag i den spelformen!

Ska man vinna mot Timrå måste man vara beredd att jobba väldigt hårt. Man får ingenting gratis i deras zon. Det räcker inte med finess. Det måste till riktigt tufft och hårt spel mot deras kasse. Att åka runt längs sargerna i Timrås försvarszon är bortkastad tid. Här gäller det för oss att gå riktigt hårt mot mål. Stenhårt! Om inte blir vi uppätna och avväpnade.

I mångt och mycket har Timrå anammat Vita Hästens framgångsrecept. Bra styrspel, bra defensiv, bra boxplay, otroligt hårt jobb, och sedan slå om till snabba spelvändningar och nyttja de chanser som bjuds. För åka skridskor, det kan de.

Tittar man på poängproduktionen i Timrå så slås man av att det finns sju(7) spelare i laget som skramlat ihop sju poäng eller mer. Toppar gör Ludvig Nilsson som samlat ihop tretton poäng. En av många egna unga produkter i laget. Detta vittnar om just den jämnhet som troligen är Timrås största styrka. Det finns flera spelare som petar in mål och gör poäng. 

Motsvarande statistik i Västerås visar att vi har endast fyra(4) spelare som mäktat med sju poäng eller fler. Hos oss är det våra importer som levererar, samt Conny Strömberg. Ännu ett faktum som understryker min tes om att idag möts två lag som byggts utifrån olika förutsättningar. Importerad spets(Västerås) mot starkt kollektiv(Timrå). Två olika filosofier i lagbyggandets konst.

För att vinna behöver vi jobba precis lika hårt som Timrå samt utnyttja vår spets. Så krasst kan man uttrycka det. Nyttjar vi de powerplaylägen vi bjuds, då vinner vi matchen. I matchen mot IKO lyckades vi inte göra mer än ett mål trots massor av chanser i pp. Det kommer inte bli lättare att lyckas i denna spelform i  mötet med Timrå. Ett intressant uppdrag för vår eminenta förstauppställning i pp. 

Finns inte så mycket mer att tillägga i detta inlägg, tror jag. Hårt jobb, minimera egna misstag, utnyttja pp. samt bättre fokus vid avslut. Då kan vi bärga tre mycket viktiga poäng.

Nu kör vi!

Seger mot Timrå!

För 99:- får man ovanstående bildkvalitet via Hockeyallsvenskans sändningar!

Glatt konstaterar jag att vi nu har två raka trepoängare. Gött, gött! Till matchen mot Timrå utnyttjade jag en värdecheck från Hockeyallsvenskan. En värdecheck som jag fått som kompensation för en urusel sändning av matchen SSK - Västerås. Glädjen över detta grumlades dock snabbt då även denna sändning var miserabel(se bild). Tappert försökte jag trots detta följa matchen men det blev närmast omöjligt att få en känsla för spelet då bilden ständigt frös, laggade, eller försvann. Till slut gav jag helt enkelt upp och övergick till att följa den tredje perioden via direktrapporteringen i VLT.

Glädjande, som sagt, att laget kunde ta tre nya poäng även om insatsen inte går att jämföra med den som visades upp hemma mot Oskarshamn. Enligt Timrås tränare gjorde Västerås en mycket solid bortamatch och bjöd inte på mycket. Så kan det mycket väl ha varit. Dock tycker jag att med det spelarmaterial som vi har så ska vi kunna spela ungefär på samma sätt både borta och hemma. Vi ska inte behöva backa hem och "vänta på lägen" som jag ser det. Inte ens på bortaplan. Vi ska gå in och försöka styra och ställa och ta kommandot. Det är min inställning. Gör man anspråk på att vara ett topplag så...

- Timrå tilläts att komma till 36 avslut mot Jonas Fransson. Själva mäktade vi med att avlossa 20 skott mot Timrås Mika Norja. 

Trevligt att Matt Fornataro fick hänga en kasse och att Conny Strömberg fick en ny assist. Kul även att det var formationen med Fredrik Johansson, Marcus Söderkvist och Linus Svedlund som fick hänga in 2-0. "Fredda" behövde det målet och genom detta lite betalt för allt slit i tidigare matcher.

- Negativt är att vi drar på oss så många utvisningar. I matchen mot Timrå åkte vi dit på sex stycken två-minutare. En för "snack" på Conny Strömberg. Det är definitivt några för mycket. Timrå klarade sig undan blott med fyra minuter på botbänken.

Vad mer kan man säga om en match som man bara såg fragment av? Tja, imponerande av Fransson att återigen hålla nollan. Nu kanske han kommer in i den berömda "zonen" och gör de räddningar som ser till att hålla oss kvar i matcher även då vi har det knöligt med egna avslut.

Tack vare de två senaste matchernas täta defensiv har vi nu förbättrat vår statiskt i BP med några snäpp. Nu ligger vi på ganska anständiga 81.48%. Detta ska dock jämföras med Vita Hästen som stoltserar med 93.10% eller varför inte Timrå som har, hör och häpna, 100%!

Vita Hästen, för övrigt, måste man låta sig imponeras av. För andra matchen i rad vänder man ett 0-2 underläge till seger. I dag var det Almtuna som fick ge sig i sudden. Matchen innan var det Asplöven som tappade 2-0 till 2-5. Betänk även att Hästen till dagens match saknade fyra spelare. En av dem var Markus Eriksson. Men, trots det, så fortsätter de vägra förlora. Kanske får vi ta dem på allra största allvar?

Såg matchen mellan Rögle(vår nästa motståndare) spela mot AIK hemma i Ängelholm. AIK gjorde en riktigt bra match. Körde på offensivt med bra fart. Rögle var inte heller så dåliga. Även de ångade på friskt framåt. Nu lyckades AIK vinna i sudden, vilket inte alls var orättvist, men vi ska inte på något sätt förringa Rögle som motståndare. Efter förlusten mot AIK samlades laget till ett krismöte. De kommer vara oerhört taggade mot oss. Lite av "sista chansen" för dem. Kan vara flera spelare i truppen som måste visa vad de kan för att inte hamna utanför truppen. Varningsflagg därmed hissad..

------------------------

Utmaningen inför matchen mot Timrå utföll till bloggens fördel. Varken Nick Angell eller Mathias Bromé mäktade med att uppfylla de kriterier som krävdes för att Bloggen skulle behöva pytsa in pengar. Så kan det gå! (utmaningen)

-----------------------

Ha det gott, alla!