Sportchefen...för mycket spindel i nätet?

Omröstning 16-01-13

Vi står för tillfället utan sportchef sedan Niklas Johansson entledigades från sin tjänst. En åtgärd som kom aningen överraskande men inte desto mindre kan visa sig  betydelsefull. För gemene man, den vanliga supportern, finns det säkert många olika åsikter kring hur framgångsrik Niklas varit i sin roll. Fokus har bland annat varit på hur många värvningar som lyckats, misslyckats. Det är naturligt men bara en sida av myntet. En annan sida, som kanske inte synts utåt lika mycket, har varit det interna arbetet i föreningen. Allt från spelarrekrytering till utvecklandet av hela föreningen. En förening är så mycket mer än sitt representationslag. Niklas har helt enkelt haft många järn i elden och därmed och styrt och ställt på flera sätt. 

Niklas har under sin tid som sportchef bidragit positivt på många sätt men när vågskålen slutligen synades vägde bevisligen nackdelarna över. Troligen sågs Niklas som ett "hinder" till det nytänkande som jag vet finns inom föreningen. Niklas ska självklart ihågkommas för många spännande och intressanta spelare som gett oss supportrar härliga upplevelser på läktaren. Han har även bidragit till att vi varje säsong stått rustade med en spelartrupp som kunnat utmana alla lag i serien. 

Föreningen har nu gett sig själv möjligheten att byta spår, inriktning, och det är viktigt. Trots allt står vi kvar på perrongen till SHL trots relativt stora satsningar säsong efter säsong. Ser vi nu ett slut på den ström av importspelare som genomsyrat vår trupp? Finns det en annan agenda som förening nu vill följa? Ja, jag är rätt övertygad om detta. Ur det perspektivet känner jag redan en stor nyfikenhet inför säsongen 2016/17! 

Det om detta..

Christopher Fish, ett av få glädjeämnen..

- När Nisse fick höra om torsken mot Timrå!

Nu när mörkret lägrat sig ordentligt och slagit in en rejäl dos tvivel i våra förhoppningar om sportslig framgång är det skönt att kunna lyfta fram några ljuspunkter. I dagens match mot Timrå gjorde kollektivet Gulsvart en slät figur med några få undantag. Ett av dessa undantag är Christopher Fish som snart kan gå på vatten. Brunkarforwarden har blivit en sniper. Riktigt roligt att se. Dagens mål på pass från Linus Svedlund var briljant, högklassigt och njutbart. Svedlund som för övrigt var en annan ljuspunkt i dagens match. Jag har länge hävdat att unge Linus är lite av en kopia av flyktade Markus Ljung som just nu lirar framgångsrikt i Djurgården. Grabben tycks växa med varje match. En oerhört spelbegåvad och komplett ishockeyspelare som sällan gör misstag på isen. Bland övriga spelare var det tyvärr jämngrått denna kväll. Store Nick Sorkin hade några byten där han skapade några halvchanser, Jan Urbas lika så. Men, det tog sig aldrig riktigt. Det var otajmat och orytmiskt det mesta som skedde offensivt.

Timrå spelade som jag förväntade mig. Mycket energi. Tog de chanser man fick och utnyttjade dessa väl. Hade efter sitt sena 3-1 mål i den andra perioden inga som helst problem att spela av tredjeperioden på ett effektivt sätt. De lät oss åka längs sarger och stängde enkelt den mittre delen av spelplanen. Under den sista perioden orkade vi bara få iväg sex skott mot Timrås mål. Exempellöst tunt för ett lag som jagar reducering. 

Den tidigare känslan av att spelarna ser trötta och sega ut infann sig även denna gång. Det hävdas från vissa håll att laget medvetet tränar extra hårt just nu för att försöka vara bättre rustade till våren än tidigare säsonger. Vet inte vad jag ska tro om detta. Känns som ett vågspel. Om effekten av denna intensiva träning är orsaken till lagets bleka form den senaste månaden då finns all anledning till eftertanke. När dessutom sportchefen, Niklas Johansson, gått ut i sändning och påstått att "matcherna inte betyder så mycket" blir jag än mer fundersam! Är det återigen tanken om att vi ska vara på topp till våren som spökar, eller hägrar?

Nu finns det de som säger att "det är ingen fara, vi ligger i topp av tabellen". Så kan man givetvis också resonera. Vill det sig illa ligger vi kvar på en "fin tredjeplats" i januari men lagen ovan kan då dragit ifrån rejält poängmässigt. Då sitter vi där igen. I samma båt som de senaste säsongerna. Vi måste börja tokjaga, vinna varje match, för att få häng på topp två. Riskerar vi inte då att bränna allt krut, än en gång, innan allvaret börjar?

Argumentet att vi "bara" ligger sju poäng efter serieledarna faller platt till marken om vi inte har förmågan att vinna våra matcher framöver. 

Nej, jag blir inte klok på årets lag. Även innan skador på våra centrar hade vi ruskigt svårt att få ordning på vårt spel. Det är den bistra sanningen. Att vi nu famlar runt än mer i vårt letande efter det egna vägvinnande spelet blir därmed naturligt. 

Då jag följer de flesta andra lag rätt väl, ser många matcher, kan jag med visst fog säga att vi har problem. Speciellt om jag jämför oss med  AIK, och BIK Karlskoga. De har något som vi saknar för tillfället. Gemensamt för dessa två lag är att de har en spelidé som bygger på spelarmaterialet. En spelidé som spelarna har anammat till fullo. Dessvärre tycker jag att de flesta andra lag jag ser har en tydligare spelidé än vad vi har för tillfället. Kort sagt förvaltar de pundet bättre än oss...

Frågan som infinner sig, den obehagliga frågan, är om vi kan förvänta oss någon förändring kommande matcher? Är vi nedtränade så lär inte det släppa i det första taget. Kommer det inte in något/några lån så lär vi fortsätta gå runt på de spelare som finns tillgängliga. Med andra ord så är sannolikheten att vi plötsligt skulle hitta formen vara försvinnande liten. Om så är fallet, finns det nu en plan B? Ska vi överge vår ambition att försöka vara ett spelande lag och istället rätta munnen efter matsäcken? Det kanske är läge att gå tillbaka till lite hederlig Fagervall-hockey. Backa hem, täta i mitten, boxa ut mot sarger, och hoppas på en eller annan spelvändning! Helt enkelt börja spela riktigt defensivt. Säkra bakåt så länge det går. Spela som Vita Hästen gjorde mot oss! 

Här gäller nu att stoppa poängtappet. Vi har helt enkelt inte råd att låta våra konkurrenter segla ifrån oss utan kamp. Om detta sedan innebär att vi får spela 75% av tiden i egen zon, låt det då ske, bara vi lyckas gneta till oss lite poäng och segrar...

Nästa match, Almtuna borta, är en perfekt match att prova denna nya strategi. Alla framför eget mål!

Nu tar vi nya tag...

Troja kommer på besök - vad med spö de ska få...

Grabbarna med "kastruller" på skallen...

En härlig seger på övertid borta mot ett spelskickligt Karlskrona. Man tackar. Det var behövligt efter två tidigare förluster. Men, nu är detta historia och nya utmaningar väntar. Nu närmast på onsdag då förskräckligt svårspelade Troja/Ljungby kommer på besök. Vi har mött Troja två gånger redan och i båda matcherna blev det strid på kniven om poängen:

2013-10-02 Västerås - Troja  2-1 (1-1, 0-0, 0-0, 0-0, 1-0)

2013-11-20 Troja - Västerås 2-3 (1-0, 0-1, 1-1, 0-0, 0-1)

Den som tror att vi ska kunna åka hem morgondagens match enkelt får genast tänka om. Vi får möta ett lag som är beredda att gå genom eld och vatten för stjäla poäng av oss. Ett lag där spetskompetens och briljans ersätts av kämpaglöd och lagmoral. Troja är ett lag som just nu slåss både för sin heder och sin överlevnad. Så, se upp mina vänner och fiender. Det kommer med största sannolikhet bjudas en ny ryslig nagelbitare i ABB Arena. Allt är därmed som vanligt, denna säsong...

Trojas fem senaste matcher:

Troja - IKO 3-4 (sudden)

Troja - SSK 5-2

Malmö - Troja 3-2 (str)

Rögle - Troja 3-2

I matchen mot Karlskrona kunde man glädja sig åt två saker framför annat. Vårt boxplay och powerplay. Strålande spel i båda dessa discipliner. Det som däremot störde mig, väldigt mycket, var vårt relativt obefintliga anfallsspel i fem mot fem. Där blev vi för det mesta frånåkta och överkörda av KHK på alla sätt och vis.

Vår nya superkedja med Caputi, Fornataro och Williams visade bara glimtvis upp ett fungerande anfallsspel. Istället briljerades med att ständigt(!) fastna i egen zon. Detta pga ett allt för smånätt kortpassningsspel där de blev av med pucken i egen zon upprepade gånger. Den största syndaren var Matt Fornataro som gång efter annan slängde bort pucken till motståndare.

Jag efterlyser, fortfarande, ett EGET SPEL. Då tänker jag givetvis på eget spel i bemärkelsen ett offensivt spel med puckkontroll. Inte ens under våra långa period med idel segrar fungerade offensiven klanderfritt. Här finns så mycket mer att hämta i prestation, och produktion. På rak arm kan jag bara peka ut en match där vi visade upp ett riktigt bra spel över sextio minuter och det var borta mot Björklöven där vi vann med 5-2.

Ja, ja! Nu kanske någon tycker jag är väl kräsmagad och gnällig. Vi ligger ju för sjutton på plats tre i tabellen! Det stämmer, och det är både berömvärt och fint på alla sätt och vis. Men nu är det så här att Gulsvart, med sportchefen Niklas Johansson i spetsen, har höga ambitioner denna säsong. Kvalserien är inte slutmålet, det är SHL! Med den höga målsättningen kommer det krävas andra bullar av ALLA spelare i laget för att nå ända fram. Det är ur det perspektivet jag kommer med mitt gnäll och mina förmaningar. 

- Ska vi ha en realistisk chans att matcha SHL-lag i en kommande kvalserie räcker det inte med att leva på en bra målvakt, massa flyt, och ett bra boxplay!

På sikt är jag inte direkt oroad över vårt offensiva spel. Det finns där, bland armar, klubbor och ben hos våra forwards. Det är bara det att jag skulle hemskt gärna vilja se lite mer, redan nu, för att känna mig aningen tryggare. Framförallt skulle det kunna garantera oss den direktplats till kvalserien som vi så hett åtrår.

- Så, kära krigare i Gulsvart, spela ut, släpp loss, och visa oss på läktaren att vi kan fortsätta drömma långt in på vårkanten!

Så, nu har man fått gnälla av sig och det känns redan bättre.....

(Egentligen hade jag för avsikt att skriva ett inlägg om problematiken med vårt backspel men så blev det inte. Det får bli ett annat inlägg.)

PS. Är det i morgondagens match som Mattias Bromé äntligen blir av med svendomen i A-laget? Mot första målet...

Krossa Troja!