Hästen på språng till ABB Arena

Häst

Jaha, så vankas det ångest igen. Match ikväll mot Vita Hästen. Hästen som fortfarande har chans till playoff och därmed kommer sälja skinnet dyrt. I vanlig ordning kommer det bli en rätt torftig tillställningen när vi möter Hästen. Inget av lagen har direkt lyst med så mycket briljans i sitt spel ute på isen. Två lag i avsaknad av riktigt fungerande spelsystem(!) som kompenserar detta med  flit, hårt arbete, bök och stök, samt en gnutta finess. Som vanligt hänger utgången på vilket lag som lyckas bäst i att inte lämna blottor till sin motståndare. 

Under de senaste omgångarna har vi fått se vårt eget lag, Gulsvart, uppträda med olika ansikten från match till match. Från flegmatiskt till explosivt. Ingen ordning alls, helt enkelt. Stundtals bra tryck i både åkning och passningar för i nästa match uppträda närmast lojt och oinspirerat. Förklara det den som kan?

Är det möjligen så att laget försökt anpassa sitt eget spel(!) till den motståndare som stått på andra sidan isen. Den ambitionen att anpassa sig kanske blivit dyrköpt då man inte vågat stå upp med en egen spelidé, en egen agenda. Har man i sin iver att anpassa sig till motståndarna helt enkelt sålt ut sig själva redan innan match?

Som spelare uppskattas att man håller fast vid en spelidé över tid. En grund att stå på och något att falla tillbaka till. Givetvis med modifikationer beroende på matchsituationer. Men i alla fall. Min känsla under säsongen är att vi flexat och flaxat lite fram och tillbaka i detta avseende. Vi har ännu till omgång 49 inte hittat den grundtrygghet i spelet som självklart borde funnits. Så anser jag. Anledningar till detta finns säkert men det undantar inte problematiken. 

Min spontana känsla är att i vissa matcher har vi oerhört svårt att bestämma oss för om det ska bromsas eller gasas. Allt som oftast blir det lite av både och. Därav det stundom haltande spelet. Varken eller, typ.

Exempel på detta är när puck dumpas  ned i offensiv zon. Väldigt många gånger kommer ensam spelare upp i mittzon, dumpar ned i hörn, jagar efter själv(!), förlorar pucken. Under tiden åker övriga spelare och, byter! Det innebär att spelare som kommer in på isen möts av ett anstormande motståndarlag med puck under kontroll. Inte så kul, typ! Tycker vi rent allmänt är rätt dåliga på tajmingen av detta viktiga moment. Rätt utfört kan "dumpa puck" vara ett utmärkt sätt att sätta press på sina motståndare. Fel utfört, är det bara en belastning för det egna laget.

Jag föredrar då att vi jobbar med burskydd istället för att kasta ned pucken i anfallszon och förlora puckkontroll. Ser hellre att man försöker hålla i, spela hem, och behålla trissan inom laget. Visst, det ser inte så vackert ut men av två onda ting anser jag det senare bättre för det egna laget.

Nu menar jag naturligtvis att man ska söka burskydd in absurdum. Finns möjlighet att hitta en smart och snabb spelvändning är detta givetvis att föredra. Vinner man puck högt i egen zon, eller mittzon, ska man givetvis försöka vända spelet framåt. 

För övrigt funderar jag över nyttan att "äga pucken" i hockey. Är det verkligen nödvändigt? Vad jag förstår tillkommer de flesta mål i samband med spelvändningar där man kommer till avslut närmast omedelbart. I det statiska, uppställda spelet, är det däremot betydligt kinkigare att hitta avslutslägen. 

Problemet är att vi i dagens trupp inte har det rätta virket för snabba omställningar. Inte heller har vi spelare som kan luckra upp ett uppställt försvar med genialiska passningar. Det är inte av elakhet jag konstaterar detta. Absolut inte. Det är bara en summering av de faktiska förhållanden som råder. Även en förklaring till varför vi i dagsläget ligger så fisigt till i tabellen.

Vad har vi då för styrkor att förlita oss till inför kvällens match? Tja, inte är det många. För fem omgångar sedan var vi riktig vassa i powerplay. Där är vi just nu iskalla. Vårt boxplay firar inte heller det stora triumfer. Målvaktsspelet, med Henrik Lundberg, är fortsatt bra men inte så bra att det räddar poäng. Målskyttet(3 mål senaste 3 matcherna) är inte heller något som skrämmer. Det finns anledning till att vi förlorat de tre senaste matcherna. 

Fyra nycklar för att vinna, eller, ta poäng i kvällens match:

- Henrik Lundberg. Måste upp några % till!

- Powerplay: Vi måste göra mål!

- Boxplay. Vi måste hålla tätt!

- Målskyttet: Någon måste göra mål!

Bara för det kommer det säkert bli proppen ur denna afton. Gulsvart kommer ut och smäller in ett par kassar direkt och defilerar sedan hem matchen mot ett uppgivet Hästen!

Tips:

Västerås - Hästen 6-1

Fish 2, Svedlund 1, Langkow 1, F Johansson 1, S Karlsson 1.

Nu kör vi....

Heroiska insatser gav fem poäng..

Västerås - AIK 2-1 (2-1, 0-0, 0-0)

AIK hemma var en pers att uppleva från läktarhåll. Efter en spelmässigt jämn förstaperiod var det bortalaget som tog över allt mer spelmässigt. Den tredje perioden var för oss på läktaren en känslostormande upplevelse. AIK satte verkligen full fart framåt och kom i anfallsvåg efter anfallsvåg och vi själva fick allt svårare att överhuvudtaget få tag i gummit. Rädslan att förlora viktiga poäng gav dock laget enorm energi och man spelade otroligt uppoffrande utan puck. Det täcktes skott i parti och minut och många av AIK:s avslut nådde aldrig fram till storspelande Henrik Lundberg i målet. 

När dessutom Jimmie Jansson lyckades dra på sig en utvisning i matchminut 56 blev spänningen närmast olidlig. AIK var inte sena att plocka ut målvakten för att spela med sex man mot fyra. Om trycket varit hårt mot vår kasse innan så var det intet mot hur det blev de sista minuterna av perioden. Från den position jag hade på Södra ståplats räknade jag in en kvittering till AIK flera gånger om. Men. På något mirakulöst sätt stoppades pucken upp, hela tiden, av något eller någonting. Oftast i form av Henrik Lundberg som sprattlade rejält för att rädda hem segern. 

Två powerplaymål i den första perioden. Målskyttar Marcus Bergman och Fredrik Johansson. Aldrig kunde jag tro att dessa två mål skulle räcka till seger mot ett offensivt mycket kreativt AIK. Men, ibland räcker det otroligt långt med att alla, verkligen alla, i laget knyter nävarna och ger sig fan på att vinna. Det är på sitt sätt skrämmande att vi kunde bli så tillbakatryckta som vi blev i den tredje perioden men man får ta det onda med det goda. Vi vann. VI VANN! Det är liksom det som räknas!

Vita Hästen - Västerås 2-3 (sudden)

Efter seger kommer förlust. Lite så har vår säsong sett ut denna säsong. Vi har sällan haft förmåga att följa upp en vinst med ännu en vinst. Inte haft förmågan att rida vidare på en liten framgångsvåg. Hela tiden tillbaka till ruta ett, på något sätt. Två steg fram, två steg bak, två steg fram, två steg bak. Det var därför med rätt små förhoppningar jag inväntade mötet med Vita Hästen på bortaplan. Naturligtvis började det med en motgång direkt. Och en till. Och en till. Efter knappa sex minuters spel hade Hästen bekvämt fått segla iväg genom två mål i powerplay.  Då kändes det lagom kymigt. Då kom den stora ångesten svepande igen. Som en våt filt. Allt var som vanligt, igen.  Men, under över alla under, vi kom tillbaka in i matchen. Detta genom ett riktigt slumpmål signerat Anton Mylläri. Även det ett mål i powerplay. Anton avlossade stora kanonen från blålinjen och pucken seglade in bakom Hästens målvakt. Tydligen träffade pucken något, eller någon, på vägen fram och ställde Pontus Sjögren i målet. Men vem bryr sig? Äntligen lite medflyt. Kul!

Inför den andra perioden var jag lagom hoppfull. Kanske vi skulle kunna gneta oss till en poäng om vi bara orkade stänga ned Hästens offensiv. Oj, vad fel jag fick. Fast på ett positivt sätt. Vi behövde knappt spela i egen zon under den andra perioden. Istället var det vi som tog tag i taktpinnen och öste på offensivt på ett sätt som vi aldrig tidigare gjort på bortaplan denna säsong. Hästen fick slita för att försvara sin uddamålsledning. Redan efter fem minuter tog Hästen timeout men det hjälpte föga. Gulsvart bara ångade på och belönades med ett powerplay där Fredrik Johanson stänkte in kvitteringen på en magnifik framspelning av Christopher Fish. 

Resten av perioden fortsatte i samma andra. Vi anföll, skapade chanser, och Hästen slog ifrån sig. Tanken slog mig. Tänk om vi i laget hade haft en Anton Holm! Grabben i SSK som smäller in mål i parti och minut. Eller en Malte Strömvall! En spelare som hänger var tredje chans. Eller varannan. Eller varje chans som dyker upp. Lite som Stefan "Loppan" Hellqvist. Osynlig i 59 minuter av 60 men när man summerar matchen/er har han hängt två baljor. 

Som tur är har vi en Christopher Fish som sadlat om till playmaker och framspelare av rang. Först den suveräna framspelningen till 2-2. Sedan det makalöst smakfulla förarbetet till Niklas Lihagens mål i sudden. Man bugar,bockar, och tackar för uppvisningen. 

Men, visst satt man med darr på läppen och befruktade det värsta i slutet av den tredje perioden. Hästen fick chansen att spela fem mot fyra med knappa två minuter kvar av perioden. För många spelare på isen för Gulsvart! Det hade varit riktigt nattsvart att torska matchen på en sådan utvisning och efter en så väl genomförd bortamatch. Lyckligtvis fick Hästen lite gummiarmar när läget bjöds och lyckades inte förvalta den bjudningen. 

Två segrar i rad! Man tar sig för pannan, slår sig för bröstet, nyper sig i armen. Ja, det är sant. Två jävla segrar i rad! Nu är vi på gång...

Förstår när vi får in lite förstärkning i truppen. En kille med lite näsa för målet. Då blir vi att räkna med i kampen om platserna åtta till tolv. Sanna mina ord. 

Hästen borta....

Ny match stundar. Frågorna är många, svaren ännu få. Har tränare Appelgren hittat något mer att skruva på inför dagens match. En förändring är att Marcus Dahlbom ställer sig i kassen. Senast han spelade i Himmelstalundshallen höll han nollan. Med andra ord har han goda minnesbilder att ta till inför kvällens drabbning. 

I övrigt kommer vi säkert fortsättningsvis få se ett visst laborerande med uppställningar i backpar och kedjor. Här gäller för Appelgren att använda fingertoppskänsla kombinerat med viss portion tur.  Vilka spelare har övertygad mer än andra under de tre matcher som våra nya tränare huserat i laget. Vilka spelare kommer nu få större ansvar än andra. Vilka spelare är tänkta att gå i bräschen och leda laget. 

Som det nämns på andra forum finns det för tillfället inte några givna ledargestalter i laget. Ingen spelare som sticker ut mer än andra. Ett undantag dock. Christopher Fish tycks gå från klarhet till klarhet. Frågan är dock om han är den som ska driva hela laget. Är det inte en aning för mycket begärt? 

I tider av ständig motgång är det naturligt att allt fler spelare sällar sig till den grå massan, blir en i mängden. Finns det ingen ledare att ta rygg på får man följa den med gamnacke, typ. Inte optimalt.  Vår nye lagkapten, Fredrik Johansson, gör alltid bra dagsverken. Vi får förlita oss på att Fredrik genom sitt agerande på isen, och i båset, iklär sig rollen som lagets härförare. 

Nu kanske jag är lite orättvis i min beskrivning men min spontana känsla är att spelarna mer gömmer sig bakom varandra än kliver fram för tillfället. Med detta menar jag att spelarna inte riktigt vågar spela ut alla sina trumfkort på isen. De håller igen lite. De vill inte riskera något. Vill inte tappa pucken, få en spelvändning mot sig, och blir därmed hämmade i sitt agerande. Även detta ett agerande som är fullständigt naturligt utifrån den situation laget befinner sig i.

Som supporter vill jag givetvis se spelare som ständigt utmanar, försöker. Samtidigt förbannas den spelare som misslyckas. En knepig ekvation. Beslut som fattas på isen sker inom bråkdelen av sekund. Vi supportrar kan älta misslyckandet i timmar, ja rent utav i dagar. Skillnad det. För spelare gäller dock att släppa, glömma, och spela vidare. Ältande spelare gör ingen människa glad.

När det gäller vår motståndare Vita Hästen vet jag inte vad jag ska tycka eller skriva. Ett knepigt lag. Ett lag som stundom ser närmast kollektivt stelopererade ut för att i nästa ögonblick spela en vägvinnande ishockey. Senast såg jag dem bli besegrade på bortaplan av Tingsryd. Deras insats imponerade inte på en fläck. Inte ens deras powerplay lockade till kittlingar. Längst bak har de en målvakt vid namn Axel Brage. Någonstans där framme finns Marcus ”Macke” Eriksson. Utöver detta inte mycket mer. Åtminstone inte sett till hur de presterat på isen. Trots detta har Hästen segat sig upp och förbi oss. Iofs en inte speciellt anmärkningsvärd prestation då vi själva inte vunnit en match sedan säsongen 2009, typ. 

Trots att jag anser Hästen, spelmässigt, vara ett rätt mediokert lag är jag inte ett dugg övertygad om att de kommer spela mediokert. Huru det blir med den saken får vi besked om under kvällen. Blir det skritt, trav, galopp, eller sporrsträck? Kanske skenar det iväg till vår fördel? 

En otroligt viktig nyckel i kvällens match blir vårt målvaktsspel. Ett understatement, närmast. På något sätt känns det som om det vi allra mest behöver nu är en målvakt som gör idioträddningar, står på huvudet, spikar igen.  Utifrån det kan vi börja jobba för poäng och segrar.

Nu kör vi över hästarna...

Christopher Fish, ett av få glädjeämnen..

- När Nisse fick höra om torsken mot Timrå!

Nu när mörkret lägrat sig ordentligt och slagit in en rejäl dos tvivel i våra förhoppningar om sportslig framgång är det skönt att kunna lyfta fram några ljuspunkter. I dagens match mot Timrå gjorde kollektivet Gulsvart en slät figur med några få undantag. Ett av dessa undantag är Christopher Fish som snart kan gå på vatten. Brunkarforwarden har blivit en sniper. Riktigt roligt att se. Dagens mål på pass från Linus Svedlund var briljant, högklassigt och njutbart. Svedlund som för övrigt var en annan ljuspunkt i dagens match. Jag har länge hävdat att unge Linus är lite av en kopia av flyktade Markus Ljung som just nu lirar framgångsrikt i Djurgården. Grabben tycks växa med varje match. En oerhört spelbegåvad och komplett ishockeyspelare som sällan gör misstag på isen. Bland övriga spelare var det tyvärr jämngrått denna kväll. Store Nick Sorkin hade några byten där han skapade några halvchanser, Jan Urbas lika så. Men, det tog sig aldrig riktigt. Det var otajmat och orytmiskt det mesta som skedde offensivt.

Timrå spelade som jag förväntade mig. Mycket energi. Tog de chanser man fick och utnyttjade dessa väl. Hade efter sitt sena 3-1 mål i den andra perioden inga som helst problem att spela av tredjeperioden på ett effektivt sätt. De lät oss åka längs sarger och stängde enkelt den mittre delen av spelplanen. Under den sista perioden orkade vi bara få iväg sex skott mot Timrås mål. Exempellöst tunt för ett lag som jagar reducering. 

Den tidigare känslan av att spelarna ser trötta och sega ut infann sig även denna gång. Det hävdas från vissa håll att laget medvetet tränar extra hårt just nu för att försöka vara bättre rustade till våren än tidigare säsonger. Vet inte vad jag ska tro om detta. Känns som ett vågspel. Om effekten av denna intensiva träning är orsaken till lagets bleka form den senaste månaden då finns all anledning till eftertanke. När dessutom sportchefen, Niklas Johansson, gått ut i sändning och påstått att "matcherna inte betyder så mycket" blir jag än mer fundersam! Är det återigen tanken om att vi ska vara på topp till våren som spökar, eller hägrar?

Nu finns det de som säger att "det är ingen fara, vi ligger i topp av tabellen". Så kan man givetvis också resonera. Vill det sig illa ligger vi kvar på en "fin tredjeplats" i januari men lagen ovan kan då dragit ifrån rejält poängmässigt. Då sitter vi där igen. I samma båt som de senaste säsongerna. Vi måste börja tokjaga, vinna varje match, för att få häng på topp två. Riskerar vi inte då att bränna allt krut, än en gång, innan allvaret börjar?

Argumentet att vi "bara" ligger sju poäng efter serieledarna faller platt till marken om vi inte har förmågan att vinna våra matcher framöver. 

Nej, jag blir inte klok på årets lag. Även innan skador på våra centrar hade vi ruskigt svårt att få ordning på vårt spel. Det är den bistra sanningen. Att vi nu famlar runt än mer i vårt letande efter det egna vägvinnande spelet blir därmed naturligt. 

Då jag följer de flesta andra lag rätt väl, ser många matcher, kan jag med visst fog säga att vi har problem. Speciellt om jag jämför oss med  AIK, och BIK Karlskoga. De har något som vi saknar för tillfället. Gemensamt för dessa två lag är att de har en spelidé som bygger på spelarmaterialet. En spelidé som spelarna har anammat till fullo. Dessvärre tycker jag att de flesta andra lag jag ser har en tydligare spelidé än vad vi har för tillfället. Kort sagt förvaltar de pundet bättre än oss...

Frågan som infinner sig, den obehagliga frågan, är om vi kan förvänta oss någon förändring kommande matcher? Är vi nedtränade så lär inte det släppa i det första taget. Kommer det inte in något/några lån så lär vi fortsätta gå runt på de spelare som finns tillgängliga. Med andra ord så är sannolikheten att vi plötsligt skulle hitta formen vara försvinnande liten. Om så är fallet, finns det nu en plan B? Ska vi överge vår ambition att försöka vara ett spelande lag och istället rätta munnen efter matsäcken? Det kanske är läge att gå tillbaka till lite hederlig Fagervall-hockey. Backa hem, täta i mitten, boxa ut mot sarger, och hoppas på en eller annan spelvändning! Helt enkelt börja spela riktigt defensivt. Säkra bakåt så länge det går. Spela som Vita Hästen gjorde mot oss! 

Här gäller nu att stoppa poängtappet. Vi har helt enkelt inte råd att låta våra konkurrenter segla ifrån oss utan kamp. Om detta sedan innebär att vi får spela 75% av tiden i egen zon, låt det då ske, bara vi lyckas gneta till oss lite poäng och segrar...

Nästa match, Almtuna borta, är en perfekt match att prova denna nya strategi. Alla framför eget mål!

Nu tar vi nya tag...

Timrå borta....

Omröstning!

Jaha, dags igen för match. Denna gång på bortaplan mot Timrå. Ett lag med skriande behov av poäng då de kämpar i bottenskiktet av tabellen. Jag såg dem senast när de spelade borta mot Leksand och inser att vi återigen får räkna med en tuff match. Timrå är ett lag som visserligen saknar spets i det mesta men som kompenserar detta mer än väl med ungdomlig entusiasmen och massor av energi. Ett rätt svårt lag att möta då de inte är speciellt organiserade i sitt spel utan det blir lite som det blir. Framför allt nyttjar de en egenskap som inte är att förakta, skridskoåkning. De kommer med en väldig fart, överallt, och hela tiden. Får Timrå lite medvind i form av ett ledningsmål kan de bli nog så svåra att brotta ned. 

Vi är ett bättre lag även med det skadeläge vi befinner oss i för tillfället. Det finns med andra ord inga ursäkter till att inte göra en bra match och gå för tre poäng. Det enda orosmolnet på min horisont är att vi ska falla i fällan och återigen dra på oss den sedvanliga dosen av utvisningsminuter. Även om Timrå är genuint dåliga i sitt powerplay kommer detta, som vanligt, slita oerhört på spelare som deltar i flera spelformer. Med tanke på att Timrå har många duktiga skridskoåkare finns det fog för mina farhågor. Räknar kallt med att vi kommer dra på oss några 2:or för hakning. 

Det vore en nåd att stilla bedja om att vi får ett relativt tidigt ledningsmål och från det kan spela lite mer bortaplansspel och därmed slippa jaga som senast mot Vita Hästen. Det sliter. Speciellt när vi de senaste matcherna spelat mesta tiden med endast tre kedjor. 

Något som känns befriande inför kvällens möte är att oavsett hur matchen utvecklas kommer vi inte möta ett lag som spelar bunkerhockey. Timrå har, enligt mig, inte förmågan att spela så strikt defensivt som till exempel Vita Hästen gjorde senast.  Även om Timrå skulle ta ledningen i matchen kommer de med största sannolik bara ösa på framåt istället för att försvara sin ledning. 

Vad tar vi då med oss från matchen mot Vita Hästen senast? Varför inte lyfta fram den intensitet och energi laget visade speciellt under den andra perioden. Kan vi komma upp till den nivån redan från matchstart så får Timrå det jobbigt. Gör vi däremot samma inledning som mot Björklöven i Umeå, där vi uppträdde som stenstoder under första perioden, får vi det jobbigt. Mycket jobbigt!

Jag är försiktigt positiv till vår match men vågar inte sia om utgången. Som jag skrev i inledningen av detta inlägg så är vi ett bättre lag på de flesta punkter än kvällens motståndare men inte ens det ger någon vinstgaranti.

Målvaktsfrågan blir intressant. Vilken målvakt får förtroendet i kvällens match. Enligt VLT blir det Marcus Dahlbom som får förtroendet…

Till sist håller jag tummarna för att Christopher Fish fortsätter göra mål men ger fan i att bjuda på Indianare i egen zon:)

Nu kör vi…..

Vilket skit! (Ett onyanserat inlägg)

Västerås - Vita Hästen 2-3 (straffar)
I de allra flesta fall brukar jag kunna lägga band på mina uppblossande känslor och förhålla mig rätt balanserad oavsett vinst eller förlust. Denna gång funkar det inte alls. Jag är helt enkelt oerhört frustrerad efter dagens match. Detta av tre orsaker, till att börja med:

1. Vi låter oss besegras av ett lag som inte ens är intresserade av att spela anfallshockey!

2. Vi väljer att sidsteppa en målvakt i kassen som bevisligen är inne i riktigt bra form!

3. Vi fortsätter lalla runt och inbillar oss att vi inte behöver förstärka laget när tre centrar står på skadelistan!

- När det gäller punkt ett faller det hela på att vi inte har förmågan att sätta puckjäveln i mål om så hela buren är tom!

- Punkt två ser jag som en ren coachmiss!

- Angående punkt tre handlar det om en handlingsförlamad(!) sportchef!

Det fanns fortfarande ett litet hopp om att coacherna skulle vakna till inför straffläggningen och ta in Marcus Dahlbom på isen. Alla, jag lovar, alla  i ABB Arena såg att Jonas Fransson var riktigt kall denna kväll. 

Kan man hylla Johan Fransson för hans storspel ska man banne mig kunna såga när det går sämre. Som idag. Han är bara en spelare i laget precis som alla andra och har man inte form ska man inte spela. 

Nu säger säkert någon att "om man hade bytt ut honom kanske han blivit knäckt, fått taskigt självförtroende". Skitsnack säger jag. Fransson har varit med och vet vad det handlar om på denna nivå. Det gäller att prestera på topp, då kommer folk med rosor. Om inte, då blir man jagad med riset. Inte alls märkvärdigt!

Johan Thalberg skyndade naturligtvis till försvar och hävdade att det var "ruskigt bra avslut" som avgjorde när målen trillade in. Trams, säger jag. I båda fallen var det handledsskott som avlossades från distans och utan skymning. En het målvakt på alerten plockar dessa skott som om de vore lönekuvert inför julafton. 

--------------

Christopher Fish stod för en liknande prestation när han smällde in 1-0 bakom en felplacerad Axel Brage i Hästenmålet. Att bjuda den luckan ovanför sin axel, ur den vinkeln, var fenomenalt uselt även om skottet var välriktat. Som lök på laxen bjöd samme Fish tyvärr tillbaka genom att servera Hästen fram till 1-1. Skandalöst dåligt! Man får hoppas den i övrigt utmärkt kämpande Fish får sova på en riktigt knölig madrass tre nätter i rad som straff, minst!

Men så har vi punkt tre. Vår sportchef. För i helvetet! Vakna, agera, gör något. Finns det plötsligt inte en spelare att låna in i vårt avlånga land? Ser han inte att laget saknar ork att pumpa på som det är tänkt med tre ordinarie kedjor? Det måste finnas någon slovak, tjeck, sloven, ungrare, bulgar, som kan komma för billig peng när nöden nu är som störst! Eller är tanken att vi ska avvakta till efter jul och nyår? Jag blir inte klok på detta. Men som vanligt är det säkert oss det är fel på. Vi supportrar. Vi skänker alldeles för lite pengar...

- Ja, men vi har ju våra juniorer, kanske någon säger! Vi må ha några duktiga juniorer men tyvärr räcker de inte till för att bidra på den nivå som vi behöver.

--------------

Gästande Vita Hästen var lika underhållande att titta på som en svart katt i en kolkällare, en traumatiserad grävling, en stekpanna täckt med förra veckans flott, en förtappad vandringssägen, en höftledsoperation i ultrarapid. Hästens fans sitter nu sannolikt och jublar i sina små skrymslen och fnittrar tårögt. Hänförda av sitt lags heroiska insats. Jublar åt den taktiska triumfen, det solida defensiva spelet, och ser sig säkert som rättmätiga segrare. "Det är målen som räknas", mumlar de i korus och skelar med blicken allt medan natten lägrar sig och slutligen omsluter dem alla i den egna förljugenheten.

--------------

Någon som lade märke till vårt fullständigt lobotomerade spel i fem mot tre? Kan någon vänlig människa förklara för mig varför i helvetet man drar ned på pucktempot varje gång man spelar just fem mot tre? Är det någon hemlig regel som gäller?  Det händer ta mig fan ständigt! 

- Oj, titta vad mycket plats vi har att spela på, nu kan vi ta det jättelugnt! 

Ja, jag fick närmast en infarkt när detta utspelades på isen. Som tur var hade jag med mig en nystulen inhalator som kom väl till pass. Utan detta extra syretillskott hade jag troligen legat kvar på Södra stå i skrivande stund. Det är så man får lust att börja tapetsera garaget i rosa....

--------------

Trots min oerhörda frustration är det naturligtvis nödvändigt att lyfta fram det som var bra denna kväll. Trots förlusten. Då måste jag peka på viljan. Jävlars i mitt skal vad spelarna försökte så länge de hade orken. Det kan ingen ta ifrån dem. Tyvärr blev de dränerade på energi när utdelning på alla chanser uteblev mot detta fegspelande lag som kallar sig Vita Hästen. I och för sig ett passande namn då de var otroligt bleka, närmast färglösa, offensivt.

Positivt att drullpellen(!) Christopher Fish fortsätter göra mål och att sege(!) Sorken börjat leverera. Ja, jag skriver "sege" för innan den nuvarande målformen har han mest briljerat med att inte synas. Kan han fortsätta dyka upp och knacka in en och annan puck varje match framöver är mycket vunnet. Vi får dock inte glömma att han faktiskt brände två(!) frilägen i den andra perioden. Inte bra!

--------------

Tips till sportchefen: - Ring Skultuna hockey! Där finns två killar som vet hur man gör mål!

--------------

Nu ska jag ångestäta kalla pannkakor, skölja ned med veckogammal mjölk, och därefter avrunda kvällen med en barfotapromenad i snöslasket iförd endast cykelhjälm, Bermudashorts, och en dillkvist instucken under förhuden...

Go´natt!

Seger mot Hästen med minsta möjliga marginal...

Som förväntat blev det en tät och tuff match mot Vita Hästen under tisdagskvällen. Ett Hästen understödda av sin publik som försökte sätta fart på sitt eget spel. Att påstå att det var en jämn kamp är ett understatement. Två lag som inte ville bjuda på något men som plötsligt släppte alla förtöjningar och bara körde. Understundom var farten i matchen rejält uppskruvad och spelet böljade som i en höststorm från nord till syd. Inte så mycket struktur men trevligt att titta på. 

Genom ett powerplay kunde vi ta ledningen i matchen. Ett mycket snyggt mål. Ett riktigt powerplay-mål helt enkelt. Strukturerat och genomtänkt från A till Ö. Snip-snap-och pang i nätet! Tre snabba passningar och ett distinkt avslut i slottet av Herr Myttynen. Där fick jag lite vibbar av Dustin Johner. Framspelare den suveräna Eddie Davidsson och väldiga Niklas Lihagen. Just den typen av powerplay-mål som jag efterlyst i tidigare inlägg.

Jag upplevde att alla perioder följde samma spelmönster. Vita Hästen letade vägar att lägga puck djupt i vår zon för att där sätta press på våra backar. Vi, å andra sidan, letade möjligheter till genomspel i mittzon för att kunna vända spelet mot Hästens mål. Vi lyckades ungefär lika bra, eller dåligt, med våra spelidéer. Man kan även säga att båda lagen lyckades lägga hinder i vägen för varandras offensiva framfart.

Att vinna på bortaplan är alltid en bonus. Som tänkt topplag förväntas man dessutom kunna göra detta. Oavsett motstånd. Att göra detta mot ett för dagen taggat och hårt kämpande Vita Hästen var bra gjort. 

Under matchens sista skälvande minuter gjorde Hästen ett aktningsvärt försök att kvittera. Var de fick krafter ifrån begriper jag inte då de under en längre tid gått runt på tre formationer. Det var med minsta möjliga marginal vi lyckades hålla undan matchtiden ut. Jag kan utan vidare påstå att Vita Hästen hade gjort sig förtjänta av en kvittering men nu blev det inte på det viset.

Det allra mest glädjande, förutom de tre poängen, var naturligtvis Marcus Dahlboms debut i kassen. Under matchens sista minuter bidrog hans målvaktsspel i högsta grad till segern. Så underbart! I allt övrigt, spelmässigt, anser jag att det finns mer att kräva av ett lag som vill slåss om en SHL-plats till våren. Till viss del kan jag ursäkta lagets offensiva spel under gårdagen med tanke på att tre av fyra kedjor var omdisponerade pga Fredrik Johansson olyckliga skada. Det syntes emellanåt att spelarna inte var riktigt kontanta med varandra ute på isen i alla lägen. 

Men, skit i det! Seger, tre poäng, och än mer arbetsro i laget. Det är finemang!

Krossa Timrå!

Hästen borta...

I morgon är det dags igen. Ny svår match. Bortamatch mot Marcus "Mackan" Erikssons Vita Hästen. Ett Hästen som jag inte bli riktigt klok på denna säsong. Har sett några matcher de spelat och, det har inte sett speciellt bra ut. Trots detta har de skramlat ihop aktningsvärda tjugo poäng och börjat en klättring uppåt i tabellen. Senast vann de i sudden mot ett hemmastarkt Tingsryd. 

Resultat från Hästens senaste matcher:

Tingsryds  -  Vita Hästen 3 - 4 (sudden)

Oskarshamn  -  Vita Hästen 1 - 0

Vita Hästen  -  IK Pantern 2 - 3 (sudden)

Karlskoga  -  Vita Hästen 3 - 2 (sudden)

Vita Hästen  -  Almtuna IS 2 - 3 (sudden)

Timrå IK  -  Vita Hästen  2 - 6

Det är anmärkningsvärt att under de senast sex omgångarna har man lyckats ta matcherna till sudden fyra gånger! Av dessa fyra har man dessutom förlorat tre. Även om Hästen känns svagare till denna säsong visar ovanstående resultat att de hänger med i alla matcher, på något sätt! Med andra ord kan vi inte förvänta oss något annat än en oerhört tuff uppgift för vårt Gulsvarta lag. 

En stor anledning till att Vita Hästen gick som tåget under första delen av förra höstsäsongen kan tillskrivas deras fenomenala powerplay. Detta i kombination med ett mycket bra styrspel defensivt kombinerat med väldigt snabba omställningar. Av det jag sett denna säsong återstår inte mycket av varken det ena eller det andra. Hästens powerplay är beskedliga 18.37% i dagsläget. Inte dåligt, men inte alls i paritet med förra säsongens utdelning vid samma tidpunkt. Offensivt är det fortfarande "gamle" Marcus Eriksson som står för den mesta produktionen. Som vanligt, kan tilläggas. Senast mot Tingsryd blev han till och med tremålsskytt!

Gamle bekantingen Axel Brage som brukar vakta Hästens mål med den äran är skadad och istället har Linus Söderström fått gå in och spela. Inte samma höga nivå som nämnde Brage men hyfsade 90.87% i räddningsprocent. Det tackar jag för som mer än en gång sett Axel Brage stänga till helt och hållet.

Jag följde själv matchen mellan Vita Hästen och Pantern. En märklig match där Hästen hade 2-0 och matchen i sin hand, men tappade allt, mer eller mindre. Pantern kunde till slut både reducera, kvittera, och sedermera vinna i sudden. Fullt välförtjänt dessutom. 

I bortamatchen mot BIK Karlskoga var det lite av det omvända. BIK ägde matchen och borde avgjort tidigare. Hästen hängde sig kvar och lyckades, med sex man mot fem, kvittera i slutminuten. Dock drog BIK välförtjänt längsta strået genom att vinna i sudden genom mål av Henrik Björklund.

Kort sagt, mina damer och herrar, så blir Hästen ett avigt lag att möta. Även om de inte spelar en glimrande hockey har de en förmåga att hänga kvar i matcher och därigenom ge sig själva chansen att vinna, eller åtminstone ta poäng.

Att jämföra våra stats med Hästens i de olika spelformerna är mest till glädje för oss statistiknördar. När spelarna väl står på isen är alla denna statisk inte mer än just, statistik. Då är det bättre, eller enklare, att bedöma våra chanser till vinst eller poäng genom att titta lite på hur vårt spel fungerat de senaste matcherna:

Tingsryds  -  Västerås  2 - 1 (sudden)

Västerås   -  Leksands  5 - 4  (sudden)

Oskarshamn  -  Västerås  4 - 2

Västerås  -  Asplöven  4 - 1

Pantern  -  Västerås  2 - 5

Västerås   -  Mora IK 2 - 1

Den spelmässigt bästa insatsen gjorde vi enligt mitt förmenande mot Mora. Då var det ordning och reda både offensivt och defensivt i sextio minuter mot ett mycket bra Mora. I bortaförlusten mot IKO var vi aldrig riktigt med i matchen, på något vis. Vi kändes lite uddlösa trots att vi spelmässigt inte var mycket sämre än IKO på isen. Vi saknade dock "bettet" i det vi gjorde. För att göra en lång historia kort så har vi under de senaste matcherna lyckats prestera på flera nivåer, samtidigt, under matcher. Spelet har pendlat från bra till slarvigt till stabilt och tillbaka till hafsigt. Den riktiga jämnheten, stabiliteten, i vårt spel har ännu inte riktigt infunnit sig. Stundtals har vi slarvat betänkligt i defensiven. Som tur är för vår del har Jonas Fransson överlag spelat väldigt stabilt och därigenom räddat oss några gånger.

Jag, och många med mig, väntar på den dag då Gulsvart får en riktig fullträff spelmässigt igen. Den dagen får gärna komma mot just Vita Hästen på tisdagskvällen.

- Själv känner jag mig fylld av tillförsikt och sticker ut gammelmanshakan ordentligt. Jag tror på en spelmässigt stabil insats där vi städar av Hästen enkelt!

Tips: 2-6

Så enkelt...

Som vanligt borta mot AIS, kan man säga..

Almtuna - Västerås 3-1

En stark bortamatch borta mot Löven, en gediget genomförd match hemma mot Hästen. Två segrar som lovade mer. Då kom en lite svagare insats borta mot Timrå och förlust i sudden. Frågan var då om Gulsvart skulle studsa tillbaka till spelet man hade i de två inledande matcherna, eller, om Timråmatchen skulle bli vägledande.

Tyvärr blev det det sistnämnda. Då jag inte såg förstaperioden, som tydligen var helt ok från vår sida, kan jag bara utgå från det jag såg med egna ögon. Och det var inte så där väldigt bra. Jag kom in i sändningen lagom då Cody Murphy kvitterade till 1-1. Den glädjen varade dock inte länge utan Almtuna kunde ganska snabbt återta ledningen genom en snabb spelvändning som avslutades med ett direktskott bakom Jonas Fransson. 

Som vanligt drog vi på oss en väldig massa utvisningar. Flera av dem var inte mycket att säga om men det fanns två tre utvisningar som definitivt var mycket tvivelaktiga. Så tvivelaktiga att till och med Almtunas egna kommentarer började tycka att det var lite väl mycket "hemmadomare" över domsluten. Men vad hjälpte det oss? Det var bara att sitta av tiden. För varje utvisning vi åkte på, tvivelaktig eller ej, dränerades laget på energi. En energi som hade behövts för att sätta fart på offensiven. 

I spelet fem mot fem var vi långa stunder, som jag såg, väldigt passiva. Visst kom vi in i anfallszon några gånger och satte lite tryck mot AIS kasse men det var mer ögonfägnad än riktigt på allvar. Precis som mot Timrå hade vi dessutom svårt att sortera rätt i försvarsspelet. Speciellt Almtunas mål till 3-1 var frukten av ett allmänt vimsigt uppträdande av alla försvarande spelare på isen. Även vid Almtunas 2-1 såg det konstigt ut. Vi hade faktiskt tre man med hem som kunde avstyrt det målet. Dock gick båda backarna och en forward i fällan och rusade ända hem till egen målgård och öppnade därmed upp massor av is för Almtuna att lägga en sidledspassning mellan tekningscirklarna. Där var Jonas Fransson chanslös!

Noterade för övrigt att Jan Urbas, Jonte Berg och Niklas Lihagen alla brände fina lägen till kvittering eller reducering. Vi hade med andra ord chansen, trots allmänt stappligt spel, att göra matchen helt jämn bara vi satt våra lägen!

Man undrar ju faktiskt om detta med att sumpa målchanser är symptomatiskt just för oss?

Kommentatorerna till matchen ställde sig flera gånger frågan varför Västerås valde att inte forechecka på Almtunas backar. Istället valde vi att backa av och försöka stänga mittzonen. Något som inte gick speciellt bra. Inte bra alls, rent utav. Almtuna tackade för detta, kom med fart, lade ned puckar mot vår kortsarg som deras forwards sedan kunde jaga efter. Våra backar fick det minst sagt svettig då de hela tiden hade en Almtunaspelare precis i hälarna. Almtunas backar, å andra sidan, kunde hela tiden plocka upp puckar i egen zon i lugn och ro. Skillnad det.

Varför vi såg så loja ut är svårt att svara på. En sak är i alla fall fullständigt glasklart: - Vi kan inte dra på oss så in i helvetet många utvisningar i match efter match! Det är inte lätt att spela en offensiv ishockey om den mesta energin går åt till att arbeta stenhårt i boxplay!

På fyra matcher har vi dragit på oss tjugofyra(24) tvåminutersutvisningar! Av den totala speltiden under dessa fyra matcher har vi alltså tvingats spela 49:51 minuter i boxplay! Det är nästan tre(3) perioder! Helt hysteriskt. Visserligen har vi i och med detta skaffat oss fantastiskt fina stats i den spelformen(95.83%) men det var nog inte så Filander hade tänkt sig. 

Hur bra Almtuna var i matchen har jag ingen egentlig uppfattning om. Som vanligt fokuserade jag mer på våra egna tillkortakommanden än på motståndarnas spel. Dock man man notera att Almtuna spelade lite som de brukar. En enkel men vägvinnande modell. Krånglar inte till det så mycket. Spelar efter sina resurser och gör det bra.

Nu är det bara att ladda om ordentligt inför matchen mot AIK. Ett AIK som vi över tid alltid haft besynnerligt svårt mot. Visserligen vann vi de två sista mötena mot AIK förra säsongen men då mötte vi att AIK som var riktigt på dekis. Nu är AIK ett annat lag. Speciellt efter den fina bortavinsten mot Sundvall senast så kommer de med en stor påse självförtroende. Ska vi ha minsta chans att plocka poäng mot AIK måste spelet upp i paritet med det vi presterade hemma mot Vita Hästen matchens första tio minuter.

Vi höres..

Hästen hade kolik...

Det var med viss anspänning, men stort lugn, jag begav mig till ABB Arena under gårdagskvällen. Med matchen borta mot Björklöven färskt i minnet fanns det en enkel fråga som ville ha svar: - Kunde Gulsvart upprepa det kontrollerade spelet i fem mot fem en match till? Svart blev: - Ja! Så länge vi var fem man  på isen kändes det som om Hästen hade närmast hopplöst svårt att ta sig till vettiga avslutslägen. Själva kunde vi däremot med viss regelbundenhet spela oss fram till flera giftiga avslutslägen som dessutom resulterade i fyra mål. 

Enkelt uttryckt anser jag att det var en viss klasskillnad på lagen under gårdagskvällen. Hästen försökte, och försökte, man hade inte verktygen att verkligen hota. Man kan säga att de var aningen trubbiga. Endast i spel fem mot fyra lyckades Hästen skapa vettiga avslut mot Jonas Fransson, men det var inte mycket mer.

En stor skillnad på årets upplaga av Gulsvart är att vi nu tycks ha sex backar, minst, som kan leverera vettiga förstapass till forwards. Visst blir det aningen plottrigt emellanåt när det söks kreativa passningar i svåra lägen men överlag såg det väldigt stabilt ut. Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att vi har så många unga backar i truppen som spelar så - moget. Härligt!

Framåt fanns en hel det att glädjas åt:

- Cody Murphy exploderade plötsligt poängmässigt!

- Stefan Gråhns leder fjärdefemman föredömligt!

- Jeremy Williams gör mål!

- Jan Urbas hade plötsligt den fart vi vet han besitter!

- Linus Svedlund övertygar mig allt mer i sitt spel!

- Christopher Fish börjar allt mer hitta rätt!

- Fredrik Johansson fick göra mål!

- Anton Mylläri fick göra mål!

- Eddie Davidsson börjar se allt mer bekväm ut i sin centerroll!

Ska jag plocka ut en spelare från gårdagens match som jag anser var lite bättre än övriga så blir mitt val Stefan Gråhns. Titta på den killen hur han sliter, över hela isen, i varje byte. Inte nog med att han är som en ilsken bålgeting i jakt på puck, han är dessutom väldigt kreativ med puck! Om allt fler i laget anammar Gråhns inställning under säsong kommer vi banne mig gå hela vägen till SHL!

Naturligtvis måste man berömma Jonas Fransson, som vanligt, då han bara släpper en puck förbi sig. Men i sanningens namn hade han inte allt för många svåra lägen att reda ut denna match. Men det lugn Fransson visar upp just nu i sitt spel känns otroligt skönt.

Totalintrycket av Gulsvart blir dock att laget spelar överraskande - kontrollerat. Detta i bägge zonerna. Glädjande och imponerande speciellt med tanke på att laget inte fått spela med ordinarie manskap speciellt ofta under försäsongen.

Kan hemligheten vara att de spelare som ingår i truppen på att bättre sätt underordnar sig sina givna roller? Nu finns inga "stjärnspelare" som per automatik ska inneha vissa roller eller positioner i laget till skillnad mot förra säsongen.

Hästen då? De såg tunga ut i gumpen redan från första nedsläpp. Hängde inte alls med i svängarna de första 8-10 minuterna. Med lite flyt kunde vi hängt några puckar till redan där. Nu fick vi bara 1-0 via Anton Mylläri men det var betydelsefullt. Får Hästen första målet vet vi av erfarenhet att de är förbålt skickliga att stänga ned ytor och försvara ledning och dessutom kontra framgångsrikt. Genom vår fina inledning, och ledningsmål, tilläts nu inte Hästen att spela sitt spel. Man kan säga att vi ägde momentum genom hela matchen.

Som vanligt noterade jag Markus Eriksson långa klubba. Men framför allt hans klubbfattning. Den måste vara unik i hockeysverige! Är han medveten om att han genom sin klubbfattning bryter mot vedertagna fysikaliska lagar? Ni som inte noterat det jag pratar om får göra detta vid annat tillfälle men karln håller i sin klubba på ett avigt sätt. Går inte riktigt att förklara. "Hög klubbfattning", kanske!

Två raka segrar. Skönt. I ett tidigare inlägg siade jag om vår start i årets hockeyallsvenska. Ett scenario jag presenterade var fyra raka segrar. Banne mig om vi inte ska kunna lyckas med detta:)

Höres!

Hästen i Hallsta..

Ikväll möter vi förra säsongens popgäng Vita Hästen. Ett lag som travade in på den hockeyallsvenska arenan och ställde till det för de allra flesta. Om inte annat satte de genast käppar i hjulet för oss då de vann premiärmatchen i ABB Arena. Känslan i den matchen var att "ja, ja, de kommer göra några bra matcher i början och sedan rasa ihop". Så blev det inte. Istället spelade Vita Hästen som i ett rus och klev upp till en topplacering i tabellen under hösten. Själva valde vi att harva i botten av densamma de första fjorton omgångarna!

Under den sista tredjedelen av serien började det dock gå grus i maskineriet för Hästen och deras självklara plats i den kommande slutspelsserien var plötsligt i fara. De dalade sakta men säkert allt längre ned i tabellen. Om jag inte minns fel var det under de allra sista omgångarna av seriespelet som de försäkrade sig om en plats bland topp sex och fortsatt spel. Själva hade vi då, sakta men säkert, gnetat oss upp från en sistaplats(omg 14) till en plats i toppen och spelade för att gå till det hägrande direktkvalet till SHL. Malmö och KHK var de som stred tillsammans med oss in i det sista för att nå plats ett till två. 

Vita Hästen gjorde sedan en fenomenal instats i "slutspelsserien" och fick som tack för detta spela direktkval till SHL i matcher mot Modo. Där tog dock krafterna, eller kompetensens slut, och Modo kunde närmast defilera hem fyra raka vinster och behålla sin status som SHL-lag.

Vita Hästens framgång berodde på flera faktorer men den kanske mest avgörande var med vilken taktik de gick ut till match. En mycket framgångsrik taktik som vi andra lag hade väldigt svårt att hantera. I korthet handlade det om att hålla ihop laget centralt, styra ut motståndare mot sarger, backa hem och täta till. Ett väldigt disciplinerat spel. Offensivt levde man högt på snabba omställningar och dessutom ett väl fungerande powerplay. Frågan är om Hästen fortsätter på den inslagna vägen denna säsong eller om man kommer öppna upp spelet och bli mer offensiva i sitt grundspel. 

Normal gäller att andra säsongen i en högre liga är den tuffaste. Vi får se hur Hästen klarar sig. 

Inför kvällens match förväntar jag mig en helt annan matchbild än senast mot Djurgården. Sannolikt blir det betydligt mer försiktigt och mer snålspel. Nu möts två lag som kommer slåss om poäng i kommande seriespel och i båda lägren vill man säkert pinka lite revir och inte bjuda på det minsta. Lite tuppfäktning, med andra ord.

Med tanke på vårt skadeläge, snabbinlånade spelare, ommöbleringar i backpar, så vet man varken eller ut vad man ska förvänta sig. Som vanligt får man intala sig att det faktiskt bara är en träningsmatch och det kan se ut lite hur som helst på isen. Viktigt dock att de spelare som ännu inte visat form i Gulsvart kliver fram lite mer i denna match. Gäller speciellt de spelare som värvats in för att vara vår offensiva spets. De får gärna göra en eller annan poäng...

Uppdaterat! Glömde helt bort att lägga till det mest anmärkningsvärda. Per Hellenberg som förra säsongen var med oss som andretränare är numera en del av Vita Hästens organisation. 

Nu kör vi!

Spanar efter motstånd. Rögle eller Hästen?

Under fredagskvällen avgörs det vilket lag vi ska få möta i den kommande matchserien där vinnaren belönas med en plats i nästa års SHL. Min önskan är att vi får möta Rögle. Något som jag ska försöka förklara i detta inlägg. Det är dock inte alls säkert att det blir så. Uppstickaren Vita Hästen har möjlighet att sno förstaplatsen i sista omgången. 

Varför vill jag då att vi möter Rögle? 

Rögle är ett bra hockeylag, men, har inte samma bredd och jämnhet som oss. Jag har följt Rögle under säsong och noterar att de inte har nått upp till den kapacitet de brukar göra under tidigare vårsäsonger. Visst, de vinner matcher, men det är ofta lite bräckliga segrar.

Rögle är ett lag som just nu lever högt på en kedjeformation. I matchen mot Mora såg kedjan ut enligt följande:  24. Le Blanc, Peter, 12. Connolly, Jack, 14. Smotherman, Jordan

Speciellt Jordan Smotherman är en ruskigt bra spelare som på egen hand skapar chanser varje gång han är på isen. Han har en enorm förmåga att hitta vägar fram till mål. Avstängde Jakob Lilja ingår normalt i den formationen men är just nu ersatt av Peter Le Blanc. Den kedjan har varit den klart bästa de tre matcher jag sett RBK på slutet.

Utöver denna formation har Rögle en spelare till som jag hyser respekt för i forwardslinjen. Jag tänker då på väldige André Deveaux. Vid första påseende kan man tycka att han är en rätt trög och långsam spelartyp men skenet bedrar. André är otroligt skicklig på att täcka puck, snirkla sig fram, och lägga fina mackor till sina kedjekompisar. Dessutom är han fenomenalt duktig att rota fram returer fram motståndarkassen.

Man ska givetvis inte glömma bort en spelare som  Jesper Jensen, men faktum är att han inte varit till sin fördel de senaste matcherna. Dock en matchvinnartyp som kan dyka upp på en förlupen puck och hänga en kasse.

Tittar man på backsidan har inte Rögle samma offensiva klass som tidigare årgångar. Den ende back som kan anses vara offensiv lagd, anser jag, är Jens Hellgren. I övrigt handlar det om hårt arbetande defensiva pjäser. Deras mest meriterade back är som bekant Andreas Lilja men ska jag vara ärlig tycker jag han nu definitivt är på nedgång. Dominerar inte på något sätt i defensiven och har en förmåga att dra på sig rätt onödiga utvisningar. Sedan får man förstås inte glömma bröderna Bibic. Men där vet man vad man får. Hårt och fysiskt spel. 

Att möta Rögle innebär att vi vet väldigt väl vad vi har emot oss. Kanske det öppnar upp för lite matchcoachning från vår sida där vi sätter in vår fjärdeformation mot Smothermans kedja. Deras enda uppgift är att stressa, ligga på, och förhindra baklängesmål! Jag tror de skulle klara den uppgiften alldeles förträffligt Sanningen är den att i egen zon har den formationen ofta rätt stora problem!

Ser man till Rögles målvaktsspel anser jag att vi står bättre rustade. Lars Volden är förvisso en duglig målvakt men inte alls i nivå med KHK:s Galbraith eller Vita Hästens Axel Brage. 

Då Rögle är ett lag som gärna kliver fram, borta som hemma, kommer detta öppna upp spelet på isen. En sådan spelbild kommer definitivt gynna oss. Vi slipper därmed det scenario som vi utsattes för mot KHK där vi oftast fick stångas mot samlat försvar runt egen målvakt. En form av motstånd som vi generellt haft svårt att dyrka upp under hela säsongen. 

Jag påstår inte att vi är så mycket bättre än Rögle att vi kommer vinna denna matchserie. Däremot hävdar jag att vi har större chans mot ett lag som öppnar upp spelet än dito lag som backar hem runt eget mål. Skulle vi få möta Vita Hästen ställs vi inför en helt annan problematik. En problematik som kan bli mycket svårare att bemästra. 

Vita Hästen är det lag som vunnit mest på att spela en utpräglad defensiv denna säsong. Självklart ska man anpassa sitt spel till det material man förfogar över men stundtals spelar man defensivt in absurdum. Om det blir Hästen vi ställs mot fasar jag för matcherna. Det kommer då bli en lång lång kamp där den som har mest tålamod vinner. I match efter match. Troligen kommer vi dominera spelet, vinna skotten överlägset, men när slutsignalen ljuder är det inte alls säkert att det är vi som står som vinnare. Dessutom, hela hockeysverige skulle garva läppen av sig om vi slås ut av Hästen!

Nej, ge mig Rögle i bäst av sju. Det känns bäst. Framför allt är jag övertygad om att vi kommer bjudas fantastiskt underhållande matcher mellan två lag som bara kör...

Synar lagen i Hockeyallsvenskan..

Såg matchen mellan Vita Hästen och Malmö under kvällen. Fick ett ganska tydligt kvitto på två saker. 

1. Malmö kommer bli svåra att tas med framöver.
2. Vita Hästen såg stundtals ut som de nykomlingar de faktiskt är.

Malmö har ett gediget lag med både tyngd, fart, erfarenhet och spets. Det enda frågetecknet som jag ser är målvakterna. I allt övrigt har MIF de komponenter som behövs för att ånga på mot en serieseger. När till och med den så omdiskuterade backen David Liffiton spelade som idag visar han vilken tillgång han är för laget. Kort sagt, det ska mycket till för att inte Malmö ska knipa en av de två första platserna i årets Hockeyallsvenska.

Detta skulle då innebära att övriga lag får kämpa om den andra topplaceringen som innebär ett finalspel om en SHL-plats. Vilket detta lag tänkas kan bli är i det närmaste omöjligt att sia om.

Mora ser i dagsläget ut som ett lag som mycket väl kan knipa en av de två förstaplatserna. Med de senaste förvärven blir de inte sämre, direkt. Idag visade de återigen styrka genom att avgöra en jämn match i slutminuterna. Vinst borta mot Timrå. En viss Matt Fornataro bidrog till denna seger med två assist. Moras tränare, Jeremy Colliton, måste anses som ett riktigt fynd. Är han en motsvarighet till Sam Hallam som framgångsrikt lyfte dåvarande Bofors till oanade sportsliga framgångar? Genom rekryteringen av Dan Bakala som målvakt lades grunden till den framgångar vi ser nu, anser jag. En mycket lyckosam värvning. En värvning som Colliton låg bakom. Att sedan deras back Kevin Mitchell blivit en sådan poängmaskin får nog betraktas likt en Lotto-vinst. Tror ingen hade förväntat sig detta. 

Karlskrona är ett annat lag som man nu absolut måste börja ta på största allvar. Ett lag som inför säsongen tappade både tränare och flera tongivande spelare. I förhandstipsen fanns laget med som aspirant att placera sig i mittenskiktet av tabellen, i bästa fall. Ny som tränare till denna säsong kom Per Hånberg vilken fick sparken från Vita Hästen trots att han tog upp dem till Hockeyallsvenskan. Kan man tänka sig att Per Hånberg myser lite på sin kammare just nu då Hästen tycks vara på väg ned medan KHK går i motsatt riktning. Är det detta man kallar - karma! Det som är utmärkande för KHK, anser jag, är dels ett mycket bra målvaktspar samt ett väldigt smart och snabbt anfallsspel. Även här måste jag erkänna att man får ut väldigt mycket av sin spelartrupp. Lite som Mora. Ta bara en spelare som Tom Linder. Den väldige backen. Han hade det rätt tungt under sin tid i Leksand och blev mer eller mindre hånad för sitt sätt att spela. Gärna av de egna supportrarna. Nu, i KHK, är han riktigt bra. 

Överlag ryms det i truppen flera spelarnamn som jag inte visste vilka de var men som levererar på en hög nivå i match efter match. En annan spelare som imponerat på mig är lille Jimmy Andersson. Han med det skrymmande skägget. Eller varför inte den väldige Nicklas Lihagen. Två spelare som trots enorma skillnader i storlek gör massor av nytta för sitt lag, på olika sätt. Kort sagt så har tränare Hånberg lyckats minst lika bra som sin kollega i Mora att få ut maximalt av sin spelartrupp.

Rögle är ett mer oskrivet kort, anser jag. Ännu har jag inte sett den stabilitet i spelet som de visade upp under slutdelen av förra säsongen. Då var de riktigt bra. Det finns komponenter även i detta lag som skvallrar om att det kan bli bättre. Dagens förlust borta mot Björklöven kom aningen oväntat för mig. Speciellt efter att Rögle, i matchen innan, kört över Timrå på hemmaplan. Denna förlust signalerar att laget ännu inte är redo för att ta upp kampen om topplaceringar i tabellen. Rögles prestationer så här långt påminner en hel del om hur vi själva presterar.  Jesper Jensen och Jakob Lilja är väl de spelare som man mest förknippar med offensiv spets i laget. I de bakre leden huserar bland annat bröderna Bibic med den äran. Däremot är jag inte särdeles imponerad av den oerhört välmeriterade Andreas Lilja. Nej, i dagsläget ser jag inte detta lag som en aspirant för topp två. Dock måste man som vanligt höja ett varningens finger för detta lag som av tradition alltid är bra när det verkligen gäller. Den som lever får se.

Vad ska man då säga om övriga lag som just nu huserar i täten av tabellen? Min spontana känsla är att lag som Vita Hästen, Asplöven, Oskarshamn, Björklöven och Timrå inte är tillräckligt starka för att vara med i racet om SHL. Något av dessa lag kommer säkert vara med i kampen om plats 7-8 i slutänden, men inte mer. Där blir det respass omgående i playoffspelet.

Mer svårgripbara lag är BIK Karlskoga, Södertälje, Almtuna och AIK . Två av dessa lag, SSK och BIK, tippades allmänt ligga i toppen av tabellen. Almtuna spåddes en tung säsong i botten. AIK visste egentligen ingen var man skulle placera. 

SSK har i dagarna "städat" i truppen och skickar iväg tre spelare. Tidigare fick en målvakt packa och lämna. Janne Karlsson har inte alls fått ordning på truppen trots ett på förhand mycket starkt spelarmaterial. I dagsläget känns SSK som ett lag för placeringar efter den absoluta toppen. Rycker de inte upp sig markant kan de rent av missa topp åtta!

BIK Karlskoga är närmast en gåta. Har tränaren Lenny bränt sitt krut? Har skadorna i truppen satt för många käppar i hjulet. Har avsaknaden av en riktigt bra målvakt varit för stor? Har själv sett BIK spela rätt många matcher denna säsong och min uppfattning är rätt klar: - Det är inte alls det BIK som jag vant mig vid att se! Får inte Lenny ordning på torpet å det snaraste riskerar även BIK att missa den tänkta festen till vårkanten. Det mest troliga är givetvis att laget kniper minst en placering bland topp åtta!

Almtuna är givetvis den största överraskningen denna säsong. Klubben som både Gud och Kommunen tycks vilja förtränga och glömma. Klubben som spelar på dispens i en hockeylada som inte var modern ens då den byggdes! Nu har jag förstått att trots den sportsliga framgången är det mesta som vanligt i föreningen. Det finns inga pengar. Minns förra säsongen då sportchefen, om jag minns rätt, sade upp sig så att föreningen skulle överleva ekonomiskt. Truppen består av allehanda spelare som ingen annan ville ha, om man ska överdriva en aning. Dock lyckades klubben värva en riktigt bra målvakt. En målvakt som medverkat till att laget gått så bra som det faktiskt gjort. Jag pratar givetvis om Johan "Honken" Holmqvist. Nu är han dock skadad och väntas tillbaka om några veckor. Till råga på allt har Emil Lundberg, en bärande spelare i laget, lånats ut till Brynäs i SHL. Om detta är ett led i arbetet med att rädda ekonomin eller inte låter jag vara osagt. Almtuna gör det rysligt bra men de får sannolikt rikta in sig på plats 6-8 i slutänden. Inte dåligt alls. 

AIK, då! Här vill jag lyfta ett varningens finger redan nu. Trots en bedrövlig start på seriespelet har inte AIK varit så dåliga som placeringen i tabellen visat. De har stundtals, i de flesta matcherna, hängt med spelmässigt men klantat till det för sig själva, om uttrycket tillåts. De har tappat ledningar genom att dra på sig massa "onödiga" utvisningar, varit extremt drabbade av skador, inte hittat rätt målvakt, haft otur med tränare som skadat sig(!), etc. I truppen finns, och har funnits, en hel del kompetens. Jag tror inte för ett ögonblick att de räcker till för att nå toppen av tabellen, men, de kan mycket väl vara med att slåss om en SHL-plats via playoffspel till våren. Så länge de låter Mikael Nylander stå i båset istället för att vara på isen har de chansen. Kom ihåg var ni läste detta först:)

Var vi själva står, och vilka möjligheter vi har, tänker jag inte berätta här och nu. Det tänker jag vänta med tills jag bevittnat morgondagens träning:)

Ha det, alla!

Dra mig i brallan, vi vann igen!

Klapp - klapp - Dustin Johner! 1-0

Den nya strategin fungerade igen. Jag valde åter att helt negligera matchen i Himmelstalundshallen och valde istället att se SSK bekämpa AIK på Viasat. Likaledes gjordes när vi mötte Löven under tisdagskvällen. Jag, och tusenfalt andra, belönades med en ny stark insats av vårt aningen kantstötta lag. Denna gång genomfördes matchen med högburen fana från första nedsläpp fram till att Fläskiga damen pep. Härligt!

Noterbart:

- Tre mål i powerplay. De två första riktiga rysare. Rena klapp-klapp-liret där Dustin Johner två gånger om hängde gummit högt! Även det tredje målet i denna spelform är värt att lyfta fram. Dustin Johner fiskade upp pucken vid sarg, skicka in till Jeremy Williams, som bara BOMBADE in 5-2. Ståpäls!

- Jonas Emmerdahl skickade iväg ett riktigt vådaskott som hittade in via ribban på pass från Broc Montpetit. Ett ack så viktigt mål. Jonas kan skjuta, det vet jag. Nu måste han göra det oftare. Bara att ladda om bössan, typ!

- Fredrik Johansson fortsätter och blir bara bättre och bättre i sin nya roll. Kopiöst arbete i boxplay och en snidare på att läsa spelet. För andra gången denna säsong läser han rätt och hinner sticka iväg med trissan i en kontring en man kort. Hans mål fram till 3-1 får nog ses som game-winning-goal om ni frågar mig.

Kommentar efter matchen #1

Helt klart är att Laget funnit en viss harmoni under den senaste veckan. Detta trots all turbulens runt omkring. Det är starkt. I tider av ifrågasättande är det inte alls ovanligt att spelare sluter sig samman, knyter nävar, och skapar en stark vi-känsla. "Vi ska visa dem att vi inte är så jävla usla som de säger", typ. Om man dessutom lyckas med konststycket att tillföra en dos taktiskt tänkande i själva genomförandet kan succén vara given. 

På frågan om varför Västerås vann matchen #2

Beslutsamhet

De intryck jag fått genom att prata med supportrar till Hästen är att Västerås visade upp en betydligt större beslutsamhet i sitt spel än tidigare. Det låter finemang. Det låter som musik i mina trånande öron. För är det något som jag upplevts saknats tidigare så är det just, beslutsamhet. Enligt vittnen tog sig denna beslutsamhet uttryck i att vår kapten, Per Helmersson, i slutfasen av matchen täckte skott med, ansiktet! Då jävlars i mitt lilla skal är man beslutsam, sa Bull! 

Sidsteppade spelare

Tiotusenkronorsfrågan(!) just nu är vad vi gör med Matt Fornataro och Evan McGrath. I vanlig ordning är undertecknad ambivalent. Vet varken ut eller in. Aftonbladet eller Expressen. Pest eller kolera. Ingen avundsvärd sits för herrarna. Kan inte vara speciellt upplyftande att se hur laget höjer sig spelmässigt när de själva är förpassade till kammaren. Det torde kunna knäcka vem som helst. Finns det överhuvudtaget en rimlig sportslig chans att de kan komma tillbaka in i laget? Om så blir fallet, hur motiverar man detta till spelare som då får kliva åt sidan? Här talar vi svårknäckt nöt modell magnum. 

Onödiga utvisningar

Ska man gnälla lite om gårdagsmatchen så är det förstås våra utvisningar. Speciellt två stycken sitter som en nagel, ja rent av som ett helt finger, i mitt högra öga. Tänker då på Conny Strömbergs och Erik Anderssons 2+2 för hög klubba! Vi har precis fått släppa in en reducering, i boxplay, av Hästen då Strömberg drar på sig sin dubbla tvåa. Inte bra alls, sa Bill! Där måste spelarna vara kyligare! Så är det bara. Finns inga ursäkter till att vifta med klubban i snoken på sin motståndare, någonsin! Samma elände i tredje perioden då Hästen trycker på med hela stallet för att komma ikapp. Då drar Erik Andersson på sig en dubbel tvåa för samma förseelse! Skandal, banne mig. Som tur var orkade inte Hästen riktigt utnyttja läget, men, vad fan! Den reduceringen för Hästen kunde vänt matchen!

Jonas Fransson

Så himla gott att han kommer ut och upp allt mer för var match han står. Visst är Jonathan Bjurö en riktig bra målvakt, men, det är i mina ögon Herr Fransson som ska vara muren. Den som går in och stänger när vi som bäst behöver det. Tack Jonas för matchen, vill jag därmed säga!

För övrigt hörde jag att Mikael Fryklund gjorde en mycket bra match, att Broc Montpetit fortsätter att slita hårt, att våra backar överlag gjorde en stabil insats! Så glad man blir...

Till slut måste jag hylla Jonte Berg! Vadå spela i Arboga? Dumheter. Riv kontraktet och stanna hos oss....

Nu får det räcka med beröm. Vinn mer så kommer mer beröm. Enkel ekvation. 

Vita Hästen, då?
Ett duktig hockeylag, helt enkelt. Nu har de dock fått känna på hur det är att spela i allsvenskan. Stor skillnad mot ettan. Här är varje match som en toppmatch i division ett. Finns inga lag man kan "vila" mot. Här gäller 100% fokus och insats varje matchdag. Deras "svacka" tolkar jag som reaktion på detta. Nu när de förlorar jämna matcher kommer det bli än tyngre att ladda om. Den stora frågan är nu om de fortsatt tror på sitt spel eller börjar tvivla. Själv tror jag de kommer sjunka några placeringar men cementera sin placering i mittenskiktet. Så bra är laget. Att Hästen skulle sjunka så lågt att de på sikt riskerar negativt kval känns för mig helt osannolikt. Hästens utveckling påminner om många andra nykomlingars genom åren. Väldigt få har lyckats hålla hela vägen. Det lag som senast lyckades bäst, om inte minnet sviker, var Borås. De fick spela play-off-matcher till Kvalserien sin första säsong. 

Inför matchen..

Nu är vi heta..

Så kom det då, till slut. Petningen av Evan McGrath. Nu får han göra Matt Fornataro sällskap i det berömda kylskåpet. Det svider säkerligen för hela föreningen men allra mest för vår sportchef. En stor del av spelarbudgeten lades tidigt på just dessa spelare inför denna säsong. Den som vill vara extra petig och göra sig viktig kan påpeka att det höjdes skeptiska röster till värvningen av Evan McGrath inför förra säsongens kvalserie. Evans insats under kvalserien gjorde ingen glad och kanske borde en varningsflagga höjts. Men, gjort är gjort, och nu sitter vi här med två dyra spetsspelare som inte levererat. En knepig och tråkig situation för alla iblandade. Jag känner ett visst medlidande med dessa spelare och önskar dem inget annat än att de så snabbt som möjligt hittar tillbaka till sina rätta jag. Om det sedan blir i Västerås eller annan förening får framtiden utvisa.

Men är det inte lite märkligt så lika Fornataros och McGraths öden blivit? Först firade spelare i allsvenskan och därefter belönade med kontrakt i SHL. I sina respektive SHL-lag gick det plötsligt så mycket tyngre, ja, rent av uselt. Sedan tillbaka till allsvenskan och där fortsatt kräftgång. Hur kan två så skickliga spelare tappa så oerhört mycket? För mig är det närmast obegripligt.

Nu är det bara att släppa detta och se an matchen i kväll mot Vita Hästen med tillförsikt. In i laget kommer nu ännu en yngre spelare. Om det sedan blir Lantosi eller Mastomäki som går in istället för McGrath återstår att se.

Då behöver man inte spekulera, typ!

För en liten stund sedan skickade jag iväg några frågeställningar till Anders Höglund som driver Bloggen AfterIce och är ett stort fan av Hästen. 

Hur är läget i laget?

- Daniel Åhsberg och Justin Donati är skadade. Wilhelm Westlund åkte på en hjärnskakning förra veckan, men bör vara tillbaka inom kort.¨

 Vad säger du om era senaste insatser?

-  Tycker inte det sett bra ut. Man måste höja sitt spel om man i fortsättningen vill ligga kvar där uppe. Men samtidigt är det ändringarna i laget som gjort så att det inte gått lika bra som tidigare, tror jag.

Förhoppningar inför kvällens match? 

- Jag hoppas man kan spela ett bättre försvarsspel i kväll. Sen vill jag se Marcus Eriksson mer. Han är i en formsvacka. Kommer han igång då kommer mycket börja stämma igen i Vita Hästen.

Senaste matcherna för respektive lag:

Karlskoga - Vita Hästen 2-1

Vita Hästen - Karlskrona 3-4 (Efter straffar)

AIK - Vita Hästen 3-2

Björklöven - Västerås 1-4

Västerås - AIK 1-2

Malmö - Västerås 3-2 (Efter förlängning)

Lite statistik:

Powerplay:

Västerås 22.45%

Hästen 27.08%

Boxplay:

Västerås 77.42%

Hästen  87.93

Publik:(snitt)

Västerås 3068

Hästen 3190

Min känsla är bra inför matchen. Jag tror banne mig att vi är på väg nu. Nu har tränarna deklarerat vart skåpet ska stå. Slut på daltande och duttande. Nu krävs det raka rör och mod i barm. Full fart och rakt mot mål. Inga omvägar, inga ursäkter. Bara segrar som räknas. 

Mitt tips får bli 1-3. 

Nu kör vi...