 |
| Marcus Jonsson - Björklöven, vinnare! |
Björklöven - Västerås 3-2
Det kunde man ge sig fan på! Vi torskade mot Björklöven i årets viktigaste match. Surt sa räven men kul för Marcus Jonsson och grabbarna i grönt. Efter matchen kunde jag i mitt twitter-flöde följa många supportrars arga, ilskna och besvikna kommentarer. Fullt naturligt med all denna frustration som flödade likt en vårflod genom det digitala nätet. Det som slog mig var bland annat detta med avsaknaden av vinnarkultur som kom upp. Att vi alltid är "sämst när det gäller". Sett till våra senaste säsonger något som verkligen finns fog för. Kanske även över längre tid. Men just i denna match, denna miserabla säsong, anser jag inte att epitet stämmer riktigt. Vi var inte "sämst" i dagens match mot Björklöven. Vi har spelat än sämre i tidigare matcher denna säsong. Betydligt sämre, till och med.
Det var inte i kvällens match mot Björklöven vi spelade bort våra chanser att undvika negativt kval. På något sätt hade vi chansen t r o t s detta. I det stora hela gjorde laget en så pass stark insats som man kunde förvänta sig med tanke på alla tidigare insatser denna säsong. Man kan kort och gott säga att vi spelade bort våra chanser att undvika negativt kval redan under seriens första sex omgångar. Hela hösten var ett närmast konstant mörker av icke-prestationer. Hela hösten lade vi grunden till att hamna i ett negativt kval. Efter jul och nyår har dock laget, av och till, gett förhoppningar om något bättre. Om en möjlighet att undvika den ödesmatch som nu blev fallet uppe Umeå. Men, återigen, vi lyckades misslyckas för många gånger på vägen.
Så att påstå att vi var "sämst när det gäller som mest" denna säsong äger inte riktigt bärighet av den enkla anledningen att vi har varit för dåliga, hela säsongen. Om ni nu förstår hur jag tänker. Däremot är det ställt utom allt tvivel att vi var "som sämst när det gällde" i SHL-kvalet mot KHK och Rögle. Då hade vi innan det varit en maskin som bara malde ned våra motståndare. Närmast oövervinnerliga. Att då misslyckas så kapitalt som vi gjorde mot KHK och Rögle var en riktig styggelse.
Vad jag försöker säga är att vi kanske hade allt för stora förväntningar på lagets förmåga när nu allt ställdes på sin spets. Vi kanske närde en naiv önskan om att det bortaspel som inte funnits tidigare under säsongen plötsligt skulle infinna sig! Vårt borta-facit denna säsong har ju inte varit direkt lysande, om man bara tänker efter.
Utifrån detta anser jag att laget gjorde en klart godkänd insats mot ett vilt kämpande Björklöven. Naturligtvis hade jag önskat mer, men, vi kanske var för fega. Eller så orkade inte grabbarna. Trots allt gick vi runt på tre kedjor i större delen av matchen och det märktes. Björklöven som trummade på med fyra kedjor orkade hålla bättre fart fram till slutet. Varför C Olsson valde att gå på färre spelare vet bara han. Hade vi hållit undan hade ingen ifrågasatt hans matchning. Nu, vid förlust, kan man ha synpunkter om det var klokt.
En annan sak som dök upp var det mer traditionella. Att leta syndabockar. Visst, Mylläri kunde agerat lite mer resolut och kanske avvärjt Lövens kvittering till 1-1. Visst, Jimmie Jansson kanske inte skulle jagat puckförare bakom målet innan Lövens 3-2. Men vi kan vända på steken och titta på de mål vi gjorde. Då var det Löven som tappade markering och vi fick utrymme att göra mål. Speciellt vårt 1-0 genom Lucas Zetterberg. Där var inte Löven vakna. Så kan man hålla på. De allra flesta mål tillkommer faktiskt på grund av motståndares misstag. Eller egna. Så har det alltid varit och kommer vara.
När jag granskar Lövens 3-2 mål ser jag tecken på det jag beskrev ovan. Lite trötthet. Även om Jimmie Jansson "gick bort sig" bakom eget mål fanns Fredrik Johansson till hands för att stöta mot Lövens målskytt. Men, han hann inte fram med klubban. Det handlade om någon tiondel. Med lite piggare ben, och hjärna, kanske "Freddan" hunnit med att ta bort det skottet. Små marginaler, tillfälligheter, slumpen. Henrik Lundberg var egentligen perfekt placerad när skottet kom. Nu uppfattade jag avslutet från Zach Hamill som halvt misslyckat, men, det blev perfekt. Kan aldrig tänka mig att han medvetet siktade u n d er Lundberg. Gissningsvis ville han skjuta högt men pucken gick istället längs isen under Lundbergs benskydd. Slumpen, tillfälligheter, tur, flyt, vad du vill.
Det målet satte på sitt en symbolisk punkt för vår säsong 16/17. Ett halv misslyckat avslut(!), som blir perfekt!
Det fanns dock en spelare i Gulsvart som stack ut lite extra, som i varje byte försökte vara konstruktiv, som bidrog. Både offensiv och defensivt. Mikael Frycklund. Tycker han stundtals var strålande på isen. Vi hade behövt två, tre, fyra spelare till av Frycklunds dignitet på isen denna kväll.
Sammantaget är jag inte allt för bedrövad över förlusten. Vi föll, i min ögon, med flaggan närmast i topp. Fyrtiosex sekunder. Så lite skiljde mellan succé och fiasko denna kväll. Fyrtiosex sekunder av en säsong som bestått av 187 200 sekunder. Hade vi klarat oavgjort skulle vi troligen hyllat hela laget för sin insats. Fyrtiosex sekunder, kan göra stor skillnad.
Nu laddar jag om. Ikväll känns det tungt men i morgon är en ny dag. Ett negativt kval kan vändas till något positivt. Nu vill jag vara med och skapa en positiv stämning inför stundande kvalspel.
Avslutningsvis vill jag gratulera Björklöven. Starkt att vinna när man inte lyckats vinna på hemmais tidigare denna säsong. Om sedan Löven är "bäst när det gäller" låter jag vara osagt. Det får andra bedöma.
Tack och godnatt!
