Seger mot Tälje och nu väntar Troja (samt avsaknaden av tajming)

Klassiska gamla Scaniarinken

SSK - Västerås 2-3 (Sudden)
Efter en skön seger på övertid väntar idag Troja på hemmaplan. Och jag är lugn. Trygg. Säker på min sak. Vi vinner idag. Inget tjafs. Men först en liten tillbakablick mot matchen i Södertälje.

Mycket kan man säga om matchen men tänker försöker hålla ihop min text till några saker. Som till exempel vårt försvarsspel. Det var inte så stabilt som man kunde önska. Kanske jag ska uttrycka mig lite annorlunda. Försvarsspelet, med alla spelare inblandande, gick lite otakt. Det synkade inte riktigt. Försvarsspel börjar som bekant så fort man tappar pucken i anfallszon. Där har man att välja på att ligga kvar högt och sätta press, eller, falla av och ställa upp i mittzonen. Det var mest i avvägandet av detta som jag tyckte mig se viss ringrostighet. Vi lyckades sällan kliva på och sätta riktig press på SSK:s backar och, dessvärre, lyckades vi inte heller täta mittzonen tillräckligt bra. Det var troligen anledningen till att SSK då och då fick rätt långa anfall mot oss. Vår oförmåga att stoppa deras speed från egen zon ställde till det i vår egen, om jag säger så.

Väl i egen zon lyckades vi till största delen hålla de små, rörliga, och spelskickliga SSK:arna längs sargerna. Det var rätt okey. De hade i det stora hela väldigt svårt att hitta in med passningar för avslut i slottet. 

Våra egna spelvändningar såg man inte mycket av. Sällan kunde vi bryta SSK:s offensiv genom att erövra puck och snabbt hitta spelvägar ur egen zon. SSK lyckades mycket bättre med att ligga kvar och störa våra backar. Oftast fick forward komma ned djupt i egen zon för senare pucktransport mot fem väntande SSK:are i mittzonen. Och det, mina vänner, är inte optimalt. Det blir liksom ingen fart och fläkt i anfallsspelet på detta viset.

Allt ovan beskriva skyller jag till största del på dålig tajming. Dålig tajming på grund av ett nästan tre veckors speluppehåll. Även SSK visade prov på dålig tajming i sin defensiv, av samma anledning. Att träna som om det vore match är inte lätt. Det är bara i matchspel som spelarna kan hitta rätt tajming. Rätt känsla. Av den anledningen tror jag att både vi och SSK kommer prestera betydligt bättre i kommande spelomgångar. Betänkt att ettan-lagen kom från tuffa matcher och redan var inne i sitt flyt, sitt flow. Den fördelen är nu borta. Nu är vi med, helt enkelt.

Offensiven då? Tja, inte så mycket att orda om. Samma sak gäller där som tidigare nämnt med defensiven. Det tar någon match att komma igång. Offensiven börjar som bekant från egen defensiv zon. Är man lite valhänt och osäker redan där så slår det givetvis tillbaka hela vägen fram till motståndarens mål. Det blir inget riktigt flyt. Och lite så såg det ut mest hela tiden i matchen mot SSK. Det var enstaka individuella prestationer som gjorde att vi överhuvudtaget skapade något offensivt. Viljan  fanns, självklart, men återigen var tajmingen inte den bästa. Lägg därtill lite nya kedjekonstellationer så förstår nog alla att laget, spelarna, behöver någon match till innan saker faller på plats.

Oavsett allt ovan skrivna så tycker jag grabbarna i Gulsvart gjorde ett gott dagsverke. SSK var lite vassare offensivt men med bra målvaktsspel och några individuella spelarprestationer kunde vi kamma hem två värdefulla poäng.

0-1

Stefan Gråhns jobb vid sargen och framspelning till Daniel Bernhardt var exempel på individuell prestation, Daniel nyttjade läget i slottet föredömligt och dunkade in trissan.

1-2

Mikael Frycklund hade egen uppvisning gånger två i samma byte. Vände och vred med puck ute vid sarg för att sedan bryta in på mål. Andra gången gillt. Då lyckades Micke skicka in trissan under benskydden på Sahlin i SSK:s mål. Individuell prestation, igen!

2-3

Mikael Frycklund tog saken i egna händer och trampade förbi försvarande SSK:are i sudden. Bara skulle avgöra. Avslutade med att sprätta upp pucken högt. Så jävla bra!

I övrigt gladde jag mig oerhört åt att både Johan Jonsson och Markus Persson nu är tillbaka i spel. I och med detta kommer både vår offensiva och defensiva spets stärkas. Tycker bägge två presterade klart godkänt med tanke på så lång frånvaro från matchspel. Underbart, helt enkelt!

Som sagt, en godkänd insats av hela laget, men, det finns mycket att fila till och putsa upp. Förväntar mig att jag redan till dagens match får se ett betydligt mer samtrimmat lag. 

För idag mötet vi Troja! Ja, just det. Länge sedan sist. Ett Troja som vi ofta hade märkligt svårt med när de huserade i HA senast. Ett jobbigt lag, helt enkelt. Idag förväntar jag mig andra bullar. Med all respekt för våra motståndare så ska de inte ha något att hämta. De må vara fyllda av självtillit och självförtroende, men poäng i ABB Arena Nord kan de bara fetglömma. I sanning har vi spelat väldigt bra på hemmais allt sedan årsskiftet. Visst, någon dipp har det varit men överlag stabilt spel med många sköna poäng. Ur den aspekten känner jag mig lugn. Hur lugn som helst. Naturligtvis kommer Troja sprattla på allt vad de orkar men när Hesa Fredrik ljuder kommer vi stå där med tre nya friska poäng i börsen. 

Idag kommer nämligen Christopher Fish förgylla vår närvaro med två sköna baljor. Kom ihåg var ni läste det först! Han är nämligen ett födelsedagsbarn. Och då måste han få fira. Fyller 24 och är snart en riktig man.

Nu kör vi!

Seger mot vilt kämpande SSK!

Källa

Västerås - SSK 5-3

Matchen mot SSK var en sällsam upplevelse. Inte som vilken match som helst. Åtminstone inte spelmässigt. Det var helt enkelt inte någon större ordning på det mesta. Under matchens första nio minuter fick vi se en provkarta på individuella misstag, från båda lagen. Fem mål under matchens första nio minuter och det var faktiskt bud på mer.  Som tur var lugnade det ned sig från mitten av perioden och vi kunde spela av perioden på ett bra sätt. SSK såg ut att vara föga angelägna om att arbeta så hårt i egen zon. Däremot piggnade de till betydligt varje gång de fick ned pucken i vår zon. Då var det plötsligt väldigt roligt att lira hockey! 3-2 på tavlan efter första perioden kändes rätt okey.

Inför den andra perioden uttalade jag mig högtidligt inför mina medföljare(!) på läktaren. "I den andra perioden vore det bra om vi kunde få lite långa anfall på SSK och trötta ut dem rejält. Då kastar de snabbt in handduken" Och det var precis det som inte hände! Jo, det hände, men det var fel lag som hörsammad mina visdomsord. SSK kom ut och började köra ordentligt. Vi fick fullt sjå att freda oss. Plötsligt såg det ut som under förstaperioden hemma mot  Vita Hästen. Vi blev oerhört passiva i allt vi gjorde. Det var bara ren tur att inte SSK lyckades peta in en kvittering när de tryckte på som värst i vår zon. Istället kunde vi, genom en spelvändning, trycka in 4-2 genom Jonte Berg! Fint framspelad av Eddie Davidsson. Inte speciellt logiskt och rättvist sett till spelet i perioden, men, vem bryr sig?

I den tredje perioden närde jag en förhoppning om att vi skulle komma ut och "ta tag i matchen" igen. Se skedde naturligtvis inte. Det var fortsatt SSK som ägde mycket puck i vår egen zon. Tacksamt nog hade de rätt svårt att hitta riktigt bra avslutslägen. De fick åka rätt fritt längs sarger men framför mål var det oftast stängt. Trots detta lyckades SSK plötsligt, och mindre lustig, sno en puck och lyfta in reducering till 3-4. Detta i ungefär samma ögonblick rapporter kom att Mora skickat in 2-1 hemma mot Björklöven.

Det blev en märklig känsla i maggropen! Skulle vi tappa vår egen match när nu Mora tycktes göra jobbet mot Löven? Jag hann dock inte grunna speciellt länge på detta då det genast kom en ny rapport som meddelade att Löven kvitterat till 2-2. Man får inte vara glad längre stunder i taget denna säsong, tänkte jag!

Men det skulle bli värre! SSK plockade ut målvakten och chansade på spel sex mot fem. Fortfarande 2-2 i Smidjegrav Arena. Mitt i SSK:s försök att kvitterade lyckades vi erövra pucken, ta den ut i mittzon, och sedan lägga densamma i tom bur. Stort jubel! Mannen bakom målet, Mikael Frycklund, som verkligen klivit fram i de senaste två vinstmatcherna. 

Matchen slut och tre poäng efter en mycket varierande insats spelmässigt av hemmalaget. Det jobbiga mitt i segerjublet, var vetskapen om att Marcus Jonsson, av alla, smällt in 3-2 till Björklöven med sex minuter kvar att spela. Då matchen i Mora låg lite efter blev det till att stanna kvar på läktaren och följa matchrapport via Swehockey. Det var med blandade känslor jag tog emot slutresultatet 2-3. På ett sätt inte helt oväntat, men, samtidigt bittert. Det visade sig i efterhand att de lag som var inblandade i bottenstriden förutom vi, Modo och Löven, drog en vinstlott då de fick möta Mora i de sista avgörande matcherna. Modo vände 0-4 till seger 5-4 mot Mora. En seger som innebar att Modo undvek att bli indragna i den absoluta bottenstriden. 

Man kan tycka vad man vill om att Mora ställde över spelare eller inte gick in med 100% i dessa båda drabbningar. Rent sportsligt är det naturligtvis inte helt hedervärt. Samtidigt har jag en viss förståelse för att Mora nu har allt fokus på sitt finalspel.

När det gäller SSK lät jag mig imponeras av deras laginsats i matchen. Trots en för dagen kort bänk lyckades de sätta oss under stor press matchen igenom så fort de fick in pucken i vår zon. De har ett rörligt och fyndigt anfallsspel som gör det svårt för vilken motståndare som helst. Som tur var för oss höll inte avsluten, och defensiven, samma höga klass. När inte ens Alexander Sahlin, i SSK:s kasse, hade sin bästa dag på jobbet, vägde matchen över till vår fördel trots långa stunder av rätt torftigt spel. SSK såg ut som vinthundar medan vi själva såg ut att ha uppförsbacke i de flesta åkningar över isen. Men, vem fan bryr sig? Det är målen som räknas.

En anledning till vårt eget rätt torftiga offensiva spel i period två samt tre kan säker tillskrivas lika stora dela anspänning som nervositet. Tror jag. Och tro, det får man faktiskt göra...

Målkalas

Tack för kaffet!

Vem följer SSK till negativt kval, del 6

GurkOlle kalkylerar vidare, igen, och igen.

Jaha, dags att summera omgång 50. Vi tog en härlig seger mot Vita Hästen på hemmaplan. Björklöven kämpade till sig en poäng borta mot Pantern och Modo vände till seger i sudden borta mot Mora. Detta innebär att jag nu kan avskriva Modo som en tänkt representant för negativt kval. Två lag kvar. Vi och Björklöven.

I kvällens omgång ställs vi mot Södertälje medan Björklöven ska ta sig an suveräna seriesegrarna Mora på bortaplan. Trots att Björklöven varit ruskigt starka på bortaplan efter jul och nyår tar jag närmast för givet att Mora tar alla tre poäng i det mötet. Mora som så snöpligt tappade 4-0 till förlust mot Modo senaste. Visserligen vilade Mora en handfull spelare men så får man inte tappa en match, oavsett. Gissar att Löven kommer få sota för Modo´s vändning. Mora vill naturligtvis komma in i en skön vinnarkänsla igen inför det förestående finalspelet mot BIK Karlskoga.

Hur ska man då se på våra egna chanser i kvällens match mot SSK? Naturligtvis är de mycket goda även om några matcher mot SSK varit väldigt jämna tidigare denna säsong. Det finns några saker som talar till vår fördel. En är hur motiverade SSK är att gå 100% i en för dem själva helt betydelselös match? En annan är SSK:s skadebekymmer för tillfället. SSK är för dagen ett sargat lag på flera sätt. Det enda, som jag ser det, som kan spöka till det för oss är om SSK skiter i konceptet och bara kör, för att det är roligt. Att de chansspelar och får utdelning. Då  kan de plötsligt tycka det är lite roligt att spela.

Med andra ord gäller det för oss själva att ta SSK på största allvar från första nedsläpp. Kan vi hänga en kasse relativt snabbt och göra det väldigt jobbigt för dem, då är chansen stor att de tappar den eventuella gnista de hade med sig. Vi får dock räkna med att SSK:s Anton Holm kommer hota oss ett antal gånger under match oavsett hur den kommer gestalta sig. Den killen vill helt enkelt fortsätta hitta målet.

Om det blir Sahlin i målet för SSK kan vi dra oss till minnes senaste hemmamatchen mot SSK. En match som vi tokdominerade chansmässigt men där Sahlin i målet briljerade matchen igenom och gav SSK chansen att kvittera och sedan vinna i sudden.(eller var det straffar)

Nåväl. Jag kör min prognos för sista gången då. Allt pekar mot att det avgörs under kvällen. Vi vinner, Mora vinner.

 
Förklaring: - Vad jag försöker göra är att beräkna vilken slutpoäng respektive lag kommer att få beroende på resultaten i de olika omgångar som återstår.

Se tidigare inlägg där jag förklarar de olika grupperna..

Västerås - Pantern (Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 4-2

Oskarshamn (Grupp 3) - Västerås
Vinstchans 50%
Resultat: 2-1

Västerås - Tingsryds (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 2-4

AIK (Grupp 3) - Västerås
Vinstchans 25% (50%)
Resultat: 4-1

Västerås - Vita Hästen (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 3-1

--------------------

Västerås - Södertälje (Grupp 5)
Vinstchans 75%

Björklöven Grupp 4) - Västerås
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 2*3=6
Genomsnittlig poängchans i procent: 63%
Utfall: 4 poäng
Totalt: 66 poäng efter 52 omgångar

------

Låt oss då titta på Björklövens återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO (Grupp 3) - Björklöven
Vinstchans 50%
Resultat: 3-5

Björklöven - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 2-7

Timrå (Grupp 2) - Björklöven
Vinstchans 25%
Resultat: 2-4

Björklöven - Almtuna (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 1-5

Pantern(Grupp 2) - Björklöven
Vinstchans 25%
Resultat: 4-3 (sudden)

--------------------

Mora (Grupp 1) - Björklöven
Vinstchans 10%

Björklöven - Västerås (Grupp 4)
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 2*3=6
Genomsnittlig poängchans i procent: 30%
Utfall: 2 poäng
Totalt: 63 poäng efter 52 omgångar

--------------------

Låt oss till sist titta på Modos återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO - Björklöven (Grupp 4)
Vinstchans 50%
Resultat: 3-5

MODO - Vita Hästen (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 2-1 (sudden)

Västerviks (Grupp 2) - MODO
Vinstchans 25%
Resultat: 3-2 (straffar)

MODO - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 3-5

Mora (Grupp 1) - MODO
Vinstchans 10%
Resultat: 5-4 (sudden)

--------------------

Timrå (Grupp 2) - MODO
Vinstchans 25%

Almtuna ( Grupp 3) - MODO
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 2*3=6
Genomsnittlig poängchans i procent: 38%
Utfall: 2 poäng
Totalt: 68 poäng efter 52 omgångar



Prognos slutpoäng efter omgång 52, inför omgång 46
11. Modo  68 poäng
12. Västerås 66 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 61 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 47  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

11. Västerås 69 poäng
12. Modo  66 poäng 
---------------------------------------
13. Björklöven 63 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 48  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

11. Västerås 67 poäng
12. Modo  67 poäng 
---------------------------------------
13. Björklöven 62 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 49  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

12. Modo  68 poäng
11. Västerås 65 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 64 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 50  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

12. Modo  67 poäng
11. Västerås 64 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 63 poäng

14. Södertälje !

Prognos slutpoäng inför omgång 51  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

12. Modo  68 poäng

11. Västerås 66 poäng

---------------------------------------

13. Björklöven 63 poäng

14. Södertälje !

Lite roligt, tycker jag, då jag inser att prognosen just nu pekar mot samma slutpoäng för Modo och Västerås som jag räknade fram inför omgång 46. Björklöven ligger +2 poäng i förhållande till min första prognos men det kommer naturligtvis inte räcka. Det är helt enkelt Lövens förskräckliga facit på hemmais som ställer till det.

Källa

PS. Mina kalkyler är naturligtvis varken vetenskapliga eller statistiskt säkerställda. Se dessa mina spekulationer som ett välvilligt försök att skapa än mer kaos i vår gemensamma ångest inför ett eventuellt negativt kvalspel.

Vem som får kvala nedåt...och SSK har ännu chansen..

GurkOlle analyserar och spekulerar

Att spekulera kring vilket lag, förutom SSK, som får den tvivelaktiga äran att hålla sig kvar i HockeyAllsvenskan genom ett negativt kval är intressant och spännande. Spänning är något vi supportrar vill ha. Spänning och dramatik är själva essensen. Utan den kunde vi alla istället roat oss med muralmålning eller korgflätning. 

Jag är naturligtvis inte ensam i min strävan att spekulera i denna sak. Många är skickade att försöka men få är förunnade att få rätt. Oavsett detta kommer jag nu att breda ut mina tankar och ge mig in i denna spekulativ zon. 

Först och främst vill jag dela upp alla lag i olika svårighetsgrupper. Detta utifrån respektive lags position i tabellen. Vinstchans är helt enkelt hur stor möjlighet vi och Björklöven har när vi möter lag från respektive grupp.

Grupp 1

Som exempel tillhör Mora en egen kategori just nu. Varför? Jo, av den enkla anledningen att de mer eller mindre är klara för den HockeyAllsvenska finalen och därmed kan spela väldigt avslappnat. De behöver inte jaga livet ur sig varje match. De har råd att förlora.

Vinstchans: 10%

Grupp 2

Nästa kategori av lag är BIK Karlskoga, Pantern, Timrå, och i viss mån Västervik, som alla rent teoretisk ännu har chansen att nå en andraplats i tabellen och därmed finalspel mot Mora.

Vinstchans: 25%

Grupp 3

Här återfinns alla de lag som kämpar om att klara av en plats i playoff. Tingsryd, AIK, Vita Hästen, Almtuna, Oskarshamn och Modo. 

Vinstchans: 50%

Grupp 4

Här hittar vi de två lag som i dagsläget kämpar, omgång efter omgång, för att undvika den trettonde platsen i tabellen. Västerås och Björklöven

Grupp 5.

I ensamt majestät ståtar SSK i denna kategori.

Låt oss då titta på vårt eget spelschema återstående sju omgångar:

2017-02-17 19:00 Västerås - IK Pantern

2017-02-19 16:00 Oskarshamn - Västerås

2017-02-21 19:00 Västerås - Tingsryds 

2017-02-23 19:00 AIK  - Västerås

2017-02-27 19:00 Västerås - Vita Hästen

2017-03-01 19:00 Västerås - Södertälje 

2017-03-03 19:00 Björklöven - Västerås

Vi möter därmed två lag från Grupp 2, tre lag från Grupp 3, ett lag från respektive Grupp 4 och Grupp 5.  Kort sagt så möter vi lag som in in till sista omgången kommer att ha väldigt mycket att spela för. Nå finalspel, klara playoff, eller undvika plats tretton. Däremot tror jag inte borta respektive hemmaplan kommer vara avgörande för något lag i denna slutfas av serien. Nu kommer det handla väldigt mycket om dagsform och mental inställning. 

I mina spekulationer finns även en Joker i form av - Modo! Eller kanske en Svarte Petter! Modos form är sviktande. Stryk senast borta mot SSK. Stryk matchen innan mot, just det, Västerås. Två raka torsk mot bottenlag. Under en tid trodde jag även Vita Hästen skulle kunna bli indragna i bottenstriden men det tycks man nu kunna avskriva. Detta trots att Hästens avslutningsprogram inte är att leka med. Så, jag avskriver Vita Hästen här och nu. Om de trots detta blir inblandade inför de sista omgångarna tas detta emot med stor tacksamhet.

Mitt grundtips blir därmed att Björklöven och Västerås är det två lag som kommer slåss fram till och med sista omgången om att undvika negativt kval, med Modo som dark horse!

Nåja, nu går jag vidare. Vad är ett rimligt poängutfall för respektive lag de sista sju omgångarna? Låt oss räkna lite på det.

Västerås - Pantern (Grupp 2)

Vinstchans 25%

Oskarshamn (Grupp 3) - Västerås

Vinstchans 50%

Västerås - Tingsryds (Grupp 3)

Vinstchans 50%

AIK (Grupp 3) - Västerås

Vinstchans 50%

Västerås - Vita Hästen (Grupp 3)

Vinstchans 50%

Västerås - Södertälje (Grupp 5)

Vinstchans 75%

Björklöven Grupp 4) - Västerås 

Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 7*3=21

Genomsnittlig poängchans i procent: 50%

Utfall: 10-11 poäng

Totalt: 66-67 poäng efter 52 omgångar

------

Låt oss då titta på Björklövens återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO (Grupp 3) - Björklöven

Vinstchans 50% 

Björklöven - Karlskoga(Grupp 2)

Vinstchans 25%

Timrå (Grupp 2) - Björklöven

Vinstchans 25%  

Björklöven - Almtuna (Grupp 3)

Vinstchans 50%  

Pantern(Grupp 2) - Björklöven

Vinstchans 25% 

Mora (Grupp 1) - Björklöven

Vinstchans 10%  

Björklöven - Västerås (Grupp 4)

Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 7*3=21

Genomsnittlig poängchans i procent: 33%

Utfall: 7 poäng

Totalt: 61 poäng efter 52 omgångar

Om SSK går rent de sista sju omgångarna kan de komma upp i 63 poäng. Med andra ord ska vi inte räkna bort Södertälje riktigt än. Större under har hänt i idrottsvärlden!

-----

Då är det dags att räkna in Modo, Svarte Petter, i denna sanslöst väl beskrivna avslutning av säsongen 16/17 i HockeyAllsvenskan:

MODO - Björklöven (Grupp 4)

Vinstchans 50%

MODO - Vita Hästen (Grupp 3)

Vinstchans 50%

Västerviks (Grupp 2) - MODO

Vinstchans 25%

MODO - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%

Mora (Grupp 1) - MODO 
Vinstchans 10%

Timrå (Grupp 2) - MODO

Vinstchans 25%

Almtuna ( Grupp 3) - MODO

Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 7*3=21

Genomsnittlig poängchans i procent: 33,5%

Utfall: 7 poäng

Totalt: 68 poäng efter 52 omgångar

Notera att Modo är det lag som möter flest lag från de högre rankade grupperna 1 och 2. Notera även att både Modo och Björklöven möter Mora. Ett Mora som mycket väl kan bli den biljett till framgång som Löven(!) behöver. Det finns en uppenbar risk att motivation slår klass i näst sista omgången då Löven spelar mot Mora på bortais.

Det finns all anledning för oss själva att skrälla i de återstående omgångarna. Pantern hemma i dagens match är exempel på detta. Det har varit väldigt jämna matcher mellan oss denna säsong trots avståndet i tabellen. Det är närmast ett måste att vi vinner mot Panter och därmed behåller momentumet gentemot Löven!

Jag summerar och basunerar därmed ut att tabellen kommer se ut på följande sätt efter spelade 52 omgångar:

11. Modo  68 poäng

12. Västerås 66 poäng

---------------------------------------

13. Björklöven 61 poäng

14. Södertälje !

Detta skulle kunna innebära att vi i sista omgången, borta mot Björklöven, slipper uppleva en direkt avgörande match.  Men, osvuret är bäst.

Nu kör vi över Pantern....

Gulsvart tog chansen, trots spelmässigt mager insats...

Vi plattade till...

Södertälje - Västerås 1-2
Så förbannat skönt. I mitt förra blogginlägg skissade jag på flera olika scenarier efter denna omgång.

"Om gudarna är med oss kan vi idag ta tre nya poäng och åtminstone bibehålla gapet på fyra poäng. Med än mer flyt tar Mora en ny seger idag mot just Björklöven och plötsligt är vi en(1) poäng efter. Jag upprepar. En poäng! Halleluja!"

Uppe i Umeå stred Björklöven tappert. Tog ledningen med 1-0 men Mora vände till 1-3. Löven gav dock inte upp utan gick ikapp till 3-3. Då åker Löven på en utvisning, för många spelare på isen, och Mora hänger 4-3. I slutsekunderna kan sedan Mathias Bromé spika slutresultatet genom mål i öppen kasse fram till 5-3. Tungt givetvis för Löven men till stor glädje för oss Västeråsare.

En lite märklig grej är att Lövens målskyttar bestod av gamla västeråsare. Cody Murphy, Jonas Emmerdahl samt Marcus Jonsson hängde en strut var. Lägg sedan till Bromé i Mora så var det totalt fyra "västeråsare" som nätade. 

Hur ska man då beskriva vår insats i dagens match? Tja, det såg väldigt ängsligt och stelbent ut väldigt länge i matchen. Hela den första perioden var egentligen en provkarta över hur två lag med enorm anspänning och dåligt självförtroende uppträder. Södertälje var lite bättre, hade lite mer puckkontroll, men hade liksom vi svårt att komma till de avgörande lägena. Bäst i Gulsvart den första perioden vill jag påstå att William Wikman var. Frejdig och fartig. Tog sig fram till flera avslut. Satte en puck i överliggaren och en i höger stolpe. 

I den andra perioden tog Södertälje över det mesta. Hampus Larsson, den drummeln, krånglade till det vid ett uppspel. Fick jaga hem och drog då på sig en tripping. Södertälje tackade och stänkte in 1- 0. Strax efter målet valde Christer Olsson att ta en timeout.

Först efter cirka 13-14 minuter av den andra perioden trampade Gulsvart igång och började skapa lägen. Och vilka lägen vi skapade! Med mindre än två minuter kvar lyckades Fish fumla fram(!) pucken till Jonte Berg som la en "bakomryggenmacka" till Jesper Andersson som fick lägga in kvitteringen i närmast tom bur! Jespers första mål i A-laget. Och så lägligt!

Den sista perioden blev den andra ganska lik förutom att Mikael Frycklund inledde med att bryta igenom SSK backlinje redan efter 12(!) sekunder och stänka in ledningsmålet fram till 2-1. En härlig prestation. Precis den start vi behövde. Vi spelade visserligen i powerplay men Frycklund tog helt enkelt saken i egna händer, så att säga. Fin assist på Anton Mylläri.

Efter ledningsmålet handlade det mesta om ren överlevnad. SSK trummade på. Fick långa anfall i vår zon. Stundtals stod vi på hälarna men lyckades allt som oftast boxa ut våra motståndare så de fick halvtaskiga avslutslägen. När det var knappt sju minuter kvar av perioden kom det som kunde blivit nådastöten för oss. Mikael Frycklund var olycklig i en sargduell och vispade upp klubban rakt i nyllet på en SSK-spelare. Solklar utvisning. Dessutom blodvite och 2+2. Tungt! Jag såg redan rubrikerna i VLT framför mig. "Olycklig utvisning på slutet sänkte Gulsvart". 

Som tur var kunde inte SSK nyttja denna chans och det var en mycket lättat Frycklund som efter sin utvisning åkte över till båset och klappade om alla spelare som spelat boxplay.

De sista minuterna blev en gastkramning. Själv satt jag i någon form av fosterställning i fåtöljen och höll andan tills jag blev blå. Henrik Lundberg, denne fenomenale målvakt, kunde dock rädda alla puckar och vi avgick med seger. SEGER! Det var många spelare i Gulsvart som under matchens sista minuter verkligen gjorde allt i sin makt för att stoppa skott. Underbar offervilja. 

Det känns som att föreningen rider vidare på den inslagna vägen efter nyår. Jag vill här påminna om Christer Olssons ord på supportermötet:

- "Vi måste täta defensiven, då har vi chans till poäng i alla matcher"

Det är banalt, det är klyschigt, men samtidigt ack  så sant. Enda plumpen efter detta möte är TAIF på bortaplan. I allt övrigt har det blivit precis som vår tränare önskade. 

Nu väntar en infernaliskt spännande match i ABB Arena då Björklöven kommer på besök. Herregud vilken match det kan bli. Jag längtar redan.

Matchens lirare:

- Henrik Lundberg (Berlinmuren)

- William Wikman (slet som en räv i varje byte)
- Jonte Berg (magisk framspelning)

Bubblare:

- Christopher Fish (för det röda skägget)

Vad ska man då avslutningsvis säga om SSK. Tja, de är inte alls så dumma. Stundtals puckar de runt riktigt fint. Men, de är lite som Timrå. Ser lite veka ut i de avgörande lägena. De skulle behöva lite mer muskler i laget. Det är vad jag tycker. 

Tack för kaffet...

Ta nu chansen, för i helvetet!

Idag ska vi platta till SSK

Outgrundliga äro Gulsvarts vägar denna säsong. En katastrofalt dålig inledning på säsongen lade grunden till många dystra miner. Inte blev det så mycket bättre, någonsin, fram till årsskiftet. Laget sprattlade till några omgångar för att sedan åter sjunka som en sten i tabellen. Avståndet till säker mark bara ökade, och ökade. Som mest var gapet tio poäng upp till lag ovan nedre strecket. Men, det närmast ofattbara håller på att hända. Tack vare en riktigt bra omstart efter nyår, samtidigt som andra resultat gått lite vår väg, har det plötsligt öppnats en dörr till räddning. 

Under samma period som vi lyckats samla på oss en ansenlig summa poäng har Björklöven börjat förlora sina matcher. Gapet har till idag minskat till ynka fyra poäng. Fyra poäng! Med sjutton omgångar kvar att spela!

Om gudarna är med oss kan vi idag ta tre nya poäng och åtminstone bibehålla gapet på fyra poäng. Med än mer flyt tar Mora en ny seger idag mot just Björklöven och plötsligt är vi en(1) poäng efter. Jag upprepar. En poäng! Halleluja!

I nästkommande omgång möter vi........Björklöven!

Kan det bli mer raffinerat än så? Va? 

Om jag för ett ögonblick skenar iväg i mina positiva tankegångar kan vi med andra ord, om två omgångar, tagit oss upp ur brunnen, ur diket, ur ångestdimmorna. Vad säger ni om det? Om två omgångar kan vi i den bästa av världar vinka det negativa kvalspöket adjö, visa fingret, och istället börja snegla uppåt i tabellen.

Sjutton omgångar kvar. Det innebär femtioen(51) poäng att spela om. En himla massa poäng. Det är så många poäng att även om allt går emot de två kommande omgångarna finns chansen ännu kvar. Om än med lite dystrare förtecken. Femtioen poäng. Det är alldeles för tidigt att ge upp. Oavsett. 

Så, nu skriver jag det jag tänker: 

- Ta för i helvetet chansen. 

- Släpp inte möjligheten. 

- Kuka inte ur. 

- Fega inte. 

- Våga och vinn. 

- Släpp handbromsen. 

- Kör in i kaklet. 

- Ta inga fångar. 

- Snälla pojkar för aldrig kyssa vackra flickor!

- Kör!

Så. Det var skönt att få ur sig. Nu förväntar jag mig att våra Gulsvarta spelare kommer ut med blottade hörntänder och bara kör över SSK. Kör över. Plattar till. 

Tack för ordet....

Söndagens matcher

Förlust mot SSK!

Västerås - SSK 1-2

Man vet inte riktigt vad man ska säga, skriva, eller tänka, efter matchen mot SSK. Det känns en aning modlöst. Hör möter vi ett lag som spelmässigt uppträder som ett riktigt bottenlag. Vi för matchen i långa perioder. Vi dominerar avsluten. Vi skapar den ena maffiga målchansen efter den andra. Men ingenting får vi med oss. SSK tycks mest nöjda med att överleva ute på isen. Att ta sig till och från avbytarbåset med hedern i behåll. Endast ett fåtal gånger fram till mitten av den tredje perioden lyckas SSK vaska fram någon målchans av större dignitet. Detta trots att vi själva drar på oss en mängd utvisningar. 

Känslan infann sig rätt snart att detta kommer barka åt helvetet. Kunde man inte få in trissan trots sju-åtta frilägen, ja då är det inte lätt att vinna någon match. 

När vi så äntligen, efter en kavalkad av missade målchanser, lyckas göra 1-0 via ett powerplay, ja då tänds hoppets lampa. När målet dessutom faller sent in i den tredje perioden känns det som att vi till slut ska kunna vinna en match på hemmaplan, igen. Det var liksom länge sedan sist.

Men då står vi för den stora genomklappningen? Istället för energi av vårt ledningsmål tycks hela laget drabbas av ett kollektivt stillestånd. Anledningen till detta är att SSK plötsligt börjar anfalla. De sätter full fart framåt. De kastar helt enkelt av sig livbälten och flytvästar och bara kör. Detta överrumplar tydligen oss fullständigt. Det kom tydligen som en överraskning att SSK faktiskt kunde spela offensivt. SSK radar upp chanser och är flera gånger om nära att kvittera. En kvittering som till slut kommer, helt logiskt, då SSK chansar med spel sex mot fem. 

Vi lyckades alltså dominera matchen ganska ordentligt i 52 minuter mot ett väldigt blekt SSK som släppte till den ena målchansen efter den andra. Fram till vårt ledningsmål hade SSK endast fått iväg två(2) avslut mot vårt eget mål i den tredje perioden. Två avslut! Efter vårt ledningsmål var det SSK som vann skotten med 8 mot 3 de sista sju minuterna av perioden. Snacka om scenförändring! 

Naturligtvis fanns det inte i spelarnas värld att vi skulle bli så oerhört passiva efter vårt ledningsmål. De ville nog annat. Men si så blev det inte. Och varför det blev som det blev istället för att det blev som man tänk det skulle bli, det vet nog ingen. 

- Att vi dessutom brände ett gyllne läge i sudden att avgöra till vår fördel, då vi fick spela powerplay, blev mest en naturlig följd av lagets tillfälliga förlamning. 

- Att vi sedan förlorade på straffar var så självklart att det var givet.

- Är det inte märkligt så det kan bli? 

- På de två senaste hemmamatcherna har vi gjort, hm, ett(1) mål!

Det känns ruttet att vi inte kunde vinna mot SSK. Anledningen är enkel. Vi var det bättre laget långa stunder men kunde inte förvalta vårt pund. Det är direkt illavarslande. Kan vi inte vinna mot ett lag som släpper till högoktaniga målchanser i parti och minut, hur i hela friden ska vi då lyckas mot bättre lag som inte bjuder på samma dukade bord?

Var är målskyttarna? Några av de avslut som togs i avgörande lägen var direkt dåliga. Närmast patetiskt usla. En sak om man tvingar målvakten att sträcka ut i sin fulla längd för att avvärja. En annan om man prickskjuter mitt i magen på densamme! Det kändes som om SSK kunde ställt in en kebab-kartong i målet. Våra avslut hade troligen stött på patrull även då.

Viss spelarkritik ämnar jag även framföra. Gäller en spelare. Ett mysterium till spelare. Jag pratar nu om Niklas Lihagen. Vad är det som händer? Mår inte karln bra? Är han inte fullt fysiskt kurant? En försäsong och inledningen av seriespelet där han var närmast dominant på isen. Vår bäste forward. Nu endast en blek skugga. 

Efterdyningar av matchen blev inte bättre av skaderapporter om Simon Karlsson och Henrik Lundberg. Simon fick sig en tryckare i ett sarghörn under sudden och blev liggande länge innan han tog sig av isen. Henrik Lundberg blev pååkt av Anton Holm och befaras fått en hjärnskakning, Om så är fallet blir han borta från spel ett bra tag. Samme Anton Holm som tacklade Simon Karlsson. Anton Holm som tidigare spelat i BIK Karlskoga. Samme Anton Holm som skickade in både kvitteringen till 1-1 samt satte avgörande målet i straffläggningen. Mycket Anton Holm blev det. 

Plötsligt händer det....

Swehockey

"Vilken dåre som helst kan veta. Poängen är att förstå"

Av: Albert Einstein

SSK - Västerås 0-4

Lite så känner jag mig när jag följer Gulsvart denna säsong. Jag tycker mig veta varför saker händer men förstår inte varför. Lite som det här med att lyssna och höra. Att lyssna innebär inte att man hör. Att höra innebär däremot att man tar första steget mot förståelse. Jag har lyssnat på många kloka personer som försökt förklara fel och brister i lagets spel. Däremot har jag inte hört många förslag om förändringar till det bättre. Ett av de vanligaste argumenten denna säsong har varit att den eller den spelaren varit dålig, ja rent av usel. - Ja, jag vet, kan jag då svara då jag sett samma sak med egna ögon. Men, jag har inte förstått varför!

Efter matchen på bortaplan mot Vita Hästen kände jag någon slags uppgivenhet jag inte tidigare känt när jag följt mitt lag i HockeyAllsvenskan. De två första perioderna var, ja faktiskt, närmast outhärdliga att följa. Kan faktiskt inte minnas när jag senast såg Gulsvart genomföra två så slätstrukna perioder senast. Då, just då, kände jag mest olust. Ville mest bara stänga av, fly, och förtränga det jag sett. Mirakulöst nog skedde en förändring till det bättre i den sista perioden och jag valde att utstå ångesten och följa matchen till slut. Av någon outgrundlig anledning började Gulsvart plötsligt spela ishockey och utmana sitt motståndarlag. Vad hände i periodpausen mellan andra och tredje perioden? Jag försökte förstå. Ställde sig någon spelare upp och höll ett brandtal? Hade man spetsat kaffet? Oavsett vilket blev effekten att laget till slut kunde spela till sig en poäng efter 1-1 vid full tid. Men, hur kunde man komma ut till spel i två perioder och uppträda så oerhört lojt och energilöst? Jag försökte förstå. 

Inför gårdagens match mot SSK var jag därför oerhört spänd. Säkert flera med mig. Vi skulle nu ta oss an ett lag i samma predikament som oss själva. Ett lag som söker vägar att vinna. SSK hade i omgången innan gjort en heroisk match på bortaplan och vänt ett 0-3 underläge mot IKO till seger med 4-3 i sudden. 

Anspänningen var därmed påtaglig då jag slog mig ned i fåtöljen för att följa matchen. Ja, kan man tänka sig! Det var faktiskt en TV-match, denna gång. 

Nästan genast efter första nedsläpp anande jag något som såg annorlunda ut. Först tvivlade jag men efter några byten skingrades mina tvivel. Det såg bra ut! Var det verkligen mitt Gulsvart som nu i nästan varje skär och puckkontakt visade en trygghet och självsäkerhet jag inte sett tidigare denna säsong? När Stefan Gråhns, slog in 1-0 pucken på assist av Rasmus Edström var de sista tvivlen definitivt borta. Trots att vi, i vanligt ordning vill jag påstå, drog på oss några onödig utvisningar i den första perioden kunde vi hålla SSK stången och spelet uppe. Utan att överdriva vill jag påstå att vi såg ut att vara både starkare och tyngre än SSK i spelet fem mot fem. 

När sedan Mikael Frycklund och Daniel Bernhardt hängde var sin kasse i den andra perioden kunde jag för första gången denna säsong slappna av och försöka njuta av Gulsvarts spel. Just då, i slutet av andra perioden, fick jag vibbar av hur vi spelade under ledning av Jocke Fagervall. Strikt defensivt och tydliga avvägningar när man skulle anfalla, ligga på, eller dra sig tillbaka. För första gången denna säsong upplevde jag ett kollektiv på isen som agerade i harmoni.

Naturligtvis gnagde en viss oro inför den sista perioden. Kunde SSK steppa upp och hota oss trots underläge 0-3? Svaret blev "Nej". Visst försökte SSK med alla medel hitta en väg in i matchen. De surrade då och då runt i vår zon som ilskna getingar men i sanning rätt uddlösa. Denna gång, denna kväll, fungerade vår defensiv som det var tänkt. Vi backade hem, ställde upp, och lät våra motståndare yra runt längs sarger. När det behövdes körde vi lite traditionell överbelastning och motade ut de objudna gästerna ur vår zon.

När sedan Marcus Bergman vispade, vevade, slog in 4-0 i powerplay var saken klart. SSK var ett slaget lag och vi kunde för första gången denna säsong defilera hem en trepoängare. 

Någon kanske rynkar på näsan åt en seger mot "svaga" SSK på bortaplan. Låt gå för det. Gärna för mig. Kanske SSK var dåliga, usla, helt ur form. Det förtar dock inte på minsta sätt hur Gulsvart konsekvent och fokuserat genomförde sin matchplan till punkt och pricka. Inte en enda spelare föll ur ramen denna gång. Från målvakt Lundberg till spelare i fjärdelinan gjorde sitt jobb klanderfritt. 

Men då måste jag ställa mig frågan, igen: - Varför? Varför fungerade det plötsligt? Om vi inte förstår blir det svårt att upprepa. Var det återkomsten av Markus Person som avgjorde? Var det de nya kedjeformationerna? Hittade tränarna plötsligt rätt balans i alla formationer? 

En sak är i alla fall fullständigt klar. Laget kommer behöva upprepa gårdagens stabila insats, om och om igen, fram till årsskiftet innan jag vågar tro att faran är över. Först då kan vi, förhoppningsvis, släppa alla tankar om negativt kval.

Matchens lirare: 

- Mikael Frycklund

Istider för Gulsvart

Det är inte nu vi ska vara bra...

Återigen var jag på besök i anrika Scaniarinken för att se Gulsvart spänna musklerna mot hemmalaget  och nykomlingen SSK. SSK som är ett, på pappret, riktigt bra division ett lag. På pappret, alltså. 

När väl matchen rullade igång blev det andra bullar, eller kringlor, om man så vill. Trots att vi själva lyckades ta ledningen via ett pp-mål signerat Lucas Zetterberg blev aftonen mer svart än och gul och svart. Detta trots att vi för dagen spelade i kycklinggula tröjor. 

De ansatser till linjer i spelet som syntes senast i matchen mot Almtuna i Enköping lyste med sin frånvaro. Det var helt enkelt en bedrövlig insats från Gulsvart. Under den första perioden lyckades laget inte få till en enda offensiv tekning, vad jag kan minnas. Anledningen var att vi aldrig lyckades komma till avslut i spelet fem mot fem. Istället var det SSK som bjöds öppna landskap och fick fria åkvägar över isens flesta ytor. Det tyckte de var roligt. SSK tackade för kaffet och åkte åttor på isen runt allt mer frustrerade VIK:are. 

Det finns helt enkelt inte så mycket mer att säga om denna match. Det var en fullständigt usel insats som räddades en liten aning av att laget lyckades börja spela lite mer vägvinnande sista minuterna av den tredje perioden. Men, det var så dags då, kan man säga.

Kan man då dra några som helst slutsatser av det man såg utspelas på isen? Svaret blir nog ett rungande "nej". Det är väldigt svårt att bedöma SSK:s slagstyrka utifrån vår egen lama insats. De såg rörliga och fyndiga ut i sitt anfallsspel men blev aldrig riktigt pressade defensivt. Min spontana reflektion är att SSK spelade som ett bra division-ett-lag. Detta utan ironiska undertoner. Det var full fart framåt som gällde. Frågan är vad som händer när SSK ställs mot lag som sätter stopp på deras framfart redan i mittzon eller sätter press mot deras backar. Svaret på detta får vi givetvis när serien kommer igång.

Nu återstår en(1) match innan serien drar igång. Ett ynka tillfälle att försöka få till ett vägvinnande spel. En enda match att försöka hitta en, eller flera, formationer som kan bära laget.

Istället för att ta fram yxan, sågen, och kasta handduken i sjön redan nu väljer jag att hålla huvudet högt och fortsatt nära en förhoppning om förbättring. Ge laget tio omgångar i serien. Det kommer de behöva innan någon form av eget spel kommer på plats. 

Avslutningsvis upprepar jag något som andra redan påpekat. Denna säsong kommer vi bli oerhört beroende av målvakt/er som står på huvudet. Det kommer inte räcka att ligga på 89-90% i räddningsprocent. Gissar att våra målvakter behöver upp i klass med när Jonas Fransson var som bäst hos oss. Då pratar vi minst 93-95%!

Uppdaterat:
- Glömde skriva om de matchstraff som utdelades. Två till vardera laget. Unge herr Alenbring och gamle(!) Gråhns boxade(!) sig till var sitt matchstraff. Så kan det gå.

För övrigt var kanelbullarna i Scaniarinken stora, kladdiga men tyvärr rätt torra! Betyg 2 av 5. Bättre kan ni....

En seger till, tackar!

SSK behöver en sniper...

Västerås - SSK 3-1

Matchen mot SSK blev ungefär som jag förväntade mig. Vi har nu kommit så långt in på säsongen att man vet väldigt väl vad som bjuds av laget. Ett gediget spel där alla drar sitt strå till stacken. Ett starkt kollektiv där spelare turas om att lysa lite extra. Jag vill påstå att laget just nu utstrålar någon form av harmoni, trygghet, balans, eller vad man nu vill kalla det. Spelarna går ut på isen och gör jobbet. I byte efter byte. Inte mer än så men det räcker faktiskt väldigt långt. 

Under matchen mot SSK såg jag väldigt få individuella misstag av spelarna under matchens sextio minuter. Mindre bra prestationer, ja, men väldigt få misstag som satte lagkamrater i klammeri. Detta, mina kära läsare, är en alldeles utmärkt grund att stå på. 

Min spontana känsla under matchen mot SSK var att laget inte alls hade samma bett, sting, udd, driv som i den tidigare hemmamatchen mot Rögle i ABB Arena. Detta kan naturligtvis ha berott på det motstånd som SSK bjöd på. Faktum är att jag upplevde att SSK bjöd upp till mer kamp över hela isen än Rögle BK. Sett till matchens sextio minuter var vi spelmässigt inte speciellt mycket bättre än SSK men vi gjorde de mål som behövdes för att få det berömda momentumet i matchen. 

Med tanke på att SSK huserar i botten och vi i toppen av tabellen hade man önskat se en större klasskillnad mellan lagen. Så var absolut inte fallet. Som jag skrev inledningsvis gjorde laget en stabil och gedigen insats med få misstag. Det räckte denna gång..

Det som gläder mig mycket, förutom vinsterna, är att några spelare bevisligen lyft upp sig prestationsmässigt. Jag tänker på en spelare som Nick Angell. Nu agerar han på isen på ett sätt som jag förväntat mig. Han är mer rejäl och resolut i egen zon och värderar bättre när han ska spela enkelt eller vara konstruktiv. Det är alldeles utmärkt. 

Fler spelare som jag vill lyfta i denna kategori är Stefan Gråhns, Jonte Berg, Mathias Bromé, Linus Svedlund för att nämna några av våra forwards. Bland våra backar gläds jag över att Hampus Larson och Simon Fredriksson allt mer börjat blomma ut. Tack vare detta anser jag att vår backbesättning ser väldigt homogen ut för tillfället. 

När det gäller målvaktsspelet vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Bjurö eller Fransson? Känns lite som hugget eller stucket. Båda spelar bra när de får chansen, men, både Bjurö och Fransson har släppt förbi sig några "enkla" puckar. Det får inte glömmas bort. Så vilken målvakt som slutligen kliver fram och börja stänga matcher åt oss anser jag ännu oskrivet.

SSK är för mig lite av en gåta. Lite som Oskarshamn. Det dräller av kompetenta spelare i laget men det händer inte så mycket i spelet. Med Bengtsberg som siste utpost har man även fått in en riktigt bra burväktare. Lägg därtill hemvändande Hjelm, en otroligt spelskicklig back, vore det väl då själva den om inte SSK spelar upp sig och är med och slåss och en plats till SHL under vårkanten...

- Kul att Jonas Emmerdahl fick hänga en kasse. Mål ger alltid lite extra råg i ryggen. Något man tar med sig in i nästa match. 

Väl mött...

Tre poäng..

Det var Fagervall-hockey mot SSK!

Så jädra gött,så efterlängtat, så viktigt!

Ungefär så vill jag sammanfatta gårdagens match mot SSK. Inför matchen hade jag lyft fram några punkter där jag ville se förbättringar. Hur blev det med det?

1. Målvaktsspelet

- Här har tränarna något att fundera på. Jonas Fransson magra insats senast mot BIK Karlskoga. Var det ett resultat av bristande defensiv eller svagt målvaktsspel. Hur resonerar man? Ska man låta Fransson fortsätta och förlita sig på att backar och forwards hittar tillbaka till rätt positioner i det defensiva spelet? Det är allom bekant att en målvakt är bra när defensiven i övrigt fungerar. Lite som i handboll. Ett viktigt samspel mellan utespelare och målvakt.

Franssons statistik: 90.89% (8) 18 matcher

Bjurös statistik: 90.00%  4 matcher

Facit: Jonatan Bjurö klev in i kassen och med fenomenalt understöd av övriga spelare gjorde han en mycket stabil insats. Nu gav spelarna varandra understöd hela tiden i egen zon och SSK hade förtvivlat svårt att leta sig fram till bra avslutslägen. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

2. Backspelet

- Nej, det såg inte bra ut senast mot BIK Karlskoga. Vad det berodde på är jag inte man att avgöra. Men rent allmänt såg det lite valhänt och tveksamt ut på en del händer och fötter. Är det forwards som inte gör sitt som skapar denna känsla av tveksamhet? Här måste det upp ett par snäpp för flera av våra backar. Kanske läge att förenkla. Sarg ut? Visst, det ser inte roligt ut alla gånger, men hellre det än att vi fastnar i egen zon. Dessutom önskar man verkligen att våra backar ges möjlighet att hitta forwards med ett snabbt förstapass. På bortaplan är allt tillåtet för att freda egna målet. Skit i finesserna och skicka trissan.

Facit: Ok, det fanns små skönhetsfel även i denna match, men, oj vilken skillnad mot när vi mötte BIK Karlskoga. Väldigt ofta lyckades backarna lirka loss pucken så vi kunde spela oss ur egen zon på ett snyggt och bekvämt sätt. När SSK satte som mest press, ja, då spelade backarna oftast väldigt enkelt. Sarg ut!

- Så ska det se ut!

---------------------------

3. Spelet fem mot fem

- Nej, jag anser inte att Martin Filander fått riktig ordning på vårt spel fem mot fem på isen. Om detta sedan beror på spelarnas oförmågor eller annat är inte lätt att veta. Men vi har generellt svårt att skapa riktigt bra offensivt tryck i denna spelform. Med detta menas att vi inte tillräckligt ofta kommer till bra avslutslägen. Här tror jag det handlar om att spelarna måste bli duktigare på att ge varandra rätt understöd. Att man agerar tillsammans i sina aktioner på isen. Framför allt gör vi alldeles för lite mål i denna spelform. 

Facit: Bra bortaspel. Avvaktande för att slå om till snabba spelvändningar. Vi lyckades skapa en hel del riktigt bra chanser trots korta anfall. Fokus denna gång var att inte tappa folk offensivt. Fungerade utmärkt hela matchen. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

4. Boxplay

- Jag sitter med andan i halsen varje gång vi utövar denna spelform denna säsong. Ok, det är inte alls uselt, men samtidigt inte alls så utstuderat välorganiserat som förra säsongen. Är det månne de större zonerna som ställer till det här? 

Facit: Stabilt! SSK hade tre powerplay utan att kunna hota ordentligt. Tryggt och enkelt spel av alla. Jonte Berg som vanligt oerhört nyttig i denna spelform. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

5. Powerplay

- Vår förstauppställningen är bra. Mycket bra. Jag önskar bara att vi vågar ta fler avslut från backposition. Inte bara Williams kan skjuta från blå. Problemet är inte vår förstauppställning. Det är istället när pp2 kommer in. De har ofta svårt att överhuvudtaget komma in i anfallszon och sätta upp spelet. Hur kan man lösa detta? Vi behöver en andraformation i pp som kan komma in och sätta tryck. Kan man tänka sig att låta Robin Jacobsson och Johan Jonsson spela i pp2? Båda har tillräckliga skills för att kunna hantera detta. Sedan  komplettera  med Fredda Johansson, Broc Montpetit och Mikael Frycklund. 

Facit: Vi fick ett(1) läge för powerplay. Vårt pp2 fick börja. Överraskade med att sätta upp riktigt bra spel. Såg bestämt och distinkt ut. Överraskande bra med tanke på tidigare uppträdanden. 

- Så ska det se ut!

---------------------------

6. Målskyttet

- Det är då själva den. När Mikael Frycklund gör mål gör ingen annan mål. När Fredrik Johansson gör mål, ja då gör ingen annan mål. När Dustin Johner gör mål, ja, då gör ingen annan mål, osv. Det verkar vara en förbannelse detta. Vi har många spelare som borde kunna göra mål, i samma match! Men det verkar som förgjort. Och vad har hänt med Jeremy Williams målskytte? För att inte tala om "stackars" Broc Montpetit som i match efter match skapar lägen utan att få in pucken. Den dagen det lossnar i målskyttet kommer segrar att radas upp. Och då har jag inte ens nämnt Mathias Bromé som lyckas bränna ett jätteläge i varje match, typ! Är det en förbannelse? 

Facit: Tre olika målskyttar i samma match. Kors i taket! Jeremy Williams, Nick Angell och Linus Svedlund. Dessutom var Mathias Bromé delaktig i vårt viktiga 2-1 mål. Linus hängde 3-1 i tom kasse. 

- Så ska det se ut!

Är det inte förbaskat konstigt att ett lag, från match till annan, kan byta skepnad så totalt som vårt kära Gulsvart. Mot BIK Karlskoga var den dominerande bilden av vårt försvarsspel - förvirring och desorientering. Mot SSK var det fokus och total kontroll. Förklara det, den som kan?

Att det finns en ruskigt bra offensiv spets i laget är inget nytt. När vi spelade som vi gjorde igår framkom det med all tydlighet. Till skillnad mot SSK behövde vi inte många sekunder på oss i anfallszon för att skapa ett farligt avslutsläge. Tydligen är vi betydligt bättre på "snabba anfall" än "uppställda". Förklaringen är iofs ganska enkel. Vid snabba omställningar hinner inte motståndarna organisera sig. Det finns utrymme för att komma till avslut. Vid uppställda, längre anfall, hinner motståndarna gruppera sig i en försvarsbox och stänger då till alla ytor.

Är vägen till framgång på hemmaplan att spela bortaspel? Låta motståndarna äga mer puck för att istället fokusera på omställningsspel? Köra Drillo-fotboll, helt enkelt!

För er som är för unga, eller som glömt bort, kommer här en förklaring:

"Drillos filosofi som fotbollstränare har varit omdebatterad, både i Norge och i utlandet. Spelstilen går ut på zonförsvar, låg press och snabba spelvändningar. Speciellt känd blev han för den så kallade "Flopassningen". Den gick i sin enkelhet ut på att försvarsspelarna skulle slå långa bollar över mittfältet till en luftstark forward (som ofta var Jostein Flo, därav namnet), som skulle nicka bollen tillbaka till andra offensiva spelare som snabbt skulle komma till avslut mot mål. Kritikerna menade att denna form av fotboll var destruktiv och tråkig, men Drillos resultat visade att även en liten fotbollsnation som Norge med korrekt strategi kunde hävda sig internationellt" [Källa]

Bloggens tre Gurkor:

- Nick Angell, som äntligen spelade så balanserat både defensivt och offensivt som vi förväntat oss!

- Per Helmersson, som visade att han visst är en back att räkna med.
- Robin Jacobsson, som allt mer börjar se ut som den backförstärkning vi önskade oss!

Bloggens Gurkburk:
- Johan Jonsson, bara för att han hela tiden håller en bra nivå, i match efter match. Nu fattas bara att han får lite mer offensiva uppdrag.

Hoppsan! Det blev fyra backar, men, vad gör det en dag som denna då defensiven blev vårt vinnande vapen!

Match igen - SSK

Så har det gått några dagar sedan den senaste förlusten och nu ska grabbarna in i ringen igen. Den snöpliga förlusten är säkerligen förträngd och nu siktar laget på en vinst. Som jag skrivit tidigare kommer alla matcher fram till jul vara av karaktären "vinna eller försvinna". Med det läge vi har i tabellen är det bara segrar som räknas. Visst kan man trösta sig med att tabellen är jämn och att "alla slår alla" men det undantar inte det faktum att vi måste börja vinna själva - igen. Vi behöver en streak med matcher där laget kommer upp i prestation och bärgar poäng. De må vara ett, två eller tre poäng. Men poäng måste vi ha i varje match framöver. Med varje ny poäng kommer per automatik lite mer mod ingjutas i truppen. Spelarna får med sig en dos positiv energi från en match till en annan.

Det finns, i mina ögon, ett par saker som måste fungera bättre kommande matcher för att drömmen om ett avancemang uppåt i tabellen ska hållas levande:

1. Målvaktsspelet. 

- Här har tränarna något att fundera på. Jonas Fransson magra insats senast mot BIK Karlskoga. Var det ett resultat av bristande defensiv eller svagt målvaktsspel. Hur resonerar man? Ska man låta Fransson fortsätta och förlita sig på att backar och forwards hittar tillbaka till rätt positioner i det defensiva spelet? Det är allom bekant att en målvakt är bra när defensiven i övrigt fungerar. Lite som i handboll. Ett viktigt samspel mellan utespelare och målvakt.
Franssons statistik: 90.89% (8) 18 matcher
Bjurös statistik: 90.00%  4 matcher

--------------------

2. Backspelet.

- Nej, det såg inte bra ut senast mot BIK Karlskoga. Vad det berodde på är jag inte man att avgöra. Men rent allmänt såg det lite valhänt och tveksamt ut på en del händer och fötter. Är det forwards som inte gör sitt som skapar denna känsla av tveksamhet? Här måste det upp ett par snäpp för flera av våra backar. Kanske läge att förenkla. Sarg ut? Visst, det ser inte roligt ut alla gånger, men hellre det än att vi fastnar i egen zon. Dessutom önskar man verkligen att våra backar ges möjlighet att hitta forwards med ett snabbt förstapass. På bortaplan är allt tillåtet för att freda egna målet. Skit i finesserna och skicka trissan...

--------------------

3. Spelet fem mot fem

- Nej, jag anser inte att Martin Filander fått riktig ordning på vårt spel fem mot fem på isen. Om detta sedan beror på spelarnas oförmågor eller annat är inte lätt att veta. Men vi har generellt svårt att skapa riktigt bra offensivt tryck i denna spelform. Med detta menas att vi inte tillräckligt ofta kommer till bra avslutslägen. Här tror jag det handlar om att spelarna måste bli duktigare på att ge varandra rätt understöd. Att man agerar tillsammans i sina aktioner på isen. Framför allt gör vi alldeles för lite mål i denna spelform. 

Fem mot fem: 32 mål (22 omgångar) Snitt: 1,5 /match

En man mindre: 3 mål (22 omgångar)

Powerplay: 20 mål (22 omgångar)

--------------------

4. Boxplay

- Jag sitter med andan i halsen varje gång vi utövar denna spelform denna säsong. Ok, det är inte alls uselt, men samtidigt inte alls så utstuderat välorganiserat som förra säsongen. Är det månne de större zonerna som ställer till det här? 

Vår stats i denna spelform: 78.35 (10)

--------------------

5. Powerplay

- Vår förstauppställningen är bra. Mycket bra. Jag önskar bara att vi vågar ta fler avslut från backposition. Inte bara Williams kan skjuta från blå. Problemet är inte vår förstauppställning. Det är istället när pp2 kommer in. De har ofta svårt att överhuvudtaget komma in i anfallszon och sätta upp spelet. Hur kan man lösa detta? Vi behöver en andraformation i pp som kan komma in och sätta tryck. Kan man tänka sig att låta Robin Jacobsson och Johan Jonsson spela i pp2? Båda har tillräckliga skills för att kunna hantera detta. Sedan  komplettera  med Fredda Johansson, Broc Montpetit och Mikael Frycklund. 

Vår stats i denna spelform: 25.32% (3)

--------------------

6. Målskyttet

- Det är då själva den. När Mikael Frycklund gör mål gör ingen annan mål. När Fredrik Johansson gör mål, ja då gör ingen annan mål. När Dustin Johner gör mål, ja, då gör ingen annan mål, osv. Det verkar vara en förbannelse detta. Vi har många spelare som borde kunna göra mål, i samma match! Men det verkar som förgjort. Och vad har hänt med Jeremy Williams målskytte? För att inte tala om "stackars" Broc Montpetit som i match efter match skapar lägen utan att få in pucken. Den dagen det lossnar i målskyttet kommer segrar att radas upp. Och då har jag inte ens nämnt Mathias Bromé som lyckas bränna ett jätteläge i varje match, typ! Är det en förbannelse? 

Då jag följer våra konkurrenter flitigt står jag fast vid att vi har ett spelarmaterial som kan jämföras, spelare för spelare, med vilket annat lag som helst i Hockeyallsvenskan. Vi är inte ett dugg sämre, på pappret, än tex Malmö eller Rögle. Problemet för oss just nu är att våra spelare uppvisar en oförmåga att leverera prestation på tillräckligt hög nivå, samtidigt. Det är alltid något som brister under matcher. Lite som det klassiska med att en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. 

Vi ska dock ha i minne att det som försatte oss i denna prekära situation är:

- Premiärförlusten mot Vita Hästen och den efterföljande bortamatchen mot SSK. Noll poäng efter två omgångar. Ingen rolig start.

- Omgång sju till tolv då vi endast tog två(2) poäng. Här svajade det till ordentligt. Sex matcher i rad då det mesta gick åt skogen.

Efter omgång tolv håller vi  jämna steg i poängplockandet med alla andra lag. I flera fall har vi tagit fler poäng. Detta är dock en klen tröst då vi ligger näst sist i tabellen i skrivande stund. 

--------------------

Törst man hoppas på att det senaste tillskottet i truppen, Jan Urbas, ska fortsätta att leverera som i de första två matcherna?

--------------------

Då jag är en obotlig optimist, för det mesta, räknar jag kallt med att laget överraskar genom att sno åt sig alla tre poäng i morgondagens match.

--------------------

Nu kör vi!