Beröm och kritik, i lagom doser spelare för spelare..

Siffror, statistik, i en röra..

Jaha, så sitter man här med verkligheten i sitt knä. Det blev mer pannkaka än sol även om jag tröstar mig med att våren, och solen, är i antågande. Efter femtiotvå omgångar får vi nu kämpa för att behålla vår status som lag i näst högsta divisionen genom ett spännande och ovisst kvalspel. Själv sitter jag lugnt i båten. Är för stunden övertygad om att vi kommer klara av även denna prövning. Trots allt gick vi, föreningen, genom skärselden redan innan denna säsong. Ett negativt kval är intet att jämföra med en ytterst oviss rekonstruktion. 

Trots en säsong som inneburit mer sorg än glädje har jag nu för avsikt att ge uttryck för mina egna tankar när det gäller spelares prestationer fram till dags datum. Det gör sig inte så lätt, minsann. En anledning till detta är naturligtvis de berg-och-dal-bane-prestationer både lag och spelare uppvisat. Det är inte lätt för någon spelare att hålla en jämn prestationsnivå i ett kollektiv som svajar betänkligt prestationsmässigt från gång till annan.

Det första som slår mig när jag börjar nagelfara statistiken spelare för spelare är att några har presterat bättre än vad jag trodde! Min granskning kommer självklart bli lite haltande då det inte är så många spelare kvar i truppen från föregående säsong. 

Det andra som slår mig, när jag tittar på tidigare säsongers laguppställningar, är att vi denna säsong spelat utan en tongivande förstaformation. Istället vill jag påstå att vi denna säsong kämpat oss fram med en andra, en tredje, och två fjärdeformationer. Vi har helt enkelt saknat den spets i laget som vi tidigare varit så bortskämda med under en lång rad av säsonger.

Minns även hur vår sportchef Andreas Appelgren uttryckte sig när han byggde årets trupp. "En kärna av mer etablerade spelare omgivna av unga mer oprövade som ska sätta personrekord i prestation". En tanke god som någon utifrån de ekonomiska förutsättningar som var givna. Frågan jag ska försöka besvara är om denna önskan uppfylldes. Lyckades de unga, mer oprövade, sätta personrekord i prestation? Det får bli en subjektiv bedömning. 

Nåja, låt oss börja med att se hur de "gamla" spelarna levt upp till förväntningar. Spelare som tidigare säsonger haft en mer undanskymd(!) roll men som nu förväntades leda laget. Detta skrivet utan en tanke på att ringakta deras tidigare roller i laget.

Stefan Gråhns säsongen 15/16  6|21|27

Stefan Gråhns säsongen 16/17  9|16|25
Matcher 52|52

Fredrik Johansson 15/16    8|17|25

Fredrik Johansson 16/17  12|15|27
Matcher 36|52

Christopher Fish 15/16    17|6|23
Christopher Fish 16/17    8|15|23
Matcher 49|47

Eddie Davidsson 15/16      8|11|19
Eddie Davidsson 16/17    12|10|22
Matcher 43|52

Niklas Lihagen 15/16      7|9|16
Niklas Lihagen 16/17      6|9|15
Matcher 41|44

Lucas Zetterberg 15/16          0|0|0
Lucas Zetterberg 16/17     10|12|22
Matcher 22|49

Linus Svedlund 15/16     3|9|12
Linus Svedlund 16/17     5|7|12
Matcher 52|49

Hampus Larsson 15/16     1|3|4
Hampus Larsson 16/17     3|3|6
Matcher 52|52

Anton Mylläri 15/16         2|10|12
Hampus Larsson 16/17     4|12|16
Matcher 36|48

Alexander Lindelöf 15/16      1|1|2
Alexander Lindelöf  16/17     0|3|3
Matcher 15|45

Jonte Berg 15/16         0|5|5
Jonte Berg 16/17         3|2|5
Matcher 47|30

Mikael Frycklund  15/16       9|12|21
Mikael Frycklund  16/17     11|16|27
Matcher 50|51

Totalt poäng alla spelare 16/17: 205
Snitt per spelare 16/17: 17

En ganska intressant statiskt, tycker jag. På sitt sätt överraskande. Ovan nämnda spelare har, förutom Lucas Zetterberg, varit väldigt stabila i sin poängproduktion. De har i det närmaste hållit exakt samma nivå som den tidigare säsongen.

Notabelt:
- Fish har vänt på siffrorna. Förra året många mål, denna säsong många assist! Varför har det blivit så?

- Lucas har fått betydligt större roll i laget. Har mosat in många mål och poäng i powerplay. Dessutom mer än dubbelt så många matcher under denna säsong.

- Frycklund spelade som bekant i Asplöven förra säsongen men gör nu sin poängmässigt bästa säsong i HA. Han får vara med "gamlingarna" på tidigare meriter i föreningen.

- Har utelämnat en spelare som Johan Jonsson då denne varit skadad till största delen denna säsong.


Utifrån ovan redovisad statistik vill jag bestämt hävda att dessa spelare, med undantag av Lihagen, har presterat på förväntad nivå. Däremot inte på ö n s k a d nivå! Viss skillnad. Jag, och fler med mig, hoppades att dessa spelare skulle orka med en nivå till just denna säsong. Ur det perspektivet är jag lite missnöjd. Men, som sagt, det är inte prestationen hos dessa spelare som nu försatt oss i negativt kval även om de i mina ögon gärna fått producera lite mer.

-----------------------------


Nu går vi vidare och tittar på de komplementspelare som värvades in till denna säsong. Några kom tidigt andra lite senare. Några via try-out, andra fick kontrakt direkt. Det dök även upp en och annan lånespelare under säsong. Gemensam nämnare: Spelare som skulle blomma ut och sätta personliga rekord. Undantaget då vår spetsvärvning(!) Chris Langkow.

Jimmie Jansson 16/17 3|8|11
Matcher 51

Marcus Bergman 16/17    8|7|15
Matcher 49

Rasmus Edström 16/17 2|6|8
Matcher 45

Jesper Andersson 16/17 1|0|1
Matcher 40

Daniel Bernhardt 16/17  4|1|5
Matcher 28

William Wikman 16/17 4|4|8
Matcher 28

Simon Karlsson 16/17 3|9|12
Matcher 24

Kalle Jellvert 16/17 0|1|1
Matcher 17

Chris Langkow 16/17    0|3|3
Matcher 13

Gustav Ahnelöv 16/17 1|1|2
Matcher 19

Christoffer Jansson 16/17 0|2|2
Matcher 18

Hampus Wallin 16/17 1|0|1
Matcher 12

Totalt poäng alla spelare 16/17: 69
Snitt per spelare 16/17: 6


Som synes att rätt magert poängutfall på denna grupp av spelare och här ligger nu en förklaring till att säsongen blev som den faktiskt blev. Andreas Appelgrens fingertoppskänsla fick sig en smäll, kan jag med visst fog påstå. Antingen det eller så lyckades inte Christer Olsson att få spelarna att blomma ut som förväntat. En annan förklaring kan helt enkelt vara att spelarna inte hade potential att blomma ut! Trots detta tycker jag det finns några spelare som får godkänt i denna grupp:

- Simon Karlsson, inte helt lätt att komma in i konkurrerande klubb mitt i säsong. Åkte dessutom på skada efter några matcher och fick starta om. Ur det perspektivet en godkänd poängskörd.

- William Wikman, alltid på språng. Tyvärr fick nog inte den gode Wikman det understöd som var det bästa alla gånger. En sådan speedig forward måste få puckar på bladet, i fart. Något som sällan hände.

- Jimmie Jansson, växte under säsong. Från valpig till stabil. En tänkt offensiv back som fått lägga mest energi på defensiven och oftast gjort det bra.

- Marcus Bergman, kom in som en frisk fläkt. Rejäl, resolut, och vägvinnande i sitt spel. Dock försvann han prestationsmässigt över tid. Poängproduktionen närmast upphörde.

Även om jag nu ger dessa spelare "godkänt" har de levererat för lite poäng för lagets bästa. De har med andra ord inte varit dåliga men inte heller tillräckligt bra. De har inte presterat "personbästa" i varje match, helt enkelt.


Avslutningsvis i min spelargenomgång kommer jag nu till de som underpresterat, på riktigt:

- Chris Langkow, kom in som en tänkt välgörare och räddare. Har bara spelat tretton matcher men det innebär inte att man undgår kritik. Är man tänkt som spets måste man leverera. Så enkelt är det. Ur det perspektivet ett monumentalt misslyckande. Dock har han ännu chansen till upprättelse. Blommar han ut i kvalet och leder oss till nytt kontrakt är mycket förlåtet!

- Kalle Jellvert, lån från Örebro. Gav osynlige mannen ett ansikte! Förväntade mig mycket mer av spelare som står på gränsen till spel i SHL.


-----------------------------


Ännu en liten jämförelse:
Säsongen 15/16 total poäng för de 13 främsta i interna poängligan: 310
Säsongen 16/17 total poäng för de 13 främsta i interna poängligan: 227
Minus: 26.77%

Säsongen 15/16 total poäng för 14 - 25  i interna poängligan: 62
Säsongen 16/17 total poäng för 14 - 25  i interna poängligan: 43
Minus: 30.65%

Total poäng 15/16 spelare 1- 25 i interna poängligan: 372
Total poäng 16/17 spelare 1- 25 i interna poängligan: 260
Minus: 30.11%

Ur detta kan man utläsa att vi under denna säsong tappat både i gungor och på karuseller. Dels har de bästa spelarna tillsammans producerat mindre poäng samt övriga har inte lyckats kompensera detta poängbortfall. Vi har kort sagt varit lite för dåliga både i toppen, mitten, och botten. Något som vi också sett med egna ögon under innevarande säsong. Nu kommer inte detta som någon större överraskning, egentligen. Man kan se detta poängtapp som något synnerligen naturligt om man har den västen på. Förhoppningen denna säsong var sannolikt att "övriga spelare" skulle orka bidra liter mer.

- Men återigen, jag har inte känslan av att alla spelare slog personbästa i alla matcher, och då måste man fråga sig, varför?

Jag kan inte direkt påstå att jag blivit klokare av att sammanställa detta blogginlägg. Det enda jag gjort är att presentera lite siffror och statistik. Statistik som kan tolkas efter viss behag. Som bekant kan statistik understundom vara utmärkt till att ge understöd för ens egen tes. Man redovisar helt enkelt de siffror som stödjer den egna agendan. Men sån är inte jag, nej nej. Nu gäller att gå vidare. Ställa de rätta uppföljande frågeställningarna. Men det pallar jag inte med just nu. Det tar jag i nästa inlägg. Så får det bli!

En given fråga blir givetvis - vem ska AVGÅ!

På återläsande...

Pantern saknade lite klös, och Jonte Berg!

Swehockey

Västerås - Pantern 4-2

Inför gårdagens match var jag som vanligt lagom ambivalent. Onsdagsmatchen mot Västervik satt nämligen kvar på näthinnan. Om vi inte orkade ladda om inför den matchen, hade nu laget hunnit ladda om inför mötet mot Pantern?

Som vanligt passade jag på att spankulera runt i ABB Arena Nord innan match. Alltid lika roligt att träffa på lite folk och surra inför matcher. Denna gång stötte jag på den alltid lika välklädde och vältalige Andrew Fish. Tillsammans försökte vi analysera det mesta. Vi var både två besvikna över insatsen senast mot Västervik och var precis lika oroliga inför kvällens match. Innan vi skiljdes åt sa jag till Andrew att han inte skulle oroa sig. Att det skulle ordna sig. Ibland får man bara en känsla. En känsla av att saker och ting kommer räta upp sig. Dessutom fanns det en viss logik i mitt tänkande. Vi är lite av ett varannan-dags-lag. Det var helt enkelt dags för en gedigen insats igen. Kort sagt, det var varannan dag.

När det gäller matchen är det egentligen inte så mycket att orda om. Under vissa sekvenser av matchen kändes Pantern oerhört starka. De drev på spelet och skapade rätt skapligt tryck mot vår kasse. Pantern står för en tung och rak ishockey med förvånansvärt mycket fart. Så även denna kväll.

Trots att vi öste på rätt bra i den första perioden och vann skotten med 16 - 6 föll det inga mål. Det fanns åtminstone ett par tre lägen som borde resulterat. I den första perioden fick man inte någon känsla av att Pantern är ett topplag. Kanske det var vår desperation som skördade segrar.

I den andra perioden började målen trilla in. I en något tilltrasslad situation, efter bra tryck mot Panterns kasse, kom pucken ut till Albin Jansson som förtjänstfullt tryckte in trissan till 1- 0. Albins första mål i Gulsvart.

Målet blev lite av en signal till Pantern som började öka tempot allt mer. Vi hamnade allt oftare i egen zon och fick freda oss med alla tillgängliga medel. Efter ett boxplay kom dock kvitteringen. Mitt i ett byte hittade Pantern en spelvändning och spelade sig blixtsnabbt fram till ett fint läge och satte kvitteringspucken i nät. Henrik Lundberg var nog inte helt nöjd med att den pucken gled in. Han var med på avslutet och täckte isen mot sin högra stolpe men puckuslingen gled försmädligt in över mållinjen. Små marginaler. Dock var det fullkomligt rättvist att Pantern kvitterade då de tagit över händelserna på isen till stor del. 

Det fanns sekvenser i den andra perioden då jag blev direkt orolig över om laget verkligen skulle orka stå emot Panterns allt aggressivare och tunga offensiva. 

En situation i den andra perioden som kunde blivit direkt matchavgörande, för oss, slarvades bort. Vi fick, aningen billigt, chansen att spela fem mot tre när matchuret stod på 37 minuter. Istället för att ta vara på den chansen och sätta sig i förarsätet lyckades vi slarva bort chansen. Istället för uppställt spel fem mot tre blev det utvisning på Simon Karlsson och spel fem mot fyra. Naturligtvis får man inte slarva bort chanser likt denna i de matcher som nu återstår.

Jag pustade verkligen ut efter den andra perioden. Vi hade några tunga byten i egen zon som kunde ha resulterat i flera mål för Pantern.

Den tredje perioden blev, som vanligt, otroligt spännande. Pantern fortsatte att driva på i spelet och vi fick ägna mycken energi till att freda oss. Extra roligt då att vi lyckades hitta en väg till att göra 2-1. Fredrik Johansson tog ett varv i offensiv zon, hittade Jimmie Jansson som klev in några meter från blå, och dundrade in trissan. 

Aningen oförtjänt sett till spelet på isen men vem bryr sig? Det är målen som räknas. Flest mål vinner.  

Direkt efter vårt ledningsmål ökade Pantern trycket rejält mot vår egen kasse. Det tog inte mer än två minuter, där vi till stor del var fastnaglade i egen zon, innan kvitteringen kom. Det sved som satan även om det var helt logiskt. Pantern spelade riktigt bra i sekvensen som ledde fram till målet.

Den stora frågan blev nu om vi verkligen skulle orka distansen ut. Innan jag ens hunnit tänka färdigt i detta spörsmål kom nästa mål signerat Jonte Berg! Upprinnelsen till målet var en rejäl uppåkning av Chris Langkow som slängde in ett skott mot Panterns målvakt ur snäv vinkel. Pucken hamnade hos Jimmie Jansson som drog iväg ett slagskott mot mål. Där stod, och ingen vet varför, Jonte Berg och fick pucken på sig så ett den singlade in i mål. Makalöst bra!

Pantern svarade med att genast plocka ut målvakten och belönades med ett nytt mål i baken då Jimmie Jansson lyfte pucken från egen zon ned i den övergivna och tomma kassen. Så skönt!

Summering: 

- Som jag redan nämnt fanns det sekvenser i matchen där jag trodde vi skulle få hissa vit flagg. Stundtals i den andra perioden såg vi trötta och slitna ut. Så även i delar av den tredje perioden. Trots detta lyckades laget hela tiden hitta vägar att freda sig mot Panterns anstormning. När man även hittade vägar till några "enkla mål" var kvällen räddad.

- En stor del av förtjänsten ska tilldelas klacken och publiken som i mitten av den tredje perioden drog igång ordentligt på läktaren. Detta mitt i en period då vi såg ordentligt tröttkörda ut på isen. Detta stöd kom utomordentligt vältajmat då det synbart fick många spelare att ta i lite extra. Där kunde man verkligen snacka om "den sjätte utespelaren". 

- Enligt min prognos(gårdagens inlägg) hade vi endast 25% vinstchans mot Pantern. Med andra ord var dessa tre poäng lite mer än vad jag förväntade mig. Oavgjort hade varit gott nog mot ett så pass starkt lag som Pantern. Tre poäng, närmast en gudagåva:)

- Blondie lät som vanligt nere vid sargkanten!

Vem som får kvala nedåt...och SSK har ännu chansen..

GurkOlle analyserar och spekulerar

Att spekulera kring vilket lag, förutom SSK, som får den tvivelaktiga äran att hålla sig kvar i HockeyAllsvenskan genom ett negativt kval är intressant och spännande. Spänning är något vi supportrar vill ha. Spänning och dramatik är själva essensen. Utan den kunde vi alla istället roat oss med muralmålning eller korgflätning. 

Jag är naturligtvis inte ensam i min strävan att spekulera i denna sak. Många är skickade att försöka men få är förunnade att få rätt. Oavsett detta kommer jag nu att breda ut mina tankar och ge mig in i denna spekulativ zon. 

Först och främst vill jag dela upp alla lag i olika svårighetsgrupper. Detta utifrån respektive lags position i tabellen. Vinstchans är helt enkelt hur stor möjlighet vi och Björklöven har när vi möter lag från respektive grupp.

Grupp 1

Som exempel tillhör Mora en egen kategori just nu. Varför? Jo, av den enkla anledningen att de mer eller mindre är klara för den HockeyAllsvenska finalen och därmed kan spela väldigt avslappnat. De behöver inte jaga livet ur sig varje match. De har råd att förlora.

Vinstchans: 10%

Grupp 2

Nästa kategori av lag är BIK Karlskoga, Pantern, Timrå, och i viss mån Västervik, som alla rent teoretisk ännu har chansen att nå en andraplats i tabellen och därmed finalspel mot Mora.

Vinstchans: 25%

Grupp 3

Här återfinns alla de lag som kämpar om att klara av en plats i playoff. Tingsryd, AIK, Vita Hästen, Almtuna, Oskarshamn och Modo. 

Vinstchans: 50%

Grupp 4

Här hittar vi de två lag som i dagsläget kämpar, omgång efter omgång, för att undvika den trettonde platsen i tabellen. Västerås och Björklöven

Grupp 5.

I ensamt majestät ståtar SSK i denna kategori.

Låt oss då titta på vårt eget spelschema återstående sju omgångar:

2017-02-17 19:00 Västerås - IK Pantern

2017-02-19 16:00 Oskarshamn - Västerås

2017-02-21 19:00 Västerås - Tingsryds 

2017-02-23 19:00 AIK  - Västerås

2017-02-27 19:00 Västerås - Vita Hästen

2017-03-01 19:00 Västerås - Södertälje 

2017-03-03 19:00 Björklöven - Västerås

Vi möter därmed två lag från Grupp 2, tre lag från Grupp 3, ett lag från respektive Grupp 4 och Grupp 5.  Kort sagt så möter vi lag som in in till sista omgången kommer att ha väldigt mycket att spela för. Nå finalspel, klara playoff, eller undvika plats tretton. Däremot tror jag inte borta respektive hemmaplan kommer vara avgörande för något lag i denna slutfas av serien. Nu kommer det handla väldigt mycket om dagsform och mental inställning. 

I mina spekulationer finns även en Joker i form av - Modo! Eller kanske en Svarte Petter! Modos form är sviktande. Stryk senast borta mot SSK. Stryk matchen innan mot, just det, Västerås. Två raka torsk mot bottenlag. Under en tid trodde jag även Vita Hästen skulle kunna bli indragna i bottenstriden men det tycks man nu kunna avskriva. Detta trots att Hästens avslutningsprogram inte är att leka med. Så, jag avskriver Vita Hästen här och nu. Om de trots detta blir inblandade inför de sista omgångarna tas detta emot med stor tacksamhet.

Mitt grundtips blir därmed att Björklöven och Västerås är det två lag som kommer slåss fram till och med sista omgången om att undvika negativt kval, med Modo som dark horse!

Nåja, nu går jag vidare. Vad är ett rimligt poängutfall för respektive lag de sista sju omgångarna? Låt oss räkna lite på det.

Västerås - Pantern (Grupp 2)

Vinstchans 25%

Oskarshamn (Grupp 3) - Västerås

Vinstchans 50%

Västerås - Tingsryds (Grupp 3)

Vinstchans 50%

AIK (Grupp 3) - Västerås

Vinstchans 50%

Västerås - Vita Hästen (Grupp 3)

Vinstchans 50%

Västerås - Södertälje (Grupp 5)

Vinstchans 75%

Björklöven Grupp 4) - Västerås 

Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 7*3=21

Genomsnittlig poängchans i procent: 50%

Utfall: 10-11 poäng

Totalt: 66-67 poäng efter 52 omgångar

------

Låt oss då titta på Björklövens återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO (Grupp 3) - Björklöven

Vinstchans 50% 

Björklöven - Karlskoga(Grupp 2)

Vinstchans 25%

Timrå (Grupp 2) - Björklöven

Vinstchans 25%  

Björklöven - Almtuna (Grupp 3)

Vinstchans 50%  

Pantern(Grupp 2) - Björklöven

Vinstchans 25% 

Mora (Grupp 1) - Björklöven

Vinstchans 10%  

Björklöven - Västerås (Grupp 4)

Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 7*3=21

Genomsnittlig poängchans i procent: 33%

Utfall: 7 poäng

Totalt: 61 poäng efter 52 omgångar

Om SSK går rent de sista sju omgångarna kan de komma upp i 63 poäng. Med andra ord ska vi inte räkna bort Södertälje riktigt än. Större under har hänt i idrottsvärlden!

-----

Då är det dags att räkna in Modo, Svarte Petter, i denna sanslöst väl beskrivna avslutning av säsongen 16/17 i HockeyAllsvenskan:

MODO - Björklöven (Grupp 4)

Vinstchans 50%

MODO - Vita Hästen (Grupp 3)

Vinstchans 50%

Västerviks (Grupp 2) - MODO

Vinstchans 25%

MODO - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%

Mora (Grupp 1) - MODO 
Vinstchans 10%

Timrå (Grupp 2) - MODO

Vinstchans 25%

Almtuna ( Grupp 3) - MODO

Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 7*3=21

Genomsnittlig poängchans i procent: 33,5%

Utfall: 7 poäng

Totalt: 68 poäng efter 52 omgångar

Notera att Modo är det lag som möter flest lag från de högre rankade grupperna 1 och 2. Notera även att både Modo och Björklöven möter Mora. Ett Mora som mycket väl kan bli den biljett till framgång som Löven(!) behöver. Det finns en uppenbar risk att motivation slår klass i näst sista omgången då Löven spelar mot Mora på bortais.

Det finns all anledning för oss själva att skrälla i de återstående omgångarna. Pantern hemma i dagens match är exempel på detta. Det har varit väldigt jämna matcher mellan oss denna säsong trots avståndet i tabellen. Det är närmast ett måste att vi vinner mot Panter och därmed behåller momentumet gentemot Löven!

Jag summerar och basunerar därmed ut att tabellen kommer se ut på följande sätt efter spelade 52 omgångar:

11. Modo  68 poäng

12. Västerås 66 poäng

---------------------------------------

13. Björklöven 61 poäng

14. Södertälje !

Detta skulle kunna innebära att vi i sista omgången, borta mot Björklöven, slipper uppleva en direkt avgörande match.  Men, osvuret är bäst.

Nu kör vi över Pantern....

Snart i en blogg nära er...

Jaha, då sitter jag här. Sitter och funderar igen. Anledningen är förstås att jag ska göra det utlovade. En bedömning av våra forwards prestationer så här långt i seriespelet. Känns som ett alldeles utmärkt tillfälle då laget nu har några extra dagar med träning innan match mot Vita Hästen i Norrköping. Jag kommer göra min bedömning utifrån samma kriterier som i tidigare inlägg om våra backar.  Med andra ord huruvida spelare levt upp till mina förväntningar.

Förutom detta har jag för avsikt att se över vilken poängproduktion respektive kedjeformation uppnått fram till idag. Då utgår jag naturligtvis från de formationer som nu är aktuella. Med tanke på att jag lyfte fram viss kritik mot två kedjeformationer i gårdagens inlägg kan det vara vara klädsamt att få lite mer fakta i målet. 

Bara en sådan sak som att Fredrik Johansson plockar en hel del assistpoäng(10) och därmed ligger på en delad andraplats i assistligan. Det är inte illa. Inte nog med det. Samme spelare leder den totala poängligan när det gäller spel i powerplay! Nio av totalt fjorton poäng just den spelformen. Med andra ord kan spelare som inte syns så mycket i sin formation ändå bidra med många nyttiga poäng totalt sett. Nu menar jag inte att Fredrik inte syns i sin formation men jag hoppas ni förstår mitt resonemang.

Men, snart kommer mera..

Eftertankar #3

Hönan eller ägget, ägget eller hönan?
Om detta tvistar de lärda. Hönan eller ägget. Det ena en förutsättning för det andra. Frågan är om vi kommer få ett svar?

Applicerar vi denna filosofiska frågeställning till lagidrott så infinner sig ungefär samma känsla av famlande i ovisshet. Sportchef eller tränare? Spelartrupp eller ledare? Styrelse eller tränare? Sponsorer eller sportchef?

Vad är egentligen viktigast för att uppnå framgång? Vem är viktigast? Kan man projicera fram den enskilt viktigaste framgångsfaktorn i ett lyckat lagbygge? Följer man det som skrivs i massmedia har de allra flesta sportjournalister en fallenhet för att ständigt söka de enkla svaren och lyfta fram detta som den svurna sanningen. Det är enkelt, bekvämt, och begripligt ty så vill vi läsare och konsumenter ha det. Framför allt vill nog sportjournalister ha denna ordning. Genom detta framstår de själva som allvetande och sittandes på sanningen.

- Tillåt mig tvivla. Åtminstone en aning.

Låt mig ge ett exempel. Under förra säsong flaxade Karlskrona omkring och ställde förhandstipsen på skam. Ett tänkt bottenlag envisades med att ligga i toppen av tabellen. Landets samlade expertis vore eniga. Framgångsfaktorn var Jan Karlsson. Så enkelt var det. Klappat och klart och övriga åsikter inte av intresse eller värde. Det var tränaren som var den avgörande framgångsfaktorn. Punkt och slut. 

En annan föreningen, SSK, föll till föga inför denna otvetydiga sanning och rekryterade raskt nämnde demontränare till sitt eget gagn och nytta. Resultatet kan nu beskådas. SSK degraderas till en nivå de aldrig tidigare varit i närheten av. Jan Karlsson deporterades visserligen i slutfasen av grundserien men skadan var redan skedd.

Vad säger då facit om detta? I min bok är detta ett exempel på att sanningen är mer komplex och outgrundlig än vad herrar sportjournalister vill göra gällande. Bevisligen var Jan Karlssons kompetens inte tillräcklig. (Eller, var det fel spelare?)

Nu kommer säkerligen vissa läsare protestera mot detta mitt exempel och istället lyfta fram en annan aktör som ansvarig till Karlskronas sportsliga framgång. Nämligen Sportchefen! Karlskrona blev säsongen 2013/14 begåvad med en sportchef som tidigare huserat i massor av år i BIK Karlskoga. En viss Stefan Bengtzén.

De sportjournalister som tidigare, oförbehållsamt, lyft fram Jan Karlsson som Karlskronas helbrägdagörare bytte nu, hastigt och lustigt, fot och åsikt. Sanningen var nu, istället, att det var den karismatiske och förtrollande Stefan Bengtzén som var den egentliga framgångsfaktorn! En sportchef vars CV byggde på fjorton(!) säsonger i BIK Karlskoga utan större sportsliga framgångar. Ett BIK Karlskoga som harvade sig fram, säsong efter säsong, utan någon egentlig peak rent sportsligt. Som mest/bäst tog man sig till spel i Kvalserien säsongen 2011/12. 

Denne sportchef, denne Messias, som rekryterades till Karlskrona, lyckades på endast en säsong(!) lägga den grund som sedan ledde till spel i SHL säsongen 2014/15! Samme sportchef som under sitt nuvarande uppdrag närmast lyckades få sitt Brynäs att hamna i negativt kvalspel!

Hänger ni med i mitt resonemang? Jag gör det knappt ens själv. Men vad jag vill försöka lyfta fram är faktumet att det är närmast omöjligt att hävda det ena eller det andra. Återigen, vi hemfaller oftast att söka efter den enkla lösningen: 

- Bara vi får en bra tränare, då löser det sig!

- Med en bra/bättre sportchef, då löser det sig!

- Med bättre sponsorer, då löser det sig!

Alternativt:

- Med en bra målvakt, då löser det sig!

- Med ett bra powerplay, då löser det sig!

..etc, etc.

Så, vad är egentligen viktigast för att lyckas med ett lagbygge?

- Sportchefen

- Tränaren

- Ledarna

- Föreningen

- Sponsorer

- Traditioner

Om svar anhålles.....

Eftertankar #1

Tack och hej, leverpastej!

Det blev en snöplig sorti för oss denna säsong. Ett antiklimax av episka dimensioner. I någras ögon det största misslyckandet i klubbens historia. En mental genomklappning som symboliserar den förlorarmentalitet som genomsyrat vår föreningen de senaste åren. Visst har jag förståelse för dessa formuleringar, alla dessa uttryck för den kollektiva besvikelse vi alla känner. I sanning blev det en väldigt mager utdelning när det gällde som mest.

För den som vill går det sjävklart att leta syndabockar ur det kollektiv som nu står med skammens rodnad på sina kinder. Helt uppenbart har inte alla spelare presterat på den nivå som krävdes för att uppnå den uppsatta målsättningen.

Mitt i denna bedrövelse måste man dock lyfta fram ett argument som har en viss bärighet och ger en fingervisning om sakers tillstånd: -Vi har mött motståndare som varit väldigt skickliga!

Det finns en gammal tes som säger att man är inte bättre än vad motståndarna tillåter. Någonstans där går det att finna en del av förklaringen till vårt egna misslyckande. Vi har helt enkelt inte lyckats spetsa till våra insatser på isen på samma sätt som våra motståndare. Till stor del beroende på att våra motståndare varit ofina/skickliga nog att stå i vägen och därmed grusa våra egna ambitioner.

Ur ett mer taktiskt perspektiv vill jag nog drista mig till att påstå att vi blev sönderlästa av våra motståndare. De lyckades hitta ett sätt att ta udden av vår spets på ett mycket effektiv sätt. Hur ska man annars kunna förklara att vårt powerplay som stundtals var både charmant och effektivt under grundserien föll platt till isen under dessa slutspelsmatcher! Svaret är sannolikt att vi inte hade förmågan till förändring när våra motståndare hittat nyckeln till att stoppa vår poängproduktion. Vi körde helt enkelt fast i invanda hjulspår.

Den gemensamma känslan jag hade med många andra besökare i ABB Arena  under dessa slutspelsmatcher var densamma. Vi upplevde att laget, kollektivet, körde på i byte efter byte men utan att någonsin hitta den rätta vägen. Det blev liksom aldrig någon riktig stuns, spets, i agerandet. Det var ”något” som fattades! Ett tecken på att denna hypotes äger sin riktighet är den enormt magra utdelning vi fick trots ett relativt stort övertag i puckinnehav och skottstatistik.

Rent generellt gjorde vi egentligen bara en riktigt dålig insats under dessa nio matcher. Det var match nummer fyra borta mot Rögle. Där föll vi igenom ordentligt. I allt övrigt var vi minst lika bra som våra motståndare förutom det allra viktigaste: - Vi kunde fan inte göra mål trots mängder av chanser!

En snabbanalys av våra olika lagdelar över säsong:

-   Offensiven var stundtals bra, men, vi gjorde för få mål. 

-   Defensiven var ok långa stunder, men, vårt boxplay havererade under slutskedet. 

- Målvaktsspelet var inte dåligt, men, inte tillräckligt bra för att vi skulle kunna vinna de mest avgörande matcherna.

- Powerplay var lysande för att bli närmast genant dåligt när det gällde. 

Summerar man det hela så var vi inte speciellt dåliga men inte heller tillräckligt bra. Det blev lite väl mycket mellanmjölk över hela agerandet av laget.

I nästa inlägg ska jag försöka analysera hur våra spelare lyckats under denna säsong. Spelade de tillräckligt bra, hur såg formkurvan ut, presterade som mest när det verkligen gällde..

Ve och elände....

Rögle - Västerås 6-1

Efter den meriterande segern med 3-0 på hemmaplan i match nummer tre fick jag känslan av att laget hittat en väg tillbaka. Ett sätt att städa bort förlorarstämpeln som präglat laget. Under den första perioden i gårdagens match fanns ännu den känslan kvar. Vi hade hygglig kontroll på Rögle och gjorde en i stora delar godkänd insats. Men, så kom period nummer två och tre. Scenariot blev plågsamt likt det som hände i match fyra mot KHK på bortaplan. Vi tappade det mesta. Framför allt tappade vi fokus(!) och förlorade i de avgörande momenten på isen. Det var som om luften, energin, tog slut, igen. En oanständigt tråkig utveckling i matchen.

Där Rögle hela tiden såg bestämda och resoluta ut tenderade vi till att bli försiktiga och ängsliga. Som om vi inte riktigt trodde på vår egen förmåga. 

När Rögle gick mot mål, då gick de mot mål med buller och bång. Inget tjafs. När Rögle försvarade framför eget mål, så gjorde man det med kraft och pondus. Inga tveksamheter. 

Spelare för spelare anser jag, fortfarande, att vi har ett minst lika bra lag som Rögle. Kanske är jag naiv och subjektiv, rent av partisk, men så anser jag.

Det som skiljde var att Rögles spelare tycktes ha en annan drivkraft som banade väg fram till avgörande avslut. 

Summerar man matchen, rent spelmässigt, så tycker jag märkligt nog att vi gjorde en helt ok insats. Vi hade ungefär lika mycket av spelet, lika många avslut, pucken lika länge. Den stora skillnaden, lagen emellan, var dock att Rögle var överlägsna oss i alla avgörande moment på isen.

Rögle hade:
- färre egna misstag
- stabilare målvaktsspel
- bättre avslut

Det är naturligtvis inte bra, på något sätt, att förlora med 1-6 i en match där vi förväntades vara med ända in i kaklet. En sådan förlust sätter sig utan tvekan som en tagg i foten på alla spelare. En smärtsam påminnelse om att det räcker inte att spela bra i matcher av denna dignitet.

För att vinna matcher i en matchserie gäller andra kriterier än under serielunken. Här gäller att prestera det allra bästa samtidigt som man är beredd att tillgripa medel, alla tillåtna medel, för att nå sitt mål. Men det räcker inte där. Varje spelare måste vara självuppoffrande på en nivå som aldrig tidigare. Det finns inte längre något som "gör ont" på isen. Att vara beredd att "käka puck" är en träffande beskrivning av vad som behövs.


Självklart finns det inte en enda spelare i truppen som inte vill annat än vinna. Det är jag övertygad om. Förhoppningsvis lyckas laget plockar fram rätt demoner till nästa match. Fylla på kropp och själ med positiva bilder som lyfter enskilda spelare till precis rätt nivå.

Ur mitt perspektiv handlar det nu om hur väl våra ledare runt laget lyckas mobilisera ny kraft, nytt mod, för att laget, kollektivet, ska kunna göra en helgjuten insats och hålla vår gemensamma dröm och spel i SHL vid liv...

Krossa Rögle

Torsk i Karlskoga...

Han fick inte göra mål denna gång
men är säker glad ändå!

Det blev torsk igen mot BIK Karlskoga. Tredje raka mot detta "bonnagäng". Till skillnad mot förra bortamötet släppte vi bara till ett mål i röven genom aningen klumpiga utvisningar under den första perioden. Johan Johnssons puck-out när han skulle rensa i boxplay var egentligen fenomenalt i sitt utförande. Ett kraftfullt slagskott(!) från egen förlängd mållinje som tog pucken tvärs över hela isen, cirka 55 meter, och hamnade i nätet ovan plexit bakom en skadeglad hemmamålvakt. Det kan man verkligen kalla en rejäl Puck out of bounds or unplayable. Naturligtvis kunde BIK Karlskoga nyttja detta fem mot tre och sätta ledningsmålet även om målet såg en aning märkligt, eller, turligt ut. Gissar att Karlskogingarna gärna påstår att det var en intränad variant.  Backskott från Alexander Ytterell som missar(!) mål men pucken studsar ut vid andra stolpen där Marcus Nilsson petar in trissan i öppet mål. 

Med andra ord ett liknande scenario som vid det förra bortamötet då vi bjöd BIK Karlskoga möjligheten att göra två snabba mål i den första perioden genom rätt klantiga utvisningar.

Efter sitt ledningsmål tog BIK Karlskoga över händelserna på isen och skapade flera lägen att göra mål. Det blev inte direkt lättare för oss att komma in i matchen då Stefan Gråhns bjöd på ännu en Puck out of bounds or unplayable när det återstod någon minut av den första perioden. Vi fick vara tacksamma att vi kom undan den första perioden med endast ett mål i baken.

Till den andra perioden kom vi ut på ett bättre sätt och satte stundtals bra tryck i BIK:s försvarszon. Vi fick möjlighet att spela flera powerplay utan att få in trissan i nät. Det var inget större fel på vårt powerplay annat än att de allra flesta avslut var alldeles för lättlästa för Joel Gistedt i hemmakassen. BIK var skickliga på att skärma av, täcka ytor, vilket gjorde att de flesta avslut fick tas ur sämre lägen. 

Under den andra perioden inträffade två saker som direkt påverkade matchens utgång:

- Vi tilldömdes en straff som Stefan Gråhns missade.

- Dustin Johner tacklade Carl Berglund i ryggen med matchstraff som följd.

Att vi missade straffen var inte hela världen. Betydligt värre då att Dustin Johner fick utgå för resten av matchen. Som alla vet är han den som oftast tar de bästa avsluten i powerplay. Avsaknaden av honom märktes i de powerplay som vi senare fick. De blev alla lite väl uddlösa trots bra spel.

Vad jag då säga om den tackling som Johner utdelade? Inte mycket mer än att på den TV-bild jag hade, via Hockeyallsvenskan, såg inte tacklingen speciellt regelvidrig ut. Visst, det var en Checking from behind och därmed en utvisningssituation. Att det slutade med 5 min + match kom dock som en överraskning efter överläggning mellan domarna. Jag drar gärna en parallell till den tackling som Evan McGrath utdelade på Erik Andersson i ABB Arena tidigare i höst. Inte heller den tacklingen upplevde jag som speciellt regelvidrig men vi vet alla hur utgången blev. McGrath blev avstängd fem(5) matcher! Med andra ord får vi invänta Disciplinnämndens dom i detta ärende. Det kan bli allt från ingenting(!) till rätt många matchers avstängning som påföljd...

(Här kan man läsa om mina tankar kring den tacklingen och det efterföljande straffet)

- Summerar jag den andra perioden så gör vi en helt godkänd insats men är alldeles för veka, tama, värdelösa, i våra avslutslägen!

Den tredje perioden blev ungefär som den andra. Vi äger mycket spel, vi håller mycket puck, vi snurrar i BIK:s försvarszon men har fortsatt evinnerligt svårt att komma till riktigt heta avslutslägen. Tiden rinner iväg och känslan av att vi inte ska räcka till intensifieras. När det är knappt två minuter kvar av matchen får BIK till ett kontringsläge och lyckas, naturligtvis, få in ännu ett mål. Ridå! Vi tar ut målvakten i ett fåfängt försök att komma ikapp men precis som mot KHK hemma senast resulterar detta med ännu ett mål i arslet. Dubbel ridå, typ!

Lite extra smolk i denna bittra förlustkalk var att domaren valde att fria för en tackling på Jonte Berg i slutskedet av matchen. Det var BIK:s Fredrik Ericsson som stötte fram i vår zon med avsikten att stänga vägen för Jontes försök att ta sig ur egen zon med puck. Fredrik kom troligen lite fel och i sin iver att förhindra att bli överspelad slängde han upp handskarna(!) som träffade Jonte rakt i ansiktet. Jonte försvann ur bild(!) liggandes vid sargkanten men spelet fortsatte utan att domaren blåste av spelet. 

- Om domaren tagit utvisning i den situationen hade vi definitivt inte förlorat med 0-3. Så mycket törs jag säga!

Efter, och även under matchen, höjdes många röster om att Carl Berglund filmade. Man ville göra gällande att han förstärkte situationen genom att ligga kvar på isen och därmed påverkade domarnas bedömning. Om detta vet jag naturligtvis intet. Jag har ingen aning om huruvida Carl Berglund är en filmare eller om han verkligen var så pass omskakad av smällen att han behövde tid på sig för återhämtning. Det jag vet är att regelverket är så konstruerat att om en spelare skadas så kan påföljden mer kraftfull.
- Det vore djupt olyckligt om spelare utnyttjar denna "klausul" medvetet för att påverka domaren till ett hårdare straff!

Ska jag summera vår insats så tycker jag vi gör en fullt godkänt insats spelmässigt. Däremot såg vi, som jag redan nämnt, besvärande klena ut i våra avslut. Det är direkt oroväckande att vårt powerplay inte genererade ett enda mål! Avsaknaden av Jeremy Williams gjorde sig denna gång allt mer påmind. När inte heller Dustin Johner fanns med blev det än värre. Då har jag inte ens nämnt att vi numera saknar en viss Conny Strömberg:)

BIK Karlskoga såg stabila ut matchen igenom. De höll ihop sina lagdelar på ett bra sätt. Deras defensiv var klasser bättre än senast vi möttes. Till råga på allt hade de nu en riktigt bra målvakt. Jag har sedan säsongen startade trott på BIK som ett topplag. Nu har de bevisat att de är det...

Gott Nytt År!

Förlust...

Västerås - KHK 1-3 

Det blev dessvärre inte som jag förväntat mig. Eller, jo lite. Vi var inte alls så pigga och rappa i offensiven som i tidigare matcher på hemmais och då räckte vi inte till mot dagens motståndare KHK. Endast fjärdeformationen med Jonte Berg och Mathias Bromé i spetsen lyckades med viss regelbundenhet skapa lite chanser offensivt. I allt övrigt såg det lite avslaget ut. Det var som om det inte brann i skallarna på spelaren denna gång. Så tyckte i alla fall jag. 

Tänker inte skriva så mycket mer just nu.

Återkommer under morgondagen med ett mer genomtänkt och fullödigt inlägg där jag lyfter fram mina tankar om varför det gick som det gick.....

God Natt!

Åttonde raka då Hästen föll

Västerås - Vita Hästen 4-2

En i det närmaste perfekt genomförd hemmamatch mot gästande Vita Hästen som inte hade mycket att sätta emot i denna drabbning. Deras matchplan var tydlig från start. Backa hem, som vanligt, framför sitt mål och hålla motståndarna utanför slottet och chans till bra avslutslägen. Igelkotts-hockey i all sin prydno. Tråkigt att se. 

Taktiken belönades dock då vi hade rätt svårt att komma till riktigt bra avslutslägen under den första perioden som slutade mållös. 

I den andra perioden klev vi på än hårdare mot Hästen som fick allt svårare att freda sig på ett kontrollerat sätt och därmed började dra på sig utvisningar. Via två utvisningar lyckades vi till slut få hål på den för dagen mycket duktige Axel Brage i Hästen-målet. Vid bägge tillfällena var det Jan Urbas som höll sig framme. Man kan utan att överdriva påstå att det var spel mot ett mål i den andra perioden. Sällan har vi dominerat en matchbild som fullständigt som den andra perioden mot dagens motstånd. Att det inte blev fler mål på alla chanser som skapades får tillskrivas lika delar oflyt som bra målvaktsspel.

Den tredje perioden förflöt på ungefär samma sätt. Hästen visade dock större vilja att anfalla men fastnade oftast i vårt stabila försvar och fick intet uträttat. Vi fortsatte dock att skapa bra chanser och till slut kunde Eddie Davidsson, mycket rättvist, skicka in 3-0 på pass från en mycket hårt arbetande Dustin Johner.

Där kändes matchen stängd, men, Marcus Eriksson och Vita Hästen ville annat. Inom loppet av knappa tre minuter lyckades Hästen göra två mål på två chanser och matchen öppnades upp. Efter Marcus Erikssons 1-3 reducering tilldömdes vi en straff då vår ettermyra Mathias Bromé drogs ned framför mål. Den efterföljande straffen tog Jan Urbas hand om men fick se sitt skott träffa kryssribban istället för att gå in i nättaket. 4-1 där och matchen hade varit stängd på riktigt. Men istället kunde Hästen peta in 2-3 och skapa dramatik i matchens slutskede.

Till saken hör att innan Hästen gjorde sitt 2-3 mål hade vi minst två jättechanser att peta in vårt fjärde mål. 

Lyckligtvis kunde vi hålla undan och dessutom få in ännu ett mål precis i slutsekunderna då Mikael Fryklund aningen turligt fick se sitt utlägg från egen zon kana ända in i det övergivna Hästen-målet.

Summerar jag matchen så var vår seger odiskutabel sett till det enorma spelövertag vi hade över hela matchen. Att det ändå blev spännande på slutet får tillskrivas en kombination av skicklighet och slump från Hästens spelare. Samt en hel del flyt. Flyt i det avseendet att pucken inte ramlade in i deras egen kasse när vi tryckte på som mest. Med en "normal" utdelning på alla våra chanser skulle vi ha vunnit denna match komfortabelt med fyra-fem måls marginal. Så stor klasskillnad var det på lagen denna gång.

Denna statistik understryker den dominans vi hade i matchen:

Intressant att se att vårt spel flöt på hela matchen trots att spelare utgick och andra fick hoppa in. Conny Strömberg och Nick Angell klev av under matchens gång. Stefan Gråhns tog Strömbergs roll i vår första pp-uppställning och hanterade den rollen perfekt. 

Idag fungerade vårt pp bättre, om än inte perfekt, jämfört med matchen senast mot Mora. Inte dåligt att vi idag kommer upp i 50% trots att vår viktiga pp-spelare, Jeremy Williams, är fortsatt skadad. Det lovar minst sagt gott!

Överlag gör alla spelare en gedigen insats i dagens match. Självklart kan man lyfta fram Jan Urbas för sina mål men även en spelare som Linus Svedlund måste uppmärksammas. Så ung men så mogen i sitt spel. Väldigt lik en viss Marcus Ljung i sitt sätt att agera på isen. Det är ingen dålig jämförelse, om jag själv får säga det..

Sjunde raka mot Mora

Västerås - Mora 3-2
Storstilat att våra underbara spelare i Gulsvart bärgade ännu en trepoängare. Trots detta vill jag lägga fokus på annat än själva matchen. Vill ägna lite tid till reflektion.

För inte allt för länge sedan under denna milda, trista, regniga höst stod laget på randen till en sportslig katastrof! Vi huserade i tabellens botten och inget ljus syntes i mörkret som lägrat sig över oss alla. 

Det blev inte lite stormande i sociala medier, på forum, och anspråk restes på att det skulle "vidtas åtgärder". Dessutom skulle, i vanlig ordning, både ett och två huvuden rulla. Föreningen svarade med ett "åtgärdspaket" som ingen egentligen förstod innebörden av. Sportchefen valde att avsluta en del kontrakt och värvade några nya spelare. Men i stort såg det mest som förgjort ut. Vi stod där och stampade, i botten, och inget hopp om bättring syntes vid horisonten.

- Nu ligger vi på tredje plats i tabellen efter sju raka segrar!

Förklara det det som kan?

Jag kan inte!

Jag har nog, sannerligen, försökt.

Vad är hemligheten med denna omvandling från ett loosergäng till vinnargäng?

Vilken faktor X har haft störst inverkan på denna remarkabla förvandling? Är det så löjligt enkelt som att det handlar om "de små detaljerna"? Det där flosklerna som tränare brukar slänga ur sig efter match. "Vi tummade på detaljerna" säger de ofta! "Vi gör inte det vi kommit överens om", säger de också! "Vi måste bli noggrannare", eller, "vi måste minimera våra misstag". I motgångens stund uttalanden som föga tröstar en supporter efter förlust. 

Jag har i min bekantskapskrets folk med genuina kunskaper om det taktiska spelet ishockey. De berättar gärna om bågar, passningsskugga, avlastning, understöd, och vräker ur sig olika taktiska analyser som får en annan att tappa andan. Man får plötsligt insikten att spelet där ute på isen är så mycket mer än att åka skridskor och skjuta trissan i mål. Rena vetenskapen, ta mig tusan!

- Det är kanske det som skiljer oss åt. Vi som betraktare och de som har insikt och kunskap!

Vi åskådare/supportrar vill säkerligen förenkla. Det handlar bara om inställning. Eller att åka skridskor. Då löser sig allt. Lite så, kanske? Det kanske är just därför vi har alla dessa experter som flankerar kommentatorerna under sändning. Deras uppgift är troligen att sprida ett visst ljus i vår okunskap även om mycket de säger låter lite väl mycket mumbo-jumbo, typ! 

Oavsett vad som ligger bakom vårt lags omvandling är jag mäkta imponerad. I matchen mot Mora tyckte jag att vi stundtals spelade, ursäkta uttrycket, som skit. Likt förbaskat stod laget med segern i hand när slutsignalen gick. Vi spelade inte bra särskilt långa sekvenser i matchen. Spelet haltade tvärtom betänkligt. Powerplay var uselt. Backspelet svajade av och till. Men vi vann, igen! 

Vi vinner alltså inte för att vi plötsligt spelar en jädra bra ishockey i sextio minuter. Vi vinner inte för att vi minimerar misstagen. Vi vinner inte för att vi följer det man kommer överens om. Men, vi vinner!

Jag måste dock erkänna att den sista perioden var en mycket väl genomförd period. Trots att Mora hade ambitionen att jaga ikapp, sätta press, så lyckades vi till deras stor förtret lyfta vårt eget spel. Det var vi som förde matchen trots att Mora gjorde allt för att jag ifatt. Det var banne mig riktigt bra gjort!

Så frågan kvarstår: - Varför vinner vi nu men inte då med tanke på att vi vinner fast vi fortfarande gör lika mycket fel nu som då? (Detta gäller de tre senaste matcherna, förstås...)

Den som kan förklara detta vinner en valfri Keps från Myrorna!