Målgörare ska göra mål...

"Loppan" under sin tid som Leksing, antar jag!

Det är en gammal sanning. Målgörare ska göra mål. När senast hade vi en "målgörare" i Gulsvart. En spelare som smällde in puckar på löpande band. Per automatik. I sömnen. På rak arm vill jag backa tillbaka till Stefan "Loppan" Hellkvist. Om jag inte minns fel gjorde han sista matchen fredagen den 5 mars 2010 då vi mötte Almtuna. 

"Det är imponerade att Hellkvist gjort 172 poäng på 175 allsvenska matcher och 400 poäng på 581 elitseriematcher utan att spela fysiskt i den mycket fysiska sporten ishockey. Det säger mycket om ”Loppans” enastående speluppfattning och känsla för spelet och pucken."

[Svenska fans]

"Loppan" hade den unika egenskapen att dyka upp där pucken låg lös runt målet och så hade han gjort ett mål, igen! En förbluffande och unik egenskap.

Backar jag än lite till dyker en viss Pär Albrandt upp i mitt minne. Vad sägs om säsongen 2008/09 när han på 42 matcher stänkte in 28 mål och hade assist till ytterligare 49! Totalt 77 poäng på dessa matcher. Hysteriskt! Visst, han hade viss hjälp av Niklas Olausson som var hans parhäst i kedjan. Olausson som samma säsong satte assistrekord för HockeyAllsvenskan med sina 59(!) assist! Därutöver gjorde han 15 mål och skramlade ihop totalt 71 poäng. Vilken duo?

En annan spelare som hade bra produktion var Patrik Juhlin. Inte lika fantastisk som ovan nämnda men ändå aktningsvärd och stabil mål och poängproduktion över tre säsonger:


Vad har vi då haft för utpräglade målskyttar de senaste säsongerna? Tja, en var Christopher Fish som säsongen 2015/16 plötsligt började göra mål som aldrig tidigare på seniornivå. Han klämde in godkända 17 strutar.

Säsongernas säsong 2014/15 Hade vi Dustin Johner som hängde 23 kassar och assisterade till lika många. Dock gjorde han 17 av dessa i powerplay. Jeremy Williams lyckades göra 26 mål säsongen 2013/14 varav 8 i powerplay och därtill 20 assist.

Vad finns det då för gemensam nämnare mellan dessa utpräglade(!) målskyttar? Varför gör vissa spelare mer mål än andra? Naturligtvis ökar sannolikheten till mål om en spelare får delta i powerplay men i grunden måste det finnas någon speciell egenskap. När det gäller Williams var det hans fantastiska slagskott! Dustin slog ofta till mitt framför mål. Albrandt kunde skapa chanser på eget bevåg tack vara eminent teknik med puck och klubba. Olausson var mer playmaker, en fantastisk sådan, som hellre passade än gjorde mål. Patrik Juhlin hade sin fart, skridskoåkning, som gav honom en fördel. Fish, slutligen, gjorde många mål på ren jävla vilja. De hade olika förmågor, egenskaper, som de nyttjade på bästa sätt, vill jag säga. Ett bra skott, näsa för målet, bra teknik, eller rätt inställning. Fyra olika egenskaper som var för sig bar frukt. 

Självklart finns det andra spelare inom den tidsrymd jag nämner som producerat mål och poäng på ett anständigt sätt. Tycker dock mitt urval på ett bra sätt beskriver olika typer av framgångsrika målskyttar som representerat vår förening.

Om vi då tar oss en titt i dagens laguppställning. Finns där någon potentiell "Olausson" eller "Juhlin"? Nu är det inte så lätt att jämföra då vi nu spelar i en lägre division och därmed har ett urval av spelare med sämre potential. Detta inte skrivet för att på något sätt nedvärdera våra underbara spelare i truppen. Men det är ett faktum. Vi ska dock inte glömma bort att det i dag vimlar av framgångsrika spelare i HockeyAllsvenskan, och även SHL, som slog igenom under sin tid i Hockeyettan. 

Så, åter till min frågeställning. Finns det någon som kan axla mantel som målskytt i dagens trupp? Fredrik Johansson är ett säkert kort. Han har redan stänkt in 10 baljor på de första 13 matcherna. Det är helt okey. Men sen då? Fredrik Hetta har gjort 6 mål. Sedan är det lite mer magert. Flera spelare, fyra stycken, står på fyra mål. Sedan ett gäng på tre, och så vidare. Vi kan därmed slå fast att vi har många olika målskyttar man endast en, Fredrik Johansson, som producerar med tillräckligt stor regelbundenhet för att kunna iklä sig epitetet som målskytt!

Den, eller de,  spelare som jag ser kan kliva fram och bidra än mer i målskyttet är framför allt Oscar Pettersson och Marcus Bergman. Här finns det ett rejält sparkapital. Just nu klarar vi oss fin-fint med att många spelare gör mål då och då. Det är också en styrka. Däremot inbillar jag mig att vi behöver få igång fler "målskyttar" ju längre säsongen framskrider. Förstå om dessa två herrar börjar få utdelning samt att Niclas Lehmann och Kevin Weiskog börjar göra mål respektive fler mål. Då jävlars!

Det finns, som jag ser det, en härlig potential att plocka ut ur det här laget. Då har jag inte ens nämnt våra offensiva backar som fortsatt kommer bidra med poäng och mål!

Tack för visat intresse...

Vi grisade till det lite mot grisarna..

Glad gris idag...

Västerås - BIK Karlskoga 3-2

Första sju-åtta minuterna mot BIK Karlskoga lovade mer. Dock uteblev målen. Då blev det lite som vanligt. Ängsligt och lite tveksamt. När sedan gästerna fick utdelning på det första(!) riktiga anfallet i vår egen zon i minut nummer nio kändes det tungt. Gustaf Thorell avlossade ett alibiskott ur dålig vinkeln och pucken letade sig in under en förvånad Jonas Fransson. "Ett bra hockeymål", sa Leffe Strömberg, expertkommentator på Viasat. "Ett riktigt skitmål", ansåg jag. Rent av en målvaktstavla av den gode Jonas Fransson. Den pucken skulle naturligtvis aldrig fått slinka in. Efter målet fick gästerna mod i barm och flyttade upp spelet allt oftare i vår egen zon. Fransson hann revanschera sig genom att parera några knepiga avslut som kunde resulterat i fler baklängesmål. 

I slutet av perioden lyckades Jeremy Williams dra på sig en ytterst onödig utvisning i anfallszonen. Det kostade ännu ett mål i baken. BIK som inte har något fungerande powerplayspel gjorde mål i powerplay. I brist på bra powerplay dög det denna kväll utmärkt med att skjuta ur dålig vinkel för att kvittera ut mål. Denna gång var det Linus Fröberg som hittade ett hål genom Fransson. Till Fransson försvar ska sägas att han inte fick mycket hjälp av sina backar i just den situation.

- Vilket mörker, vilken öken! Underläge 0-2 efter första perioden trots att vi började så bra. 

Den andra perioden gjorde inte mig övertygad om att vi skulle kunna vända på matchen. BIK hittade rätt i sin forechecking, sitt styrspel, och avväpnade vår offensiv genant enkelt till största delen. Vi kom inte någonstans, helt enkelt. Vi såg flata ut i vårt uppträdande. Hela den andra perioden bestod i ett sökande att komma till någon form av avslut mot BIK:s mål. Den inkomne Jonathan Bjurö, som ersatte Jonas Fransson, fick parera ett antal frilägen när det fumlades med pucken vid egna uppspel. Våra egna riktigt farliga lägen mot BIK:s kasse kunde räknas på ena handens tumme. Men så, efter lång väntan, fick äntligen Jan Urbas ett läge där pucken skickades in bakom en duktig Joel Gistedt i gästernas mål. För en gångs skull satte vi lite tryck mot deras mål och belönades för detta. Underbart skönt. Reducerat till 1-2 och hoppets lampa tändes.

- Det som var direkt oroväckande under period två var oförmåga att skapa längre anfall!

Tredje perioden utvecklades till en lång kamp mot ett allt mer tröttkört BIK Karlskoga. De höll tappert stånd långt in i perioden med genom att dra på sig utvisningar gav de oss till slut chansen att vända på matchen. Vårt powerplay som den senaste tiden varit rent ut sagt uselt gav äntligen utdelning igen. Dustin Johner kvitterade till 2-2 och en poäng var räddad.  När sedan BIK:s Henrik Björklund lite oturligt(!) drog på sig en utvisning öppnades dörren på vid gavel för en vändning av matchen. Trots ett lite stapplande powerplay fick till slut Jeremy Williams ett kanonläge att avlossa bössan mitt i slottet och 3-2 var ett faktum. Att det skottet hittade förbi alla spelare som stod framför mål var banne mig en ren sinkadus. För inte kunde den gode Jeremy ha siktat i någon pytteliten lucka? Nej, jag tror han bara "blundade och sköt" denna gång.

På slutet tog BIK ut målvakten och fick till ett makalöst bra läge att kvittera. En situation som var skrämmande lik den mot KHK senast. Då blev missen kostbar eftersom KHK utnyttjade läget till att göra segermålet i sudden. Nu räddades vi av en fenomenal räddning av Bjurö. Små marginaler, typ!

Jag är oerhört glad över att laget lyckades vända gårdagens match. Det vittnar om styrka. Under den tredje perioden infann sig känslan av att spelarna gick mer på vilja och adrenalin. De gick in i varje situation med mer pondus och glöd. Det fanns ett visst mått av desperation i spelarnas agerande. Precis de egenskaper som jag efterlyste i ett tidigare inlägg. Det kändes bra. Utan dessa inslag i vårt spel vinns inga matcher. 

Något att ta med sig från matchen:

- Vi har två riktigt bra målvakter. Idag sviktade den ene, då regerade den andra. Perfekt!

- Jeremy Williams hittade nät!

- Jan Urbas gjorde äntligen mål igen!

- Broc Montpetit fick spela med Jan Urbas och Fredrik Johansson i senare delen av matchen - då hände det saker.

I segeryran ska vi dock inte glömma bort att det BIK Karlskoga vi lyckades vinna mot just nu är inne i en tyngre period. En formsvacka, helt enkelt. Med många spelare på skadelistan tycker jag de bjöd upp förvånansvärt bra. Med lite flyt kunde de tagit med sig både en eller två poäng från matchen. Spelmässigt var vi inte mycket bättre. Skillnaden denna gång var att vi äntligen fick lite medflyt i våra inbördes möten denna säsong...

- Förövrigt noterar jag att en del BIK:are ansåg att vi spelade grisigt. Att det var därför vi vann matchen. Vad säger man om det? Nöff, nöff, kanske?

Mot Malmö....

Rögle, en skön seger!

Västerås - Rögle BK 2-1 (straffar)

Tisdagens match i ABB Arena mot Rögle BK var enligt mitt tycke en mycket bra match. Två lag som strävade efter att spela en rejäl och fysisk ishockey över hela banan. Två lag som såg både snabba och tunga ut i sina aktioner på isen. Men störst, starkast och snabbast var Gulsvart. Från nedsläpp till det att Hesa Fredrik blåste för full tid. 

1-0

Det enda som saknades i denna förträffligt väl genomförda match var fler mål på alla de chanser som skapades. Spelmässigt har vi troligen inte gjort det lika bra på hela säsongen som vi gjorde under sextio minuter i denna match. Spelarna lyckades hålla energin, farten, intensiteten uppe i byte efter byte och bara malde på mot Rögles kasse. Trots att rätt massivt spelövertag redan från första nedsläpp dröjde det fram till matchminut 28 innan vi äntligen kunde spräcka målnollan. Och vilket mål sedan! Spel i powerplay och efter att pucken passats runt några gånger i Rögles zon skickade Robin Jacobsson ett långt pass parallellt med blålinjen över till Nick Angell som laddade och fick iväg en ruskig kanon som smet in i bortre krysset. Så vackert, så välförtjänt!

Skottstatistiken efter första perioden: 11-2

Skottstatistiken efter andra perioden: 17-8

1-1

Rögle var inte alls ofarligt trots vår dominans spelmässigt. De lyfte upp spelet i kortare sekvenser då och då och lyckades allt som oftast få till aviga och svåra avslut mot vår kasse. Gärna avslut från backar som lyfte in puckar mot en hög av spelare framför mål. En taktik som till slut bar frukt då man i tredje perioden lyckades med sitt uppsåt. Andreas Lilja sköt ett skott från blå mot Jakob Lilja som lyckades med konststycket att skarva pucken vidare mot och förbi Jonas Fransson i hemmamålet. Ett mål som kom "från ingenstans" då vi såg ut att ha fullständig kontroll på händelserna. En liten kalldusch då vi alla bara satt och väntade på att hemmalaget skulle dra ifrån målmässigt. Rögle försökte, naturligtvis, lyfta upp sitt spel för att ta hem alla tre poängen i matchen men även fortsättningsvis var det vi som stod för det mesta och det bästa. När det återstod fem minuter av matchen fick vi chansen att spela ett powerplay som dock inte gav utdelning.

Skottstatistiken efter tredje perioden: 13-7

Skottstatistiken totalt:42-19

Matchen gick till sudden där vi var närmast att hitta lägen för ett avgörande. Dock resultatlöst. Straffar fick avgöra denna tillställning.

0-1

Jesper Jenssen grundlurade Jonas Fransson genom att hålla inne skottet i det längsta för att sedan mycket snyggt bara "lyfta" in pucken i ena krysset. 

1-1

Stefan Gråhns skrinnade fram med bra fart, gjorde en skottfint, och avslutade med en elegant dragning som lurade bort målvakten.

2-1

Dustin Johner gjorde inget misstag. Bra fart, liten skottfint, dragning, och pucken säkert i mål!

En otroligt skön seger även om det bara blev två poäng. Matchen hade lite av "slutspelskaraktär" och jag är oerhört glad och stolt över lagets insats. Självklart kan man vara lite missnöjd över den magra målskörden sett utifrån alla de chanser vi skapade, men, just attityden, inställningen, var charmant. Till våren, när allt ska avgöras, är det just denna inställning som kommer bära laget. Det kommer bli många täta tuffa matcher där avgörandet faller först i slutfasen av matcherna. I denna match visade Gulsvart att man har de flesta verktyg för att utmana alla lag i denna serie över sextio minuter....

Rögle såg aningen kantiga och stela ut under stora delar av matchen. Inte alls samma flyt i spelet som de normalt brukar kunna visa upp. Dock finns det i laget tillräckligt med potential för att även de ska kunna vara med och nosa på en plats till SHL fram på vårkanten. De gånger laget gick fram och försökte skapa tryck i offensiven syntes tydligt att Rögle har tillräckligt med finess, teknik och tyngd för att bli en mycket tuff motståndare....

Men, denna gång var vi bättre. Ett nummer större. Mycket skönt att se.

Lite statistik:

http://stats.swehockey.se/

Anmälan och motanmälan...

Disciplinnämnden..

Det ryktas om att Västerås går vidare med Boforsmatchen. Idag har tydligen en anmälan landat på Disciplinnämndens bord. En anmälan där Västerås ifrågasätter den tackling som Fredrik Eriksson utdelade mot Jonte Berg i slutskedet av matchen. BIK Karlskoga väljer då att göra en motanmälan genom att begära granskning av den tackling som Dustin Johner utdelade mot Carl Berglund. Min spontana känsla är att detta är - trams!

Dustin Johner fick 5 + gamepenalty vilket innebär att han är spelklar till matchen mot Malmö. Med denna motanmälan inlämnad finns det nu en risk att DN gör en annan bedömning och vi står utan Johner i lördagens match! Hur bra är det på en skala? Är det värt att riskera detta scenario? Men maximal otur blir han avstängd mer än en match och då har vi, om jag får uttrycka mig slarvigt, skitit i eget bo!

När det gäller tacklingen mot Jonte Berg bedömer jag den som regelvidrig och borde renderat i en utvisning. Däremot är jag inte man att avgöra om den var så regelvidrig att den skulle bedömas hårdare än en vanlig tvåminutare. Mig veterligen var Jonte Berg hyggligt pigg och kry dagen efter. Framför allt såg han väldigt pigg ut under förmiddagsträningen på nyårsdagen. Fick han känningar efter träningen som vi inte känner till?

Nej, jag tycker detta känns onödigt. Ta skiten, ta smällen, ta förlusten, och gå vidare istället. 

- Detta skrivet utan vetskap om varför klubben valt att göra denna anmälan...

Torsk i Karlskoga...

Han fick inte göra mål denna gång
men är säker glad ändå!

Det blev torsk igen mot BIK Karlskoga. Tredje raka mot detta "bonnagäng". Till skillnad mot förra bortamötet släppte vi bara till ett mål i röven genom aningen klumpiga utvisningar under den första perioden. Johan Johnssons puck-out när han skulle rensa i boxplay var egentligen fenomenalt i sitt utförande. Ett kraftfullt slagskott(!) från egen förlängd mållinje som tog pucken tvärs över hela isen, cirka 55 meter, och hamnade i nätet ovan plexit bakom en skadeglad hemmamålvakt. Det kan man verkligen kalla en rejäl Puck out of bounds or unplayable. Naturligtvis kunde BIK Karlskoga nyttja detta fem mot tre och sätta ledningsmålet även om målet såg en aning märkligt, eller, turligt ut. Gissar att Karlskogingarna gärna påstår att det var en intränad variant.  Backskott från Alexander Ytterell som missar(!) mål men pucken studsar ut vid andra stolpen där Marcus Nilsson petar in trissan i öppet mål. 

Med andra ord ett liknande scenario som vid det förra bortamötet då vi bjöd BIK Karlskoga möjligheten att göra två snabba mål i den första perioden genom rätt klantiga utvisningar.

Efter sitt ledningsmål tog BIK Karlskoga över händelserna på isen och skapade flera lägen att göra mål. Det blev inte direkt lättare för oss att komma in i matchen då Stefan Gråhns bjöd på ännu en Puck out of bounds or unplayable när det återstod någon minut av den första perioden. Vi fick vara tacksamma att vi kom undan den första perioden med endast ett mål i baken.

Till den andra perioden kom vi ut på ett bättre sätt och satte stundtals bra tryck i BIK:s försvarszon. Vi fick möjlighet att spela flera powerplay utan att få in trissan i nät. Det var inget större fel på vårt powerplay annat än att de allra flesta avslut var alldeles för lättlästa för Joel Gistedt i hemmakassen. BIK var skickliga på att skärma av, täcka ytor, vilket gjorde att de flesta avslut fick tas ur sämre lägen. 

Under den andra perioden inträffade två saker som direkt påverkade matchens utgång:

- Vi tilldömdes en straff som Stefan Gråhns missade.

- Dustin Johner tacklade Carl Berglund i ryggen med matchstraff som följd.

Att vi missade straffen var inte hela världen. Betydligt värre då att Dustin Johner fick utgå för resten av matchen. Som alla vet är han den som oftast tar de bästa avsluten i powerplay. Avsaknaden av honom märktes i de powerplay som vi senare fick. De blev alla lite väl uddlösa trots bra spel.

Vad jag då säga om den tackling som Johner utdelade? Inte mycket mer än att på den TV-bild jag hade, via Hockeyallsvenskan, såg inte tacklingen speciellt regelvidrig ut. Visst, det var en Checking from behind och därmed en utvisningssituation. Att det slutade med 5 min + match kom dock som en överraskning efter överläggning mellan domarna. Jag drar gärna en parallell till den tackling som Evan McGrath utdelade på Erik Andersson i ABB Arena tidigare i höst. Inte heller den tacklingen upplevde jag som speciellt regelvidrig men vi vet alla hur utgången blev. McGrath blev avstängd fem(5) matcher! Med andra ord får vi invänta Disciplinnämndens dom i detta ärende. Det kan bli allt från ingenting(!) till rätt många matchers avstängning som påföljd...

(Här kan man läsa om mina tankar kring den tacklingen och det efterföljande straffet)

- Summerar jag den andra perioden så gör vi en helt godkänd insats men är alldeles för veka, tama, värdelösa, i våra avslutslägen!

Den tredje perioden blev ungefär som den andra. Vi äger mycket spel, vi håller mycket puck, vi snurrar i BIK:s försvarszon men har fortsatt evinnerligt svårt att komma till riktigt heta avslutslägen. Tiden rinner iväg och känslan av att vi inte ska räcka till intensifieras. När det är knappt två minuter kvar av matchen får BIK till ett kontringsläge och lyckas, naturligtvis, få in ännu ett mål. Ridå! Vi tar ut målvakten i ett fåfängt försök att komma ikapp men precis som mot KHK hemma senast resulterar detta med ännu ett mål i arslet. Dubbel ridå, typ!

Lite extra smolk i denna bittra förlustkalk var att domaren valde att fria för en tackling på Jonte Berg i slutskedet av matchen. Det var BIK:s Fredrik Ericsson som stötte fram i vår zon med avsikten att stänga vägen för Jontes försök att ta sig ur egen zon med puck. Fredrik kom troligen lite fel och i sin iver att förhindra att bli överspelad slängde han upp handskarna(!) som träffade Jonte rakt i ansiktet. Jonte försvann ur bild(!) liggandes vid sargkanten men spelet fortsatte utan att domaren blåste av spelet. 

- Om domaren tagit utvisning i den situationen hade vi definitivt inte förlorat med 0-3. Så mycket törs jag säga!

Efter, och även under matchen, höjdes många röster om att Carl Berglund filmade. Man ville göra gällande att han förstärkte situationen genom att ligga kvar på isen och därmed påverkade domarnas bedömning. Om detta vet jag naturligtvis intet. Jag har ingen aning om huruvida Carl Berglund är en filmare eller om han verkligen var så pass omskakad av smällen att han behövde tid på sig för återhämtning. Det jag vet är att regelverket är så konstruerat att om en spelare skadas så kan påföljden mer kraftfull.
- Det vore djupt olyckligt om spelare utnyttjar denna "klausul" medvetet för att påverka domaren till ett hårdare straff!

Ska jag summera vår insats så tycker jag vi gör en fullt godkänt insats spelmässigt. Däremot såg vi, som jag redan nämnt, besvärande klena ut i våra avslut. Det är direkt oroväckande att vårt powerplay inte genererade ett enda mål! Avsaknaden av Jeremy Williams gjorde sig denna gång allt mer påmind. När inte heller Dustin Johner fanns med blev det än värre. Då har jag inte ens nämnt att vi numera saknar en viss Conny Strömberg:)

BIK Karlskoga såg stabila ut matchen igenom. De höll ihop sina lagdelar på ett bra sätt. Deras defensiv var klasser bättre än senast vi möttes. Till råga på allt hade de nu en riktigt bra målvakt. Jag har sedan säsongen startade trott på BIK som ett topplag. Nu har de bevisat att de är det...

Gott Nytt År!

Seger - och skador!

En viktig seger togs mot Oskarshamn men det som oroar mig för stunden är skadeläget efter matchen. Tre spelare lyckades(!) skada sig(skadas) under den sista perioden. 

Johan Jonsson slängde sig för att bryta en passning och rammade kortsargen med huvudet före. Reste sig dock och fortsatte spela. Är han hel kurant eller kommer det lite surt efter?

Erik Andersson blev tacklad olyckligt med befarad hjärnskakning som följd. Kan bli borta några matcher, minst!


Jeremy Williams försökte sig på en tackling i anfallszon som resulterade i att han själv, med stor möda, kunde ta sig av isen. Såg ut som en otäck vridning av ett knä. Vi minns alla slutfasen av förra säsongen då han vred till sitt knä. En skada som bidrog till att han inte alls kunde prestera på normal nivå i kvalserien.

Matchen var ungefär som väntat. Oskarshamn var till en början försiktiga och visade tydligt att man ville klara av den första anstormningen från hemmalaget. Något man gjorde med viss möda. Vi skapade en hel del chanser de första 5-6 minuterna utan att kunna peta in pucken. Trots möjligt till ett powerplay under matchens inledning stod Oskarshamn emot. 

Istället var det Oskarshamn som gjorde första målet, i sitt första powerplay, och fick det berömda momentum i matchen. Ett inte särskilt ordnat powerplay resulterade i skott, retur, jätteröra framför Bjurö, innan Greg Squares hittade pucken och kunde skyffla in den i mål. Matchen hade därmed fått precis den utveckling som jag fruktat innan nedsläpp.

För första gången på fem matcher blev vi nu det lag som tvingades jaga. Jaga en kvittering. Anfalla mot ett mer samlat försvar. Alltid en knepig uppgift då risken för snabba spelvändningar blir mer överhängande.

Lyckligtvis fick vi själva chansen till nytt spel i powerplay och denna gång var det inget snack. Det tog bara drygt 25 sekunder innan Marcus Söderkvist hittade fram med en passningen till Jeremy Williams som snyggt krutade in kvitteringen till 1-1. 

Efter målet kändes det som om vi tog tillbaka initiativet igen. Frågan var bara om vi skulle kunna göra ett eller annat mål i den andra perioden och därmed få samma utveckling som i de senaste vinstmatcherna. Gemensamt för alla dessa matcher är att vi gjort ett målmässigt ryck i andraperioderna för att sedan bevaka ledningen i den tredje.

Den andra perioden blev stundtals en rätt rörig historia. I takt med att Oskarshamn började spela mer och mer ”desperat” fick vi själva det allt svårare att hålla de egna linjerna i spelet. Trots att vi gjorde ett oerhört vackert mål i powerplay(Dustin Johner) fram till 2-1 så förmådde vi inte hänga av IKO. Istället fick Oskarshamn chansen, och tog den, i ett nytt powerplay. Efter ännu ett föga kontrollerat powerplay där pucken studsade ”fram och tillbaka” hamnade trissan mitt i gapet på Oskarshamns Fredrik Styrman som elegant i bortre krysset. Bjurö i hemmakassen helt chanslös då fyra, fem, man stod framför honom och skymde.

Lyckligtvis bjöd Oskarshamn oss på en fin spelvändning, 3 mot 1, några minuter senare och vi kunde återta ledningen. Målet av Jeremy Williams på fint pass från Mikael Fryklund. En knapp ledning inför avgörande sista perioden.

Om den sista perioden finns inte så mycket att skriva om. Inget mål föll och vi lyckades hålla undan Oskarshamns försök till kvittering. Det mest dramatiska var de olyckstillbud jag skrev om i inledningen av detta inlägg. Även om vår defensiv var betydligt svajigare denna match så lyckades laget hålla undan fram till slutsignalen och bärga ännu en seger. Men, lite dramatik bjöds vi på i slutskedet. Oskarshamn tog som sig bör ut målvakten och under matchens sista skälvande sekunder lyckades de skapa några riktigt heta lägen framför Bjurö. 

Sammantaget en match som vi vinner mer på kamp än på bra spel. Den fart och energi laget visade upp i de tidigare vinstmatcherna på hemmaplan fick denna gång ersättas med hårt jobb. Det handlade mer om ren överlevnad, att försvara ledning och poäng, än att försöka sig på briljanta offensiva räder.  I det längre perspektivet är det naturligtvis alldeles utmärkt att laget klarar av att spela på olika sätt men ändå vinna sina matcher. 

Martin Filander uttryckte väldigt bra vad jag själv upplevde under match. Många spelare tog små felbeslut som gjorde att spelet stundtals såg taffligt och hafsigt ut både offensivt och defensivt. Ingen spelare föll ur ramen men noggrannheten i alla små detaljer fanns inte denna gång. 

Avslutningsvis är jag naturligtivs oerhört nöjd med seger och tre poäng. Oskarshamn spelade ett väldigt ”annorlunda” spel som var svårt att stå upp emot. De gick mycket på halvchans, kastade puckar åt alla håll i anfallszon, och ställde till med mycket oreda för oss med detta oortodoxa spelsätt.

I efterspelet till matchen undrade många huruvida Evan McGraths tackling mot Erik Andersson skulle få något rättsligt efterspel. Tydligen kommer domare Lyth göra en efteranmälan om händelsen. Själv upplevde jag inte tacklingen som särskilt brutal. Mer kunde den beskrivas som onödig eller vårdslös. Nu var dock oturen framme och smällen tog olyckligt med befarad hjärnskakning som följd. 

Det jag, och många med mig, blev mest upprörda över vid denna situation var domarens undfallenhet att blåsa av spelet då Erik Andersson staplande, raglande, försökte ta sig till båset. Såg riktigt obehagligt ut. En spelare som får en smäll mot huvudet ska INTE behöva kämpa sig till båset och ett byte. Skandallöst agerande av ALLA tre domare på isen. 

Ibland önskar man att ishockeyspelare har lite av den FairPlay som fotbollsspelare har när någon bevisligen blivit illa skada. Då spelar man bort bollen och får att avbrott i spelet så den skadade kan tas om hand. 

Tack för tre poäng och nu går vi för sjätte raka...

Johner, Johner, Johner...

Här var jag väldigt nöjd. Oavgjort och poäng i en match som varit förlorad! Dustin Johner har krutat in 2-3 och 3-3 och tagit oss till sudden. Vi har klarat av ett boxplay med spel 3 mot 4. Mina tankar vandrade redan iväg mot straffläggningen. Vem skulle ta våra straffar?

Men då, som en skänk, får Rögles #17 Mattson hjärnsläpp och slashasar Jonas Fransson med en utvisning som följd. Plötsligt får vi chansen att avgöra i sudden!

Med endast sekunder kvar av matchen slänger Dustin Johner iväg pucken mot mål. Mest i desperation. Och, se på fan, den studsar in! Tiden är 59,59,6 på matchuret. Med 0,4 sekunder till godo glider pucken över mållinjen och vändningen är ett faktum!

Vi spelare inte vår bästa hockey, vi skapar inte de hetaste chanserna, vi bjuder på två mål, men vad fan gör det en dag som denna. Laget visade upp en enorm moral. Dessa två poäng betyder så oändligt mycket mer än "bara" två poäng. Denna insats visar att laget har en förmåga, en potential, som kan bli oerhört viktig kommande matcher. Vi kan spela halvbra, vi kan göra misstag, men vi vägrar förlora! Stort!

Återkommer med en mer utförlig summering av matchen under morgondagen.

- Jag älskar detta lag som gör mig så förvirrad, frustrerad, ångestfull, glad, lycklig och harmonisk!

(Bilderna till detta inlägg är friskt hämtat från dagens direktsändning: @ViasatHockeySE)