Eftertanke #8

Västerås - KHK 3-4

Där och då tog det slut. Så här i efterhand fick jag det bekräftat. Vi förlorade en match som vi egentligen ägde, dominerade, från första nedsläpp. Den match jag skriver om är naturligtvis match nummer tre i bäst av fem mot Karlskrona.

I matchminut 88(!) i den femte förlängningsperiod drog Per Helmersson på sig en utvisning för slashing. En utvisning som "kom från ingenstans" från domaren Andreas Harnebring. Det tog 53 sekunder i boxplay innan Karlskronas Joel Kellman drog iväg ett skott ur dålig vinkel som studsade på, i tur och ordning, Simon Fredriksson och Robin Jacobsson och förbi en helt ställd Jonathan Bjurö!

I det ögonblicket drog jag mig till minnes en annan händelse där en match avgjordes på ett liknande sätt. Givetvis var Karlskrona inblandade även då. Omgång 47. AIK mot KHK på Hovet. När klockan står på 59:53(!) skickar Filip Cruseman in kvitteringen till 2-2. Framför allt var det sättet som pucken letade sig in i mål som påminde. Filip befann sig bakom förlängda mållinjen, till höger om AIK:s mål, och tiden var på väg att rinna iväg. I ren desperation skickar han in pucken mot mål och får se hur pucken ändrar riktning på en AVSLAGEN KLUBBA och in bakom målvakten Robin Rahm i AIK:s mål. Ett mål som inte finns, helt enkelt. I den efterföljande sudden prickar sedan Alexander Bergström in 3-2 och KHK tar två poäng. Just de två poäng som gör att man senare tar sig till direktfinalen för spel om SHL.

Där och då kände jag att det var inte meningen att vi skulle vinna matchen. Att det inte var meningen att vi skulle klara av att vinna mot KHK och ta den efterlängtade platsen i SHL. 

Hur ska man annars kunna förklara att vi trots en enorm dominans under period tre och fyra där vi vann skotten med totalt 29-5(!) inte lyckades hitta en väg att få in segerpucken? Varför kunde inte vi hitta samma väg till framgång som KHK? 

Det pratas om att "tur förtjänar man" men hade vi inte slitit hårt nog för att förtjäna den lilla tur som kunde gett oss den åtråvärda platsen i SHL?

I den fjärde matchen, nere i Karlskrona, orkade vi driva spelet i en period innan det blev närmast soppatorsk för hela laget. KHK, som drog vinstlotten i match tre, kunde istället ånga på i ruset av den senaste vinsten. Jag inbillar mig inte för en sekund att det var orken, fysiken, som tröt för oss. Istället tror jag helt enkelt det var andra demoner som spökade. Jag tror helt enkelt att förlusten som kom i period fem, match tre, dränerade spelarna på allt för mycket energi. De klarade helt enkelt inte av att "komma tillbaka" efter den mentala käftsmällen. 

Av den anledningen var det oerhört olycksaligt att vi lyckades förlora första matchen i bäst av sju mot Rögle i ABB Arena. Vi hade 3-3 med några minuter kvar, drog på oss en utvisning, och Rögle gjorde segermålet. Känns scenariot igen? Ja, jag tänkte väl det.

Förlusten i första matchen mot Rögle var precis vad som inte fick hända....men det hände. Resten är, som man säger, historia!

Kunde något gjorts annorlunda inför match fyra mot Karlskrona eller match ett mot Rögle? 

Ve och elände....

Rögle - Västerås 6-1

Efter den meriterande segern med 3-0 på hemmaplan i match nummer tre fick jag känslan av att laget hittat en väg tillbaka. Ett sätt att städa bort förlorarstämpeln som präglat laget. Under den första perioden i gårdagens match fanns ännu den känslan kvar. Vi hade hygglig kontroll på Rögle och gjorde en i stora delar godkänd insats. Men, så kom period nummer två och tre. Scenariot blev plågsamt likt det som hände i match fyra mot KHK på bortaplan. Vi tappade det mesta. Framför allt tappade vi fokus(!) och förlorade i de avgörande momenten på isen. Det var som om luften, energin, tog slut, igen. En oanständigt tråkig utveckling i matchen.

Där Rögle hela tiden såg bestämda och resoluta ut tenderade vi till att bli försiktiga och ängsliga. Som om vi inte riktigt trodde på vår egen förmåga. 

När Rögle gick mot mål, då gick de mot mål med buller och bång. Inget tjafs. När Rögle försvarade framför eget mål, så gjorde man det med kraft och pondus. Inga tveksamheter. 

Spelare för spelare anser jag, fortfarande, att vi har ett minst lika bra lag som Rögle. Kanske är jag naiv och subjektiv, rent av partisk, men så anser jag.

Det som skiljde var att Rögles spelare tycktes ha en annan drivkraft som banade väg fram till avgörande avslut. 

Summerar man matchen, rent spelmässigt, så tycker jag märkligt nog att vi gjorde en helt ok insats. Vi hade ungefär lika mycket av spelet, lika många avslut, pucken lika länge. Den stora skillnaden, lagen emellan, var dock att Rögle var överlägsna oss i alla avgörande moment på isen.

Rögle hade:
- färre egna misstag
- stabilare målvaktsspel
- bättre avslut

Det är naturligtvis inte bra, på något sätt, att förlora med 1-6 i en match där vi förväntades vara med ända in i kaklet. En sådan förlust sätter sig utan tvekan som en tagg i foten på alla spelare. En smärtsam påminnelse om att det räcker inte att spela bra i matcher av denna dignitet.

För att vinna matcher i en matchserie gäller andra kriterier än under serielunken. Här gäller att prestera det allra bästa samtidigt som man är beredd att tillgripa medel, alla tillåtna medel, för att nå sitt mål. Men det räcker inte där. Varje spelare måste vara självuppoffrande på en nivå som aldrig tidigare. Det finns inte längre något som "gör ont" på isen. Att vara beredd att "käka puck" är en träffande beskrivning av vad som behövs.


Självklart finns det inte en enda spelare i truppen som inte vill annat än vinna. Det är jag övertygad om. Förhoppningsvis lyckas laget plockar fram rätt demoner till nästa match. Fylla på kropp och själ med positiva bilder som lyfter enskilda spelare till precis rätt nivå.

Ur mitt perspektiv handlar det nu om hur väl våra ledare runt laget lyckas mobilisera ny kraft, nytt mod, för att laget, kollektivet, ska kunna göra en helgjuten insats och hålla vår gemensamma dröm och spel i SHL vid liv...

Krossa Rögle

Första till sju - började med torsk!

Västerås - Rögle 3-4
Vi har nu lyckats med konststycket att förlora fyra(4) matcher på raken. Senast vi gjorde detta var i början av innevarande säsong. Någon gång i månadsskiftet september oktober. Efter det har vi som mest förlorat två matcher i följd.

Det finns det som hävdar att allt är som vanligt. Det vill säga att vi är sämst när det gäller. I viss mån stämmer detta då vi inte vinner matcher längre. Å andra sidan spelar vi inte dålig ishockey. Ska sanningen fram så har vi inte spelat så här bra under hela seriespelet som vi gör just nu i spelet fem mot fem! Problemet är bara att powerplay och boxplay närmast har havererat under samma tid. När dessutom den defensiv som varit vår trygghet börjat krackelera, ja då blir det svårt att vinna matcher. 

Nog är det litet av ett ödets ironi att när laget börjar leverera det stora spelet i offensiven, fem mot fem, då faller allt annat i bitar.

Rögle vann inte matchen tack vare att de var ett bättre lag än oss. De spelade inte bättre ishockey. Däremot utnyttjade de skoningslöst sina offensiva lägen till sin egen fördel. Denna matchserie ser ut att utvecklas på samma skrämmande vis som den mot KHK. Vi äger stora delar av spelet men våra motståndare gör de avgörande målen.

Detta är ett scenario som jag inte varit med om på många herrans år. Det normala är att ett Gulsvart lag förlitar sig på sitt målvaktsspel och strikta defensiv och utifrån detta försöker nyttja de chanser till offensiv som dyker upp. Fagervall-hockey. Inte vackert men ack så effektivt. Å andra sidan måste jag erkänna att den taktiken fungerade utmärkt under seriespel men stod sig rätt slätt när vi väl kom till spel i Kvalserien. Där ställdes plötsligt krav på en kraftfullare offensiv, något som vi då inte hade.

- Med andra ord, hur man än vänder sig så har man arslet där bak!

Under några säsonger har vi byggt spelet på strikt defensiv, och inte nått ända fram. Denna säsong har strävandet varit ett mer spelande lag, och vi tycks inte nå ända fram.

Studerar man vår laguppställning som inser man att det saknas en viktig komponent. Målgörare. Detta är något som vi levt med hela säsongen. Intet nytt där. I ett tidigare inlägg under säsongen skrev jag att vi hade behövt en Stefan "Loppan" Hellqvist-typ" i laget. En spelare som man inte lägger märke till så mycket i spelet på isen men när man summerar matchen har han tagit tre avslut och gjort två mål. En spelare som har förmågan att vara där returer ramlar ut. En spelare som gör de så kallade enkla målen.

- Som det är denna säsong känns det som att våra spelare behöver tre-fyra-fem-sex-sju lägen innan pucken möjligtvis letar sig in över mållinjen.

Hur ska man då summera gårdagens förlustmatch mot Rögle? Tja, det var lite som vanligt. Laget gjorde en fullt godkänd spelmässig insats men förlorade pga dåligt spel i powerplay och boxplay. Rögle, å sin sida, gjorde en mycket bra bortamatch. De lyckades städa undan framför eget mål och hålla oss borta från de riktiga farligheterna. I vanlig ordning sköt vi massor av skott men de allra flesta ur dåliga vinklar. Tror inte vi hade mer än en handfull skott som avlossades i slottet. Dit hade vi inte tillträde.

För övrigt upplevde jag matchen som väldigt snäll. Inte alls någon "slutspelskänsla" som det var i de tre första matcherna mot Karlskrona. Det var, tyvärr, väldigt mycket serielunk över matchen. Den hetta, irritation, frustration, ilska, som syntes i matcherna mot KHK lyste helt med sin frånvaro. Inte alls det scenario jag förväntat mig. 

Målvaktsfrågan kommer naturligtvis bli en het potatis inför nästa match. Det är bara att erkänna följande: - Vi har inte lyckats med vårt målvaktsspel! 

Bjurö och Fransson har inte varit dåliga, icke alls, däremot har de inte varit tillräckligt bra! Det är då sjuttons om även Rögle ska kunna stoltsera med bättre målvaktsspel. Det räcker så bra med att KHK:s Galbraith rånade oss på segrar. Vill inte se en Lars Volden som växer ut till en ny "dansk".

För den minnesgode är det lätt att känna lite dåliga vibrationer när det gäller vårt målvaktsspel. Förra säsongen var Fransson lysande under hela seriespelet men dippade en aning lagom till Kvalserien. En tendens som funnits de senaste säsongerna i Gulsvart. Avsaknaden av målvakter som kommer upp riktigt stort när allt ska avgöras. Den som kommer ihåg en målvakt som gjort detta, vuxit ut och presterar max, under en kvalserie/playoffserie får räcka upp en hand!

Vill man så kan man lyfta fram enstaka spelares misstag och låta dessa bära det obligatoriska hundhuvudet efter en förlust. Själv anser jag detta är mest kontraproduktivt. De spelare som klantat till det under match är väl medvetna om detta själva och mår säkerligen inte så bra. Misstag görs, och kommer att göras, i varje match. Vi tar tacksamt emot misstag från våra motståndare. Bara en sådan sak. 

Vad behöver vi då göra för att komma upp på ett vinnande spår igen. Ja, förutom mål då, förstås! Jo, vi behöver hitta tillbaka till våra grunder. Hockeyns A-B-C. Det där att spela färdigt varje situation. Det där med noggrannheten. Att ge varandra understöd. Att lita på varandra. Att spela enkelt för att komma ur press. Sarg ut. 

I vårt offensiva spel, fem mot fem, är det bara att tuta på. Till slut kommer puckar börja trilla in. Det är när vi tappar puck som vi måste bli bättre. Tillbaka till den nivå vi hade i slutfasen av grundserien. 

Blir vi bara lite bättre i både powerplay och boxplay samt höjer vårt målvaktsspel en aning, ja då kan vi börja vinna matcher igen. Svårare än så behöver det inte vara....

Kom igen nu, Gulsvart!

Rögle på G - och mycket ridå för oss..

Minns gärna denna match....

Så är det dags. Andra chansen. Lite som Melodifestivalen detta. Vi dög inte till i första omgången och bjuds nu andra chansen. Det har ältats en hel del om varför vi inte lyckades knipa SHL-platsen i första försöket. Vi vann första matchen hemma mot KHK och såg väldigt väldigt starka ut. Dessvärre stal KHK den tredje matchen. Även den en hemmamatch. I den femte övertidsperioden lyckades KHK valla in en puck via våra egna backar. Ridå #1. Dessutom fick vi Jan Urbas skadad. Ridå #2. Den förlusten sved mentalt. Ridå #3. 

I den fjärde matchen började vi skapligt, tog ledningen, men från den andra perioden var vi torsk. Torsk på energi. Ridå #4.

KHK kunde till slut vända matchen och vinna med uddamålet. De hade mer energi än oss. Ridå #5.

Nu ska vi upp i sadeln igen. Vi möter ett Rögle som hastigt, och mindre lustigt, fått ordning på sitt anfallsspel. Ridå #6. De formligen flyger fram på isen och tycks oövervinnerliga. Ridå #7. De har tre fyra spelare som hittar mål och målchanser i vart och vartannat byte. Ridå #8. De allra flesta "experter" lyfter nu fram Rögle som stora favoriter i denna matchserie. Ridå #9.

Man kan kort och gott säga att vi Västeråsare har inte mycket att hoppas på. Allt är hopplöst. Vi kan inte göra mål, vårt pp har gått i stå, våra målvakter har tappat formen, vårt bp är sämre än sämst, etc etc.

Varför ska vi egentligen spela dessa matcher för? Är det inte helt enkelt bättre att lämna WO och gå på sommarträning? 

Oavsett ovan skrivna känner jag mig personligen väldigt lugn och trygg. Vi har nu hamnat i den positionen att det mesta talar för oss! Låt alla fröjdas åt Rögles fantastiska vårform så ser vi till att vinna matcherna istället. Så enkelt är det. För mig får de nu se ut hur fan det vill med vårt eget spel. Spela gärna som krattor. Inte mig emot. Bara vi vinner.

Det är nämligen någonstans där som vi lärde oss något mycket viktigt i matchserien mot KHK. Vi gladdes åt att vi förde spelet, att vi spelade bra, men KHK sket i detta och såg istället till att vinna matcherna. Alla spelare har nu lärt läxan. Glitter och flärd i all ära, men, för att vinna matcher handlar det om att verkligen offra ALLT. Våra spelare vet nu bättre vilka uppoffringar som måste göras i varje byte, varje match. De vet bättre hur de ska prioritera sina insatser. Det är min fulla övertygelse.

Dessutom är jag övertygad om att våra tränare är bättre rustade inför detta matchspel. Även de vet nu mer, har fått större insikter, och kan på så sätt påverka matchers skeenden mer aktivt genom en mer synbar coachning. Spelar som är heta, som vill, som kan, ska erbjudas massor av tid. Gärna hela tiden. De spelare som bär den största glöden måste få visa vägen.

Se där!

Ett inlägg som började i moll slutar i dur.

Jag tror, kort sagt, vi har en alldeles utmärkt möjlighet att gå segrande ur denna kamp. Detta oavsett att jag själv mår som en påse gårdagsräkor pga en otroligt efterhängsen influensa.

Kämpa VIK!

Spanar efter motstånd. Rögle eller Hästen?

Under fredagskvällen avgörs det vilket lag vi ska få möta i den kommande matchserien där vinnaren belönas med en plats i nästa års SHL. Min önskan är att vi får möta Rögle. Något som jag ska försöka förklara i detta inlägg. Det är dock inte alls säkert att det blir så. Uppstickaren Vita Hästen har möjlighet att sno förstaplatsen i sista omgången. 

Varför vill jag då att vi möter Rögle? 

Rögle är ett bra hockeylag, men, har inte samma bredd och jämnhet som oss. Jag har följt Rögle under säsong och noterar att de inte har nått upp till den kapacitet de brukar göra under tidigare vårsäsonger. Visst, de vinner matcher, men det är ofta lite bräckliga segrar.

Rögle är ett lag som just nu lever högt på en kedjeformation. I matchen mot Mora såg kedjan ut enligt följande:  24. Le Blanc, Peter, 12. Connolly, Jack, 14. Smotherman, Jordan

Speciellt Jordan Smotherman är en ruskigt bra spelare som på egen hand skapar chanser varje gång han är på isen. Han har en enorm förmåga att hitta vägar fram till mål. Avstängde Jakob Lilja ingår normalt i den formationen men är just nu ersatt av Peter Le Blanc. Den kedjan har varit den klart bästa de tre matcher jag sett RBK på slutet.

Utöver denna formation har Rögle en spelare till som jag hyser respekt för i forwardslinjen. Jag tänker då på väldige André Deveaux. Vid första påseende kan man tycka att han är en rätt trög och långsam spelartyp men skenet bedrar. André är otroligt skicklig på att täcka puck, snirkla sig fram, och lägga fina mackor till sina kedjekompisar. Dessutom är han fenomenalt duktig att rota fram returer fram motståndarkassen.

Man ska givetvis inte glömma bort en spelare som  Jesper Jensen, men faktum är att han inte varit till sin fördel de senaste matcherna. Dock en matchvinnartyp som kan dyka upp på en förlupen puck och hänga en kasse.

Tittar man på backsidan har inte Rögle samma offensiva klass som tidigare årgångar. Den ende back som kan anses vara offensiv lagd, anser jag, är Jens Hellgren. I övrigt handlar det om hårt arbetande defensiva pjäser. Deras mest meriterade back är som bekant Andreas Lilja men ska jag vara ärlig tycker jag han nu definitivt är på nedgång. Dominerar inte på något sätt i defensiven och har en förmåga att dra på sig rätt onödiga utvisningar. Sedan får man förstås inte glömma bröderna Bibic. Men där vet man vad man får. Hårt och fysiskt spel. 

Att möta Rögle innebär att vi vet väldigt väl vad vi har emot oss. Kanske det öppnar upp för lite matchcoachning från vår sida där vi sätter in vår fjärdeformation mot Smothermans kedja. Deras enda uppgift är att stressa, ligga på, och förhindra baklängesmål! Jag tror de skulle klara den uppgiften alldeles förträffligt Sanningen är den att i egen zon har den formationen ofta rätt stora problem!

Ser man till Rögles målvaktsspel anser jag att vi står bättre rustade. Lars Volden är förvisso en duglig målvakt men inte alls i nivå med KHK:s Galbraith eller Vita Hästens Axel Brage. 

Då Rögle är ett lag som gärna kliver fram, borta som hemma, kommer detta öppna upp spelet på isen. En sådan spelbild kommer definitivt gynna oss. Vi slipper därmed det scenario som vi utsattes för mot KHK där vi oftast fick stångas mot samlat försvar runt egen målvakt. En form av motstånd som vi generellt haft svårt att dyrka upp under hela säsongen. 

Jag påstår inte att vi är så mycket bättre än Rögle att vi kommer vinna denna matchserie. Däremot hävdar jag att vi har större chans mot ett lag som öppnar upp spelet än dito lag som backar hem runt eget mål. Skulle vi få möta Vita Hästen ställs vi inför en helt annan problematik. En problematik som kan bli mycket svårare att bemästra. 

Vita Hästen är det lag som vunnit mest på att spela en utpräglad defensiv denna säsong. Självklart ska man anpassa sitt spel till det material man förfogar över men stundtals spelar man defensivt in absurdum. Om det blir Hästen vi ställs mot fasar jag för matcherna. Det kommer då bli en lång lång kamp där den som har mest tålamod vinner. I match efter match. Troligen kommer vi dominera spelet, vinna skotten överlägset, men när slutsignalen ljuder är det inte alls säkert att det är vi som står som vinnare. Dessutom, hela hockeysverige skulle garva läppen av sig om vi slås ut av Hästen!

Nej, ge mig Rögle i bäst av sju. Det känns bäst. Framför allt är jag övertygad om att vi kommer bjudas fantastiskt underhållande matcher mellan två lag som bara kör...

Nödvändig seger mot Mora..

Mora - Västerås 0-2

Enligt rapporter från matchen i FM Mattson Arena gjorde vi återigen en "lagom" insats. Så lagom att den gav seger och tre poäng. En arbetsseger ånyo, kan man uttrycka det. Laget tenderar allt mer till att bli samma typ av segermaskin som med Fagervall vid rodret. Det är vår defensiv som bär oss. Det är två bra målvakter som turas om att rädda oss kvar i matcher. Det är ett riktigt bra boxplay som reder ut prekära lägen i matcherna.

Däremot fortsätter spelet, fem mot fem, att gäcka oss. Det vill sig inte riktigt. När nu även vårt tidigare så framgångsrika powerplay börjat svikta känns det än mer lite oroande. Det återstår bara några få omgångar av serien där alla matcher är av vinna-eller-försvinna-karaktär och det hade varit önskvärt att våra formationer varit mer samkörda. Nu är det fortfarande ett sökande efter rätt konstellationer. Inte så bra.

Det är då en faslig tur att backspelet, som tidigare under hösten såg aningen svajigt ut, numera rätat upp sig markant. Under säsongens gång har vi av och till fått till spelet, det stora offensiva spelet över hela isen, på ett hyggligt sätt. Men då och nu så hackar det fortfarande. Det är inte optimalt. 

Frågan är hur våra tränare ska hinna hitta uppställningar som ger maximal prestanda. Fortfarande känns det som om Jeremy Williams inte kommer riktigt till sin rätt. Jan Urbas sliter och åker men kommer inte till så många avslut. Broc Montpetit men sin eminenta skridskoåkning och klubbteknik borde kunna utmana och skapa mer. Kort sagt är spelarpusslet ännu inte färdigt. Jag avundas inte våra tränare som vet att tiden håller på att rinna ut. Redan på onsdag står laget för en ny utmaning då man tar sig an Karlskrona på bortaplan. 

Man tackar dock och bockar för en viktigt bortaseger. Mora är alltid Mora och man vet aldrig vad som väntar i möten med dessa dalkarlar. Ibland är de riktigt bra, ibland inte alls. Hur de spelade idag vet jag inget om men det viktiga var att vi vann...

Kul att Marcus "Slangen" Söderqvist fick hänga en kasse. Det har han gjort sig förtjänt av. Det får gärna komma mer när han nu spräckt nollan, så att säga.

0-1 (EQ) VIK 12. Johansson, Fredrik (13)

9. Urbas, Jan

83. Johner, Dustin

0-2 (EQ) VIK 82. Söderkvist, Marcus (1)

19. Andersson, Erik

Såg förövrigt matchen mellan AIK och KHK under eftermiddagen. AIK stretade på bra och ledde välförtjänt med 2-0. Detta trots att man spelade flera powerplay utan att kunna utnyttja detta till mer än ett mål. Bland annat spelade de 5 mot 3 i nära två minuter utan att skapa att vettigt avslut. Riktigt dåligt. Självklart straffades AIK för detta innan matchen var över. KHK kunde reducera och kvittera. KHK:s kvitteringsmål var något utöver det vanliga. Ett ickemål, kan man säga. Ett pass från sarghörnet in framför mål som ändrade riktning och gick in bakom en ställd hemmamålvakt. Ungefär lika märkligt som när Oskarshamn lyckades kvittera till 2-2 i matchen mot oss. Även då slängdes pucken in från ett sarghörn och det hela slutade med att vår egen back(!) elegant slog in pucken i mål!

Bra lag har flyt, brukar man säga. Detta gällde inte i vår hemmamatch mot Timrå senast. Trots spel mot ett mål sista perioden lyckades vi inte få in en kvitteringspuck. Så var det med den teorin.

Å andra sidan gick allt in sista tio minuterna borta mot Rögle senast. Det kanske jämnar ut sig.

Nu är det bara att ladda om inför nästa match...

Risigt spel men roligt avslut...

Det räckte med tio minuter denna gång..

Rögle - Västerås 5-4 (straffar)

Matchen mot Rögle blev lite som jag tänkt mig, men ändå inte. Stundtals levde den upp till mina förväntningar, emellanåt inte. Under delar av matchen var vi bra med, i andra inte. Det var en märklig match på flera sätt.

Till denna match hade vår tränare Filander valt att stuva om i alla formationer. En åtgärd som kan skapa viss förvirring och oro. Inte minst hos mig som supporter. I takt med att skadade spelare kommit tillbaka har tidigare konstellationer fått ge vika. Den så framgångsrika kedjan med Urbas, Steen och Johansson är numera ett minne blott. Mathias Brome´som fram till nu mest huserat i fjärdelinan flyttades upp i andralinan. Dustin Johner flyttades ut på en kant från att tidigare alltid spelat i centerposition. Broc Montpetit klev in i fjärdelinan. Eddie Davidsson placerades åter vid sidan om Mikael Frycklund. Kort sagt väldigt stora förändringar, minst sagt.

Kanske var det alla dessa ommöblering som satte prägel på vår insats i denna match. Det blev varken hackat eller malet, kan jag tycka. Eller ömsom vin och ömsom vatten. Att påstå att någon av dessa nya formationer var lyckosamma är att ta till överord. Däremot var det några spelare som lyste lite mer än andra denna match. En av dessa var Oscar Steen. Han tycks kunna spela lite överallt och med vem som helst. Var det någon som lyckades hitta passningar som skapade chanser så var det just han. Hans blick och känsla för spelet är magnifikt. I övrigt hade alla våra forwards en ganska tung afton. De kämpades och slets på ett föredömligt sätt men rent spelmässigt var det inte ett fall framåt mot tidigare matcher. 

Lilla ettermyran Mathias Bromé kämpade till sig två utvisningar vilka vi dock inte kunde utnyttja. Det var bra. Store Jan Urbas verkar dock ha kört fast en aning. Får inte ut mycket av sitt slit för tillfället. Våra backar hade en tuff afton mot oerhört aggressiva hemmaspelare som verkligen tog för sig framför vårt mål. Där förlorade vi många kamper under matchen. Vid tre tillfällen resulterade detta i baklängesmål. 

Men så händer det som man inte förväntar sig ska hända. När rullgardinen dragits ned och allt känns så där fånigt tungt och trist, vänder det! Ett vådaskott(!) från Per Helmersson från blå slinker in under annars utmärkte hemmamålvakten Volden direkt efter powerbreaket i tredje perioden. Reducering till 1-4. Bra, tänker jag. Bra för moralen att få spräcka nollan. Hinner knappt tänka färdigt innan vi reducerar till 2-4 genom Jeremy Williams. Endast 20 sekunder mellan målen! Kameramannen zoomar in Rögles tränare som ser en aning besvärad ut. Kan vi verkligen göra match av detta? undrar jag och expertkommentatorn Harald Luckner. Frågan besvaras av att Erik Andersson skickar in 3-4! Vi gör alltså tre mål på mindre än fem minuter i en match där vi varit närmast överkörda under de första femtio minuterna! Under över alla under. 

När det är någon minut kvar skrinnar utmärkte Jonathan Bjurö av isen och vi sätter in en extra utespelare. Efter stor möda och mycket besvär lyckas vi komma in i anfallszonen med knappt 25 sekunder kvar. Jeremy Williams håller i pucken, tittar upp, och smeker iväg en passning till Eddie Davidsson som ur ganska dålig vinkel hänger in pucken till 4-4! Ett makalöst vacker mål. Återigen zoomas Rögles tränare in i bild och han ser bister ut. Tänker osökt på saltgurka. Eller varför inte en "surgurka". Återigen har vi snuvat hans Rögle på tre säkra poäng. Själv begriper jag ingenting...

Ska man försöka summera matchen objektivt så var vi egentligen inte så dåliga under matchens första femtio minuter. Problemet var bara att Rögle var hetare än oss i alla viktiga moment. De kändes snabbare, större, starkare helt enkelt. Trots detta hade vi minsann våra chanser att komma in i matchen tidigare om det inte varit för Rögles målvakt, Lars Volden, som gjorde en riktigt bra match. Ett tidigare mål för oss i matchen hade troligen dämpat Rögles framfart och gett oss själva mer energi och tilltro till uppgiften. Nu fick vi aldrig någon energiboost då vi missade våra lägen. Rögle, däremot, fick betalt för sin inställning.

Att förlängningen blev så tam om intetsägande berodde nog på det faktum att båda lagen var i någon form av chocktillstånd! Rögle för att de tappat matchen och vi för att vi räddat poäng. Att Rögle till slut vann på straffar får ses som någon form av gudomlig(!) rättvisa. 

Trots att Johan Jonsson höll på att ge mig ett hjärtstopp i slutet av matchen, vid ställningen 4-3, då han tappade pucken till en fristående Röglespelare tycker jag han var riktigt bra idag. Däremot överraskade Robin Jacobsson och Nick Angell mig med vekare insatser. Kapten Helmersson gjorde även han, som vanligt, ett gediget arbete i de bakre linjerna. Olycksgubben(!) Jonas Emmerdahl tappade en puck som gav Rögle 2-0 men gjorde i övrigt en stabil insats. Sist, men inte minst, får jag tacka Jonathan Bjurö att han höll siffrorna nere när Rögle pressade på som mest.

En sak kan jag i alla fall slå fast. Spelar vi inte bättre över sextio minuter kommande matcher kommer vi få det oerhört svårt att kamma hem fler poäng..

Tack för poängen - Gulsvart! 

Nu kör vi, Rögle, KHK, BIK Karlskoga, Timrå och lite annat..

Ett onödigt långt uppehåll just nu i Hockeyallsvenskan. Efter vår senaste match där det blev förlust mot Timrå känns det extra surt med denna väntan. Ett lag är aldrig bättre än sin senaste insats, brukar man säga. Vår insats mot Timrå var lite vissen. Som om bränslet, bensinen, var uppblandat med vatten. Vi gick inte på all cylindrar, kort sagt. Nu är det ingen panik att förlora en enstaka match bara vi snabbt tar oss upp i vinnarcirkeln igen.

Se bara på BIK Karlskoga som briljerade genom att vinna otroliga fjorton raka matcher för att efter detta förlora fem(!)i rad. Västerås, Malmö, och Karlskrona är de lag som har jämnast form. Vi tappar lite poäng då och då men det blir övervägande vinster. Tre stabila lag som plockar poäng i en jämn strid ström. Frågan är om alla tre lagen även fortsättningsvis kommer hålla samma nivå de sista skälvande omgångarna. Det vet sjuttons.


Såg matchen mellan KHK och BIK Karlskoga där de förstnämnda avgick med en knapp 2-1 seger. Försökte verkligen analysera hemligheten med KHK:s sportsliga framgång, men misslyckades. Det finns nämligen ingen hemlighet. De bara kör. Enkelt och okomplicerat. De har troligen seriens mest enahanda spelidé men den fungerar förträffligt. För mig är det förvånansvärt att inte andra lag genomskådat KHK:s spelplan och kommit med något verkningsfullt motdrag. En anledning till att så inte skett kan bero på det enkla faktum att inga har tagit KHK på riktigt allvar. De har fått härja ostört, helt enkelt. Nu sitter flera av de andra lagen och grämer sig till sömns över detta faktum.

Visst, KHK vann matchen men min hyllning riktas ändå till BIK Karlskoga som lyckades hålla matchen vid liv till sista matchminuten. Detta trots ett otroligt stort manfall av ordinarie spelare. Två av fyra ordinarie kedjeformationer fick stanna hemma i Karlskoga till denna match. När BIK dessutom bara hade med sig fyra ordinarie backar och fick C Berglund illa skadad i andra perioden, framstår deras insats som närmast heroisk.

Nej, KHK imponerade inte spelmässigt på mig i gårdagens match. Med tanke på förutsättningarna borde de kunnat avfärda sina motståndare för dagen på ett enklare sätt.


Nu vankas det snart match mot Rögle BK. En mycket tuff uppgift. Trots att jag inte hyser några som helst sympatier för Rögle BK som företeelse eller förening måste jag ge det erkännandet att det allt som oftast blir rasande bra ishockeymatcher när vi möts. Rögle spelar i mina ögon "riktig hockey" med dess nödvändigaste ingredienser. De har en mycket bredare palett att visa upp än till exempel KHK. De kan spela både med fart och kraft, lagom fult och tufft, men även kontrollerat och städat. De går aldrig att räkna bort under en match, oavsett resultat. De är helt enkelt riktigt jobbiga att ha att göra med. På många sätt tycker jag att våra lag spelar på ett likartat sätt. Kanske därför det så ofta slutar med delade poäng i våra möten?

I vårt senaste möte, i ABB Arena, ägde vi matchen till 70% spelmässigt. Trots detta höll sig Rögle kvar i matchen och tvingade fram ett oavgjort resultat. I ett av våra möten på bortaplan var det precis omvända förhållanden. Då var det Rögle som ägde matchen till 80% innan vi lyckades med en fenomenal upphämtning och fick matchen till förlängning. Både vi och Rögle har under denna säsong visat prov på mycket fin moral i våra lag.

Det kommer bli en svettig, underhållande, och nervkittlande tillställningen i Lindab Arena under morgondagen, sanna mina ord..

Rögle, en skön seger!

Västerås - Rögle BK 2-1 (straffar)

Tisdagens match i ABB Arena mot Rögle BK var enligt mitt tycke en mycket bra match. Två lag som strävade efter att spela en rejäl och fysisk ishockey över hela banan. Två lag som såg både snabba och tunga ut i sina aktioner på isen. Men störst, starkast och snabbast var Gulsvart. Från nedsläpp till det att Hesa Fredrik blåste för full tid. 

1-0

Det enda som saknades i denna förträffligt väl genomförda match var fler mål på alla de chanser som skapades. Spelmässigt har vi troligen inte gjort det lika bra på hela säsongen som vi gjorde under sextio minuter i denna match. Spelarna lyckades hålla energin, farten, intensiteten uppe i byte efter byte och bara malde på mot Rögles kasse. Trots att rätt massivt spelövertag redan från första nedsläpp dröjde det fram till matchminut 28 innan vi äntligen kunde spräcka målnollan. Och vilket mål sedan! Spel i powerplay och efter att pucken passats runt några gånger i Rögles zon skickade Robin Jacobsson ett långt pass parallellt med blålinjen över till Nick Angell som laddade och fick iväg en ruskig kanon som smet in i bortre krysset. Så vackert, så välförtjänt!

Skottstatistiken efter första perioden: 11-2

Skottstatistiken efter andra perioden: 17-8

1-1

Rögle var inte alls ofarligt trots vår dominans spelmässigt. De lyfte upp spelet i kortare sekvenser då och då och lyckades allt som oftast få till aviga och svåra avslut mot vår kasse. Gärna avslut från backar som lyfte in puckar mot en hög av spelare framför mål. En taktik som till slut bar frukt då man i tredje perioden lyckades med sitt uppsåt. Andreas Lilja sköt ett skott från blå mot Jakob Lilja som lyckades med konststycket att skarva pucken vidare mot och förbi Jonas Fransson i hemmamålet. Ett mål som kom "från ingenstans" då vi såg ut att ha fullständig kontroll på händelserna. En liten kalldusch då vi alla bara satt och väntade på att hemmalaget skulle dra ifrån målmässigt. Rögle försökte, naturligtvis, lyfta upp sitt spel för att ta hem alla tre poängen i matchen men även fortsättningsvis var det vi som stod för det mesta och det bästa. När det återstod fem minuter av matchen fick vi chansen att spela ett powerplay som dock inte gav utdelning.

Skottstatistiken efter tredje perioden: 13-7

Skottstatistiken totalt:42-19

Matchen gick till sudden där vi var närmast att hitta lägen för ett avgörande. Dock resultatlöst. Straffar fick avgöra denna tillställning.

0-1

Jesper Jenssen grundlurade Jonas Fransson genom att hålla inne skottet i det längsta för att sedan mycket snyggt bara "lyfta" in pucken i ena krysset. 

1-1

Stefan Gråhns skrinnade fram med bra fart, gjorde en skottfint, och avslutade med en elegant dragning som lurade bort målvakten.

2-1

Dustin Johner gjorde inget misstag. Bra fart, liten skottfint, dragning, och pucken säkert i mål!

En otroligt skön seger även om det bara blev två poäng. Matchen hade lite av "slutspelskaraktär" och jag är oerhört glad och stolt över lagets insats. Självklart kan man vara lite missnöjd över den magra målskörden sett utifrån alla de chanser vi skapade, men, just attityden, inställningen, var charmant. Till våren, när allt ska avgöras, är det just denna inställning som kommer bära laget. Det kommer bli många täta tuffa matcher där avgörandet faller först i slutfasen av matcherna. I denna match visade Gulsvart att man har de flesta verktyg för att utmana alla lag i denna serie över sextio minuter....

Rögle såg aningen kantiga och stela ut under stora delar av matchen. Inte alls samma flyt i spelet som de normalt brukar kunna visa upp. Dock finns det i laget tillräckligt med potential för att även de ska kunna vara med och nosa på en plats till SHL fram på vårkanten. De gånger laget gick fram och försökte skapa tryck i offensiven syntes tydligt att Rögle har tillräckligt med finess, teknik och tyngd för att bli en mycket tuff motståndare....

Men, denna gång var vi bättre. Ett nummer större. Mycket skönt att se.

Lite statistik:

http://stats.swehockey.se/

Nörderi och insikter...

Under dagen har jag roat mig med att studera lite statistik. Först ut är hur effektiva vi är när det gäller att skjuta puckar mot mål. Just att skjuta mycket mot mål är något som alla pratar om. Skjut, ta skott, skjut ännu mer. 

Skotteffektivitet

Som synes briljerar vi inte i detta moment. Plats nummer åtta när det gäller vår effektivitet. Dessutom är det endast tre lag som skjutit förre skott än oss. Till och med AIK kommer till betydligt fler avslut än vad vi gör! Tydligen tycker våra spelare om att hålla i pucken. Slutsatsen måste vara - skjut mer!

-----------------

Låt oss då titta på lite spelarstatistik och jämföra med de lag som vi troligtvis kommer kämpa mot i kampen om topplaceringar i tabellen. Jag har då valt att plocka ut de tolv spelare i varje lag som producerat mest poäng:

Västerås IK

Observerar att sex av våra mest producerande spelare har minus i +/-! Summerar jag plus och minus spelare för spelare vad får jag då? Jo, summan av kardemumman blir - noll! Det innebär med andra ord att det dessa tolv spelare producerar offensivt äts upp av de defensiva misstagen! Som exempel har Dustin Johner gjort 17 mål. Det är bra. Men, av dessa är endast tre(3) i spelformen fem mot fem. Där har Dustin istället varit inne på, hör och häpna, tjugotvå (22) baklängesmål! Klart som sjutton då att ekvationen inte går ihop....

Låt oss därför titta på några av våra konkurrenter:

Rögle BK

Notera att endast en(1) spelare av deras mest producerande spelare har minusstatisk! Summerar jag på samma sätt som för våra spelare, plus mot minus, blir utfallet för Rögle BK +55! Hemligheten är att deras mest producerande spelar släpper in betydligt färre mål i baken! 

Karlskrona HK

Här hittar vi i alla fall fem spelare som ligger på minus. Trots detta blir det plus i kolumnen om jag summerar. KHK får + 39!

Malmö IF

Om någon tyckte att Rögle har bra stats så är det inget mot vad Malmö har! De kommer upp i + 120!

BIK Karlskoga

Våra vänner från Värmland kommer upp i aktningsvärda + 48!

Men om det nu är så att vi ligger så dåligt till i jämförelse med ovan nämnda lag, hur kan vi då ligga så bra till i tabellen? Jo, ser ni, det beror på att vi är bra i en annan spelform, nämligen powerplay!

Utan vår utdelning i powerplay, med tanke på vår oförmåga att göra mål i spelet fem mot fem, hade vi troligtvis legat i botten av serien och harvat! Se bara på AIK! De har bara gjort fyra mål färre än oss men på grund av genomuselt spel i powerplay hjälper detta föga. 

Vad jag försöker lyfta fram med detta inlägg är det som vi alla egentligen redan visste. Vi lever denna säsong på ett bra powerplay, ett stabilt målvaktsspel, samt en stabil defensiv. Allt är med andra ord nästan som vanligt. Och precis som vanligt är det spelet fem mot fem som inte bär frukt i den utsträckning vi kunde önskat. Ska jag vara riktigt ärlig är dock inte vår defensiv, eller vårt målvaktsspel, lika bra som tidigare säsonger. Här kan det bli snäppet bättre även om det nu håller en bra nivå. 

Det mest oroande är dock vår offensiv(fem mot fem). Vi snittar 1,5 mål per match i den spelformen. Det vinner man inga matcher på! Jämför med Rögles 2,1 Malmös 2,5 BIK Karlskoga 2,4 och Karlskronas 2,3 i snitt. Enkelt uttryckt måste vi hela tiden förlita oss på att göra mål i powerplay för att vinna våra matcher....

- Här har vi att jobba med, Herr Filander!

Avslutningsvis vill jag visa denna statistik:

Södertälje SK

Man förstår varför SSK ligger där de ligger i tabellen, typ! Deras stora räddningsplanka är powerplay. Utan sitt pp hade de legat tryggt förankrat i botten av tabellen....

Ska vi slå vad?

Ungefär så är jag, Kan inte låta bli att sticka ut hakan emellanåt. Då kan detta ta sig uttryck i form av föga genomtänkta vadslagningar. Den som följer denna blogg, eller mig på #twitter, vet att jag redan förlorat två vad. Först fick jag raka bort mustaschen efter att SSK vunnit mot oss i ABB Arena och därefter fick undertecknad klippa gräsmattan iförd endast suppe pga ett vad med Johan Jonsson. För den som vill går det att läsa om denna bravad(!) i denna länk. Blir man inte avskräckt av detta inlägg finns den film(!) i denna länk som visar eländet..

Nu har GurkOlle stuckit ut hakan, eller suppen, igen och får nu leva i lagom dos ovisshet och ångest fram till att serien är färdigspelad:

Nackdelen med ett socialt medium som #Twitter är att spridningshastigheten. Det finns inte mycket utrymme  till "ånger" vill jag påstå. Det tog inte lång tid innan följande dök upp i mitt flöde:

Och strax därefter:

Med andra ord håller jag nu alla tummar och tår för att Rögle hamnar i en riktig formsvacka efter jul!

Synar lagen i Hockeyallsvenskan..

Såg matchen mellan Vita Hästen och Malmö under kvällen. Fick ett ganska tydligt kvitto på två saker. 

1. Malmö kommer bli svåra att tas med framöver.
2. Vita Hästen såg stundtals ut som de nykomlingar de faktiskt är.

Malmö har ett gediget lag med både tyngd, fart, erfarenhet och spets. Det enda frågetecknet som jag ser är målvakterna. I allt övrigt har MIF de komponenter som behövs för att ånga på mot en serieseger. När till och med den så omdiskuterade backen David Liffiton spelade som idag visar han vilken tillgång han är för laget. Kort sagt, det ska mycket till för att inte Malmö ska knipa en av de två första platserna i årets Hockeyallsvenska.

Detta skulle då innebära att övriga lag får kämpa om den andra topplaceringen som innebär ett finalspel om en SHL-plats. Vilket detta lag tänkas kan bli är i det närmaste omöjligt att sia om.

Mora ser i dagsläget ut som ett lag som mycket väl kan knipa en av de två förstaplatserna. Med de senaste förvärven blir de inte sämre, direkt. Idag visade de återigen styrka genom att avgöra en jämn match i slutminuterna. Vinst borta mot Timrå. En viss Matt Fornataro bidrog till denna seger med två assist. Moras tränare, Jeremy Colliton, måste anses som ett riktigt fynd. Är han en motsvarighet till Sam Hallam som framgångsrikt lyfte dåvarande Bofors till oanade sportsliga framgångar? Genom rekryteringen av Dan Bakala som målvakt lades grunden till den framgångar vi ser nu, anser jag. En mycket lyckosam värvning. En värvning som Colliton låg bakom. Att sedan deras back Kevin Mitchell blivit en sådan poängmaskin får nog betraktas likt en Lotto-vinst. Tror ingen hade förväntat sig detta. 

Karlskrona är ett annat lag som man nu absolut måste börja ta på största allvar. Ett lag som inför säsongen tappade både tränare och flera tongivande spelare. I förhandstipsen fanns laget med som aspirant att placera sig i mittenskiktet av tabellen, i bästa fall. Ny som tränare till denna säsong kom Per Hånberg vilken fick sparken från Vita Hästen trots att han tog upp dem till Hockeyallsvenskan. Kan man tänka sig att Per Hånberg myser lite på sin kammare just nu då Hästen tycks vara på väg ned medan KHK går i motsatt riktning. Är det detta man kallar - karma! Det som är utmärkande för KHK, anser jag, är dels ett mycket bra målvaktspar samt ett väldigt smart och snabbt anfallsspel. Även här måste jag erkänna att man får ut väldigt mycket av sin spelartrupp. Lite som Mora. Ta bara en spelare som Tom Linder. Den väldige backen. Han hade det rätt tungt under sin tid i Leksand och blev mer eller mindre hånad för sitt sätt att spela. Gärna av de egna supportrarna. Nu, i KHK, är han riktigt bra. 

Överlag ryms det i truppen flera spelarnamn som jag inte visste vilka de var men som levererar på en hög nivå i match efter match. En annan spelare som imponerat på mig är lille Jimmy Andersson. Han med det skrymmande skägget. Eller varför inte den väldige Nicklas Lihagen. Två spelare som trots enorma skillnader i storlek gör massor av nytta för sitt lag, på olika sätt. Kort sagt så har tränare Hånberg lyckats minst lika bra som sin kollega i Mora att få ut maximalt av sin spelartrupp.

Rögle är ett mer oskrivet kort, anser jag. Ännu har jag inte sett den stabilitet i spelet som de visade upp under slutdelen av förra säsongen. Då var de riktigt bra. Det finns komponenter även i detta lag som skvallrar om att det kan bli bättre. Dagens förlust borta mot Björklöven kom aningen oväntat för mig. Speciellt efter att Rögle, i matchen innan, kört över Timrå på hemmaplan. Denna förlust signalerar att laget ännu inte är redo för att ta upp kampen om topplaceringar i tabellen. Rögles prestationer så här långt påminner en hel del om hur vi själva presterar.  Jesper Jensen och Jakob Lilja är väl de spelare som man mest förknippar med offensiv spets i laget. I de bakre leden huserar bland annat bröderna Bibic med den äran. Däremot är jag inte särdeles imponerad av den oerhört välmeriterade Andreas Lilja. Nej, i dagsläget ser jag inte detta lag som en aspirant för topp två. Dock måste man som vanligt höja ett varningens finger för detta lag som av tradition alltid är bra när det verkligen gäller. Den som lever får se.

Vad ska man då säga om övriga lag som just nu huserar i täten av tabellen? Min spontana känsla är att lag som Vita Hästen, Asplöven, Oskarshamn, Björklöven och Timrå inte är tillräckligt starka för att vara med i racet om SHL. Något av dessa lag kommer säkert vara med i kampen om plats 7-8 i slutänden, men inte mer. Där blir det respass omgående i playoffspelet.

Mer svårgripbara lag är BIK Karlskoga, Södertälje, Almtuna och AIK . Två av dessa lag, SSK och BIK, tippades allmänt ligga i toppen av tabellen. Almtuna spåddes en tung säsong i botten. AIK visste egentligen ingen var man skulle placera. 

SSK har i dagarna "städat" i truppen och skickar iväg tre spelare. Tidigare fick en målvakt packa och lämna. Janne Karlsson har inte alls fått ordning på truppen trots ett på förhand mycket starkt spelarmaterial. I dagsläget känns SSK som ett lag för placeringar efter den absoluta toppen. Rycker de inte upp sig markant kan de rent av missa topp åtta!

BIK Karlskoga är närmast en gåta. Har tränaren Lenny bränt sitt krut? Har skadorna i truppen satt för många käppar i hjulet. Har avsaknaden av en riktigt bra målvakt varit för stor? Har själv sett BIK spela rätt många matcher denna säsong och min uppfattning är rätt klar: - Det är inte alls det BIK som jag vant mig vid att se! Får inte Lenny ordning på torpet å det snaraste riskerar även BIK att missa den tänkta festen till vårkanten. Det mest troliga är givetvis att laget kniper minst en placering bland topp åtta!

Almtuna är givetvis den största överraskningen denna säsong. Klubben som både Gud och Kommunen tycks vilja förtränga och glömma. Klubben som spelar på dispens i en hockeylada som inte var modern ens då den byggdes! Nu har jag förstått att trots den sportsliga framgången är det mesta som vanligt i föreningen. Det finns inga pengar. Minns förra säsongen då sportchefen, om jag minns rätt, sade upp sig så att föreningen skulle överleva ekonomiskt. Truppen består av allehanda spelare som ingen annan ville ha, om man ska överdriva en aning. Dock lyckades klubben värva en riktigt bra målvakt. En målvakt som medverkat till att laget gått så bra som det faktiskt gjort. Jag pratar givetvis om Johan "Honken" Holmqvist. Nu är han dock skadad och väntas tillbaka om några veckor. Till råga på allt har Emil Lundberg, en bärande spelare i laget, lånats ut till Brynäs i SHL. Om detta är ett led i arbetet med att rädda ekonomin eller inte låter jag vara osagt. Almtuna gör det rysligt bra men de får sannolikt rikta in sig på plats 6-8 i slutänden. Inte dåligt alls. 

AIK, då! Här vill jag lyfta ett varningens finger redan nu. Trots en bedrövlig start på seriespelet har inte AIK varit så dåliga som placeringen i tabellen visat. De har stundtals, i de flesta matcherna, hängt med spelmässigt men klantat till det för sig själva, om uttrycket tillåts. De har tappat ledningar genom att dra på sig massa "onödiga" utvisningar, varit extremt drabbade av skador, inte hittat rätt målvakt, haft otur med tränare som skadat sig(!), etc. I truppen finns, och har funnits, en hel del kompetens. Jag tror inte för ett ögonblick att de räcker till för att nå toppen av tabellen, men, de kan mycket väl vara med att slåss om en SHL-plats via playoffspel till våren. Så länge de låter Mikael Nylander stå i båset istället för att vara på isen har de chansen. Kom ihåg var ni läste detta först:)

Var vi själva står, och vilka möjligheter vi har, tänker jag inte berätta här och nu. Det tänker jag vänta med tills jag bevittnat morgondagens träning:)

Ha det, alla!

Två halvdana insatser = fyra poäng!

Tycker domarna skötte sig bra mot Rögle!

Västerås - Timrå 4-3(straffar)

Rögle - Västerås 3-4(sudden)

Nu kanske jag är lite njugg i mitt omdöme av lagets senaste två matcher men vill trots detta peka på det faktum att vi spelade inte speciellt övertygande hemma mot Timrå eller på bortaplan mot Rögle. Det var som om laget stannat upp ett ögonblick i den process som ska leda mot än bättre prestationer i en nära framtid.

Enligt mitt sätt att se på saker och ting anser jag att vi spelade betydligt bättre borta mot Oskarshamn än vi gjort i de två efterföljande matcherna mot Timrå och Rögle. Kanske tog den förlusten ett litet punggrepp på våra spelare. Blev de månne lite oroade över att den fina offensiven gav så skral utdelning och istället de egna misstagen bäddade för Oskarshamnsseger? Vågade man inte kliva fram lika rejält och resolut mot Timrå som mot IKO av den anledningen? 

Vad vet jag? Inte mycket, men det har aldrig hindrat mig från att spekulera. Om vi spelade lite sämre än tidigare mot Timrå, där vi trots allt lyckades vinna på straffar, så sjönk vi tillbaka ännu ett snäpp borta mot Rögle. Långa stunder hade vi verkliga problem att stoppa tunga, snabba, och aggressiva attacker från Rögles forwards. När vi dessutom, återigen, lyckades bjuda på några mål kändes det definitivt som om poängen skulle utebli i den matchen.

Men, under över alla under! När mörkret lägrade sig som en våt filt över Gulsvart hände det osannolika! Vi fick luft, energi, tro, hopp, narkos, på något underligt sätt och lyckades pilla in en reducering till 2-3 genom Dustin Johner och liket sprattlade till. Knappt minuten senare hade samma man, Dustin Johner, styrt in ännu ett mål i kassen och 3-3 i en match som varit förlorad sedan länge! Och se på fan. I sudden hängde lyckans fe över axeln på Johner som lyckas peta in 4-3 någon tiondels sekund innan slutsignalen!

Jubel i alla buskar och hattar av för Dustin Johner. Men, handen på hjärtat, vi var egentligen inte värda ens en poäng i matchen sett till spelet i cirka 57 minuter! Detta kommer givetvis inte alla hålla med om och ni har min respekt. Vi tycker alla olika. Men jag anser att vi inte var riktigt nära att störa Rögle fram till det makalöst osannolika slutet.

- Om detta berodde på att Gulsvart gått ned sig några snäpp eller om det var Rögle som var riktigt bra kan jag inte riktigt sätta fingret på. 

Det jag tar med mig mest från de senaste två matcherna är trots allt lagets moral. Viljan att inte ge upp. Att ta nästa byte, kämpa på, försöka, och till slut få utdelning. Underbart. Mot Timrå var vi flera gånger på väg att ta greppet, få momentum, men tappade omedelbart taget. Timrå bjöds in i matchen gång på gång.

Mot Rögle var det lite av samma visa. Efter en anständig andraperiod där vi verkligen försökte offensivt lyckades vi kvittera bara för att något ögonblick senare bjuda in Rögle till att göra ett nytt ledningsmål. Det tar både på psyket och krafterna att få den typen av mål i arslet. Lite som ett hammarslag i nacken, typ. Förstå då den psykologiska smällen då vi i början av tredje perioden bjöd Rögle på deras 3-1 mål! Spiken i kistan, trodde jag.

Min summering:

- Vi spelade inte övertygande mot Timrå eller Rögle. Spelet har gått lite i stå. Det som såg så lekande lätt och naturligt ut mot SSK hemma och Asplöven borta fanns inte på plats. Jag tror detta skeende är fullständigt naturligt. Under en lång processtid kommer det ibland lite bakslag. Det viktiga är dock att laget ständigt utvecklas. Att spelarna lär av sina misstag. Jämför jag hur laget uppträder nu mot för någon månad sedan så är det en otrolig skillnad, på ett positivt sätt. Det ser faktiskt inte alls dumt ut, om jag tänker efter:)

I mitt nästa inlägg ska jag ge mig på att dela ut spelarbetyg för de matcher som spelats!

Ses i ABB Arena - Mora!

Johner, Johner, Johner...

Här var jag väldigt nöjd. Oavgjort och poäng i en match som varit förlorad! Dustin Johner har krutat in 2-3 och 3-3 och tagit oss till sudden. Vi har klarat av ett boxplay med spel 3 mot 4. Mina tankar vandrade redan iväg mot straffläggningen. Vem skulle ta våra straffar?

Men då, som en skänk, får Rögles #17 Mattson hjärnsläpp och slashasar Jonas Fransson med en utvisning som följd. Plötsligt får vi chansen att avgöra i sudden!

Med endast sekunder kvar av matchen slänger Dustin Johner iväg pucken mot mål. Mest i desperation. Och, se på fan, den studsar in! Tiden är 59,59,6 på matchuret. Med 0,4 sekunder till godo glider pucken över mållinjen och vändningen är ett faktum!

Vi spelare inte vår bästa hockey, vi skapar inte de hetaste chanserna, vi bjuder på två mål, men vad fan gör det en dag som denna. Laget visade upp en enorm moral. Dessa två poäng betyder så oändligt mycket mer än "bara" två poäng. Denna insats visar att laget har en förmåga, en potential, som kan bli oerhört viktig kommande matcher. Vi kan spela halvbra, vi kan göra misstag, men vi vägrar förlora! Stort!

Återkommer med en mer utförlig summering av matchen under morgondagen.

- Jag älskar detta lag som gör mig så förvirrad, frustrerad, ångestfull, glad, lycklig och harmonisk!

(Bilderna till detta inlägg är friskt hämtat från dagens direktsändning: @ViasatHockeySE)

Förlust mot Rögle

Västerås - Rögle 3-4 (sudden)

Det blir inte som jag förväntar mig. Det blir något annat! Så känns det varje gång jag ser mitt lag spela denna säsong. Det blir lite som - det blir. Jag har ännu väldigt svårt att se vilken matchplan som gäller. Jag får känslan av att alla spelare försöker men att synkroniseringen mellan varje spelares initiativ just nu inte är den allra bästa. Det blir lite som - det blir. Lite hipp och lite happ. Ena gången så och andra - så. 

Vi som varit med, väldigt länge, har upplevt både det ena och det andra med vårt kära lag. Under en tid, med början under slutet av 80-talet, fick vi besökare uppleva ett Gulsvart lag som alltid satte en rasande fart i varje matchinledning. Oavsett motstånd. Något man tog  med sig även när det blev spel i dåvarande Elitserien. För oss besökare var detta en fröjd att skåda. Laget gick, på något sätt, all in redan från första nedsläpp. Gick det så gick det, typ. Och förvånansvärt ofta fungerade denna kamikaze-taktik. Våra motståndare gjorde nästan i brallan, fick panik, började hyperventilera och publiken älskade det. 

Något av detta ser man sällan i ABB Arena numera. Allt som oftast är det våra motståndare "som sätter fart" medan vi själva uppträder ängsligt och avvaktade. Under de senaste åren har det varit sällsynt att Gulsvart "kommit ut som retade tigrar" och sköljt över sina motståndare. Den tränare som senast försökte införliva detta sätt att agera var nog Mats Waltin. Hans matchplan var som bekant att pucken skulle återerövras direkt oavsett om pucktappet skedde i egen, mittzon, eller anfallszon. Det blev tack vare det en jädra fart på våra spelare som fullkomligt jagade brallorna av sina motståndare, hela tiden. 

Nu visade det sig dock inte alltid fungera så bra att spela denna "jakt-hockey" i sextio minuter. Det tärde nämligen en hel del på spelarna samt puckkontrollen inom laget blev allt annat än bra. Det var väldigt mycket "lycka-till-passningar" och ett ständigt jagande efter förlupna puckar. Men, underhållande var det, på sitt sätt.

I matchen mot Rögle upplevde jag att det inte synkade mellan händer och klubba, mellan backar och forwards, mellan forechecking och/eller styrspel. Emellanåt fungerade inte ens spelet i egen zon. Spelet pendlade mellan stunder av briljans och perioder av nonchalans(!). Vi hade det synnerligen besvärligt att hitta passningsvägar ur egen zon. Vi hade svårt att hitta rätt med passningar i mittzon. Vi hamnade allt som oftast ute vid sarghörnen i anfallszon. Under i stort sett hela matchen hade jag en känsla av att alla Rögles spelare kunde åka skridskor fortare än oss. En tråkig känsla. De var snabbare att hämta puck(backar), fick fart på uppspelen(back till forwards), hade inga problem att trampa in i vår zon(forwards). Det såg så enkelt ut, besvärande enkelt. 

Återigen upplevde jag att vår forechecking var tveksam, avvaktande, och ständigt blev överspelad. Allt som oftast tappade vi två man i offensiv zon när Rögle enkelt hittade passningsvägar förbi våra toppforwards. När vi försökte ställa upp i mittzon med styrspel, så gick det inte ett dugg bättre. Rögle kunde även då, väldigt enkelt, hitta igenom med passningar och stormade in i vår zon med hög fart.

En annan sak jag noterade var skillnaden på det fysiska spelet. Rögle inledde matchen med både hög fart och och fysiskt spel. De fullföljde så fort de fick chansen. Pang på rödbetan. Tack vare detta fick de ganska omgående matchen dit de önskade. De tog kommandot. De fick momentum. Något som de sedan kunde behålla nästan matchtiden ut. 

Är det för mycket begärt att vi ska kunna agera på samma sätt själva på vår hemmaplan? Är det för mycket begärt att våra spelare ska komma ut "som retade tigrar" i ABB Arena och redan från första nedsläpp markera revir? Tycker inte det. Jag förväntar mig därför att vi redan till nästa hemmamatch tar ett omtag, nya tag, och ger våra kommande motståndare en riktigt överkörning första tio..

Nu blev det mycket gnäll från undertecknad. Det är sant. Men ibland anser jag det befogat att gnälla av sig. Om inte annat så är det bra för den egna friden. Det känns liksom bättre efteråt..

Men var allt nattsvart denna fredagsafton i ABB Arena? Naturligtvis inte. Det fanns det som var bra, till och med riktigt bra, även denna gång. Men det handlar mer om enstaka spelares prestationer. Som lag, som kollektiv, är det ännu mycket som saknas men i detta kollektiv finns det spelare som då och då briljerar, glänser, och förgyller trots allt. De ska självklart lyftas fram:

- Linus Svedlund går från klarhet till klarhet med sitt enkla och rejäla spel i fjärdeformationen(!). Jag får vibbar av Marcus Ljung när jag ser honom spela. Samma kloka avvägningar på isen. Härligt att se!

- Nick Angell är en bra offensiv back. Dock skulle jag önska att han spelade med lite större marginaler. Nu gick det oftast bra denna gång. Spelade som om han vore forward stundtals(!).

- Jonas Fransson kan inte lastas för målen denna gång. Han gjorde en stabil insats. Tråkigt för honom att det inte räckte med att rädda fem raka straffar för att vinna matchen!

- Broc Montpetit kanske inte levererar poäng som förväntat. Må så vara. Men, oj vad han skapar mycket chanser både till sig själv och andra genom sitt uppoffrande spel. Jag är lugn. Han kommer få sin islossning.

- Dustin Johner är en mycket klok spelare. Spelar alltid med bra balans. En utomordentligt skicklig tvåvägsspelare. Gör sällan ett dåligt byte. Var mycket bra i denna match och krönte sin insats med kvitteringen till 3-3.

- Matt Fornataro kämpar på. Får inget gratis. Ingen medstuds. Allt går emot. Visade dock återigen att det inte är något fel på inställningen. En inställning som dock måste tyglas bättre. Får inte övergå till frustration. Tids nog kommer även han få mer utdelning på sitt slit. Drog på sig en olycklig utvisning som gav Rögle 3-2 i powerplay.

- Evan McGrath har det inte lätt på isen. Jag lider med honom just nu. Han försöker, och försöker, och försöker, men det vill sig inte. Anser trots det att han gör anständiga byten. Men nu måste utdelningen komma inom kort. Om inte kan det knyta sig alldeles. Det vore förödande. 

Sist men inte minst var det naturligtvis otroligt dåligt, skamligt dåligt, att i inte kunde avgöra till egen fördel i straffläggningen. Här stod Jonas Fransson upp som aldrig förr, räddade straff efter straff, men fick se sina egna spelare lalla bort sina chanser åt andra hållet. Illa! Vad fan är det för fel att dra till med ett enkelt slagskott?

Må väl och mot nya segrar....

Seger mot Timrå!

För 99:- får man ovanstående bildkvalitet via Hockeyallsvenskans sändningar!

Glatt konstaterar jag att vi nu har två raka trepoängare. Gött, gött! Till matchen mot Timrå utnyttjade jag en värdecheck från Hockeyallsvenskan. En värdecheck som jag fått som kompensation för en urusel sändning av matchen SSK - Västerås. Glädjen över detta grumlades dock snabbt då även denna sändning var miserabel(se bild). Tappert försökte jag trots detta följa matchen men det blev närmast omöjligt att få en känsla för spelet då bilden ständigt frös, laggade, eller försvann. Till slut gav jag helt enkelt upp och övergick till att följa den tredje perioden via direktrapporteringen i VLT.

Glädjande, som sagt, att laget kunde ta tre nya poäng även om insatsen inte går att jämföra med den som visades upp hemma mot Oskarshamn. Enligt Timrås tränare gjorde Västerås en mycket solid bortamatch och bjöd inte på mycket. Så kan det mycket väl ha varit. Dock tycker jag att med det spelarmaterial som vi har så ska vi kunna spela ungefär på samma sätt både borta och hemma. Vi ska inte behöva backa hem och "vänta på lägen" som jag ser det. Inte ens på bortaplan. Vi ska gå in och försöka styra och ställa och ta kommandot. Det är min inställning. Gör man anspråk på att vara ett topplag så...

- Timrå tilläts att komma till 36 avslut mot Jonas Fransson. Själva mäktade vi med att avlossa 20 skott mot Timrås Mika Norja. 

Trevligt att Matt Fornataro fick hänga en kasse och att Conny Strömberg fick en ny assist. Kul även att det var formationen med Fredrik Johansson, Marcus Söderkvist och Linus Svedlund som fick hänga in 2-0. "Fredda" behövde det målet och genom detta lite betalt för allt slit i tidigare matcher.

- Negativt är att vi drar på oss så många utvisningar. I matchen mot Timrå åkte vi dit på sex stycken två-minutare. En för "snack" på Conny Strömberg. Det är definitivt några för mycket. Timrå klarade sig undan blott med fyra minuter på botbänken.

Vad mer kan man säga om en match som man bara såg fragment av? Tja, imponerande av Fransson att återigen hålla nollan. Nu kanske han kommer in i den berömda "zonen" och gör de räddningar som ser till att hålla oss kvar i matcher även då vi har det knöligt med egna avslut.

Tack vare de två senaste matchernas täta defensiv har vi nu förbättrat vår statiskt i BP med några snäpp. Nu ligger vi på ganska anständiga 81.48%. Detta ska dock jämföras med Vita Hästen som stoltserar med 93.10% eller varför inte Timrå som har, hör och häpna, 100%!

Vita Hästen, för övrigt, måste man låta sig imponeras av. För andra matchen i rad vänder man ett 0-2 underläge till seger. I dag var det Almtuna som fick ge sig i sudden. Matchen innan var det Asplöven som tappade 2-0 till 2-5. Betänk även att Hästen till dagens match saknade fyra spelare. En av dem var Markus Eriksson. Men, trots det, så fortsätter de vägra förlora. Kanske får vi ta dem på allra största allvar?

Såg matchen mellan Rögle(vår nästa motståndare) spela mot AIK hemma i Ängelholm. AIK gjorde en riktigt bra match. Körde på offensivt med bra fart. Rögle var inte heller så dåliga. Även de ångade på friskt framåt. Nu lyckades AIK vinna i sudden, vilket inte alls var orättvist, men vi ska inte på något sätt förringa Rögle som motståndare. Efter förlusten mot AIK samlades laget till ett krismöte. De kommer vara oerhört taggade mot oss. Lite av "sista chansen" för dem. Kan vara flera spelare i truppen som måste visa vad de kan för att inte hamna utanför truppen. Varningsflagg därmed hissad..

------------------------

Utmaningen inför matchen mot Timrå utföll till bloggens fördel. Varken Nick Angell eller Mathias Bromé mäktade med att uppfylla de kriterier som krävdes för att Bloggen skulle behöva pytsa in pengar. Så kan det gå! (utmaningen)

-----------------------

Ha det gott, alla!