Leksand mot Malmö - utslagsmatcher

Leksand - Malmö

Idag drar det igång. Matchserierna där vi får kvitto på hur överlägsna lagen i SHL är de lag som kommer från Hockeyallsvenskan. Först ut blir Leksand som tar emot Malmö. Ett Leksand som förlorade sig fram de sista tretton(!) omgångarna ställs mot ett Malmö som trasslat, snubblat, sig fram. Två lag utan fungerande spel ställs mot varandra. Har man som Leksand förlorat tretton matcher på raken kan man inte komma och säga annat än att spelet havererat, totalt!

Enligt vad jag förstår hyser Leksingar stort hopp till att nye tränaren, Sjur Robert Nilsen, ska få ordning på det som inte fungerat fram till nu. Vad jag förstår har han dock ännu inte lyckats få in speciellt mycket vinnarkultur i laget. 

Trots Leksands fullständigt usla matchfacit i slutet av seriespelet ser jag dem som självklara favoriter. Anledningen är bland annat den spelartrupp de förfogar över. De är trots allt ett SHL-lag med allt vad detta innebär. Med en lönebudget som är närmare tre ggr så stor som Malmös ska de naturligtvis var tre ggr bättre på isen. Eller hur?

Nja, så enkelt är det nog inte. Det finns många fler variabler att ta till. En klassisk är detta med "hjärta"! Hur många spelare i dagens Leksand är beredd att offra en tand, eller två, för att rädda föreningen kvar i högsta ligan? Hur många spelare har redan idag, via sina agenter, börjat sondera terrängen inför nästa säsong? Det gäller som spelare att ha en plan B. Går det åt skogen gäller det att ha en väg ut.

- Får Leksand en bra start på denna matchserie, via en seger, finns det nog ingen anledning att spekulera i spelarnas ambition att rädda föreningen. Att vinna är alltid lajbans. 

Mot detta kommer ett Malmö med många spelare som har en enorm önskan om att få bli hjältar. Att få föra upp Malmö till den högsta serien. Säkerligen finns det feta bonusar för alla spelare att plocka ut som extra drivkraft. De kan med andra ord nå både hjältestatus samt fylla på sina bankkonton rejält. För Leksands spelare finns risken för det motsatta. De kan bli ihågkomna in i evigheten för att ha spelat ned laget till HA.

Vad jag vill lyfta fram med denna text är att uppenbara. Det finns mycket som rör sig i skallarna på spelare och ledare i respektive lag. Den tränare som får sina spelare att fokusera bäst på nuet kommer gå segrande ur denna envig.

Hur det kommer att gå? Jag är av den uppfattningen att Leksand ska vinna denna matchserie tämligen enkelt. Detta påstående grundar jag på att Malmö för tillfället inte spelar så bra som man gjorde tidigare denna säsong. Det finns potential i Malmö för att bjuda LIF på hårt motstånd. Utan tvekan. Problemet, som jag ser det, är att jag förstår inte hur Mats Lusth ska lyckas mobilisera nu när det gäller. 

- Malmös insatser i slutspelsserien kan mest betecknas som mediokra!

Bloggen tippar 4-1 i matcher till Leksand!

Fullsatt, fullt ös, och tre poäng..

Västerås - Malmö 3-2

Otroligt roligt att stå på södra stå under gårdagens match mot Malmö. Bra dra i klacken, bra dra på publiken, och framförallt bra drag på laget! Två lag som satte fart från första nedsläpp. Inga livremmar eller hängslen på. Underbart! Av någon outgrundlig anledning var jag för en gångs skull helt avspänd på läktaren. Kände ett stoiskt lugn inför lagets uppgift. Detta skulle bli vår kväll, så kändes det bara. Min gode vän "Kepsen" uppvisade i vanlig ordning tecken på grav ångest och plågsam vånda allt från första nedsläpp trots att jag försäkrade honom om att "det var lugnt". 

Trots att chanser skapades gick dock den första perioden utan att ett enda mål gjordes. Det jag tog med mig var farten, energin, samt Mathias Bromés felskär vid ett friläge. Den gode Mathias blev så till sig i brallorna när han fick sitt fina läge att det slog lite slint i skridskoåkningen. Istället för ett distinkt avslut mot mål blev det platt fall och lite simövningar på isen. Men, vad gjorde väl det en kväll som denna. Detta vår ju vår kväll.

Den andra perioden var ungefär som den första. Det var mycket "pang på rödbetan" och chanser skapades mot Malmös mål i parti och minut. Det mest minnesvärda kanske var chansen som dök upp framför fötterna på Stefan Gråhns. En retur rakt ut, öppet mål, och bara att skyffla in trissan. Men, se det gick inte. Pucken studsade försmädligt över Gråhns klubba och istället för att målfirande hamnade han liggandes på rygg bakom målet(!). Men vad gjorde det, då detta var vår kväll.  Periodens enda mål gjordes, mycket elegant, av Erik Andersson. Detta efter finfint lir med Robin Jacobsson och Dustin Johner som medhjälpare. Närmast att göra ännu ett mål för Gulsvart under denna andra period var Jeremy Williams som smällde ett slagskott i stolpen under ett powerplay.

Man kan sammanfatta andra perioden med att vi styrde och ställde fram till att Malmö klarat av sina utvisningar. Efter det föll vi tillbaka en del och Malmö tilläts komma upp i banan och sätta oss under viss press. Som tur för oss sköt de hellre än bra denna kväll och många farliga avslut smet strax utanför våra stolpar.

Inför den tredje perioden deklarerade jag myndigt för min vän "Kepsen" att det inte fanns någon orsak till oro. Vi skulle sätta nästa puck och därefter defilera mot slutsignalen och segern, lugnade jag honom med. Av den anledningen passade självklart Malmö på att kvittera till 1-1 i ett powerplay redan efter knappa tre minuter. Men vad gjorde väl det, då detta var vår kväll!

Trots detta mentala bakslag för mig "Kepsen" och publiken fortsatte Gulsvart framåt och nu med än mer energi. Om man trodde att Malmö skulle få luft under vingarna efter sin kvitteringen trodde man fel. Belöningen kom i form av ett ledningsmål signerat Simon Fredriksson. Ett skott från blå som letade sig fram och förbi målvakten och slutligen retsamt, för Malmö, rullade in och lade sig någon centimeter innanför mållinjen. Stort jubel i hallen och själv kände jag mig lugn. Vad var det jag sa! Jo, denna kväll var vår kväll.

Som om inte det skulle vara nog lyckades vi i bytet efter detta mål peta in ännu en trissa bakom Malmös gigantiska målvakt Hovinen. Ett skott som på något sätt smet förbi hans enorma kroppshydda, träffade stolpen, och blev liggande bakom honom. Ingen såg pucken utom Broc Montpetit. I en position bakom målet upptäckte han att pucken låg fri och kunde snabbt tränga sig in vid ena stolpen och peta in trissan över mållinjen. Återigen ett enormt jubel i hallen och jag tittade på min vän "Kepsen" med en menande blick. Vad var det jag sagt? Jo, denna kväll var vår kväll.

Efter denna målexplosion med två mål inom loppet av 48 sekunder drog vi oss tillbaka en aning spelmässigt och överlät åt Malmö att ta initiativet. En taktik som lyckades utmärkt fram till att Jan Urbas, mycket olyckligt, tappade bort en puck i egen zon och bjöd Malmös Fredrik Storm på ett friläge. Blev jag orolig över denna fadäs då? Icke. Jag hade bestämt från början, från första nedsläpp, att detta skulle bli vår kväll. 

Efter sin reducering till 2-3 gjorde Malmö ett ärligt försök att sätta press mot vårt mål men misslyckades med uppgiften. De hade helt enkelt otroligt svårt att sätta upp någon form av offensiv spel mot ett taktiskt spelande hemmalag. Inte ens när de tog ut målvakten med minuten kvar blev det någon större dramatik. Gulsvart spelade av matchen de sista fem-sex minuterna på ett exemplariskt sätt. Mycket tack vare en klok coachning av tränarna där några spelare fick extra mycket förtroende i slutfasen av matchen. Så ska en slipsten dras.

Summerar jag mina intryck så vann vi rättvist. Vi skapade fler, och bättre, målchanser än gästande Malmö. Vi var lite starkare runt båda målen, lite hetare när lägen dök upp. Vi var helt enkelt aningen bättre som kollektiv denna gång. Inte mycket men fullt tillräckligt för att vinna rätt komfortabelt även om det blev målmässigt knappt. 

Återigen gladdes jag över vår defensiv som i det stora hela fungerade klanderfritt hela matchen. Det var bara några minuter i slutfasen av den andra perioden som vi tappade lite i vår defensiv. I övrigt mycket bra. Offensivt såg det bättre ut än i många tidigare matcher. Det var bra fart och intensitet och man gav varandra bra understöd i agerandet ute på isen. Några spelare utmärkte sig lite mer än andra men lägstanivån denna gång var hög på alla spelare. 

Jonatan Bjurö behövde inte glänsa denna gång. De räckte utmärkt att han var stabil. 

Tack vare denna starka insats, inför ett fullsatt ABB Arena, har nu laget givit sig själv chansen att bli ett av de två lag som kommer spela direktfinal om en plats i nästa säsongs SHL. Vem hade kunnat tro detta när vi i oktober sladdade på fjortonde plats i tabellen?

Mot AIK!

Måste-vinna-matchen....

Idag får vi, eller laget, surt betala för missade poäng tidigare under säsongen. Idag pratar vi om Årets viktigaste match. Säsongens viktigaste match. Detta är givetvis en sanning i sig men faktum är att ALLA matcher man spelar under en säsong är precis lika viktiga. Varje poäng men vinner, eller förlorar, har lika stor betydelse oavsett om det är i omgång sju eller 49. Både Malmö och vi har försatt oss i detta bryderi då vi under perioder denna säsong spelat lite sämre. Den formsvacka, eller helt avsaknad av vinnande spel, vi själva hade under tidigare delen av höstsäsongen biter oss nu i röven. 

Nåväl. Vi närmar oss nu vägs ände och det som är gjort är gjort. Vi kan gräma oss grå över snöpliga förluster och tappade poäng. Nu står vi inför en mangrann uppgift. Tre matcher återstår och vi behöver troligen vinna dem alla. 

Malmö

AIK

Björklöven

Tre lag som alla kommer göra sitt till för att förhindra oss att nå vårt mål. Tre lag som alla har otroligt mycket att spela för och om. Tre lag som kommer ge allt, och lite till, i våra möten. 

Genom åren har jag själv genomlidit(!) så många "måstematcher" på Rocklundas läktare att jag inte kan minnas dem alla. Gemensamt nämnare har varit den lamslagna ångest man känt inför och under matchens gång. Trots min erfarenhet av tidigare upplevelser kommer jag hamna i samma tillstånd igen. Sanna mina ord. Då och då har man blivit belönad av att laget gjort heroiska insatser och vilket fyllt mitt bröst med stolthet och sprudlande euforisk lycka. Ett tillfälligt tillstånd som närmast kan liknas vi ett långt rus av välbehag. Men, jag har även fått uppleva motsatsen. Den enorma tomhet som ett misslyckande innebär. En märkligt känsla av att falla rakt ned i ett bottenlöst grått hål av misströstan. Det har då ibland tagit dagar innan man blivit sig själv igen. 

Dagens match mot Malmö anser jag dock inte ha riktigt samma höga dignitet som många andra viktiga matcher som spelats i hallen. Sanningen är att vi kan förlora men ändå i slutänden bli vinnare. Det går till exempel inte att jämföra denna match betydelse med många av de utslagsmatcher vi spelat genom åren. Där det verkligen gällt "vinna eller försvinna". 

Trots att jag innerst inne vet att allt inte avgörs i denna omgång, i dagens match mot Malmö, kommer jag sannolikt känna mig som en överkörd och tillplattad bäver vid en förlust. Men det är en helt annan sak. 

Oavsett vad som händer och sker i dagens match vill jag passa på att salutera laget, och tränarna, till en så här långt mycket väl genomförd säsong. Nu fattas "bara" att spetsa till och avrunda på allra bästa sätt...

Mot målet...

Seriefinalen MIF - KHK och lite inför...

De jagade, och jagade, men kom aldrig ifatt..

Såg matchen mellan Malmö och KHK under gårdagen. Det fanns alla förutsättningar till en högdramatisk match men på något sätt blev det aldrig riktigt så. Åtminstone inte för mig som utomstående betraktare. Matchen tände aldrig riktigt till. Den bara flöt på, period efter period, och plötsligt var den slut med Karlskrona som värdiga vinnare. Och det, mina kära läsare, är så det ser ut när man möter just KHK! 

Anledningen till att matcher utvecklas på detta sätt är just KHK:s spelplan. De vill inte gärna få stopp i spelet. De dumpar sällan, eller aldrig, puckar för att sedan jaga ifatt och låsa fast densamma vid sargkanter. Istället kommer de farande med fart och puckkontroll och försöker hitta närmsta vägen mot mål, hela tiden. Om de misslyckas med detta, eller tappar puck, använder de farten till att vända hem, direkt. I och med denna ständiga rörelse så stannar spelet väldigt sällan upp och därmed blir det få avblåsningar i matchen. Tiden bara rinner iväg.

För försvarande lag ställer detta särskilda krav. Framför allt på backar. Det finns väldigt liten tid att positionera sig. Kommer man inte rätt på en gång kommer man aldrig ifatt, typ. Man blir på efterkälken och i värsta fall överspelad. Detta var något som Malmös backar drabbades av, gång efter annan, under gårdagens match. De var överallt men inte där de förväntades vara. De var mer i vägen för egen målvakt än till nytta. Åtminstone två av KHK:s mål tillkom pga att Malmös backar var helt desorienterade och hjälpte till att skymma sin egen målvakt så till den milda grad att ingen motståndare kunde gjort detta bättre.

Det som överraskade mig var att inte Malmö läst på läxan inför matchen. De tillät KHK att spela sitt spel, hela matchen. Malmö gjorde, i mina ögon, en slät figur och var aldrig riktigt nära att hota om seger i denna match. Detta trots att de vände 0-1 till 2-1. Sett till helheten var KHK hela tiden lite bättre i det mesta. Malmö såg faktiskt ganska tröga och tunga ut. Speciellt deras backar som i normala fall är väldigt duktiga blev ofta akterseglade och bortkollrade.

Sett ur gårdagsmatchens perspektiv lyckades vi bättre i vårt möte med KHK. Under stora delar av den matchen lyckades vi hålla KHK borta från att skapa riktigt bra målchanser. Mot Malmö radade KHK upp riktigt bra lägen. 

Var det så enkelt att även Malmös spelare kände av trycket att spela en avgörande match inför en fullsatt arena? Självklart var det så. De darrade helt enkelt på manschetten, de små pågarna. Dessutom upplevde jag att Malmö just nu har ungefär samma problematik som oss. De har ingen ledande formation som kan gå in på isen och "ta tag i spelet". De har som oss fyra formationer som alla jobbar hårt, vilket inte är fy skam. Men i gårdagens match hade Malmö behövt en formation som gått in och visat vägen...

Summerar jag matchen så var KHK det bättre laget och vann fullt rättvist. Själv kände jag mig lite lurad på konfekten då Malmös jakt på kvittering helt uteblev. De hade varken metod, kraft, eller förmåga att gå för en kvittering. Hade förväntat mig en enorm slutforcering, men av den blev platt och intet...

Scenariot på tisdag, när vi möter Malmö, kommer bli helt annorlunda. Tänker då speciellt på matchbilden. Visst kommer det finnas fart och fläkt även då men det finns en tradition med mer fysiskt spel oss emellan. Gärna med inslag av dåligt humör och lite box.  Förväntar mig därför en riktig holmgång där utgången är närmast omöjlig att sia om...

MOT ABB ARENA!

Gott & Blandat

Så här i väntan på match mot AIK i ABB Arena på torsdag har jag tagit mig friheten att fundera lite över tingens ordning under säsongen som varit. Allt har inte blivit som förväntat. Det enda som är som det var tänkt kan vara Malmös framfart i serien. Men i övrigt har det varit väldigt mycket "upp och ned" fram till nu...

Wener-gate

Först vill jag kommentera det som händer/hänt i Björklöven. Tydligen har man vid något/några träningstillfällen larvat sig med några extraövningar. Inget ovanligt. I detta fall tycks det varit övning/ar av annorlunda slag(!). Enligt inte helt tillförlitliga källor påstås att spelare beordrats att ta på sig boxhandskar och därefter puckla på varandra! Det hela skulle ha slutat med både näsblod, näsbensbrott och - hjärnskakning? För mig låter detta helt osannolikt! Alla som någonsin stått på ett par skridskor vet hur infernaliskt svårt det är att försöka puckla på någon. Det vill sig inte riktigt då fötterna tenderar till att glida, okontrollerat. Kort sagt får man ingen kraft i slagen. Att man då, ändå, med boxhandskar(!) som är rätt vadderade, lyckats skada varandra så pass känns inte logiskt!

Det roliga i detta, eller tragiska, är att spelarna som varit inblandade i denna holmgång(!) inte vill uttala sig utan hänvisar till - sin/sina agenter! Vad är det för jävla trams? Snart hänvisar väl spelarna till sina advokater! 

Som vanligt är det alltid roligt när Herr Wener är ute i blåsväder. Det tackar man för...

----------------

Södertälje

Snart vet man inte vad man ska tro, eller skriva, om anrika Sportklubben! Inför säsongen skrev man upp sig själv som en av kandidaterna till serieseger. Lagbygget man presenterade inför seriestarten skvallrade om att SSK visst kunde bli ett topplag. Supportrar och sponsorer hade gjort stordåd och dragit in pengar till spetsvärvningar. Som lök på laxen(!) lockade man till sig Janne Karlsson som tränare. Manegen var krattad, bordet dukat, men patienten - dog! Jag ger ibland uttryck för att jag har en viss insikt i och förståelse för vad som händer. I fallet SSK är jag dock helt off.  Nu ska man dock inte räkna bort SSK helt. Det räcker utmärkt att krampa sig upp till topp åtta för att fortfarande ha chans till avancemang till SHL. 

- Kan vara läge att sätta en slant på SSK!

----------------

Bröderna Bus!

Idag möts Malmö och BIK Karlskoga. Den stora frågan är inte vilket lag som kommer vinna. Nej, fokus från min sida är vilken/vilka spelare som först drar på sig ett matchstraff! Malmö kommer vara duktig taggade efter förlusten mot oss senast. BIK, å andra sidan, kommer inte genera sig utan sticka in näsan i jakt på ännu en seger. Kommer verkligen bli intressant. Synd och skam att Viasat väljer att visa SSK mot Mora denna omgång. En annan fråga är givetvis hur Calle Berglund mår. Är han pruttfri eller kommer han skita i brallan pga sin magsjuka?

Mina aspiranter till att få matchstraff:

- Christian Berglund (BIK)

- Calle Berglund (BIK)

- Daniel Wessner (BIK)

- Stefan Warg (BIK)

- David Liffiton (BIK)

----------------

Oskarshamn 

Laget som ständigt gör mig så brydd. År efter år, säsong efter säsong, med få undantag tycker jag laget underpresterar. Utgår jag från våra egna möten med IKO så upplever jag inte att vi varit så mycket bättre, spelmässigt. Likt förbaskat lyckas vi hålla till i de övre regionerna medan IKO, vanligtvis, plaskar runt i botten av tabellen. Märkligt, på min ära. Så har det sett ut i många säsonger. Oskarshamn är ett lag som jag absolut inte vill möta i ett avgörande läge. Ett lag som plötsligt kan få "allt att stämma" och då bli hur bra som helst. Tar de sig till topp åtta kommer de bli jobbiga att ha att göra med. Sanna mina ord. 

....det om det....

Seger mot starka Malmö

- Vadå, nä, jag är inte missnöjd! 

Den kom lite oväntat! Seger mot seriesuveränen Malmö med flera tongivande spelare borta. Visserligen hade jag en försiktigt positiv känsla inför matchen. Det fanns en chans att Malmö skulle vara lite mätta av senaste tidens spelmässiga framgångar. Att de skulle få en reaktion liknande den vi hade hemma mot Karlskrona. Vi spelade inte dåligt i den matchen, egentligen, men vi var inte riktigt där, mentalt. Det fattades lite av den inställning som tidigare gett oss åtta raka segrar. Lite så, spekulerade jag. Hoppades på att Malmö för dagen skulle vara lite bekväma och inte orka vara så där äckligt tunga och jobbiga i alla spelmoment på planen.

Enligt Mats Lusth fick jag rätt i min profetia för han tyckte inte hans mannar "gav 100%" eller såg riktigt "hungriga ut" efter den första perioden. 

Själv blev jag positivt överraskad över vårt sätt att komma ut till spel. Vi backade inte hem och tillät Malmö att komma med fart in i vår zon. Istället stod vi upp, höll ihop laget bra, och bromsade ned Malmös försök till fart. Visst, emellanåt lyckades Malmö spela sig förbi vår forechecking och vårt styrspel i mittzon, men intentionerna var tydliga från de Gulsvarta. Man ville verkligen vara med i denna match. Inte ge bort momentum till Malmö.

Den första perioden präglades av ett Malmö som försökte hitta vägar fram mot vårt mål och ett Gulsvart som envist höll sig en till uppgjord spelplan. Det såg överraskande stabilt ut, måste jag säga. Malmö hölls i herrans tukt och förmaning och hade väldigt svårt att komma in och skapa riktigt bra avslut. De fick oftast fri passage längs sarger men i zonen framför mål var det närmast stängt. Det var först vid spel i powerplay som Malmö lyckades sätta riktigt bra press mot Fransson. Där är Malmö riktigt spelskickliga. Deras 1-0 mål kom självklart i denna spelform. Målskytt Yanick Lehoux.

1-1

När Eddie Davidsson turligt(!) lyckades valla in pucken till kvittering i slutsekunden av första perioden väcktes hoppet om att vi faktiskt kunde sno med oss poäng från denna match. Det är precis denna typ av mål som ger massor av energi till ett lag. 

Under den första delen av andra perioden överraskade Gulsvart mig genom att lyfta upp det offensiva spelet på ett föredömligt sätt. Tror även Malmö blev överraskade då de stundtals såg rätt handlingsförlamade ut i egen zon. Det ingick nog inte i deras "gameplan" att de skulle behöva försvara sig. 

1-2

Först kliver Fredda, Steen, och Urbas in och snurrar runt i Malmös zon. De hittar avslut och passningar så det står härliga till. Till slut är Malmös försvarande spelare så snurriga i bollen att de helt glömmer markering framför eget mål. Tack för det, säger Oscar Steen, som får en genialisk passning från Robin Jacobsson, och helt fri med målvakten kan lyfta in en backhand i nättaket!

1-3

Efter målet fortsätter Gulsvart att ligga på och belönas med en utvisning på Malmös Jeremias Augustin. Gulsvart slänger in sin powerplayuppställning Nr:2 och det tar inte lång tid innan Robin Jacobsson smäller in ett slagskott från blå. 

Vad säger man?

2-3

Mitt i den andra perioden drar vår egen Jonas Emmerdahl på sig en utvisning som blir en väg in i matchen för Malmö. De lyckas reducera till 2-3 efter en lysande framspelning av Yanick Lehoux som ger Björn Svensson helt öppet mål. Ett mycket snyggt powerplay-mål. Fransson chanslös.

I slutfasen drar Gulsvart på sig två utvisningar till men Malmö förmår inte spela sig fram till fler mål. Ett fantastisk bra boxplay och en het Jonas Fransson sätter stopp för detta. Lysande!

Inför den sista perioden var jag tveksam till om vi skulle orka hålla emot en anstormning av hemmalaget. Speciellt med tanke på att vi gick runt på i stort sett tre femmor. Mina farhågor besannades dock inte. Visst, Malmö huserade en hel del i vår försvarszon men hade även fortsättningsvis svårt att komma till riktigt bra avslutslägen. När vi dessutom lyckades hålla oss borta från en massa onödiga utvisningar blev det svårare för Malmö. Vi städade snyggt av ett boxplay i början av perioden och sedan stängde laget dörren framför eget mål resten av perioden. Inte ens i slutminuterna blev det speciellt hårt tryck mot Fransson trots att Malmö tog ut målvakten och lirade med en extra utespelare.

Efter denna seger, en riktig lagseger, är det väldigt svårt plocka ut enskilda spelare men jag gör ett försök:

- Jonas Fransson: Nu ser han allt mer ut som den målvakt som räddade oss i match efter match i förra säsongens seriespel. Härligt!

- Fredrik Johansson, Oscar Steen, Jan Urbas: Plötsligt har vi, från ingenstans(!), fått en formation som tycks behärska spelets alla grundformer. De är lika starka i egen zon som i anfallszon. De spelar en väldigt "smart" ishockey. Underbart!

- Nick Angell: Jag, och många med mig, har varit en aning besvikna på Nick. Stundtals har det sett lojt och segt ut. Misstagen har varit vardagsmat. I matchen mot Malmö klev han upp och var precis så där bra som vi förväntat oss. Spelade enkelt när det behövdes, var kreativ där det krävdes. Nice! 

Alla övriga spelare som deltog får mer än godkänt för sin insats. Det var en överraskande bra och konsekvent genomförd match på alla händer och fötter. Disciplinerat och genomtänkt spel. Otroligt roligt att se.

Med spelare som Broc Montpetit, Mikael Frycklund, Johan Jonsson, Marcus Söderqvist samt Jeremy Williams borta pga skador eller sjukdomar var denna seger extra skön. Utan att överdriva vill jag påstå att med alla spelare tillbaka i laget kommer vi ha en god chans att slåss om en av de två topplaceringarna i serien.

- Fett bra, helt enkelt!

Malmö var inte alls dåliga i denna match, men, de var inte så där äckligt framfusiga och tunga som de kan vara. Om detta var vår förtjänst eller inte vete sjuttons. Kanske var det vårt sätt att spela som överraskade pågarna. Vad vet jag. Det jag däremot vet är att Malmö med allra största sannolikhet kommer var ett av de två lag som spelar final till våren.

- Nu gäller det att vinna nästa match, och nästa, och nästa, osv:)

Nörderi och insikter...

Under dagen har jag roat mig med att studera lite statistik. Först ut är hur effektiva vi är när det gäller att skjuta puckar mot mål. Just att skjuta mycket mot mål är något som alla pratar om. Skjut, ta skott, skjut ännu mer. 

Skotteffektivitet

Som synes briljerar vi inte i detta moment. Plats nummer åtta när det gäller vår effektivitet. Dessutom är det endast tre lag som skjutit förre skott än oss. Till och med AIK kommer till betydligt fler avslut än vad vi gör! Tydligen tycker våra spelare om att hålla i pucken. Slutsatsen måste vara - skjut mer!

-----------------

Låt oss då titta på lite spelarstatistik och jämföra med de lag som vi troligtvis kommer kämpa mot i kampen om topplaceringar i tabellen. Jag har då valt att plocka ut de tolv spelare i varje lag som producerat mest poäng:

Västerås IK

Observerar att sex av våra mest producerande spelare har minus i +/-! Summerar jag plus och minus spelare för spelare vad får jag då? Jo, summan av kardemumman blir - noll! Det innebär med andra ord att det dessa tolv spelare producerar offensivt äts upp av de defensiva misstagen! Som exempel har Dustin Johner gjort 17 mål. Det är bra. Men, av dessa är endast tre(3) i spelformen fem mot fem. Där har Dustin istället varit inne på, hör och häpna, tjugotvå (22) baklängesmål! Klart som sjutton då att ekvationen inte går ihop....

Låt oss därför titta på några av våra konkurrenter:

Rögle BK

Notera att endast en(1) spelare av deras mest producerande spelare har minusstatisk! Summerar jag på samma sätt som för våra spelare, plus mot minus, blir utfallet för Rögle BK +55! Hemligheten är att deras mest producerande spelar släpper in betydligt färre mål i baken! 

Karlskrona HK

Här hittar vi i alla fall fem spelare som ligger på minus. Trots detta blir det plus i kolumnen om jag summerar. KHK får + 39!

Malmö IF

Om någon tyckte att Rögle har bra stats så är det inget mot vad Malmö har! De kommer upp i + 120!

BIK Karlskoga

Våra vänner från Värmland kommer upp i aktningsvärda + 48!

Men om det nu är så att vi ligger så dåligt till i jämförelse med ovan nämnda lag, hur kan vi då ligga så bra till i tabellen? Jo, ser ni, det beror på att vi är bra i en annan spelform, nämligen powerplay!

Utan vår utdelning i powerplay, med tanke på vår oförmåga att göra mål i spelet fem mot fem, hade vi troligtvis legat i botten av serien och harvat! Se bara på AIK! De har bara gjort fyra mål färre än oss men på grund av genomuselt spel i powerplay hjälper detta föga. 

Vad jag försöker lyfta fram med detta inlägg är det som vi alla egentligen redan visste. Vi lever denna säsong på ett bra powerplay, ett stabilt målvaktsspel, samt en stabil defensiv. Allt är med andra ord nästan som vanligt. Och precis som vanligt är det spelet fem mot fem som inte bär frukt i den utsträckning vi kunde önskat. Ska jag vara riktigt ärlig är dock inte vår defensiv, eller vårt målvaktsspel, lika bra som tidigare säsonger. Här kan det bli snäppet bättre även om det nu håller en bra nivå. 

Det mest oroande är dock vår offensiv(fem mot fem). Vi snittar 1,5 mål per match i den spelformen. Det vinner man inga matcher på! Jämför med Rögles 2,1 Malmös 2,5 BIK Karlskoga 2,4 och Karlskronas 2,3 i snitt. Enkelt uttryckt måste vi hela tiden förlita oss på att göra mål i powerplay för att vinna våra matcher....

- Här har vi att jobba med, Herr Filander!

Avslutningsvis vill jag visa denna statistik:

Södertälje SK

Man förstår varför SSK ligger där de ligger i tabellen, typ! Deras stora räddningsplanka är powerplay. Utan sitt pp hade de legat tryggt förankrat i botten av tabellen....

Synar lagen i Hockeyallsvenskan..

Såg matchen mellan Vita Hästen och Malmö under kvällen. Fick ett ganska tydligt kvitto på två saker. 

1. Malmö kommer bli svåra att tas med framöver.
2. Vita Hästen såg stundtals ut som de nykomlingar de faktiskt är.

Malmö har ett gediget lag med både tyngd, fart, erfarenhet och spets. Det enda frågetecknet som jag ser är målvakterna. I allt övrigt har MIF de komponenter som behövs för att ånga på mot en serieseger. När till och med den så omdiskuterade backen David Liffiton spelade som idag visar han vilken tillgång han är för laget. Kort sagt, det ska mycket till för att inte Malmö ska knipa en av de två första platserna i årets Hockeyallsvenska.

Detta skulle då innebära att övriga lag får kämpa om den andra topplaceringen som innebär ett finalspel om en SHL-plats. Vilket detta lag tänkas kan bli är i det närmaste omöjligt att sia om.

Mora ser i dagsläget ut som ett lag som mycket väl kan knipa en av de två förstaplatserna. Med de senaste förvärven blir de inte sämre, direkt. Idag visade de återigen styrka genom att avgöra en jämn match i slutminuterna. Vinst borta mot Timrå. En viss Matt Fornataro bidrog till denna seger med två assist. Moras tränare, Jeremy Colliton, måste anses som ett riktigt fynd. Är han en motsvarighet till Sam Hallam som framgångsrikt lyfte dåvarande Bofors till oanade sportsliga framgångar? Genom rekryteringen av Dan Bakala som målvakt lades grunden till den framgångar vi ser nu, anser jag. En mycket lyckosam värvning. En värvning som Colliton låg bakom. Att sedan deras back Kevin Mitchell blivit en sådan poängmaskin får nog betraktas likt en Lotto-vinst. Tror ingen hade förväntat sig detta. 

Karlskrona är ett annat lag som man nu absolut måste börja ta på största allvar. Ett lag som inför säsongen tappade både tränare och flera tongivande spelare. I förhandstipsen fanns laget med som aspirant att placera sig i mittenskiktet av tabellen, i bästa fall. Ny som tränare till denna säsong kom Per Hånberg vilken fick sparken från Vita Hästen trots att han tog upp dem till Hockeyallsvenskan. Kan man tänka sig att Per Hånberg myser lite på sin kammare just nu då Hästen tycks vara på väg ned medan KHK går i motsatt riktning. Är det detta man kallar - karma! Det som är utmärkande för KHK, anser jag, är dels ett mycket bra målvaktspar samt ett väldigt smart och snabbt anfallsspel. Även här måste jag erkänna att man får ut väldigt mycket av sin spelartrupp. Lite som Mora. Ta bara en spelare som Tom Linder. Den väldige backen. Han hade det rätt tungt under sin tid i Leksand och blev mer eller mindre hånad för sitt sätt att spela. Gärna av de egna supportrarna. Nu, i KHK, är han riktigt bra. 

Överlag ryms det i truppen flera spelarnamn som jag inte visste vilka de var men som levererar på en hög nivå i match efter match. En annan spelare som imponerat på mig är lille Jimmy Andersson. Han med det skrymmande skägget. Eller varför inte den väldige Nicklas Lihagen. Två spelare som trots enorma skillnader i storlek gör massor av nytta för sitt lag, på olika sätt. Kort sagt så har tränare Hånberg lyckats minst lika bra som sin kollega i Mora att få ut maximalt av sin spelartrupp.

Rögle är ett mer oskrivet kort, anser jag. Ännu har jag inte sett den stabilitet i spelet som de visade upp under slutdelen av förra säsongen. Då var de riktigt bra. Det finns komponenter även i detta lag som skvallrar om att det kan bli bättre. Dagens förlust borta mot Björklöven kom aningen oväntat för mig. Speciellt efter att Rögle, i matchen innan, kört över Timrå på hemmaplan. Denna förlust signalerar att laget ännu inte är redo för att ta upp kampen om topplaceringar i tabellen. Rögles prestationer så här långt påminner en hel del om hur vi själva presterar.  Jesper Jensen och Jakob Lilja är väl de spelare som man mest förknippar med offensiv spets i laget. I de bakre leden huserar bland annat bröderna Bibic med den äran. Däremot är jag inte särdeles imponerad av den oerhört välmeriterade Andreas Lilja. Nej, i dagsläget ser jag inte detta lag som en aspirant för topp två. Dock måste man som vanligt höja ett varningens finger för detta lag som av tradition alltid är bra när det verkligen gäller. Den som lever får se.

Vad ska man då säga om övriga lag som just nu huserar i täten av tabellen? Min spontana känsla är att lag som Vita Hästen, Asplöven, Oskarshamn, Björklöven och Timrå inte är tillräckligt starka för att vara med i racet om SHL. Något av dessa lag kommer säkert vara med i kampen om plats 7-8 i slutänden, men inte mer. Där blir det respass omgående i playoffspelet.

Mer svårgripbara lag är BIK Karlskoga, Södertälje, Almtuna och AIK . Två av dessa lag, SSK och BIK, tippades allmänt ligga i toppen av tabellen. Almtuna spåddes en tung säsong i botten. AIK visste egentligen ingen var man skulle placera. 

SSK har i dagarna "städat" i truppen och skickar iväg tre spelare. Tidigare fick en målvakt packa och lämna. Janne Karlsson har inte alls fått ordning på truppen trots ett på förhand mycket starkt spelarmaterial. I dagsläget känns SSK som ett lag för placeringar efter den absoluta toppen. Rycker de inte upp sig markant kan de rent av missa topp åtta!

BIK Karlskoga är närmast en gåta. Har tränaren Lenny bränt sitt krut? Har skadorna i truppen satt för många käppar i hjulet. Har avsaknaden av en riktigt bra målvakt varit för stor? Har själv sett BIK spela rätt många matcher denna säsong och min uppfattning är rätt klar: - Det är inte alls det BIK som jag vant mig vid att se! Får inte Lenny ordning på torpet å det snaraste riskerar även BIK att missa den tänkta festen till vårkanten. Det mest troliga är givetvis att laget kniper minst en placering bland topp åtta!

Almtuna är givetvis den största överraskningen denna säsong. Klubben som både Gud och Kommunen tycks vilja förtränga och glömma. Klubben som spelar på dispens i en hockeylada som inte var modern ens då den byggdes! Nu har jag förstått att trots den sportsliga framgången är det mesta som vanligt i föreningen. Det finns inga pengar. Minns förra säsongen då sportchefen, om jag minns rätt, sade upp sig så att föreningen skulle överleva ekonomiskt. Truppen består av allehanda spelare som ingen annan ville ha, om man ska överdriva en aning. Dock lyckades klubben värva en riktigt bra målvakt. En målvakt som medverkat till att laget gått så bra som det faktiskt gjort. Jag pratar givetvis om Johan "Honken" Holmqvist. Nu är han dock skadad och väntas tillbaka om några veckor. Till råga på allt har Emil Lundberg, en bärande spelare i laget, lånats ut till Brynäs i SHL. Om detta är ett led i arbetet med att rädda ekonomin eller inte låter jag vara osagt. Almtuna gör det rysligt bra men de får sannolikt rikta in sig på plats 6-8 i slutänden. Inte dåligt alls. 

AIK, då! Här vill jag lyfta ett varningens finger redan nu. Trots en bedrövlig start på seriespelet har inte AIK varit så dåliga som placeringen i tabellen visat. De har stundtals, i de flesta matcherna, hängt med spelmässigt men klantat till det för sig själva, om uttrycket tillåts. De har tappat ledningar genom att dra på sig massa "onödiga" utvisningar, varit extremt drabbade av skador, inte hittat rätt målvakt, haft otur med tränare som skadat sig(!), etc. I truppen finns, och har funnits, en hel del kompetens. Jag tror inte för ett ögonblick att de räcker till för att nå toppen av tabellen, men, de kan mycket väl vara med att slåss om en SHL-plats via playoffspel till våren. Så länge de låter Mikael Nylander stå i båset istället för att vara på isen har de chansen. Kom ihåg var ni läste detta först:)

Var vi själva står, och vilka möjligheter vi har, tänker jag inte berätta här och nu. Det tänker jag vänta med tills jag bevittnat morgondagens träning:)

Ha det, alla!

Äntligen poäng..

Malmö - Västerås 3-2(sudden)

Ja, så kom äntligen en poäng. Efter en hyggligt genomförd match. Jag skriver "hyggligt" för det är svårt att riktigt få grepp om hur väl genomförd matchen var. Matchen i sig var, anser jag, ganska tam och seg. Troligen en eftergift till de båda lagens tveksamma inledning på serien. Malmö gjorde en bra bortamatch mot KHK innan mötet med oss men hade mer att bevisa för sin hemmapublik. Vi kom dit för att hitta en väg till poäng. Vilken väg som helst, bara det blev poäng. Ur det perspektivet tror jag både lagen var nöjda över matchutgången. Vi tog poäng och Malmö lyckades vinna. 

- Men nog är det då själva den att vi skulle skänka bort extrapoängen så snöpligt enkelt!

Till denna match hade vi med två nya spelare. Stefan Gråhns och Erik Andersson. Den förstnämnde gjorde flera bra byten där han spelade lagom fränt, tufft, och aggressivt. Däremot såg jag tydligt hur jobbigt han hade det med tempot stundtals. Fick slita ordentligt för att hinna med i backcheckingen där mjölksyran sprutade ur öronen på honom. När det gäller Erik Andersson måste jag erkänna att jag inte såg till honom, alls. 

Defensiven

Vad ska man då lyfta fram som positivt från denna match? Jag kan börja med defensiven som såg bättre ut. Vi fick lite mer press på våra motståndare över hela planen än i tidigare matcher. En press som vi behöll på ett anständigt sätt i egen zon med några få undantag. Vid två tillfällen, minst, sjönk vi ned så långt mot egen målvakt att vi lämnade oceaner av is för Malmös backar att få tid till avslut. Vid två tillfällen fick Jens Olsson i Malmö vandra in behagligt med puck från sin backposition och ostört dundra in mål. Detta har nu hänt för många gånger denna säsong. Just att vi ger bort så mycket is till motståndarnas backar. Har vi någonsin tidigare tidigare släppt in så många mål från backskott som denna säsong?

Offensiven

Jag vill inte påstå att vi satte Malmö under något större tryck med vårt anfallsspel men det såg ändå aningen bättre ut än i senaste matchen. Trots allt lyckades vi spela oss fram till en hel del hyfsade avslutslägen. 

16. Berg, Jonte 12. Johansson, Fredrik 72. Svedlund, Linus, är den formation som verkligen överraskar positivt! Kanske den kedja som lättast tog sig in i Malmös zon och lyckades hålla kvar puck och sätta lite press. 

- Klart godkänd insats!

24. Strömberg, Conny 83. Johner, Dustin 71. Andersson, Erik, hade en ganska tung afton enligt mitt sätt att se det. Kom sällan till avslut.

- Knappt godkänd insats!

80. Davidsson, Eddie 91. Frycklund, Mikael 79. Montpetit, Brock, blandar och ger. Bra är farten som Montpetit har. Fryklund gör stabila byten. Davidsson smart med puck men upplevdes lite seg på rören ibland. 

- Godkänd insats!

93. Mcgrath, Evan 61. Fornataro, Matthew 15. Gråhns, Stefan, var tyvärr lika bleka och uddlösa som vanligt. Den som agerade och levererade mest var Stefan Gråhns. Visst jobbar, sliter, och kämpar Evan och Matt men det händer på tok för lite.

- Icke godkänd insats!

Powerplay

Nej, det klickar inte riktigt så där som man har förväntat sig. Nu fick vi till ett mål via Dustin Johner. Det var bra. Men i sanningens namn var det lite av en målvaktsstavla. Den pucken slank in väldigt billigt. Det jag saknar idag i denna spelform är backskott! Kan vi variera våra avslut med mer backskott kommer det öppna upp motståndarnas box på ett bättre sätt. 

Boxplay

Vi släppte inte in några mål i denna spelform. Riktigt bra!

Målvaktsspelet

Stabil insats av Fransson som dock grumlades en aning pga det insläppta målet i sudden.

Sedan kan man inte låta bli att ta upp detta med onödiga utvisningar, igen! Denna gång var det Nick Angell som i ett kritisk skede av matchen lyckades med konststycket att dra på sig en femminutersutvisning. De må vara otur men det får inte ske! Nu hade vi ofattbar tur då Malmö lyckades slarva bort detta läge genom att själva dra på sig utvisning pga för många spelare på isen. Jag vill inte ens tänka på vilket elände det inneburit för laget om vi torskat på grund av Angells tilltag!

Summa summarum är jag självklart väldigt nöjd med att laget hittade en väg tillbaka efter ett antal tunga förluster. Förhoppningsvis har nu Martin Filander och & något litet att bygga vidare på till morgondagens match mot AIK. 

Nu laddar vi om för en riktigt urladdning mot AIK!

Förlust efter ribbskottens afton...

Västerås - Malmö 1-3
Det gick inte! Stolpar och ribba var i vägen, samt, vår oförmåga att förvalta några av alla de lägen som dök upp under matchen. För chanser fanns det.

Istället blev det som det kan bli när ett lag har motflyt. Motståndarna gör mål, istället. Malmös första mål var signifikativt för denna afton. Pucken läggs ned i vår zon. Vi är först på pucken som spelas till Tomas Mitell. Vi har puckkontroll, allt är lugnt och fint,  men en felpass senare utbryter kalabaliken. En Malmöspelare, Fredrik Storm, snappar upp felpasset,  blir fälld(!), men när han ramlar lyckas han skicka in pucken, liggandes på isen, framför Jonas Fransson. Pucken studsar på egen backs skridsko förbi en helt ställd Jonas Fransson!

Där och då sa jag till min ständiga följeslagare, "Kepsen", att detta blir tungt. "Idag kommer vi kämpa och skapa men Malmö kommer troligen lyckas göra ett mål per period och vinna matchen", sa jag. Och vad rätt jag fick!

Ta bara Viktor Mårtenssons projektil i kryssribban i början av perioden. Viktor snappade upp ett felpass mitt i slottet och drog till av Kung och fosterland. En klockren träff i virket där pucken sedan flög upp till rad tolv på sittplatsläktaren. 

Eller när Jeremy Williams fick skottläge i ena tekningscirkeln och drog iväg en projektil som träffade klockrent i ribban!

Eller varför inte när Tomas Mitell, i tredje perioden, smög sig ned vid bortre stolpen, fick ett fint pass, och sköt stenhårt - i stolpkrysset och ut!

Man kan påstå, utan att överdriva, att vi förlorade matcher mer på grund av vår egen inkompetens än att Malmö spelade bra. Eller, Malmö gjorde det bra, förstås. Men vad jag menar är att vi borde, skulle, ha vunnit. Detta med tanke på alla chanser vi faktiskt skapade. 

Nu fick vi själva känna på det AIK drabbades av på Hovet i söndags. Denna gång var vi laget som förde, Malmö som förstörde, och precis som AIK blev vi blåsta på alla poängen. Hockey är en alldeles förbannat otacksam lagidrott när det egna laget förlorar.

Den andra perioden var en enda lång, och konstant, press mot Malmös mål och målvakt men det var hela tiden klubbor, ben, armar och målvakt i vägen för alla avslut. Och då går det som det går. Under ett kort moment, i egen zon, tappade laget skärpan, och vips grävde Malmö fram pucken och lyckades lirka in 0-2! Målskytt Fredrik Storm, naturligtvis!

Återigen hade våra två första linor väldigt jobbigt att få det offensiva spelet att fungera. Under de två första perioderna fick vi än en gång förlita oss på 3:e och 4:e formationen. I periodpausen mellan andra och tredje perioden diskuterade "Kepsen" och jag detta fenomen. Vi var ense om att Fagervall behövde göra en rockad i formationerna. Vi ville se Fornataro byta plats med McGrath. Och vad hände? Precis det hände! Och det gav faktiskt resultat, direkt, i inledningen av sista perioden.

Evan McGrath höll sig framme på ett backskott, som naturligtvis träffade ribban, och ramlade ned bakom Malmös målvakt. Reducering till 1-2 och hoppets låga tändes. Efter detta mål radades chanser upp. Man kan säga att vi var riktigt nära att kvittera, gång efter annan, men precis som mot Rögle hemma ville inte trissan in.

I ett sista desperat försök, med cirka två minuter kvar, skrinnade Jonas Fransson av isen för spel sex mot fem. Tyvärr hade vi inte kontroll på pucken, vilket är rätt viktigt. Istället kunde Malmö genant enkelt spela ut pucken ur zon, mitt på bladet på en framstormade Fredrik Storm, som dödade matchen. Ridå!

Några viktiga sekvenser av matchen som vi slarvade bort:

- Cirka 14 minuter in i första perioden drabbades Malmös Teemu Kesä av en dubbelutvisning. 2+2. Där fick vi ett gyllne läge att komma ifatt och gå ifrån, målmässigt. Men vad hände? Inom loppet av en knapp minut lyckades Mitell och Lindh dra på sig egna utvisningar och plötsligt fick vi istället spela tre mot fyra! Otroligt klantigt och slarvigt.

- Två minuter kvar av sista perioden. Vi tar ut målvakten. Bra så. Men, för i helvetet grabbar! Man måste ha pucken under kontroll innan målvakten lämnar isen. En riktig coach-tavla, om ni frågar mig! Eller var det en kommunikationsmiss? Lika illa det...

Nåja, surt sa räven, men vi är med. Nu behöver vi bara vinna dubbelt mot Örebro så är allt förlåtet!

Kämpa VIK!

Malmö på ingång....

Match igen. Denna gång mot Malmö. Laget som rusade förbi oss i slutet av grundserien och snodde vår tänkta förstaplats, serieseger, och segerpremien på 200 000 riksdaler. Laget som åkte brallorna av oss i två perioder, ja två och en halv faktiskt, i vårt senaste möte. En match där undertecknad kastat in handduken och kallt räknade in noll poäng. Men då hade jag inte räknat med firma Romano, McArdle, Marklund som ville annat. På några ynka slutminuter lyckades den formationen ta oss till en sudden, resultatlös, och straffläggning. Facit blev en mycket viktigt poäng i en match där vi hade hyggligt svårt att skapa offensivt tryck.

Nu möts vi igen....

Senaste mötet i ABB Arena, förlust på straffar, var kanske säsongens bästa match. Malmö förde, men vi gav aldrig upp, kom igen och kom igen. En match där vår Jeremy Williams skadade sig. Och Marcus Jonsson. En match där Viktor Mårtensson bjöd upp Malmös back David Liffiton till dans. Han avböjde dock erbjudandet vilket gjorde att Mårtensson, mycket snöpligt, fick lämna isen med matchstraff och ogjort ärende. En match där Tomas Kollar passade på att ge unge Mathias Bromé en armbåge rakt på näsan efter en tekning i mittzon. Ett tilltag som ingen domare såg. Det var kort sagt en rasande bra ishockeymatch där Malmö kunde triumfera.

Och om det inte var nog med allt tjöt och stök på isen så avrundades kalaset med bråk i spelargången, efter match, mellan Malmös tränarstab och ABB Arenas ordningsvakter. Polisanmälningarna haglade, fram och tillbaka, och ingen var skyldig till någonting. Allt var bara ett stort missförstånd, typ...

- Törs man tro på en lika laddad tillställning denna afton? Det vore en nåd att stilla bedja om. 

Malmö har blandat och gett. Först straffseger mot oss, därefter klar bortaförlust mot Djurgården. En fin seger mot Örebro hemma följdes av platt fall senast mot Rögle. Upp och ned. Sol och pannkaka. Malmö har inte lyckats fullt ut, kan man säga.

Frågan är vilket humör de är på idag. Vilken kostym de har på sig. Man kan med fog säga att de har piskan på sig i kvällens match. Förlust för pågarna och de får det oerhört svårt framöver. Bloggen förutsätter att Malmö kommer gå all-in i kvällens match. Annat är inte att vänta...

Som vanligt när vi Möter Malmö gäller samma mantra som vanligt. Undvik boxplay! Där är de riktigt vassa. I allt övrigt anser jag att vi är minst lika bra, eller bättre. Men ge inte pågarna chansen att ta kommandot i matchen via sitt fina powerplay...

Nyckeln till vår egen framgång blir som vanligt, Jonas Fransson. Nästan lite tradigt att upprepa detta inför varje match. Det hade varit förträffligt om vi fick igång offensiven idag. Få samma flyt, eller ännu bättre, som vi stundtals hade i matchen mot Djurgården.

Sagt på #twitter:

Så här betygsatte jag Malmö i ett tidigare inlägg på bloggen: [Hela inlägget]

Målvakt + + +

Backar + + +

Forwards + + +

Uppspel + + + +

Powerplay + + + + (23.50%)

Boxplay + + + + (87.23%)

Offensiv + + + +

Defensiv + + +

Spets + + + 

Form: +++++

Totalt: 36

Motivering: 

- Under hela säsongen har Malmö tuggat på och jobbat med sitt grundspel. En spelidé som till slut bar frukt i form av en formidabel avslutning på säsongen då de utan tvekan var seriens starkaste lag. Malmö har, till skillnad mot oss, en väl fungerande spelidé och en välbyggd jämn trupp som följer denna i match efter match. De har dessutom lyckats få till en uppställning i powerplay som skördat stora framgångar. Malmö är helt enkelt ett stabilt lag. Fyra starka formationer som åker mycket skridskor och följer tränarnas manual till punkt och pricka. Efter jul har även målvaktsspelet blivit allt bättre. En viktig ingrediens för ett vinnande lag.

Malmös styrka, och svaghet, är att de inte har några stjärnspelare som ska bära laget. Det är kollektivet som ska göra det. Ett mycket starkt och spelskickligt kollektiv. 

Spelare som sticker ut:

- Joey Tenute

- Frederik Storm

- Jens Olsson

- Daniel Viksten

- Björn Svensson

Viktigaste kugge:

- Joey Tenute

Att jämföra med hur jag betygsatte Gulsvart: [Hela inlägget]

Målvakt + + + + +

Backar + + +

Forwards + + + +

Uppspel + +

Powerplay + + (16.75%) 

Boxplay + + + + (84.47%)

Offensiv + +

Defensiv + + + + +

Spets + + + +

Form: +++

Totalt: 34

Motivering: 

- Under hela säsongen har Gulsvart haft stora problem med uppspel från backar. Vårt powerplay har inte fungerat sett över säsong. Boxplay, däremot, har varit stabilt. Vårt spel, över hela isen, har varit rätt skralt. Inga tydliga linjer har funnits i vårt anfallsspel. Våra offensiva framgångar har till stor del berott på skickliga individualister som gjort mål och poäng. När det gäller spets finns det nog inget annat allsvenskt lag som kan match oss. En drös duktiga importer, med Jeremy Williams i täten, som levererat hela säsongen. 

När det gäller vår form råder förvirring. Vi avslutade serien mycket svagt. Till viss del beroende på att spelare stod över(skadade) samt att matcherna inte gällde något. Detta är dock en försvårande omständighet när det nu är skarpt läge. Vi vet inte hur laget kommer att formeras. Vi vet inget om vilken kemi som finns i nya konstellationer.Vi vet, egentligen, ingenting om lagets form och kvalitet just nu! Lägg därtill tre  nyförvärv som nu ska in i truppen...

- Vi har dock något som inget annat lag har: Jonas Fransson!

Spelare som sticker ut:

- Evan McGrath

- Jeremy Williams

- Luca Caputi

- Tony Romano

- Stefan Legein

- Kenndal McArdle

- Matt Fornataro

- Tomas Mitell

Viktigaste kugge:

- Jonas Fransson

Bloggen tror på livet, vårens snara ankomst, och seger i kvällens match....

Kämpa!

Seger, tre poäng - och Örebro torskade...

Västerås - Djurgården 3-1

Det var en intressant omgång i kvalserien, igen. Gulsvart lyckades mobilisera och avfärda Djurgårdens försökt till att ta poäng. En gedigen insats med inslag av lika delar briljans, transpiration, känslor, och kaos. Precis som det ska vara. Själv drabbades jag av ett monumentalt bakslag endast timmar före match. Fick helt enkelt akut förhinder att vara med. Alternativet blev istället att följa matchen via S24. Inte vad jag hade bespetsat mig på. Stor eloge dock till produktionen som höll god kvalitet, rakt igenom, denna gång. 

Ska man ge sig på att analysera matchen, eller inte? Väljer det sistnämnda. Vi vet ju trots allt hur det gick! Följer man flödet på #twitter eller läser lokaltidning, VLT, så finns det beskrivet vad som hände i det stora hela. Själv väljer jag att lyfta fram några sekvenser i matchen som jag anser var direkt avgörande...

Avgörande två minuter:

- Under periodens sista två minuter fick Gulsvart den utdelning som gjorde att vågskålen tippade över till vår fördel. Två mål. Det första, 1-0, ett riktigt vackert mål signerat Tomas Hyka på pass från Fredrik Johansson och Andreas Lindh. Återigen utnyttjade Hyka sin eminenta skridskoåkning och gled förbi försvarande backar och lirkade in pucken. När sedan Rasmus Bengtsson, på alldeles egen hand, lyfte in 2-0 anade jag att detta skulle bli vår kväll. Efter dessa två mål hade Gulsvart satt agendan för kvällen. Denna gång var det inte vi som skulle jaga. Detta överlät vi med varm hand till våra motståndare...

Boxplay:

- Djurgården har ett erkänt bra powerplay. De var faktiskt bäst i klassen under grundserien. DIF fick chansen två gånger men vi höll tätt!

Onödiga utvisningar:

- Både Luca Caputis och Tony Romanos utvisningar kan betecknas som onödiga. Utvisningar som togs vid situationer där det inte var nödvändigt. Nu stannade det vid två. Det var bra.

Målvaktsspelet:

- Nu var Jonas Fransson i sin "zon" igen. Lugn och fin i målet. Fick även den hjälp som behövdes för att hålla rent framför målet. Mycket bra!

Backspelet:

- Jonas Emmerdahl var tillbaka och flankerade Andreas Lindh alldeles perfekt. De är lite som Jing och Jang! Den onde och den gode, den fule och den vackre, eller något ditåt. Vem som är vem är upp till den enskilde betraktaren att avgöra.

Avgörande tre minuter:

- Under andra perioden var det Djurgården som förde dansen. Helt naturligt då de var tvingade att jaga. Tyvärr bjöds de ett reduceringsmål tidigt i andra perioden och fick därmed luft och energi. Det var Jens Jakobs som höll sig framme efter inledande fummel av Andreas Frisk vid sarghörnet. Men så kom då periodens sista tre minuter där Gulsvart plötsligt lyfte upp det offensiva spelet och satte press i DIF:s zon. Det hela kulminerade med ett mycket vackert mål av Tomas Mitell efter en elegant frispelning från Tony Romano. En tekningsvariant(!) som grundlurade Djurgårdens försvarare.

Tredje perioden:

- I mina ögon en närmast perfekt genomförd period för ett lag i ledning. Djurgården avlossade visserligen åtta skott mot mål men det mesta var harmlöst. Knallpulver. Gulsvart höll ihop laget föredömligt och spelade väldigt balanserat. Sjönk inte för djupt i defensiven. Lagom aggressivt i forecheckingen. Inte ens under matchens sista skälvande minuter tillät vi Djurgården att sätta tryck mot vårt eget mål! Strålande bra, helt enkelt...

Och så lite negativt:

- Powerplay fungerar inte, ännu

- Evan McGrath kommer inte med i spelet, tillräckligt

- Viktor Mårtensson fick inte spela, så mycket!

- Vi har fortfarande en hel del problem med uppspel från backar

- Vi behöver få ännu mer fart i offensiven

- Mattias Bromé finns inte på bänken

- Men vad fan! Vi vann, vi är med, vi är nästan i SHL!



Första perioden:
1–0 (18.02) Tomas Hyka (Fredrik Johansson, Andreas Lindh)
2–0 (19.54) Rasmus Bengtsson.
Andra perioden: 
2–1 (1.01) Jens Jakobs (Joakim Hagelin, Joakim Eriksson),
3–1 (18.33) Thomas Mitell (Tony Romano, Kenndahl Mcardle).
Skott: 37–35 (14–10, 13–17, 10–8).
Utv: Västerås: 4x2. Djurgården: 3x2.
Domare: Mikael Andersson, Åkers styckebruk, och David Bergman, Stockholm.
Publik: 4 902.

----------------------------

Övriga resultat, då?

- Att Malmö vann mot Örebro kom inte som en jätteöverraskning för mig. Kanske för en del Örebroare, dock. Malmö är bra. Malmö har fart, är tunga, och tror. Att tro är viktigt. Troligen kommer förlusten för Örebro att tagga laget ordentligt till hemmamötet mot Djurgården. Nu vet de. Det funkar inte med 95% inställning i denna serie. Då blir det torsk!

- Att AIK skulle få problem med Rögle kom inte heller oväntat. Rögle är i den där zonen, igen. De bara kör. De har fått en frisedel till kvalserien och tycker detta är jättelajbans. Inga förväntningar utan behöver bara gasa på. Och det gör de bra..

Nu ska vi åka till Hovet och möta ett ytterst darrigt AIK! Ett lag vars hela existens tycks stå på spel. I alla fall om man läser vad deras supportrar skriver på Golden Hill. Håller vi emot första fem, då har vi chansen. Då kommer AIK:s spelare drabbas av gummiarmar och cementfötter. Passar vi dessutom på att ta ledningen blir det betongkeps på för hela Hovet! Det är de som har pressen på sig, inte vi....

Nu kör vi!

Halv seger mot Malmö..

Det blev lite som jag tänkt mig, matchen mot Malmö. Det blev tufft. Väldigt tufft. Malmö var precis lika bra som senast vi möttes i ABB Arena. Trots en hygglig spelöppning av Gulsvart där man höll jämna steg med Malmö under första perioden så var de hela tiden lite mer alerta, lite mer fysiska, lite mer på hugget. De kom in bättre på mål, fick till bättre avslut, och hade aningen mer fart på rören. Längst bak hos oss kom Jonas Fransson upp på sin vanliga stabila nivå och kunde relativt enkelt avvärja skott och returer. 

En lite intressant sak med Malmös attacker var att de ofta skapade målchanser efter puckvinster bakom vårt eget mål. De dumpade ned pucken, satte tryck på våra backar, fick tag i trissan och från området bakom mål, för att sedan lirka fram pucken framför Fransson. 

Den andra perioden blev tyngre för Gulsvart då Malmö tycktes öka farten än mer. Man kan lugnt säga att de sköljde över oss, gång på gång. Gärna från djupet av egen zon då vi tappade pucken. De var skickliga på att sätta förstapasset från backar till forwards som blixtrande snabbt vände spelet.

Malmö gjorde sitt 1-0 mål just ur en sådan situation. Gulsvart tycktes få lite tryck i Malmös zon, tappar pucken, och plötsligt stormar Malmö fram över isen tre mot två och hänger in ledningsmålet. Ett mycket snyggt anfall. Och en helt logisk ledning. Lite kul(!) att det var Johan Björk, deras mest defensive back, som gjorde målet! Tydligen hans första denna säsong...

I vanlig ordning, känns det som, så drog vi på oss två onödiga utvisningar under perioden. Tony Romano för en tripping djupt i anfallszon och Evan McGrath vid eget mål, efter avblåsning. Det har vi inte råd med när vi möter lag med bra powerplay.

På tal om onödiga utvisningar så passade Tomas Hyka på att dra på sig just en sådan(hakning) drygt tre minuter in i andra perioden. Bara några minuter efter Malmös ledningsmål. Då kändes det tungt. Speciellt med tanke på att Malmö hade fått momentum i matchen och bara körde. Som tur i oturen klantade Joey Tenute till det för sitt Malmö genom att dra på sig en utvisning i eget powerplay. Det tackade man för..

Den andra perioden var Malmös. Inget snack. De var hetare. De var snabbare. De var bättre, överallt på isen. Tacksamt att Gulsvart bara låg under med 0-1 efter 40 minuters spel.

Och så var det detta med onödiga utvisningar! Med 30 sekunder kvar drar Kenndahl McArdle på sig en tvåa. Visst, den var billig, men för i helvetet! Han får inte bjuda domaren möjligheten att ta en utvisning på det sättet. 

Självklart blev Gulsvart till slut straffade för sina klantiga(!) utvisningar. Daniel Viksten, vem annars, snappar upp en retur framför Fransson och stänker in 2-0 i början av tredje perioden då vi spelar boxplay. Efter 2-0 målet är det långa stunder bara ett lag på isen, känns det som. Gulsvart försöker, och försöker, men får inte grepp på Malmö som hela tiden enkelt tar sig ur egen zon. 

Nio minuter in i perioden åker Malmös Tobias Ericsson ut för en slashing. Äntligen ett powerplay för Gulsvart. Nu dök vår chans upp, kändes det som. Men, tja, det blev inte så mycket av det. Efter powerbreak räknade i alla fall jag med att matchen var körd. Det fanns inget i vårt eget spel som signalerade något annat. Malmö kontrollerade tillställningen, totalt.

Men, så dyker han upp. Kvällens "gubben i lådan". Syndabocken vid 0-2 då han satt på botbänken. Vem då? Jo, Kenndahl McArdle trycker in pucken, från dålig vinkel, och Gulsvart har reducerat till 1-2. Tony Romano högst delaktig då han förtjänstfullt skymde Malmös målvakt.

Och, under över alla under, så får Gulsvart plötsligt fart under rören och börjar sätta rejäl press mot Malmö som nu plötsligt står på hälarna i egen zon! Med mindre än tre minuter kvar dyker han upp igen, mannen för kvällen, McArdle. Först räddar han kvar pucken i anfallszon, passar pucken vidare, får tillbaka den, ångar mot mål och skyfflar iväg ett vådaskott som träffar Rahm i Malmökassen. Sedan blir det den stora kalabaliken då pucken studsar ned på isen framför fötterna på Sam Marklund som på något avigt sätt får bladet på trissan och skickar in den i mål.

Vilken upphämtning! Vilken chock i TV-soffan! Vad fan hände? Jo, det som hände var Kenndahl McArdle som var matchens spelare i Gulsvart. Den killen kommer bli otroligt betydelsefull i kommande matcher...

Att vi sedan förlorade straffläggningen får man ta. Två "mesiga straffar" av Romano och McArdle kan man lätt förlåta denna kväll. Det viktigaste var att laget, kollektivet, visade moral och styrka att kunna resa sig från ett rejält spelmässigt underläge och göra riktig match av matchen, så att säga. Det kan laget ta med sig och gotta sig åt.

Hur ska man bedöma, och berömma laget förövrigt efter matchen mot Malmö? Kanske så här.

Bra saker:

- Målvaktsspelet, så klart!

- Defensiven, som vanligt.

- Boxplay, helt ok.

- Tekningar, ovanligt bra!

- Arbetsmoral, man gav aldrig upp.

Sämre saker:

- Det offensiva spelet, vi fick aldrig fäste i anfallszon

- Powerplay, fortsatt tveksamt.

- Onödiga utvisningar, nästan standard denna säsong.

- Uppspel från backar, Mitell undantagen.

- Passningsspelet, offensivt.

Bloggen tänker dock inte bedöma spelares insatser efter endast en match. De såg överlag lite "långsamma" ut och behövde säkert alla denna match för att få fart på de egna benen till kommande matcher. Den ende som såg riktigt vass ut på rören var Tomas Hyka. Kan han bli en, eller den, Joker i laget som vi så väl behöver?

Malmö var precis så bra som jag fruktade inför matchen. I 45 minuter dominerade de matchen ganska komfortabelt men som vanligt gav vår stabila defensiv, och starka målvaktsspel, laget chansen att komma tillbaka in i matchen.

Bloggen är nöjd, trots allt, över både insats och resultat. Vi är ännu obesegrade i årets kvalserien....