Neslig förlust i liten lada..

Pantern - Västerås 2-1

Inte helt oväntat blev Pantern för svåra i gårdagens match i Rosenlund. Förlusten berodde dock mer på vår inkompetens än Panterns potens. De förvaltade två av sin målchanser. Det gjorde inte vi. Matchens karaktär påminde i mina ögon väldigt mycket med den tidigare insatsen mot Tingsryd. Inte mycket till skönspel men desto mer av kämpa, bök, och stök. Mycket spel som förlades kring sarger samt nere i sarghörn. Låst och krampaktigt långa stunder. Från båda lagen. Utöver det två målvakter som spelade bra och tog de flesta(få) avsluten utan större besvär. Kort sagt en ganska typisk höstmatch i HockeyAllsvenskan. Flärdfritt. 

Har läst på forum där det framförts synpunkter på Dahlboms agerande vid Panterns mål fram till 2-1. Det mål som sedermera visade sig bli vinstmålet. Ett friläge från mittzonen som förvaltades på bästa sätt av Panterns Oscar Eklind. Personligen riktar jag istället kritik mot det pucktapp(Benker) som skedde i Panterns anfallszon samt det aningen märkliga agerandet av vår backrese Morgan Hassel. Två svaga aktioner som kulminerade i att Dahlbom tvingades kapitulera. Eklind fick fri väg att åka in framför Dahlbom, göra en lång dragning, och elegant lägga in trissan. Visst, man kan skylla på Dahlbom. Som målvakt bör han ta varje avslut oavsett hur de tillkommer. Det vore finemang. Men, jag anser att i rättvisans namn bör man adressera skulden(!) till rätt fötter. 

Med Mikael Frycklund borta(skadad) framgår det rätt tydligt att vår forwardsuppsättning är av typen rätt ordinär. Duktiga hockeyspelare men utan förmåga att vända, vrida, och hitta den lite svårare lösningen.  Det blir stundtals rätt mycket mellanmjölk och förutsägbart. När spelarna dessutom inte upplevs ha den rätta energin(!) så känns det offensiva spelet aningen slätstruket.  Alla behöver vi en 'Conny Strömberg' som kan bryta mönster och öppna upp det tätaste försvar. I avsaknad av detta krävs något annat. Fart, energi, jävlars anamma, och en vilja att gå in i situationer med frisk humör och mod i barm. Pang på rödbetan, typ!

Precis som andra noterat upplever jag att vårt lag är oerhört beroende av energi. Fart under fötterna. När alla spelare, samtidigt, lyckas hålla uppe intensiteten är vi ett riktigt jobbigt lag att möta. Då kompenserar vi brister i teknik och briljans. När inte farten och energin finns på alla händer och fötter blir vi mer sårbara. Utöver detta är vi även lite för harmlösa när det gäller avslut. Alldeles för mycket knallpulver istället för bomber och granater. Nåja, Bergman och Zetterberg och visat några gånger att de har torrt krut i bössan men fler spelare behöver ladda sina bössor med annat än blött krut. 

Glädjande är att vi fortsatt gör mål i powerplay. Även vårt boxplay håller hygglig klass. Värre är, som andra påpekat, vårt spel i fem mot fem. Matchen mot Tingsryd vanns mycket tack vara dessa specialdiscipliner. Matchen mot Pantern kunde ha vunnits genom de möjligheter vi fick i powerplay men denna gång var vi inte riktigt på tå. Tog inte chanser när de gavs.

Efter sexton spelade omgångar kan jag nu våga mig på att reflektera över hur spelare levererat i relation till ställda förväntningar. Här kommer min subjektiva uppfattning över hur spelare levererat fram till nu:

Över förväntan: (spelare som visat lite extra på isen)
Samuel Ersson - Wow, vilken debutsäsong i seniorhockeyn!
Morgan Hassel - Betydligt stabilare, rejälare, än i Ettan.
Kenny Källström - Kom in i spel utan försäsongsmatcher och bara ägde!
Alexander Lindelöf - Ett frågetecken inför säsong som blivit ett utropstecken!
Acke Ringström - Spelar enkelt och rejält. Inget tjafs.
Mikael Frycklund - Precis den offensiva spelarkraft vi visste fanns!
Lukas Zetterberg - Betydligt mer delaktig i spelet än tidigare och vilket skott!
Kalle Östman - Från Borlänge till Västervik. Från Västervik till Västerås. Ett riktigt fynd!

Som förväntat: (spelare som levererar på en bra nivå)
Jimmy Jansson - Fortsätter spela lika stabilt som någonsin tidigare.
Jonas Liwing - Är precis så skicklig som förväntat. Gör sällan misstag.
Jesper Appel - Blandar och ger. Stundtals närmast briljant varvat med mindre misstag.
Jesper Johansson - En otroligt nyttig spelare som gör vad han kan i varje byte.
William Wikman - Frenesi och fart men ännu inte så många poäng.
Marcus Bergman - Gör mål, fina avslut, man behöver få mer understöd för sitt kontringsspel.
Anton Eriksson - Fick stå åt sidan, extraspelare, men tagit chansen när istid bjudits.
Jesper Cederberg - Gör sitt jobb i det tysta både offensivt och defensivt.


Sämre än förväntat: (spelare som jag förväntade mig v)
Marcus Dahlbom - Har inte alls visat upp ett målvaktsspel i paritet med det som bar oss till uppflyttning.
Alexander Younan - Förväntades vara en ledande back. Inte alls kommit upp i nivå med kravbild.
Fredrik Hetta - Tydligen dragits med efterhängsen infektion(!) som påverkat.
Johan Skinnars - Behöver visa mer.
Sebastian Benker - Åker, åker, åker, men det händer förtvivlat lite!
Isak Skedung - Glimtvis hyggliga insatser på isen men ännu rätt anonym i spelet.
Mattias Beck - Den enskilt största besvikelsen så här långt.


Det om detta!

Dubbla stolar och mycket hockey..

Västerås - Tingsryd 4-2

Senaste vinsten hemma mot Tingsryd var välbehövlig. För att överleva första säsongen i Hockeyallsvenskan som nykomling gäller att vinna rätt matcher. Segern mot TAIF var precis en sådan seger. Ibland funderar jag över om vi supportrar glömmer just det faktum att vi är en nykomling. Visserligen en nykomling med relativt goda förutsättningar till överlevnad men likt förbaskat nykomling. Förväntningarna på laget är inte alltid i paritet med lagets förmåga. Utifrån detta enkla faktum är jag själv oerhört nöjd med de poäng laget spelat in fram till nu. 

Matchen mot Tingsryd var precis så jobbig som förväntat. Ett Tingsryd i desperat behov av poäng kämpade för sin framtida överlevnad. Något som satte spår i spelet på isen. Det blev helt enkelt mer kämpade, från båda lagen, än det blev spel. Två lag som ville ha tre poäng och sedan fick det se ut som det ville spelmässigt. På något sätt tycker jag matchen visade att vårt Gulsvart har förmåga att vinna matcher på flera sätt. En stunden genom flyktigt, lättfotat, och rörligt anfallsspel för att nästa gång ta poäng genom en ren vilje och kämpainsats. Det är inte fy skam. Det visar på god moral. 

Angående detta med dubbla stolar handlar det givetvis om mitt uppdrag som lagledare för J18 Ungdom. Det blir mycket springande i ABB Arenas korridorer varje vecka. Stort fokus ligger på att fullgöra de åtaganden som detta uppdrag kräver. Roligt, intressant, och tankeväckande. Å ena sidan få inblick i ungdomsverksamheten, vara en del av denna, samtidigt som jag som supporter med oförminskat intresse följer A-lagets framfart. Förståelsen för verksamheten, föreningens hela uppdrag, från knatte till A-lag har ökat i kvadrat. A-laget är bara en liten del av föreningens verksamhet. Toppen av isberget. Det som syns medialt. Alla de hundratals(!) personer som på olika sätt arbetar ideellt inom föreningen är de som bär föreningen, gemensamt. Allt från föräldrar som står i kiosker, sitter i sekretariat, skjutsar barn, hjälper till som materialare, lagledare, tränare, allt från knatteskola upp till våra elitlag på ungdomssidan. Det är de som förkroppsligar föreningen. Det är de som ÄR föreningen. 

VD fick sparken

En snackis den senaste tiden är givetvis att Mats Brokvist fick lämna sitt uppdrag. Med omedelbar verkan. Ett besked som överraskade oss alla, törs jag påstå. Inte ens jag, med väldigt goda kontakter inom föreningen, hade hört minsta knyst i ärendet. Imponerade på sitt sätt. Imponerande att styrelsen lyckades hemlighålla sina tankar fram till beslut utan läckage. Inte alldeles lätt i tider då information lätt får fötter, vingar, och flyger ut på social plattformar snabbare än man hinner säga bu!

Vad kan då föranlett detta drastiska beslut? Mats som plockades in för att styra upp och ställa till rätta. Utifrån sett lyckades han alldeles förträffligt med sitt uppdrag. Föreningen tog sig igenom nesan med nedflyttning på ett alldeles förträffligt sätt. Den öppenhet som efterfrågats av supportrar blev verklighet. Vi som följde laget på nära håll upplevde verkligen den familjära känslan. Sportsligt blev det succé med återkomst till Hockeyallsvenskan. Med detta i åtanke kan det givetvis tyckas märkligt att styrelsen nu valt att entlediga Mats från sitt uppdrag. Samtidigt ska vi ha i åtanke att ingen är större än föreningen. Inte ens en VD! Jag själv har mycket stort förtroende för sittande styrelse i föreningen och utifrån det anser jag att de handlat korrekt. Det ligger i styrelsens uppdrag att alltid sörja för föreningens bästa. Sedan må en VD vara hur populär som helst...

Spelare som inte presterar

Tillbaka till det rent sportsliga. A-laget. Det muttras en del från läktarhåll angående några spelares prestationer. Eller avsaknad av prestation. Exempel på detta är Mattias Beck. Den drummeln. Sist in i laget tillsammans med Sebastian Benker. Två spelare med spetsegenskaper. Beck i form av sin enorma rutin från tidigare spel i HockeyAllsvenskan. Benker i kraft av sina fina säsong med Troja/Ljungby. Två spelare som skulle göra avtryck. Vad jag förstår byttes/valdes Oskar Pettersson bort i sista ögonblicket mot just Mattias Beck. Bytt är bytt, typ, och här är vi nu. Oskar Pettersson lirar istället med Linden i division två! Med facit i hand kan man nog påstå att det bytet inte blev riktigt som man önskat. Herr Beck har inte levererat. Herr Beck måste skärpa till sig. Herr Beck behöver komma upp till den nivå han tidigare visat i spel med exempelvis AIK, Mora och Södertälje. Då var Beck riktigt riktigt bra. Nu är han mer gammal än bra, kan man säga! Men än finns tid till bot och bättring. Trots allt kommer han från en ganska svag liga i Tyskland och omställningen kanske blev större än tänkt. Med detta sagt lämnar jag detta...

Dahlbom

Det är bekymmersamt att vår gemytlige och storvuxne värmlänning inte får istid. Visst är det så att "bäst för dagen" ska gälla. Ersson har varit riktigt duktig. Inte tu tal om det. Men man undrar ju! Kommer man lyckas få igång Dahlbom innan Ersson behöver lite vila. Förstå, o hemska tanke, om Ersson plötsligt drar sönder en ljumske? Eller bara får en dipp rent formmässigt. Då står vi där med skägget i ishinken. Jag litar fullt ut på hur våra tränare matchar Ersson. Men frågan kvarstår. Kommer vi klara oss med en målvakt säsongen igenom?

Själv minns jag en match hemma mot Bofors för två(!) säsonger sedan. En tuff och roligt match. Jonas Fransson blev pååkt av Boforsspelare(Högren) och tvingades bryta en bit in i andra perioden. In kom en ranglig värmlänning och spelade fantastiskt bra. Gjorde några riktigt spektakulära räddningar och bidrog starkt till att vi kunde vinna matchen. Efter det fick Dahlbom chansen ytterligare några matcher och gjorde detta förbaskat bra. Med detta sagt så menar jag att Dahlbom kan rädda puckar...

Rosengård ishall

Pantern

Nästa uppgift för laget, innan ett längre uppehåll, blir Pantern på bortais. En match av samma dignitet som senast mot Tingsryd. Här gäller att norpa poäng mot ett lag som sannolikt kommer kämpa med oss om att undvika de nedersta(!) platserna i serien. Ett Pantern som man aldrig riktigt blir klok på. Ett lag som kan vinna mot alla likväl som förlora mot vem som helst. En match som kommer spelas i Rosengård. En hall med publikkapacitet på ett hundratal åskådare. Lite som att spela i vår egen Mimerhall på Rocklundaområdet! 

Tack för ordet..

Pantern saknade lite klös, och Jonte Berg!

Swehockey

Västerås - Pantern 4-2

Inför gårdagens match var jag som vanligt lagom ambivalent. Onsdagsmatchen mot Västervik satt nämligen kvar på näthinnan. Om vi inte orkade ladda om inför den matchen, hade nu laget hunnit ladda om inför mötet mot Pantern?

Som vanligt passade jag på att spankulera runt i ABB Arena Nord innan match. Alltid lika roligt att träffa på lite folk och surra inför matcher. Denna gång stötte jag på den alltid lika välklädde och vältalige Andrew Fish. Tillsammans försökte vi analysera det mesta. Vi var både två besvikna över insatsen senast mot Västervik och var precis lika oroliga inför kvällens match. Innan vi skiljdes åt sa jag till Andrew att han inte skulle oroa sig. Att det skulle ordna sig. Ibland får man bara en känsla. En känsla av att saker och ting kommer räta upp sig. Dessutom fanns det en viss logik i mitt tänkande. Vi är lite av ett varannan-dags-lag. Det var helt enkelt dags för en gedigen insats igen. Kort sagt, det var varannan dag.

När det gäller matchen är det egentligen inte så mycket att orda om. Under vissa sekvenser av matchen kändes Pantern oerhört starka. De drev på spelet och skapade rätt skapligt tryck mot vår kasse. Pantern står för en tung och rak ishockey med förvånansvärt mycket fart. Så även denna kväll.

Trots att vi öste på rätt bra i den första perioden och vann skotten med 16 - 6 föll det inga mål. Det fanns åtminstone ett par tre lägen som borde resulterat. I den första perioden fick man inte någon känsla av att Pantern är ett topplag. Kanske det var vår desperation som skördade segrar.

I den andra perioden började målen trilla in. I en något tilltrasslad situation, efter bra tryck mot Panterns kasse, kom pucken ut till Albin Jansson som förtjänstfullt tryckte in trissan till 1- 0. Albins första mål i Gulsvart.

Målet blev lite av en signal till Pantern som började öka tempot allt mer. Vi hamnade allt oftare i egen zon och fick freda oss med alla tillgängliga medel. Efter ett boxplay kom dock kvitteringen. Mitt i ett byte hittade Pantern en spelvändning och spelade sig blixtsnabbt fram till ett fint läge och satte kvitteringspucken i nät. Henrik Lundberg var nog inte helt nöjd med att den pucken gled in. Han var med på avslutet och täckte isen mot sin högra stolpe men puckuslingen gled försmädligt in över mållinjen. Små marginaler. Dock var det fullkomligt rättvist att Pantern kvitterade då de tagit över händelserna på isen till stor del. 

Det fanns sekvenser i den andra perioden då jag blev direkt orolig över om laget verkligen skulle orka stå emot Panterns allt aggressivare och tunga offensiva. 

En situation i den andra perioden som kunde blivit direkt matchavgörande, för oss, slarvades bort. Vi fick, aningen billigt, chansen att spela fem mot tre när matchuret stod på 37 minuter. Istället för att ta vara på den chansen och sätta sig i förarsätet lyckades vi slarva bort chansen. Istället för uppställt spel fem mot tre blev det utvisning på Simon Karlsson och spel fem mot fyra. Naturligtvis får man inte slarva bort chanser likt denna i de matcher som nu återstår.

Jag pustade verkligen ut efter den andra perioden. Vi hade några tunga byten i egen zon som kunde ha resulterat i flera mål för Pantern.

Den tredje perioden blev, som vanligt, otroligt spännande. Pantern fortsatte att driva på i spelet och vi fick ägna mycken energi till att freda oss. Extra roligt då att vi lyckades hitta en väg till att göra 2-1. Fredrik Johansson tog ett varv i offensiv zon, hittade Jimmie Jansson som klev in några meter från blå, och dundrade in trissan. 

Aningen oförtjänt sett till spelet på isen men vem bryr sig? Det är målen som räknas. Flest mål vinner.  

Direkt efter vårt ledningsmål ökade Pantern trycket rejält mot vår egen kasse. Det tog inte mer än två minuter, där vi till stor del var fastnaglade i egen zon, innan kvitteringen kom. Det sved som satan även om det var helt logiskt. Pantern spelade riktigt bra i sekvensen som ledde fram till målet.

Den stora frågan blev nu om vi verkligen skulle orka distansen ut. Innan jag ens hunnit tänka färdigt i detta spörsmål kom nästa mål signerat Jonte Berg! Upprinnelsen till målet var en rejäl uppåkning av Chris Langkow som slängde in ett skott mot Panterns målvakt ur snäv vinkel. Pucken hamnade hos Jimmie Jansson som drog iväg ett slagskott mot mål. Där stod, och ingen vet varför, Jonte Berg och fick pucken på sig så ett den singlade in i mål. Makalöst bra!

Pantern svarade med att genast plocka ut målvakten och belönades med ett nytt mål i baken då Jimmie Jansson lyfte pucken från egen zon ned i den övergivna och tomma kassen. Så skönt!

Summering: 

- Som jag redan nämnt fanns det sekvenser i matchen där jag trodde vi skulle få hissa vit flagg. Stundtals i den andra perioden såg vi trötta och slitna ut. Så även i delar av den tredje perioden. Trots detta lyckades laget hela tiden hitta vägar att freda sig mot Panterns anstormning. När man även hittade vägar till några "enkla mål" var kvällen räddad.

- En stor del av förtjänsten ska tilldelas klacken och publiken som i mitten av den tredje perioden drog igång ordentligt på läktaren. Detta mitt i en period då vi såg ordentligt tröttkörda ut på isen. Detta stöd kom utomordentligt vältajmat då det synbart fick många spelare att ta i lite extra. Där kunde man verkligen snacka om "den sjätte utespelaren". 

- Enligt min prognos(gårdagens inlägg) hade vi endast 25% vinstchans mot Pantern. Med andra ord var dessa tre poäng lite mer än vad jag förväntade mig. Oavgjort hade varit gott nog mot ett så pass starkt lag som Pantern. Tre poäng, närmast en gudagåva:)

- Blondie lät som vanligt nere vid sargkanten!

Vinst mot Modo men platt fall mot Västervik.

Swehockey

Västerås - Västervik 0-2

Efter en otroligt väl genomförd bortamatch mot Modo där vi till slut kunde vinna med uddamålet var förhoppningarna naturligtvis stora inför matchen mot Västervik på hemmais. Dessutom inför närmast fullsatta läktare då det var en-kronas-match. Gratis inträde där sponsorer betalar x antal kronor per åskådare.

Matchen började inte bra. Inte bra alls. Vi kom ut till synes helt utan energi och fick ägna första tiden av perioden till att freda egna målet. Detta misslyckades dock. Redan efter tre minuter dundrade Västervik in 1-0 och där tog matchen slut, på något märkligt vis. 

Efter ledningsmålet spelade Västervik mer på att hålla oss borta från sin egen zon än att försöka utöka sin ledning. Väldigt avvaktande. Vi själva hade rysligt svårt att komma in i Västerviks zon. Besöken blev  minst sagt kortvariga. Vi kunde aldrig frysa spelet i deras zon och börja skapa lite tryck. Väldigt enkelt kunde gästerna hela tiden spela sig ur egen zon och då och då skapa läskiga spelvändningar mot Henrik Lundberg.

Västerviks taktik var tydlig. Oerhört disciplinerat spel i egen zon. Enkla lösningar. Hittade man inte blad så lyftes pucken ut via plexi. Inget tjafs. En taktik som vi aldrig hittade ett motvapen till. Den som  bespetsat sig på en dramatisk hockeymatch likt alla tidigare matcher på hemmais efter nyår blev nog djupt besviken. Det var helt enkelt en enahanda och slätstruken tillställning. Vi hade inte förmågan, kraften, energin, kunnandet att rubba Västerviks defensiv. Västervik var måttligt intresserade att ligga på offensivt och därigenom riskera att blotta sig defensivt.

Det var därför närmast lite ironiskt att när vi äntligen skapade en riktigt vass målchans, i slutet av andra perioden, slutade det hela med att Västervik vände spelet och effektivt hängde in 2-0. Visserligen ägde vi pucken lite mer än våra motståndare i period två och tre men det var mest en chimär. Det såg bättre ut än vad det var, helt enkelt. För att uttrycka det snällt var vår insats mot Västervik väldigt blygsam.

Jonas Fransson utnämndes till matchens lirare och de må vara honom väl unt. Men, allvarligt talat, hur bra behövde han vara denna kväll? Jag räknade till två räddningar som var av högre karat varav en på egen spelares styrning(!). Kort sagt var det mer av ren artighet Fransson erhöll denna utmärkelse.

Jag kan inte direkt påstå att någon spelare var sämre än någon annan denna gång. Det var helt enkelt jämndåligt. Inga stora misstag gjordes av någon enskild spelare. Henrik Lundberg kunde kanske, med maxflyt, räddat ett av de två målskotten men hade även han en väldigt lugn kväll. Först i slutet av tredje perioden fick han briljera med en fin dubbelräddning.

Som sagt. En match det borde slagit gnistor kring blev istället en enda lång väntan på slutsignalen för alla inblandade. Västervik hade en agenda, en målsättning, för dagen och vi hade inte förmåga att påverka. Så enkelt kan det vara ibland. Glömma, förtränga, och gå vidare.

På fredag väntar Pantern. Ett läskigt lag. Ett lag som i mina ögon spelar en väldigt enahanda ishockey. Ett lag närmast helt utan briljans. Ett lag fyllt av hårt arbetande spelare. Ett lag som hittat ett närmast optimalt sätt att anpassa sin spelidé utifrån sina förutsättningar. Något som de gjort förbaskat bra. 

Jag räknar kallt med ny förlust och ser fram mot negativt kval....

Poäng igen - mot starkt TAIF!

Lämpligt hjälpmedel till Tingsryds målvakt.

Ja ja. Jag skriver inte mina inlägg så frekvent som vanligt just nu. Man kan inte ligga på topp för jämnan, typ. Det glädjer mig dock oerhört att vi nu plockat poäng i tre raka matcher. Inte "kaffe och kaka-raka" men nära på. 

Seger mot Pantern efter straffar, seger på bortaplan mot Oskarshamn, och nu en pinne hemma mot erkänt svårspelade Tingsryd. Mycket vill naturligtvis ha mer men ibland får man stilla sitt begär. Nöja sig med lite mindre. Att kamma noll är betydligt värre. 

Gemensamt för de tre senaste matcher är att det inte finns så mycket gemensamt. Så skulle man kunna beskriva det hela. Laget har nämligen en märklig förmåga att uppträda med olika skepnader vid varje föreställning. Ibland blir det si och ibland blir det så. Det som vi supportrar suktar efter har ännu inte infunnit sig. Fortfarande är enskilda spelares insatser allt för varierande från match till match för att man ska känna sig riktigt nöjd. Ungefär så tänker jag. Som supporter vill man helst se en större stabilitet i det som sker. Om inte annat för att slippa de blodstockningar som nuvarande insatser tenderar till ett skapa. 

Nu senast mot Tingsryd förfasade jag mig över vårt ständigt misslyckande i uppspelsfasen. Det var helt enkelt fasen vad svårt det såg ut. Under matchens sextio minuter uppfattade jag att högst tre fyra uppspel hittade rätt adress. I allt övrigt landade passningar framför eller bakom medspelare. Det blir lite svårt att hitta rytmen i sitt anfallsspel på det viset. Nu har visserligen Tingsryd stor skuld till hur det såg ut i gårdagens match. De var förträffliga på att stänga av den nämnda mittzonen. De var helt enkelt "överallt" när vi försökte komma till anfall. 

Kul för övrigt att kämpen Johan Jonsson var tillbaka på isen igen. Han såg pigg och rapp ut på många sätt. Naturligtvis åkte han på ett mål i röven som tack för sin återkomst. Ett slarv i anfallszon gav TAIF läge till snabb omställning. Backkollega Ahnelöv kom helt fel och Johan blev lämnad ensam mot två framstormande TAIF-forwards. Johan försökte sig på att täcka passningsvägen genom att sprida ut sitt gängliga lekamen längs isen men puckjäveln gled försmädligt under hans kraftiga vader och fram till Christopher Bengtsson som piskade in kvitteringen till 1-1. Välkommen tillbaka Johan, hälsar bloggen!

Christopher Fish höll sig framme i ett tidigt powerplay och dundrade in 1-0. Ett skott så hårt att pucken gick genom målburen, trodde jag. Det visade sig dock att pucken glidit under(!) målramen då Tingsryds målvakt närmast lyckades välta buren i sin iver att rädda skottet. Skönt med en kille i laget som med viss regelbundenhet hittar målet. 

Man kan ju inte skriva om matchen mot Tingsryd utan att nämna den märkliga situation som uppstod i slutet av den andra perioden. Eddie Davidsson åkte förbi Tingsryds målvakt Niklas Rubin som då föll ihop som det berömda korthuset. Jaha, det var ju klantigt gjort, var den första tanken. Åka på  målvakten. Dra på sig utvisning. Men sanningen var tydligen en annan. Den "pååkning" som Niklas Rubin saluterade så kraftfullt var sannerligen ingen pååkning att tala om. Kanske kan vi här tala om en "snudd" snarare. En liten liten touch. En ynka kontakt. Nu kanske Niklas Rubin har något medfött problem med balanssinnet som medicinskt kan förklara detta. Om så är fallet(!) kommer allt i en annan dager. Då rekommenderat bloggen någon form av stödhjul fortsättningsvis. 

Kvitteringen till 2-2 var både efterlängtad, vackert genomfört, och mycket välförtjänt. Gamle(!) Gråhns hittade fram med en fin passning till Daniel Bernhardt som trixade in trissan. Efter kvitteringen blev det plötsligt mer fart i de Gulsvarta benen och vi avslutade perioden på ett mycket bra sätt.

Under spelet i sudden fick Tingsryd mest agera statister. Vi skapade flera riktigt bra chanser utan att lyckas tilltvinga oss ett segermål med efterföljande segervrål. Istället kunde Tingsryd vände hem med två oförtjänta poäng efter seger via straffar.

Överlag tyckte jag det var en väldigt hafsig match. En match som dominerades av massor av felpassningar. Två lag som försökte spela ishockey i hög fart men som saknade den riktiga kompetensen för uppgiften. Tingsryd var lite bättre än oss att hantera fart och puck men skillnaden var marginell.

Nu väntar en tuff match på Hovet kommande onsdag. I vilken skepnad kommer Gulsvart göra entré då? Den som lever får se:)

Till sist vill jag bara nämna att den nye backen, Simon Karlsson, gjorde ett förbaskat gott första intryck!

Seger är alltid en seger...

Matchens lirare...

Så bra, så skönt, så underbart! Laget reste sig efter den mindre bra insatsen mot Västervik. Det tog visserligen nära en period innan Gulsvart tuffade igång och började utmana Pantern ordentligt. Men då gick det stundtals riktigt bra. Pantern är ett resligt lag, om ingen lade märke till det. Väldigt storvuxna överlag. Tunga. Dessutom rätt rappa på rören. Inledningsvis var det Pantern som höll i taktpinnen och vi själva fick mest försöka överleva, byte för byte. Men, som sagt, sakta men säkert insåg spelarna att de kunde utmana sina motståndare ordentligt.

Startskottet till detta blev när inlånade William Wikman daskade in kvitteringen till 1-1 med fint förarbete av Daniel Bernhardt. Då fick grabbarna energi. Började andas lite morgonluft. Den första perioden vanns av Pantern rent spelmässigt men Gulsvart närmade sig för var minut.

1-2

Den andra perioden började inte direkt lysande. Redan efter två minuter lyckades Sebastian Dyk smälla in en puck via volley. En märkligt situation. Ett inspel från förlängda mållinjen tuschade något, eller någon, och fick pucken att flyga i en båge förbi Dahlbom, mot bortre stolpen, Där kom Dyk och lyckades, en aning turligt, få träff på pucken i luften! 

2-2

Som tur var lät sig inte spelarna i Gulsvart nedslås av detta utan började allt oftare sätta tryck mot Panterns mål. Belöningen kom i form av en spelvändning där pucken gick som på ett snöre fram till Eddie Davidsson som elegant styrde in trissan förbi en överrumplad Pantern-målvakt. Framspelningen från Christopher Fish var genial. Ibland är det löjligt enkelt att hitta fram till mål!

3-2

I slutet av perioden åkte vi på kvällens första utvisning. Läge för Pantern att skaffa sig momentum i matchen. Som tur var visade inte Pantern upp något speciellt vasst och genomtänkt powerplay utan istället kunde Fredrik Johansson transportera ut puck ur egen zon, genom mittzon, och avslutningsvis klämma in ett ledningsmål! En fenomenal prestation, måste jag säga. De två Panternspelarna som försvarade mot anstormande Johansson förväntade sig definitivt inte att han skulle utmana och gå på avslut. Men det gjorde han. 

3-3

Det var med andra ord rätt skönt att få inleda den tredje perioden med ledning samt vissheten om att vi faktisk var med i matchen, på riktigt. Det vankades poäng. Kanske till och med seger och tre poäng. Under den tredje periodens första del lyckades vi skapa och bränna några riktigt fina lägen framför Panterns mål. Givetvis straffas man för detta. I ett blygsamt anfallsförsök där endast två spelare från Pantern deltog kom kvitteringen. Ett skott från blå, lite skymning framför Dahlbom, och pucken seglade behagligt in strax under ribban. 

Efter Panterns kvittering räknade jag till minst fyra riktigt bra lägen där vi inte lyckades få in ett segermål. Närmast kom Niklas Lihagen som i fritt läge lyfta pucken i ribban!

I sudden turades lagen om att skapa enormt fina lägen för ett segermål men båda lagens målvakter gjorde strålande räddningar.

Känslan inför straffläggningen var lagom munter. Det kändes som vi bränt alla broar och nu skulle få nöja oss med en ynka poäng. Detta trots att vi sett över hela matchen inte hade behövt skämmas ett dugg över en seger redan vid full tid.

Men, undrens tid var tydligen inte förbi! I den tionde straffrundan klev kämpen Stefan Gråhns in på isen och satte den matchavgörande straffen på ett exempellöst elegant sätt! Om jag blev glad? Japp, det blev jag. Till lika delar glad som lättad. Detta behövde grabbarna i Gulsvart!

Efter denna match vill jag lyfta på kepsen lite extra för Eddie Davidsson. Vilken lirare, vilken blick för spelet, den grabben har. Det är inte alltid han får utrymme för sin briljans i matcher men mot Pantern visade han flera gånger vad han förmår. Under en sekvens i tredje perioden matade han fram delikata pass till sina medspelare. Rena Gretzky-fasonerna. Tyvärr lyckades ingen förvalta dessa mackor denna gång. 

I allt övrigt måste jag ge alla spelare godkänt. Denna gång fanns det mycket mer energi i allas agerande. Den passivitet som stundtals visades upp mot Västervik såg man inte mycket av denna kväll. 

Slutligen några ord om Marcus Dahlbom och hans målvaktsspel. Ingen skugga ska falla på hans insatser de senaste matcherna. Han har varit bra, men, ibland agerar han som en älg i en torvmosse. Bättre kan jag inte beskriva det hela. Det jag syftar på är att Herr Dahlbom då och då helt tappar sin position i målet! Har han vallat benskydden fel? Har han för långa ben? Inte vet jag. Det jag däremot vet är att jag vid varje tillfälle detta sker får aningen högre blodtryck!

Nu laddar vi om...

Tvärstopp....

Swehockey

Pantern - Västerås 3-1

Det tog tvärstopp i kvällens match borta mot Pantern. Ett förvånansvärt oengagerat(!) Gulsvart gav Pantern alla möjligheter till en fin avslutning på höstsäsongen. Inom loppet av några minuter bjöds Pantern på två lägen som resulterade i två mål. Återigen blev jag som åskådare förvånad över hur svagt vi inledde en match. Trodde i min enfald att de två senaste segrarna mot Mora gjutit lite mod i spelarna. Men så var icke fallet. Det var överlag väldigt fumligt med det mesta. Fastnade vi inte i egen zon så blev det tvärstopp i mittzon. Lyckades vi väl ta oss in i anfallszon så kom pucken ut snabbare än man han säga "heterosexuell". 

Laget tycktes spela utan understöd över hela isen. Enmansattacker. Hopplösa nedlägg som ingen forward kunde fånga upp. Trögt uppställt styrspel i mittzon som inte stoppade Panterns forwards. Kort sagt så gick det mesta i otakt denna kväll. 

Det mest oroväckande var dock upplevelsen av att spelarna inte var så speciellt intresserade! Ja, så kändes det framför TV:n denna match. 

- Visserligen gjorde laget en rejäl spelmässig uppryckning i den tredje perioden men vi hade fortsatt oerhört svårt att utmana med riktigt farliga avslut. 

Jag blir uppriktigt sagt inte riktigt klok på det som sker. Spelare för spelare har vi en trupp som utan vidare ska kunna vara med och utmana alla lag i denna serie. I vissa avseenden har vi faktiskt spets som många andra lag saknar. Trots detta blir utfallet så magert. Oavsett vilka spelare vår sportchef värvar in i truppen tycks samma sak hända. De nyanlända spelarna lyser en kort stund för att sedan sälla sig till den mer grå kollektiva massan. 

Vad är det som får så många skickliga spelare att se så begränsade ut? I dagens match försvann Jan Urbas helt från spelet. Urbas, som normalt är en maskin som driver på, var närmast osynlig! Maksim Matushkin började oerhört lovande för att sedan falla tillbaka. Andreas Borgman som såg så oerhört bra ut under inledningen av serien står för allt fler felbeslut. Fredrik Johansson kom tillbaka från skada och gjorde skillnad direkt. Nu, idag, såg jag knappt till honom! Det som förbryllar mig är hur prestationen för spelare kan skilja så mycket från match till match. Ena dagen är spelare briljanta, nästa dag närmast osynliga. 

- Jag skulle kunna räkna upp alla spelare då denna trend tycks gälla för hela spelartruppen med något enstaka undantag.

Jag ställde mig frågan i ett tidigare inlägg om hur vi skulle värdera våra segrar mot Mora. Det var inte något topplag som vi lyckades betvinga i två raka matcher, direkt. Med facit i hand så visade sig Pantern vara en tuffare uppgift. 

Jag upplever att vi inte använder de kvaliteter som finns i laget på rätt sätt. Är det inte för mycket hängslen och livrem i vårt spel? Ett exempel på detta är vårt ständiga burskydd så fort vi erövrat puck i egen zon. Ingår detta i någon form av agenda som gäller? Måste backarna vänta in en forward som hämtar puck? Måste vi alltid starta våra anfall mot samlat motståndarförsvar? Är det förbjudet att försöka skapa snabba uppspel? 

För mig känns det som ett stort missbruk av ingredienser. Tränaren vill laga en pannbiff men har ingredienser för att göra omelett. Då blir det fel. Då får man anpassa sig efter ingredienserna helt enkelt. Laga en välsmakande omelett istället för en misslyckad pannbiff.

Följdfrågan blir då vem som inhandlat ingredienserna och har denne snackat med kocken? Oavsett vem som gjort vad gäller nu att vara handlingskraftig så att inte allt slutar med en jädrans soppa!

Nu avslutar jag med att önska alla inblandade i denna soppa ett riktigt gott nytt år, så tar vi nya tag 2016!

ÄNTLIGEN en SEGER!

Matchdags mot nykomlingen Pantern och jag var fylld av tillförsikt. Nu skulle det väl ända lossna? Nu skulle Gulsvart komma ut som retade tigrar och ställa tillbaka skåpet på sin plats, markera revir, visa klorna, trycka och platta till. Pantern skulle bara blåsas av isen av ett pustande och frustande hemmalag.

Så blev det inte. 

Visserligen lyckades Gulsvart peta in två mål i den första perioden och därmed ge hemmapubliken visst hopp inför fortsättningen. Två mål som tillkom mer av en slump än genomtänkt och briljant spel. Två mål som Gulsvart så innerligt behövde för att komma ur det komaläge laget befunnit sig i den senaste tiden. Skotten vanns dock av gästande Pantern. Att vi inte fick igång någon virvlande offensiv första tjugo minuterna vittnade just skottstatistiken om. 5-8! Vi fick alltså iväg fem(5) skott på mål! Besynnerligt uselt, kan tyckas.

Målen var dock bra gjorda. Juha Uotila vispade in en retur till 1-0 och Christopher Fish skenade iväg och hängde 2-0 efter en puckstöld vid egen blå då Pantern försökte spela powerplay. Lite Jonte Berg över det hela med den skillnaden att han faktisk gjorde mål:)

Den andra perioden inledde vi hyggligt bra och till en början lyckades vi om och om igen sätta tryck på Pantern i deras egen zon. Efter knappt nio minuter spelade av den andra perioden hade vi fått iväg åtta avslut mot mål. Flera av riktigt bra sort. Då händer givetvis det som inte ska få hända. Några sekunders dräll i egen zon, egen back som ramlar(!), och Pantern smäller in reduceringen till 1-2 genom Pontus Netterberg! I slutet av perioden får vi ett powerplay och chansen att ta tillbaka initiativet målmässigt i matchen. Av detta blir inget. Ett helt misslyckat powerplay där Pantern lyckas skapa fler chanser än oss trots en man kort! Sammantaget en ok period spelmässigt där vi återigen visar upp en provkarta på uddlöshet i våra avslut.

Frågan var om Gulsvart skulle komma ut som "hungriga vargar" till den sista perioden och verkligen visa vilja att vinna matchen, eller, skulle ångesten ta överhanden. Skulle rädslan att förlora lägga sordin på offensiven? Svaret kom redan efter knappa tre minuter då Pantern utnyttjade vår passivitet i egen zon och smällde in 2-2 genom Johan Molldén. 

Resten av perioden blev minst sagt ångestfylld för oss på läktaren. Gulsvart försökte, och försökte, och försökte, men Pantern stretade tappert ifrån. Inte nog med det. Då och då stack de upp i kontraattacker som fick en annan att dra djupa andetag av ren panikångest. Oron att Pantern skulle lyckas pillra in ett mål till var påtaglig. 

Efter mycket om och men lyckades till slut Linus Svedlund, mycket förtjänstfullt, hänga in 3-2 i målvaktens högra kryss. Ett riktigt vackert hockeymål. Lättnaden på läktaren var påtaglig. Nu gällde det bara att hålla undan de sista tre minuterna och inte bjuda Pantern något läge för kvittering. En uppgift som laget klarade mycket bra. 

En otroligt skön seger för Gulsvart som säkert hade en anspänning modell magnum inför denna match! Stundtals såg det ut som om spelarna hade strömförande klubbor då de skulle hantera puck. Det var långa stunder ingen ordning alls på någonting. Det mesta hoppade och studsade snett. Passningar kom bakom istället för framför, för sent eller för tidigt, eller inte alls. Man passade istället för att ta eget avslut, tog avslut istället för att passa. De flesta anfall var enmansanfall där man inte gav varandra understöd. Vi tappade emellanåt pucken i anfallszon snabbare än man kunde säga "kanelbulle". 

- Givetvis försökte alla spelare på alla sätt göra sitt yttersta denna match. Kämpainsatsen var överlag godkänd även om vissa spelare såg oförlåtligt loja ut emellanåt. 

Personligen upplevde jag denna match som ett spelmässigt bottennapp långa stunder. Oorganiserat och ostrukturerat. Hafsigt och slafsigt. Huller om buller. 

Att vi återigen lämnar en match med 0% i kolumnen för powerplay gör mig direkt orolig inför fortsättningen. Vi har därmed blivit nollade i vårt powerplay fem(5) matcher i rad! Illa, sa Bull! Värdelöst, sa Bill!

Några spelare vill jag dock lyfta fram ur dimman:

- Christopher Fish

- Linus Svedlund

- Jan Urbas

Mot nya segrar..

Vi besegrade Pantern..bra så!

Pantern - Västerås 2-5

Vinner man borta med 5-2 är det alltid bra. Detta oavsett motstånd. Idag fick vi känna på Pantern. Ett lag som tidigare satt stopp för besökande lag genom ett fysiskt och energiskt spel. Länge såg vi ut att fastna i det spel som Pantern ville ha. Mycket kämpa och väldigt lite spel. Pantern lyckades under den första perioden kliva på mot våra backar och därmed tvinga fram en del puckdräll som de försökte utnyttja. Det var snubblande nära några gånger men i det stora hela blev det aldrig riktigt farligt. Problemet var bara att vårt eget anfallsspel gick helt i stå när våra backar inte lyckades flytta upp spelet med lite snabba förstapass.

Av just den anledning var det extra skönt att vi fick ett flytmål med oss till 1-0. Eddie Davidsson försökte nå Williams på bortre stolpen men pucken kom aldrig fram. Den gick istället i mål via målvakt och en Pantern-spelare. Det var precis vad vi behövde för att få lite mer energi i vårt eget spel samtidigt som humöret, kampandan, falnade lite hos våra motståndare.

- Den första perioden var rent spelmässigt rent utav medioker, anser jag. Från båda lagen.

I den andra perioden lyckades till slut Pantern göra mål i ett eget powerplay. En märklig situation där pucken tycktes vara i vår ägo men ändå hamnade hos en mer eller mindre fristående Emil Sandin som kunde lägga in trissan bakom Jonas Fransson.

Efter målet, kvitteringen, fick jag en känsla av att Gulsvart höjde intensiteten några procent och genast började vi sätta press mot Panterns mål. Under ett rätt uselt powerplay lyckades vi till slut få till en spelvändning från egen zon där Stefan Gråhns slog en lysande passning till Jan Urbas vilken stormade fram ensam mot mål och hängde 2-1. Ett mål som vi verkligen förtjänade. Vi hade börjat ta över matchen.

Bara knappa minuten senare kom den för dagen allt bättre Niklas Lihagen drivande med pucken mot mål och på den efterföljande returen höll sig Christopher Fish framme och klappade in pucken till 3-1.

- Där kändes att matchen var vunnen. 

Lite kuriosa. Under matchens två första perioder lyckades vi vända spelet när Pantern lirade powerplay och skapa tre(3) frilägen! Dock missades alla. Ett tecken så gott som något att powerplay inte var Panters bästa spelform.

Tre minuter in i den tredje perioden bjöds vi på ett snyggt nummer av nye Nick Sorkin. Nick trampade in på högerkanten i anfallszon, ensam mot två Panternspelare. När han närmade sig mål överraskade han alla genom att oannonserat plötsligt dra iväg en hög och hård backhand som letade sig in precis under ribban bakom en förvånad Viktor Andrén i hemmakassen. Briljant, måste jag säga!

Pantern lyckades reducera till 2-4 genom Pontus Netterberg som snodde pucken av en aning fumlig Anton Mylläri vid offensiv blå. Pontus skrinnade ifrån nämnde Mylläri och kunde hänga pucken bakom en chanslös Jonas Fransson. 

Men vad gjorde det! Vi ägde nu matchen och som ett bevis för detta kom strax nästa mål i Panterns kasse signerat Linus Svedlund, Matias Myttynen och Niklas Lihagen. Ett bra och hårt arbete av Linus i sarghörnet, en fin liten framspelning av Myttynen, och en säker avslutning av Lihagen fram till 5-2.

- Tack för kaffet, typ!

Så länge vi dansade efter Panterns pipa, eller spelplan, såg det länge väldigt statiskt ut. Deras taktik att ligga högt och störa våra backar fungerade allt sämre ju längre matchen led. Vi började allt oftare spela oss förbi deras forechecking och därmed var Panterns öde mer eller mindre beseglat. När det väl blev mer fart i spelet, högre pucktempo, såg man genast skillnad i kvalitet på lagen. Vi kändes hela matchen som "numret större" men det var först efter drygt halva matchen som vi också visade detta spelmässigt.

En skön bortaseger mot ett Pantern som säkert även fortsättningsvis kommer sno många poäng av besökande lag. 

Idag var det inte kollektivet som bidrog till segern anser jag. Idag var det kvaliteten i vissa avgörande moment från en handfull spelare som bidrog till att vi kunde vinna. Det är inte alls dumt att vinna, och vinna rätt övertygande, trots att "maskinen Gulsvart" till stora delar gick på halvfart.

- Den formation som gjorde det mest gedigna arbetet denna match var återigen(!) fjärdelinan med Berg, Gråhns, och Fish. De bara nöter på från första till sista nedsläpp. Varje match!

- På andra plats denna gång kom linan med Svedlund, Lihagen och Myttynen. Niklas Lihagen tog för sig allt mer som matchen gick och förhoppningsvis betyder målet att han får lite medgångskänsla nu. 

- Formationen med Williams, Davidsson, Sorkin bidrog starkt till segern genom två mål men spelmässigt finns det betydligt mer att önska. Den spelare som jag "oroar" mig mest över i denna formation är faktiskt lagkaptenen Williams. 

- I dagens match anser jag att det bara var Jan Urbas(ett mål) som höll tillräckligt bra nivå i andraformationen. Tyvärr var Cody Murphy lite anonym igen i dagens match. Jobbar hårt över hela isen, vilket är bra, men kom inte till ett enda avslut!

Det som är väldigt bra, trots allt, är att alla fyra formationer bidrog med mål i denna match. Det är banne mig en jädra styrka!

Se där! Lite gnäll och lite beröm. Precis som det ska vara. Klappa fint med ena handen och samtidigt hytta med näven med den andra.

Och, ja just ja! Sa jag att Jonas Fransson var stabil.....

Ny krossar vi Asplöven!

Pantern...

Sven Melander - en gång i tiden på is med Pantern.

Bara att ett lag heter Pantern borde sända varningssignaler.

"En panter är ett kattdjur med avvikande, helsvart teckning, vanligen leopard eller jaguar"
[Wikipedia]

Med andra ord vet man inte riktigt vad som döljer sig under pälsen. Det man vet är att laget har ett visst klös.

Förra säsongen var en ren framgångssaga för laget. Efter att tidigare säsonger ofta hängt på gärdsgården där de varit snubblande nära att ramla ned en division gjorde man helt om och gick raka vägen upp till Hockeyallsvenskan! En remarkabel förvandling av ett tidigare lindansargäng.

En stor del till denna fantastiska förvandling tillskrivs tränaren Stefan Lundh som kom in under föregående säsong. Under hans ledarskap förvandlades plötsligt laget till rena vinstmaskinen. De bara tuffade på genom hela säsongen och när man sedan summerade debit och kredit befanns laget i Hockeyallsvenskan. Så enkelt det kan vara!

- Sven Melander har spelat seniorhockey i Pantern. Bara en sådan sak!

Pantern har dock haft en tidigare era av viss sportslig framgång. Klubben bildades redan 1959 och efter nära trettio år var man och knackade på dörren till den riktiga hockeysocieteten:

"Främsta meriterna är ett par säsonger i dåvarande division 1 på 1990-talet då man kvalspelade till Elitserien och vid två tillfällen slog ut anrika Södertälje SK ur detta kval. Efter det andra tillfället begåvades man t o m med en lokal supporterklubb i Stockholm" [Wikipedia]

Men, efter den sportsliga uppgången, backade man tillbaka och har därefter tillbringat sin tid i skuggan av Malmö IF. Fram till nu. Pantern har länge varit en form av farmarklubb till Malmö IF. Perfekt ställe att dumpa egna spelare som behövde speltid.

- Det var då en himla tur för Malmö IF att de lyckades kravla sig upp till SHL just till denna säsong. Hur hade det sett ut med två Malmölag i Hockeyallsvenskan?

Naturligtvis finns det en räcka med bra ishockeyspelare i Pantern. Inte samma spets som i många andra lag men tillräckligt bra spelare för att spela jämt med alla lag i denna serie. 

- Målvakten Jonas Gunnarsson, utlånad från Malmö IF, har spelat stabilt. Ligger på respektabla 92,9%. Med andra ord en burväktare som kan stänga till.

 - Björn Karlsson(back) med förflutet både i MIF(Hockeyallsvenskan) och Växjö(SHL) är en rutinerad pjäs. 

- Anton Blomqvist(back) med förflutet i MIF och IKO(Hockeyallsvenskan) är en annan duktig spelare som håller hög allsvensk nivå.

- Fredrik Händemark(forward) som tidigare spelat med LIF(SHL) är en reslig yngling som skulle kunna spela i vilket lag som helst i Hockeyallsvenskan.

Jag väljer att plocka fram dessa fyra spelare för att exempelgöra det jag vill lyfta fram, nämligen: 

- Pantern är ett bra ishockeylag. 

Naturligtvis inte samma spets, eller bredd, som de bästa lagen i serien men tillräckligt bra för att tas på största allvar. Panterns insatser så här långt i seriespelet är respektingivande. De gör lite som många andra nykomlingar brukar göra. De bara kör. Allt är rasande roligt och de ser inga hinder. Vinst eller förlust är inte hela världen. Som nykomling har de inga stora förväntningar på sig utan tar för sig så mycket de kan medan det rullar på. I sinom tid kommer det säkerligen börja ta emot i takt med att de mer etablerade lagen börjar komma igång på riktigt allvar.

November/December brukar vara den tidsperiod då mycket ställs på sin spets. Genom åren är det under denna tidsperiod som nykomlingar verkligen fått bekänna färg! Även alla övriga lag, må tilläggas.

Jag bedömer vår vinstchans som mycket god i dagens match. Vi är helt enkelt ett betydligt skickligare lag än Pantern. Trots våra problem på backsidan(skador, avstängningar) så ska vi inte behöva tappa poäng i dagens match. Det finns helt enkelt inga ursäkter till att inte vinna och ta med sig tre poäng hem i bagaget. Detta skriver jag med den största respekt för dagens motståndare.

Mitt tips blir:

Pantern 1 - Västerås 5

Mot SHL!