Dubbla stolar och mycket hockey..

Västerås - Tingsryd 4-2

Senaste vinsten hemma mot Tingsryd var välbehövlig. För att överleva första säsongen i Hockeyallsvenskan som nykomling gäller att vinna rätt matcher. Segern mot TAIF var precis en sådan seger. Ibland funderar jag över om vi supportrar glömmer just det faktum att vi är en nykomling. Visserligen en nykomling med relativt goda förutsättningar till överlevnad men likt förbaskat nykomling. Förväntningarna på laget är inte alltid i paritet med lagets förmåga. Utifrån detta enkla faktum är jag själv oerhört nöjd med de poäng laget spelat in fram till nu. 

Matchen mot Tingsryd var precis så jobbig som förväntat. Ett Tingsryd i desperat behov av poäng kämpade för sin framtida överlevnad. Något som satte spår i spelet på isen. Det blev helt enkelt mer kämpade, från båda lagen, än det blev spel. Två lag som ville ha tre poäng och sedan fick det se ut som det ville spelmässigt. På något sätt tycker jag matchen visade att vårt Gulsvart har förmåga att vinna matcher på flera sätt. En stunden genom flyktigt, lättfotat, och rörligt anfallsspel för att nästa gång ta poäng genom en ren vilje och kämpainsats. Det är inte fy skam. Det visar på god moral. 

Angående detta med dubbla stolar handlar det givetvis om mitt uppdrag som lagledare för J18 Ungdom. Det blir mycket springande i ABB Arenas korridorer varje vecka. Stort fokus ligger på att fullgöra de åtaganden som detta uppdrag kräver. Roligt, intressant, och tankeväckande. Å ena sidan få inblick i ungdomsverksamheten, vara en del av denna, samtidigt som jag som supporter med oförminskat intresse följer A-lagets framfart. Förståelsen för verksamheten, föreningens hela uppdrag, från knatte till A-lag har ökat i kvadrat. A-laget är bara en liten del av föreningens verksamhet. Toppen av isberget. Det som syns medialt. Alla de hundratals(!) personer som på olika sätt arbetar ideellt inom föreningen är de som bär föreningen, gemensamt. Allt från föräldrar som står i kiosker, sitter i sekretariat, skjutsar barn, hjälper till som materialare, lagledare, tränare, allt från knatteskola upp till våra elitlag på ungdomssidan. Det är de som förkroppsligar föreningen. Det är de som ÄR föreningen. 

VD fick sparken

En snackis den senaste tiden är givetvis att Mats Brokvist fick lämna sitt uppdrag. Med omedelbar verkan. Ett besked som överraskade oss alla, törs jag påstå. Inte ens jag, med väldigt goda kontakter inom föreningen, hade hört minsta knyst i ärendet. Imponerade på sitt sätt. Imponerande att styrelsen lyckades hemlighålla sina tankar fram till beslut utan läckage. Inte alldeles lätt i tider då information lätt får fötter, vingar, och flyger ut på social plattformar snabbare än man hinner säga bu!

Vad kan då föranlett detta drastiska beslut? Mats som plockades in för att styra upp och ställa till rätta. Utifrån sett lyckades han alldeles förträffligt med sitt uppdrag. Föreningen tog sig igenom nesan med nedflyttning på ett alldeles förträffligt sätt. Den öppenhet som efterfrågats av supportrar blev verklighet. Vi som följde laget på nära håll upplevde verkligen den familjära känslan. Sportsligt blev det succé med återkomst till Hockeyallsvenskan. Med detta i åtanke kan det givetvis tyckas märkligt att styrelsen nu valt att entlediga Mats från sitt uppdrag. Samtidigt ska vi ha i åtanke att ingen är större än föreningen. Inte ens en VD! Jag själv har mycket stort förtroende för sittande styrelse i föreningen och utifrån det anser jag att de handlat korrekt. Det ligger i styrelsens uppdrag att alltid sörja för föreningens bästa. Sedan må en VD vara hur populär som helst...

Spelare som inte presterar

Tillbaka till det rent sportsliga. A-laget. Det muttras en del från läktarhåll angående några spelares prestationer. Eller avsaknad av prestation. Exempel på detta är Mattias Beck. Den drummeln. Sist in i laget tillsammans med Sebastian Benker. Två spelare med spetsegenskaper. Beck i form av sin enorma rutin från tidigare spel i HockeyAllsvenskan. Benker i kraft av sina fina säsong med Troja/Ljungby. Två spelare som skulle göra avtryck. Vad jag förstår byttes/valdes Oskar Pettersson bort i sista ögonblicket mot just Mattias Beck. Bytt är bytt, typ, och här är vi nu. Oskar Pettersson lirar istället med Linden i division två! Med facit i hand kan man nog påstå att det bytet inte blev riktigt som man önskat. Herr Beck har inte levererat. Herr Beck måste skärpa till sig. Herr Beck behöver komma upp till den nivå han tidigare visat i spel med exempelvis AIK, Mora och Södertälje. Då var Beck riktigt riktigt bra. Nu är han mer gammal än bra, kan man säga! Men än finns tid till bot och bättring. Trots allt kommer han från en ganska svag liga i Tyskland och omställningen kanske blev större än tänkt. Med detta sagt lämnar jag detta...

Dahlbom

Det är bekymmersamt att vår gemytlige och storvuxne värmlänning inte får istid. Visst är det så att "bäst för dagen" ska gälla. Ersson har varit riktigt duktig. Inte tu tal om det. Men man undrar ju! Kommer man lyckas få igång Dahlbom innan Ersson behöver lite vila. Förstå, o hemska tanke, om Ersson plötsligt drar sönder en ljumske? Eller bara får en dipp rent formmässigt. Då står vi där med skägget i ishinken. Jag litar fullt ut på hur våra tränare matchar Ersson. Men frågan kvarstår. Kommer vi klara oss med en målvakt säsongen igenom?

Själv minns jag en match hemma mot Bofors för två(!) säsonger sedan. En tuff och roligt match. Jonas Fransson blev pååkt av Boforsspelare(Högren) och tvingades bryta en bit in i andra perioden. In kom en ranglig värmlänning och spelade fantastiskt bra. Gjorde några riktigt spektakulära räddningar och bidrog starkt till att vi kunde vinna matchen. Efter det fick Dahlbom chansen ytterligare några matcher och gjorde detta förbaskat bra. Med detta sagt så menar jag att Dahlbom kan rädda puckar...

Rosengård ishall

Pantern

Nästa uppgift för laget, innan ett längre uppehåll, blir Pantern på bortais. En match av samma dignitet som senast mot Tingsryd. Här gäller att norpa poäng mot ett lag som sannolikt kommer kämpa med oss om att undvika de nedersta(!) platserna i serien. Ett Pantern som man aldrig riktigt blir klok på. Ett lag som kan vinna mot alla likväl som förlora mot vem som helst. En match som kommer spelas i Rosengård. En hall med publikkapacitet på ett hundratal åskådare. Lite som att spela i vår egen Mimerhall på Rocklundaområdet! 

Tack för ordet..

Vem följer SSK till negativt kval, del 4

GurkOlle kalkylerar vidare

Jaha, dags att summera omgång 48. Modo snodde en poäng borta mot Västervik efter 2-2 vid full tid. Vi själva lyckades med konststycket att tappa alla poäng hemma mot Tingsryd som inte var så intresserade av att anfalla. Som lök på laxen klev Björklöven in på isen borta mot Timrå och vann med 4-2. Vilket lag som blev mest torsk denna omgång är givet....

Med tanke på AIK: s hysteriska form, åtta raka segrar, måste jag dessvärre omvärdera våra vinstchanser mot Gnaget. Jag sänker från tidigare 50% till 25%. Det känns mer rimligt. I övrigt anser jag att mina vinstprognoser känns rimliga när det gäller Modos och Björklövens kommande matcher.

Förklaring: - Vad jag försöker göra är att beräkna vilken slutpoäng respektive lag kommer att få beroende på resultaten i de olika omgångar som återstår.

Se tidigare inlägg där jag förklarar de olika grupperna..

Västerås - Pantern (Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 4-2

Oskarshamn (Grupp 3) - Västerås
Vinstchans 50%
Resultat: 2-1

Västerås - Tingsryds (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 2-4

--------------------

AIK (Grupp 3) - Västerås
Vinstchans 25% (50%)

Västerås - Vita Hästen (Grupp 3)
Vinstchans 50%

Västerås - Södertälje (Grupp 5)
Vinstchans 75%

Björklöven Grupp 4) - Västerås
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 4*3=12
Genomsnittlig poängchans i procent: 50%
Utfall: 6 poäng
Totalt: 65 poäng efter 52 omgångar

------

Låt oss då titta på Björklövens återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO (Grupp 3) - Björklöven
Vinstchans 50%
Resultat: 3-5

Björklöven - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%
Resultat: 2-7

Timrå (Grupp 2) - Björklöven
Vinstchans 25%
Resultat: 2-4

--------------------

Björklöven - Almtuna (Grupp 3)
Vinstchans 50%

Pantern(Grupp 2) - Björklöven
Vinstchans 25%

Mora (Grupp 1) - Björklöven
Vinstchans 10%

Björklöven - Västerås (Grupp 4)
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 4*3=12
Genomsnittlig poängchans i procent: 34%
Utfall: 4 poäng
Totalt: 64 poäng efter 52 omgångar

--------------------

Låt oss till sist titta på Modos återstående spelschema samt vinstchanser:

MODO - Björklöven (Grupp 4)
Vinstchans 50%
Resultat: 3-5

MODO - Vita Hästen (Grupp 3)
Vinstchans 50%
Resultat: 2-1 (sudden)

Västerviks (Grupp 2) - MODO
Vinstchans 25%
Resultat: 3-2 (straffar)

--------------------

MODO - Karlskoga(Grupp 2)
Vinstchans 25%

Mora (Grupp 1) - MODO
Vinstchans 10%

Timrå (Grupp 2) - MODO
Vinstchans 25%

Almtuna ( Grupp 3) - MODO
Vinstchans 50%

Totalt antal poäng att spela om: 4*3=12
Genomsnittlig poängchans i procent: 28%
Utfall: 4 poäng
Totalt: 68 poäng efter 52 omgångar



Prognos slutpoäng inför omgång 46
11. Modo  68 poäng
12. Västerås 66 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 61 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 47  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

11. Västerås 69 poäng
12. Modo  66 poäng 
---------------------------------------
13. Björklöven 63 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 48  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

11. Västerås 67 poäng
12. Modo  67 poäng 
---------------------------------------
13. Björklöven 62 poäng
14. Södertälje !


Prognos slutpoäng inför omgång 49  (grönt anger att laget ligger + i förhållande till prognos omg 46, rött motsatsen)

12. Modo  68 poäng
11. Västerås 65 poäng
---------------------------------------
13. Björklöven 64 poäng
14. Södertälje !

Summerar jag mina intryck så kommer det fortsatt bli ett oerhört tajt race mellan oss och Björklöven medan Modo tycks fått lite marginal i denna envig. Men, i nästa omgång ställs Modo mot BIK Karlskoga och kan mycket väl kamma noll i den matchen. Läge därmed för både oss och Löven att krypa lite närmare. Å andra sidan har vi idag en ruskigt svår match mot AIK på hovet. Hm, osvuret är bäst...

PS. Mina kalkyler är naturligtvis varken vetenskapliga eller statistiskt säkerställda. Se dessa mina spekulationer som ett välvilligt försök att skapa än mer kaos i vår gemensamma ångest inför ett eventuellt negativt kvalspel.

Makalöst spelövertag genererade noll poäng...

Sanslös dominans generade noll poäng

Det var det värsta! Efter den rätt flegmatiska insatsen mot Oskarshamn borta kom Gulsvart ut med mod i barm och satte Tingsryd på prov från första nedsläpp. Sällan har jag sett laget vara så spelmässigt överlägsna på både år och dagar som denna kväll. Men vad hjälpte det när vi i den avgörande lägena varken hade skickligheten eller turen att få med oss någon utdelning. Det var helt enkelt som förgjort denna kväll.

En normal utdelning efter två spelade perioder hade varit två, tre, kanske fyra mål upp med tanke på spelövertag och chanser. Men, vad är normalt i denna sport? Vi har själva varit med om det omvända ett antal gånger denna säsong. Motståndare som pressat, tryckt på, jagat, men inte fått in trissan. Nu fick vi smaka samma bittra medicin. 

Precis som mot Västervik hemma tidigare kan man säga att vi blev rätt hårt straffade. Då åkte vi på spelvändning och mål i röven när vi pressade för kvittering. Idag ungefär samma sak. I ett powerplay, i slutet av andra perioden, hade vi lägen att äntligen spräcka nollan. Istället fick Tingsryd chansen att spelvända direkt när powerplay tog slut. Naturligtvis gjorde man mål. I stort sett enda gången Tingsryd lyckades med en spelvändning under hela matchen. Bra betalt, kan man säga.

Som om inte det vore nog skulle det självklart bli än värre i slutperioden. Nytt powerplay och än en gång gick det åt skogen. Puckdräll, spelvändning, och 0-2 i den redan ömma ändalykten. Tingsryd mäktade med tio(10) skott under de två första perioderna. Törs man påstå att de hade god utdelning på sina chanser?

Att Hampus Larsson lyckades spräcka Rubins nolla var trevligt men känslan var att det inte skulle hjälpa. Som matchen sett ut var det mest en tidsfråga innan Tingsryd skulle döda matchen med ett tredje mål. Så blev det. I spel sex mot fem tappade vi puck och 1-3 på tavlan.

Man kan prata mycket om tur och otur. Visst kan man tycka att vi hade otur som inte vann matchen när vi dominerade i 55 minuter. Samtidigt måste jag erkänna att det var skrämmande svaga avslut vid många tillfällen. Vi öste på med femtio(50) skott mot Tingsryds kasse men av dessa kanske en handfull var riktigt farliga. Det såg helt enkelt farligare ut än vad det var. Dessutom hade vi inget direkt flyt med returer. Vi hann aldrig riktigt med att vispa in några av de få lösa puckar som låg och skräpade i motståndarens målområde.

Men märkligt är det. Mot Oskarshamn var vi väldigt svaga offensivt och lyckades knappt få iväg några vettiga avslut under matchens sextio minuter. Då gjorde vi ett mål. Idag trummade vi på i 55 minuter mot motståndarkassen och öste på med skott, och, gjorde ett(1) mål! Finns liksom ingen logik i det hela. 

Varför blir det då som det blir? Varför får vi inte in pucken? Svaret är ganska enkelt. Vi har inte de naturliga målskyttarna i laget som vi varit bortskämda med tidigare säsonger. Vi har ett gäng alldeles utmärkta hockeyspelare som behärskar hockeyns ABC. De kan alla grunder i denna ädla sport. Vad vi saknar är den där spelaren som bara stänker in pucken. En spelare med förmågan att stå rätt, komma rätt, vara på rätt ställe vid rätt tillfälle, osv. Jag har tidigare pratat om Stefan "Loppan" Hellkvist förmåga att göra mål. Kunde vara osynlig i spelet långa stunder men när man summerade matchen hade han gjort ett, två eller tre mål. På en, två, eller tre chanser. Så enkelt.

Vi saknar även andra spelartyper som tidigare skördat framgångar i vårt lag. En Luca Caputi, eller för delen, en Nick Sorkin. Den förstnämnde en riktig grythund i målområdet. Kunde böka och roffa åt sig returer och peta in så kallade enkla mål. Den senare med förmågan att stå rätt i skottlinjen och styra in några "billiga" mål. 

Kort sagt har vi för lite skills i de avgörande momenten offensivt. Detta kan inte heller vara någon överraskning för någon som följt laget denna säsong. Det är bara som så att när det nu drar ihop sig på riktigt allvar lyser avsaknaden av denna spets igenom på ett flagrant sätt.

Jämför gärna med att annat bottengäng, Björklöven. De lider av ungefär samma dilemma som oss. Har många duktiga spelare som kämpar och sliter men när det ska avgöras, då saknas det lilla sista. Undantaget är SSK som har en, två, spelare som ständigt levererar poäng offensivt. Men då har istället defensiven varit för vek. Hade vi haft deras Anton Holm i vårt lag, ja, då kanske vi legat på playoffplats idag! Anton är en spelartyp som i mångt och mycket påminner om "Loppan" Hellkvist.

Den stora frågan blir då hur laget ska bära sig åt för att göra mål i de kommande matcherna. Finns stor risk att det är många stukade skallar efter dagens förlust. 

Mot AIK på Hovet väntar en ny prövning. Med dagens spel och resultat gäller nu att spelarna verkligen hittar ny energi. Glömma dagens debacle och försöka se möjligheten. AIK kommer till spel inför storpublik(!) och med åtta raka segrar i bagaget. Det vi kan hoppas på är att AIK drabbas av någon form av hybris. Att de inte är riktigt beredda att jobba så hårt för poängen. Att de inte är lika desperata som oss. Ja, jag vet. Det låter osannolikt men större under har skett...

För övrigt väntar jag, liksom många andra, på att vårt nyförvärv Chris Langkow ska visa sina skills.

Vilket jävla magplask!

Tingsryd - Västerås - Årets magplask för Gulsvart!

Tingsryd - Västerås 7-1

Nej, jag hade inte högt ställde förväntningar inför mötet med Tingsryd. Nej, jag förväntade mig inte en genomklappning. Ja, jag inbillade mig att vi skulle kunna kampa om poängen.  Jag fick både fel och rätt. 

Inledningsvis, hela första perioden, var vi med i matchen. Jag skulle kunna drista mig till att vi var aningens bättre än Tingsryd. Detta följdes upp med en stabil inledning av den andra perioden. Men efter ganska precis halva den andra perioden hände följande:

Swehockey

Detta inträffade ungefär samtidigt som sändningen via Cmore dog. På något sätt logiskt. Tingsryd lyckades med konststycket att smälla in tre puckar på mindre än två minuter. Som om inte detta var nog drog vi på oss en utvisning som Tingsryd  kunde utnyttja fram till 5-1. Ett målresultat som inte alls speglat matchbilden fram till halva den andra perioden. 

Faktum är att vi spelade rätt stabilt. Att det såg "lite lovande" ut. Att det grodde en liten förhoppning om att vi skulle kunna ta poäng. Men allt detta grusades inom loppet av några minuter. Sedan var matchen död. 

Att Tingsryd sedan lyckades peta in två mål till i den sista perioden var fullkomligt logiskt denna kväll. De behövde in princip bara lägga pucken mot mål så gick den in. 

Om jag försöker summera matchen vill jag inte påstå att Tingsryd var sju gånger bättre än oss, spelmässigt. Sanningen var nog att det i femtiofem minuter var en spelmässigt jämn match. Om vi tar bort det som hände mellan matchminut 30 till 34 i den andra perioden, vill säga.

Hur i hela alla sin dagar kan det bli som det blev? I tre matcher i rad släpper vi inte in mer än ett mål under sextio minuter. I tre raka matcher har försvarsspelet varit närmast felfritt. Så kommer detta! Jag tycker mig ana en förklaring i det som Christer Olsson säger efter matchen. Det låter banalt, det låter klyschigt, men är ack så sant. För ett lag som vårt, som kämpar om överlevnad i varje match, varje byte, varje situation ute på isen, finns inte utrymme för minsta misstag. Vi är inte ett lag som kan skaka av oss motgång, borra ned huvudet, och komma igen, lägga in en högre växel, gasa på för att komma ifatt. Tvärtom är vi ett lag som är oerhört beroende av att alla spelare hela tiden tar exakt rätt beslut så att varje handling föder ny positiv energi.

Idag orkade inte spelarna följa stallordern, matchplanen, och genast brast strängen. Korthuset rasade ihop. Ett misstag födde nästa och nästa, och nästa, och plötsligt var det över. Jag har sett flera andra lag rasa ihop denna säsong. På ungefär samma sätt. Vita Hästen, Oskarshamn, Modo, AIK, Almtuna. Gemensam nämnare. Alla är lag med dåligt självförtroende. Lag med spelare som stundtals inte klarar av att hantera allvaret, anspänningen, kravbilden, och plötsligt faller igenom i allt det som ska utföras på isen.

Så här i efterhand försöker jag se nyktert på raset. Visst, det svider i hjärtat när man ser eländet men samtidigt är det bara en förlust. Kanske det känts än värre om vi varit med i matchen fram till slutet men torskat på ett uddamål. Att vara nära men ändå förlora är banne mig än värre. Det finns trots allt olika grader av helvetet. 

Min naiva förhoppning är att denna insats nu ska föda en eld inom varje spelare. En eld som kommer brinna intensivt och påtagligt till mötet mot AIK. Jag förväntar mig en spelartrupp som vill ha revansch och på ett eftertryckligt sätt visar att de inte vikt ner sig för gott redan nu. 

Matchfakta - Swehockey

Poäng igen - mot starkt TAIF!

Lämpligt hjälpmedel till Tingsryds målvakt.

Ja ja. Jag skriver inte mina inlägg så frekvent som vanligt just nu. Man kan inte ligga på topp för jämnan, typ. Det glädjer mig dock oerhört att vi nu plockat poäng i tre raka matcher. Inte "kaffe och kaka-raka" men nära på. 

Seger mot Pantern efter straffar, seger på bortaplan mot Oskarshamn, och nu en pinne hemma mot erkänt svårspelade Tingsryd. Mycket vill naturligtvis ha mer men ibland får man stilla sitt begär. Nöja sig med lite mindre. Att kamma noll är betydligt värre. 

Gemensamt för de tre senaste matcher är att det inte finns så mycket gemensamt. Så skulle man kunna beskriva det hela. Laget har nämligen en märklig förmåga att uppträda med olika skepnader vid varje föreställning. Ibland blir det si och ibland blir det så. Det som vi supportrar suktar efter har ännu inte infunnit sig. Fortfarande är enskilda spelares insatser allt för varierande från match till match för att man ska känna sig riktigt nöjd. Ungefär så tänker jag. Som supporter vill man helst se en större stabilitet i det som sker. Om inte annat för att slippa de blodstockningar som nuvarande insatser tenderar till ett skapa. 

Nu senast mot Tingsryd förfasade jag mig över vårt ständigt misslyckande i uppspelsfasen. Det var helt enkelt fasen vad svårt det såg ut. Under matchens sextio minuter uppfattade jag att högst tre fyra uppspel hittade rätt adress. I allt övrigt landade passningar framför eller bakom medspelare. Det blir lite svårt att hitta rytmen i sitt anfallsspel på det viset. Nu har visserligen Tingsryd stor skuld till hur det såg ut i gårdagens match. De var förträffliga på att stänga av den nämnda mittzonen. De var helt enkelt "överallt" när vi försökte komma till anfall. 

Kul för övrigt att kämpen Johan Jonsson var tillbaka på isen igen. Han såg pigg och rapp ut på många sätt. Naturligtvis åkte han på ett mål i röven som tack för sin återkomst. Ett slarv i anfallszon gav TAIF läge till snabb omställning. Backkollega Ahnelöv kom helt fel och Johan blev lämnad ensam mot två framstormande TAIF-forwards. Johan försökte sig på att täcka passningsvägen genom att sprida ut sitt gängliga lekamen längs isen men puckjäveln gled försmädligt under hans kraftiga vader och fram till Christopher Bengtsson som piskade in kvitteringen till 1-1. Välkommen tillbaka Johan, hälsar bloggen!

Christopher Fish höll sig framme i ett tidigt powerplay och dundrade in 1-0. Ett skott så hårt att pucken gick genom målburen, trodde jag. Det visade sig dock att pucken glidit under(!) målramen då Tingsryds målvakt närmast lyckades välta buren i sin iver att rädda skottet. Skönt med en kille i laget som med viss regelbundenhet hittar målet. 

Man kan ju inte skriva om matchen mot Tingsryd utan att nämna den märkliga situation som uppstod i slutet av den andra perioden. Eddie Davidsson åkte förbi Tingsryds målvakt Niklas Rubin som då föll ihop som det berömda korthuset. Jaha, det var ju klantigt gjort, var den första tanken. Åka på  målvakten. Dra på sig utvisning. Men sanningen var tydligen en annan. Den "pååkning" som Niklas Rubin saluterade så kraftfullt var sannerligen ingen pååkning att tala om. Kanske kan vi här tala om en "snudd" snarare. En liten liten touch. En ynka kontakt. Nu kanske Niklas Rubin har något medfött problem med balanssinnet som medicinskt kan förklara detta. Om så är fallet(!) kommer allt i en annan dager. Då rekommenderat bloggen någon form av stödhjul fortsättningsvis. 

Kvitteringen till 2-2 var både efterlängtad, vackert genomfört, och mycket välförtjänt. Gamle(!) Gråhns hittade fram med en fin passning till Daniel Bernhardt som trixade in trissan. Efter kvitteringen blev det plötsligt mer fart i de Gulsvarta benen och vi avslutade perioden på ett mycket bra sätt.

Under spelet i sudden fick Tingsryd mest agera statister. Vi skapade flera riktigt bra chanser utan att lyckas tilltvinga oss ett segermål med efterföljande segervrål. Istället kunde Tingsryd vände hem med två oförtjänta poäng efter seger via straffar.

Överlag tyckte jag det var en väldigt hafsig match. En match som dominerades av massor av felpassningar. Två lag som försökte spela ishockey i hög fart men som saknade den riktiga kompetensen för uppgiften. Tingsryd var lite bättre än oss att hantera fart och puck men skillnaden var marginell.

Nu väntar en tuff match på Hovet kommande onsdag. I vilken skepnad kommer Gulsvart göra entré då? Den som lever får se:)

Till sist vill jag bara nämna att den nye backen, Simon Karlsson, gjorde ett förbaskat gott första intryck!

Tingsryd borta.....

Ikväll ställs Gulsvart mot ett lag som haft motsatt utveckling gentemot oss själva denna säsong. Tingsryd gick in i denna säsong med den självklara målsättningen att klara nytt kontrakt. Själv stack jag ut hakan och påstod att TAIF nog kunde sno en placering mellan tre till åtta. Så bra ansåg jag deras trupp såg ut. Jag fick fel. De var bättre än så! Tingsryd har legat i topp mest hela säsongen och undgått alla de svackor som de flesta lag drabbas av. En förklaring kan vara att de fått vara förvånansvärt skadefria. Det underlättar. Naturligtvis finns fler anledningar till att Tingsryd ångat på men det lämnar jag därhän, nu. 

Själva har vi som bekant befunnit oss, resultatmässigt, i den andra änden av tabellen från omgång 17. Det mesta har studsat emot. Jag kan faktiskt inte minnas när vi senast hade en sådan lång uppförsbacke som denna säsong. En sådan motig tid. Vi har uppriktigt sagt spelat riktigt uselt i en räcka matcher och därmed inte förtjänat poäng. Men, vi har även spelat riktigt hyggligt men inte ens då fått med oss segrar eller poäng. Ett antal  matcher har vi lyckats ta oss till sudden och straffar men då har vi oftast dragit det kortaste stråt. Kort sagt, vi har inte haft flyt med det mesta. 

Lägger vi sedan till alla skador som hemsökt oss under hela höstsäsongen kan man där finna en del av förklaringen till vår kräftgång. Någon har räknat efter och då redovisat att vi haft sexton(16) spelare skadade vid olika tillfällen. Det är mycket. Väldigt mycket. Mest kännbart var nog perioden då tre av våra centrar gick skadade, samtidigt. Men, detta är nu historia. Nu är det nya skador som gäller. Två backar, Mylläri och Jonsson. Den förstnämnde blir borta för operation den andra hoppar runt på kryckor pga en skada i foten. Jonsson kanske kan medverka i kvällens match med hjälp av sprutor. En inte helt optimal lösning. 

Prognosen inför kvällens match är som vanligt. Man vet inte alls hur det kommer bli. Utifrån insatsen mot Oskarshamn senast när man en förhoppning om poäng. Vi var inte alls dåliga. Tvärtom spelade vi stundtals riktigt bra. Dock är vår förmåga att göra mål fortsatt under all kritik. Med tanke på att Tingsryd av tradition släpper in väldigt få mål så blir det ett rejält test för våra forwards ikväll. Även vår målvakt kommer få det svettigt. För målvakten, den som nu får stå, gäller det att inte släppa in den endaste lilla puck. Helst. 

En sak till jag vill lyfta fram från matchen mot Oskarshamn är att de kedjeformationer som då spelade kändes rätt bra. Personligen hade jag föredragit att vår eminenta fjärdeformation fått fortsatt förtroende. Tänker då på konstellationen Berg, Gråhns, Fish. Där fanns en kemi som skördade framgångar. Hade även med stor tillfredsställelse sett Urbas, Johansson, Murphy spela tillsammans. Men, det är bara vad jag tycker, en enkel amatör.

Ville Korhonen, vårt senaste förvärv på forwardssidan, såg inte alls tokig ut mot Oskarshamn. Kan det måhända vara på det sättet att det finns mer att hämta här? Det vore en riktig bonus. 

Överlag tycker jag tyvärr flera av våra backar har spelat rätt svagt, av och till, i egen zon. Undantaget Johan Jonsson som är en mer utpräglad defensiv pjäs. En spelare som Jakub Cutta med en meritlista utöver det vanliga, har ännu mycket att bevisa. Att sedan Maksim Matushkin inte har sin bästa uppsida i det defensiva spelet får vi leva med. Dock kan han försöka spela med lite större marginaler, anser jag. Unge Andreas Borgman måste nog våra tränare sätta en extra grimma på till kvällens match. Hålla tillbaka honom lite. Få honom att spela det spel som han gjorde med stor bravur under inledningen av säsongen. Mer fokus på det defensiva arbetet och låt forwards stå för offensiven, typ.

Charlie Cook har fått extraknäcka som center och gjort det på ett godkänt sätt. Trots detta anser jag att han som back ska spela back. Sett över säsong, när han spelat back, har han varit förhållandevis stabil. Gör sällan misstag i sin defensiv. Det är bra och ska nyttjas för lagets bästa. Hampus Larsson har fram till nu haft en rätt knölig säsong. Tycker jag. Har en förmåga att få det enkla att bli så svårt, ibland. Säkert en följd av den ängslighet som ibland präglar hela lagets spel i egen zon emellanåt. I Hampus finns ämne till något större, sanna mina ord.  Får Douglas Alenbring kliva in idag så vet vi vad vi får. Ett resolut backspel. Här gäller det dock att hålla in hästarna i närkampsspelet för att inte dra på sig jobbiga utvisningar. 

Det var lite om det. I övrigt behöver vårt boxplay komma upp på en mer normal nivå för oss. Vi har varit bortskämda med oerhört stabilt spel i boxplay de senaste säsongerna. I andra änden gäller samma sak med vårt powerplay. Under en tid, tror det var sju matcher, låg vår effektivitet på ynka 3,8%. Den senaste tiden har det dock sett bättre ut. Kan vi fortsatt ligga på 20-25% är jag nöjd. 

Summerar jag mina tankar så måste vi bli lite bättre på allting för att kunna bärga poäng i kvällens match. Framför allt: - Inga idiotutvisningar!

- Jag känner på mig att allas vår "Fish" kommer hänga en kasse mot Tingsryd!

Nu kör vi!

Seger mot serieledarna..

Omröstning

Västerås - Tingsryd 5-1
Vill börja detta inlägg med att citera mig själv från det inlägg jag skrev inför matchen mot Tingsryd:

"Vi vet alla att laget är försvagat av skador. Det är faktum. Detta faktum får däremot inte bli en ursäkt till att inte spänna bågen och verkligen försöka. Nu har alla spelarna i laget en unik chans att vinna tillbaka alla tvivlare ute i höstmörkret. Gå ut, kör som fan, ge allt ni har, och ni vinner oss tillbaka. Så enkelt kan det vara…"

 Tack Gulsvart för att ni gjorde precis som jag förespråkade. Tog vara på tillfället. Gick ut och bara körde. Så underbart att få se. En välkommen hälsning till oss tvivlare. Ett påtagligt bevis för att det finns potens tillräckligt trots det bekymmersamma skadeläget.

Man kan säga mycket om matchen som spelades under fredagskvällen i ABB Arena men jag väljer att fokusera på den kollektiva insatsen före de individuella prestationerna. Varför då då, kanske någon undrar? Jo, av den enkla anledningen att ishockey är ett lagspel där enskilda spelares prestation är summan av den kollektiva insatsen. Om inte lagspelet fungera fallerar även de individuella prestationerna. Så enkelt är det. 

Till skillnad mot många tidigare matcher denna mörka och stundtals dystra höst var det denna gång en väldig fart på spelet. Vi tog oss från zon till zon på ett snabbt och vägvinnade sätt. Kom till många bra avslut i gynnsamma lägen. Fick press på våra motståndare över hela isen. Höll ihop laget i alla tre zoner. 

Den avgörande skillnaden mot tidigare matcher var att nu lät vi pucken skapa tempot, farten, i matchen. Genom att släppa pucken tills spelare med fart som släppte pucken till annan spelare med fart rullade vi gång på gång upp Tingsryds försök till styrspel i mittzon. Det var inte alls lika mycket pucktransport från egen zon som tidigare. 

När vi väl kom in i anfallszon bibehöll vi farten i spelet genom att flytta runt pucken, istället för åka runt med pucken. Fler spelare blev involverade i spelet. Tingsryd hamnade ständigt på hälarna i egen zon och hade fasligt svårt att värja sig. Allt tack vare bra p u c k t e m p o! 

Jag hyste en oro att vi inte skulle orka hålla uppe intensiteten i tre perioder men min oro visade sig obefogad. Tack vare att alla spelare gjorde sitt jobb, tog sitt ansvar, fördelades belastning så att alla orkade i sextio minuter. Inte ens när Tingsryd gjorde några kraftfulla försök att sätta press mot oss i den tredje perioden vek vi ned oss. Härligt att se. Kollektivets insats är alltid starkare än enskildas prestationer. En självklarhet på många sätt men inte alltid så enkelt att få till stånd. 

Jag såg inte en enda spelare i Gulsvart som i något byte fuskade med jobbet. Tänk så enkelt det kan vara. Om alla gör sitt jobb, ja då vaknar lagmaskinen. 

Det fanns några andra saker som gladde oerhört. En sådan sak är vårt powerplay. Vi får utdelning igen. Efter en ökenvandring tidigare under en period börjar puckarna trilla in igen. Mycket bra! En annan sak är vårt boxplay. En spelform som vi behärskat närmast till fulländning de senaste säsongerna. Nu börjar även den spelformen ge utdelning. Utdelning i form av att vi inte bjuder våra motståndare på mål. Visserligen kunde Tingsryd göra ett mål i sitt powerplay denna kväll men det var mer frukten av ren otur från vår sida än skicklighet från Tingsryd. Man kan inte skydda sig mot all, tyvärr.

Ska jag lyfta fram något som var negativt blir det vår förmåga att dra på oss onödiga utvisningar. Så skedde även denna kväll. Utvisningar som togs pga ren frustration. Det är naturligtvis alldeles käpprätt åt skogen. Man får inte sätta sitt eget lag i skiten bara för att man inte kan ta en smäll. De dumheterna måste bort, genast!

Jag är fortsatt väldigt nöjd med Johan Jonssons återkomst i laget. Som vanligt syns han inte så mycket i spelet. "Gör bara sitt jobb!". Överlag spelade våra backar med bra marginal och närmast oklanderlig. 

Vad ska man då säga om våra motståndare Tingsryd? Tja, de såg lite mätta ut, om jag ska vara ärlig. De ville inte riktigt bjuda upp. Det var som om de åkte runt och väntade på att vi skulle dra ned på farten, åka av oss, för att därefter jobba sig in i matchen. Problemet var bara att vi gick fram till 4-1 innan så skedde. Då är det tungt för vilket lag som helst att försöka arbeta sig ifatt. Stundtals visade TAIF upp kvaliteter i sitt spel men denna gång alldeles för sällan. De var helt enkelt alldeles för uddlösa denna gång. 

Frågan man ställer sig nu är om Gulsvart kan ta med sig samma inställning till bortamatchen mot Björklöven på söndag. Kan man komma ut till match med samma glöd och intensitet, igen. Det är just det som är den stora frågan då vi tidigare haft uppenbara problem att hålla ångan uppe. Det vore en fröjd och njutning att få se ett Gulsvart som kommer ut med föresatsen att bara köra. Köra för allt vad tygeln håller. Jag håller tummarna för att så sker och räknar därmed in en ny seger under söndag eftermiddag redan nu...

När det gäller enskild spelarkritik så hänvisar jag till VLT. 

Swehockey

Nu åker vi ....

Tankar inför Tingsryd - nu eller aldrig..

Omröstning

Dagens match mot Tingsryd kommer i vanlig ordning bli en utomordentlig prövning för oss alla. Lyssnar jag på mina vänner som följer laget råder en enorm skepsis för tillfället. Eller rent av misstro. Ska jag vara riktigt ärlig är många till och med besvikna. De känner sig lurade på konfekten på något sätt. Inför säsong gick föreningen återigen ut med budskapet att det är SHL som gäller. En berömvärd målsättning på alla vis men samtidigt en målsättning med förpliktelser. För att behålla ett uns av trovärdigheten är det hög tid att börja leverera. Visst, vi har ännu en gynnsam tabellplacering men alla med lite insikt vet också hur bräckliga många av våra segrar varit denna säsong. Spelet har definitivt inte varit på önskvärd nivå med tanke på föreningens höga målsättning. Många spelare famlar fortfarande i sökandet efter form och prestation. Allt för få spelare levererar på en jämn hög nivå i match efter match. Toppar och dalar är på tok för höga. Stabiliteten i spelet ute på isen, i alla dess former, måste upp flera snäpp. 

Jag själv som kan vara både hopplöst naiv eller cyniskt skeptisk, allt efter dagsform, vet banne mig inte vilken fot jag ska stå på. Vad jag ska tycka, tänka, eller tro om vårt lags möjligheter till sportslig framgång denna säsong. Jag vill naturligtvis tro att laget kommer resa sig som fågel Fenix ur askan och blomma ut till en värdig aspirant att slåss om SHL-platser till våren. Det vill nog gemene man. Dock behöver jag lite näring som håller denna tro vid liv. Näring i form av hyggligt bra spel och poäng i rimliga proportioner. Just nu levererar inte laget varken det ena eller det andra. Under de senaste sju omgångarna har vi lyckats vinna två matcher! Vi har tagit 6 av 21 möjliga poäng! Inte vad man förväntar sig av ett lag med målsättningen att nå SHL på vårkanten. 

Till kvällens match kräver jag inte seger men förväntar mig ett lag som går ut och ger mig tron tillbaka! Att förlora matcher tillhör spelets regler och till det finns en viss acceptans. Har laget gjort sitt yttersta, alla spelare gjort sitt bästa, då finns inte mycket att beklaga sig över. Upplever jag däremot att laget fortsättningsvis famlar runt utan linjer i spelet, utan kampvilja, eller med uppgivenhet i sitt agerande, ja då blir besvikelsen monumental. Då kommer jag fortsätta dräneras på tron och min uppgivenhet förstärkas. 

Vi vet alla att laget är försvagat av skador. Det är faktum. Detta faktum får däremot inte bli en ursäkt till att inte spänna bågen och verkligen försöka. Nu har alla spelarna i laget en unik chans att vinna tillbaka alla tvivlare ute i höstmörkret. Gå ut, kör som fan, ge allt ni har, och ni vinner oss tillbaka. Så enkelt kan det vara…

Nu mosar vi Tingsryd!

Inte seger men poäng - och GurkOlle gör helt om!

Tingsryd - Västerås 2-1 (sudden)

Direkt efter slutsignalen mot Tingsryd tyckte jag det var prutt och öken att vi inte förmådde vinna mot smålänningarna. När jag efter någon timme fått lite mer distans tänkte jag om. Nåja, i alla fall lite. Att inte förlora är även det en styrka. Visst, vi förlorade matchen men vi vann en poäng! Nu kan man ju tycka att vi med våra sportsliga ambitioner borde köra över en kaxig nykomling. Tyvärr är det inte så enkelt. En nykomling av TAIF:s kaliber har troligen samma ekonomiska muskler som vi själva har. Hur tokigt det än må låta. Med andra ord måste vi inse två saker:

- Vi är inte så bra som vi vill tro!

- De övriga lagen i denna serie är inte så dåliga som vi vill göra gällande!

Se bara på Pantern som idag besegrade AIK med klara 4-0 på hemmaplan! Vem hade stuckit ut hakan och påstått detta inför denna omgång? Inte jag i alla fall.

Det finns en stor fara i att vi som supportrar negligerar våra motståndare och inte tillskriver dem de styrkor de faktiskt har. Om vi inte gör detta kan vi inte på ett korrekt sätt bedöma vårt eget lags insatser. 

Ta bara Leksand hemma senast. Utifrån tabellplacering och inhöstade poäng ansåg en del att vi borde vunnit matchen. Så fel att tänka så. Om inte annat fick vi bevis för detta under matchens gång. Stundtals kunde man få intrycket av att det var Leksand som låg tvåa i tabellen, inte vi!

Faktum är att vi nu, efter tretton omgångar, bara förlorat två(2) matcher under full tid! Om någon hävdat detta inför säsongsstarten hade jag gladeligen köpt detta! 

Ur mitt mikroperspektiv anser jag att vi i vår kritik av det egna laget måste vidga vårt seende lite. Visst, jag håller med om att vi stundtals spelar som prutt. Att det inte flyter på. Att några spelare inte kommit igång, Att försvarsspelet stundom ser ut som Kalle Anka. Att offensiven emellanåt är lite av mycket väsen för ingenting. Det finns en hel del saker som tränare Filander måste styra upp. 

Men, och detta är rätt viktigt, det ser likadant ut för alla lag i serien just nu. Inget lag ångar på i match efter match utan att det missas, slarvas, krånglas eller fallerar i någon ände. 

Så länge vi hänger med i övre delen av tabellen finns det egentligen ingen större anledning till räfst och rättarting. Än så länge behövs ingen spelare, eller tränare, hängas ut på galgbacken för hån och bespottande. Just nu är det alldeles för tidigt att ropa på avgångar och slipa yxor. 

Filander, och Västerås, sitter egentligen i gyllene sits, om vi bara besinnar oss lite. Vi har alltså ett lag som ännu inte fått spelet att fungera men ändå ligger vi tvåa i tabellen? Är inte det en styrka i sig, så säg! Här finns med andra ord utrymme både för arbetsro och reflektion utan ett ständigt påminnande om ett uselt tabelläge(se förra säsongen).

När det gäller spelares prestationer så är det självklart att vi ska kunna förvänta oss mer på flera händer och fötter. Jag är dock fullständigt övertygad om att alla spelare, inför varje match, har ett ärligt uppsåt att göra allt de kan för att laget ska vinna. Det räcker långt för mig. Som jag sagt tidigare, vi ligger tvåa i tabellen, trots att vi tycks vilja kölhala en och annan spelare efter varje match.

Självklart räds inte jag att lyfta fram kritik mot laget. Det finns alltid plats för kritik. Dock är det klädsamt om kritiken är mer än bara en massa ord. Den får gärna innehålla lite substans. Jag ska härmed ge exempel på kritik som jag anser relevant:

- Vårt powerplay ger bra utdelning men jag anser ändå att det behöver spetsas till än mer. Vid flera tillfällen har de mål som tillkommit i powerplay genererats mer av en slump än som frukten av ett bra och genomtänkt spel. I dagens match lyste detta igenom.

- Vi har just nu bara två formationer som tycks fungera i match efter match. Det räcker naturligtvis inte. 

- Formationen med Sorkin, Davidsson, Williams är alldeles för tunn offensivt i spelet fem mot fem. Allt som oftast fastnar de i istället i egen zon. Här behövs ett nytänk. Här behövs en bättre skridskoåkare som kan transportera puck samt täcka upp defensivt. Williams är förvisso "starkare fysiskt" denna säsong men han får inte bli en "brunkare" på köpet! Var för sig besitter dessa spelare utmärkta kvaliteter som kan komma laget till godo, men, som formation faller det inte väl ut.

- Formationen med Lihagen, Myttynen, Svedlund, blandar och ger. Här upplever jag att Myttynen är Svarte Petter. Både Lihagen och Svedlund kan transportera puck. Det är bra. Däremot tycker jag inte de kommer till riktigt i offensiv zon. Myttynen blir inte delaktig i spelet, på något sätt. Var för sig duktiga och dugliga spelare, men, formationen blomstrar inte.

Men som jag skrivit i texten ovan. Än är det ingen ko på isen. Vi ligger tvåa i tabellen. Vi har ett gynnsamt läge inför fortsättning. Allt kan bara bli bättre. Är inte det jävligt bra, egentligen?

Nu kör vi över Vita Hästen!

Tingsryd borta - tuff match!

Så vankas bortamatch mot knepiga Tingsryd. Senast jag såg dem lyckades de vända ett 0-2 underläge hemma mot Mora och ta matchen till förlängning och straffar via 2-2. Mora var det bättre laget långa stunder man lyckades inte knyta ihop säcken. TAIF å andra sidan briljerade med "icke-hockey" i sextio minuter men lyckades med massor av vilja forcera in två puckar under ordinarie tid. 

Tingsryd är ett svårtippat lag. De arbetar hårt, har en del spets, men spelet går ofta knackigt. Det förklarar givetvis deras tabellplacering. 

Våra tidigare möten med TAIF denna säsong:

Omgång 1. VIK-Tingsryd 5-1

Omgång 14. Tingsryd-VIK 0-1

Omgång 27. VIK-Tingsryd 0-1

Som synes tycks det vara svårt för lagen att göra mål när de möts! Den senaste matchen, på hemmaplan, var en styggelse rent spelmässigt från vår sida. Lite kuriosa är att i omgång 26 mötte vi Karlskrona och lyckades vinna med ynka 1-0 på bortaplan. Någonstans här tornade våra problem med att göra mål upp sig allt mer.

Hur ser då våra senaste matcher ut:

Omgång 34. MIF- VIK 3-1

Omgång 35. LIF- VIK 4-1
Omgång 36. VIK-Asplöven 3-o
Omgång 37. Örebro-VIK 4-2
Omgång 38. VIK-Karlskrona 3-o

Vi briljerar inte med den bästa formen, minst sagt. Gemensam nämnare är avslut och målfabrikation. Där har det bestämt gått i stå, gått troll i klubborna, de senaste sju åtta omgångarna. Tur att Lars Johansson är fortsatt så stabil i sitt spel.

Fortsatt grasserar det sjukdomar i truppen och spelare får stå vid sidan om. Tillbaka till denna match är dock Tim Heed och troligen spelar även vårt senaste förvärv Eric Johansson kvällens match.

Dagens #Twitter

Eric Johansson spelar ikväll!Klart nu!
— Jimmy Gerdin (@JimmyGerdin) January 22, 2013

Hur slutar matchen?
- Jag är hoppfull! Vi gör en överraskande stabil insats och vinner med 4-2!

Grattis Tingsryd!

Västerås - Tingsryd 0-1

Det blev som det blev. Redan efter sju åtta minuter av den första perioden fick jag en känsla av att det kunde bli en tung kväll i ABB Arena. Då hade vi redan hunnit med att bjuda Tingsryd på tre eller fyra fina spelvändningar där vi tappade puck i mittzon eller vid anfallande blå linje. Och så fortsatte det under första perioden. Sällsynt mycket pucktapp från vår sida där vi fick jaga hem i panik för att avstyra Tingsryds ofta giftiga attacker. Först perioden slutade mållös men kunde lika gärna slutat 1-1 eller 3-3. 

I den andra perioden förväntade man sig att Gulsvart skulle ta tag i saken och börja bestämma mer på isen. Men så blev icke fallet. Tingsryd stred och kämpade tappert över hela isen och kom ständigt i farliga attacker mot vårt mål. Under några minuter i andra perioden var det så många give-and-go från båda lagen att det mest liknade en basketmatch. Vi anföll, kom djupt ned med våra forwards, tappade pucken och fick jaga hem. Ständigt. Ofta blev det rena kalabaliken i egen zon där Tingsryd konsekvent lyfte in pucken mot vårt mål. Fler än en gång bildade de Gulsvarta spelarna rena rama TV-puckshögen framför eget mål.

Tredje  perioden fortsatte på samma sätt. Vi försökte och försökte men våra attacker blev för det mesta uddlösa. När vi kunde skjuta valde vi att passa. Och när vi passade blev det framför eller bakom medspelarna. Tingsryd såg sin chans och gick för ett ledningsmål. Två klockrena ribbträffar och ett bortdömt mål. Det var facit innan TAIF, inte alls oförtjänt, lyckades pillra in matchens enda mål i slutet av sista perioden.

Bloggen finner ingen anledning att hitta syndabockar efter dagens match. Alla spelare kämpade tappert i sextio minuter men det kommer matcher under en lång säsong där spelet helt enkelt inte klaffar. Detta var en sådan match. Vi har under de senaste matcherna mot Asplöven, Örebro och Karlskrona haft millimetrar och flyt med oss. Det gav åtta poäng. Idag studsade det lite emot. Vi har även vunnit två täta matcher mot Tingsryd tidigare denna säsong utan att vi varit det bästa laget. Man kan helt enkelt säga att det var TAIF:s tur att vinna denna gång. Tingsryd gav sig själva chansen att vinna genom otroligt hårt arbete samt en fenomenalt duktig målvakt. Dessutom vågade de verkligen spela för seger. All heder till TAIF som säkert kommer hjälpa oss genom att vinna mot våra konkurrenter i kommande omgångar. Allt jämnar ut sig, typ!

Avslutningsvis lite kuriosa:

- Tre gånger slog TAIF:s backar av klubborna för våra spelare. Domaren dömde: Inget!

- En gång slog VIK-back av klubban för TAIF:spelare. Domaren dömde: 2 min slashing!

- Två gånger under matchens sista fem minuter slet Tingsryds backar hjälmen av Marcus Jonsson vilket tvingade honom att åka och byta och vi tappade tryck i anfallszon. Domaren dömde: Inget!

- I övrigt gjorde domaren en fullt godkänd insats och påverkade inte utgången av matchen.

Nu väntar en läskigt bortamatch. Fram till nu har vi alltid kommit tillbaka starkt efter en förlust. Kanske är denna förlust bra! Nu vet spelarna att man inte får tumma på detaljerna det minsta. Även om man ligger på andra plats i serien innebär det inte någon form av frikort fram till mål och poäng. Det gäller att spela varje match som om det vore den sista. Misstänker att hela laget längtar till drabbningen mot Almtuna och då få möjligheten att visa hur bra de kan spela när alla är på tå.

Är vi bra eller är vi - bra?

Som luttrad supporter ställer man sig frågan: - Är vi så här bra eller är vi - bra? Har möjligtvis kravbilden på laget successivt ökat lite i smyg i takt med att poängen ramlat in? Troligen är det så. Själv gick jag ut väldigt försynt inför denna säsong och ställde frågan om vi överhuvudtaget skulle nå playoff. Sällan har man fått så fel. Visserligen återstår halva serien att spela, och det är trångt på mitten,  men inte ska vi kunna åka ned under playoff-strecket nu? 

Den hotbild som finns mot oss just nu är att flera lag i mellanskiktet av tabellen ser väldigt starka ut. SSK, Mora, Malmö och även Djurgården kommer starkt. Oskarshamn vill fortsatt vara med i kampen om playoff. Det är minst åtta lag som kommer strida för att nå topp sju och alla lag är faktiskt tillräckligt bra för att lyckas. Inte ens Leksand, som fram till nu sett oerhört stabila ut,  kan vara helt säkra på ett klara en playoffplats. Så tight är det, nämligen! På samma sätt som Malmö nu klättrat uppåt i tabellen genom att spela väldigt bra under november månad så kan ett lag med lite dålig form tappa lika många placeringar. 

Det är med andra ord säkrast för Gulsvart att fortsätta vinna så många matcher som möjligt. Till att börja med kan man passa på att köra över Tingsryd i kvällens match. Ett Tingsryd som är lite av en gåta? Återigen har man lyckats med konststycket att värva ihop ett helt nytt lag, tagit och och skickat iväg spelare under säsong, och misslyckats med att skapa någon form av kontinuitet i truppen. Under en tid hade man Viktor Fasth i målet. Inte ens det räckte för att laget skulle börja vinna i någon större omfattning.  

Vår första match mot Tingsryd i ABB Arena var en märklig historia. TAIF stod för det mesta och bästa av spelet men vi gjorde målen och vann med 5-1. I bortamatchen lyckades vi kämpa till oss en meriterande seger med knappa 1-0. En stark defensiv och en formstark Lars Johansson räckte den gången. Det har med andra ord varit tuffa matcher mot TAIF där vi varit väldigt lyckosamma med poängutfallet.

Den stora frågan är om vi kan fortsätta vinna alla dessa "måstematcher"? Asplöven och Karlskrona är avklarade med fem fina poäng i bagaget. Kan vi inkassera ytterligare tre poäng  i kvällens match eller kommer nu en - dipp? 

Bloggen tror på en kassaskåpssäker seger. Inget målkalas men en betryggande seger med två mål. Det räcker bra för mig...

Tips: 3-1

1 - 0

Man blir ibland Matt av att se Fornataros energi

Karlskrona - Västerås 0-1
Ibland behövs inte mer. Ett mål mer än motståndaren innebär alltid tre goa poäng. På samma sätt vann vi borta mot Tingsryd då även denna match slutade 1-0 till oss. Dagen till ära försökte jag se matchen via Hockeyallsvenskans webbsändning. Det gick så där. Först en bit in i andra perioden fungerade betaltjänsten. Men det var inte slut med det. Ständiga avbrott störde sändningen. Att det sedan inte finns kommentatorer eller ens en matchklocka är bedrövligt. Hallå! Vi lever på 2000-talet! Ska det vara så svårt att länka in matchtiden i sändningen?

Av det som framgick av bilderna från Karlskrona så spelade vi väldigt tätt i defensiven och hade en hel del fina chanser framåt. Båda målvakterna spelade riktigt riktigt bra. Vi brände många fina lägen i några powerplay under de sista två perioderna. Där måste vi bli mer effektiva. Det spelas runt lite väl mycket istället för att sätta upp pucken till back som får kruta på. Omständligt är ordet. 

I mina ögon var det ingen speciell spelare som stack ut. Alla bidrog med hårt och disciplinerat arbete. Alla backar spelade med bra marginal. Inget duttande med pucken. Bra, bra. Lasse Johansson gjorde några fina räddningar när KHK öste på i sina pp. Annars var det rätt lugnt där bak. I vanlig ordning styrde vår defensiv bort de flesta försöken till farliga avslut vilket bidrog till att Lasse kunde hålla tätt.

Karlskrona är ett helt annat lag än när vi mötte dem  på hemmaplan. Betydligt stabilare, rejälare, över hela planen. Bra fart på rören framåt och en stor och tung backbesättning som höll undan framför eget mål. Det är nog bara en tidsfråga innan de börjar få ordning på trupperna och plockar poäng mer regelbundet. Frågan är bara om de hinner ifatt?

Avslutningsvis känns det skönt att konstatera ett trendbrott denna säsong. Vi vinner mot "bottenlagen"! Det är vi inte bortskämda med sedan tidigare säsonger då vi haft en märklig förmåga att ställa till det för oss mot sämre motstånd. Underbart!

Lite typiskt att Patrik "Bulan" Berglund blir matchvinnare. Det fanns andra som missade fina lägen men "Bulan" levererar....

Kan vi nu hålla ångan uppe även mot "bottenlaget" Tingsryd på tisdag vore jag oerhört tacksam. Kanske vi kan få njuta av en match där vi tar kommandot från start och håller i fram till slutsignalen. Gärna med några måls marginal. Spänning är härligt men någon gång vill man se en match utan risk för hjärtsvikt!

Botten

När vi summerar drygt en tredjedel av serien hittar vi följande lag i en prekär situation:

11 Tingsryd 19 7 4 12 -10 21
12 Almtuna 19 6 2 13 -12 20
13 Asplöven 19 6 2 13 -28 18
14 KHK 19 4 0 15 -34 12

Det lag som inte borde vara inblandade i detta bottensediment är Almtuna. Däremot är Asplövens närvaro mindre överraskande. Den största negativa överraskning anser jag dock Karlskrona HK stå för. Där trodde jag mer på ett nytt "Borås". Men ack och icke blev det så. Tingsryds inblandning känns inte helt främmande. Lika främmande är deras spelartrupp - i vanlig ordning. Trots massiv omsättning av spelare inför säsongen fortsätter spelare komma och gå till föreningen i en strid ström. Nu i dagarna lämnar Viktor Fasth för större(!) utmaningar. 

Janne Karlsson som tillträtt som tränare i Karlskrona står inför en spännande utmaning. Kan han få igång laget efter uppehållet. De tog en meriterande och efterlängtad seger senast mot Almtuna. Kanske den segern kan tas som ett avstamp mot bättre tider?

Tingsryd är lite av en gåta. Laget har tillräckligt med spets för att kunna ta sig till playoff men det vill sig inte. Klarade man inte av att klättra i tabellen med Fasth i buren lär det inte bli lättare nu..

Asplöven är inte så tokiga - ändå. I brist på annat roar även de sig med att låna och rekrytera spelare både från öster, söder och väster. Vad annat kan de göra -typ? Alla medel är tillåtna för att klamra sig kvar i serien. Jag ger dem 15% chans att klara sig kvar. Men då måste Conny Strömberg komma igång...

Mål,mål,mål, mera mål....

"Vi vill ha mål, mål, mål mera mål

Och mål det kommer det att bli

Vi vill ha mål, mål, mål flera mål

Se upp nu attackerar vi"

Tingsryd - Västerås 0-1

Vill man se på mål får man gå på bandy - typ:

VSK - IFK Kungälv 5-3

Eller varför inte handboll:

HK Malmö - Irsta Västerås 27-27

Tabellen:

1 Leksands IF 31

2 BIK Karlskoga 30

3 VIK Västerås HK 26

Och var är Örebro? :)

Trender och tendenser...

Slagpåse?

Lite intressanta resultat i kvällens omgång. Nu har vi kommit så långt in i serien att man kan utläsa vissa tendenser. Det är inte längre en slump, eller otur, att vissa lag fortsätter förlora medan andra lag stadigt plockar sina poäng..


Almtuna - Tingsryd 2-3
Nu börjar Tingsryd få lite mer betalt för sitt slit. Första omgångarna var rena natta. Trots bra insatser fick de inte med sig några poäng. Tycker faktiskt TAIF har ett rätt intressant lag. Med rätt flyt kan de klättra uppåt mot mitten i tabellen.

Almtuna är precis som jag trodde först. Innan jag ändrade mig. För det gjorde jag. Trodde inte alls på Almtuna inför säsongen men efter deras träningsmatcher tänkte jag om. Men så visar det sig att jag fick fel i alla fall. Almtuna har det besvärligt. De får inte med sig mycket. Det studsar emot. Skador på spelare gör självklart sitt till.  Efter vinsten mot Asplöven borta senaste trodde jag de skulle få lite  vind i seglen. Almtuna kan, dessvärre, få ännu en mager säsong att lägga till handlingarna. 

Djurgården - Bofors 2-4

DIF fortsätter att förlora, på hemmais. Det är inte vad de behöver. De förlorar på bortais, inte heller vad de behöver. De förlorar mot alla, känns det som! Djurgården är just nu en slagpåse i allsvenskan. Det är inte ens längre en merit att besegra dem. Sämre än Väsby! Vi var malliga efter vår 3-0 seger mot DIF men med tanke på deras usla form kan man fundera på om det var en värdemätare att lita på? Bottenlaget DIF!

Bofors, däremot, vägrar inse sin begränsning. De bara trummar på. Tycks inte spela någon roll vilken trupp eller tränare de har för tillfället. De bara kör. Nu har jag inte sett Bofors spela en enda minut denna säsong men resultaten talar sitt tydliga språk: - Karlskogingarna blir att räkna med även denna säsong!

Troja - Asplöven 5-4

Efter stjärnsmällen hemma mot Örebro(2-7) reste sig Troja snabbt och har nu tagit två segrar på raken. Ett habilt lag. Ett stabilt lag. Ett rätt "tråkigt" lag. Men ett lag som gör rätt saker på isen. Lite typiskt "svenskt" över det hela. Ständigt underskattade av sin motståndare och det passar dem som hand i handske. Då kan Troja genomföra sin matchplan och plocka sina segrar - bevisligen! Troja ser ut att aspirera på en plats bland  de sju bästa.

Asplöven överraskar på mig. Visserligen vinner de inte så ofta men de hänger med bra i all matcher. Frågan är bara hur länge de orkar göra hedervärda insatser som inte genererar poäng? Räcker det med lite vinster på hemmaplan för att hålla lågan brinnande? Allvarligt läge för Asplöven nu. Får de inte lite utdelning kommande matcher kan de snabbt bli förankrade i botten av tabellen. Prognosen är lite dyster - just nu.

Oskarshamn - Leksand 4-6

Svårspelade IKO mot tunga Leksand. Tydligen en rätt jämn match där Masarna drog längsta stråt. Starkt. (Själva var vi inte lika framgångsrika i vårt möte med IKO på bortaplan) Trots dagens förlust känns det som att Oskarshamn vill vara med "där uppe". De påminner en del om Troja. Ett hårt arbetande lag, tunga att möta, och en del spets. Det kommer man långt med. Har man dessutom en spelare som Evan McGrath som stänker in tre(3) mål mot LIF så kommer man klara sig rätt bra i fortsättningen. Oskarshamn är helt klart ett lag för hamna bland de sju bästa!

Leksand ser bra ut. Kontinuitet är ordet för dagen. Känns underligt att nämna "kontinuitet" och "Leksand" i samma mening. Men så är det. Minimal förändring i spelartruppen inför denna säsong. När hände det senast i dalariket? Har det någonsin hänt? Troligen, men då på sextiotalet. Men jag kan inte dra mig till minnes samma kontinuitet i LIF under modern tid. Tommy Salo har något på gång. Leksand har något på gång. Leksand känns som en given aspirant för plats ett till tre.

Södertälje - Karlskrona 6-2

Blott andra segern för SSK. Välbehövligt. Tidigare har de bara lyckats vinna mot, just det, oss. Känns lagom surt. Idag fick de inkassera tre otroligt viktiga poäng. Men fortfarande finns det mycket kvar att bevisa innan man kan se en trend, en tendens. Kommer det tre nya vinster eller blir det tre raka torskar? Det är för tidigt att bedöma SSK:s möjligheter att kravla sig upp ur bottenträsket. SSK ser just nu ut som ett lag som hamnar nedför plats sju!

Karlskrona gör vad man kan förvänta sig av en nykomling, så här långt, men det måste börja plocka sina poäng snarast. Nu är de sist. Visserligen på samma poäng som anrika SSK men det är nu det gäller. De får inte tappa för mycket på lagen ovanför. Torskar de två till på raken kan de få en mental uppförsbacke som heter duga. Turligt nog har de Almtuna(!) som en räddningsplanka just nu. Bara en poäng upp. Karlskrona ser ut att fasta längst ned på stegen!

Mora - Örebro 3-5

Mora ser ut som Mora brukar göra. Blandar och ger. Ömsom vin ömson vatten. Hugget som stucket. Svart eller vitt. Det är lite dagsformen som avgör. Mora har ett rätt roligt spelsätt med mycket fart och en hel del finess. Men samtidigt känns de lite "tunna". När de inte får utdelning tappar de linjerna i spelet och det blir väldigt mycket "tuta och köra". Som idag mot Örebro. När Örebro lugnade ned sig lite och inte lät sig lockas med i Moras "tuta och köra taktik" fick de snabbt kontroll över moringarna. Trots Anze Kopitar i laget känns Mora en aning för tunna ut för kunna hota om en plats högst upp i tabellen. Mora riskerar att missa topp sju.

Örebro var - väldigt bra! Mer skriver jag inte här. Tänker mig ett lite längre inlägg senare om våra trätobröder från Kilsbergen!

Västerås - Tingsryd

Västerås - Tingsryd 5-1

Jag säger då det! Det blev seger. En övertygande sådan till slut. Men det var en mycket märklig match detta som utspelades i ABB Arena. Efter en hygglig inledning där vi stänkte in två snabba pytsar var det som om någon drog ut kontakten. Plötsligt tappade de flesta spelare kontakt med puck, klubba och varandra. Ett sällsynt krassligt spelande gulsvart briljerade i oförmåga att slå en passning rätt. Så fort man erövrat pucken var man mer än lovligt ivriga att lämna tillbaka den till våra motståndare. Tingsryds reducering till 1- 2 var frukten av eget slarv i defensiv zon. Tre gulsvarta lyckades inte kontrollera pucken som istället studsade fram till en fristående Tingsrydsspelare som bara hängde in trissan. Efter det tilltog förvirringen i det gulsvarta leden. Visserligen lyckades vi även fortsättningsvis skapa några heta lägen att utöka ledningen men våra anfall var ack så korta och andefattiga. Vi fick inte fast pucken i Tingsryds zon. Det blev ett himla jagande över hela isen - hela tiden.
1-0 Kimby (Zettergren, Leisenring)
2-0 Lindh (Söderkvist)
2-1 Nilsson

Tingsrydsdominans

Den andra perioden var ur ett gulsvart perspektiv rätt usel - snällt sagt. Tingsryd dominerade fullständigt och utan Lars Johanssons stabila målvaktsspel kunde våra motståndare ha vänt på matchen till egen fördel. Men, lyckligtvis, var detta kvällen då pucken studsade rätt för oss. Åtminstone fyra fem gånger räddade Lars Johansson puckar som han aldrig såg. Han bara stod rätt och lät puckuslingen träffa ett av hans många skydd. Det räcker så bra så. Självklart blev det vi som istället lyckades pricka in ännu en puck i nätmaskorna. En spelvändning och vips hade vi, väldigt omotiverat, två mål upp igen. Det var rena rama bortaspelet för oss på hemmaplan denna kväll.
3-1 Backman (Bergquist, Eriksson)

Uppryckning

Tredje perioden kunde man skönja en viss uppryckning. Vi såg lite bättre ut och hittade positioner i defensiven bättre. Plötsligt fick Tingsryd mycket svårare att komma till med vettiga avslut. Men det var en skör tråd poängen hängde i. TAIF vispade nämligen in ännu en reducering, till 2-3, men återigen fick vi hjälp av Fru Fortuna. Tack vare ett märkligt domaringripande blev målet lyckligtvis bortdömt. Tydligen hade en domare blåst av spelet för icing samtidigt som en annan vinkade för "wash out". Förvirringen blev total då våra gulsvarta trodde spelet var avblåst medan Tingsryd körde på och hängde in pucken. 

Tumultet

När det var knappt två minuter kvar utbröt tumult i Tingsryds zon med utvisningar som följd. Självklart "råkade" Viktor Mårtensson befinna sig i stormens öga. Det kunde slutat med förskräckelse. Det är inte helt genialiskt att dra på sig ett matchstraff (5+20) och därmed ge motståndarna chansen att via ett powerplay ta sig ikapp målmässigt. Återigen hade vi lite tur då domaren bedömde att även Tingsryd skulle drabbas av samma bestraffning. Spelet fortsatte därmed med lika många spelare på isen och man kunde andas ut lite. Men allvarligt talat: - Hur dumt är det inte att dra på sig ett matchstraff, med några minuter kvar av sista perioden, och riskera att ge motståndarna ens den minsta chans att komma ikapp?

Nu slutade det hela lyckligt då vi lyckades stänka in två strutar till under matchens sista självande minuter och därmed vinna komfortabelt. Men en märklig match var det - sannerligen.
4-1 Leisenring (Zettergren, Björklund)

5-1 Kinisjärvi (Lindh)

Plus: 

- Målvaktsspelet (Lars Johansson)

- Fem mål

- Robert Kimby fortsätter göra mål

- Victor Backman fortsätter göra mål

- Brady Leisenring gjorde mål

- Lindh gjorde mål!

- Kenneth Bergquist "proppade" en Tingsrydsspelare(vad har han ätit under sommaren?)

Minus:

- Hönsgården i egen zon period ett och två.

- Oförmågan att ta sig ur egen zon

- Fullständigt usla förstapass av backar

- Samspelet offensivt (ingen ordning när man väl kom in i anfallszon - det mesta gick på halvchans)

- Marcus Söderqvist i - powerplay! (hur har Fagervall tänkt där?)

- Viktor Mårtenssons matchstraff (kunde kostat oss mål i baken i slutskedet av matchen)

Avslutningsvis måste jag erkänna att Tingsryd var/blev en positiv överraskning för mig. De hade flera mycket spelskickliga spelare. Mycket spets. När de får ordning på avsluten, och lite bättre stabilitet i defensiven, har de goda möjligheter att slå alla andra lag. Sanna mina ord...

- För övrigt noterar jag att Almtuna förlorade mot DIF och Örebro mot Malmö. Kul tycker jag:)