Statistik, tabeller, och ....

10/11

12/13

13/14

Man kan säga att detta är en disciplin som blivit lite av vårt adelsmärke de senaste säsongerna. Vi släpper in väldigt lite mål. Det är bra. Till hjälp de senaste två säsongerna har vi haft Lars Johansson och Jonas Fransson. Två målvakter som agerat vägg å det gruvligaste.

Här det det lite värre. Vi finns faktiskt inte med på topp fem trots att vi ligget topp tre i tabellen! En något märklig situation. Jämför gärna med Karlskrona och Karlskoga som båda finns med i toppen av båda listorna. Till och med Asplöven slår oss i denna avdelning..

Topp 10 poäng

Notera gärna att vi endast har med en(1) spelare på denna lista. Karlskrona ståtar med fem(5) spelare! Lite småironiskt att Björklöven har med två(2) spelare på denna lista trots att de numera ligger långt långt ned i tabellen och knappt gör några mål längre...

Topp 10 assist

Om det såg tunt ut med Västeråsspelare i poängtoppen så är det än värre när det gäller assistligan. Här har vi inte en enda spelare med. Detta är naturligtvis en brist. En spelare som Fredrik Johanson, i god form, borde varit med på denna lista. 

Topp 11-20 assist

Först nu hittar vi en VIK:are i denna lista. Det är Thomas Mitell som är bäst i laget när det gäller assist. En aning märkligt kan jag tycka. Hade förväntat mig en forward!

Hur ska man då tolka denna statistik, denna sanning, utan att ta till övertoner? Tja, enligt mitt sätt att se på saken saknas det spelare, forwards, som presterar på tillräckligt hög nivå bakom en relativt ensam Jeremy Williams. Att en back är lagets främste när det gäller assistpoäng är för mig ett litet underkännande för många forwards. Men allt hänger nog ihop, på något sätt. Då vi är det lag som spelare mest tillknäppt, både hemma och borta, så gör vi helt enkelt inte så många mål. Vårt snitt på insläppta mål ligger på 2,0 per match samtidigt som vi bara mäktar med 2,3 mål offensivt per match. Vi är helt enkelt snåla både framåt och bakåt. 

Varför vi är det kan man tvista om. Är det spelarnas oförmåga att göra mål eller spelsystemet, taktiken, som förhindrar att vi producerar mer framåt? Är Jocke Fagervall en försiktig general som hyllar defensiven på bekostnad av en mer kreativ offensiv. Känner sig spelarna låsta i ett defensivt tänkande som gör dem ovilliga att gå framåt, offensivt, på ett tuffare sätt?

Ja, inte vet jag. 

Sista matchen med gänget - igen!

Västerås - Rögle 3-1

Det är alltid lika vemodigt att bevittna säsongens sista match. Tänker på ordstävet "att skiljas är att dö en smula". Precis så kändes det när slutsignalen tonade bort efter matchen. Nu splittras den trupp som på många sätt förgyllt min, och många andras, vardag säsongen 12/13. En säsong som verkligen bjudit på något utöver det vanliga.

Maten idag mot Rögle blev en riktigt trevlig tillställning mellan två lag som försökte bjuda publiken på god underhållning. Målchanser avlöste varandra åt båda håll och spelarna tycktes ha rätt roligt på isen trots att matchen helt saknade betydelse. 

Gulsvart visade idag upp ett riktigt frejdigt anfallsspel och kunde med lite mer skärpa fått med sig några fler mål. Å andra sidan vaskade Rögle fram en hel del chanser men då Lars Johansson, sin vana trogen, spelade på en hög nivå fick de nöja sig med en ynka kasse.

Det kanske mest anmärkningsvärda i denna match var avsaknaden av stopp i spelet. Det var stundtals rena NHL-stuket. Anledningen till det var att domarna frikostigt slog av icingpuckar och istället lät spelet flyta på. Tydligen uppskattades detta av spelarna som genast hämtade pucken och snabbt startade nya anfallsförsök. 

Några spelare tycktes trivas extra bra på isen idag. Tog för sig på ett bra sätt. En sådan var Robert Kimby som haft en rätt knölig säsong. Redan i matchen mot Timrå borta visade han gott gry. Idag tillhörde han en av de främsta. Kul att han fick visa upp lite av de kvaliteter som han faktisk besitter. 

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas. Gulsvart har gjort en säsong som vida överträffat mina förväntningar. Med en förhållandevis anonym trupp har man lyckats nå föreningens bästa sportsliga resultat sedan omstarten efter nybildandet. Det är stort. Det är imponerande. Det är berömvärt.

Den största enskilda anledningen till detta är en spelare: Lars Johansson! Att en enda spelare kan betyda så mycket är egentligen alldeles fantastiskt. Man brukar ju säga att "en bra målvakt är halva laget" och det kan man verkligen stryka under på. Periodvis, skulle man kunna skriva, var Lars Johansson "nästan hela laget".

En annan spelare som tillhört kategorin stöttepelare denna säsong är Stefan Warg. Mycket beröm har han fått och det är han verkligen värd. Vilken kille! Han har utvecklats stadigt i match efter match och stundtals spelat med en enorm pondus. Det som imponerat mest på mig är hans kontrollerade spel med puck i egen zon. Vårdar pucken på ett bra sätt och gör bra avvägningar. Håller i när det behövs och spelar sarg ut, enkelt, när så krävs. Det får räcka så..

Offensivt har Matt Fornataro varit den självklara ledaren och förebilden. En slitvarg, pådrivare, och playmaker i  en och samma person. Kanske den bästa import som spelat i våra färger sedan omstarten. En kille som stämplar in på jobbet varje match.  Den spelare som inte tappade i pondus under NHL-lockouten. Istället tävlade han för att vara lika bra som "Bulan", "Mickis" och Brendan. 

Det finns många spelare i truppen som gjort en fantastisk säsong men dessa tre tycker jag personligen varit med och burit laget från första nedsläpp. 

Nog om detta. 

Nu ser jag fram mot nästa säsong...


Dagens #twitter:

@gurkolle @stefanwarg Killen gillar morotskaka, testa det! ;)
— Markus Gustavsson (@MackanGus) April 6, 2013

Matchdags och så här gör vi för att vinna!

Redo för match..

Läser runt på olika forum och kommer till en häpnadsväckande insikt! Leksand är klara för Elitserien, igen! Har vi hör det förut? Segersäkra Leksingar gör sig märkvärdiga och signalerar om att morgondagens match bara blir en liten parentes på vägen mot det hägrande målet, Elitserien. Nåja, det finns faktiskt supportrar till anrika Leksand som är mer försiktiga i sina förväntningar inför morgondagens match. De har varit med förr, typ.

- Vi kanske inte har så stor chans att hänga på i racet om en elitserieplats men vi kan åtminstone se till att Leksand får slita ordentligt för sina poäng!

Har vi då någon chans att rubba Leksand i deras egen kula? Visst har vi det. Det som talar till vår fördel är framfört allt den anspänning som kan/kommer drabba hemmalaget. De förväntas komma ut och köra över oss från första nedsläpp. Ett fullsatt Tegera Arena vill inget annat, ja rent av kommer kräva det. Publiken vill se sitt kära Leksand dribbla, passa, och skjuta oss sönder och samman. 

- Hur kan vi då undvika att detta scenario drabbar oss?

Under hela denna säsong, med undantag av två matcher, har vårt defensiv stått pall mot alla former av försök till överkörning. Inget lag, fram till idag, har lyckats köra över oss. Visst har vi varit illa ute i en del matcher och kunnat förlora någon enstaka period då motståndaren åkt ifrån oss. Men sett till tre perioder har vi alltid lyckats jämna ut spelet. 

Oskarshamn borta, i vårt första möte för säsongen, var en match där vi sprang bort oss fullständigt(2-7). Men då hade vi ännu inte fått riktigt ordning på vår defensiv. Leksand borta(1-4) var en match där vi släppte in fyra mål i första perioden men sedan täppte vi till resten av matchen. Sedan har vi förstås den märkliga hemmamatchen mot Leksand där vi släppte in fyra(!) mål på tio minuter i andra perioden! Men det är de enda matcher vi "fallit ihop" defensivt under årets säsong.

- Det är just denna oerhörda styrka i defensiven vi ska förlita oss på i morgondagens match. Vi ska vara äckligt disciplinerade och inte bjuda på något. 

Det är ingen hemlighet att vår stora brist, under hela säsongen, varit vår relativt magra utdelning offensivt. Vi har vunnit våra matcher tack vare att vi släppt in färre mål än motståndaren - inte genom vår förmåga att göra fler, om ni förstår hur jag resonerar. Man kan vinna alla matcher med 7-6. Då har man en vass offensiv men en usel defensiv. Vi vinner snarare våra matcher med 3-1 eller 3-2. Sällan med större målmarginaler. 

Jag förväntar mig inte att vi ska lyckas skapa fler än en handfull chanser offensivt i matchen mot Leksand. Vi är det lag som skjuter flest skott i kvalserien näst efter Leksand. Det är förvisso bra. Men vi får ju sällan in pucken. Anledningen till att vi har mycket avslut på mål är att vi ofta "kastar in pucken" från lite dåliga vinklar för att skapa farligheter framför motståndarmålet. Det är däremot mer sällsynt att vi spelar oss fram till bra lägen.

- Jämför gärna med Leksand som väljer att spela med mer puckkontroll tills man får ett bra läge. Det gör att de oftare kommer till riktigt bra avslutslägen och därmed ökar självklart chansen att det blir mål.

Hur ska vi då lyckas vinna?

- Lars Johansson måste göra säsongens bästa insats!

- Våra backar måste spela extremt enkelt. Chippa ut pucken!  

- Vi måste utnyttja de få powerplay vi får!

Det kanske låter tråkigt, och förutsägbart, men vi måste utnyttja det vi är allra bäst på. Vi är, eller kan vara, snuskigt täta i vår defensiv. Lyckas vi tråka ut hemmalaget, och publiken, tillräckligt länge kommer det spridas desperation i motståndarlägret. Minns hur det såg ut i vår senaste segermatch i Tegera Arena. Ett Leksand som kom ut i halvfart hamnade i underläge. I takt med att de allt mer desperat började jaga för en kvittering började de själva tumma på detaljerna. Vi bjöds fler och fler möjligheter till fina spelvändningar då de tappade puckar i mittzonen.

- Vi ska spela ishockey som Muhammed Ali boxades. Blocka, avvakta, och sedan slå till snabbt och skoningslöst!

Hur går det då?

- Kan vi hålla emot första perioden så vinner vi! 

Tips:

2-3 (sudden)

Matchvinnare:

- Jonte Berg och Kenneth Bergkvist

Räddningsprocent målvakt:
- Lars Johansson 98,3%

Kämpa VIK!

Kämpaseger!

"Skägget" Leisenring
Foto: http://sebastianskog.se/

Västerås - Oskarshamn 4-3

Efter två raka segrar mot SSK respektive Mora var det med viss spänning man tog sig an matchen mot Oskarshamn i ABB Arena under måndagskvällen. Skulle den stigande formen hålla i sig eller skulle laget falla tillbaka till det stappliga spel man visat upp allt sedan juluppehållet. Svaret på den frågeställningen blev lite aningen diffust.

Första perioden lovade mer än vad laget kunde hålla. Första perioden var stundtals riktigt bra från hemmalagets sida och man kunde, inte alls orättvist, gå till pausvila med 2-0 i bagaget. Det märkliga var, ur min synvinkel, att vi brände de mest öppna lägen för att istället göra mål av de mer tursamma slagen. Men mål som mål. Pucken ska in och hur det sker är av underordnad betydelse.

Om man för en kort sekund trodde att Gulsvart skulle kunna kontrollera matchen via sin tvåmålsledning fick man gruvligt fel när den andra perioden startade. Oskarshamn kom ut och satte verkligen allt på ett kort. En våldsam offensiv som fick hemmalaget att allt som oftast hamna på hälarna i egen zon. Pucken rullade framför egen mållinje vid några tillfällen och endast med hjälp av Fru Fortuna kunde den hållas borta från att trilla in i kassen. Lars Johansson passade även på att göra några helt fenomenala räddningar under andra periodens första fem sex minuter. Frågan var inte om utan när Oskarshamn skulle få in sin reducering.

Till slut kunde Gulsvart inte stå emot. Ännu en svag rensning från egen zon fångades upp av Oskarshamn som kunde vända spelet mot trötta backar och Viktor Backman, självklart(!), kunde hänga in trissan ovanför Lars Johansson axel vid första stolpen. Just att få ut pucken ur egen zon syntes helt omöjligt långa stunder av den andra perioden. Detta kostade oss massor av energi vilket gjorde våra anfallsförsök väldigt sporadiska. När vi väl kom ur egen zon med pucken under kontroll hade spelarna så mycket mjölksyra i benen att de bara med viss möda lyckades dumpa ned pucken i IKO:s zon.

När så Oskarshamn fick ett powerplay, som tack för sin intensitet, orkade inte ens Lars Johannson stå emot. Ett välplacerat backskott hitta in i nät och kvitteringen till 2-2 var både logiskt och ett bedrövande faktum för en hårt prövad hemmapublik.

Lyckligtvis lyckades vi hålla undan perioden ut utan att släppa in fler mål även om det var ytterst nära ett flertal gånger. Skotten 15-5 i IKO:s favör var definitivt inte i underkant!

Tredje perioden påminde väldigt mycket om samma perioden mot SSK hemma senast. Vi såg så trötta ut. Oskarshamn, däremot, kom ångande på i den ena anfallsvågen efter den andra och man bara väntade på att de skulle dunka in ett ledningsmål. Då hände det som ofta händer när ett lag ligget på hårt. Gulsvart lyckades få till ett av få ordnade anfall och pucken skickades in mot IKO:s kasse. Efter lite studs fram och tillbaka lyckades Eric Johansson få bladet på trissan så den trillade in i mål till 3-2. Det målet kom verkligen som en gåva.

Efter detta bakslag ökade Oskarshamn trycket än mer och trummade på mot ett allt mer tröttkört Gulsvart som stundtals syntes ta sig fram på tandköttet i egen zon. Men återigen stod Lars Johansson upp och gjorde allt man kunde begära av en bra målvakt. När sedan IKO tog ut målvakten befarade man det värsta. Då log åter Fru Fortuna mot oss med sitt allra soligaste leende. En IKO-spelare skulle dumpa ned pucken i vår zon men David Lundbohm lyckas blocka nedlägget med sin skridsko(!) och pucken for istället iväg ned mot Oskarshamns övergivna målbur. På ett märkligt sätt gled pucken ifrån en jagande IKO-spelare och in i mål till 4-2. Vi får tacka isen för det målet. Tack vare att vi inte varit i IKO:s zon mer än några enstaka korta anfall var isen fortfarande i det närmaste nyspolad och bidrog till ett pucken kunde glida så elegant in i målet.

Innan slutsignalen han Oskarshamn reducera till 3-4 via ett skott som styrdes i mål via en VIK-backs skridsko. Man kan säga att det jämnade ut sig vad det gäller slumpmål.

Summering av matchen:

- Bra förstaperiod men sedan föll vi tillbaka till ett spel som inte alls såg bra ut. Det spred sig en osäkerhet genom hela laget. Backar visste inte vad de skulle göra med pucken, forwards åkte fel, ingen fart genom mittzon, vi lyckades inte etablera något anfallsspel de två sista perioderna. Det mesta såg väldigt taffligt och hafsigt ut. Dock all heder till arbetsinsatsen av alla spelare. Ingen vek ned sig utan slet föredömligt i alla byten.

Dagens positiva:

- Sam Marklund fick göra sin första mål i Gulsvart!

- Lars Johansson fortsätter rädda oss när vi hamnar på hälarna i defensiven!

- Leisenrings skägg!

-------

1-0 12.26 Sam Marklund

2-0 14.30 Marcus Eriksson
2-1 5.21 Viktor Backman
2-2 29.47 Samuel Lofquist
3-2 9.08 Eric Johansson
4-2 18.46 David Lundbohm
4-3 19.49 Victor Löfsted

Asplöven - en "nära döden upplevelse", för vissa!

Märkliga reaktioner från vissa(VLT) efter matchen mot Asplöven. Här kommer vårt kära Gulsvart ut med en formsvacka djupare än det värsta krondiket, nerver utanpå tröjorna, prestationsångest som lyser lång väg, men hittar en framkomlig väg till tre ytterst viktiga poäng! Hurra, hurra, hurra, HURRA, säger jag. Vad annat kan man säga?

Att förvänta sig glamourhockey(VLT) i det utsatta läge som laget befinner sig i är aningen magstarkt och insiktslöst, tycker jag! Visst var vi snubblande nära att få en riktigt jobbig start i denna match då Asplöven var ofina nog att sätta full fart framåt och nagla fast oss i egen zon under sekvenser i den första perioden. Som väl är har vi Lars Johansson som klev upp "stort" och med både tur och skicklighet höll trissan borta från nätet. Där hade man hjärtat i grannens strupe, typ!

Men så kom det förlösande första målet, 1-0, i vårt tredje powerplay. Skott, retur, och Marcus Eriksson kunder snirkla in pucken ur snäv vinkel. 

Under den andra perioden spelades stundtals en annorlunda form av ishockey i ABB Arena än vi sett tidigare denna säsong. Den präglades till lika stora delar av misstag som famntag. Det var inte alltid vackert att se. Men vad gjorde det då Kenneth "Bacon" Bergqvist plötsligt blixtrade till, tog saken i egna händer, och  stänkte in 2-0 på egen retur! I allt övrigt kan vi lämna denna period utan vidare kommentarer. Nej, en sak till: - Jävlar i mitt skal vad Stefan Warg kämpade och slet i egen zon!

Tredje perioden blev aningen bättre än den andra. Men bara aningen. Nu syntes tydligt en ängslan i spelet. Våra Gulsvarta hjältar ville så gärna knyta ihop säcken och bärga tre poäng. Viljan vara ibland större än kunnandet och Asplöven högg vilt omkring sig i ivern att reducera. Det var spänt, kan man säga, ute på isen. 

Återigen passar vi på att göra ett mål när det som mest behövdes. Denna gång samma visa. Skott, retur, mål. Viktor Backman drog iväg ett skott som tog i masken på målisen och Markus Kinisjärvi snappade upp returen till 3-0.  Märkligt nog var 3-0 målet nästan en kopia av 1-0. Samma läge, vinkel, retur, och mål.

Svårt att lyfta fram enskilda spelare ur denna match men gör ett försök:

- Lars Johansson, räddade oss flera gånger denna match. TACK!

- "Bacon" gjorde mål! Det var på tiden..

- Kinisjärvi gjorde mål! Det var på - tiden...
- Markus "Messy" Jonsson slet som vanligt, jobbig typ, typ!
- Markus Eriksson, fina handleder på den killen!

- Emmerdahl, Warg, Lindh jobbade kopiöst i egen zon och visade precis rätt vilja. Starkt!

- Viktor Mårtensson överaskade mig, och många andra, med friska takter offensivt. Härligt!

Överlag vill jag nog ge alla spelare godkänt på temat - Kämpa!

Visst, det var inte vackert, det som skedde på isen, men det var ack så värdefullt! Tack Gulsvart för tre underbara poäng...

Dagens #Twitter

@gurkolle haha tack :) det är inte så farligt, ska träna imorgon! Tror det är lugnt :)
— viktor mårtensson (@dan_dolme) January 14, 2013

Grundbultarna - höstsäsongen 2012

Jaha, då har denna blogg kommit till vägs ände även denna säsong, detta år 2012. Det har blivit 261 inlägg under året. Av varierande kvalitet och med varierande innehåll. Inte alltid genomtänkta eller korrekta men alltid skrivna med hjärta och gärna "direkt ur luften" utan större eftertanke eller betänketid. Precis som jag vill ha det. Emellanåt har man kanske prickat in en och annan sanning  även om det inte varit uppsåtet. Denna blogg drivs, och kommer fortsätta att drivas, av en passion för laget Gulsvart samt en egensinnig längtan av att få ge uttryck för egna tankar och funderingar. Så enkelt kan det förklaras. Vill passa på att tillönska alla som besöker denna Blogg ett riktigt Gott och Nytt År!

Här kommer dessutom denna Bloggs normering av säsongens fyra viktigaste kuggar i det Gulsvarta lagbygget:

1. Lars Johansson (Så mycket bättre..)

2. Jonas Emmerdahl (Vilken utveckling..)

3. Stefan Warg (Vilken förvandling..)

4. Matt Fornataro (Vilken värvning..)

Ovan nämnda spelare har på olika sätt starkt bidragit till att vårt Gulsvarta lag nått sportsliga framgångar denna säsong som jag inte trodde var möjligt!

Motivering till mitt val av dessa fyra spelare finner ni i någon av de fem julkrönikor jag redan publicerat:

Julkrönika #1 Försäsong och Tränare

Julkrönika #2 Värvningarna

Julkrönika #3 Målvaktsspelet och Tim Heed

Julkrönika #4 Övriga spelare

Julkrönika #5 NHL-spelarna

Nu kommer säkerligen någon protestera och peka på våra NHL-spelares betydelse. Det får ni gärna göra. De har naturligtvis en mycket stor del i lagets framgång. Jag vill dock, med en dåres envishet, hävda att utan de fyra nominerade spelarnas insatser hade vi definitivt inte legat på tredje plats i tabellen...

Gott Nytt År alla hockeyvänner runt om i landet:)

Edit: Glömde en sista rad! Vem skulle du vilja ha med istället/också? Kommentera gärna:)

Warg

En ung Stefan Warg

Västerås - Djurgården 1-2(str)
Så kom då det efterlängtade första målet för Stefan Warg. Och det var inget dåligt mål. Det var rent av ett riktigt bra mål. Ett mål som vi verkligen förtjänade. Målet betydde kvittering till 1-1. Patrik Berglund  höll i pucken nere vid sarghörnet och måttade iväg en pass på bladet till Warg uppe på blå. Warg i sin tur tog några skär in i banan och skickade in gummit mot mål som letade sig förbi en storspelande DIF-målvakt. 

- Vad var det jag sa? undrar jag lite malligt och pekar mot mitt inlägg inför matchen. Att jag dessutom tjatat på den gode Warg via #tvitter att han måste sätta en kasse kanske bidrog. Jag tar utan skamkänslor åt mig en del av äran. Så får det bli. 

Matchen då? Hur var den? En något trevande första period där Djurgården ägde mer puck och skapade fler chanser avlöstes av två perioder där vi dominerade ganska kraftigt utan att riktig få till våra avslut. DIF var inte alls ofarliga utan kom i ett antal spelvändningar och testade vår Lars Johansson med luriga avslut.

Djurgårdens ledningsmål kom givetvis efter en bra period från oss där vi satte hårt tryck mot DIF:s kasse. Det brukar blir så, liksom. Målet kanske såg "billigt" ut då skottet från Ölvestad var av modell höstlöv men en smart skymning ställde Johansson helt denna gång. 

Tredje perioden var det i stort sett spel i Djurgårdens zon mest hela tiden men nu befinner vi oss bevisligen inte i den zon där puckar studsar vår väg. Trots att pucken emellanåt låg lös och ledig framför Djurgårdskassen lyckades vi inte få dit en klubbspets för att trycka in den i nät. 

Trots förlust via straffar känner jag mig rätt nöjd med lagets insats. Vi fick ändå med oss en poäng. Jämför gärna med LIF som hade ungefär samma spelövertag mot SSK men fick där lämna matchen med noll poäng då SSK krutade in segermålet i slutminuterna. 

Det fanns spelare i Gulsvart som gjorde riktigt bra insatser idag. Robert Kimby var en av dem. Kul att han är tillbaka och börjar bli allt mer delaktig i spelet. Däremot kan man konstatera att kedjan med Jonsson, Leisenring och Berglund inte blev någon större framgång. Inte riktigt rätt kemi i den formationen. Matt Fornataro fortsatt oerhört aktiv och konstruktiv men har även han helt tappat förmågan att göra mål. Våra backar gjorde en i stort sett prickfri insats. Vår defensiv var, när det behövdes, lika stabil som vanligt. Lars Johansson fick göra några avgörande räddningar och stabil som alltid.
EDIT: Glömde i min enfald att berömma Brendan Mikkelsson för sin insats. Men han är ju alltid så stabil att man inte förväntar sig annat! 

Kort sagt gjorde vi en riktigt bra insats i dagens match förutom att vi misslyckades med målgörandet. Det hade varit värre om matchen slutat 1-1 p.g.a. att vi inte skapade några chanser alls! Jag säger som Leif Strömberg "VIK är egentligen inte speciellt bra på någonting men de mal på och mal på tills motståndarna tröttnar". Så kan man också beskriva det hela:)

Sett till våra tre matcher mot DIF känns det inte så farligt att de drog längsta stråt denna gång. I tidigare möten har pucken faktiskt studsat vår väg. Att vi tagit sex av nio poäng mot Djurgården är mer än godkänt i min värld!

Nu vilar vi lite, filar på målskyttet, och ser till att ta en direktplats under vårsäsongen....

Ärorika segrar...

Det finns segrar och så finns det segrar. Dagens match är av den senare kategorin. En riktigt jävla bra seger! Att möta ett hungrigt Oskarshamn på bortaplan efter okänt antal julbord, med lite däst mage och aningen stela ben(!), är banne mig en bedrift! Det är denna typ av segrar som bygger ett lag, ger styrka, skapar framtidstro, och större förtroende över egna förmågor. Idag var vi inte duktiga på att vinna men däremot helt omöjliga att besegra. Att IKO inte lyckades få utdelning på något av sina många powerplay måste vara någon form av rekord. Då man bara följde matchen via webbradion var det svårt att skapa sig en bild av hur spelet såg ut. Man fick dock inte intryck av att domaren var hemmabetonad utan att det mer var VIK:are som tog dåliga beslut. Annars vill man gärna, och ofta, anklaga domare för att vara både enögda och partiska. 

Vad kan man annat göra än att än en gång lyfta på hatten för vår helt fantastiske Lars Johansson! Vilken gång i ordningen var detta som han åter räddade poäng till vår fördel? 

Lite kuriosa från första perioden:
IKO spelade fyra(4) powerplay men lyckas bara få tre(3) skott på mål totalt i perioden? Man kan undra hur många puckar som träffade Gulsvarta klubbor och benskydd denna kväll?

Att sedan Patrik Berglund får lägga in en puck i tomt mål på slutet var nästan för bra för att vara sant. Trots att vi fick spela 4 mot 6 sista minuten så lyckas vi klara Oskarshamns anstormning. Starkt, sa Bill! Fenomenalt, sa Bull!

Väntar med spänning på vad Fredrik Söderström kommer säga efter lagets tredje raka förlust..

Höll på att glömma! Tim Heed! Såja, ett mål framåt idag. Strålande. Gör du två till mot DIF har du kvittat alla indianare som resulterat med mål i baken:)

Till sist ett citat från direktrapportering via tidningen Barometern. Kommentatorn är en aning uppgiven då OIK inte lyckas göra mål i powerplay. När så IKO åter får chansen till powerplay skrev han följande:

Christian Gustafsson, OT: PP IKO. - Scandella blir upphakad. Skönt för Västerås, nu kan de andas ut i två minuter...

Humor:)

Julkrönika #3 Målvaktsspelet och Tim Heed

Först en lite kort resumé. Förra säsongen alternerade Daniel Sperrle och Lars Johansson i buren. För oss som tittade på tycktes det inte finnas någon tydlig strategi i valet av målvakter. En av målvakterna kunde göra två eller tre helt godkända insatser för att sedan ställas åt sidan till förmån för den andre. Det var ett sätt att coacha målvakterna som inte slog väl ut. Konsekvensen av detta blev två duktiga målvakter som aldrig spelade riktigt bra. När Daniel Sperrle och Lars Johansson dessutom var väldigt olika i sitt sätt att agera fick det troligen negativa konsekvenser för backarnas prestationer. Sperrle älskade att vara en del i spelet och deltog aktivt genom att prata/skrika på sina medspelare. Han hade även en förkärlek för att jobba bakom målet samt att snabbt sätta igång spelet. Lars Johansson, å andra sidan, jobbade mer i det tysta. En lugn och stabil kille som överlät åt backarna att göra sitt och tog sedan hand om de puckar som kom på mål.

Man kan kort säga att Mars Waltins coachning av målvakterna inte gynnade deras spel. 

Till denna säsong fick som bekant Daniel Sperrle lämna klubben och istället värvades Gustaf Lindvall in som backup. En värvning som vid första påseendet såg väldigt konstig ut. Gustaf hade ingen lyckad säsong i Sundsvall året innan och sågs inte som någon framtidsman. Men tydligen fanns det redan tidigt en tanke med denna värvning. Kanske var det Joakim Fagervall, eller Niklas Johansson, som ville ge Lars Johansson en riktig chans att visa upp sina kvaliteter som målvakt. Oavsett vem som bestämde vad så har Lars blivit vår uttalade förstemålvakt denna säsong och det har blivit - succe´! 

Lars Johansson är troligen den spelare som enskilt betytt mest för oss denna säsong. Jag kan inte på rak arm påminna mig en enda tavla under höstsäsongen. Visst, ett och annat skott har slunkit in som "han borde ha tagit" men överlag har Lasse hållit en extremt jämn och hög nivå. Att ligga på 93,4 i räddningsprocent är helt enkelt enastående bra!

För den skarpögde finns det fortfarande små saker som Lars Johansson kan bli bättre på. Av någon anledning är han inte så stark när det gäller straffar. Personligen tycker jag även han kan bli lite mer "aggressiv" när det gäller att hålla koll på skyttar från blå linjen. Vissa målvakter är fenomenala på att skaffa sig fri sikt medan andra överlåter åt backarna att ordna den detaljen. Här tycker jag att Lasse kan bli lite bättre...

Betyg: 9/10

-------

Tim Heed (d)

- Det finns spelare som väcker känslor mer än andra. Tim Heed tillhör den spelartyp som får blodet att svalla hos åskådarna(och tränare). Skillnaden mellan briljans och idioti är oftast lövtunn. Det är just i den zonen, mellan det briljanta och det stupida, som Tim Heed opererar. På endast tretton matcher har han lyckas göra tre mål och passat fram till fem. Det är utomordentligt bra. Det är just därför många lag vill ha spelare som honom. En kreativ spelare som medverkar till att sätta fart på spelet och därmed öppnar upp för sina medspelare. Jag är av den övertygelsen att alla lag måste ha spelare, eller lirare, som vågar det lilla extra. Men det har självklart ett pris. Ibland blir det nämligen fel. Och när spelare av Heed´s kaliber gör fel så brukar det handla om riktigt stora fel. Generalfel. Inte sällan kostar dessa misstag det egna laget en och annan poäng. Jag bryr mig inte om att rabbla upp de "fel" som han gjort i våra färger då man faktiskt måste väga för och emot. Kredit och debit. Jing och Jang. 

Det är mycket upp till en tränare att agera, att dirigera, att kommendera, att kommentera, när spelare begår misstag på isen. Ingen ska inbilla mig att Tim Heed medvetet tar risker som kan sänka hans eget lag! Aldrig på tiden. Det är inte så det fungerar. Tim ser istället möjligheter där andra ser svårigheter. Och i det långa loppet är jag så naiv att jag tror detta kommer gagna oss som lag. Låt därför Tim Heed fortsätta spela sitt spel även om det kommer ge en och annan åskådare, eller tränare, återkommande hjärtinfarkter!
Betyg: 6/10

Nästa inlägg: Övriga spelare(förutom NHL-spelare)

Örebro.....

Örebro har det tungt just nu!

Gåtan Örebro är ännu inte löst! Frågan är om någon kommer hitta svaret innan säsongen tar slut? Det var ju nu som det skulle ske. Efter tre säsonger i Hockeyallsvenskan varav de två senaste säsongerna slutat med spel i kvalserien, så har laget plötsligt fått akut stopp i maskineriet. Popplaget Örebro som charmade oss alla med sin frejdiga offensiv. Man öste in mål framåt i ungefär samma takt som man släppte till bakåt. Öppna spjäll och full fart in i kaklet var mottot. Publiken trivdes, sponsorer gladdes, föreningensledarna vädrade morgonluft, och motståndarna suckade. 

Till denna säsong valde tränarna, med Peter Andersson i spetsen, att bygga om laget för att anpassa det bättre till denna säsongs kvalserie. Istället för det traditionella offensiva spelet ville man hitta en spelform med mer kontroll. Stabilitet, var nog det man eftersträvade. Spelare fick gå och spelare värvades. Den stora förändringar i truppen, och den kanske mest kännbara, var att man nu fick klara sig utan passningsgeniet Conny Strömberg. Detta ingick dock i "den stora planen" då man ville bygga ett lag som var mer ramstarkt och inte så beroende av en enda spelare. Facit är dock dystert. Viktiga spelare som Henrik Löwdahl och Johan Wiklander finns i laget. Säsongerna 2010-11 och 2011-12 samlade Johan Wiklander ihop 49 poäng. Henrik Löwdahl fick ihop 41+47 på dessa två säsonger. Denna säsong har samme Löwdahl lyckats få ihop elva(11) poäng! Wiklander har haft bättre utdelning (25) och kan nog nå ungefär samma siffror som tidigare säsonger. Men att en spelare som Löwdahl inte längre producerar poäng är självklart bekymmersamt. Saknar han månne Connys passningar?

Av nytillskotten är det nog bara Patrik Yetman som levererat som förväntat. Innan skadan snittade han nästan exakt en poäng per match vilket måste anses som mer än godkänt. Patrik är en klasspelare som passar lagbygget Örebro perfekt.

Vår "gamle" Kalle Olsson värvades denna säsong till Närkingarna. En rekrytering som förvånade mig en smula. Vad ville man med den värvningen? I Linköping hade Kalle det rätt tungt och mäktade endast med sju(7) poäng på 58 matcher! Kalle fick oftast spela i en ren brunkarkedja och fick mycket förtroende i boxplay. Något som han klarade av väldigt bra. I Örebro har dock Kalle fått en helt annan roll och får stort förtroende av tränarna. Han har även lyckats samla ihop nitton(19) poäng på 30 omgångar vilket får ses som mycket bra. Hos oss var han inte direkt någon poängkung, om man säger så!

Ett stort problem, som jag ser det, är att Örebro inte hittar en riktigt bra målvakt. Denna säsong alternerar Ridderwall och Sandberg. Två rätt dugliga målvakter som borde kunna leva upp till kravbilden som finns. Men tyvärr, för Örebro, har ingen av dessa herrar kommit upp på tillräckligt hög nivå. De räddar inte laget när det krisar som mest.

Jämför gärna med oss själva som denna säsong stulit många matcher tack vare Lars Johanssons eminenta spel längst där bak. Skillnad det.

Själv har jag följt Örebro rätt många matcher denna säsong men har oerhört svårt att sätta fingret på var det felar. Med den trupp de har på pappret borde, eller ska, de vara med i toppen av tabellen. Men så är bevisligen inte fallet. Istället har man nu hamnat i ett riktigt prekärt läge. Plötsligt är man inblandad i kampen för att klara en plats till playoff! Vem hade trott det när serien drog igång!

Ska jag drista mig till en amatörmässig analys av Örebros problem så är det - attityd! Laget saknar helt enkelt lite jävlar anamma. De saknar lite "Boforsanda" i truppen. De skulle behöva några fler spelare som bara går in och pumpar, i byte efter byte, för att skapa lite tryck i grejerna. Det räcker inte med en Emil Kåberg som kommer in och tokkör vart fjärde byte. Fler spelare måste börja jobba mycket hårdare på isen. Och gärna samtidigt! Det vanliga i matcherna är att det är just kedjan med Kåberg som brukar skapa lite "aktion" på isen. De har en förmåga att bara dynga på och köra rakt på mål. Berömvärt, nödvändigt, men de är för ensamma för att göra hela jobbet.

- Herregud! Med lirare som Simon Olsson, Marcus Weinstock och Jared Aulin i laget borde det hända mycket mer på isen! 

Kan det vara så enkelt att Peter Andersson kört fast? Har han tappat tråden? Har han värvat fel spelartyper? Får han inte spelarna att följa spelidén? Har spelarna rent av ledsnat på hans röst?

Nu är inte säsongen körd på något sätt för Örebro men det måste hända något väldigt snart. Laget måste hitta tillbaka till en trygghet i spelet som ger utslag i form av poäng och segrar. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om Örebro tar bakvägen till Kvalserien denna gång och gör en Rögle! Den som lever får se..

Surt SSK Seger

SSK - Västerås 4-3(str)

Nu borde jag skriva att syrligt inlägg där fokus läggs på domaren för dagen. Det händer inte ofta. Men måste bara få skriva av mig. En liten sak i den stora världen men en stor sak för mig. Här kommer det: - Hur i glödheta helvetets innersta förhud kunde tre domare missa den höga klubba som drabbade oss i slutfasen av tredje perioden? Så, nu var det sagt! Självklart missar domarna ett antal situationer under en match. Inte mycket att hetsa upp sig över. Men med tanke på det intermezzo som utspelades sig i andra perioden då Markus Jonsson, mycket olyckligt, tacklade en SSK:are i skallen, kunde vi gott fått denna utvisning med oss. På TV-bilderna såg man tydligt hur tokigt det blev vid den tacklingen. Situationen uppstod då SSK:aren försökte undvika tacklingen genom att ”ducka”. Det medför självklart att motståndarens armbåge/ar per automatik hamnar i huvudhöjd och smällen riskerar att ta onödigt illa. Så skedde just här vilket renderade oss 5+20 och matchstraff. Om den drabbade spelaren dessutom ligger kvar på isen drabbas domaren genast av någon form av hybris. Olyckligt, sa Bull!

Matchen då? Tja, vi spelade faktiskt stundtals riktigt bra måste jag erkänna men vi har för stunden oerhört svårt att omsätta våra chanser i mål. I vanlig ordning(!), mot SSK, dominerade vi från start bara för att  få ett mål i arslet mot oss. Som vanligt, var ordet! Denna dag lyckades vi dock komma tillbaka vid alla tre tillfällen som SSK försökte smita ifrån. 

Lite anmärkningsvärt var att vi bjöd på två mål idag, typ. Först ut var Jonas Emmerdahl som genom ett svagt sargspel leverade pucken till Damien Fleury som kunde åka fram och passa Robert Karlsson öppet mål till 1-0. Därefter var det, tror jag, Stefan Warg, som inte tog bort en SSK:are som fick ta sig in på första stolpen och där svinga klubban obehindrat efter en lös puck. En puck som slutligen snöpligt hoppade över Lars Johansson benskydd och in till 2-1. Illa, illa. SSK:s 3-2 mål var även det av arten slump. Ett missat skott, som blev en passning, som blev en retur, som blev öppet mål. Ett typiskt hockeymål, hade säkert Leif ”Strumpan” Strömberg sagt. Och så är det ju. Det gäller att få in pucken med alla till buds stående medel, om man så ska nicka in trissan. 

Man ska dock tillskriva SSK att de verkligen tog vara på sina chanser på ett bra sätt. Vilja betyder mycket när man ska hugga snustorr björkved, gräva ett krondike, eller få pucken i mål. Idag hade SSK mer vilja än spel, vilket räckte till två poäng.

Vår offensiv då? Den är inte alls dum. Det enda som dummar sig är avsluten. De vill inte hitta in i maskorna lika frekvent som de gjorde tidigare under säsongen. Och när Lars Johansson inte har sin allra bästa dag på jobbet blir vi straffade för vår offensiva inkontinens. Patrik Berglund och Mikael Backlund hade många finfina byten i dagens match men udden, spetsen, stinget, gadden, är inte där för tillfället. Det är lite ”gummiarmar” i grabbarna när de ska hänga in trissan. Tur då att Markus Eriksson(2 mål)kliver fram. Och Brady Leisenring. Brady måste vara den spelare, i hela ligan, som blir absolut gladast då han nätar! Om han inte hade haft öron hade hans flin gått ihop i nacken efter varje mål, typ! Men det är honom väl unt. 

Är det då bra, dåligt, uselt, eller att torska på straffar borta mot SSK? Vill här citera Johan Talberg i det han skriver i sin matchanalys i lokaltidningen: ”VIK behöver inte skämmas för insatsen, men samtidigt är det sådana här tuffa matcher de ska vinna för att vara det absoluta topplaget" 

- För övrigt noterad jag, och övriga TV-tittare, att den skadade SSK-spelaren frisknade till snabbt! Det var skönt att se...

Vill bara tillägga att jag självklart är motståndare till farlig spel på isen. Att det var en tackling mot huvudet förnekar jag inte heller. Vill bara belysa hur tokigt det kan bli när olyckan väl är framme..

Är vi bra eller är vi - bra?

Som luttrad supporter ställer man sig frågan: - Är vi så här bra eller är vi - bra? Har möjligtvis kravbilden på laget successivt ökat lite i smyg i takt med att poängen ramlat in? Troligen är det så. Själv gick jag ut väldigt försynt inför denna säsong och ställde frågan om vi överhuvudtaget skulle nå playoff. Sällan har man fått så fel. Visserligen återstår halva serien att spela, och det är trångt på mitten,  men inte ska vi kunna åka ned under playoff-strecket nu? 

Den hotbild som finns mot oss just nu är att flera lag i mellanskiktet av tabellen ser väldigt starka ut. SSK, Mora, Malmö och även Djurgården kommer starkt. Oskarshamn vill fortsatt vara med i kampen om playoff. Det är minst åtta lag som kommer strida för att nå topp sju och alla lag är faktiskt tillräckligt bra för att lyckas. Inte ens Leksand, som fram till nu sett oerhört stabila ut,  kan vara helt säkra på ett klara en playoffplats. Så tight är det, nämligen! På samma sätt som Malmö nu klättrat uppåt i tabellen genom att spela väldigt bra under november månad så kan ett lag med lite dålig form tappa lika många placeringar. 

Det är med andra ord säkrast för Gulsvart att fortsätta vinna så många matcher som möjligt. Till att börja med kan man passa på att köra över Tingsryd i kvällens match. Ett Tingsryd som är lite av en gåta? Återigen har man lyckats med konststycket att värva ihop ett helt nytt lag, tagit och och skickat iväg spelare under säsong, och misslyckats med att skapa någon form av kontinuitet i truppen. Under en tid hade man Viktor Fasth i målet. Inte ens det räckte för att laget skulle börja vinna i någon större omfattning.  

Vår första match mot Tingsryd i ABB Arena var en märklig historia. TAIF stod för det mesta och bästa av spelet men vi gjorde målen och vann med 5-1. I bortamatchen lyckades vi kämpa till oss en meriterande seger med knappa 1-0. En stark defensiv och en formstark Lars Johansson räckte den gången. Det har med andra ord varit tuffa matcher mot TAIF där vi varit väldigt lyckosamma med poängutfallet.

Den stora frågan är om vi kan fortsätta vinna alla dessa "måstematcher"? Asplöven och Karlskrona är avklarade med fem fina poäng i bagaget. Kan vi inkassera ytterligare tre poäng  i kvällens match eller kommer nu en - dipp? 

Bloggen tror på en kassaskåpssäker seger. Inget målkalas men en betryggande seger med två mål. Det räcker bra för mig...

Tips: 3-1

1 - 0

Man blir ibland Matt av att se Fornataros energi

Karlskrona - Västerås 0-1
Ibland behövs inte mer. Ett mål mer än motståndaren innebär alltid tre goa poäng. På samma sätt vann vi borta mot Tingsryd då även denna match slutade 1-0 till oss. Dagen till ära försökte jag se matchen via Hockeyallsvenskans webbsändning. Det gick så där. Först en bit in i andra perioden fungerade betaltjänsten. Men det var inte slut med det. Ständiga avbrott störde sändningen. Att det sedan inte finns kommentatorer eller ens en matchklocka är bedrövligt. Hallå! Vi lever på 2000-talet! Ska det vara så svårt att länka in matchtiden i sändningen?

Av det som framgick av bilderna från Karlskrona så spelade vi väldigt tätt i defensiven och hade en hel del fina chanser framåt. Båda målvakterna spelade riktigt riktigt bra. Vi brände många fina lägen i några powerplay under de sista två perioderna. Där måste vi bli mer effektiva. Det spelas runt lite väl mycket istället för att sätta upp pucken till back som får kruta på. Omständligt är ordet. 

I mina ögon var det ingen speciell spelare som stack ut. Alla bidrog med hårt och disciplinerat arbete. Alla backar spelade med bra marginal. Inget duttande med pucken. Bra, bra. Lasse Johansson gjorde några fina räddningar när KHK öste på i sina pp. Annars var det rätt lugnt där bak. I vanlig ordning styrde vår defensiv bort de flesta försöken till farliga avslut vilket bidrog till att Lasse kunde hålla tätt.

Karlskrona är ett helt annat lag än när vi mötte dem  på hemmaplan. Betydligt stabilare, rejälare, över hela planen. Bra fart på rören framåt och en stor och tung backbesättning som höll undan framför eget mål. Det är nog bara en tidsfråga innan de börjar få ordning på trupperna och plockar poäng mer regelbundet. Frågan är bara om de hinner ifatt?

Avslutningsvis känns det skönt att konstatera ett trendbrott denna säsong. Vi vinner mot "bottenlagen"! Det är vi inte bortskämda med sedan tidigare säsonger då vi haft en märklig förmåga att ställa till det för oss mot sämre motstånd. Underbart!

Lite typiskt att Patrik "Bulan" Berglund blir matchvinnare. Det fanns andra som missade fina lägen men "Bulan" levererar....

Kan vi nu hålla ångan uppe även mot "bottenlaget" Tingsryd på tisdag vore jag oerhört tacksam. Kanske vi kan få njuta av en match där vi tar kommandot från start och håller i fram till slutsignalen. Gärna med några måls marginal. Spänning är härligt men någon gång vill man se en match utan risk för hjärtsvikt!

Sista minuten..

Nu gäller det att alla är på tårna!

Om knappt tre timmar smäller det. När röken skingras hoppas jag vi står där med tre nya friska poäng. Prognosen för seger får anses god. Vi har fullt manskap och batterierna är laddade. Bara in och köra järnet, sätta två snabba, och sedan stänga matchen. Precis samma inställning som mot Leksand men med bättre utförande i defensiven.

Idag kommer Stefan Warg hitta tillbaka till sitt stabila spel igen, "Z" kommer stänka in två strutar, och Lars Johansson stänger längst där bak. Mer behövs inte. Förutom detta kommer som vanligt firma "Bulan" och "Mickis" ordna några poäng var. 

Det man vill se idag, förutom en härlig inställning, är ett riktigt organiserat spel i powerplay. Tycker vi varit lite klena på det i avgörande lägen tidigare. Nu stänkte vi in två kassar senast mot Asplöven i pp så kanske har Fagervall hittat en uppställning som kan producera när det gäller.

Sedan gör det inget om ALLA spelare trappar upp mot sin högstanivå, i samma match! Har varit lite si och så med det denna säsong trots vår fina tabellplacering. Så, ALLA på TÅ, utan undantag.

Nu kör vi...

Hepp, hepp, Happaranda!

Fler än vi råkar ut för korsdrag i försvaret och tappar givna segrar. I dagens match mellan Asplöven och Mora hände det igen. Mora fumlade med pucken och inom loppet av någon ynka minut hade Asplöven skottat in två puckar och kvitterat till 4-4 i slutet av tredje perioden. Matchen till sudden och straffar där matchen avgjordes på straff nummer 134 typ. Seger för Asplöven. Inte så bra det. Asplöven har verkligen spelat upp sig och ser ut att kunna klamra sig kvar i serien. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall.

För övrigt undrar jag över varför vi spelar borta mot Asplöven? Borde inte vi ha hemmamatch nu mot dem? Det är enda laget som ännu inte mött oss i ABB Arena denna säsong. Något underligt är det då till exempel Leksand redan besökt oss två gånger!

Matchen på söndag kommer sannerligen inte bli någon promenad i parken. Våra lirare får nog räkna med att gå för fullt i alla sextio minuter för att bärga en seger. Det vore även förträffligt om Lars Johansson kommer upp ett snäpp i målvaktsspelet igen. Man kan ana en viss avmattning där. Han är inte dålig, inte alls, men just nu är han inte inne i "zonen" riktigt. Både mot Malmö och Leksand hemma har han varit mer "normal" i sitt målvaktsspel och då vinner vi inte våra matcher! Så viktig är han för oss.

Det var en fröjd att se Brendan Mikkelsons spel i matchen mot Leksand. Trots att det stundtals fumlades med pucken av våra gulsvarta en hel del så höll han flaggan högt. Inte många misstag från hans sida. Nu fick han även chansen att visa lite mer av sina offensiva kvaliteter. Två mål duger bra för mig..

Stefan Warg, som jag ofta hyllat denna säsong, hade en dipp senaste matchen. Synd att han skulle snacka till sig en tio-minutare i andra perioden. Det var precis vad Leksand ville uppnå när de började "grisa" i hörnen och runt mål. De ville få oss att tappa fokus en aning och jäklar vad bra de lyckades med det. För Warg är det bara att glömma denna match och börja om på nytt i nästa. Åter till ordningen, kan man säga.

Patrik Berglund var, enligt rykten, inte glad i omklädningsrummet efter matchen mot LIF. Med all rätt. Han gjorde allt man kunde begära för att ge oss tre poäng men det fanns andra i laget som inte stod upp tillräckligt när Leksand gasade på. Synd det. Bra dock att Patrik markerar sitt missnöje. Det är ingen "jävla lek" detta..

Go´natt!

Till sist: Bofors är i farten igen(!). Ful eller inte ful tackling, det är frågan?

Bloggens tre-i-topp

Det har spelats en del ishockey nu. Närmare bestämt tjugotvå omgångar. Bloggen dristar sig därför till att utse tre av sina absoluta favoriter, så här långt. Tänker dessutom dissa våra hemvändare. De får tillräckligt med uppskattande rubriker ändå. Så här kommer mina tre spelare som jag anser varit mest värdefulla:

1. Lars Johansson
2. Stefan Warg
3. Matt Fornataro

Jaha, kanske någon tänker, vad har de gjort som varit så bra?

Jo, det ska jag säga eder alla, de har gjort många saker bra. Framför allt har de vuxit i sina roller allt eftersom matcher spelats. Omgång efter omgång levererar de och gör helgjutna insatser. Tre spelare som kan ses som "grundbultar" i årets lagbygge.

Lars Johansson

Ni minns säkert Lasses fenomenala spel för några säsonger sedan då han representerade Mora och vi möttes i förkvalet till Kvalserien. I vår match på hemmais dominerade vi så fullständigt under den första perioden att det nästan var pinsamt - för Mora. Men trots vår dominans fick vi se oss slagna pga en målvakt som spelade otroligt stort. Just det, Lars Johansson. Hans spel förde Mora till Kvalserien den säsongen. 

Säsongen efter dök han upp i vårt lagbygge och fick konkurrera med Daniel Sperrle om målvaktsposten. Det gick sådär. Inte i någon match kom Lars Johansson upp på den nivå som han tidigare visat i Mora. Inte heller Daniel Sperrle lyckades övertyga riktigt. Följden blev att Waltin(!) valde att byta målvakt från match till match och det skapade inte den trygghet som en målvakt behöver för att våga spela ut. Man kan kort konstatera att vi hade två bra målvakter som aldrig spelade riktigt så bra som man kunde kräva.

Till denna säsong har allt förändrats till det bättre. En stor anledning är att Lars Johansson nu fått ledarnas fulla förtroende. Han är nu vår uttalade förstemålvakt. Tydligen var det inte mer som behövdes för att självförtroendet skulle blomstra och räddningsprocenten skjuta i höjden. Kan bara dra mig till minnes två matcher denna säsong där Lasse spelat på en lägre nivå och det var mot Oskarshamn borta och Malmö hemma. Mot Oskarshamn fick han å andra sidan inte mycket stöd av sina lagkamrater som för tillfället befann sig på en annan sida av rinken när Oskarshamns forwards stormade fram! Mot Malmö hemma fick han inte heller alltid rätt understöd. 

Det som imponerar mest med Lasses målvaktsspel är att det ser så enkelt ut när han räddar. Hemligheten är mycket hans eminenta förmåga att läsa spelet och ständigt hinna i position innan skotten avlossas. Han gör dessutom allt detta utan yviga rörelser. För att använda hockeytermer så är han oerhört "tät" vid sina förflyttningar. Vill även passa på att citera Johan Thornberg som beskrev samma sak med orden "han får med sig överkroppen vid förflyttningarna". Tacka fan för det, säger jag! Hur skulle det se ut annars? Dessutom är Lasse en mycket bra en-mot-en målvakt och räddar oss då och då när motståndare kommer helt fria.

Stefan Warg

Oerhört imponerande utveckling hos den gossen! Ja, ni vet hur det lät när han lämnade Örebro. Stefan Warg ansågs som en förstärkning - för motståndarlagen! Detta grundat på att han skulle vara väldigt slarvig och yvig i sitt spel. Det påstods att han pga sitt slarviga spel skulle dra på sig "massor" av utvisningar och på så sätt sänka sitt nya lag! Under de tjugotvå första omgångarna har Warg dragit på sig sexton(16) utvisningsminuter. Så var det med ryktet!. Det påstods även att han skulle vara seg på grillorna. Inte heller det överensstämmer med verkligheten. Tvärtom har han vid flera tillfällen visat prov på riktigt bra fart. Då och då har han lämnat defensiven och på ett mycket förtjänstfull sätt stormat fram över isen med pucken under kontroll. Det är helt enkelt lysande, mer sånt!

Man kan sammanfatta det hela med att Stefan Warg vunnit många Västeråsares stora uppskattning. Det är något som man hör varje gång på läktaren under våra hemmamatcher. Alla fler uttrycker sin glädje över Wargs resoluta och vägvinnande spel i det defensiva arbetet. Stefan Warg har på kort tid vuxit ut och närmast övertagit manteln av Andreas Lindh som härförare i de bakre regionerna. Det är stort! Att dessutom Fagervall även låter honom delta i powerplay är riktigt roligt. Det enda som man kan önska av Warg är att han tränar lite extra på att träffa målet! 

Matt Fornataro

Han bara kom in i laget och började spela på stor is som det mest naturliga i världen. Ja, rent av som om han alltid lirat på dessa stora vidder. Han visade snabbt att det under den svarta hjälmen fanns en spelintelligens av stora mått. Trots sina ringa mått är han en spelare som inte bangar att spela fysiskt. Ofta jagar han ifatt sina motståndare i defensiven och delar ut ordentliga tacklingar. En man med stort hjärta, tycks det. En spelare som inte vill förlora någonstans på isen. Han har samlat ihop 18 poäng på lika många matcher. Med det ligger han på sextonde plats i poängligan. Faktum är att han snittar fler poäng än Brady Leisenring.

Matt är dessutom en god tekare. Något som vi saknade väldigt mycket förra säsongen. Att ha en center som ger laget möjlighet att börja spela med puck vid nedsläpp är otroligt värdefullt. Man kan säga att Matt besitter många fina kvaliteter. Allt från att vara en duktig skridskoåkare, framspelare, avslutare till en hårt arbetande grovjobbare. Han är helt enkelt allt-i-ett. Vad kan man mer begära?

Seger

?

Västerås - BIK Karlskoga 5-1
Tack för matchen BIK Karlskoga. Ni var lite bättre i spelet under de första två perioderna men vi var ofina nog att skapa vassare målchanser och belönades därför med fler mål. Nu gjorde vi inte alltid mål på de vassaste chanserna men det är så det sett ut många gånger denna säsong. Vi bränner frilägen men får in puckar från snäva vinklar. Det duger gott det med.

Spelmässigt måste jag erkänna att Bofors var aningen bättre. De hade ett bättre flyt i passningsspelet och var duktiga på att ta sig snabbt ur egen zon. Som tur är kanske vi är seriens bästa lag när det gäller att hjälpa egen målvakt. Bofors fick iväg många skott men det var bara ett fåtal avslut som var riktigt besvärliga för Lars Johansson. Övriga avslut kom från dåliga vinklar eller långt håll. Plockpotatis för Lasse helt enkelt.

I den tredje perioden fick vi ett snabbt mål fram till 4-1 och därefter hade vi faktiskt stenkoll på matchen. Mycket bra arbete av hela laget ända fram till slutsignalen. Ingen fuskade med det defensiva arbetet trots en betryggande ledning. Mycket bra.

Extra roligt att se Fornataro, Leisenring och Zetterberg idag. Pigga och rappa skapade de en hel del framåt och Fornataros mål fram till 3-1 i andra perioden var en delikatess. Synd bara att Zettergren har så förtvivlat svårt att få till sina egna avslut. Idag var det dock nära när han helt fri med målvakten skickade puckuslingen klockrent i ribban. Tror nog att alla i hemmapubliken led lite extra med "Z" just då. 

Patrik Berglund började segt och oinspirerat(!) och hade inte många rätt under den första perioden men spelade upp sig allt mer. Patriks mål, i pp, fram till 2-1 var ett typiskt "Bulanmål". Så gjorde han ofta innan han lämnade oss för NHL.  Trampar iväg med pucken, rundar alla försvarande spelare i boxen, och skickar gummit i bortre krysset. Får han gärna göra fler gånger.  Självklart ville inte Mikael Backlund vara sämre utan visade klass genom sitt mål till 4-1. En kopia av målet han gjorde mot Oskarshamn fast från andra hållet, typ.

En annan har beklagat sig en hel del över Kenneth "Bacon" Bergqvists spel de senaste matcherna. Idag såg det aningen bättre ut. Han hängde in 1-0 tidigt i första perioden efter att ha stulit pucken av Boforsspelare vid blålinjen till anfallszonen. Onekligen ett kliniskt avslut. Snyggt. Tyvärr var samma "Bacon" indirekt ansvarig för Bofors kvittering till 1-1 då han var lite för mjuk i det defensiva arbetet. 

- Sammantaget en stabil insats av Gulsvart där hårt arbete belönades. 

När man nu sett alla lagen i ABB Arena denna säsong måste jag nog framhålla Bofors som det lag som spelat bäst. De har ett mycket bra grundspel och ofta ett snabbt och vägvinnande passningsspel som gör att de tar sig fram till avslut väldigt effektivt. De ser väldigt trygga ut i sitt spel och man får intrycket av att alla spelare vet vad de ska göra i varje moment. Däremot var deras pp lite fantasilöst och utan spets. 

- Tack för tre nya härliga poäng och nu ser vi fram mot att Djurgården snor tre poäng av Leksand....

På Hovet

En underbar arena de har i storstaden. En riktigt klassisk ishockeyarena. Drar mig till minnes ett besök där under slutet av 70-talet. Tre Kronor träningsspelade mot dåvarande Sovjet. Det var ishockey det mina vänner. Den "stor röda maskinen" var imponerande att se redan då. Jävlars vad vi blev överkörda trots att ryssarna i den matchen spelade på halvfart. 

I dagens match fanns inga ryssar på isen. Däremot var matchen emellanåt ryssligt spännande! Ett mycket starkt Djurgården kom ut och ägde isen de första tio minuterna. Snurrade galet mycket i vår zon men som vanligt hade vi förmågan att hålla undan och täcka bort så att de skott som gick igenom blev lätta att rädda för Lars Johansson.

Sedan passade Patrik "Bulan" Berglund på att sno pucken i mittzon, trampa runt sin back, och peta in trissan till ledning 1-0. Vem har sagt att ishockey är rättvist?

Djurgården fortsatte att sätta press och med hjälp av några utvisningar blev trycket stundtals monumentalt. Men inte fick DIF in någon puck för det! Perioden vinns av våra Gulsvarta men Djurgården är det spelförande laget. Allt är med andra ord som vanligt på Hovet. 

I andra perioden får DIF retroaktiv utdelning på sina tidigare chanser och vänder matchen till 2-1. Inte mycket att säga om. Det var de väl värda i det skedet av matchen. Visst kan man klanka lite på Stefan Warg som var lite stelbent i hemjobbet och inte observerade att Patrik Hörnkvist kom farande bakom ryggen. Stefan blir av med pucken som läggs in framför mål där den studsar lite konstigt innan den träffar nämnde Hörnkvist på högerbenet och in i mål. Detta i eget powerplay! Men sådant händer, tyvärr...

Skönt då att måltjuven Leisenring kunde ge oss hoppet tillbaka i tredje perioden genom en grandios styrning till 2-2. Extra kul att Jonte Berg och Kimby fick vara inblandade i förarbetet. Speciellt Kimby som varit iskall sedan omgång tre - typ!

Resten av tredje perioden blev mycket kamp, kämpa, jobba jobba jobba och inte så mycket riktiga chanser för något lag. Bäst möjlighet fick faktiskt vi till ett avgörande genom en utvisning för hög klubba(2+2) på spelare i DIF. Patrik "Bulan" Berglund fick en klubba i snoken och lyckades väldigt rutinerat klämma fram en liten droppe blod ur ena näsborren.

Återigen håller vi pucken bra i powerplay men stundtals såg det mest ut som fördröjande av spelet och inväntande av slutsignalen. Man var nog lite oroliga att åka på en spelvändning liknande den som gav DIF 2-1.

Matchen går till sudden och där bjuder DIF oss möjligheten att avgöra på ett osannolikt vackert sätt. Mikael "Mickis" Backlund jobbar hårt längs sargen, vinner puck, skickar trissan till "Slangen" i backposition. Slangen  markerar skott och DIF sjunker ned mot egen målvakt. Men istället för att skjuta släpper "Slangen" iväg en hård pass rakt på bladet till "Bulan" vid bortre stolpen som får öppet mål! 

Man kan summera denna match som många andra denna säsong. Vi har inte mycket puck, vi är mycket i egen zon, vi har inga långa anfall, vi skjuter inte mycket, men när slutsignalen ljuder står vi där som segrare! Är detta Fagervall-hockey? I så fall är det kanon...

Kul och imponerande att DIF drar 6500 åskådare till Hovet en måndagskväll. Trots prekärt läge i tabellen. Det är S T O R T! Vad säger AIK:are om det - typ?

Sammantaget en trevlig match mellan två bra lag. Djurgården kommer säkert börja vinna matcher och det är alldeles utmärkt om de börjar redan i nästa omgång då de möter Bofors..

Nollan

Lars "Zero" Johansson

Mora - Västerås 0-2

- Finns inte mycket mer att säga just nu!

Från VLT: (länk)
"VIK Hockeys nye back Brendan Mikkelson var fyrstjärning i första perioden. Han är inte en av de tunnaste spelarna man sett direkt... Riktig biff som spelade rejält och hade tre kliniska uppspel"

MÅL! 0-1 Patrik Berglund, (Mikael Backlund, Mikael Frycklund).

- Ursäkta språket: men jävlar vilket mål! Mikael Frycklund tar in pucken i mittzon, dumpar ned på Mikael Backlund som är efter från början men åker ifatt och förbi sin back. På förstatouchen tunnlar han sedan samma back genom att hålla klubban med ena handen (backhand) - och spelar sedan Patrik Berglund helt fri. "Bulan" stöter bara in pucken i öppen kasse.

Tro, tro, tro, tror ja, troja...

Fast tvärtom - typ!

Jaha, till verket! Våra Stolta (kan man skriva så utan att förknippas med AIK och därmed anklagas för varumärkesintrång?) Gulsvarta iskrigare beger sig mot nya utmaningar. Denna gång är det Troja som står för motståndet. Detta Troja som vi ofta har det lite marigt med. De är inte lättspelade. De är rent av svårspelade. I mångt och mycket ett småländskt Almtuna, på någé vis. Oftast när det drar sig ihop till match mot Troja förväntas det att vi ska vinna då vi till mans anser att vi är "ett bättre lag". Detta bottnar i att vi allt som oftast legat högre upp i tabellen  och i kraft av detta ansetts som favoriter. Men vi behöver bara gå tillbaka till förra säsongen för att få bevis för hur denna hypotes brutalt kan slås i spillror. Då var Troja ofina nog att slå oss på vår egen hemmaplan när vi som mest behövde vinna själva för att nå en direktplats till kvalserien. 

Med andra ord är allt som vanligt inför nedsläpp idag. Vi supportrar förväntar oss seger "bara därför att" men rent statistiskt och historiskt finns det inga som helst belägg för att vi ska vinna "bara för att" - typ!

Istället ser jag fram mot en match, öh, jag formulerar om mig, ett ögonblick, så: 

-Istället räknar jag med en match där vi i vanlig ordning för slita arslet av oss i sextio minuter för att överhuvudtaget inkassera någon poäng. 

Troja visade när de var här, denna säsong, att de har ett homogent lag som kan ishockeyns ABC. De har även, liksom vi, en mycket stabil målvakt. Det som skiljer lagen är att de saknar samma spetskompetens som oss men å andra sidan har de istället fyra kompletta och jämnstarka formationer som kan gnugga på i tre perioder.

Det är upplagt för en jämn oviss match där vi, som vanligt, får förlita oss på att Lars Johansson ger oss chansen att vinna..

- Spännande att se hur det kommer fungera med våra inlånade backar. Tim Heed från Växjö och Oscar Bäcklin från KRIF. Den förstnämnde erkänt duktig offensivt den andra brutalt(!) stark defensivt.

Till sist hoppas jag att Patrik "Bulan" Berglund kommer ut riktigt stort i denna match, tar tag i sitt spel, visar hela sitt register, och banar vägen mot tre poäng.

Så är säger Trojas sportchef inför match:

"Gästerna har gått starkt sen lagets förstärktes med Berglund, Backlund från NHL och tillsammans  med Zetterberg, Leisenring och Fornataro m fl så har de en grym offensiv" (Läs mer här)

Jämn match som slutar 3-3. Vi vinner på straffar...

Så här går det i dagens omgångar:
Almtuna IS - BIK Karlskoga X (BIK vinner på straffar)
Asplöven HC - Örebro HK 2
Troja Ljungby -  Västerås X (Vi vinner på straffar)
Tingsryd -  Leksands IF  2

Så här gick det:
Almtuna IS - BIK Karlskoga 1
Asplöven HC - Örebro HK 2
Troja Ljungby -  Västerås  2
Tingsryd -  Leksands IF  x (TAIF vinner i sudden)