 |
| Paraply-tifo! |
På onsdag kväll smäller det till i ABB Arena. Då kommer brunkargänget BIK Karlskoga på besök. Laget som ingen tror på, eller vill tro på, men som ständigt överraskar både sig själva och oss andra. Inte för inte som de kallas för Bobcats! Precis som katten har de nio liv. De tappar tongivande spelare till varje säsong, tvingas värva kreti och pleti från ishockeyns återbruk, och vips har de fått ihop ett slagkraftigt lag igen. Magiskt, ta mig fan! Själv har jag alltid hänvisat denna märkliga framgångssaga till bruksanda, otillgänglighet och dåligt kranvatten.
Själva står vi för mer stil, finess och elegans. Inte att jämföra med BIK:arnas mer stofila framtoning. De påminner i mångt och mycket om den berömda elefanten i porslinsbutiken.
Där BIK värvar från norska andraligan importerar vi lite grannlåt från andra sidan Atlanten. Lite som att välja masonit när det finns ebenholts, typ.
Nåja. Nu är det som det är. De kan i alla fall spela ishockey.
Morgondagens match kan bli en drabbning att minnas. Något att berätta för barn, barnbarn, och barnbarnsbarn. Något som etsar fast sig i minnets vindlande vrår och kan plockas fram plågsamt långsamma sommardagar då törsten efter icingpuckar, sargstudsar och slagskott är som störst.
I BIK Karlskoga finns Patrik och Patrik. De är nämligen tvillingar. Eller så heter de Pontus Pilatus. Oavsett vilket så är en av dem, troligen Patrik, väldigt het på gröten. Han gör mål på det mesta. Honom får vi se upp med. Eller var det Patrik? Får vi bara honom ur spel är hälften vunnet. Det taktiska draget blir därmed att sätta in Andreas Lindh mot Patrikarna. Andreas enda uppgift blir att trycka till och platta till några gånger. Det ordnar nog biffen. Det får kosta några minuter i utvisningsbåset.
Senast vi mötte BIK Karlskoga, i Karlskoga, gjorde de mål genom att köra på vår målvakt. Två gånger om, till och med. Det får inte hände igen. Där tycker jag våra backar ska anamma det backspel som Mats Lusth en gång visade upp i vår gulsvarta tröja. Hans klubba befann sig oftast runt halsen på den motståndare som vågade sin in framför mål. Där eller mellan benen. Några nätta slag mot kulorna fick även den mest energiske forward att tappa Lusth-en. Inte för inte han kallades för "Överstegrisen". Men så har gott bra för den pojken här i världen. Som bekant leder han Skånes bästa ishockeylag....
BIK Karlskoga har en bra målvakt. Så även vi. Det är därmed upplagt för en sk målvaktsmatch. Matchen i matchen. Den ska Jonas Fransson vinna. Gör han det så vinner vi matchen tämligen enkelt. Jonas är ruskigt stabil och den obligatoriska plattmatchen avklarad(Almtuna borta 0-6). Tror stenhårt på Fransson.
Det finns egentligen inte så mycket som talar för att BIK Karlskoga ska kunna ta poäng av oss. Vi är helt enkelt ett lag i bra form som har en fenomenal förmåga att vinna matcher, på olika sätt. Vi har stadigt blivit lite bättre på allting. Och det är just summan av kardemumman som ger framgång. Våra importer är bra men de briljerar inte. De jobbar hårt, som alla andra. Genom det hårda jobbet kommer sedan belöningen i form av målchanser och mål. Man kan säga att de jobbar hårt för att få möjligheten att briljera korta stunder. Stunder då vi ofta vänder matcher eller avgör till vår fördel. Men allt bottnar i det hårda slitet.
Egentligen behöver jag inte skrodera mer. Det räcker bra nu.
Vi vinner.
Vi vinner knappt.
Men vi vinner tillräckligt.
Det räcker bra för mig.
Matchen, den slutar 4-2 till oss. Sista målet i öppen kasse av, Tony Romano!
