Importer....

Till morgondagens match borta mot Mora vill jag se en hundraprocentig insats av alla våra Importer. Har de inte varit lite "slaka" de senaste matcherna? Inte dåliga, men inte heller bra, om man säger.

#9 Jason Walters

Fungerade utmärkt tillsammans med  Lubomir Vaic och Jaroslav Jabrocky. Låt de försöka igen!

#10 Damien Fleury 

Har varit borta länge efter sin olyckliga knäskada som han ådrog sig i bortamatchen mot Bofors. Det enda rätta som jag ser det är att sätta in honom där han var som bäst. Tillsammans med Evan McGrath och Fredrik Johansson.
 

#39 Evan McGrath 

Saknar tydligt Damien i sitt spel. Letar ständigt passningar till en avslutare - som inte finns!

#37 Lubomir Vaic

Försvinner ur spelet när han spelar med Evan McGrath och Fredrik Johansson. Får knappt låna pucken längre. Ett otroligt resursslöseri då han är laget överlägset bästa passningsspelare!

#65 Jaroslav Jabrocky

Jobbar föredömligt i alla sina byten. Åker, tacklar och sliter. Tyvärr finns det andra spelare som klarar av det minst lika bra. Vi måste utnyttja Jaroslav bättre. Det gör vi genom att sätta ihop honom med Lubomir Vaic och Jason Walters igen!

Det är dags nu att kliva fram och bevisa att ni är de spetsspelare som ni är tänkt att vara....

Leksand - Västerås 1- 2

Lek-sands IF och Återtåget!

Se där ja! Så det blev...

Nu är vi med i racet i minst två dagar till. Sedan tar det slut. På riktigt. För inget kan stoppa Mora just nu. Laget med all seriens matjord i sina byxor. Mora bara vinner och vinner. De blundar, gasar, och kör så det ryker. Harald bara står iklädd träskor och ullkofta och småmyser i båset. Målen trillar in i en behaglig ström från både höger och vänster. Vad ska stoppa Mora? Tja, inte vet jag.

- Det är bara att gratulera Mora till kvalserieplatsen. Vad de nu ska i kvalserien att göra?

Lyssnade på webbradion ikväll. Där satt en viss Peter Åslin som bisittare. Han tyckte Västerås vann klart och rättvist. Västerås var starkare och hade ett bättre grundspel. Västerås hade även ett kreativt powerplay. Det ni - Leksingar. Sug på den ni!

- Men Leksandsfansen kan trösta sig med att de har Salo. Det är det inte många som har.

För oss återstår bara att åka upp till hemska Mattson Knuts Johans Arena, eller vad den heter, och försöka undvika en förödmjukande förlust. Arenan där spelare instinktivt duckar när de åker genom mittzonen för att inte krocka med Jumbotronen. Får man ha så lågt i tak?

- Men det var i alla fall skönt att spela bort Leksand från kvalserien. Alltid något!

Roligt att Peter Öberg kommit igång så bra på slutet. Synd bara att våra importer presterar som minst när det gäller som mest. Men det finns säkert förklaringar till det. Allt kan förklaras. Men just nu begriper jag inte själv. Kanske de drabbats av kollektiv hemlängtan? Kanske de blivit så nedstämda av att besöka Gränbyhallen att de fått men för livet? Vad vet jag? Inte mycket. Hur ska de då må efter att varit i Mora? Det kan bli en kulturell chock för våra stackars Slovaker. Kan det vara så att de redan nu befinner sig i någon form av chocktillstånd efter sitt första besök i Dalarna? Vem vet. Inte jag. Kanske de i ett omtöcknat tillstånd redan inköpt kurbitsmålade träskor...

Nåväl. Denna blogg räknar kallt med att säsongen stänger på fredag. Det blir Harald som slår igen dörren rakt i snoken på oss Gurkor. Iklädd sin ullkofta...

- Men vad gör det. Framtiden är vår. Och på våren börjar som bekant alla Gurkor gro...

Leksand - Västerås

 Kan behövas i kvällens match.....

Ny match mot knäckebrödsgänget. Hur ska det gå? Hur ska det bli? Det börjar dra ihop sig till "sista matchen med gänget" för många spelare i truppen. Hur kommer inställningen vara i de kommande matcherna. Blir det till att strida för ära och klubbfärgerna eller handlar det mer om att göra en "snygg avslutning" utan att offra allt? Är spelarna fortfarande tillräckligt motiverade för att "åka genom sargen" för laget? Jag är skeptiskt! Det finns tre orsaker till denna min skepsis:

1.Vi hade Almtuna i säcken - men glömde knyta till!
2.Vi hade Mora i säcken - men kunde inte knyta till!
3.Vi hade Leksand i säcken - men hade inte kraft att knyta till!
Belöning: 3 Poäng


Jämför detta med Moras resultat:
1. De spelade ut Leksand hemma och vann enkelt!
2. De var stundtals utspelade av oss men vände och vann i slutet av matchen!
3. De kämpade ned Almtuna och avgjorde med två minuter kvar!
Belöning: 9 poäng

Vi har med andra ord gjort tre bra insatser mot tre svårspelade lag men inte haft förmågan att spela hem matcherna. Det är ingen rolig mental ballast att ta med sig till Tegera Arena på onsdag. Där möter vi ett Leksand som numera är fyllda av tillförsikt och ser an matchen med stort välbehag. De kände att de var starkare än oss sist. De kände att de hade ganska bra kontroll på matchen. De har säkert värsta segervittringen redan nu.

Vi kommer få ta oss an ett lag som med största sannolikhet kommer skölja över oss med allt de har redan från start. Det kommer bli en anstormning utan dess like. Våra backar kommer ställas på hårdast tänkbara prov. Vårt målvaktsspel måste upp på en nivå som vi ännu inte sett  i denna förkvalsserie. Kort sagt måste Gulsvart göra en heroisk insats. Och det redan från första nedsläpp. I senaste bortamötet drog Leksand ifrån till 4 - 0 innan våra spelare vaknade till. Ett liknande scenario kan bli frukten om inte Waltin lyckas få fart på sina mannar direkt vid matchstart.

Jag fruktar, säker helt ogrundat, att vårt Gulsvart kommer vika ned sig ganska snabbt om vi släpper in ett eller två snabb mål. Då finns risken att den positiva bild av lagbygget som växte fram under slutdelen av grundserien grumlas och istället ersätts med misströstan över ännu en "misslyckad" säsong. För föreningens, supportrarnas, och sponsorernas skull hoppas jag Gulsvart har både kraften och förmågan att avsluta denna säsong på ett hedervärt sätt. Att de ger oss alla något positivt att ta med oss under de långa månader som snart väntar inför nästa säsong.

Så, kära Gulsvart, gå nu in och kör järnet. Ge allt. Ni må vinna eller förlora. Det kvittar lika. Det viktiga är att vi får bära med oss en känsla av att vi kanske, kanske, har något att bygga vidare på till nästa säsong...

Mer än så begär jag inte nu!

Leksand - igen!

Så är det åter dags för drabbning. Denna gång står än en gång dalarnas stolthet(!) Leksand för motståndet. Ett lag, som i likhet med vårt eget, haft en synnerligen svajig säsong. Trots att Leksand gjort en svag säsong var de länge och väl med i racet om en direktplats till kvalserien. Det tycker jag var strongt gjort med tanke på lagets förutsättningar.

Men en sak står klar. Leksand har inte alls samma skimmer och glans som i fornstora(!) dagar. Ut har de inköpta spetspelarna åkt och in har istället en väldig massa juniorer kommit. Svunnen är nu den tid då Pelle Prestbergare gjorde livet surt för oss andra i Allsvenskan. Kort sagt så är Leksand inte alls en lika svårt nöt att knäcka som tidigare säsonger. Jag vill gå så långt att jag påstår, utan minsta blyghet, att vi har ett bättre lag än Leksand denna säsong. Och det ska vi bevisa i kvällens match...

Senast mot Mora spelade vi stundtals ett lysande anfallsspel och radade upp chanser. Tyvärr var inte skärpan i avsluten lika lysande. I kvällens match kommer vi troligen få svårare att komma till klara avslut då Leksand är aningen bättre i sitt defensiva spel än Mora. Å andra sidan slipper vi Moras starka offensiv. Här är Leksand betydligt blekare.

Jag tycker förutsättningarna inför kvällens match talar till vår fördel. Vi har en lite bättre målvakt, bättre spets i anfallsspelet och en bättre defensiv. Nu gäller det bara att utnyttja detta pund och göra saker och ting rätt på isen. Det är trots allt där allt avgörs...

När det gäller Moras fortsatta framfart bryr jag mig föga. Vi ska försöka vinna våra resterande matcher. Gör vi det så går vi till kvalserien. Svårare än så är det inte..

Almtuna - Västerås 3-4 (str)

Ja herre Du min Skapare som det svängde på slutet i denna match! Med en massa tur, flyt, medvind och matjord i fickorna lyckades våra Gulsvarta spelare krångla sig ur denna match med hedern i behåll. För sanningen är att vi höll på att tappa smöret, pengarna, och alla poängen i denna match mot AIS - igen. Det har som bekant blivit lite av ett signum att vi bara SKA förlora i Gränbyhallen. Lite av en tradition. Men denna gång vände vi steken i sista ögonblicket. Och tänk vad "rasande" Bobo blev! Inte för att jag begriper varför men det kanske ingår i tränarrollen  - att bli vansinnig. Den gode Bobo brukar som bekant bli det när han möter oss. Sist var det "Tuffe Viktor" som fick det att brinna - nu var det tydligen något regelbrott strax innan Vaic hängde in kvitteringen till 3 - 3.

Men, jag säger bara men. Varför slutade Gulsvart spela efter en perfekt genomförd förstaperiod? Allt såg så fantastiskt bra ut första tjugo. De Gulsvarta dominerade från minut sex och fram till minut tjugo. Man åkte skridskor, stängde Almtunas uppspel i mittzonen, vände spelet snabbt och skapade chans på chans. Det var stundtals bara ett lag på isen.

Andra perioden blev märklig. Redan från start kändes Gulsvart väldigt avvaktande. Istället för att  fortsätta hålla i spelet valde man att bara lägga ned pucken i Almtunas zon och backade hem. Genom att ge bort initiativet  fick Almtuna mer tid med pucken i vår zon. Länge såg det ut att gå vägen i alla fall men till slut fick Almtuna en spelvändning fyra mot två och lyckades snyggt hänga in reducering till 1 - 2. 

Och det var i stort sett den enda som hände i en förvånansvärt avslagen period. Hallå! Det är ju playoff - satt jag och vrålade framför skärmen!

Tredje perioden fortsatte på den inslagna vägen. Ett passivt Västerås gav AIS mer och mer tid i egen zon. Länge såg det ut som om det ändå skulle gå vägen då Almtuna hade fasligt svårt att få till vettiga avslut. Men, men,  säg den som får vara lycklig länge som supporter! Vid en sargduell gick backarna(!) bort sig en aning och plötslig kom ett skott som Gustafsson inte kunde hålla.  Retur snett ut till en i det närmaste ren Almtunaspelare och 2 - 2 var ett faktum. Där var det för många som agerade "pucktittare" och glömde räkna in de röda motståndarna.

Nu trodde man att Gulsvart skulle ta tag i matchen igen. Kliva upp, ta fart, ånga på, återta kommandot, men icke. Laget fortsatte spela ganska avvaktande. Precis som om man ville rädda den poäng som man ännu hade. Och som lök på laxen kastade en Almtunaback iväg ett "lyckatillskott" som dalade in bakom en skymd Gustafsson fram till  3 - 2!

Konstigt nog slängde jag inte skärmen i golvet! Jag bara suckade, pustade, och glodde! Det är inte sant, tänkte jag! Nu igen. Förbannade elände. Så fundamentalt tungt. Så tröstlöst och bottenlöst tragiskt. Så orättvist. Så.....

När jag sedan såg att Waltin plockade målvakten räknade jag iskallt med ännu ett mål i arslet. Speciellt mot detta förhatliga Almtuna. Men så hände det! Det som bara händer i den allra bästa av världar. Plötsligt log fru Fortuna sitt allra soligaste leende nu i form av vår Slovak Lubomir Vaic. Som genom att under befann han sig på exakt rätt ställe framför mål och kunde peta in retur fram till 3 - 3!

Men Herre Gud min Skapare! Vad är det som händer, var min spontana och häpna kommentar! Snacka om känslostormar. Från den djupaste uppgivenhet till närmast euforisk glädje inom loppet av tre minuter. Så ska livet levas - banne mig.

Att Gulsvart sedan vann på straffar, mot just Almtuna, smakade så underbart gott. Tack Lubomir Vaic!

Matchens hedersomnämnande denna gång delar jag ut till:

  

Thomas Mitell 

- För hans geniala passning fram till Dennis Rasmussens 1 - 0 samt hans uppoffrande hemjobb när Gulsvart spelade sex mot fem i slutet av matchen. Han förhindrade därmed ett avgörande mål i vår tomma kasse..

Johan Gustafsson
- För att han spikade igen målet under straffläggningen!

Summering:
- Så otroligt skönt att vi äntligen kunde vinna borta mot Almtuna. Låt vara med stort besvär, en del tur, och på straffar. Men skit samma hur det gick till. Vi vann och det var riktigt riktigt bra gjort.

För övrigt:
- Noterar jag att detta var den sjunde(7) matchen i rad som vi inte förlorar under full tid!

Till sist:

Abrahamsson är nöjd med sin egen insats, men han kan inte smälta ”Veppas” läge.
– Vi startade matchen bra men sedan tog Västerås över innan vi kom tillbaka igen. Jag tycker att vi var det bästa laget och var värda att vinna. Vi (”Abris” kedja) kom igång bra offensivt i den sista perioden, säger han. [källa]

Avd: Surt sa Räven...

Bobos tokspel #2
– Det var en solklar utvisning, vi borde vunnit, säger Almtunas tränare Bobo Simensen efter strafförlusten i förkvalserien.[Källa]
Avd: Man ser det man vill se..

Vad hände?
– Jag vet faktiskt inte vad som hände. Han kastade sig och min klubba satt fast någonstans när jag skulle ta pucken, säger Vestberg när han på sitt lugna sätt förklarar hur han uppfattade situationen som rörde upp så många känslor.[källa] 
Avd: Domaren dömer - typ!

Oskarshamn - Västerås 2-1(sudden)

Till Lasse:

Förbaskade Lars Ivarsson! Kunde du inte tagit lite hänsyn till dina rötter för en gångs skull? Tänk så många timmar du tillbringat i Rocklundahallen. Tänk så du slet senast för att få supportrarnas kärlek  under din tid som tränare för Gulsvart. Nu hade du chansen att äntligen vinna allas vår gunst men icke! Istället valde du att trissa dina trupper till att stjäla poäng av ditt gamla lag. Varför då, om man får fråga? Vad var nyttan med denna handling? Är du rentav  en liten "smygleksing"? Det trodde jag inte..

Det var minst sagt försmädligt att vi inte kunde vingklippa Leksand ännu lite till inför det stundande playoffspelet. Leksand som för tillfälligt är helt under isen. Ett lag på dekis. Ja rent av på - Lekis! Det är mest ingen ordning alls på Leksand nu för tiden. De har inget bra försvar, ingen fungerande offensiv, och en målvakt som spelar bra - ibland. Lägg till en organisation som sviktar, en ekonomi som fallerat, och en ny sportchef som ännu inte gjort något väsen av sig.

Nej, Leksand kommer inte bli något hot i playoff. De har gjort sitt. För den här säsongen. Ja, kanske för det här decenniet! De får bygga en ny perrong, en ny station, hyra in ett nytt tågsätt för att förbereda Återtåget 2020. Så tror jag...

Värre då med Almtuna. Laget som spelar, inte för att vinna, utan för att få lägga straffar. En mycket märklig inställning! Tror de spelat 0 - 0 i alla sina hemmatcher denna säsong. Dessutom odlar de fram Sveriges genom tiderna största målvakter. Ingen under två(2) meter - typ. Vad har de i vattnet i Uppsala?

Harlads mannar i Mora kan bli oroväckande svåra att betvinga. Mora är laget för dagen i Dalarna. Frågan är inte om utan när Ejendal ger upp Leksand och istället flyttar över sina intressen till Moringarna. Med lite flyt kan Mora ta flera poäng i playoff...

Jag sticker redan nu ut hakan och spikar tabellen i detta förkval:

1. Västerås
2. Mora
3. Leksand
4. Almtuna

Så enkelt är det. Trots att Lars Ivarsson ställde till det för oss i senaste matchen...

Västerås - Sundsvall

Är det slut på detta - för denna säsong - eller hinner laget med ännu ett platt fall?

På fredag är det upp till bevis igen. Då kommer krångellaget Sundsvall från Medelpad farande igen. Laget som ingen ville veta av inför denna säsong. Laget som var ner i källaren och vände. Laget som överlever  på andra lags välvilja att låna ut spelare. Det har det inte lätt inte. Per Djoos gör utifrån dessa förutsättningar ett styvt arbete. All gurkor känner till historiken. Vi har genom åren varvat våra insatser mot Sundsvall på ett mycket anmärkningsvärt sätt. Genomklappningar, utskåpningar, plattmatcher, ja det mesta har hänt. Vi har tappat solklara ledningar till förlust, vi har fullkomligt krossat dem både hemma och borta, men även själva rasat ihop som korthus och tappat alla poäng

De flesta av oss minns säkert en hemmamatch för ett antal år sedan. Vi hade stensäkra 4 - 2 med oss in i sista perioden. Det mesta talade för att vi skulle rycka och dra ifrån i sista och bara defilera mot tre poäng. Men vad händer? I Sundsvalls tre första anfall tar man backavslut från blå. Deras backar lyfter in några lyror mot vårt mål och två av dessa ramlar in! Sanslöst! Jens Holmström hade ingen rolig dag på jobbet den gången. Sedan följde en ytterst oviss tid fram till slutsignalen där vi kämpade för att få in en segerpuck utan att lyckas. Lyckligtvis vann vi till slut i sudden. Men se där ett typexempel på hur en match mot Sundsvall kan utvecklas.

Kuriosa. Det var med Arla och Olausson i laget. Men den gången hjälpte det inte mycket:)

Nu tror jag dock bensäkert på seger i morgondagens match. Trots allt har vi tagit poäng mot Oskarshamn, med stundtals hyggligt(!) spel, och nu senast betvingat svåra Bofors på bortaplan. Det vore då som självaste den om vi inte kunde rida lite på denna framgång. Jag tror helt enkelt att våra nytillskott kommer visa vägen och därmed dra med resten av laget. De har ingen aning om historiken utan går bara in och kör. Det är nog lika bra att ingen berättar sanningen om Sundsvall för dem:)

Slovakerna gör minst fem poäng. Det står jag för!

Till sist:
"- Formen är ändå ganska bra. Vi gör mycket bra saker och även om vi kunde gjort fler mål än ett sist så är vi där och skapar chanserna."
Per Djoos efter lagets åttonde raka förlust!
Avd: Det gäller att hitta det positiva!

The Twilight Zone

skymningszonen...

Nu börjar det bli hög tid, väldigt hög tid, att vårt kära Gulsvart vaknar till, ruskar av sig all ruelse, kastar all ballast överbord, drar upp damaskerna till ljumskarna, spänner blicken i pucken och bara köööööör! Tid finns inte längre till att utforska, prova, testa, analysera, reflektera eller fundera. Bara in och köööör! Kötta! 

-Men, kanske vän av ordning säger, är det inte det de har har gjort hela jävla säsongen? Spelat helt utan tanke, bara köttat!

Hm, det ligger nog något i det! Så kanske det är? Sanningen är inte alldeles lätt att ta till sig i tider av väderspänning och melankoli. När dysterheten och modlösheten skuggar tankarna gömmer sig klarsyntheten och objektiviteten i ett litet hörn. Desperat försöker man istället, på lekmannavis, finna en utväg, en lösning, en metod, som släpper in en gnutta av hopp, en strimma av sol, i det annars kompakta mörkret. För så är det. Gulsvart befinner sig någon slags ingenmansland, en skymningszon, där ingenting fungerar. 

Laget stretar och drar, kämpar och sliter, svettas och   brottas, men det suger fast runt rören som om de åkte i blålera. Alla målvakter växer upp ur isen och blir till gigantiska monster, linjerna i isen förvandlas till höga trösklar, motståndarbackar ger intryck av att ha minst två klubbor och åtta armar. Tränarnas enkla direktiv förvandlas från korta och koncisa förhållningsorder till avancerade och ogripbara kvantteorier. Istället för att agera intuitivt på isen grubblar de sig vindögda över vad de ska göra när de väl får pucken på bladet. I ren desperation skickar de iväg pucken, som om den vore glödgad, och hoppas att nästa man i laget kan lösa problematiken.

Det är därför jag nu, med ett visst mått av desperation, uppmanar spelarna att släppa på handbromsen, lämna handväskan i omklädningsrummet, glömma allt som sagts, skita i alla bågar och passningsfickor, och istället bara gå ut på isen och - kötta!

I all min naivitet tror jag faktiskt på denna idé. Alla spelare i laget, efter år av träning, vet förbannat väl var de ska vara på isen, med och utan puck, och det är dags att sluta älta detta nu. Ishockey är ett simpelt spel där det finns två mål. Det ena ska man försvara det andra ska man mangla in pucken i! Varken mer, varken mindre! Låt oss nu göra så. Inget annat. Inget hokus pokus. På mål. Kötta!

Mora - Västerås 7 - 3

..en plump!

Så kom då den första riktiga plumpen i protokollet för vår nya tränarduo Mats och Bert. Pang!, sa det bara och plötsligt rämnade allt. Det försvar som så länge burit upp laget brast som ett gammalt byxarsle. Det blev minst sagt korsdrag runt kulorna - typ! Masar med frenesi ångade runt de gulsvarta som om de vore koner uppställda av vägverket enligt vissa rapportörer. Vår så vanligtvis briljante målvakt briljerade mest med att vara på utflykt på sidan om målet när pucken var på väg in i detsamma - enligt andra vittnen. 

När vi väl själva fick lägen så knöt det sig i prestationstarmen och skotten gick över, under, utanför, i stolpe och ribba - men inte in i mål. Viktor Mårtensson fick äntligen göra mål men fick det genast fråntaget av en nitisk domare. Domaren hävdade "spark" och Viktor höll med. Dock med den skillnaden att han sparkade på motståndarens klubba så att pucken förpassades i mål! Om så var fallet ett korrekt mål. Är det inte dags snart att ta bort denna luddiga regel då man faktisk får göra mål med skridskon bara man inte "gör en medveten" sparkrörelse! Det enklaste vore om det blev tillåtet att brösta, knuffa, nicka, knäa eller sparka in pucken. Så länge man inte använder händerna borde allt vara tillåtet...

Återigen blev man fundersam över Waltin´s sätt att leda laget i motgång. Inte heller denna gång ville han gå in och påverka skeendet på något synbart sätt. Den "timeout" som vi satt och väntade på efter Mora´s tredje mål kom aldrig. Det målvaktsbyte, som kunde skapat ett nytt moment i matchen, uteblev. Vi får helt enkelt förlita oss på att den gode Mats Waltin vet vad han gör. Det är liksom det han har betalt för...

Som ledare, eller supporter, försöker man alltid leta efter något att ta med sig från varje match och så även denna. Något man kan "hänga upp" i omklädningsrummet och peka på under kommande matcher. Till exempel kan man ta med sig den sista perioden(vi spelade jämt), skottstatistiken(vi vann den), moralen i laget(alla kämpade på till the bitter end), osv. 

Just nu, i denna stund, känns det lite svårt att hitta de positiva inslagen i brakförlusten mot Mora. Men å andra sidan, det är inte min uppgift. Det är faktiskt Bert och Mats som ska hitta dessa små korn av hopp - de har faktiskt betalt för det...

På tal om det kommer jag osökt att tänka på dansband när jag skriver om vårt tränarpar. MatsBert´s Orkester - typ. De brukar ju heta så - dansbanden....

Nu är det bara att ta nya tag. Vi är sämre än sämst men inte sämre att vi kan ge upp. Eller hur var det nu det var? Vad var det den kloke gamle torpargubben sa:

- Det är alltid för tidigt att ge upp!

Det tycker jag vi tar fasta på. 

Att hitta ett guldkorn..

En sportchef måste granska noga för att hitta ett fynd...

Det surras lite på stadens gator. Hoppfulla supportrar trängtar och längtar efter en sen julklapp. Kommer sportchefen infria mångas förhoppningar om förstärkning av laget? Tror inte det, tror inte det, tror kanske det. För så är det. Ingen vet. Tror inte ens vårt sportchef vet. Eller tränarna. Eller Guds Fader han som är i himlen. Kan tänka mig att det dräller av agenter i korridorerna runt sportchefer i hela landet. Agenter som med lena uttalanden försöker sälja in sina argument, och spelare, till hugade spekulanter. De sitter troligen på en hel drös med spelare som är i behov av miljöombyte. Här gäller därför att hålla sig framme vid köttgrytorna med sina lockvaror. 

Kan inte vara lätt att som sportchef gallra bland alla varor som dukas upp av penningkåta(!) agenter. Självklart uppfyller varje spelarobjekt alla de kriterier som sportchefen kan tänkas kräva. Spelaren X är givetvis en hyvens kille som kan göra mål, backchecka, spela i boxplay, skjuta som en häst sparkar,  styra powerplay, samt är extremt snabb på grillorna och, som ren bonus, berättar han gärna roliga historier i omklädningsrummet på fem olika språk! Dessutom gör han inga anspråk på eget boende då han gärna sover i omklädningsrummet och där intar en egen specialdiet i form av burkar med krylliskt text. 

Jag är kort sagt lite skeptiskt till dessa "sistaminutenvärvningar" som många klubbar roar sig med. Det ska kort sagt till en jädra röta att hitta en spelare som kan gå in i ett lag under återstående matcher i grundserien och där lyckas med det ingen annan gjort på 38 omgångar! Det vill säga - mål - typ! För det är det som vi behöver. Inget annat. Om, jag säger OM, vår sportchef skulle lyckas hitta en sådan spelare så får man nog sätta bragdstämpel på en sådan bedrift!

För övrigt är det vår tur att vinna mot Mora nu - banne mig!

Västerås - Växjö

Uschiamej! Växjö blir inte lätta att tas med. Men av någon outgrundlig anledning tror jag därför på vinst för vårt kära Gulsvart just idag. Ser man på våra tidigare matcher mot Lakers denna säsong så har vi inte blivit utspelade. Däremot har vi inte orkat sätta riktigt tryck mot deras mål. Vi har fått väldigt korta anfall där Växjös backar ganska enkelt snappat upp pucken och startat läskiga kontringar mot oss.

Minns matchen i ABB Arena i höstas. Matchen han knappt börja innan firma Saviano och Soares hade tagit sig fram till ett första avslut som gav ledningsmålet till Växjö. Efter det kom vi liksom aldrig in i matchen. Vi var tvåa på det mesta.

Men som sagt var.

Idag vänder det!

Idag vinner vi!

Idag börjar resan mot säkrare playoff-mark!

Banne mig!