Äntligen seger....

Swehockey

2015-12-27

Ovanstående datum är då vi senast vann en match. Helt makalöst! Hemmamatch mot Mora som vi vann med visst besvär. Dagen innan hade vi vunnit borta mot samma Mora. Två segrar som då satte stopp för en besvärande förlusttrend. Hela laget, med Filander i spetsen, trodde sig äntligen kommit ur den negativa trenden. Plötsligt andades vi alla lite morgonluft. Nu skulle det äntligen vända. Men, se så det blev. Redan i nästkommande match, borta mot Pantern, sprang vi på den berömda pumpen igen. Trots två tunga segrar mot Mora räckte detta inte till för att få fart på laget. Pantern bjöds två mål i inledningen av matchen och vi hade inte kraft, eller ork, att komma ikapp. Sedan följde alltså tio(10) matcher innan nästa seger bärgades i form av dagens viktoria mot Sundsvall. Man tar sig för pannan. Vilken märklig säsong?

Först i sin sjunde(!) match som ny tränare lyckades Appelgren få stopp på förlustsviten. Det var minsann på tiden, kan man säga. 

Dagens match mot Sundsvall präglades av två saker, som jag ser det. Ett Gulsvart som bestämt sig för att eliminera alla misstag i egen zon samt ett Sundsvall som inte riktigt hade kraft att sätta oss på några större prov, åtminstone inledningsvis. Det var en match som framfördes i ett makligt tempo. Då och då  lyckades vi etablera ett visst tryck mot Sundsvalls mål utan för den skull hota riktigt ordentligt. 

Trots det lite avvaktande spelet från vår sida hade vi denna gång studsar med oss. Och lite domslut. Via ett powerplay lyckades vi peta in 1-0 genom Matias Myttynen och när sedan Jan Urbas pillrade in 2-0 kunde jag plötsligt börja andas lite tillförsikt. 

På tal om att inte strula till det i egen zon så var detta exakt vad laget gjorde vid ett tillfälle i den första perioden. Ett "hemspel" från back till egen målvakt var ytterst nära att resultera i ett Sundsvallsmål! Det hade varit en riktigt käftsmäll mot laget om den pucken trillat in.

Genom ett elegant mål fram till 3-0 i inledningen av den andra perioden (Nick Sorkin) började jag för första gången på mycket länge tro på en seger. Men bara lite. Än fanns massor av tid att sjabbla till det. 

Som tur var lyckades vi hålla tätt bakåt fram till matchminut 51 då Markus Kinisjärvi lyckades peta in en reduceringspuck. Efter reduceringsmålet var det en ren pina att följa slutdelen av matchen. Jag satt bara och väntade på det obligatoriska hjärnsläppet hos någon spelare som på något sätt skulle bjuda in Sundsvall till ännu en reducering. Och visst var det nära, flera gånger. Men denna dag, som idag är, var det faktiskt vi som hade det omtalade flytet. Så otroligt skönt!

Spelmässigt var vi inte bättre än Sundsvall, men, det skiter jag högaktningsfullt i. I hemmamatchen mot Sundsvall dominerade vi långa stunder, men fick stryk på straffar. Idag var vi effektivare än våra motståndare. Det räckte bra. 

Jag gillar Leffe "Strumpan" Strömberg på alla sätt och unnar honom allt gott. Men just idag känns det väldigt ok att ha snuvat honom på både poäng och seger. Det kan han ha.

Att dela ut spelarbetyg efter dagens match är helt ointressant. Idag var spelarnas enda uppgift att bärga tre poäng. Ingen spelare fick falla ur ramen och tumma på den gameplan som Appelgren ritat upp. I det stora hela följde alla spelare planen och därför lyckades laget ta den efterlängtade segern. 

Till er som rynkar på näsan åt en seger mot bottenlaget Sundsvall säger jag bara: -Det finns inga enkla motståndare. Samma Sundsvall vann sin förra hemmamatch mot Vita Hästen. Ett Vita Hästen som vi själva inte tog poäng mot när vi mötte dem senast!

Jag drar en lättnadens suck över att vi, laget, äntligen fick vinna men än är det långt kvar innan det går att andas ut. Först och främst gäller att laget skaffar sig marginal nedåt i tabellen. Inget jädrans nedflyttningsspöke ska få visa upp sitt fula tryne för oss. Därefter, om allt faller väl ut, kan laget börja titta framåt och uppåt. Men först då. En sak i taget, med andra ord.

Nu kommer ett väldigt lägligt uppehåll för vårt lag. De får nu chansen att läka lite småskador och under en längre sammanhängande period anpassa sitt spel mer som Appelgren önskar. Det är alldeles förträffligt. 

Nu jävlars vänder det!

Kräftgång mitt i vintern....

Två nya tunga förluster inkasserade. Almtuna hemma och AIK på bortaplan. Närmast på schemat väntar Sundsvall. Med lagets nuvarande form är inte sannolikheten stor att det blir en vändning ens mot bottenplacerade Sundsvall. Botten och botten, förresten! Vi är själva ett bottenlag, numera. 

Genom åren har jag naturligtvis varit med om saker som varit värre än den situation vi nu befinner oss i. Degradering från Elitserien var inte munter. Konkursen inget som gjorde att man slog klackarna i taket. Förra säsongen då vi hade två chanser att ta oss till SHL, men misslyckades, svider fortfarande. 

Jämförelsevis är denna säsong lindrigare ur ovan nämnda exempel. Vi har faktiskt, hur märkligt det än kan låta, ännu chansen att avrunda denna säsong på ett anständigt sätt. Men, det börjar brinna i knutarna. Livlinorna förbrukas i oroväckande snabb takt. 

Vi ligger i dagsläget på plats tolv(12). Den sämsta placeringen någonsin i föreningens historia som allsvenskt lag. Ja, jag vet att vi var nere och vände på samma placering förra säsongen men nu är det värre. Då var det i början av säsongen med många matcher kvar att rädda ansiktet. Nu återstår knappa åtta(8) omgångar att rädda skinnet. En väldig skillnad. Det är till och med så att nedflyttningsspöket börjar anas i korridorerna!

På olika sociala forum går diskussionens vågor höga. Den fråga de flesta ställer sig är hur i all världen vi hamnat i denna brydsamma, och pinsamma, situation. En del supportrar bryr sig inte så mycket om "varför". De vill se åtgärder. Att det händer något. Andra funderar lite mer analytiskt och försöker förstå det mentala spel som pågår just nu i skallarna på alla spelare. 

Personligen är jag av den uppfattningen att man måste börja i rätt ände för att få ordning på eländet. Vad som är rätt ände är dock inte alldeles självklart. Föreningen antog att ett byte av tränare skulle vara ett lyckat drag. Detta var något som högljutt efterfrågades av många supportrar. Vi kan nog enas om att utfallet av detta blivit magert. Laget har inte direkt briljerat i sina framträdanden efter att Appelgren tillträtt. 

Det man kan fråga sig, med all rätt, är vad Appelgren kan förväntas åstadkomma, egentligen? Det var ingen avundsvärd situation för honom att komma in i. Möta ett gäng spelare med gamnackar, helt i avsaknad av självförtroende, samt tyngda av stundens allvar. Som utomstående är det klädsamt att inkludera denna problematik. 

En spelare berättade för mig att när de kommer ut på isen så vill de göra allt rätt, men, rädslan att inte göra rätt skapar en omedveten passivitet. Spelarna hamnar en halv sekund fel i alla moment. De kommer på rygg på sina motståndare. De når inte fram till den lösa pucken. Hinner inte in rätt i närkamper. Detta skapar en stress. En stress som gör att man vill göra för mycket. Istället för att lita på varandra vill man hjälpa till. När man försöker hjälpa till tappar man samtidigt markering på en motståndare. Försiktigheten, eller passiviteten, som uppstår skapar i slutänden en situation där alla spelare mer eller mindre planlöst jagar runt i egen zon för att försvara det egna målet. Hönsgården är ett faktum.

Ett tydligt exempel på detta såg vi i den andra perioden senast hemma mot Almtuna. Då kom banne mig alla spelare fel, hela tiden, på isen. Speciellt i den egna zonen. Till och med hönsen i den berömda hönsgården är mer strukturerade än vad våra spelare var då.

"Men vad fan!" kan någon tycka. "Ska det vara så jävla svårt?". Ja, det kan det vara. Det kan vara oerhört svårt att göra rätt när oron att göra fel tar över agerandet. Och det är någonstans här som Appelgren måste jobba med spelarna. Han måste på något sätt övertyga spelarna om att de kan sin sak. Att de bara ska göra sitt jobb. Inte krångla till det. Appelgren måste ingjuta mod hos spelarna. De sista spelarna behöver i rådande läge är bannor eller gap och skrik. Det spelarna, laget, Appelgren, föreningen, supportrar allra mest behöver är dock en seger. En enda seger. 

Den stora frågan är då om laget ska lyckas åka upp till Sundsvall och äntligen, efter tio omgångar, lyckas inkassera en seger. Ett Sundsvall som alltid har varit en ytterst krånglig motståndare. Ett lag som med små medel ofta lyckats hitta vägar att vinna mot oss. 

Med tanke på den senaste tidens icke-prestationer av vårt lag är jag faktiskt direkt orolig inför morgondagens match. En sak är i alla fall fullständigt klart. Att vinna är att börja i rätt ände av problematiken!

Det om detta..

Öken mitt i julruschen..

Random Västerås-supporter

Västerås - Sundsvall 4-5 (straffar)

Jaha, det var det! I mitt förra blogginlägg var jag lite ironisk och skrev att "vi skulle försöka ta poäng mot Sundsvall". Det fick jag minsann äta upp! Inte i min vildaste fantasi hade jag räknat med att vi återigen skulle hamna i en situation där vi skulle få slita arslet av oss för att rädda poäng. Men, se så blev det, igen. 

Att räkna upp alla misstag som gjordes under matchen mot Sundsvall känns föga meningsfullt. Att redovisa alla missade målchanser likaså. På samma sätt är det utan värde att ge sig in på någon form av spelarkritik. Det känns helt enkelt inte så kul att sparka på en spelartrupp som för tillfälligt lider alla möjliga ångestkval.

Först och främst är det bara att gratulera Sundsvall till en väl genomförd match. De kom, hade en spelplan, de kämpade, de slet, de utnyttjade sina chanser, och de vann. Intet ont om detta. Vi kan liksom inte kräva att våra motståndare ska bjuda oss på segrar. Noterar, utan att vara bitter, att det precis som i matchen mot AIK var en gammal VIK:are som var med och beseglade vårt öde. Markus Kinisjärvi pangande nämligen in ett mål i powerplay för sitt Sundsvall.

Själv lackade jag ur när slutsignalen ljöd i gårdagens match och vägrade se på ännu en förlorad förlängning och/eller straffläggning. Fick för mig att om jag lämnade arenan så skulle den senaste tidens förbannelse med förluster i denna spelform brytas. Pyttsan! Det sket sig i alla fall. 

Men, nu sitter jag här igen och skriver ett inlägg. Trots ångesten. Inte nog med det. När jag vaknade idag, tittade ut över mina omgivningar, druckit ur mitt morgonkaffe, så slog det mig. Som en gummiklubba mitt i planeten. Varför ge upp? Varför gräva ned sig? Varför redan nu kasta alla yxorna i sjön? 

Jag bestämde mig helt enkelt för att ge det en chans. Ge laget, truppen, tränarna, föreningen, en möjlighet till upprättelse. Faktum är att det är först när domaren blåser av den sista matchen på vårkanten som vi kan summera vår säsong. I skrivande stund vet ingen vilken dignitet den matchen har.

Inte nog med det! Jag bestämde mig även att vara med och bidra på något sätt till en positiv förändring. Detta givetvis ur mitt mikroperspektiv. Av den anledningen tänker jag nu allt mer försöka fokusera på möjligheter istället för hinder. Naturligtvis kommer jag även fortsättningsvis hylla och dissa prestationer framledes men med lite andra glasögon. 

Om många tillsammans intalar sig att något kan bli bättre, då finns goda möjligheter till förbättring. Det är sedan gammalt. Titta på vilken arbetsplats som helst. När de goda krafterna, de positiva stämningarna får råda, ta över, påverkas alla på ett för verksamheten gynnsamt sätt.

Så får det bli och kalla mig gärna vad du vill...

Platt fall - bakåt!

Så illa är det. Elva(!) mål i röven senaste två matcherna..

Ungefär så kan man beskriva matchutvecklingen i Sundsvall denna dag. "Platt fall - bakåt". Först ska jag bekänna att jag endast såg den första perioden av dagens match. En i mina ögon rätt passiv period från de Gulsvarta. Ett tillbakadraget styrspel gällde för dagen. Väldigt avvaktande. Detta mot ett lag som ännu inte hade vunnit på sin hemmaplan? Tabelljumbon!  Det var ju inte direkt Real Skellefteå vi mötte. 

Sannolikt fanns det en tanke med detta spelsätt. Rädslan att gå bort sig och bjuda på något togs med efter debaclet borta mot AIK. Nu ville man sätta defensiven främst, säkra bakåt, låta Sundsvall fastna i säcken och därifrån skapa spelvändningar. Det gick så där, kan jag tycka av det jag såg av den första perioden. Problemet blev att vi själva tappade fart i vår offensiv då vi passivt ställde upp med detta styrspel.

Undantaget var kedjan med Lihagen som gång på gång bara trampade på genom mittzon, in i anfallszon, och skapade lägen. Lihagen såg så där härligt svårstoppad ut som man vill se. Dock brast det i ett avgörande moment, avsluten. 

När Cody Murphy hängde in 1-0 till oss inbillade jag mig att vi skulle trampa på för att behålla momentum. Lihagen försökte. Skapade en jättechans, pucken låg för ett ögonblick fri, målet vidöppet. Sundsvall lyckades dock avvärja och skicka ned pucken i vår egen zon. Där och då lyckades vi bjuda in Sundsvall i matchen, omgående. Ett svagt sargspel gjorde att Marcus Kinisjärvi kunde fånga upp pucken innanför blå och skicka ner trissan till en Ahlströmmare som lirkade in kvitteringen bakom Dahlbom. Det såg billigt ut! 

Sedan åkte jag iväg på en middagsbjudning. Fick en smärre chock när jag lite senare på kvällen smög mig iväg för att kolla slutresultatet. 5-1! 

Inför matchen skrev jag ett inlägg där jag lyfta fram bröderna Ahlström som en anledning till att Sundsvall börjat hitta ett mer vägvinnande spel. Det skulle jag naturligtvis inte gjort! Bröderna lyckades skramla ihop fem poäng tillsammans. Surt sa räven...

Då jag inte såg de två avslutande perioderna kan jag inte bedöma hur "usla" vi var totalt sett. Det får andra göra. Dock sticker jag inte under stol med att det var ett mediokert resultat mot det jag förväntat mig.

Nu ska jag bryta ihop en stund.

Höres!

Swehockey 

Sundsvall borta och vi behöver komma upp...

Sundsvall

Inför dagens bortamatch mot Sundsvall känner jag mig säker på seger, för oss. Eller i alla fall så säker på seger som man kan känna sig i denna liga som ständigt står för överraskande resultat. Ta bara detta Sundsvall som under inledningen av serien verkligen framstått som ett tämligen uselt lag. Helt enligt förhandstipsen. Men, det är nu dags för en lite revision av detta påstående. Dels har nu Sundsvall allt mer börjat hitta ett sätt att spela som passar bättre och dessutom har laget plockat in lite nytt på spelarfronten. 

Det senaste tillskottet är tvillingarna Ahlström med förflutet i SSK och AIK. Två spelare som spåddes en rätt lysande framtid när det kom fram i AIK. De hann med fyra säsonger i SHL med AIK innan de valde att byta till SSK inför förra säsongen. En säsong som blev medioker både för bröderna och SSK. Som exempel stoltserade Victor Ahlström med minus 19 i plus/minus-statistiken. Brodern Oscar kom undan med -6.

Nu är inte bröderna Ahlström direkt kända för att leverera så mycket mål och poäng men de är ena rackare på att hålla puck och snurra runt i anfallszon. De mer eller mindre tröttar ut sina motståndare med sitt eviga vändande och snurrande vid sargen. 

- Kanske tillför tvillingarna Ahlström den energi, och dimension, som tidigare saknats i Sundsvall. 

Ser man till Sundsvalls tre senaste matcher finns det visst fog att resa ett varningens finger inför dagens match:

Sundsvall -  Vita Hästen 5 - 4 (straffar)

Sundsvall -  AIK 0 - 3

Tingsryds AIF  -  Sundsvall 1 - 3

Sundsvall har besegrat både Tingsryd och Vita Hästen den senaste tiden. Däremot hade de, enligt vittnen, inte så mycket att sätta emot när AIK kom på besök.  Tydligen trivs Sundsvall bättre mot lag som lirar lite mer "kontrollerat" och defensivt än AIK:s virvlande anfallshockey. 

Med vår hemmamatch mot Sundsvall i färskt minne så är det viktigt att vi förmår hålla farten uppe i allt det vi gör på isen. Detta gjordes under inledningen av matchen i ABB Arena. Då stod Sundsvall på hälarna och drog på sig utvisningar. Något som vi utnyttjade till att skaffa oss en tvåmålsledning. När vi sedan, av olika anledningar, drog ned på farten och blev lite bekväma, ja då gjorde Sundsvall plötsligt match av det hela. Så vill jag inte ha det idag. 

- Orkar vi hålla energin, farten, och tempot uppe i dagens match mot Sundsvall så är det tre poäng med hem i bagaget. Faller vi däremot i fällan och börjar spela på Sundsvalls villkor blir utgången mer oviss. 

Till dagens match får Marcus Dahlbom återigen chansen i målet. Senast han stod höll han nollan borta mot Vita Hästen. Känns som en perfekt match för Marcus att kliva in igen mellan stolparna. 

Ska jag ta upp lite spelarkritik inför dagens match så får det bli - Nick Sorkin! För tillfället bidrar han inte mer i spelet än en random junior, enligt mitt tycke. En stor besvikelse. Varför inte ta en rövare och låta Robert Lantosi, Lucas Zetterberg, och Linus Svedlund bilda en ren juniorkedja. Vi har tre formationer för övrigt som klarar av att hålla i matchen. Denna "juniorkedja" skulle kunna fungera som en avlastningsformation som får några byten då och då när det lämpar sig. 

Ur publiksynpunkt skulle detta uppskattas - mycket! Det finns inget roligare än när egna produkter ges chansen. Speciellt om en grabbarna, Lucas, har en farsa, Patrik, vilken gjort stora avtryck som spelare i föreningen!

Full fart är det enda som gäller!

Vi höres!

Klart godkänd inledning av serien...

.....men matchen mot Sundsvall blev ett riktigt sömnpiller! Ungefär så skulle jag vilja sammanfatta våra första sex omgångar av årets Hockeyallsvenska. Den enda riktiga plumpen är matchen borta mot Almtuna då vi inte alls förmådde hålla ihop spelet. Almtuna var helt enkelt bättre för dagen. Poängtappet borta mot Timrå har jag lättare att acceptera då Timrå faktiskt slet som djur och var mer desperata än oss. Vi hade våra chanser att ta hem både två och tre poäng mot Timrå men jag är nöjd med den poäng som blev.

Västerås - Sundsvall 3-1

Man skulle kunna skriva allt möjligt om vår insats mot Sundsvall men jag nöjer mig med följande:

- Vi såg sega ut från halva matchen till slutsignal

- Vi gjorde två mål i powerplay

- Vi blev av med ännu en back, Juha Uotila, pga tackling som renderade matchstraff

- Jonas Fransson är fortsatt stabil

- Fjärdeformationen bara nöter på

- Jonte Berg missade att göra mål(friläge)

- Robert Lantosi missade att göra mål(friläge)

- Jeremy Williams gjorde mål

- Tredjeformationen med Murphy, Johansson, Urbas fortsatt bra

- Eddie Davidsson allt bättre i sin centerposition

- Jan Urbas gjorde mål - äntligen!

En helt vanlig dag på jobbet där Gulsvart gjorde precis vad som behövdes för att vinna mot ett, i ärlighetens namn, väldigt blekt Sundsvall.

Det fortsatta huvudbryet är naturligtvis vår förstakedja. Det ser inte bra ut, helt enkelt:

- Det klickar inte. 

- Det ser omständligt ut. 

- Det ser pluttinuttit ut. 

- Det ser ut att gå alldeles för långsamt. 

- Det finns inget fysiskt spel.

Ofta försöker de lira sig fram till lägen i anfallszon genom smånätta eleganta passningar. Gärna på en liten yta och med väldigt små marginaler. När detta misslyckas och det blir spelvändningar får kedjan problem. Varken Williams eller Matias Myttynen är några raketer på skrillorna och blir då efter i backcheckingen. Den ende som hinner jobba hem är Lihagen. 

Under gårdagens match mot Sundsvall var det just Jeremy Williams och Matias Myttynen som kom på efterkälken och inte kunde markera bort Sundsvalls målskytt. De hade hamnat djupt i anfallszon, tappat pucken, och fick därmed en jobbig spelvändning mot sig. Detta händer, tyvärr, rätt ofta när dessa herrar är på isen.

Så länge de har puckkontroll i anfallszon är det lugna gatan. Värre när de spelar med för små marginaler och åker på spelvändningar. Rent generellt anser jag att de borde gå på avslut mycket mer för att på så sätt få stopp på spelet, i anfallszon. Ta avslut, få en tekning, och ny chans till avslut. Bättre det än att fumla bort pucken och sedan få jaga ryggar i sextio meter!

Men, summa summarum, en bra inledning på serien och tre poäng är tre poäng även om det är en halvfisig insats mot ett svagt Sundsvall..

Som vanligt kan man ta del av all statistik från matchen via denna länk.

Vi hörs!

Tre kvar...

Tre matcher kvar, innan allt börjar. En säsong innehållande femtiotvå omgångar är nu på upphällning. Nu ställs allt på sin spets. Nu kommer facit. Nu ställs den stora frågan: - Vill vi vara med?

I fyrtionio omgångar har vi supportrar våndats, hoppats, lidit, glatts, åt vårt lag. Nu återstår ynka tre. Tre omgångar som kan betyda allt - eller inget. Närmast på schemat står Mora. Ett Mora som strider för att erövra en åtråvärd playoffplats. Något som vi själv åtnjuter sedan länge. Jag faktiskt sedan serien startade. Tror inte vi har haft en sämre tabellplacering än fyra(4) denna säsong. Vi har med andra ord permanentat vår position väldigt tidigt. Till skillnad mot förra säsongen då vi räddade playoff genom en makalöst fin avslutning de sista tio omgångarna.

Ur det perspektivet har vi själva gjort en betydligt bättre säsong nu än då. Då slutade vi på femte plats. Ett steg upp, med andra ord.

Frågan är dock. Vad är det som gäller dessa sista tre omgångar? Är det full fart in i kaklet och samtidigt hoppas på ett mirakel. Ett mirakel bestående i att Bofors, eller Leksand, helt plötsligt tappar alla form och förlorar sina återstående matcher!

Knepig situation för våra Gulsvarta hjältar samt ledare och tränare. Man undrar lite till mans hur de resonerar. När ingen hör på - typ. Tror de verkligt på denna utopiskt försvinnande lilla möjlighet att vi genom tre raka segrar kan sno en direktplats? Är de beredda att gå All-in för denna möjlighet och därmed riskera att bränna för mycket krut inför det stundande playoff-spelet?

Det vore ju ett öde om laget går 100% för att vinna de tre återstående, drar på sig skador, och står där med skägget i brevlådan när sista signalen förkunnar att det inte räckte. Inte vet jag inte hur de resonerar. Förhoppningsvis klarar laget av att både gå för segrar mot Mora, Troja och Örebro utan att bränna ut sig helt...

Kvällens match mot Mora vinner vi. Så är det bara. Nu är ju chansen "borta" efter bottennappet mot Sundsvall och bara därför vinner vi ikväll. Det skulle på något sätt göra förlusten mot Sundsvall än mer - tung!

Krossa Mora!

Sundsvall - Västerås 4-2

Skandal!
Så skulle man kunna skriva som inledning på detta inlägg. En av årets viktigaste matcher och vi förlorar! Dessutom mot seriens strykgäng Sundsvall. Men allvarligt talat, mina vänner, kom det verkligen så oväntat? Om vi ser till vår säsong som helhet så har vårt problem varit att hålla i formen över en längre period. Nu fick vi till fyra raka segrar. Det var bra. Men jämför det med Leksand som ångat på i nio matcher utan att förlora! Det är skillnad det.

Nu tycker inte jag att det finns någon större anledning att hänga läpp för att det gick på tok borta mot Sundsvall. Våra chanser att gå ifatt Bofors, eller Leksand, var redan innan denna förlust försvinnande små. Men visst hade det varit roligt om vi fått vara med i en, eller två, omgångar till innan det avgjordes.

Leksand gjorde vad de kunde borta mot Bofors men orkade inte med brukslaget denna gång. Hatten av för Bofors som verkligen gör sig förtjänta av en plats i kvalserien. Sedan må man tycka vad man vill om att de är där. Leksand kan också räkna in sig som "klara" för KS. Ja, Örebro också. trots deras miserabla form efter jul.

Om man kastar ett öga på min kalkyl över de sista fem omgångarna finner man att Bofors har +5, Leksand -1 och vi har +-0. Det är med andra ord Bofors som övertygar mest just nu. All heder till dem.

Vad ska man då säga om vår förlust? Jag vill nog vända på det hela och gratulera Sundsvall till sin vinst. De stred för sin överlevnad, tog en jäkla risk på slutet, men avgick med segern. Det ska de ha all heder för. Att våga plocka målvakten, med två minuter kvar, och gå för en livsnödvändig trepoängare är heroiskt. Minns hur Sundsvall, förra säsongen, i sista omgången borta mot Mora, lyckades vända en förlust till seger med endast två minuter kvar av matchen! Även då chansade man på att ta ut målvakten och spela sex mot fem. Chansningen höll och genom det räddade man sitt allsvenska kontrakt. Det är fan i mig värt en stående ovation...

- Nu är det bara för oss att ladda inför en ett rafflande förkval....

-----
GurkOlles prognos:

Leksand

Leksand-Almtuna 2p

- Ett formstarkt Almtuna kommer sälja sig dyrt. Snor minst en pinne i denna match!
Matchen slutade: 6 -1 (+1)

Karlskoga-Leksand 3p

- Bofors kommer inte klara publiktrycket, förväntningarna, och falla igenom totalt. Enkel bortaseger.
Matchen slutade: 3-2 sudden (-2)

Leksand-Troja 1p

- Här hissas varningsflagg. Troja kan vara borta från playoff och därmed spela avslappnat. Kunde de vinna mot Örebro med klara 5-1 kan de mycket väl sno poäng här!

Leksand-Rögle 0p

- Svårt match för masarna. Rögle vill nu säkra en femteplats inför playoff och kommer ta alla poäng!

Sundsvall-Leksand 0p

- Här finns risk för ett riktigt magplask för masarna! Ett avsågat Sundsvall vill bjuda på en bra match innan de går in i det negativa kvalet. Leksand, som är klara för KS, orkar(vill) inte hålla emot.

Karlskoga

Tingsryd-Karlskoga 0p

- Ledsen Bofors men här kammar ni noll! Tingsryd vill avsluta serien snyggt och spelar utan press.
Matchen slutade: 0-3 (+3)

Karlskoga-Leksand 0p

- Sämst när det gäller! Bofors kommer inte klara av pressen att vinna när det som mest behövs.
Matchen slutade: 3 -2 sudden (+2)

Almtuna-Karlskoga 0p

- Almtuna kommer ånga på i varje match. Mot oss var de bättre i två perioder. Kommer ta alla poäng i denna  match. Återigen får Bofors spela med kniven mot strupen och möta ett lag som kan lira avslappnat.

Oskarshamn-Karlskoga 3p

- Här vänder det för Bofors. Oskarshamn har spelat bort sina chanser att nå playoff och sträcker vapen ganska enkelt. 

Karlskoga-Södertälje 3p

- Bofors kommer vinna. Anledningen är enkel. SSK har redan säkrat sin plats till playoff och laddar nu om.

Västerås

VIK-Rögle 0p

- Jämmer och elände. Sviten på tre raka matcher räcker inte till mot ett starkt spelande Rögle. Vi får finna oss i att förlora ännu en viktig match mot skåningarna!
Matchen slutade: 5-2 (+3)

Sundsvall-VIK 3p

- Här är det inget snack. Sundsvallsspöket finns inte längre. Vi går in och kör över medelpadingarna och säkrar tre poäng!
Matchen slutade: 4-2 (-3)

Mora-VIK 1p

- Uj, denna match blir knallhård. Mora kämpar för playoff och kan få värsta flytet. Vi minns ännu med fasa deras vändning senast i ABB Arena. Det kommer vi ha emot oss i denna match. Poäng, nja, kanske!

VIK-Troja 3p

- Har måste det bli poäng men inget är givet. Troja, avhängda från playoff, kan lira avslappnat och "bara ha kul"! Bland det värsta man kan möta. Lag som inte känner press. Förhoppningsvis orkar inte Troja streta emot om vi får ett ledningsmål. 

Örebro-VIK 0p

- Här är det noll som räknas. Hur man nu räknar noll? Men tror inte vi har minsta chans till poäng här. Örebro står med ena benet redo för kvalserien och vill nu visa vad de kan. De kommer komma ut som galna hundar och köra över oss fullständigt!

Prognos för sluttabell (med tre omgångar kvar)

Karlskoga 100p
Leksand 98p
--------------

VIK 93p

Södertälje - Västerås 1 - 3

Sannerligen! Vi vann igen mot SSK. Imponerande med tanke på vår egen svajande form och Södertäljes starka vår. Kan verkligen en spelare betyda så oerhört mycket för laget? Tänker närmast på Peter Öberg. Med honom skadad torskade vi ordentligt både mot Leksand och Oskarshamn. När han väl kommer tillbaka tar vi genast en ny trevande trevlig trepoängare. Skönt.

Men vad är det som händer - egentligen? I våra matcher mot just Södertälje. I de tre senaste mötena har SSK varit det bättre laget, eller åtminstone det spelförande laget, och vi har mest ägnat oss åt att försvara, kontra, göra mål, och vinna! Vi har nu fyra noll i möten mot ett lag som jag själv tycker spelat bra mot oss - i varje möte! Märkligt. 

Västerås - Södertälje 2-0

-en match som vi själva styrde från start till mål. Där vi var stabila och bjöd inte SSK många chanser. En klockren match från vår sida. 

Södertälje - Västerås 1-5

-en match som tokdominerades av Södertälje som öste skott mot vårt mål. Men vad hjälpte det när L.Ö.K-kedjan kontrade SSK sönder och samman! 

Västerås - Södertälje 4-0

-en match som tokdominerades av Södertälje som öste skott mot vårt mål. Men vad hjälpte det när Broc Little kontrade SSK sönder och samman! 

Södertälje - Västerås 1-3

-en match som tokdominerades av Södertälje som öste skott mot vårt mål. Men vad hjälpte det när Broc Little avgjorde i tom kasse!

Nu kanske det är att förenkla skeendet i våra matcher en aning men jag vidhåller att sanningen inte är långt borta från min beskrivning av hur det sett ut i våra möten. Av någon outgrundlig anledning passar SSK oss som hand i handske. Förklara det någon som kan...

----

I övrigt var det ganska väntade resultat i kvällens omgång av allsvenskan. Kvällens bedrift stod, enligt mitt förmenande, Sundsvall för. De vände 0-2 till en övertygande seger med 5-2  mot Troja. Starkt gjort. Kanske har Troja bränt sitt krut nu då deras chans till playoff mer eller mindre ser ut att försvinna?

Att Rögle skulle vinna mot Örebro var inte alls oväntat. Motivation slår klass. Gammal klyscha. Men samtidigt måste man börja ställa sig frågan om den stämmer. Har verkligen Örebro den klass som behövs? Frågan är berättigad då deras spel hackat betänkligt efter jul. Det duger inte att snacka om att "det är inte nu vi ska var bra". Alla tränare pratar om "goda vanor". Att förlora stup i ett är definitivt ingen bra vana. 

BIK Karlskoga tycks hittat tillbaka till gammalt gott slag. Nu slog man tillbaka ett Mora som börjar tappa mark i kampen om playoff. Har "Lasse Ivarsson-effekten" avtagit nu? För min del slipper jag gärna Mora i ett playoff. De hade sitt roliga förra säsongen och kan gott få stå över denna gång..

Almtuna är ännu ett lag som hittat tillbaka till vinnarspåret. De är svårbemästrade just nu. Kinkiga att ha att göra med helt enkelt. Nu slog de, med viss möda, tillbaka notoriska bottengänget Borås hemma med 3-2 och kanske, kanske, kan de ta upp jakten på Troja nu. Det kan ju vara kul - på något sätt - att komma före Troja när de summerar sin säsong. Det värsta är bara att vi ska möta dem på torsdag. Bävar redan för det..

Västerås - Sundsvall 7-3

"Min förhoppning är även att Mikael "Z" Zettergren ska kliva fram och bli tungan på vågen. Det är dags nu. Låt nu honom få lite flyt. Låt oss få se en "Z" som med marginaler på sin sida får rubriker i VLT som den som räddade tre poäng till Gulsvart!"

Så formulerade jag mig i inlägget inför matchen mot Sundsvall. Ibland blir man sannspådd. Ibland slår drömmar in. Tänk att "Z" äntligen fick lite utdelning. Plötsligt var han på rätt ställe i rätt ögonblick. Två "enkla" mål på pass och retur.  I övrigt gjorde "Z" flera fina byten där han ledde sin kedja till flera fina chanser. Vändningen? Nja! Låt oss vänta några matcher till. Men visst gladde man sig med "Z" som kämpat och slitit i match efter match utan att nå fram till mål eller poäng...

David Lundbohm är lite av en gåta? Osynliga mannen långa stunder. Tappar puckar, dräller med pucken, dåliga pass, seg skridskoåkning och svag i närkampsspelet. Men, så plötsligt, bom-bom, så har kan krutat in två mål alldeles på egen hand. Bara så där - typ! Hur sjutton nyttjar man en sådan talang på bästa sätt? Säkert något som Mats Waltin ständigt grunnar på...

Daniel Sperrle. Jag gillar honom. På alla sätt. En riktigt bra målvakt. En energisk målvakt som tillför energi genom sitt agerande längst där bak. Men ibland, eller ganska ofta, ger han mig blodsvallning och gråa hår. Som i gårdagens match när han var ute runt kassen och ville sätta fart på spelet. Ofta gick det bra. Men ibland gick det sämre. Han var faktiskt delaktigt i ett baklängesmål på grund av sin vilja att delta. Sundsvalls reducering till 2-4 kom efter att Sperrle försökte få ut pucken ur zon, via egen back, istället för att bara blockera. Där blev det fel. Om backen inte är beredd på att Sperrle sätter igång spelet blir det så fel. 

Andreas Lindh är en kämpe. En klippa längst bak. Något att luta sig mot när det stormar i egen zon. Men hans passningsspel är just nu inte bra. I gårdagens match bidrog hans okänsliga handleder till att Sundsvall fick en onödig chans att reducera. Tänker på hans tokiga icing när det var 17 sekunder kvar av andra perioden. Konsekvensen blev tekning i egen zon där vi i panik drog på oss en utvisning som sedemera ledde till 2-4 för Sundsvall....

Matchen som sådan var märklig. Trots ganska taffligt agerande gick vi fram till 4 - 0 och matchen kändes stängd, avgjord, död! Tre poäng var intecknade. Sundsvall byter målvakt, tar timeout och tog sedan över matchen(!).  Vad hände där? Kom någon åt avstängningsknappen? Slog man av strömmen?

Nu vann vi matchen till slut med betryggande siffror men det var inte utan darr på ribban. När Sundsvall pangade in 3-4 i powerplay var vi riktigt riktigt illa ute. Där fick man otäcka vibbar av tidigare genomklappningar av Gulsvart. Man får rikta ett stort TACK till "Bacon" och "Z" som gemensamt bidrog till det matchavgörande målet fram till 5 - 3! Tack, tack!

- Tre poäng. Alltid skönt!

När det gäller vår nya back tycker jag det fanns en del positivt. Han såg grymt lugn ut i sitt agerande. Kanske för lugn? Ibland missbedömde han nog tempot och de ytor som fanns på isen. Men min prognos är kristallklar. Han kommer bli kanon!

Sundsvall

Ska bli kul att få medverka i hyllningarna till William Karlsson. Undrar hur han mår? Har säkert varit en himla massa tjossan, hejsan, och ryggdunkande de senaste dygnen. Har han hunnit landa mentalt och ställt om för den "grå" vardagen igen? Han är efterlängtad. Inte bara av oss på läktaren utan även av - Broc Little. Misstänker att vår Broc känt sig övergiven de senaste matcherna. Visst är han duktig men han klarar inte av att göra allt. Även han är beroende av spelskickliga kedjekamrater. Får vi se L.Ö.K-kedjan komplett igen? Det vore fantastiskt.

Vad behövs då för att lyckas besegra besökande Sundsvall? Med tanke på våra rätt skrala resultat på hemmaplan är frågeställningen relevant. Vi har haft ruskigt svårt att öppna upp motståndare som backat hem. Vår spelidé att använda mycket fart faller när  motståndarlaget aldrig bjuder på is i mittzon eller egen zon. Då har vi allt som oftast hamnat ute vid sarger och nere i hörnen. 


-När våra backar dessutom inte haft förmågan att leverera snabba pass upp till forwards har det varit enkelt för våra motståndare att i maklig takt skrinna hem för att möta upp med fem spelare i mittzon. 


Under tredje perioden borta mot Rögle såg vi en konsekvens av backarnas oförmåga att leverera passningar. Istället för att hoppas på en pass i mittzon tvingades(!) våra forwards djupt ned i egen zon där de hämtade upp pucken bakom mål. På det viset blev det en himla lång väg att åka för att starta ett anfall och Rögle hann hela tiden hem med hela laget och kunde enkelt stoppa våra attacker. Inte ens våra försök till dumpningar av puckar var framgångsrikt då Rögles backar enkelt kunde hinna först på pucken och snabbt vända upp spelet mot oss igen.


- Bra passningar från backar är det som oftast skapar det lilla moment av övertag på isen som i slutänden genererar en bra målchans. Spelar ingen roll hur duktiga och konstruktiva forwards du har om de aldrig får utnyttja sin fart för att ta sig fram mot motståndarmålet. 


Man kan kort och gott säga att ett lyckat anfallsspel bygger på backar med blick för spelet. Visst är det skönt med defensivt starka backar som kan lyfta bort pucken när det behövs. Men det räcker inte. Andreas Lindh är urtypen för en defensiv back. Råstark, obändig, småful, envis, orädd och förlorar sällan en närkamp. Men samtidigt är han väldigt endimensionell i sitt spel. När han väl har pucken i sin ägo ser han mest "stelopererad" ut. Hans förmåga att skapa spelvändningar genom ett smart förstapass är ytterst begränsade även om han ibland minsann försöker. 

Backar som Andreas är ovärderliga för ett lag som sätts under press. Men vid sin sida måste han ha en backkompis som står för det kreativa. Då blir det balans. Frågan är om han har det? Har vi någon back, förutom Mitell, som har just den förmågan? 

Mot Sundsvall tror jag absolut att nyckeln till en seger ligger i vår möjlighet att skapa snabba omställningar. Vi måste hela tiden försöka komma till anfall med fart och förhoppningsvis INTE mot samlat försvar. Vi måste därför hela tiden söka möjligheten att vända spelet direkt oavsett var på isen vi erövrar pucken. Ger vi Sundsvall tid kommer de enkelt kunna ställa upp med fem man runt egen bur och hålla oss borta från heta målchanser.

Visst innehåller detta mitt inlägg massor av självklarheter. Det som jag skriver kan ju vilken "stolle" som helst begripa och förstå att det är - typ. Men ofta är idrott, lagspel, väldigt enkelt. Det svåra kan ofta vara att göra just det - enkla!

Min förhoppning är även att Mikael "Z" Zettergren ska kliva fram och bli tungan på vågen. Det är dags nu. Låt nu honom få lite flyt. Låt oss få se en "Z" som med marginaler på sin sida får rubriker i VLT som den som räddade tre poäng till Gulsvart!

- Självklart kommer vår alldeles egen William Karlsson manifestera sin JVM-Medalj med ett snyggt mål!


Tips: 4-1

Sundsvall - Västerås 2-7

En säker seger. Bra så! Inte så mycket att orda om. Har vi ambitionen att strida om den tredje direktplatsen så var denna match bara en parentes, en hållplats på vägen, och det gäller att direkt flytta fokus till onsdagen. Då vankas en knepigare motståndare.

Skönt att Broc Little fick lite utdelning igen. Kanske han hittar tillbaka till det poängstim han var i tidigare. Det behöver laget. 

- "Z" gjorde mål!

Mora borta på onsdag blir en helt annan nöt att knäcka. Kanske vi kan rucka på Moraspöket nu. Det skulle vara på sin plats. Idag fick de pisk av Örebro vilket innebär att de säkert kommer ut tokladdade mot oss. Då gäller det att vara beredda på anstormningen. Kanske läge för Mikael "Z" Zettergren att visa upp sig ordentligt för sin gamla hemmapublik. Det skulle smaka fågel..

SSK gjorde en heroisk insats idag mot Malmö och vann ganska enkelt. Malmö framstår allt mer som ett mysterium denna säsong. När ska laget vakna - på riktigt?

- Har Sperrle hittat tillbaka till "zonen" nu och blir den matchvinnare som vi måste ha? Utan en målvakt som kan stänga till då och då har vi inte med toppstriden att göra.

- För övrigt är det ett jädra liv i Masugnen igen. När ska de lära sig att ta en förlust utan att huvuden ska rulla varje gång? 

Skrynkligt!

Ja så kan man kanske uttrycka det efter Bofors seger över Leksand idag. Det känns lite skrynkligt. Varför då då, kanske någon undrar? Jo serrö!, nu har Örebro och Bofors ryckt i tabellen och mer eller mindre lagt rabarber på två direktplatser till kvalserien. I och med det återstår en direktplats för fyra fem lag att slåss om:

Malmö

Leksand
Västerås
Mora

Rögle

Visst har vi Malmö och Leksand lite marginal till Rögle och Mora just nu men hur ser det ut om fem omgångar? Är det fortfarande tre lag som slåss om den sista direktplatsen eller kommer fler lag jaga ifatt och blanda sig i? Och hur kommer Södertälje gå kommande omgångar. De har inte rosat marknaden än så länge men törs man räkna bort dem redan nu från en direktplats?

I min bok hade det räckt mer än väl med att ha ett lag som skenade iväg i tabellen. Sedan hade jag gärna sett en kamp om platserna två till tre för oss andra som jagar. Men nu är det som det är och bara att suga i sig. Man kan konstatera att det finns inte utrymme för oss att tappa poäng mot de "sämre" lagen fram till jul. Vi behöver varenda pinne vi kan få. Helst alla. Speciellt med tanke på att vi inte har tagit en enda seger mot de lag som ligger före oss.

Det kan bli en jobbig resa fram till jul om inte laget kickar igång ordentligt.

Nu är det bara att bänka sig under morgondagen och invänta slutresultatet från vårt bortamöte med Sundsvall. Allt annat än seger är dåligt, en missräkning, en käpp i hjulet. Med tanke på hur rysligt svårt vi brukar ha i våra möten mot Sundsvall blir det inte några lätta poäng att hämta hem. Men seger - det vill jag ha!

Västerås - Sundsvall 2-1

En match att glömma

Vi vann! Det var allt. Nu återstår bara att få laget att känna sig borta till nästa match hemma. För hemma spelar vi inte bra. Eller vi spelar inte alls i det närmaste. Det liknar mest förlamning och förstening. Som om man drabbas av kollektiv prestationskollaps. Kan man passa fel så gör man det. Finns det utrymme att skjuta över ett öppet mål så gör man det. Ärligt talat liknar det - öken. När man ser lagets spel på hemmaplan frågar man sig hur vi överhuvudtaget klarar av att ta poäng på bortaplan. Är det verkligen samma lag eller har vi en hemlig uppställning spelare som bara åker på bortamatcher? Något lurt är det sannerligen.

Frågan man ställer sig är hur länge vi kan plocka poäng i vår egen arena? Leksand stal två, Bofors tre, och Sundsvall var inte långt borta från att stjäla ännu en eller flera poäng. 

Som supporter till ett lag som är serieledare borde man givetvis bara luta sig tillbaka och klia sig behagfullt på flinten och njuta av alla poäng som spelas hem. Men riktigt så fungerar det inte. Inte alls. Man vill se sitt lag prestera på sin bästa nivå hela tiden, i varje byte, varje match för man vet faran som lurar. Det vänder fort. Det svänger fort. Framgång kan väldigt snabbt förvandlas till motgång och plötsligt står vi där med med dessa förbaskat jobbiga hedersamma förluster som inte inbringar en ynka poäng.

Förhoppningsvis blir denna insats en väckarklocka. När vi själva inte går in med full effekt till match så är vi  endast marginellt bättre än ett lag som Sundsvall. Och det duger inte om vi har ambitionen att vara med i toppen av denna serie. Duger inte alls, inte på långa vägar.

Till matchen mot Mora vill jag se samma Västerås hemma som borta. Är det att önska sig för mycket?

Västerås - Sundsvall 6 - 2

Ser du skillnad på en rumpa och ett knä? Det gjorde inte domaren...

Det är nästan så man vill slå klackarna i taket, ta sig en svängom, hojta lite galet, rent av ta halva världen i famn! Vi vann! VI VANN! Vi vann mot krångel-spelande-laget Sundsvall och vi gjorde det nästan på en skridsko - typ!

Iofs behövdes det en indianare av en Sundsvallsback för att vi skulle spräcka nollan - men i alla fall. Vi var där hela tiden och ställde frågan. Vi var där hela tiden och knackade på dörren. Det var bara en tidsfråga innan Sundsvalls bräckliga försvarsmur skulle rämna denna gång. Speciellt roligt att Tobias Forsberg fick spräcka nollan denna gång. Det har han arbetat ihop på något sätt. 

Att sedan Kalle Olsson, för en gångs skull, vände åt rätt håll i anfallszon gjorde inte saken sämre. Mål på egen retur och det stod 2 - 0. Härligt Kalle. Där var det en jävla vilja. Först ett skott klockrent i ribban och sedan full fart mot returen som damp ned i målgården. Mera sådant Kalle och du är snart förlåten. För så är det. Vi supportrar är snabba på att glömma det elände som varit bara någon äntligen börjar producera...

Första perioden var hygglig. Med lite mer skärpa i avsluten kunde vi petat in någon puck till. Sundsvall hade ett(1) farligt avslut under hela första perioden!

Andra perioden var lite märklig - i mina ögon - då det var Sundsvall som gick fram lite hårdare men det var vi som fick de bästa lägena. Här hade vi definitivt kunnat döda matchen men ödet ville annorlunda. Först petar Sundsvall in en snabb reducering i början av perioden, sedan stänker vi in tre rejäla baljor, för att sedan bjuda Sundsvall på ett mål p.g.a tre raka utvisningar i slutet av perioden. Det var onödigt! Trots att vi "äger" stora delar av andra perioden slutar den bara 3 - 2 till oss.

Här vill jag passa på att rikta kritik mot dagens domare! Tror banne mig det är första gången någonsin som jag kritiserar en domarinsats i min blogg! Men hur i hela fridens dagar tänkte han där? När han visade ut Jason Walters för en knätackling i slutet av andra perioden? Är det inte dags att skicka domarna på en kurs i anatomi? Cirka 1420 personer såg att J.Walters använde höften(arslet) till att stänga vägen för Sundsvallspelaren. Trots det pekade domaren på sitt knä och dömde utvisning! Horribelt! 

Jag vill därför uppmana dagens domare till följande anatomiska övning:

1. Åk framåt mot sargen 

2. Snurr ett halv varv

3. Sikta med rumpan mot sargen

4. Tackla sargen

Fråga: Vilken kroppsdel kommer nu först i kontakt med sargen?

a) Ryggen

b) Röven

c) Knät

Om domaren svarar b) så är det alldeles korrekt. Svarar han däremot c) ber jag domaren omedelbart uppsöka en kiropraktor för då har han en anatomisk defekt som omedelbart måste justeras. Det kan inte vara lätt att ha knät i arslet - typ!

Nåja, det ordnade sig till slut. Den tredje perioden spelades mest av. Man ville få tiden att gå. Spara på krafterna. Visserligen klappade man in ännu ett mål men om man haft den rätta skärpan kunde det blivit ett par till. Men vi är så nöjda så med de mål vi fick se.

Slovakerna då? Jodo, de fortsätter att leverera. Jag hyste en tanke att de kanske skulle gå ner sig lite i sin tredje match med gänget men så blev det inte. De skapade ideligen chanser med sin rörlighet. Idag samlade de ihop 2+1 om jag inte räknar fel. Men det roligaste av allt är nog att Jason Walters nu fått riktigt roligt på isen igen. Nu slipper han ligga högt upp på banan och täcka upp defensivt och kan istället lägga mer energi på det offensiva spelet. Det är lysande. Med Slovakerna som lekkamrater får han helt andra möjligheter att visa upp sina offensiva kvaliteter. 

Summa summarum en stabil insats där flera av våra forwards klev fram. Till och med Peter Öberg gjorde en godkänd match!

Västerås - Sundsvall

Är det slut på detta - för denna säsong - eller hinner laget med ännu ett platt fall?

På fredag är det upp till bevis igen. Då kommer krångellaget Sundsvall från Medelpad farande igen. Laget som ingen ville veta av inför denna säsong. Laget som var ner i källaren och vände. Laget som överlever  på andra lags välvilja att låna ut spelare. Det har det inte lätt inte. Per Djoos gör utifrån dessa förutsättningar ett styvt arbete. All gurkor känner till historiken. Vi har genom åren varvat våra insatser mot Sundsvall på ett mycket anmärkningsvärt sätt. Genomklappningar, utskåpningar, plattmatcher, ja det mesta har hänt. Vi har tappat solklara ledningar till förlust, vi har fullkomligt krossat dem både hemma och borta, men även själva rasat ihop som korthus och tappat alla poäng

De flesta av oss minns säkert en hemmamatch för ett antal år sedan. Vi hade stensäkra 4 - 2 med oss in i sista perioden. Det mesta talade för att vi skulle rycka och dra ifrån i sista och bara defilera mot tre poäng. Men vad händer? I Sundsvalls tre första anfall tar man backavslut från blå. Deras backar lyfter in några lyror mot vårt mål och två av dessa ramlar in! Sanslöst! Jens Holmström hade ingen rolig dag på jobbet den gången. Sedan följde en ytterst oviss tid fram till slutsignalen där vi kämpade för att få in en segerpuck utan att lyckas. Lyckligtvis vann vi till slut i sudden. Men se där ett typexempel på hur en match mot Sundsvall kan utvecklas.

Kuriosa. Det var med Arla och Olausson i laget. Men den gången hjälpte det inte mycket:)

Nu tror jag dock bensäkert på seger i morgondagens match. Trots allt har vi tagit poäng mot Oskarshamn, med stundtals hyggligt(!) spel, och nu senast betvingat svåra Bofors på bortaplan. Det vore då som självaste den om vi inte kunde rida lite på denna framgång. Jag tror helt enkelt att våra nytillskott kommer visa vägen och därmed dra med resten av laget. De har ingen aning om historiken utan går bara in och kör. Det är nog lika bra att ingen berättar sanningen om Sundsvall för dem:)

Slovakerna gör minst fem poäng. Det står jag för!

Till sist:
"- Formen är ändå ganska bra. Vi gör mycket bra saker och även om vi kunde gjort fler mål än ett sist så är vi där och skapar chanserna."
Per Djoos efter lagets åttonde raka förlust!
Avd: Det gäller att hitta det positiva!

Seger mot Sundsvall...

Dra på Triss-or! Vi vann mot Sundsvall!

Sundsvall - Västerås 1- 2 (Str)
Klackarna i taket och korken ur! Vi lyckades ta poäng borta mot Sundsvall. Inte bara en poäng utan två. Dubbelt så bra, med andra ord! Som matchen gestaltade sig väntade jag hela tiden på den normala, förväntade, utgången. Men det blev inte så. Det segermål som Sundsvall haft för vana att peta in under slutminuterna uteblev och matchen gick till sudden och straffar. Det tackar vi för. Två poäng är bra. Två poäng gjorde så att vi tog ett litet, litet kliv uppåt i tabellen. Men två poäng gjorde framför allt att vi inte tappade mot lagen som kommer underifrån.

Man unnar sig att vara lite nöjd och glad idag. Det kan man kosta på sig. Mysa runt lite hemma och känna att "vi är med". Vi är med på resan mot hägrande mål. Det är bra. Det är viktigt. En förlust hade varit så blytungt att bära inför nästa match borta mot MIF. Ett Malmö som nu tycks kommit igång en aning igen efter den sedvanliga turbulensen i den klubben. Senast var det en nyemission som räddade den akuta brist på pengar som uppdagats. Innan var det Jesper Mattson som fick ta sin hockeytrunk och vandra vidare - till Västra Frölunda! Allt är som vanligt i Malmö. Ingen ordning alls - med andra ord. Men en rackarns fin arena har de i alla fall..

Men, som sagt var, gudomligt skönt att vi vann mot Sundsvall. Låt vara att de är ett "skräpgäng" som vi ska vinna mot tio gånger av tio utan undantag. Historien har dock lärt oss att Sundsvall är just det lag som bekräftar undantaget. 

Att vi fortsatt har svårt att producera mål framgår tydligt så det är en himmelsk tur att vi är så stabila bakåt. Men visst vore det en nåd att stilla bedja om att våra forwards börjar hitta rätt i maskorna igen. Det skulle kännas lite bättre då. Gärna två eller tre mål framåt i varje match tycker jag kan vara en rimlig målsättning..

Nu kör vi över Malmö!

Förövrigt noterar jag: 
- Örebro - Växjö 4 - 0 (Fyra noll i matcher!) Starkt av ÖHK! Man undrar lite över vad J Karlsson tänker nu? Hur sur är han efter den senaste förlusten mot ÖHK på en skala? Gissar på ett Ph runt 4.5. Det är surt det...

- Leksand gör mål! De bombade in sju mot Borås. I sanning så gjorde de tydligen alla mål denna kväll då Borås mål var att rejält självmål av Leksand. Har LIF fått upp ångan nu?

- Oskarshamn värvar ny målvakt. En Amerikan flygs in - akut. Jens Holmström får dock stanna kvar. Detta är något som fansen till Oskarshamn tjata om länge(Inte att Jens ska stanna kvar utan att de ville ha in en ny målvakt!).

- Tingsryd fortsätter satsa friskt, f¨låt, finskt. En misslyckad(!) finne från SSK ska nu lyfta TAIF i tabellen. Säger då det. Finn Air - typ!

- Malmö har fyra raka segrar hemma. Dock blir det ingen femte. Så är det bara. Tråkigt för de 458 fans som fortfarande tror på MIF!

Mot framtiden..

Det kan gå illa ikväll..jävligt illa..då mår jag illa.. 

Så vankas det åter match för vårt kära Gulsvart. Denna gång väntar Sundsvall borta. Sundsvall som genom åren blivit något av en spökmotståndare för oss. Tänk så många gånger man trott att "nu vinner vi för vi är ett mycket bättre lag" bara för att vakna upp vid slutsignalen och inse att "inte vann vi nu heller". Detta trots att vi på alla sätt är, eller har varit, ett bättre ishockeylag. Måste det verkligen vara på det sättet. Kan man inte försäkra sig mot sådant? Gäller inte "drulle försäkringen" mot Sundsvall? Bara undrar..

Hur kommer det då gå i kvällens match? Jag väljer att vara riktigt pessimistisk och tror det barkar fullständigt åt skogen. Det blir noll poäng och inte ett öre till. Våra spelare kommer troligen inte "ha den rätta inställningen" och Sundsvall kommer "vara hetare och vilja vinna mer" - typ! Det brukar ju heta så i eftersnacket när Gulsvart gått på pumpen. Illa, jag mår illa, som Magnus Uggla så riktigt påpekade...

Hur ska då Gulsvart lyckas vända på den dystra Sundsvallstrenden. Minns väl att vi började säsongen med förlust borta mot TAIF i andra omgången och följde upp med förlust i omgången efter mot just - Sundsvall. Då fick de vända matchen under slutperioden och dessutom hänga in vinstpucken när det bara var någon minut kvar av matchen. Vad var de han så nu igen - Uggla? 

Man vill inte gärna att samma svit ska upprepas med förluster mot de två bottenlagen. Usch!

Men som sagt. Jag har den negativa kepsen på nu. Jag tror det går åt helvetet. Så tror jag. Det blir säkert en trist historia där backarna kommer drälla med puck, forwards åka vilse i mittzon, alla avslut går utanför eller över och vår målvakt tappar in två lösa från blå....

Illa, jag mår Illa....

Tingsryd - Västerås 5-3

Detta liknade - apa - ta mig fan!

Och nästa match spelas borta mot Sundsvall. Ett lag som vi inte besegrat på bortaplan sedan Finska vinterkriget - typ.

Efter att ha tagit del av olika matchrapporter från gårdagens debacle bort mot TAIF kan man dra vissa slutsatser:
- Gulsvart var inte på tårna
- Gulsvart var inte heta
- Gulsvart hade inte "rätt inställning"
- Tingsryd vad "hetare än oss"

Det låter lite oroväckande. Visst kan man av matchbilder se några spelare som såg mer än lovligt sävliga ut i sitt agerande, men, det är inte huvudproblemet som jag uppfattar det. Det stora problemet är att inte LAGET går in till match med inställningen att göra sitt jobb. Det är inte bra. Inte bra alls!

Och hur kan det bli så? Hur kan ett lag som precis radat upp tre raka segrar, mot tuffare motstånd, helt plötsligt bara "tappa allt". Borde inte dessa segrar borgat för en trygghet och harmoni i truppen för fortsatta framgångar?

Plötsligt får man tillbaka den fadda smaken av smällarna mot Altmuna. Lite av samma syndrom. Även där gick vi in till match med seger i bagaget. Men platt och intet det blev. Pannkaka - typ!

Jag måste erkänna min totala brist på förståelse inför dessa ständiga magplask. Visst är det tillåtet att förlora matcher. Självklart. Men inte pga att laget saknar rätt inställning till sin uppgift. Vem rår då för detta? Spelarna? Ledarna? Tränarna?

Mitt enkla svar är att ALLA är medskyldiga. INGEN går fri från ansvar. ALLA måste gör sitt. Hur är det man säger: "Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk"

Nu förväntar jag mig ett LAG, ett taggat lag, som går ut på isen mot Sundsvall och visar för oss alla att det hela var en "tillfällighet". Något som inte kommer upprepas. Jag vill se ett Gulsvart som ger svar på tal.



Krossa Sundsvall....

Västerås - Sundsvall 5 - 0

Tack för det Gulsvart! Det var inte självklart att det äntligen skulle gå vägen, men, det gjorde det! Vi bröt förbannelsen och har nu två raka matcher där vi går segrande ur striden...

Återkommer under kvällen med lite tankar om matchen...

Sperrle! Varför fick inte han bli matchens lirare?