Svenska fans - och att göra fel.

Med betoning på FAN! 

Idag bestämde jag mig för ett återtåg på Svenska Fans. Har inte varit aktiv där sedan ganska lång tid tillbaka. Upptäckte dock att det var något som jag saknade. Att gå in på olika forum och vara lite "eljest". Så idag loggade jag in för att bli medlem på svenska fans igen. Hur gick det då? Det gick inte alls! Jag lyckades bli "nickspärrad" omgående! Hur kunde jag bli det då? Ja, det undrar jag också.

Ungefär så här gick det till:

- Loggar in på Svenska Fans

- Börjar fylla i mina användaruppgifter

- Väljer lagtillhörighet

..och det är nu det krånglar till sig. Via en "scrollista" kan man söka efter sitt lag. Det gjorde jag. Men då jag inte var helt fokuserad lyckades jag med konststycket att klicka på "Värmdö" istället för "Västerås".

- Därefter skulle man klicka på "spara". 

.. när jag nu skulle klicka på "spara" fanns ingen "bild" som visade att jag faktiskt valt fel tröja! Alltså sparade jag. Klart!

Nu var jag åter fullvärdig medlem av Svenska Fans. Loggar därefter glatt in på Gurkburken och tänker skriva ett brinnande inlägg om kommande säsong. Vad får jag se? Helt fel lagtröja vid mitt namn! Vad gör man då? Jo, man loggar genast in på sitt konto och ställer saken tillrätta. Så, nu hade jag rätt lagtröja! Phui! Hoppas ingen märkte något, tänker jag oroligt. Minst sagt pinsamt.

Loggar in på Gurkburken igen och läser:  DU ÄR NICKSPÄRRAD PÅ DETTA FORUM

Jo, tjena! Detta gick ju bra....

Det var då som jag gick lite "bananas". Vad är det för, ursäkta svenskan, JÄVLA system som inte tillåter att man gör fel? Att vi alla gör fel, tolkar fel, slarvar, är allom bekant. Det är mänskligt. Men att det inte finns en mer förlåtande inställning till att man råkar välja fel lagtröja är för mig obegripligt. Kanske finns det någon, någonstans, som vet och kan förklara denna ordning.

Nu kommer jag antagligen vara misstänkliggjord för all framtid. Någonstans på Svenska Fans finns jag nu registrerad i en dolsk databas under rubriken "svartfot" eller "quisling".

Krossa Timrå!

I nästa inlägg kommer jag att ranka alla lagen i årets seriespel. Kan Aftonbladet så kan jag. Hur jag kommer ranka, vilka kriterier som kommer att gälla, är ännu inte fastställt. Det enda säkra är att VIK Västerås HK kommer återfinnas i toppen, allra högst upp, som sig bör....

Västerås - Asplöven 2-4

En logga i tiden...

Västerås - Asplöven 2-4

Vilken makalöst ansträngande och motbjudande försäsong vi bjudits anno 2013. Visserligen ligger det i sakens natur att supporterlivet ska vara likt en vandring i dödsskuggans dal. En orgie i lidande och ruelse. Sömnlösa nätter följda av dagar med oro. Ett ständigt sökande efter något ångestdämpande. Sökande efter det lilla ljuset i mörkret, ljuset i tunneln, något som kan skingra dimman och få solens värmande strålar att tränga igenom. Om så för en kort sekund. 

Inför dagens match mot Asplöven ville jag verkligen känna "solens strålar" bryta fram. Om så bara för en enda period. Jag ville förnimma ett stråk av hopp. Något att känna tilltro inför. Något litet. Pyttelitet! Men icke, sa Nicke!

Det blev moll och tandagnisslan. 

Mörker!

För stunden är Gulsvart ett lag i förvirring, i förskingring. I total avsaknad av linjer och former. Ett lag vars vilja att producera dväljs av oförmågan att prestera. En kollektiv kalops, skulle man kunna säga. 

När lagspelet lös med sin frånvaro i dagens match försökte jag istället fokusera på individerna. Hur agerade spelaren på isen? Vilka beslut togs? Hur löste spelaren uppgiften? 

Det var inte många spelare som gjorde ett helt byte utan brister. I ett lagspel blir man väldigt ensam när kollektivet inte samverkar. Väldigt mycket ensam. Endast ett fåtal spelare i en trupp, oavsett vilken, klarar av att prestera och leverera utan kollektivets stöd. Inte ens Zlatan klarar sig ensam på en fotbollsplan. 

Den gemensamma nämnaren i denna match, precis som i matchen mot Löven, var den oerhört griniga och frustrerade attityd som många spelare visade upp:

- Kenndal McArdle drog på sig ett matchstraff i en situation som inte alls krävde detta. Frustration? 

- Tony Romano drog på sig en 2+2 i ett läge där vi hade chansen att spela powerplay. Frustration? 

- Marcus Jonsson körde över(!) en Asplövenspelare i egen zon vilket renderade i matchstraff. Frustration?

Lägg därtill ett otal utvisningar pga slashing, hooking och tripping. Utvisningar som underströk att spelarna ständigt hamnade på efterkälke och fick ta till otillåtna medel. 

Trots alla utvisningar, trots grinigheten och frustrationen, var Gulsvart med i matchen länge. I spelet fem mot fem var det ingen fara på taket. I spel fyra mot fem redde vi oss bra. Men bjuder man på spel tre mot fem tillräckligt många gånger blir man hårt straffad. Så även denna gång. Två av Asplövens mål kom i spel fem mot tre. Ett i spel fem mot fyra. Det sista, 2-4, i tom kasse. 

- I spelet med fullt lag på banan vann vi med 2-0.

Det var endast i korta sekvenser Gulsvart kom i ordnad attack. Då hände det saker. Då blev det mål. I övrigt var det ständiga enmansattacker som utmynnade i intet. Reduceringen till 1-1 kom efter ett rejält anfall där pucken skickades mot mål, skymning, retur och Viktor Mårtensson skyfflade in trissan. Ledningsmålet fram till 2-1 följde samma mönster. Samlat anfall, puck mot mål, skymning, retur och unge Svedlund fick hänga in pucken.

Det är egentligen ganska meningslöst att gå in på spelarkritik efter en insats som dagens. Det var jämngrått. Några få spelare lyste upp. En av dem var Viktor Mårtensson. En annan, fram till matchstraffet, var Marcus Jonsson. Brunkarna. 

Bland backarna klarade sig Mitell och Emmerdahl hyggligt. Puckskickliga som de är finner de lösningar. Även en mulen dag. 

Målvakten Luca Bolthauser hade en vanlig dag på jobbet, denna försäsong. Massor att göra, dåligt understöd emellanåt, och en rejäl tavla. Släppte in kvitteringen till 2-2 på ett märkligt sätt!

Nu drar Bloggen sträck för denna helgs matcher och ser framtiden an med hopp om snar bättring. För det kommer det att bli. Bättring. Trots stundens elände finns det ännu ingen anledning att begrava de förhoppningar jag bär. Så vis har jag trots allt blivit efter många års blandade framgångar under en försäsong..

Nu väntar Skellefteå!

Väl mött....

Sista rycket...

Låt oss avsluta med värdighet. En fundamental genomklappning. Alla tillsammans. Publik, sponsorer, spelare, publik samt tränare i en stor härlig hög av brustna förhoppningar och spräckta illusioner. Sedan blir det badbyxor på och inväntan av islossning på Mälaren och säsongens första dopp!

Nu börjar det roliga - Silly season! Oj vad man har längtat:)

Rögle - Västerås 4-1

Gamnacke på oss alla...

Någonstans i mitt inre, i ett litet skrymsle, dit vett och sunt förnuft ännu inte nått, trodde jag i min oerhörda enfald på ett mirakel. Trots lagets bleka insats senast hemma mot Oskarshamn, trots en sjumilaresa till Skåneland, i ren och skär trots, mot alla odds, trodde jag galet nog på  mitt lag. Ty så är vi funtade - supportrar. Vi tar inte gärna till oss tydliga skavanker och synliga brister. Istället väljer vi ofta att se åt sidan, blunda med ena ögat och krampaktigt hänga kvar vid den lilla krok av hopp som föder, och göder, vår passion för vårt lag.

Men, idag, gick det alldeles åt pipsvängen. Hoppets krok lossnade raskt och med den dråsade alla förväntningar på en heroiskt insats platt till marken och efterlämnade endast en fadd eftersmak i munnen. En mixad  smak av krossade illusioner och vadmalsbyxor. Resan mot slutsignalen blev en mara. Ett mentalt gatlopp där ångesten tyngde som ett vått täcke en kall vinternatt och rysningar av skam och bitterhet avlöste varandra.

Var detta verkligen det lag som jag vigt min passion till? Det lag som jag ständigt, om än konstlat och mödosamt, så länge bedyrat min stora kärlek? Var detta uppträdande förenligt med vad jag som supporter kan kräva av mitt lag?

Just nu, i denna stund, känns dagens förlust som den slutgiltiga kvarnstenen om halsen som ändar en säsong som länge gått i dur(!) till de mörkaste toner av moll. Visst har det gnisslat, av och till, i olika tonarter men i huvudsak har laget presterat lite mer än förväntat. Utom på ett avgörande sätt: - Vi har haft den fenomenala förmågan att prestera som minst när det behövts som mest.

Nu återstår en match som kan "rädda" hela denna säsong. En match! Jo, så är det. Visserligen återstår det tre matcher men i sanning är det endast nästa match som gäller. Vinner vi den så är vi hastigt, och lustigt, på spåret igen. Då står vi åter på perrongen och kan anträda en fortsatt resa mot en formidabel säsongsavslutning. Ja, så är det faktiskt! 

Laddar laget om på rätt och sätt och sätter "personbästa" i nästa match så har vi fortfarande saken helt i egna händer. Vad är då sannolikheten för att laget ska orka med en sådan prestation? Hur många gånger tidigare denna säsong har laget lyckats vara "bäst när det gäller"?

Jag vet bara en sak. Hoppet är det sista som överger oss. Trots att det i nuläget inte finns något, absolut någonting, som pekar på denna omvandling, denna förvandling, från gamnackar till stolta tuppar kan ingen förvägra mig rätten att hoppas..

- Att vara supporter är att lida!

Sämst när det gäller..

..ja vi är sämst när det gäller, sämst när det gäller, ja vi är sämst när det gäller!

Västerås - Oskarshamn 2-3

- Ungefär så kan man sammanfatta ännu en förlust på hemmaplan. Denna gång mot Oskarshamn. Ett Oskarshamn som inte behövde göra mycket för att göra mål. Vid alla tre målen stod vi själva för förarbetet. Artigt och fint mot det gästande laget.

0-1

- Vi bjuder in Oskarshamn genom att slå en indianare på anfallande blå. En Oskarshamnsspelare bryter passningen och flippasssar pucken som, en aning turligt, landar på bladet på en framstormande lagkompis. Bara för att understryka hur artiga vi är mot våra gäster så lägger sig  Daniel "titta jag simmar" Sperrle  genast ned på isen och bjuder den anstormande Oskarshamnspelaren hela målet att lägga pucken i.

1-2

- Thomas Mitell har sin femtioelfte chans att lyfta ut pucken ur zon men väljer för femtioelfte gången i samma byte att försöka slå en tunnel på motståndare som checkar. Pucken hamnar, efter ett våldsamt flipper-studsande till slut framför en sopren Oskarshamnsback som blundar och skjuter förbi  Daniel "titta jag simmar" Sperrle som redan lagt sig ned på isen - artigt som han är - och bjuder helt öppet mål!

1-3

- En helt vanligt, ofarlig, situation vid vår egen blå längs sargen. Matt Demarchi ska bara stoppa pucken och lägga ut den ur zon. Plötsligt får han gummiarmar, gummiben, och vinglar omkull. 195(!) cm Italiensk mjukkokt spagetti som bara viker ihop sig. Oskarshamn tackar för kaffet och en frispelad McGrath upptäcker att vår målvakt, Daniel "titta jag simmar igen" Sperrle, lämnat kassen för att inventera reklamtexten i sarghörnet. Sperrle hinner inte tillbaka för att komma i position men lägger sig för säkerhets skull platt på isen så att McGrath kan peta in pucken. Artig ska man vara mot gäster...

Ok, visst är detta mitt sätt att beskriva händelseförloppet i denna match överdriven och raljerande. Visst gjorde Oskarshamn bra saker som motiverade att de i slutänden stod som segrare. De slet för sitt klubbmärke och använde de verktyg de har i sin låda. De gjorde det bra utifrån sina förutsättningar. Därmed ska ingen skugga falla över deras insats...

Men. Tja, vad ska man säga. Vinner man inte mot Oskarshamn, som jag trots allt anser vara ett sämre lag än det vi själva har, då ska vi inte vara så kaxiga och hoppfulla inför det fortsatta matchandet. Oskarshamn har nu vunnit tre av tre matcher i ABB Arena. Det stämmer till eftertanke. Vid varje tillfälle har vi varit favoriter och vid varje tillfälle har vi torskat. Något är med andra ord fundamentalt fel.

Vari detta fel består i är jag inte man att förklara. Jag konstaterar bara att vi har förmågan att underprestera mest varje gång det spelas på hemmaplan men i synnerhet när vi möter Oskarshamn.

Den som kan sin ishockey vet dock att Oskarshamn genom åren har varit ett riktigt "spöke" för oss. Ett lag som vid åtskilliga tillfällen satt käppar i våra hjul. Vi borde därmed varit varnade men traditionens makt är tydligen större än våra tränarens möjligheter att förändra skeendet. 

Och, jag anser det vara en coachmiss att inte använda sig av Lars Johansson i målet då vi möter Oskarshamn. Varför? Jo, vid alla våra förluster i ABB Arena har Oskarshamn lyckats göra mål där spelare fått komma fria med målvakten. Lars Johansson är en överlägset bättre målvakt just i dessa situationer. Idag föll som bekant två av Oskarshamns mål genom rena frilägen...

- Man kan kort säga att det var många som inte var så bra i Gulsvart en dag som denna..

Västerås - Troja 1-3

- Det är då fan..

Kvällen då det mesta blev fel. En underlig tillställning. Ett antiklimax. En pungspark på oss åskådare. Vi trogna som alltid kommer till match. Det kändes tomt redan från start. Tomt i tanken. I dubbel bemärkelse. Det var tomt i tanken(huvudet) och det var tomt i tanken(energi) för spelarna. Dessvärre var det tydligen även tomt i tanken(huvudet) hos tränarna denna kväll. En kollektiv kollaps. Man kan ju undra hur materialförvaltaren mådde? Var han pigg? 

Visst hade vi några spelare borta. "Bacon", Öberg, Arvidsson. Men herre-gud! Vi ställde faktiskt fullt lag på isen trots detta. Visserligen fick Waltin peta in en back, Robin Nilsson, i en kedja för att fylla ut truppen, men i alla fall. Vi hade fyra formationer redo för match!

Eller redo och redo! Det var just detta de inte var. Redo. Närmast redlösa, om jag får säga. Redlösa i den bemärkelsen att ingen spelare på isen, i Gulsvart, visade upp någon form av ambition. Hela kvällen var en provkarta på "alibispel" från många av spelarna. Man gjorde endast det absolut nödvändigaste, inte mer. Man överlät hela tiden till någon annan att "göra något konstruktivt".

Ingen ska få mig att tro att spelarna medvetet spelade som de gjorde. Att de innan match satt i omklädningsrummet och sa "vi skiter i detta, "vi skiter i publiken", "vi struntar i att visa hjärta". Jag är istället fullständigt övertygad om att ledare, tränare, spelare och hela föreningen visste allvaret och hade förberett sig på bästa sätt inför matchen. Men ändå kan det bli så fel, så lamt, så illa, så segt, så lite gjort.

Jag är därför, trots min enorma besvikelse över "inteprestationen" mot Troja, beredd att snabbt dra ett streck över denna missräkning och bara gå vidare. Ska man gräva ned sig vid varje motgång blir det till slut ett så djupt hål att man aldrig kommer upp..

Varför hände detta?

Sanningen är nog så enkel att vår trupp inte klarade av den tuffa matchning som varit den senaste tiden. Det blev en extrem belastning på vår tunna och för tillfället skadedrabbade trupp. Vi hade tre ordinarie forwards borta och det sätter sina spår. När dessutom vår enda kedjeformation som producerar framåt var brandskattad, pga P Öbergs skada, föll det mesta platt till isen.

- Det vi alla måste inse, även om det svider, är att vi har en väldigt tunn trupp. Vi har väldigt få spelare som producerar mål och poäng. Vi är otroligt beroende av att spelarna orkar hålla farten uppe. Vi har ett(1) spelsätt och när inte det fungerar - då har vi ingenting.

Nu gäller det att ladda om...

Västerås - Bofors 0-3

Soppatorsk..

Jämmer och elände. Raset har börjat. Vi förlorade mot Bofors. Nu kommer vi sjunka som en sten genom tabellen och snart göra Sundsvall sällskap i bottenträsket. Det vänder fort i idrottens värld. Nu ska vi dessutom möta äckliga Rögle på bortaplan. Ett Rögle som vi av tradition aldrig vinner mot. Där kan vi nog räkna med ännu en förlust. Då väntar Södertälje på sin tur. De vill ha sin revansch. Då kan tredje raka förlusten komma. Och inte nog med det. Nästa hemmamatch möter vi Sundsvall. Ett lag som vi av hävd har otroligt svårt att vinna mot. Ska vi då äntligen lyckas ta en seger? Det är frågan det. Huvaligen. Det vankas tider av mörker och elände.

Vad kan man då säga om dagens match mot Bofors? Tja, man kan nog säga att vi inte var med i matchen. Bofors ägde oss från första stund. De dikterade villkoren på isen. De bestämde vad som skulle hända. Genom att alltid vara samlade i försvarsspelet och där spela enkelt och resolut lyckades vi aldrig skapa press i deras zon.  Vi fick aldrig mer än en chans innan pucken försvann ut i mittzon igen. När vi själva skulle starta anfall fanns det ingen is att spela på för det var Boforsare överallt. Genom aggressiv skridskoåkning stängde de av mittzonen effektivt. Våra backar hade stora problem idag. De fick inte en lugn stund. Inte tid att behandla pucken för att sätta upp spelet framåt.

Länge trodde jag att vi, trots allt, skulle få chansen att klippa in ett kvitteringsmål. Hade vi gjort det kunde matchen svängt över till vår fördel. Visst hade vi några chanser i tredje perioden men detta var kvällen när inget gick vår väg. Istället lyckades Bofors sänka oss genom sitt 2 - 0 mål i boxplay. Ett märkligt mål på sitt sätt. Thomas Mitell försökte ta ned pucken på tennis på offensiva blå. Det lyckades han med, på något vis. Problemet var bara att han inte såg var pucken landade! Den landade nämligen precis bakom hans rygg. Den som uppfattade detta var givetvis en Boforsspelare som enkelt kunde snappa upp pucken och fick fri gata mot en övergiven Sperrle. Där tog det slut denna gång.

Gjorde vi en dålig match eller var Bofors väldigt bra? Det var nog en kombination. Bofors gjorde oss dåliga. Genom intensivt arbete över hela isen lyckades de hela tiden stänga av alla vägar fram för oss. Vi såg otroligt sega och initiativlösa ut genom hela matchen. Men förklaringen kan helt enkelt vara att Bofors gjorde oss just sega och initiativlösa...

Så det är bara att ta av hatten och gratulera Bofors till en mycket väl genomförd match. Vi själva fick något att tänka på. 

(känner att detta mitt inlägg är precis lika segt och initiativlöst som Gulsvart uppträdde idag. Men det är säkert Bofors fel)

Mora - Västerås

Surt sa räven..

Mora - Västerås 1- 0

 Det var det. Nu slocknade lyset - på riktigt! Frågan är vad man nu ska göra? En stor del av säsongen återstår och här sitter man nu med byxorna nere och skägget i brevlådan. Mora gjorde det förväntade. De stängde oss ute. Ridå....

Ska man nu rikta in sin uppmärksamhet mot kommande kvalserien till ES, kvalet till Allsvenskan, eller rent av försöka följa det pågående slutspelet i ES?

Jag bestämmer mig därför, här och nu, att omedelbart konvertera till Örebroare, AIK:are samt Karlskronait. Kan man det? Skit samma. Det får bli så. Något måste man få hitta på.

Jag kommer därför hålla på:
- AIK i ES (gulsvart som svartgult)
- Örebro i KS (har i alla fall bott där - i Baronbackarna)
- Karlskrona i kvalet till Allsvenskan (där var tänkt jag skulle göra min militärtjänst där!)

Så får det bli...

Härligt att vara svängkappa. Nu har jag förlängt säsongen rejält!

- Hata HV71!

Västerås - Leksand 2-3(str)

Vi kan inte vinna! Så enkelt är det. Vi har alla verktyg i lådan men har inte riktigt förmågan att använda dem på bästa sätt. Det som sviker oss idag är framför allt kraften, energin, orken, kalla det vad ni vill. Det var många många trötta och tunga ben på isen under tredje perioden. Efter att Leksand grottat in kvitteringen var det spel mot ett mål.  Där dränerades vi på våra sista krafter. Där gick luften ur. Där tog den slutgiltiga rädslan över att förlora ännu en jämn match överhanden.

Efter Leksands kvittering fanns bara en sak i skallen på spelarna. Ut med pucken ur zon - åk och byt! Om vi vunnit mot Mora senast hade nog scenariot varit lite annorlunda i denna match. Nu gjorde spelarna en heroisk match mot Mora men kammade noll. Det blev ett för stort mentalt tungt ok att bära med sig in i slutfasen av denna match. 

Men jag ser ingen anledning att klanka för mycket på laget efter dagens match. De gjorde sitt bästa. De slet för kung och fosterland. De offrade sig i varje byte. Men vi var helt enkelt inte tillräckligt bra idag för att hota Leksand under den sista perioden. Trots det höll vi på att få en gratismöjlighet till två härliga poäng i sudden när vi spelade fyra mot tre. Spelet var det inget fel på, men, avsluten var inte tillräckligt bra. Vi fick en sista chans men kunde inte förvalta den.

Det enda som stör mig lite efter matchen är Waltins matchning av våra målvakter. Idag valde han Sperrle. Det var helt rätt. Han gjorde en stabil insats. Men varför fick inte Johan Gustafsson chansen att stå under straffläggningen? Varför? Johan som tog tre av tre straffar borta mot Almtuna. Johan som är en betydligt bättre "straffmålvakt" än lilla Sperrle! Det är för mig obegripligt! Där gav vi bort chansen i straffläggningen enligt mitt sätt att se på saken...

Nu ser vi till att göra en präktig läggmatch borta mot Mora...

Rögle - Västerås 1 - 3

Kraschlandning - banne mig! Förbannade elände!

Ja, ja, kanske någon säger! Det var ju Rögle, på bortaplan. Det är inte lätt att vinna där. Ingen skam att förlora - typ! Men det är just det som är det. Skamligt. Det är skamligt att vi nu, efter fyra möten mot detta för dagen sargade samt skadedrabbade, och efter ES-tiden helt nya lag, lyckats ta en(1) poäng! Det är inte godkänt. Inte på långa vägar. För så bra är inte Rögle att vi ska behöva förlora fyra av fyra matcher mot dem.

Hade vi vunnit våra hemmamatcher och förlorat borta - då hade det varit en annan sak, en annan femma, men nu är det inte så. I första hemmamatchen var vi inte ens nära. I den andra hade vi alla poäng i egen ficka innan K.Olsson valde(!) att slå en icing när det var 50 sekunder kvar. Då passade Rögle på att ta ut målvakten, kvittera, och sedan vinna på straffar. Det är sådant som svider. Svider i bara skinnet. Inga roliga minnen att bära med sig när man ska summera denna säsong om några veckor(!).

Nu gick visserligen Malmö på pumpen, och det var lite roligt, men det innebär inte att våra möjligheter ökade till att överleva ett Playoff. För dit kommer vi. Inget snack om den saken Det ska till en riktig härdsmälta för hela laget om vi ska missa den chansen. Frågan är bara vad vi ska där och göra - typ!

För sanningen är den att vi är fortsatt inkompetenta i några avgörande lägen i spelet. Nämligen i spelet med en eller två man mer på isen. Nu har vi snart avverkat hela grundserien men har fortfarande rysligt svårt att få till ett vettigt powerplay. Utan att titta på någon statistik som visar hur välgrundad min kritik är så håller jag fast vid mitt omdöme. Vi är usla. Visst gör vi ett och annat mål i denna spelform men det jag saknar är de tydliga linjerna i spelet. Fortfarande får jag känslan av att spelarna "söker" efter att avslut men de vet inte var det ska komma.

Så länge Damien Fleury fanns med på isen var det i alla fall lite lättare. Då var det bara att försöka få fram pucken till honom för avslut, men,  det innebar även att motståndarna gick ut lite hårdare mot honom och därmed öppnade upp för någon annan att komma i läge. På det viset fick vi två alternativa avslutare. Som det sett ut de senaste matcherna, utan Damien, har det funnits en otydlighet, en osäkerhet, om vem som ska ta avslutet.

Visserligen spelar man nu med Mitell i powerplay och där finns tanken att han ska lassa skott från blå. Men varför man matchar honom med D. Rasmussen på backplats har jag inte riktigt förstått? Men å andra sidan är det rätt mycket jag inte förstår..

Låter jag bitter? Tja, jag är lite bitter. Bitter över att vi faktiskt inte är bättre än vad tabellen visar. Bitter över att laget inte hittat fram till ett mer vägvinnande offensivt spel efter alla dessa omgångar. För även jag har stundom drömt mig bort och iväg och hoppats på att laget skulle finna den väg till framgång som vi alla så hett eftersträvar. Kanske har man varit för naiv i sina förhoppningar.  

Å andra sidan, om jag ska försöka vara en aning objektiv, tippade jag Gulsvart på plats sex innan serien startade. Och minsann. Kanske, kanske, kan vi nå dit ännu. Om vi gör det så uppfylls min profetia och därmed borde jag vara nöjd. Nöjd med att ha tänkt och tippat rätt. Men se så enkelt är det inte. Jag hade hellre sett laget högre upp i tabellen och därmed tippat fel.

Som supportrar har man banne mig rätt att ha fel. Och tycka som man vill. Speciellt då man inte behöver ta ansvar för sina åsikter :) Och det är kanske det som är tjusningen med det hela. Man vet aldrig, från match till match, hur det ska gå och hur man sedan kommer att må. Det krävdes bara två dagar från att man svävat en aning i det blå(Malmö hemma) till att man landade hårt och brutalt(Rögle borta).

Nåja, nu är det bara att köra över Tingsryd hemma i nästa match så är man genast uppe bland molnen igen..

Mora - Västerås 7 - 3

..en plump!

Så kom då den första riktiga plumpen i protokollet för vår nya tränarduo Mats och Bert. Pang!, sa det bara och plötsligt rämnade allt. Det försvar som så länge burit upp laget brast som ett gammalt byxarsle. Det blev minst sagt korsdrag runt kulorna - typ! Masar med frenesi ångade runt de gulsvarta som om de vore koner uppställda av vägverket enligt vissa rapportörer. Vår så vanligtvis briljante målvakt briljerade mest med att vara på utflykt på sidan om målet när pucken var på väg in i detsamma - enligt andra vittnen. 

När vi väl själva fick lägen så knöt det sig i prestationstarmen och skotten gick över, under, utanför, i stolpe och ribba - men inte in i mål. Viktor Mårtensson fick äntligen göra mål men fick det genast fråntaget av en nitisk domare. Domaren hävdade "spark" och Viktor höll med. Dock med den skillnaden att han sparkade på motståndarens klubba så att pucken förpassades i mål! Om så var fallet ett korrekt mål. Är det inte dags snart att ta bort denna luddiga regel då man faktisk får göra mål med skridskon bara man inte "gör en medveten" sparkrörelse! Det enklaste vore om det blev tillåtet att brösta, knuffa, nicka, knäa eller sparka in pucken. Så länge man inte använder händerna borde allt vara tillåtet...

Återigen blev man fundersam över Waltin´s sätt att leda laget i motgång. Inte heller denna gång ville han gå in och påverka skeendet på något synbart sätt. Den "timeout" som vi satt och väntade på efter Mora´s tredje mål kom aldrig. Det målvaktsbyte, som kunde skapat ett nytt moment i matchen, uteblev. Vi får helt enkelt förlita oss på att den gode Mats Waltin vet vad han gör. Det är liksom det han har betalt för...

Som ledare, eller supporter, försöker man alltid leta efter något att ta med sig från varje match och så även denna. Något man kan "hänga upp" i omklädningsrummet och peka på under kommande matcher. Till exempel kan man ta med sig den sista perioden(vi spelade jämt), skottstatistiken(vi vann den), moralen i laget(alla kämpade på till the bitter end), osv. 

Just nu, i denna stund, känns det lite svårt att hitta de positiva inslagen i brakförlusten mot Mora. Men å andra sidan, det är inte min uppgift. Det är faktiskt Bert och Mats som ska hitta dessa små korn av hopp - de har faktiskt betalt för det...

På tal om det kommer jag osökt att tänka på dansband när jag skriver om vårt tränarpar. MatsBert´s Orkester - typ. De brukar ju heta så - dansbanden....

Nu är det bara att ta nya tag. Vi är sämre än sämst men inte sämre att vi kan ge upp. Eller hur var det nu det var? Vad var det den kloke gamle torpargubben sa:

- Det är alltid för tidigt att ge upp!

Det tycker jag vi tar fasta på. 

Surheten ligger på PH 4.3

Kan fortfarande inte släppa att vi är så förbannat dåliga på att göra mål! Det har gått så långt att det från att ha varit en tillfällig oförmåga till att bli någon form av permanent tillstånd. Våra motståndarsupportrar roar sig kungligt på vår bekostnad just nu. 

- Hö-hö, hörs det skrockas från de Småländska skogarna! "Ni kan inte göra mål". 

- Hö-hö, hörs det hånskrattas från Uppsalaslätten där desorienterade AIS-supportrar gottar sig i vår olycka! 

- Hö-hö, "Utan Damien Fleury skulle ni ligga sist i tabellen", hånflabbas det från Karlskogas mörka skogar!

Det är ju så att man vill gå och dra en gammal filt över huvudet! Vår måltorka får vattenbristen i mellanöstern att framstå som en parentes. Vi är troligen, just nu, Sveriges i särklass sämsta lag när det gäller att producera mål och det är sannerligen en merit som är betungande att bära.

Jag vet exempel på tränare i andra lagidrotter som i brist på annat, när man redan provat allt, i ren desperation kastat om helt på spelplanen. Långsamma och struttiga backar har fått byta plats med mer flyfotade anfallare i ett fåfängt försök att skaka liv i laget. Kanske är det läge för något lika dramatiskt i Gulsvart? Sätt upp Andreas Lindh som center, Robin Nilsson som högerytter, och Alexander Ribbenstrand som vänstervinge. Sedan är det bara att släppa pucken och tokköra. Kan det bli sämre?

I Powerplay kryddar vi med Viktor Mårtensson som murbräcka framför mål. På blålinjen får Tobias Forsberg och Kalle Olsson stå och svinga sina klubbor. Andreas Lindh kan få vara med här också. Få böka, bända och brottas. Vem mer kan vi kasta in? Självklart den ende som vet hur man gör mål - Damien Fleury! Genialiskt - om jag själv får säga det!

Skulle denna ommöblering misslyckas finns det ett trumfkort kvar. Daniel Sperrle! Omskola honom till Center och låt honom bli vår sniper i powerplay! Det kan bli riktigt bra. En målvakt måste bevisligen känna till en målvakts svagheter bättre än någon annan?

Ärligt talat tycker jag inte Mats Waltin och Robertsson ännu sett alla outtömliga möjligheter som finns till förändring. Se därför detta inlägg som några tips i all välmening. Skulle det trots allt skita sig totalt kan jag tänka mig att damma av mina gamla skrillor, slipa skären, och göra en insats för laget. Tror banne mig jag har en gammal KOHO-klubba liggandes. Visserligen är den inte byggd av dagens moderna rymdmaterial men virke från en vindpinad finsk fura skall aldrig underskattas. Den klubban går inte av vid ett simpelt motlägg. Här krävs det motorsåg för att åsamka minsta skada..

För övrigt tycker jag fortfarande att AIS är beklämmande som hockeylag, Växjö är ett skämt på idrottskartan samt att Bofors borde satsa på internutbildning i etik och moral för sina spelare! Örebro däremot anser jag vara ett skickligt och bra ishockeylag...

Där satt den!

Skiljelinjen..

Linus på linjen..

Inom kort kan vi vara indragna i en förhatliga kampen om linjen. Vi vet alla vilket elände Linus på linjen får utstå. Hans vardag är fylld av smärtsamma överraskningar. Han balanserar för det mesta på en ytterst slak lina och med minsta möjliga marginal lyckas där överleva alla strapatser då han ständigt  ramlar ned men oförtrutet klättrar upp igen.

Frågan är bara om vårt lag har kraften, som Linus på linjen, att ständigt komma tillbaka. Klarar vi av att halka ned under den linje som skiljer framgång från fiasko. Kommer kritiken öka i kvadrat om vi inkasserar en förlust i vår nästa match? Har vi tålamodet att vänta ännu en tid innan laget börjar prestera på den nivå som vi tror de klarar av? Har vi alla kollektivt blundat för de uppenbara brister laget visat upp i match efter match i den naiva förhoppningen att det ordnar sig till slut - på något vis? 

- Eller är sanningen så enkel och brutal att vi helt enkelt inte är bättre än så här?

Vi kan alla enas om att det finns flera bra kvaliteter i detta lag. Men vi måste även vara så vidsynta och ödmjuka att vi även kan erkänna våra brister. Vår främsta(!) brist är nog avsaknaden av ett tydligt grundspel då vi äger pucken. Fortfarande är tendensen att "fort" går före "bra". Det är stundtals lite väl mycket naiv juniorhockey över det hela. Visserligen väldigt charmigt när det fungerar men samtidigt otroligt uddlöst den dagen då inte spelarna har "orken" eller "krutet" att jaga som illrar över isen i sextio minuter.

De allra flesta lag har nu lärt sig hur de ska stå upp mot vår "energiska" ishockey. Vi blir numera ganska lätt neutraliserade - om man säger så.

Så jag känner en viss oro inför de kommande omgångarna. Jag tror helt enkelt att vi inte har råd att halka ned under den tidigare nämnda linjen. Den ökade anspänning det skulle innebära riskerar att göra både spelare och ledare handlingsförlamade. Plötsligt kommer alla olyckskorpar börja jämföra med förra säsongens miserabla och tröstlösa vårsäsong. Risken är även stor att flera av de spelare som då var med  kommer börja gruva sig, börja fundera, tänka och grubbla. Och det vet vi alla att ishockeypelare som tänker är nog det sämsta som finns...

Nej, kära Gulsvart!

Nu vill jag inte vara med om att vi likt Linus på linjen ska behöva gå på ständiga smällar som tar  kraft ur arm och mod ur barm. Här gäller istället att ta initiativet, greppa rodret, sätta sig i förarsätet, och kraftfullt markera att här kommer ingen jävel och tar vår playoffplats! Nu vill jag inte höra en enda gång till denna säsong att motståndarna var "hetare", "hade mer krut än oss" eller "ville vinna mer än oss"...

Krossa Leksand..

Serietabellen...

4.	Malmö Redhawks	34	18(3)	0	16(4)	100	-	87	13	55
5.	Västerås	30	17(1)	0	13(1)	87	-	69	18	51
6.	Rögle	30	17(2)	0	13(2)	89	-	76	13	51

Förbannade oordning! Man blir lite trött allt som oftast när man ska till och granska tabellen för  Hockeyallsvenskan! Eller, lite trött och trött, man blir rent av förbannad och frustrerad! Hur i hela fridens dagar har de tänkt? Vem har tänkt? Eller har någon tänkt - alls? Vet ni om att nästan alla lag redan har spelat omgång 50! Hur kunde det gå till? Och se på Malmö, ett lag som vi och Rögle troligen kommer kampas med om platserna fyra till sex i serien ända fram till att serien avslutas. Platser som avgör förutsättningarna för det fortsatta spelet i den kommande playoff-serien. Då lagen tar med sig bonuspoäng baserade på placering kan en fjärdeplats vara oerhört mycket mer värdefull än en sjätteplats.

I dagsläget är det helt omöjligt att avgöra om vi har chans att gå ifatt, eller om, MIF då de har fyra matcher mer spelade. Vi vet med andra ord inte om vi egentligen ligger före dem då vi ännu inte spelat lika många matcher. Betänk även att vår sportchef i dagsläget kanske sitter och funderar på en eller annan förstärkning till laget. Inte heller han vet nu vilket läge som gäller.

Om vi hade spelat lika många matcher som MIF kanske vi innehaft en säker fjärdeplats i serien för tillfället. En position som gjort behovet av nyförvärv mindre akut och framför allt en placering i tabellen som sett än mer positiv ut än nu. En placering som gett intryck av att vi faktiskt "är med i racet" och kanske till och med kan hota om en direktplats till kvalserien.

Men nähä! Så ska vi inte ha det. Istället får man nu sitta och gissa och spekulera. Så idiotisk att man vill grina...

Vem är det då som bestämt denna märkliga ordning? Sannolikt är alla sportchefer, och/eller lagens ordföranden, medskyldiga till detta upplägg i knät på sin egen serieförening. Man har troligen sålt bort rätten till en sammanhållen serie genom det TV-avtal man ingått med Viasat. Självklart vill Viasat helst sprida ut omgångarna så mycket som möjligt för att få tittare till sina sändningar. Fick de bestämma skulle antagligen en serieomgång vara utspridd på veckans alla dagar. 

Frukten av detta avtal ger oss därmed möjlighet att se direktsänd ishockey från soffan, men, även minskade publikintäkter på arenan samt en serietabell som endast är ett stort skämt!

- Leve kommersialismen...

Tingsryd - Västerås 5-3

Detta liknade - apa - ta mig fan!

Och nästa match spelas borta mot Sundsvall. Ett lag som vi inte besegrat på bortaplan sedan Finska vinterkriget - typ.

Efter att ha tagit del av olika matchrapporter från gårdagens debacle bort mot TAIF kan man dra vissa slutsatser:
- Gulsvart var inte på tårna
- Gulsvart var inte heta
- Gulsvart hade inte "rätt inställning"
- Tingsryd vad "hetare än oss"

Det låter lite oroväckande. Visst kan man av matchbilder se några spelare som såg mer än lovligt sävliga ut i sitt agerande, men, det är inte huvudproblemet som jag uppfattar det. Det stora problemet är att inte LAGET går in till match med inställningen att göra sitt jobb. Det är inte bra. Inte bra alls!

Och hur kan det bli så? Hur kan ett lag som precis radat upp tre raka segrar, mot tuffare motstånd, helt plötsligt bara "tappa allt". Borde inte dessa segrar borgat för en trygghet och harmoni i truppen för fortsatta framgångar?

Plötsligt får man tillbaka den fadda smaken av smällarna mot Altmuna. Lite av samma syndrom. Även där gick vi in till match med seger i bagaget. Men platt och intet det blev. Pannkaka - typ!

Jag måste erkänna min totala brist på förståelse inför dessa ständiga magplask. Visst är det tillåtet att förlora matcher. Självklart. Men inte pga att laget saknar rätt inställning till sin uppgift. Vem rår då för detta? Spelarna? Ledarna? Tränarna?

Mitt enkla svar är att ALLA är medskyldiga. INGEN går fri från ansvar. ALLA måste gör sitt. Hur är det man säger: "Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk"

Nu förväntar jag mig ett LAG, ett taggat lag, som går ut på isen mot Sundsvall och visar för oss alla att det hela var en "tillfällighet". Något som inte kommer upprepas. Jag vill se ett Gulsvart som ger svar på tal.



Krossa Sundsvall....

Mirakel

"Ett mirakel är en oväntad och uppseendeväckande händelse, ofta betraktad som övernaturlig eller ett gudomligt ingripande"

- Ja, nu vill jag se ett mirakel. Jag vill se två raka segrar - minst...

Mycket Jidhe är det...

Mannen - myten - frisyren...

Vet inte riktigt varför jag skriver detta inlägg om Peter Jihde då det motverkar det jag egentligen vill kommentera. Nämligen att det är mycket Jidhe nuförtiden. Han dyker banne mig upp överallt i TV:ns sändningar. För en tid sedan var det Martin Timell som hemsökte oss varje kväll, helg, fredag, onsdag, ja hela veckorna i sin roll som programledare. Med tiden blev det rätt mycket, rent av för mycket, Timell i rutan. Nu känns det som om Peter Jidhe är på väg åt samma håll. Det finns inte en sändning på TV numera där han inte dyker upp. Är det inte partiledarutfrågning så är det Fotbollsgala, eller Idrottsgala, Hockeykväll, Idol, Robinsson, Kvällsnytt, Sportnytt, OS-sändningar, Handbolls-VM, Friidrotts-VM, etc etc.

Till råga på allt har det dykt ännu en Jidhe som tar plats i rutan. Brorsan, svettbandyspelaren, Niklas Jidhe har gjort sitt intåg i våra liv. Som programledare för Viasat Sport Ishockey och i TV3:s sändningar senast från Ishockey-VM.

Det är dags nu att sätta ned foten och våga vägra Jidhe! Ingen mer Jidhe i min TV! Just i skrivande stund hör jag hans nasala röst i bakgrunden då frugan sitter och tittar på omröstningen i Idol. Jag som så gärna vill se Mord i sinnet på en annan kanal! Förbannade Jidhe........

Dagen efter..

LIF - VIK  3-1

Ryssland - KHL - AIK(?)

KHL åtnjuter politiskt stöd och finansieras av delstatliga energijätten Gazprom i Ryssland.
[läs här]

Detta inlägg är inte speciellt "roligt" att göra men i takt med att allt fler ropar efter deltagande i KHL känner jag personligen ett stort missmod. Vet vi inte någonting om hur saker förhåller sig i vår omvärld! Är vi så oerhört förblindade av vår egen förträfflighet, vår egen självgodhet, så oerhört inskränkta och egoistiska att vi släpper alla tankar om normal humanismen, någon form av gemensam värdegrund. Är vi verkligen beredda att kasta alla demokratiska värderingar, som vi kämpat i århundraden för att uppnå, överbord för att stilla vårt eget lystmäte efter snar sporstlig och ekonomisk framgång? Jag måste erkänna - själv mår jag illa! Här kommer därför ett litet urval av rapporter om förhållandet i vårt östra grannland Ryssland. Håll till godo!

- Den 7 oktober 2006 mördades journalisten och människorättsförsvararen Anna Poltikovskaja. Tre år har gått och mordet är fortfarande olöst. Dock beordrade Rysslands högsta domstol den 3 september ytterligare utredning av mordet.[läs mer]

- Ett stort antal länder har begärt att Rysslands regering genomför en grundlig utredning av morden på journalisten Anastasia Baburova och människorättsadvokaten Stanislav Markelov och att förövarna ställs inför rätta. Behovet av att stärka åtgärder mot extremism och hatbrott riktade mot minoritetsgrupper i Ryssland togs även upp i granskningen. [läs mer]

- Fyra medlemmarna av den politiska oppositionen i Ryssland dömdes till fem dagars "administrativt förvar" förra veckan. Enligt Amnesty är det troligt att de greps och dömdes för att myndigheterna ville hindra dem från att utöva sin rätt till yttrande- och mötesfrihet. [läs mer]

- Amnesty fördömer starkt mordet på advokaten och människorättsaktivisten Stanislav Markelov, som sköts ned i centrala Moskva på måndagen. En journalist från tidningen Novaja Gazeta skadades i samma attack och avled senare på sjukhus.  Mordet anses ha kopplingar till fallet Kheda Kungaeva. Stanislav Markelov representerade familjen till den tjetjenska flickan Kheda Kungaeva som kidnappades, våldtogs och ströps till döds i mars 2000. Den ryske översten Juri Budanov dömdes den 23 juli 2003 till tio års fängelse för mordet, men släpptes i förtid den 15 januari i år, trots att familjen hade lämnat in en överklagan via advokaten Stanislav Markelov. Den senaste veckan har flera mordhot riktats mot Markelov på grund av hans arbete med fallet. [läs mer]

- I ett land där TV och andra media är statligt kontrollerade finns det mindre och mindre utrymme för en fri rapportering. Journalister som försöker sig på en självständig rapportering hindras från att göra sitt jobb, och riskerar att skrämmas till tystnad och även att åtalas. Möjligheten att uttrycka kritiska åsikter har under de senaste åren gradvis försämrats i Ryssland. [läs mer]

- De senaste månaderna har de ryska myndigheterna vid åtskilliga tillfällen inkräktat på rätten till mötes- och föreningsfrihet och gjort inskränkningar i yttrandefriheten, detta har drabbat såväl den politiska oppositionen som människorättsaktivister och journalister. [läs mer]

- Knytnävsslag, misshandel utförd med föremål som vattenflaskor, böcker, batonger och käppar; ett särskilt rum, som används vid våldtäkter, med ett bord av metall utrustat med remmar för att binda fast ben och fötter; kvävning och elchocker mot olika delar på kroppen - detta är några av de tortyrmetoder eller den misshandel som polisen i Ryssland använder för att tvinga fram bekännelser [läs mer]

- Våld mot kvinnor är ett av de vanligaste människorättsbrotten i Ryssland och samtidigt det mest gömda och osynliga. Amnestys utredning visar att 70 procent av de gifta kvinnorna har utsatts för någon form av misshandel av sina män. [läs mer]

Senaste nytt angående Ryssland:
- Minst 39 människor dödades och 63 skadades när ett tåg på väg från Moskva till S:t Petersburg spårade ur på fredagen. Enligt myndigheterna kan en bomb ha utlöst urspårningen. Allt detta kan peka på ett möjligt terrordåd, sade en tjänsteman vid det ryska katastrofdepartementet

Mera angående Ryssland:
- Livet för funktionshindrade ryssar är tufft. Många hålls inlåsta på institution och de som är ute i samhället får liten hjälp från staten. Novaja Gazeta har besökt ”de blindas stad” där de synskadade numera är lämnade åt sig själva.

Hur barnen har det i Ryssland:
-  Den svåra situationen har gjort att kriminalitet och alkoholism brett ut sig allt mer. Desperata mammor som inte klarar att se sina barn svälta, stjäl bröd för att ha mat att sätta på bordet, prostituerar sig eller tigger....
****

För den som vill finns det massor att lära. För den som är beredd att öppna sina ögon finns det mycket att se. Men det är klart. Visst är det mycket skönare att blunda och låtsas som om allt är fina fisken och fest hela veckan!

Klart att vi skall spela i KHL!

Det skiter väl vi i om dom har problem!

Eller hur?

Man ska inte blanda ihop idrott och mänskliga rättigheter - eller hur!

Det är inte vårt problem - eller hur!

Heja AIK! (och Leksand samt Malmö som även de fått en injudan)

***

- Personligen känner jag att de miljarder som Gazprom drar in i vinst varje år kan användas till något annat än att bygga upp en hockeyliga med fantasilöner för ishockeyspelare!