Ranka mig själv och lite svammel...

Jaha, då går jag vidare i mitt försök att ranka olika händelser, personer, upplevelser denna säsong som ännu är i vardande. I sin linda. Då det lackar mot jul kanske det blir lite jultema här och där i mina försök till formuleringar. Vem vet?

Inleder dock med följande:

 - Jag ska börja åka skridskor! Ja, så illa är det. Då jag var ung åkte jag mycket. Väldigt mycket. Kanske för mycket, enligt mina föräldrar som ofta fick hämta hem mig på kvällskvisten. På samma sätt som dagens ungdomar har svårt att slita sig från sittande framför en dator hade jag svårt att slita mig från den fysiska aktivitet som skridskoåkningen innebar. 

Ni som följt bloggen några år vet vad jag pratar om. Har ju ett förflutet som ivrig utövare av både ishockey och bandy upp till tonåren. Bandy lirades i numera avsomnade föreningen Svartådalen. Hockey spelades till största delen i form av kvartershockey. Jag gjorde ett försök att lira i ett av VIK:s ungdomslag men efter några enstaka träningar drog jag mig ur. Mest för att jag ville lira, finta, skjuta, dribbla och göra mål. Inte lära mig åka i några jävla bågar runt uppställda koner i 60 minuter. Så det fick vara. Mycket roligare då att att lira med kompisarna i kvartersgänget. Där fick man minsann dribbla så mycket man ville..

-Tappade visst tråden lite här! 

Hm, detta med att börja åka skridskor igen ser jag i första hand som ett utmärkt sätt att röra lite på dödköttet. Det erbjuds trots allt goda möjligheter genom Västerås stads försorg. Massor av tider för allmänhetens åkning. Lite roligt också att jag tycks kunna locka med mig några andra personer i detta. Har som exempel blivit erbjuden att låna ett par skridskor så jag slipper köpa nya egna:

Jaha, då ska vi se hur det blir med rankandet i detta inlägg! Hm, tja, varför inte...

Mest överraskande comeback:

- GurkOlle går på is efter några decenniers frånvaro!

Motivering:
"Som ett led i strävandet att förtydliga VIK Hockeys högst möjliga ambition att nå sportsliga resultat har han, GurkOlle, beslutat sig för att bli det levande beviset för att allt är möjligt. Kan han, GurkOlle, åter hitta skäret, dra iväg en handledare, skjuta ett rungande slagskott som får plexit att bågna, ja då finns inga som helst ursäkter för grabbarna i A-laget att inte nå framgång"

----------------------

Se där vilken finurlig formulering en sen söndagskväll! Men vet aldrig vart detta initiativ kan bära. Ska försöka bjuda in min vän David Sköld Sällström för att dokumentera mina framsteg. Rörliga bilder på en stel gammal gubbe kan bli - kul!

----------------------

För övrigt tycks det nu vara klart att vi drar igång AllEttan med dubbelmöten mot(trumvirvel) Lindeshög ... Lindesstad ... Lindesberg ... nej ... Lindlöven ska det vara. Lindlöven! Återstår att se om vi får börja hemma eller borta. Lindlöven, hm. Jaha. Vad ska man säga om det, då? I ärlighetens namn ser jag inte hur vi ska kunna förlora någon match mot detta gäng. Rättelse. Har vi ambitionen att vara med i toppen av AllEttan ska vi vinna båda matcherna mot Lindröven. F´låt, Lindlöven. Inte mer med det.

Vad är det då som talar emot att vi inte skulle vinna dessa två möten!? Hm. Vete tusan. Ingenting, egentligen. 

Får vi med alla spelare friska och krya, förutom drummeln OP med sin ömma fot, så har vi större bredd och bättre spets än våra tilltänkta motståndare. Skulle inte det räcka då får vi skämmas, ta mig fan!

En sak är i alla fall fullständigt klar. Vi kommer riva deras lada, sanna mina ord.

Tack för mig...

12 raka - Fula Forshaga - Assist och plus och minus

Jimmie Jansson-style

Forshaga - Västerås 2-5

Passade på att knalla ned till dagens träning och titta till våra pojkar. Ja, ja. Alla är inte pojkar. Men många. Allt är relativt och korven den har två, ungefär. För övrigt är jag så jädrans gammal att alla som inte fyllt fyrtio upplevs som unga och osnutna. Det är så man tror det ska dofta lite barnpuder när man träffar några av de yngre spelarna!

Nåväl! Hann byta några ord med ett antal spelare. Först fick jag tag på Lindelöf på väg in i Mimerhallen. Vi konstaterade först och främst att det ännu inte var mycket till julkänsla i luften. Några grader varmt samt duggregn ger inte riktigt de rätta vibbarna av renar, tomte, glögg och gran. I övrigt kunde han rapportera att Forshaga var "grisiga". Glömde i ivern att gratulera honom till sitt mål men gav å andra sidan beröm för att de inkasserade tolfte raka. Fick räcka så.

Träningen var inte så mycket träning. Några korta övningar innan Zetterberg och Paananen lämnade isen i all hast. De såg ut att ha bråttom upp mot kansliet. Kanske glöggen som väntade?

Spelarna avslutade träningspasset med "fria övningar". Ett gäng ställde upp sig framför Dahlbom och turades om att försöka göra mål. Förstod inte mycket. Påminde om när man själv var grabb och lirade "Guld eller Silver" på en fotbollsplan. Då gällde det att göra mål. Eller, om man stod i mål, att inte stå närmast när bollen gick i mål. För då åkte man ut. Sedan blev det final. Och så vann jag. I alla fall vad jag minns! Fick i efterhand kolla upp med Jesper Cederberg vad leken hette. "Rebound" berättade han. Gällde att göra mål. Den som först fick tio poäng vann. Vem som vann vete sjuttons.

Efter träning hann jag prata lite med Marcus "Berra" Bergman. Och Jimmie "Eleganten" Jansson. Om ni undrar varför jag kallar Jimmie för "Eleganten" så beror det på hans känsla för stil. Lite fotomodellvarning på den pojken. Enligt rykten den mest välklädde i truppen. Eller modemedvetne. När det gäller den biten kan man lugnt säga att "Berra" har en mer avslappnad stil. Lite mer "trash". Säkert något som faller väna damer i smaken. Själv påverkas jag inte, alls!

Men vad sa då Bergman? Jo, jag började med att påpeka:
- Du gjorde inte mål mot Forshaga, är du inne i en svacka?

- Nä, sa han då. Jag ville vara snäll mot Mattson. Ge honom ett mål. 

I övrigt berättade han att Forshaga var, som tidigare sagts, lite smutsiga i sitt spel. Att vi kunde, borde, gjort lite fler mål, på chanser som skapades. Vad Jimmie sa kommer jag inte riktigt ihåg! Jo, han fick ju några nya assist-poäng! Och sedan nämnde jag att han har hyggligt bra plus/minus. Faktiskt så bra att endast en spelare i hela AllEttan är bättre. 

Det är faktiskt ruskigt bra gjort att vinna tolv raka matcher. I min minnesbank finns inte en sådan vinstrad. Då pratar vi det mer omedelbara närminnet. När det gäller långtidsminnet så har jag icke lyckats plocka fram några relevanta fakta. Jag vill minnas att vi hade en intressant svit av vunna hemmamatcher under Tornbergs era som tränare. Vet att vi även hade en imponerande svit den säsong vi vann Elitseriens grundserie. Bosse, oraklet, har berättat att vi efter omstarten, i division två, fick ihop en svit på fjorton raka segrar. 

- Hur som helst. Tolv raka segrar skrattar man inte bort. Det är förbannat bra. Oavsett division. 

----------------

Annat då? Tja, man kan ju alltid berätta att Oscar Pettersson njuter av sin tillfälliga invaliditet. Missförstå mig rätt. Självklart är det tråkigt, deppigt, tragiskt, att han inte får vara med och spela men ett mynt har som bekant flera sidor. Gäller att gilla läget och dra de fördelar som finns. Misstänker att den gode Oscar kommer gå in i någon form av barndom om man inte ser upp. Nu kommer han bli uppassad på alla håll och kanter. Bara vifta lite förstrött med ett ögonbryn så kommer manna i form av tidningar, läsk, kakor, kaffe bli serverat utan minsta ansträngning. Det är ju synd om någon som är skadad. Det är sedan gammalt. Själv hävdade han i lokaltidningen att han skulle passa på att bygga upp sin överkropp. Kan mycket väl bli så. Risken är dock uppenbar (om han inte ser upp) att den mesta påbyggnaden kommer hamna i området kring naveln!

Från VLT

För övrigt har jag förstått att Oscar hade tur i oturen. Tydligen är det inte alls ovanligt att det blir komplikationer i samband med den typ av skada han nu ådragit sig. Hade han haft riktigt otur kunde han ha tvingats till att bryta upp gipset för operation! Om så skett kunde han fått ge upp hela säsongen. Tur i oturen, var namnet, sa Bill!

Vad jag förstår, apropå detta med Oscar och hans skada, så kommer Jesper Cederberg få en ny chans att lira i Enköpings-linan. Det blir bra det, anser jag. Utmärkt tillfälle för Jesper att visa sina framfötter, som man brukar säga. Gärna alla tre!

Nog av SVAMMEL!

Bergman - Fish

Duellen

Så får det bli. Efter en del vånda, beslutsångest och tankemöda har jag slutligen bestämt mig för att jämföra Marcus Bergman med flyktade Christopher Fish. Till en början har jag tänkt mig Jan Urbas men det kändes inte riktigt rätt, på något sätt. Lite för olika i spelsättet, helt enkelt. Däremot anser jag att det finns rysligt många likheter mellan Marcus och Christopher. Förutom hårfärgen då, förstås! 

Då kör jag!

Marcus Bergman: ålder 25
- Kom till oss säsongen  2016-17. Från Huddinge. Under de första matcherna yrade han runt rätt ordentligt på isen. Fel plats vid fel tillfälle. Dock visade han prov på bra rörlighet, bra skridskoåkning, och man anade att det fanns potential. Efter några matcher kom Marcus in i hur spelet fungerade och började producera mål och poäng. Men sedan tog det lite stopp. Fick avsluta grundserien med att stå vid sidan om p.g.a skada. Kom till spel igen till det negativa kvalet men fick bara göra två matcher. 

Christopher Fish: ålder 24

- Kom till oss säsongen  2015-16. Från Mora. När jag fick veta att han skrivit på för oss tog jag kontakt med Johan Alcén. Numera spelandes i Brynäs. Ville höra lite vitsord. Han svarade kort: "-Underbar lagkamrat och bra skridskoåkare". Det räckte för mig. Fish var inte känd för att göra mål och poäng. Mer en obekväm spelarkaraktär som skulle vara i ansiktet på sina motståndare och ställa till lite kaos. Rivig, helt enkelt. Christopher överraskade oss alla, och troligen även sig själv, med att smälla in mål på löpande band! 

Head to head, öga mot öga, Marcus mot Christopher!

Fysik:

Marcus:

Längd: 190

Vikt: 93

Christopher:

Längd: 188

Vikt: 92

Ronden vinns av Marcus

--------------

Poängsnitt i HockeyAllsvenskan

Marcus: 0.31

Christopher: 0.38

Ronden vinns av Christopher

--------------

Poängsnitt i Hockeyettan:

Marcus: 0.72

Christopher: Inga matcher spelade i Hockeyettan

Ronden vinns av Marcus

--------------

Bäst plus/minus en säsong

Marcus: + 9 säsongen  2015-16 Huddinge IK 

Christopher: + 19 säsongen 2011-12 Linköping HC J20

Ronden vinns av Christopher

--------------

Mest utvisningsminuter en säsong

Marcus: 22 säsongen  2013-14 IFK Tumba Division 1

Christopher: 33 säsongen 2011-12 Linköping HC J20

Ronden vinns av Christopher!

--------------

Minst utvisningsminuter en säsong som senior:

Marcus: 8 säsongen 2014-15 Huddinge IK Division 1

Christopher*: 8 säsongen  2014-15 Mora IK Allsvenskan

Ronden slutar oavgjord!

* Svårt då Christopher hoppat mellan flera lag samma säsong innan han kontrakt med Mora 2014!

--------------

Skridskoåkning:

Marcus: +++++ av fem möjliga

Christopher: ++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Marcus

--------------

Teknik puck/klubba

Marcus :+++ av fem möjliga

Christopher : +++  av fem möjliga

Ronden slutar oavgjord!

--------------

Passningsspelare (sätter upp lägen för kompisar)

Marcus: +++ av fem möjliga

Christopher: ++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Christopher

--------------

Avslut:

Marcus: ++++ av fem möjliga

Christopher: ++++  fem möjliga

Ronden slutar oavgjord!

--------------

Elak på isen:

Marcus: ++ av fem möjliga

Christopher : ++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Christopher

--------------

Tacklingar:

Marcus: ++  av fem möjliga

Christopher :++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Christopher

--------------

Målgest:

Marcus: ++  av fem möjliga

Christopher :+++++ av fem möjliga

Ronden vinns av Christopher

--------------

Popularitet hos fans:

Marcus: +++++ av fem möjliga

Christopher: +++++ av fem möjliga

Ronden slutar oavgjord!

--------------

Jaha, och hur summerar man ovanstående? Inte det lättaste. Marcus vinner tre ronder, Christopher sju, fyra slutar oavgjort. Jordskredsseger, skulle man kunna säga, i favör till Christopher. Tittar man lite mer noggrant är det dock inte riktigt så. Om jag räknar alla + ser vi detta:

- Marcus 27 +

- Christopher 33 +

I mångt och mycket har de väldigt likartade skills men samtidigt skiljer de sig åt på några punkter. Båda är duktiga skridskoåkare, energiska, jobbar hårt, kan sätta puckar i nät. Däremot håller jag  Christopher som en bättre passningsspelare. Något han visade under sin andra säsong hos oss. En annan sak de har gemensamt är förmågan att sno puckar och göra mål i numerärt underläge! 

- Marcus är lite mer ånglok på isen. Väntar på rätt passning för att kunna skrinna iväg genom zonerna och utmana med avslut. Raka vägen.

- Christopher var mer elak på isen. Kunde gärna jaga någon stackare för att smälla på mot sargen. Inte heller rädd att kasta en handske eller två om så behövdes. 

- Marcus måste jobba lite med sin målgest. Den är aningen diffus. Fish hade sin klassiska "Fisken" eller vad han kallade den! Andra har spelat fiol på klubban. Här finns utrymme för utveckling. 

- Det Marcus kan spetsa till lite, ur mitt grodperspektiv, är grinigheten och närkampsspelet vid sarger. Lite mer eldfängt. Lite mer skotskt! Lite mer - Fish! 

Trots allt, med lite betänketid och viss vånda, håller jag ännu Christopher Fish som lite vassare. Dock måste jag påpeka att den utvecklingskurva som Bergman har just nu lovar väldigt mycket. Framgång föder framgång, heter det i visan. När vi summerar säsongen skulle det inte förvåna mig speciellt mycket om Herr Bergman skenat iväg och blivit lagets bäste målskytt! Just nu är det bara Fredrik Johansson som gjort fler kassar så mitt tips känns rätt säkert. 

Så, det var det om detta.

Slutligen en liten anekdot om Fish: 

- Match mot AIK. Underläge 0-2. Christopher lackade ur. Tyckte nog att den egna, och lagets, prestation var generalusel. För att råda bot på detta valde han att ta en fight, boxas lite, med en av sina motståndare. Han hade i ett moment tidigare fått en crosschecking i nacken av denne spelare men domaren valde att fria. Det svingades lite, handskar flög, och publiken jublade. Det blev helt enkelt lite god stämning i arenan, om jag säger så. Efter fighten reste vi oss spelmässigt och lyckades både reducera och kvittera men fick sedan ge oss i efterföljande straffläggning. 

Mer om matchen

Men nu till själva poäng i denna lilla anekdot. Någon dag senare i skolan, var jag tillförordnad som rastvakt för årskurs fem. Ordinarie lärare sjuk och jag fick rycka in. På skolgården spelades bandy, med innebandyklubbor, och det kämpades och kivades som det sig bör. Plötsligt avbröt två pojkar jakten på bollen och istället kastade de klubbor och handskar till marken och började en brottningsmatch! Jag ilade fram till pojkarna och fråga vad de höll på med! Deras svar var överraskande: 

- Vi gör en "fish", sa de, och log.

- Va då, en "fish"?

- Jo, vi var på hockey och såg när Christopher Fish spöade en AIK:are!

Så kan det gå när man är ett föredöme!

MOT KUMLA!

Synapser och synergier..lärare och tränare..

Tränare eller Lärare?

"Synaps = platsen där ett neuron med hjälp av ett nervändslut bildar en funktionell informationsförmedlande kontakt med ett annat ..."

"Synergi är när två eller flera influenser tillsammans bildar en starkare influens än vid direkt addition"

Se där ett annorlunda sätt att inleda ett inlägg! Vikarierar man som NO-lärare måste man kunna svänga sig med det mesta. Alla främmande ord och begrepp är välkomna i min vardag. Det är på så sätt jag sätter mig över mina elever. Markerar vem som vet. Vem som bestämmer..

- Alla som vet vad en synaps är räcker upp en hand! Nehej, ingen som vet! Men kanske någon kan förklara vad en synergieffekt är? Sedan skakar man medlidsamt på huvudet och suckar högt åt barnens okunskap och går vidare i texten. 

Varför skriver jag så? Tja, det finns en märklig koppling till ishockey. Eller åtminstone i ledarskapet. Man säger ibland, när man inte förstår, att det vara "rena grekiskan". Precis som eleverna i min beskrivning ovan, eller spelare i ett lag, är det av yttersta vikt att man förstår vad som menas. Om inte famlas det i mörkret. 

Känner att jag snöat in mig lite man ska försöka hitta en väg ut. Alldeles strax. Så, nu tror vet jag hur jag ska nysta vidare. 

Efter att tagit del av filmen "Inside VIK hockey" eller "Vägen tillbaka" har det kommit över mig. Insikten. Det är banne mig inte någon större skillnad att verka som tränare kontra lärare. Finns otroligt många beröringspunkter. I grunden behövs självklart någon form av ämneskunskap, men, kanske den viktigaste egenskapen är att väcka nyfikenhet. En nyfikenhet i att hitta svaren. Hur ska jag som spelare, elev, göra för att nå mina personliga målbilder. Hur kan jag bidra i en lärprocess där vi som grupp utvecklas och lär av varandra?

I min egenskap av lärare är den bästa framgångsmetoden, utan tvekan, individens egen vilja att utvecklas. Att gå bakom och knuffa på är ingen långsiktig lösning. Tvärtom kan den vara hämmande. Med andra ord gäller det att hitta nyckeln. Nyckeln som startar individens egen motor, den inre drivkraften. 

Hur gör man då det? Tja, det finns ingen generell lösning som passar till alla individer men det är just detta som är utmaningen för en ledare, tränare,lärare. En lagom kravbild är ett steg på vägen. En kravbild som är nåbar. 

Hur ofta hör vi inte tränare säga: - Vi tar en match i taget! Samma sak gäller för mig. Jag tar en lektion i taget. Efter varje lektion/match måste finnas tid till eftertanke och utvärdering. Både för elev/spelare och ledare/tränare/lärare. 

När jag nu lyssnat på Tomas Paananens snack med spelare(i filmen) känner jag igen mig i mycket. Även spelarnas reaktioner, brist på reaktioner, känns igen. En lärmiljö där man vågar uttrycka sig är en bra lärmiljö. Känner sig spelare/elever rädda att uttrycka en åsikt, en tanke, hämmar det istället utvecklingen. Grundregeln är att "det finns inga svar som är fel". Alla svar är tecken på vilja till delaktighet. Att man vill något. En tanke som yttras kan bemötas och diskuteras och i dess förlängning leda till ny insikt. Utveckling.

Som ledare/tränare/ledare gäller att ha förmågan att vara den som bestämmer utan att stänga dörrar. Att leda utan att styra. Att vara en vägvisare. Någon som pekar ut färdriktningen för både individen och gruppen men samtidigt ständigt är öppen för dialog. Dialogen skapar samhörighet. Det skapar ett "vi". 

Ett moderna ledarskap innehåller allt detta jag försöker beskriva. Ödmjukhet, lyhördhet, samt tydlighet.  Hårtorkarnas, gaphalsarnas, och tyrannernas tidsepok är passé. Den gamla tränarkulturen där en ledare var den dominerande hanen som kuvade alla som sade emot. "Är du inte med mig så är du mot mig", typ.

Den som lever i den tron att endast med gap, skrik och hot kan man hålla ordning på en grupp elever/spelare lever i en villfarelse. Under mina snart arton år i skolan har jag ytterst sällan behövt höja rösten för att åtnjuta den respekt jag förtjänar. Respekt får jag av att jag även visar respekt. Det är en ömsesidigt. Jag respekterar individen för vad den är. Utifrån den ordningen arbetar vi tillsammans mot ett gemensamt mål. Funkar rätt bra, om ni frågar mig!

Vadan denna utläggning? Som jag redan nämnt. Tycker det finns så många intressanta beröringspunkter mellan våra uppdrag. Tränarens kontra lärarens. Dessutom tycker jag, utav det jag sett och hört, att Tomas klarar av rollen som tränare på ett bra sätt. Ger mig fan på att han skulle överleva en dag i skolan!

Så var det med det. Lita svammel på kvällskvisten! Tack för titten...

Det banala framstår som analt...

Vem blir denna säsongs Andreas Lindh?
[Bild från]

Det gäller att sätta en bra rubrik. Regel nummer ett när det gäller bloggskrivandet. Dagens rubrik kan tyckas underlig, närmast särpräglad, jag rent av utmanande. Precis så som det ska vara. "Vad menar karln?", tänker ni, och måste därmed fördjupa er i min text för att finna svaret. Då har jag delvis lyckats i mitt uppsåt. Jag har fångat ditt intresse. Nu gäller dock att spinna vidare. Följa upp med lite substans. Genast blir det svårare. Å andra sidan. Tar man del av allt det "tyckare" skriver i våra medier så behöver jag inte skämmas det minsta. 

Johan Jonsson

För att försöka återkoppla till dagens rubrik ska jag nu för en stund ägna mig åt "bra" eller "bajs". jag åsyftar då hur bra, eller dåligt, något troligtvis kommer att bli. Ta som exempel att Johan Jonsson tar klivet in från isen till båset. Andretränare i Enköping. Pang på rödbetan. Hur kommer det att gå? Har Johan de kvalitéer som krävs för uppdraget? Rutin och erfarenhet av spelet ishockey har han tillräckligt. Inte tu tal om detta. Men, är han en ledare? Då jag genom åren haft förmånen att lära känna Johan utanför isen vill jag dryfta mig till tro på saken. Lugnare och mer samlad personlighet är nog svår att finna. Lite "Skalman" över honom, helt enkelt. På ett positivt sätt, då förstås.  En ledare som säger det som behövs. Inte gnatar, tjatar, ryar och står i. En som tänker efter före, om ni förstår hur jag menar. Så, jag tror det kommer bli:

1.Bra

2.Bajs

--------------------

Thomas Paananen

Thomas kom in sent förra säsongen. En "nödlösning" i ett läge då skutan redan kantrat, vattenfyllts, sjunkit och nästan fått bottenkänning. Att bedöma Thomas utifrån detta låter sig naturligtvis inte göras. Ganska omedelbart efter att han tillträtt som ansvarig tränare nåddes jag av många synpunkter över hans eventuella kompetens som A-lagstränare. Det var en blandad kompott, kan jag säga. Ömsom vin ömsom vatten. Eller, om jag ska förhålla mig till dagens rubriksättning, både "bra" och "bajs". 

"Har mognat i sin tränarroll. Kunde förr gå bananas men numera blivit mer balanserad", påstod någon.

"Är duktig på att kommunicera med spelare", sa en annan.

"Jag gillar honom, han är kanon", sa en tredje (som haft honom som tränare i unga år).

"Tvivlar på att han har tillräckliga tränarmeriter för att hantera ett A-lag", grymtade en fjärde!

Med andra ord vet jag ingenting om Thomas kapacitet som tränare för vårt A-lag. Däremot kan jag alltid tycka till. Och det tänker jag göra. Med tanke på hur vår trupp ser ut idag, många unga spelare, inbillar jag mig att detta kan passa Thomas såsom en räkmacka. Steget att gå från J20 till Ettan känns mer överkomligt än att kliva in i trupp som ska husera i HockeyAllsvenskan! Så, jag tror det kommer bli:

1.Bra

2.Bajs

-----------------

Publiken
Den sjätte spelaren. Hur mår denne idag? Kommer publiken sluta upp eller sluta gå? Har pratat med lite folk ikring detta och optimismen är stor. Han kommer, publiken, alltså. Om man nu får använda detta personliga pronomen i tider då alla blir så kränkta? För mig är publiken en "han". På samma sätt som min båt tilltalas som "hon". Och det står jag för i dagens genusfixerade samhällsklimat. En gubbjävel är en gubbjävel, helt enkelt! Hm, tappa tråden en aning. Var är jag? Publiken, var det. Kommer den att komma? Här kan det vara lite läge att ställa sig frågan vilka förväntningar man kan ha? Vad som är rimligt! Vi spelar trots allt i en tredje-division. Inte att förglömma. Hur mycket gäller "passion oavsett division" när det verkligen kommer till kritan? Ett rimligt publiksnitt för spel i Ettan med innevarande trupp, med tanke på tidigare säsongers oändliga lidande, kan vara 1500 personer. Då ser jag bara till höstsäsongens 22 omgångar. 

Med en bra försäsong(övertygande spel) kan en premiär säkert locka upp mot 3000 åskådare. Det vore ett förträffligt avstamp. Men av tradition, och med hänvisning till tidigare statistik, avtar intresset remarkabelt om sportsliga framgångar uteblir. Med andra ord behöver laget prestera. Inte en gång utan varje gång. För att fatta mig kort: 

- En bra inledning på säsongen(försäsong inkluderad) kan lyfta snittet för höstsäsongens matcher ordentligt.

Och vad tror jag då själv? Naiv och ständigt lika blåögd inbillar jag mig att den trogna publik som följt laget de senaste åren kommer sluta upp till stor del. Min gissning är att vi kommer landa på ett publiksnitt för höstsäsongen som ligger närmare 2000 än 1500. Det ni! Så, jag tror det kommer bli:

1.Bra

2.Bajs

------------------

Så, det får räcka för denna gång....

Isen är blank och hal...

Dags för säsongens första inlägg. Har inte den blekaste aning om vad jag ska skriva om men det ger sig. Gäller bara att hålla igång fingrarna så brukar det lösa sig. På något sätt. Man kan ju alltid göra en liten tillbakablick. Säsongen som gick. Eller de senaste två säsongerna som gått. Genast blev det mer mörkt i sinnet. Jävla öken. Piss och skit, för att uttrycka sig milt. Trots att man som supporter till Gulsvart varit med om mycket så sög de två senaste säsongerna extra mycket pung, om man får uttrycka sig så?

Handen på hjärtat, mina vänner, när senast hade vi en lyckosam säsong? Då menar jag en säsong som ändades på ett sådant sätt att man tog sig an våren, sommaren, med största välbehag. Mitt minne kanske är kort men banne mig om jag minns något sådant? Kanske säsongen då vi kravlade oss upp till HA på bekostnad av Tingsryd. Det var ett viktigt ögonblick för en förening som fått göra omstart pga konkurs. Komma upp i smöret, igen. 

Men, i allt övrigt har det varit slitsamt att vara en Gulsvart supporter. Jag ska absolut inte förringa säsonger där vi understundom både glänst och briljerat under seriespel. Det har varit toppen och jätteroligt på alla sätt. Glädjen har även varit stor då vi på mer eller mindre övertygande sätt tagit oss vidare för spel i den numera avsomnade kvalserien. 

Men, ja ni vet, vår förmåga att underprestera när det gällt som mest har på något sätt blivit signifikativt för vår stolta förening. Ett säkert vårtecken. Detta underströks senaste säsongen då laget lyckades hitta en ny, sämre nivå, lagom till det viktiga kvalspelet. Man kan å andra sidan säga att vi varit väldigt jämna då det gällt som mest. 

Då jag inte är någon större vän av att hänga ut enskilda personer, spelare, ledare och anklaga enskilda för vår ständiga ökenvandring kanske någon förleds tro att jag sitter nöjd på min kammare. Så är inte fallet. Man behöver dock inte kräva folks avgång titt som tätt..

För den som någonsin själv verkat som ledare för ett lag, oavsett bollsport, är insikten om komplexiteten rätt stor. Det är ytterst sällan ens fel om ett helt lag stolpar omkring vilset och bortkommet på gräset eller isen. 

Skulden till senaste säsongens fullständigt usla genomförande anser jag ska tillskrivas hela gänget. Alla inblandade. Från spelare till tränare, styrelse, och sportchef. Någon jävel, spelare, ledare eller styrelsemedlem, skulle redan i ett tidigt stadium av säsongen anat vad som komma skulle. Någon skulle agerat, tryck på larmknappen, sparkat in dörrar, ropat på hjälp. Men inget hände. Meningslösheten(!) tilläts rulla på. "Det är många matcher kvar", "Snart vänder det", "Vi blev hårt straffade", "Vi behöver lite medstuds", "Det grinar emot", "Vi får aldrig något gratis", etc etc. 

På något sätt lyckades man lura sig själva, in i det sista. Visst, det var nära att vi fixat biffen i sista matchen borta mot Björklöven, men, vi skulle aldrig behövt hamna i den sitsen! Det var inte där och då vi tappade vår status som lag i Hockeyallsvenskan. Det var istället under den fullständigt miserabla höstsäsongen. Med andra ord skulle en förändring i ledarskapet skett betydligt tidigare än som nu skedde. Hade viljan funnits hade styrelsen naturligtvis satt ned foten vid juluppehållet och krävt bot och bättring. En förändring i ledarskapet då hade fått ett helt annat genomslag än den fullständigt horribla förändring som senare skedde mitt i kvalserien!

Ja, jag är jävligt bitter över just denna undfallenhet att på ett tidigt stadium göra förändring i ledarskapet som haft en reell chans att lyckas. Samtidigt hedrar jag Christer Olssons tappra försök att vända på skutan då han trots allt fick fortsatt förtroende. 

Kort sagt. Det var många som var delaktiga i att vi till slut åkte ur Hockeyallsvenskan. Många syndare. 

För övrigt har jag fått höra en hel del om hur det fungerade den gångna säsongen. Eller inte fungerade. Men det är mer skvaller och passar sig bättre i något annat forum.

Så, nu har man brutit isen...

Ispremiär....

Så var det avklarat. Denna efterlängtade angelägenhet som kändes så avlägsen när sista skäret togs i slutet av förra säsongen. Tiden är en märklig ordning. Den går som den vill. Eller i alla fall är vår tidsuppfattning aningen sublim. Ibland känns ett kort ögonblick som en evighet och ibland rusar tiden förbi på ett ogripbart sätt. När man nu satt där på läktaren igen, södra stå, så var det som om tiden stått still. Det kändes som - igår. Svårt att tro att det gått så många dagar, veckor, månader sedan sist. Men, så var det. 

Att komma in i gamla "Rockis" är alltid som att komma "hem". Detta oavsett, eller trots, namnbyten och ombyggnationer. För mig, och många andra, kommer det alltid vara "Rocklundahallen" som gäller. Kalla oss gärna bakåtsträvare, gör mig ingenting, ingenting alls. Man kan döpa om en städare till lokalvårdare men fortfarande ska skräpet bort, typ, om liknelsen tillåts. Att döpa om Rocklundahallen till ABB Arena var, eller är, för mig bara ett simpelt försök att göra en väldigt gammal och sliten byggnad till något nytt, som det inte är. Lite av kejsarens nya kläder över det hela...

Några kloka män samtalar:

- Öh, Rocklundahallen är gammal och sliten, vad gör vi?

- Vi har inga pengar för att bygga nytt!
- Vi har inga pengar för en riktigt ombyggnad!

- Så, hur gör vi då för att möta tidens krav?

- Jag vet, vi byter namn!

- Hurra, hurra, vad bra! Och dessutom får vi betalt om något företag är beredd att sätta sin logga på detta gamla ruckel!

Och på det viset föddes ABB Arena, en modern arena som svarade mot tidens krav på faciliteter och..... 

Nu till det jag egentligen ville prata om - ispremiären! Den var bra. Så. Nu var det gjort. Då detta inlägg fick en annan inriktning än vad det var tänkt avslutar jag här och nu för att börja om på ett inlägg som faktiskt handlar om det som rubriken antyder! (puh, längsta meningen idag)

På återseende.....

Ett jävla gnällande..

Det är då ett himla gnällande om våra NHL-förstärkningar. Enligt vissa vinner vi bara för  att vi har NHL-spelare i laget! Varför inte lika gärna säga att "ni släpper inte in så många mål för ni har ju en bra målvakt"? Klart som fan att vi vinner med BRA spelare i laget! Det är rätt självklart. Det är därför man strävar efter att värva BRA spelare till truppen. Just för att de ska vara BRA! Mig veterligen finns det ingen förening, inte ens på korpnivå, som har ambitionen att rekrytera sämre spelare än vad man redan har i sin trupp. Nåja, det skulle i viss mån kunna gälla AIK!

Kan vi inte bara enas om att BRA spelare producerar oavsett om de värvas från Ungern, Polen, Somalia, Krylbo, AHL, EHL, CPL, KPL, NFL, eller PKK.

Örebro torskade mot DIF och trampar fortfarande lite vatten. Ännu törs man inte räkna bort dem från toppstriden trots att spelet haltar betänkligt över en hel match. Det är ömson vin och ömson vatten. Man blandar och ger rätt friskt i prestation. Örebro är inte alls samma maskin som förra säsongen vid samma tid. Å andra sidan var de bra vid fel tidpunkt. Kanske de gör tvärtom denna säsong? 

DIF spelade inte speciellt bra ishockey men kämpade inspirerat i tre perioder. Det kommer man långt med i en lagsport. Har man dessutom norra halvklotets långsammaste back, Douglas Murray, som matchvinnare förstår man att Örebro har lite problem. Det var nämligen han som gled förbi alla Närkingar, likt en fullastad pråm, och hängde in gummit i första klykan på egen sargretur. Där vet jag att morfar, Lasse Björn, log förnöjt framför TV:n. Farten i den manövern från Murray hade väl platsat i DIF anno 1962!

Malmö gör återigen en bra match och kämpar sig till poäng borta mot hemmastarka Bofors. Man kanske får omvärdera vår förlust mot skåningarna då de uppenbarligen hittat ett sätt att börja vinna matcher på, eller åtminstone få med sig poäng.

Ett annat lag som aldrig tycks tappa lusten att vinna är SSK. Herregud vad de maler på! När förlorade de senast? Från att varit förankrade i botten av tabellen efter sex eller sju omgångar har de nu pustat och frustat så framgångsrikt att de intar en direktplats till kvalserien för tillfället. Respekt!

Almtuna fortsätter övertyga(!) mig om att de faktiskt kan åka ur denna säsong. Vem hade trott det? Jag tänkte nog alldeles fel när jag tippade att de skulle ta sig till playoff denna säsong. Jösses vad det går dåligt för AIS just nu. 

Oskarshamn sitter tydligen i en hiss där knappen "källaren" har fastnat. Hur ska man annars tolka deras bakvända resa i tabellen just nu? Var det vi som knäckte dem mentalt efter vår överkörning i ABB Arena? Efter det har Oskarshamn mest fladdrat runt på isarna utan mål och mening. Skumt!

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Leksand ÄR starka i år. Deras vändning mot oss får faktiskt ses som rätt imponerande. Många andra lag hade säkerligen kastat in handduken efter vårt 4-1 i andra perioden. Men inte LIF. De svarade istället med att kruta in fyra snabba mål på tio minuter. Även om det svider i skinnet måste man erkänna att det var bra gjort. Dessutom hade de en spelare vid namn Krakel, eller något liknande, en Österrikare, som var elakt bra!

För övrigt hade vi vunnit matchen mot Leksand rätt säkert om vi inte spelat så genomuselt i powerplay. Skandalöst dåligt, är ordet.

För övrigt(igen) tycker jag att domaren(Holm) var riktigt bra i matchen....

Krossa Aspröven!

Junior - VM

Speedy Gonzales

Såg nyss SmåKronorna köra över Slovakien. Det mest anmärkningsvärda är nog farten. Jösses, säger jag bara! Var det Per Mårts som introducerade detta? Att alla ska åka fort som faen överallt på isen? Om så är fallet ska han hedras och omhuldas för detta. Sannerligen så är detta mycket underhållande att se. Dessutom skjuter de som om det vore skottpengar inblandat! Mot Slovakien fick man iväg runt femtio skott. Då hade man dessutom tjugo som gick tätt utanför och tio som blockades av försvarare. Imponerande.

Däremot måste man erkänna att vår William Karlsson inte alls är så framträdande - än så länge. Visst gör han gedigna byten, ett bra jobb, men det vill inte lossna riktigt i spelet. I dagens match fick han ett friläge att sätta sitt första mål. Men det gick inget vidare. Han försökte sig på samma avslut som i vinstmatchen borta mot Almtuna. Där körde han finten då han drog klubba och puck mellan sina egna skridskor och sprätter upp pucken i taket. Nu räddade målvakten - tyvärr - och William får vänta på sin första fullträff...

För övrigt känns det fortfarande rätt bra att vi vann mot BIK Karlskoga.

Under kvällen följde jag givetvis matchen mellan Leksand och SSK. Den blev som jag förväntade mig. SSK förlorade på grund av en märklig oförmåga att omsätta sina chanser i mål. Leksand, å andra sidan, vann tack vare sitt genuint stabila försvarsspel och en riktigt bra målvakt. Kampen mellan oss och Leksand rullar med andra ord vidare. Frågan är om vi båda kommer förlora i nästa omgång? Det är ju så det sett ut den senaste tiden. Inget av lagen har haft förmågan att vinna "två raka" matcher på länge....

Och kan man tänka sig! Örebro förlorade igen? Var det deras andra raka förlust eller har jag sett fel? Eller nej. De förlorade senast mot Bofors borta. Så var det. Återigen var det Troja som bestal dem på segern. Boggieteam - någon? Inte blev jag speciellt ledsen för det:)

Nästa match för oss är Rögle borta. Tufft, tufft. Hinner vi få ihop fullt lag till dess? Snacka om viktig match, för båda lagen. Vinner vi så hänger vi av Rögle ordentligt i kampen om direktplatsen. Förlorar vi, hemska tanke, då är de snart ifatt....

Svammel..

Ja just så är det. Svammel! Har man inte insikt, inga kontakter, inga uppgiftslämnare, är man helt utelämnad i dessa Silly-tider. Istället får man roa sig på andra sätt. I denna bloggs fall tenderar inläggen allt mer till att likna - svammel. Ord utan mening och innehåll. Ord för ordets egen skull. Ord bara för att roa bloggskribenten som förnöjt kan lägga ännu ett blogginlägg till handlingarna. Just så är det nu. Ärligt talat har jag inte en susning, inte en aning, om vad som händer i kulisserna på kansliet. Och lika bra är det - på något sätt. Då kan man i lugn och ro fortsätta på en inslagna vägen. Fortsätta med grundlösa inlägg utan mål och mening. Roa sig med rent ordbajseri.  Men ärligt talat mina vänner - det är inte alls dumt! Det är rent av lite roligt. Lite skönt. Lite avstressande.

Och kanske man är i gott sällskap? Loggar man in på vilken aktningsvärd internettidning som helst så finner man närapå samma ordbajseri även där. Man kan inte påstå att det publiceras några journalistiska mästerverk. Mycket är skvaller, rykten, antaganden som ofta är så grundlösa att man häpnar! Men en bra rubrik, många läsare, förlåter allt. Det gäller att tillfredsställa annonsörerna, gubevars. Mammon måste få sitt. Så jag är nog i gott sällskap! Förutom detta med annonser då - förstås!

Jag kan med andra ord stoltsera med ett innehåll i mina inlägg som är precis lika likgiltigt och andefattigt som de artiklar som publiceras i vår kära lokaltidning - för att nämna ett exempel. Kanske man kan göra sig en karriär som skribent/journalist på gamla dagar. För det mesta tycks det arbetet gå ut på att duplicera redan publicerade artiklar från bloggar eller andra medier. Och kopiera - det är jag en jävel på!

Se där hur jag elegant fick ihop ännu ett fullständigt meningslöst inlägg! Nu är det bara att vänta på att annonsörerna ställer sig  i kö...