Träning, tjurskallar, hopp och stim

Besökte en träning och hittade ett gäng hockeyspelare som hoppade "groda"....

Det jag noterat efter att följt sex-sju träningar med A-laget denna försäsong är den glädje som tycks genomsyra spelarna i alla moment. Glädje och intensitet. Det syns så påtagligt att alla vill göra det bästa av varje situation i de olika träningsmomenten. Något annat jag noterat är att det finns helt klart flera vinnarskallar i årets trupp. Spelare som tävlar mot varandra oavsett övning. "Hänger du en i krysset så ska jag inte vara sämre", typ!

Under det senaste ispasset hörde jag även spelare skälla lite på varandra när någon inte var nöjd med kompisens insats. Det är helt enkelt briljant. 

Under en följd av säsonger har vi haft en drös av spelskickliga och rutinerade spelare. Däremot har vi inte haft speciellt många tjurskallar. Spelare som blir förbannade och höjer rösten. Ger uttryck för sitt missnöje när inte kompisen presterar och levererar. Spelare som kan tända till på en träning och skapa känslor. Känslor liknande de som ständigt är närvarande i matchspel. 

När jag följt träningarna har jag tyck mig se just detta. Lite mer hetta, lite mer ilska, lite mer tjurighet. Om mina iakttagelser är korrekta och spelarna tar med sig dessa egenskaper ut i match, då kan det bli en väldigt rolig säsong.

Den senast förekommande tjurskallen i A-laget är kanske Andreas Lindh. En annan Stefan "Stiffen" Holmgren. Utav alla importer som passerat revy var det kanske bara Greg Jacina och Kenndal McArdle som uppvisade lite extra hetta och tjurighet i matcher. I allt övrigt var det väldigt artigt och välkammat bland alla våra importer. Jag skulle vilja lägga till en spelare till i denna kategori. Marcus Jonsson. Även han hade förmågan att vara i "ansiktet" på sina motståndare och skapa frustration, irritation och misstag.

Tjurskallars positiva inverkan på en trupp, ett lag, ett kollektiv, kan aldrig underskattas. Om inte blir denna spelartyp snabbt supportrars, och publikens, kelgrisar. Man vet att när dessa spelare är på isen händer det ofta lite extra. De kan med ett enda byte skapa känslor, tryck, intensitet, och väcka både egna laget och publiken. Viktigt!

Att jag i denna kategori spelare inte lyfter fram en spelare som Viktor Mårtensson beror på det faktum att han inte var någon tjurskalle i samma bemärkelse. Han spelade mer hårt och rejält samt var alltid redo att stå upp för en kompis. 

Just att "stå upp för en kompis" var något som saknades under föregående säsong. Det fanns tillfällen då egna spelare blev "överkörda" utan att laget reagerade nämnvärt. Två exempel:
- Överkörningen av Johan Jonsson i omgång arton uppe i Umeå

- Överkörningen av Stefan Gråhns i bortamötet mot Huddinge(kvalserien)

Vid båda dessa tillfällen hade jag velat se en tydligt sympatireaktion från övriga spelare på isen. Någon, eller några, som markerat tydligt att det är INTE okey att köra över min kompis! Avsaknaden av denna reaktion symboliserade tyvärr lagets, kollektivets, karaktär.

Av vad jag sett hittills på träningarna finns det ett helt gäng spelare som är precis lagom heta, tjurskalliga, för att vi ska slippa uppleva samma undvikande uppträdande på isen. Härligt!

Jag nämnde vid något tillfälle, på Twitter, att några spelare börjat sticka ut lite mer under träning. En av dessa tycker jag är Marcus Bergman. En annan Oscar Pettersson. Gemensamt för bägge är att de visar en väldig hunger. De går verkligen "all in" i alla moment. Tävlar stenhårt. Vill komma fram. Vill komma till avslut. Vill göra mål. Marcus Bergman har fått tillbaka "klippet" i åkningen som han visade upp under de första matcherna förra säsongen. Ett härligt driv. Ser tung och närmast ostoppbar ut!

Full fart på isen....

Nu ser jag fram mot match. Arlanda Wings. Märsta. Härligt!

Seger mot Djurgården....

Seger på Hovet..

Djurgården - Västerås 3-4 (sudden)

Makalöst, otroligt, huvudlöst, obegripligt, fantastiskt, enastående, märkligt, underligt, härligt!

Ungefär så vill jag sammanfatta mina intryck av matchen mellan Djurgården och Västerås på hovet under gårdagskvällen.

För det första: - Jag såg inte matchen!

För det andra: - Jag följde matchen via Everysport, #twitter och Swehockey.

För det tredje: - Jag såg matchen mellan Rögle - Malmö

För det fjärde: - Jag valde att inte köpa matchen på S24 pga att det vid tidigare tillfällen fungerat - uselt!

På något sätt var det väldigt intressant att följa matchen via olika sociala medier då de kommentarer som flödade gav en mycket bra känsla för vad som faktiskt utspelade sig på isen. Här ett litet axplock av kommentarer på #twitter:

Jag tror vi alla kan enas om att denna säsong är en annorlunda säsong. Sällan har väl så många supportrar ondgjort sig över lagets oförmåga att spela ishockey samtidigt som laget kanske gör sin bästa säsong någonsin, poängmässigt, i allsvenskan!

Det ironiska är att den kritik som laget möts av från motståndarsupportrar är samstämmigt med den kritik som laget får från sina egna supportrar.

- Det går långsamt och omständligt

- Vi har backar som inte kan slå ett förstapass

- Vi har ingen fungerande offensiv

- Vi har Jeremy Williams som vinner matcher

- Vi har Jonas Fransson som vinner matcher

- Vi spelar otroligt defensivt och tråkigt

Men vad fan ska man klaga på - egentligen? Kolla tabellen....

Man kan lugnt säga att vi supportrar nog aldrig kommer bli riktigt nöjda. Vi har alla varit med om säsonger då laget stundtals briljerat med härligt offensivt spel men poängen istället uteblivit. Då lackar vi ur och ropar på "att vi måste bli bättre defensivt". Denna säsong vinner vi matcher på en grym defensiv och skriker då istället efter "att vi måste bli bättre offensivt". Knepigt, sa Bull! Tokigt, sa Bill!

Det vi kan vara överens om är att Gulsvart är äckligt stabila, ständigt hittar nya vägar att vinna, och bryr sig fullständigt blanka fan i hur det ser ut i matchen. De är, med all rätt, väldigt nöjda med de 83 poäng som spelats in. Vi är SERIELEDARE för sjuttons gubbar! Sug på den Djurgårdare, Boforsare och SSK:are. 

Personligen gläds jag mycket över att det var just Kenndal McArdle som fick skotta in kvitteringspucken till 3-3. En härligt spelartyp som sannolikt kommer växa allt mer när matcherna blir än mer viktiga. Kanske blir McArdle den "tungan på vågen-spelare" i ett kommande KS som vi saknat tidigare! För visst tar vi oss till kvalserien nu, va, va, va? för att citera Håkan Söderberg på Viasathockey.

Nu är det bara att ladda om för en ny nagelbitare. Asplöven i ABB Arena torsdag kväll. Kan vi vinna med uddamålet igen efter 59 minuters magknip på läktaren?

Väl mött....

Viktig seger mot Malmö...

Seger igen mot Malmös pågar....

Malmö - Västerås 2-3

En fredagsmatch som slutar med tre nya härliga poäng. Dessutom erövrade på bortaplan mot en konkurrent som aspirerar på att överta vår direktplats till den hägrande kvalserien. Underbart! Det är den typen av inledning på en helg som man trånar efter. En perfekt belöning efter en tuff arbetsvecka. Man bugar, tackar, och ler hela vägen till sömns....

Vad ska man då säga om matchen, spelet, utvisningarna, målen, och avslutningen på dramat som utspelade sig i Malmö Arena? I ärlighetens namn tycker jag inte att vi spelade särdeles bra ur ett perspektiv. Som vanligt hade vi lite marigt att spela oss ur egen zon. Vi hade även, i vanlig ordning, lite svårt att få flyt i anfallsspelet. Det blev mer kämpa och slita än att briljera med klapp-klapp-spel och fart med finess. Det var först under slutminuterna av förstaperioden som vi lyckades sätta Malmö under större press i egen zon. Dessbättre, för oss, hade Malmö genom slarvigt spel på vår blålinje, bjudit oss en spelvändning där Kenndal McArdle och Tony Romano kunde spela sig fram till vårt ledningsmål. Skönt att Romano fick hänga en kasse igen. 

I övrigt hände inte så mycket att skriva om under den första perioden. Jo, vi hade ett miserabelt powerplay där Malmö bjöds på två(!) frilägen! 

I den andra perioden fortsatte spelet ungefär om i den första med den lilla skillnaden att Malmö började få allt mer av spelet. Trycket ökade, med andra ord, mot Jonas Fransson i målet. Malmö vann även skotten i perioden med 16-6 vilket underströk detta. Kul då för oss att det var vi som gjorde flest mål! Kanske var det säsongens vackraste mål för Gulsvart när Helmersson, Mitell och Williams samarbetade fram till vårt 2-0? Pucken gick som på det berömda snöret i Malmös zon innan Williams stänkte in pucken från sin favoritposition. Grymt läckert mål.

Men säg den glädje som varar! I bytet direkt efter drog Tony Romano på sig en idiotutvisning(!) då han var uppe med klubban och petade i en närkamp djupt nere i Malmös zon. Visst kan man kalla den "billig" men han vet mycket väl om bedömningsnivån. Skärpning där tack! Daniel Viksten tackade för kaffet och smällde in reduceringen i det efterföljande powerplayet för Malmö.

Några minuter senare ville inte Kenndal McArdle vara sämre än Romano vilket resulterade i ett nytt boxplay för Gulsvart. Som tur var för oss lyckades inte Malmö utnyttja detta övertag. Ett bra boxplay redde ut stormen. När det sedan var endast några sekunder kvar av perioden drällde Malmö, igen, med pucken vid vår blålinje och Matt Fornataro fick tag på trissan. Han stormade fram över isen och några sekunder senare hade han lyckats, efter några returer, med konststycket att öka på ledningen till vår fördel. Jag kan lugnt säga att det målet, till 3-1, kom som en skänk från ovan!

Den tredje perioden var kusligt lik sista perioden mot Troja hemma, senast. Då var det Troja som tog över taktpinnen och vi som mest bara slog ifrån oss. Nu var det Malmö som kom ut och satte riktigt bra press mot vårt mål. Precis som i matchen mot Troja hade vi två mål att gå på. Och precis som då lyckades vi hålla undan genom att bara släppa till ett mål bakåt. Man kan inte låta bli att imponeras av arbetsmoralen i laget. Exceptionellt bra, om ni frågar mig! Trots att Malmö vann skotten med 11-2 lyckades de inte komma ifatt. Jonas Fransson fick verkligen göra skäl för traktamentet denna kväll.

Det enda som var störande, ur ett Gulsvart perspektiv, den sista perioden var att vi dels drog på oss utvisningar men även att vi slarvade bort möjligheten att döda matchen i ett sent powerplay. Inte nog med det. Vi tillät dessutom Malmö att göra mål - i detta vårt powerplay. Det var inte bra, rent av uselt, på min ära! Trots att Malmö fick chansen att avsluta matchen i powerplay lyckades vi hålla undan. Starkt!

Sammantaget, trots vissa brister i spelet, måste jag ge laget med beröm godkänt för insatsen. I slutänden får inget lag poäng för finess eller briljans. Det är målen, och endast målen, som räknas. Tre oerhört värdefulla poäng blev erövrade och därmed togs ännu ett steg mot den hägrande kvalserien!

Vad kan man då säga om Malmös insats? Personligen hade jag förväntat mig ännu mer fart, mer energi, mer attack från hemmalagets sida. Det tog drygt halva matchen innan Malmö började trampa igång men det vägvinnande spel jag sett dem prestera tidigare var inte på plats denna gång. Sannolikt var det vi som gjorde Malmö "dåliga". Som bekant tillåts man inte göra allt man vill om man har en motståndare som sätter stopp. Jag tror fortfarande att Malmö, tillsammans med Djurgården, är de två lag som kommer att jaga oss i toppen ända fram till sista omgången...

Ispremiär #2

is

Mycket folk, sol ute, is inne. Som vanligt när det är ispremiär i ABB Arena. Enligt vissa bedömare var det nytt publikrekord för detta evenemang. Kan mycket väl tänka mig det då även kortsidorna fylldes upp till viss del denna gång. 2300 personers sas vara på plats. Finns absolut ingen anledning att misstro den siffran.

Vad var det då alla besökare ville se denna kväll? Jo, framfört allt de nya transatlanter som anslutit. Kenndal McArdle, Tony Romano, samt Giancarlo Iuorio. Den fjärde, och troligen den bäste transatlanten Jeremy Williams ansluter som bekant den första september. 

Och vad fick vi då se?

Kenndal McArdle

- I den första perioden, av två, i spelet mellan svarta och vita laget såg man ganska tydligt att han mest kände sig för till en början. Allt som minuterna rann iväg började han hitta allt mer rätt på isen. I takt med det tog han för sig mer och mer. Från att sett lite obekväm och avvaktande ut började det sprudla om honom. Detta var tydligen kul! Han visade plötsligt upp en väldigt fin skridskoåkning, ett distinkt säkert passningsspel och kom till flera giftiga avslut. Den killen får vi mycket nytta av! Tänk er en powerforward, hårt jobbande, och addera med bra klubbteknik, bra speluppfattning, samt bra avslut. Vad har vi då? Jo, en spelare som sannolikt ska kunna skramla ihop en poängskörd runt 30-40 poäng! Jag blev, kort sagt, positivt överraskad. 

Vill dock vänta tills jag sett honom i några träningsmatcher innan jag deklarerar en säker "flipp" i värvningsprotokollet. Gissar att han kan åka på lite utvisningsminuter innan han vänjer sig vid vår bedömningsnivå. Kenndal McArdle är en spelare som gärna vill smälla på i närkamperna, nämligen. 

Betyg: 4/5

Tony Romano

- Här fick i alla fall jag Broc Little-vibbar omedelbart! Jävlars vilken lirare detta är. Precis som Broc Little har han en underbar skridsko-klubbteknik och en härlig speluppfattning. Lurig, snabb, rörlig. Just den lite "bredbenta" åkningen med fin balans och snabba små riktningsförändringar som får motståndarbackar att stå på hälarna. Med rätt understöd kommer denne lirare fira stora triumfer i årets hockeyallsvenska. "Ge honom pucken, grabbar, så ordnar det sig", typ! 

Betyg: 4/5

Giancarlo Iuorio

- Här såg det mer bekymmersamt ut. Lite vilsen på isen och i spelet. Åkte väldigt "rak i ryggen" vilket brukar vara tecken på en viss anspänning. Tyckte nog det var aningen nervöst, detta. Dock såg det lite bättre ut allt som matchtiden gick. Började hitta rätt position. Kom till avslut. Hittade några fina pass. Misstänker att hans roll kommer bli avslutarens. Han får åka och leta ytor framför mål för att sedan smacka in de mackor han får serverade av McArdle och Romano. Det duger bra det också. Sist men inte minst - gillar hans namn!

Betyg: 2/5

Självklart är det ganska, för att inte säga, mycket meningslöst att betygssätta en spelare efter en(1) isträning! Något jag är fullt medveten om. Men, se denna betygssättning som en indikation, en fingervisning. Det är först när laget spelat si så där en tio omgångar i seriespelet som vi kan börja ana ett facit.

När det gäller övriga spelare säger jag "pass" och återkommer efter en träningsmatch. Tycker dock att helhetsintrycket av hela truppen andas kvalitet på ett helt annat sätt än förra försäsongen. Det finns nu både bredd och spets i alla lagdelar och det därmed en väldig konkurrens om platserna i laget för alla spelare. Gäller för tränaren Jocke Fagervall att plocka ut rätt russin för att få kakan så välsmakande som möjligt!

På återhörande!

PS! Har ännu en intressant intervju på gång, minst!

Vår "nye" Viktor Mårtensson - Kenndal McArdle

Det kan bli tufft att möta Gulsvart denna säsong....

Som sagt var...

Och igen...

Enligt rykten kommer dessa två herrar sitta bredvid varandra i omklädningsrummet. En tillfällighet? Tror inte det. Är övertygad om att "någon" har tänkt till. "Vi sätter dem tillsammans så kan de komma överens om vem som ska mosa vem", typ! Så tror jag någon bestämt......

Mårtensson kan då ge Kenndal lite tips om vilken spelare i motståndarlaget som kan behöva sig en omgång. Då vi nu har två "busar" i laget så kan de turas om att vara avstängda varannan match. Perfekt! Två förresten! Glömde alldeles bort Andreas Lindh! Kommer blir en härlig säsong detta...