Träning, tjurskallar, hopp och stim

Besökte en träning och hittade ett gäng hockeyspelare som hoppade "groda"....

Det jag noterat efter att följt sex-sju träningar med A-laget denna försäsong är den glädje som tycks genomsyra spelarna i alla moment. Glädje och intensitet. Det syns så påtagligt att alla vill göra det bästa av varje situation i de olika träningsmomenten. Något annat jag noterat är att det finns helt klart flera vinnarskallar i årets trupp. Spelare som tävlar mot varandra oavsett övning. "Hänger du en i krysset så ska jag inte vara sämre", typ!

Under det senaste ispasset hörde jag även spelare skälla lite på varandra när någon inte var nöjd med kompisens insats. Det är helt enkelt briljant. 

Under en följd av säsonger har vi haft en drös av spelskickliga och rutinerade spelare. Däremot har vi inte haft speciellt många tjurskallar. Spelare som blir förbannade och höjer rösten. Ger uttryck för sitt missnöje när inte kompisen presterar och levererar. Spelare som kan tända till på en träning och skapa känslor. Känslor liknande de som ständigt är närvarande i matchspel. 

När jag följt träningarna har jag tyck mig se just detta. Lite mer hetta, lite mer ilska, lite mer tjurighet. Om mina iakttagelser är korrekta och spelarna tar med sig dessa egenskaper ut i match, då kan det bli en väldigt rolig säsong.

Den senast förekommande tjurskallen i A-laget är kanske Andreas Lindh. En annan Stefan "Stiffen" Holmgren. Utav alla importer som passerat revy var det kanske bara Greg Jacina och Kenndal McArdle som uppvisade lite extra hetta och tjurighet i matcher. I allt övrigt var det väldigt artigt och välkammat bland alla våra importer. Jag skulle vilja lägga till en spelare till i denna kategori. Marcus Jonsson. Även han hade förmågan att vara i "ansiktet" på sina motståndare och skapa frustration, irritation och misstag.

Tjurskallars positiva inverkan på en trupp, ett lag, ett kollektiv, kan aldrig underskattas. Om inte blir denna spelartyp snabbt supportrars, och publikens, kelgrisar. Man vet att när dessa spelare är på isen händer det ofta lite extra. De kan med ett enda byte skapa känslor, tryck, intensitet, och väcka både egna laget och publiken. Viktigt!

Att jag i denna kategori spelare inte lyfter fram en spelare som Viktor Mårtensson beror på det faktum att han inte var någon tjurskalle i samma bemärkelse. Han spelade mer hårt och rejält samt var alltid redo att stå upp för en kompis. 

Just att "stå upp för en kompis" var något som saknades under föregående säsong. Det fanns tillfällen då egna spelare blev "överkörda" utan att laget reagerade nämnvärt. Två exempel:
- Överkörningen av Johan Jonsson i omgång arton uppe i Umeå

- Överkörningen av Stefan Gråhns i bortamötet mot Huddinge(kvalserien)

Vid båda dessa tillfällen hade jag velat se en tydligt sympatireaktion från övriga spelare på isen. Någon, eller några, som markerat tydligt att det är INTE okey att köra över min kompis! Avsaknaden av denna reaktion symboliserade tyvärr lagets, kollektivets, karaktär.

Av vad jag sett hittills på träningarna finns det ett helt gäng spelare som är precis lagom heta, tjurskalliga, för att vi ska slippa uppleva samma undvikande uppträdande på isen. Härligt!

Jag nämnde vid något tillfälle, på Twitter, att några spelare börjat sticka ut lite mer under träning. En av dessa tycker jag är Marcus Bergman. En annan Oscar Pettersson. Gemensamt för bägge är att de visar en väldig hunger. De går verkligen "all in" i alla moment. Tävlar stenhårt. Vill komma fram. Vill komma till avslut. Vill göra mål. Marcus Bergman har fått tillbaka "klippet" i åkningen som han visade upp under de första matcherna förra säsongen. Ett härligt driv. Ser tung och närmast ostoppbar ut!

Full fart på isen....

Nu ser jag fram mot match. Arlanda Wings. Märsta. Härligt!

Historien upprepar sig...

Västerås - AIK 2-3 (straffar)

Ja, så kan man inleda detta inlägg. ”Historien som upprepar sig”. Det är då förbryllande att vi ska uppträda som vi gör. Som vi gjort under den senaste tiden. Just att vi spelar så ojämnt från period till period. 

Förstaperioden var godkänd. Allt som oftast lyckades vi stoppa upp och bromsa ned AIK:s försök till samlade anfall. Vi såg stabila ut i egen zon. Vi lyckades då och då skapa lite tryck i anfallszonen. Plötsligt tappar vi lite fokus, gör små små misstag, och det står 0-2 på tavlan. Det går fort när det går fort, kan man säga! Ur ”ingenting” trycker AIK in två mål och sätter sig i förarsätet. Skaffar sig momentum. Styr matchen. 

I det ögonblicket såg jag framför mig ett skräckscenario där vi fortsättningsvis skulle bli upprullade, bortkollrade, av AIK:s rappa offensiv. Att målen skulle trilla in i vår kasse i en strid ström resten av matchen. Tack och lov skedde inte detta. Vi lyckades stoppa blödningen, samla nytt mod, och börja skapa lite egna chanser i slutänden av perioden. En relativt jämn period där AIK:s vassare avslut stack ut. 

Inför den andra perioden påpekade jag för min ständige följeslagare, Kepsen, att nu handlade det om överlevnad i matchen. Här gällde det att täppa till och stänga för i första hand. Fälla ned bommen och förhindra AIK att göra ett tredje mål. Det och inget annat för att samla nytt mod och komma tillbaka starkt i den tredje perioden. Tråka ut AIK, helt enkelt. 

Och tråka ut, var vad vi gjorde. Det var en oerhört tråkig insats vi gjorde under stora delar av den andra perioden. Tyvärr tråkade laget ut den egna publiken mer än motståndarna som tog emot vår klena insats med öppna armar. Om AIK hade förväntat sig en anstormning från hemmalaget så blev de snuvade på konfekten. Återigen(!) lyckades vi genomföra en riktigt dålig period något som blivit närmast en tradition denna säsong. Och det vet vi alla att traditioner, det ska man värna.

Enligt vittnen på läktaren var den andra perioden ”den sämsta de sett på denna sidan sekelskiftet”.

- Själv nöjde jag mig med att bara må lite illa.

Som tur var för oss framgångstörstande Västeråsare bjöd laget upp till dans i den sista perioden. Det var inte speciellt välorganiserat, inte speciellt vackert, inte alltid helt genomtänkt, men laget visade en vilja till förändring. Det borrades ned skallar på flera spelare som genom individuella prestationer lyckades skapa lägen till reducering. Efter mycket bökande, stökande, och kämpande belönades laget med lite framgång. En reducering kom, Williams, och senare en kvittering, Gråhns, och man kunde stoppa undan skämskudden för denna gång. 

Vi lyckades ta matchen till förlängning, för tredje gången i rad, och som tidigare gånger stod vi slutligen som förlorare vid den efterföljande straffläggningen. 

Västerås - Vita Hästen 2-3 (straffar)

Västerås - Almtuna 2-3 (straffar)

Västerås - AIK 2-3 (straffar)

Det är som en sämre roman, det hela. Tre matcher där vi kämpar, sliter, så att svetten lackar. Belöningen för allt detta slit summeras till tre(3) ynka poäng! Detta är naturligtvis inte bra någonstans för ett lag som strävar att nå toppen i en tabell. Lägger vi till förlustmatchen borta mot Timrå har vi på de senaste fyra(4) omgångarna skrapat ihop hela tre(3) poäng. Är det inte dags nu att sluta kalla oss för ”topplag”? 

Vad ska jag då tycka om AIK:s insats. Som väntat, vill jag säga. Blixtrande snabba i sitt omställningsspel, hyperfarliga i anfallszon, bra målvaktsspel, och nu dessutom en helt annan stabilitet i backspelet än tidigare under säsongen. Lite surt att se hur dominerande Oscar Steen är nu i AIK jämfört när han spelade för oss förra säsongen. En helt annan nivå. Är även oerhört imponerad av hur stabilt Simon Fredriksson spelar på sin backplats. En spelare som jag inte riktigt förstår varför vi inte behöll till denna säsong. Å andra sidan, det är väldigt mycket jag inte förstår. 

- AIK har ett fungerade spel i alla spelformer. Det har inte vi. Åtminstone inte nu. 

Spelarkritik då? Svårt. Spelarnas prestationer överlag rätt ojämna. Några få som stack ut och gjorde sitt jobb i tre perioder. En är givetvis evighetsmaskinen och slitvargen Stefan Gråhns. En annan Fredrik Johansson. En tredje kan vara Jan Urbas. Lille Cody Murphy fortsätter med sitt riviga spel men det generar tyvärr inga poäng. När det gäller våra backar tycker jag det var jämt skägg. Ingen som stack ut denna gång. Jonas Fransson i målet gjorde en gedigen insats utan att glänsa. 

Apropå detta med ”släkten är värst”. Marcus ”Messi” Jonsson gjorde mål och fick assist från Simon Fredriksson!

Summering av vår insats:

- Godkänd första och tredjeperiod.

- Bra spel i boxplay

- Bra att ta matchen till oavgjort

- Underkänt spel i powerplay

Nu försöker vi ta poäng mot Sundsvall!

Marcus "Messy" Jonsson

Krigaren!

Som bekant flyktade omtyckte och mycket uppskattade Marcus Jonsson, även kallad "Messy", till AIK inför denna säsong. En flytt som berörde och till viss del upprörde mången Västeråssupporter.  Marcus satte ett speciellt avtryck under sin tid i Västerås. En spelare som alltid gick för fullt, i alla lägen, varenda byte. En spelare som aldrig fuskade på isen. En spelare som tycktes outtömlig på energi. Någon poängmaskin blev han aldrig i Gulsvart men det var nog aldrig förväntat. Däremot betydde han oerhört mycket för laget genom sin uppoffrande inställning på isen. 

Jag vet inte hur många gånger "Messy" kom in på isen och tillsammans med sina vapendragare Marcus "Slangen" Söderqvist och Viktor Mårtensson fullständigt jagade skiten ur motståndarbackar. Detta resulterade ofta i att laget vann fördel i form av utvisning på en frustrerad motståndarback eller en blockering i anfallszon. En inte alls oviktig del i spelet. Då kunde tränaren sätta in nästa, mer spelskickliga, formation som fick ta ett nedsläpp i offensiv zon. 

Ett lag kan inte endast bestå av briljans och teknik. Det måste finnas ett visst mått av mer rakt och fysiskt spel. Något som "Messy" ständigt levererade. Att han dessutom med tiden utvecklades till en alldeles utomordentligt skicklig boxplayspelare kom sig ganska naturligt. Under sina fyra säsonger i Västerås har han säkerligen täckt skott som ingen annan och dessutom med alla tänkbara kroppsdelar.

Man kan kort och gott säga att det var ett aningen känslosamt ögonblick för många supportrar då "Messy" packade sin trunk och drog vidare i sin hockeykarriär. 

Då Bloggen är obotlig nyfiken och gärna delar med sig resultatet av denna nyfikenhet kommer här svar på några frågor som jag ställt till "Messy". 

Håll till godo:

Har du fått tag i något permanent boende i huvudstaden?

- Det har jag. Jag och min sambo flyttade in i början av juni till en lägenhet just vid Hovet.

Klarar du av att navigera dig fram själv eller måste du ta hjälp av en GPS för att hitta i stan?

- Det har gått bra, jag har mest bara tagit mig fram och tillbaka till träningarna som just nu är på Ritorp och då behövs inget sånt, men skulle jag däremot möta upp min sambo eller någon lagkamrat i stan så är det tur att GPS finns.

Har ditt träningsupplägg sett annorlunda ut än tidigare säsonger?

- Det har det verkligen gjort. Jag har ett helt individuellt anpassat fysprogram, med andra övningar och annat upplägg kring träningen än vad jag haft tidigare. 

Hur kan Du beskriva känslan av att byta lag efter fyra säsonger?

- Ja jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Det kändes lite märkligt till en början men det var ett beslut som växte fram. Jag kände att jag behövde röra på mig, träna annorlunda för att kunna ta ytterligare kliv i min utveckling.

Vad var du mest nöjd med i ditt spel under din tid hos oss?

- Det var nog mitt spel i boxplay. Det var extra kul i fjol då jag fick bilda boxplay par tillsammans med "Slangen" vilket var fantastiskt kul då "Slangen" är riktigt duktig i det och vi kompletterade varann bra och gav allt för varandra.

Fanns det något du önskat varit annorlunda?

- Finns säkert små saker hit och dit som hade kunnat vara annorlunda, men inget jag kommer på nu, jag hade fyra roliga och härliga säsonger i Västerås.

Någon speciell match du minns mer än andra under din tid i Västerås?

- Såklart min premiärmatch mot Bofors som vi vann med 5-0. Även Malmö borta då jag fick göra mitt första allsvenska mål.

Känns det  speciellt  att komma till en sådan anrik förening som AIK?

- Det gör det absolut, det märktes direkt att jag kommit till Sveriges största förening och det känns inspirerande.

Vilket tröjnummer har du valt/fått i AIK?

- Jag har valt nr 13.

Har du en egen målsättning denna säsong?(mer mål, tacklas mer, etc)

- Att utvecklas på allt, det inkluderar mer mål, assist, tacklingar m.m .

Törs du sia om vilken placering AIK kan nå i hockeyallsvenskan denna säsong?

- Vi ska vara ett av lagen som går upp!

Något du vill hälsa till dina gamla supportrar i Västerås?

- Tack för allt stöd ni gav mig och mina lagkamrater under mina fyra säsonger i Västerås, och lycka till! 

Bloggen tackar Marcus för att han hade godheten att svara på frågor och hoppas verkligen han får en fortsatt positiv utveckling av sin ishockeykarriär.

Bloggen noterar att "Messy" gjorde ett mål i matchen mot Gotland/Visby men stod över matchen mot Huddinge.

* Här finns en intressant artikel om Marcus under tiden han spelade i Björklöven [Länk]

Så här långt....

Kan vara läge för en liten sammanfattning av #sillyseason2014 så här långt för oss...


Spelare som flyttat till andra klubbar - i Sverige:

- Viktor Mårtensson blev uppringd av Tommy Salo och blev glad, förstås. Det hade han inte förväntat sig, gissar jag. Att gå från Västerås där han spelat på någon form av halvtidskontrakt, med jobb på sidan om, till att kunna spela ishockey på heltid. Självklart en dröm för alla i hans situation. Vem vet vad som nu händer med hans karriär? Redan när övergången offentliggjordes var vissa olyckskorpar framme och menade att "han är ingen spelare för SHL". Bra där.....

Låt Viktor visa med handling om han är en man för SHL eller inte. Pratade lite med honom häromkvällen och han tycks må bra. Har kommit i ordning efter flytt och det mesta har lugnat ned sig. Dessutom har han hittat något att jaga. Inte minst viktigt. I Dalarna jagar man bäver, nämligen. Så Viktor får användning för sin bössa redan nu...

Här finns förövrigt en intervju med Viktor Mårtensson från Leksand Superstars.

Det kommer kännas tomt när laget går på is i augusti utan Mårtensson. Det blev fyra säsonger i Gulsvart. Vi supportrar får tacka för de åren och önska Viktor stort lycka till....

--------

- Tony Romano gjorde enligt mig en klart godkänd första säsong i Gulsvart. Tyvärr blev det ingen fortsättning. Vår sportchef Niklas Johansson var inte beredd att omförhandla Tonys kontrakt. Enligt rykten var Romano "väldigt billig" och ville självklart ha mer betalt för en ny säsong. Vår sportchef ansåg tydligen att han kan hitta en likvärdig spelare, med samma poängproduktion, till en lägre kostnad. Fan trot! Resultat av detta blev att Malmö skyndsamt erbjöd Romano ett kontrakt som han accepterade. Så kan det gå! 

Personligen anser jag att Niklas Johansson gjorde fel. I Tony Romano visste han exakt vad han fick för pengarna. En spelare som snabbt kommit in i laget, spelsystemet, var omtyckt av  lagkamrater och mycket uppskattad av sin publik. En spelare som på många sätt visade en enorm vilja att inte bara bli en del av laget utan även den svenska kulturen. Men, det är bara vad jag tycker..

- Det vore då attans om Romano nu får blommat ut ordentligt, i ett motståndarlag!

----------

- När man trodde vi tappat tillräckligt av "publikspelare" kom nästa smäll! Marcus "Messy" Jonsson flyttar till - AIK! Efter fyra säsonger i Gulsvart byter han nu till Svartgult. En härlig spelartyp som bjudit upp i varje byte under sin tid hos oss. Han axlade rollen som "spelförstörande powerforward" på ett excellent sätt säsong efter säsong. Lägg därtill hans enastående arbete i boxplay. Visst, han gjorde inte många poäng framåt, men man kan undra hur många poäng han räddade åt laget genom sitt uppoffrande spel? Att "käka puck" har varit hans signum i varje byte, varje match, säsong efter säsong. 

Att tappa "Messy" är att tappa en del av lagets motor. Tillsammans med Mårtensson kunde han göra monstruösa byten och nagla fast motståndarna i sarghörn, både offensivt och defensivt. Deras hårda arbete utmynnade ofta i att vi vann tekningar i offensiv zon eller att motståndarna i ren frustration drog på sig onödiga utvisningar. En nog så viktig detalj i den stora helheten...

- Bloggen önskar självklart Marcus "Messy" Jonsson lycka till i sitt nya lag! 

Ridå ner när Timrå gästade...

Västerås - Timrå 2-3

Jaha! Inför match raljerade jag om hur eländet vi spelat tidigare på hemmaplan i en from önskan om att det skulle bli bot och bättring när Timrå kom på besök. Enligt pålitliga källor gjorde laget en fullt godkänd insats borta mot Almtuna som gav tre sköna poäng, om än knappt. Denna seger närde även en liten förhoppning om att laget skulle spela lite mer avslappnat, och vägvinnande, mot gästande Timrå. Så blev det inte riktigt.

Överlag gjorde laget en bättre, eller jämnare, insats än mot SSK men denna gång hade vi inte det flyt, den medstuds, som vi då hade. Och då gick det som det gick. Tyvärr.

Det fanns några avgörande moment i matchen som vände den till Timrås fördel:

- Timrås kvittering till 1-1 i slutet av andra perioden då  Patrik Norén fick dunka in ett backskott ur fritt läge.

- Timrås Ludvig Nilsson vann en 50/50-puck i mittzon mot Thomas Mitell och kunde skrinna i ensamt majestät och elegant sprätta in ledningsmålet till 2-1 för Timrå.

Två situationer som visar hur oerhört små marginaler det är i denna sport. Vid Timrås kvittering vann André Hult en närkamp vid sargen i vår zon, avancerade in med pucken i banan, alla Gulsvarta spelare tittade puck, och Hallin la snyggt fram pucken till en helt friställd Patrik Norén. En syndabock i den situation var Kennet "Bacon" Bergqvist som var alldeles för "mjuk" i kampen vid sargen mot Per Hallin. Dock måste alla gulsvarta spelare som bara "tittade på puck" dela på ansvaret vid det baklängesmålet.

Att sedan Timrå, på något mer flyktigt sätt, lyckades peta in 1-3 i ett powerplay några minuter senare kom mest som ett brev på posten. 

Man kan summera lagets insats på olika sätt. Fagervall uttryckte sin besvikelse i den efterföljande presskonferensen och anklagade där spelarna för att inte vara intresserade av uppgiften. Ett uttalande som jag har förståelse för men som troligen inte hade riktig täckning. Visst sjutton var spelarna intresserade av uppgiften. Fattas bara annat. Problemet var bara att de aldrig riktigt fick fart på grejerna. Min uppfattning är att alla spelare verkligen försökte, och försökte, och försökte, men det ville sig inte. Allt som tiden gick tyckte jag mig se mer och mer frustration hos spelarna. En frustration som blockerade förmågorna. En frustration som fick det enklaste pass att bli till den svåraste prövning.

Ta till exempel vår förstakedja med Legein, Fornataro, Williams. Tre väldigt spelskickliga spelare. Tre spelare som alla kan hålla i puck, slå briljanta små flippass, och besitter spelsinne utöver normal standard. De broderade emellanåt riktigt snyggt. Problemet var bara att de ständigt hamnade i sarghörnen. Inte så bra. Där saknas verkligen Luca Caputi just nu. Med sin storlek, och tyngd, har han förmågan att baxa ut pucken och hitta inspel framför målet. 

Att vi har problem med spelet i ur egen zon, uppspelen, är ingen nyhet. Det har vi haft, mer eller mindre, hela säsongen. Skillnaden nu, mot då, är att alla våra motståndare allt mer utnyttjar denna vår oförmåga. De vet att det finns oerhört mycket att vinna om de lyckas sätta press på våra backar. Det kan vara skillnaden mellan vinst och förlust. 

- Under hela säsongen har alla som kommenterat våra matcher på Viasat sett, och sagt, samma sak, pekat på våra backars oförmågor...

Timrå spelade som de gjort i alla matcher mot oss. Enkelt och rejält. Ofta med bra fart. Inte så mycket briljans men överlag väldigt fokuserat och koncentrerat. Gick sällan bort sig defensivt, avvägde väl när de skulle backa av, eller sätta press. Spelade helt enkelt kompakt och bjöd inte på några fria ytor. 

Under matchen sista fem minuter lyfte vi upp spelet ganska rejält och började pumpa på för reducering. Först då, men alldeles för sent, vaknade många spelare till ordentligt och började göra saker enkelt och rejält. In med pucken djupt, sätta press, åka skridskor, in framför mål. Svårare än så behöver inte ishockey vara. Spelare som gick i spetsen för denna anstormning var bland annat Marcus Jonsson som nog var lagets bäste spelare denna kväll. Kul att just han fick trycka in reduceringen till 2-3. Efter detta reduceringsmål hade vi ett antal chanser som kunde resulterat. Med minuten kvar plockades Jonas Fransson av isen och med 6 mot 5 lyckades vi vaska fram några riktigt bra avslut.

Timrå vann och gjorde det välförtjänt sett över hela matchen. De spelade stabilt i sextio minuter vilket räckte mer än väl för att bärga alla tre poäng.

- Nu är det bara att se fram mot en seger över BIK Karlskoga på onsdag....

Dum Dummare...

Patric Wener och Marc Le Rose?

Så har då historien om Mora IK:s dåliga förlorarmentalitet tagit en ny vändning. Eller trappats upp. Mora IK har anmält inte mindre än tre spelare från Västerås till disciplinnämnden. En nämnd som är satt att döma det domaren inte klarar av att bedöma. De tre spelarna i Västerås är i tur och ordning Viktor Mårtensson, Kenneth Bergqvist och Marcus Jonsson. Västerås å andra sidan är inte sämre utan kastar in en anmälan mot Moras Jonas Westerling.  Därmed är cirkusen i full gång. Nu har den dessutom tagit steget från lokaltidning till rikspress i form av Aftonbladet. Nu är det plötsligt på allvar. På riktigt. (se artikel)

Man tar sig för pannan, suckar djupt, och undrar lite stillsamt vart männen tagit vägen? Vad är det för sillmjölksfasoner? Från båda lagen! Men framförallt från Mora som initierat det hela med sin anmälan mot våra spelare. Dessvärre föll min egen föreningen till föga och gjorde en motanmälan. Det kunde de låtit bli. Nu framstår vi själva som lika griniga, barnsliga, småaktiga och långsinta som dalmasarna. 

Jag kommer osökt att tänka på filmen Dum Dummare! Här försöker de inblandade verkligen göra sig dummare än vad som är nödvändigt!

Nej, nu gäller det för båda föreningarna att krafsa sina kastanjer ur elden för att glömma och gå vidare. Detta drar bara ett stort löjes skimmer över båda föreningarna. 

Då jag själv såg matchen, och alla incidenter, ser jag ingen som helst anledning att driva något fall vidare. Trots allt fanns det tre(3) domare på isen som i stort gjorde en hygglig bedömning av det som inträffande under matchen. 

Så, snälla ledare i Västerås: -Ta av dumstruten, återkalla er anmälan, och låt Mora stå ensamma vid den mediala skampålen...

Moras tränare presenterar sig själv