Så här långt....

Kan vara läge för en liten sammanfattning av #sillyseason2014 så här långt för oss...


Spelare som flyttat till andra klubbar - i Sverige:

- Viktor Mårtensson blev uppringd av Tommy Salo och blev glad, förstås. Det hade han inte förväntat sig, gissar jag. Att gå från Västerås där han spelat på någon form av halvtidskontrakt, med jobb på sidan om, till att kunna spela ishockey på heltid. Självklart en dröm för alla i hans situation. Vem vet vad som nu händer med hans karriär? Redan när övergången offentliggjordes var vissa olyckskorpar framme och menade att "han är ingen spelare för SHL". Bra där.....

Låt Viktor visa med handling om han är en man för SHL eller inte. Pratade lite med honom häromkvällen och han tycks må bra. Har kommit i ordning efter flytt och det mesta har lugnat ned sig. Dessutom har han hittat något att jaga. Inte minst viktigt. I Dalarna jagar man bäver, nämligen. Så Viktor får användning för sin bössa redan nu...

Här finns förövrigt en intervju med Viktor Mårtensson från Leksand Superstars.

Det kommer kännas tomt när laget går på is i augusti utan Mårtensson. Det blev fyra säsonger i Gulsvart. Vi supportrar får tacka för de åren och önska Viktor stort lycka till....

--------

- Tony Romano gjorde enligt mig en klart godkänd första säsong i Gulsvart. Tyvärr blev det ingen fortsättning. Vår sportchef Niklas Johansson var inte beredd att omförhandla Tonys kontrakt. Enligt rykten var Romano "väldigt billig" och ville självklart ha mer betalt för en ny säsong. Vår sportchef ansåg tydligen att han kan hitta en likvärdig spelare, med samma poängproduktion, till en lägre kostnad. Fan trot! Resultat av detta blev att Malmö skyndsamt erbjöd Romano ett kontrakt som han accepterade. Så kan det gå! 

Personligen anser jag att Niklas Johansson gjorde fel. I Tony Romano visste han exakt vad han fick för pengarna. En spelare som snabbt kommit in i laget, spelsystemet, var omtyckt av  lagkamrater och mycket uppskattad av sin publik. En spelare som på många sätt visade en enorm vilja att inte bara bli en del av laget utan även den svenska kulturen. Men, det är bara vad jag tycker..

- Det vore då attans om Romano nu får blommat ut ordentligt, i ett motståndarlag!

----------

- När man trodde vi tappat tillräckligt av "publikspelare" kom nästa smäll! Marcus "Messy" Jonsson flyttar till - AIK! Efter fyra säsonger i Gulsvart byter han nu till Svartgult. En härlig spelartyp som bjudit upp i varje byte under sin tid hos oss. Han axlade rollen som "spelförstörande powerforward" på ett excellent sätt säsong efter säsong. Lägg därtill hans enastående arbete i boxplay. Visst, han gjorde inte många poäng framåt, men man kan undra hur många poäng han räddade åt laget genom sitt uppoffrande spel? Att "käka puck" har varit hans signum i varje byte, varje match, säsong efter säsong. 

Att tappa "Messy" är att tappa en del av lagets motor. Tillsammans med Mårtensson kunde han göra monstruösa byten och nagla fast motståndarna i sarghörn, både offensivt och defensivt. Deras hårda arbete utmynnade ofta i att vi vann tekningar i offensiv zon eller att motståndarna i ren frustration drog på sig onödiga utvisningar. En nog så viktig detalj i den stora helheten...

- Bloggen önskar självklart Marcus "Messy" Jonsson lycka till i sitt nya lag! 

Och så var det Romano...

Under dagen har MrMadhawk deklarerat Malmös eventuella intresse för Tony Romano. För att kolla lite fakta tog jag under dagen kontakt med Tony som blev glatt överraskad över att "han var på gång" till Malmö! Efter att han läst om Malmös intresse meddelade han att han själv var helt ovetandes till det hela. Så kan det gå under tider av Silly Season...

När det gäller tränarfrågan är det mesta obesvarat. Många namn cirkulerar på sociala medier. Tystnaden är dock total och inga läckor synes i dessa förhandlingar. Vi supportrar får bida vår tid och invänta resultatet. Oavsett vem det bli så kommer det säkert bli bra...

Bloggen passar även på att gratulera Stefan Warg till ett SM-Guld! Inte illa pinkat av en lirare som ratades av Örebro för två säsonger sedan!

Ny match - Oskarshamn nästa...

Lite nostalgi apropå Malmö 

Under måndagskvällen ställs ett skadedrabbat VIK Hockey mot ett hungrigt, förbannat, och revanschsuget Oskarshamn. Ett Oskarshamn som tappade tre säkra pinnar borta mot SSK senast. Inför tredje perioden hade man 2-0 och segern som i en liten ask. Men se, det gick åt pipsvängen då SSK bjöds in i matchen och kunde vända till en 3-2 seger. Surt sa räven.

Frågan är om det blir vi som får sota för Oskarshamns genomklappning mot SSK?  IKO har  inte utrymme för mer poängtapp om de ska ta sig till ett playoff. Lite "vinna eller försvinna" för dem. Då vi av tradition har aningen svårt att vinna mot IKO i allmänhet och på deras hemmaplan i synnerhet så väntar en ruskigt tuff uppgift.

Under matchen mot Malmö i ABB Arena visade Gulsvart stundom upp ett frejdigt och bra anfallsspel. Överlag var arbetsinsatsen oerhört bra. Många spelare har tagit ett kliv upp. Höjt sig. Det är alldeles utomordentligt bra men även alldeles förbaskat nödvändigt. 

Det är oerhört glädjande att se hur Tony Romano fått tillbaka drivet i spelet igen. Han skapar och oroar i varje byte genom sin fart och teknik. 

Det är även roligt att se hur Kenndal McArdle sakta men säkert lyfter sitt spel från "brunkare" till poäng och målgörare. Men en sak förbryllar mig. Ramlar inte McArdle osedvanligt mycket ute på isen? Dålig balans? Någon annan som lagt märke till detta fenomen? Om inte, håll ögonen öppna i nästa match så ska ni själva få se:)

Imponerande är även Jonas Fransson. Numera har man blivit så van vid hans stora målvaktsspel att man tar det för givet. Hur bär sig karln åt? 

En viktig detalj i spelet som måste förbättras omedelbart redan under matchen mot Oskarshamn är spelet i powerplay. Mot Malmö senast upplevde jag att pucktempot var på tok för lågt. Malmö hade inga som helst problem att boxa ut och störa våra tänkta skyttar. Det blev som platt och inget alls av vårt powerplay. Bättring där, grabbar!

Tänk att gamle Kenneth "Bacon" Bergqvist äntligen börjar visa lite livstecken på isen. Kenneth har varit denna säsongs stora snackis bland supportrar. Många har varit mot, några få för. Kenneths insatser har varit varierande över säsong, minst sagt. Numera används han som extraforward och kommer in för att avlasta andra spelare. Gissar att han får mer speltid nu när några forwards stannar hemma pga skador. Kanske kan Kenneth upprepa det han gjorde senast borta mot Oskarshamn? Då gjorde han nämligen båda våra mål i en match som slutade 2-1 till oss. - Kom igen, Kenneth!

Luca Caputi är en aning underskattad i jämförelse med tex Jeremy Williams enligt mitt förmenande. Två helt olika spelartyper men ack så bra de kompletterar varandra! Luca är en riktig bulldozer runt motståndarnas mål och har förmågan att trycka sig fram med pucken. Den egenskapen kommer bli oerhört värdefull i kommande kvalserien. Sanna mina ord..

Sist men inte minst kan jag rapportera att Mattias Bromé inte har ont i sin näsa efter den armbågstackling han fick av Thomas Kollar. Detta enligt honom själv. Låter bra det...

- Enligt obekräftade källor kommer Viktor Mårtensson få rengöra sargen i ABB Arena under måndagen som en "disciplinär åtgärd" efter kastade handskar och matchstraff mot Malmö...

Matchtips:

Oskarshamn - Västerås 3-1

Viktig seger mot Malmö...

Seger igen mot Malmös pågar....

Malmö - Västerås 2-3

En fredagsmatch som slutar med tre nya härliga poäng. Dessutom erövrade på bortaplan mot en konkurrent som aspirerar på att överta vår direktplats till den hägrande kvalserien. Underbart! Det är den typen av inledning på en helg som man trånar efter. En perfekt belöning efter en tuff arbetsvecka. Man bugar, tackar, och ler hela vägen till sömns....

Vad ska man då säga om matchen, spelet, utvisningarna, målen, och avslutningen på dramat som utspelade sig i Malmö Arena? I ärlighetens namn tycker jag inte att vi spelade särdeles bra ur ett perspektiv. Som vanligt hade vi lite marigt att spela oss ur egen zon. Vi hade även, i vanlig ordning, lite svårt att få flyt i anfallsspelet. Det blev mer kämpa och slita än att briljera med klapp-klapp-spel och fart med finess. Det var först under slutminuterna av förstaperioden som vi lyckades sätta Malmö under större press i egen zon. Dessbättre, för oss, hade Malmö genom slarvigt spel på vår blålinje, bjudit oss en spelvändning där Kenndal McArdle och Tony Romano kunde spela sig fram till vårt ledningsmål. Skönt att Romano fick hänga en kasse igen. 

I övrigt hände inte så mycket att skriva om under den första perioden. Jo, vi hade ett miserabelt powerplay där Malmö bjöds på två(!) frilägen! 

I den andra perioden fortsatte spelet ungefär om i den första med den lilla skillnaden att Malmö började få allt mer av spelet. Trycket ökade, med andra ord, mot Jonas Fransson i målet. Malmö vann även skotten i perioden med 16-6 vilket underströk detta. Kul då för oss att det var vi som gjorde flest mål! Kanske var det säsongens vackraste mål för Gulsvart när Helmersson, Mitell och Williams samarbetade fram till vårt 2-0? Pucken gick som på det berömda snöret i Malmös zon innan Williams stänkte in pucken från sin favoritposition. Grymt läckert mål.

Men säg den glädje som varar! I bytet direkt efter drog Tony Romano på sig en idiotutvisning(!) då han var uppe med klubban och petade i en närkamp djupt nere i Malmös zon. Visst kan man kalla den "billig" men han vet mycket väl om bedömningsnivån. Skärpning där tack! Daniel Viksten tackade för kaffet och smällde in reduceringen i det efterföljande powerplayet för Malmö.

Några minuter senare ville inte Kenndal McArdle vara sämre än Romano vilket resulterade i ett nytt boxplay för Gulsvart. Som tur var för oss lyckades inte Malmö utnyttja detta övertag. Ett bra boxplay redde ut stormen. När det sedan var endast några sekunder kvar av perioden drällde Malmö, igen, med pucken vid vår blålinje och Matt Fornataro fick tag på trissan. Han stormade fram över isen och några sekunder senare hade han lyckats, efter några returer, med konststycket att öka på ledningen till vår fördel. Jag kan lugnt säga att det målet, till 3-1, kom som en skänk från ovan!

Den tredje perioden var kusligt lik sista perioden mot Troja hemma, senast. Då var det Troja som tog över taktpinnen och vi som mest bara slog ifrån oss. Nu var det Malmö som kom ut och satte riktigt bra press mot vårt mål. Precis som i matchen mot Troja hade vi två mål att gå på. Och precis som då lyckades vi hålla undan genom att bara släppa till ett mål bakåt. Man kan inte låta bli att imponeras av arbetsmoralen i laget. Exceptionellt bra, om ni frågar mig! Trots att Malmö vann skotten med 11-2 lyckades de inte komma ifatt. Jonas Fransson fick verkligen göra skäl för traktamentet denna kväll.

Det enda som var störande, ur ett Gulsvart perspektiv, den sista perioden var att vi dels drog på oss utvisningar men även att vi slarvade bort möjligheten att döda matchen i ett sent powerplay. Inte nog med det. Vi tillät dessutom Malmö att göra mål - i detta vårt powerplay. Det var inte bra, rent av uselt, på min ära! Trots att Malmö fick chansen att avsluta matchen i powerplay lyckades vi hålla undan. Starkt!

Sammantaget, trots vissa brister i spelet, måste jag ge laget med beröm godkänt för insatsen. I slutänden får inget lag poäng för finess eller briljans. Det är målen, och endast målen, som räknas. Tre oerhört värdefulla poäng blev erövrade och därmed togs ännu ett steg mot den hägrande kvalserien!

Vad kan man då säga om Malmös insats? Personligen hade jag förväntat mig ännu mer fart, mer energi, mer attack från hemmalagets sida. Det tog drygt halva matchen innan Malmö började trampa igång men det vägvinnande spel jag sett dem prestera tidigare var inte på plats denna gång. Sannolikt var det vi som gjorde Malmö "dåliga". Som bekant tillåts man inte göra allt man vill om man har en motståndare som sätter stopp. Jag tror fortfarande att Malmö, tillsammans med Djurgården, är de två lag som kommer att jaga oss i toppen ända fram till sista omgången...

Ispremiär #2

is

Mycket folk, sol ute, is inne. Som vanligt när det är ispremiär i ABB Arena. Enligt vissa bedömare var det nytt publikrekord för detta evenemang. Kan mycket väl tänka mig det då även kortsidorna fylldes upp till viss del denna gång. 2300 personers sas vara på plats. Finns absolut ingen anledning att misstro den siffran.

Vad var det då alla besökare ville se denna kväll? Jo, framfört allt de nya transatlanter som anslutit. Kenndal McArdle, Tony Romano, samt Giancarlo Iuorio. Den fjärde, och troligen den bäste transatlanten Jeremy Williams ansluter som bekant den första september. 

Och vad fick vi då se?

Kenndal McArdle

- I den första perioden, av två, i spelet mellan svarta och vita laget såg man ganska tydligt att han mest kände sig för till en början. Allt som minuterna rann iväg började han hitta allt mer rätt på isen. I takt med det tog han för sig mer och mer. Från att sett lite obekväm och avvaktande ut började det sprudla om honom. Detta var tydligen kul! Han visade plötsligt upp en väldigt fin skridskoåkning, ett distinkt säkert passningsspel och kom till flera giftiga avslut. Den killen får vi mycket nytta av! Tänk er en powerforward, hårt jobbande, och addera med bra klubbteknik, bra speluppfattning, samt bra avslut. Vad har vi då? Jo, en spelare som sannolikt ska kunna skramla ihop en poängskörd runt 30-40 poäng! Jag blev, kort sagt, positivt överraskad. 

Vill dock vänta tills jag sett honom i några träningsmatcher innan jag deklarerar en säker "flipp" i värvningsprotokollet. Gissar att han kan åka på lite utvisningsminuter innan han vänjer sig vid vår bedömningsnivå. Kenndal McArdle är en spelare som gärna vill smälla på i närkamperna, nämligen. 

Betyg: 4/5

Tony Romano

- Här fick i alla fall jag Broc Little-vibbar omedelbart! Jävlars vilken lirare detta är. Precis som Broc Little har han en underbar skridsko-klubbteknik och en härlig speluppfattning. Lurig, snabb, rörlig. Just den lite "bredbenta" åkningen med fin balans och snabba små riktningsförändringar som får motståndarbackar att stå på hälarna. Med rätt understöd kommer denne lirare fira stora triumfer i årets hockeyallsvenska. "Ge honom pucken, grabbar, så ordnar det sig", typ! 

Betyg: 4/5

Giancarlo Iuorio

- Här såg det mer bekymmersamt ut. Lite vilsen på isen och i spelet. Åkte väldigt "rak i ryggen" vilket brukar vara tecken på en viss anspänning. Tyckte nog det var aningen nervöst, detta. Dock såg det lite bättre ut allt som matchtiden gick. Började hitta rätt position. Kom till avslut. Hittade några fina pass. Misstänker att hans roll kommer bli avslutarens. Han får åka och leta ytor framför mål för att sedan smacka in de mackor han får serverade av McArdle och Romano. Det duger bra det också. Sist men inte minst - gillar hans namn!

Betyg: 2/5

Självklart är det ganska, för att inte säga, mycket meningslöst att betygssätta en spelare efter en(1) isträning! Något jag är fullt medveten om. Men, se denna betygssättning som en indikation, en fingervisning. Det är först när laget spelat si så där en tio omgångar i seriespelet som vi kan börja ana ett facit.

När det gäller övriga spelare säger jag "pass" och återkommer efter en träningsmatch. Tycker dock att helhetsintrycket av hela truppen andas kvalitet på ett helt annat sätt än förra försäsongen. Det finns nu både bredd och spets i alla lagdelar och det därmed en väldig konkurrens om platserna i laget för alla spelare. Gäller för tränaren Jocke Fagervall att plocka ut rätt russin för att få kakan så välsmakande som möjligt!

På återhörande!

PS! Har ännu en intressant intervju på gång, minst!