Turbulens i leden, kan man säga. En spelare levererar inte. Genast går drevet. I olika sociala medier spekuleras nu vilt huruvida VIK:s nyförvärv Giancarlo Iuorio kommer att överleva försäsongen utan att deporteras tillbaka till avsändaren.
Det kan vara läge att fundera lite över förutsättningarna som gäller för denne spelare. Vi talar om en lirare som gått från collegehockey rakt in i den svenska andraligan - på seniornivå. Ett mycket stort steg. Lägg till byte av land, lagkamrater, språk, boende, miljö, samt storlek på is så inser i alla fall jag att det är många parametrar som måste stämma, gärna samtidigt! Förringa ej heller de förväntningar som laget, föreningen, samt supportrar har på Giancarlo. Förväntningar som snabbt kan bli ett tungt ok att bära.
Även om vi alla till mans tycker att ”vad fan, det är väl bara att åka skridskor” så får vi inte glömma bort att under matchtröjan ryms en ung ambitiös kille som troligen känner sig aningen vilsen i sin tillvaro. Han vill säkert, varje dag, övertyga både lagkamrater och oss supportrar om att han är tillräckligt bra för att leva upp till ställda förväntningar.
Nu finns självklart risken att någon har gjort en formidabel felbedömning av Giancarlos förmågor men då ska inte han lastas för detta. Då är det sportchefen, eller agenten, som ska kölhalas eller sättas i skampåle för framtida offentligt hånande.
Är det däremot så att Giancarlo är en gudabenådad talang, som kan göra oss alla lyckliga med sitt spel, då ska han givetvis ges chansen till detta innan man dunkar en retursedel i pannan på honom. Mig veterligen har det hänt tidigare i klubbens historia att det tagit lite tid innan ett nyförvärv blommat ut. Inget unikt läge, med andra ord.
Ser man rent krasst på Giancarlos prestationer fram till dags datum så har han inte övertygat. Man kan kort och gott säga att han sett väldigt vilsen ut. Det intryck jag fick av honom vid ispremiären kvarstår därmed. I den senaste matchen mot Almtuna försökte han verkligen ”ta för sig” lite mer genom att visa attityd. Det gick så där. Eller det gick inte alls. Det resulterade framför allt i två utvisningar? Den första, en tripping, var rent oturlig medan den andra, en hakning, var rent av klumpig. Nu ska det erkännas att det är inte lätt, ens för en lysande talang, att glänsa när laget som kollektiv uppträder så håglöst som man gjorde stundtals mot Almtuna!
Jag när en förhoppning om att Giancarlo ska få sina chanser av Joakim Fagervall innan man tar ett slutgiltigt beslut. Tänker på Greg Jacina. Ni minns säkert honom. Jag, och många med mig, skakade förtvivlat på huvudet när han gjorde entré i Gulsvart. Sämre hade man inte sett på år och dag. Hade sportchefen blivit både blind och döv? Stapplade omkring på isen som ett vilsekommet får. Missade passningar, missade tacklingar, missade ta mig fan periodpausen! Men vad hände? Jo, efter ett tiotal matcher började han växa ut till något av en dynamo för hela laget. Plötsligt kunde han både passa, skjuta, tackla och göra mål! På kuppen blev han något av publikfavorit. Från ”värdelös” till ”värdefull” på relativt kort tid. Något att tänka på i tider av kortsiktighet och avsaknad av tålamod.
