Spelet krampade men tre poäng..

Huddinge - Västerås 2-3

Då stod man där igen, i Björkängshallen. Många, många år sedan sist. Tror det var på åttiotalet jag senast besökte denna anrika(!) ishockeylada. Vägen dit togs via Supporterbussen i trevligt sällskap med likasinnade. Tyvärr hade jag denna gång blivit bokad på "färdtjänstbussen" där utrymme för långbenta avsaknades totalt. Fick sitta som en ostkrok, ungefär. Ingen skugga ska dock falla på arrangerande VIK Support. Inte deras fel att bussen var byggd för dvärgar.

Matchen då? Ja, vad ska man säga. Den första perioden var en ganska ostrukturerad historia där Huddinge körde sitt race och vi desperat försökte hitta linjer i vårt eget spel. Ettan-hockey. Väldigt mycket skridskoåkning och väldigt lite tanke. En spelform som Huddinge behärskade bäst. I ett tidigt powerplay tog Huddinge ledningen efter att vi helt tappat en spelare mitt i slottet. En billig utvisning där vi bjöd på ett billigt avslut. Inte så käckt.

I en period där vi hade oerhört svårt att komma till ordnade anfall blev de sista minuterna oerhört lyckosamma. Inom loppet lyckades vi klämma in två puckar bakom en aningen darrig hemmamålvakt. Först ångade Niklas Lihagen igenom via en spelvändning och hängde in 1-1. Minuten senare, ny spelvändning, skott och retur, och Stefan Gråhns lyckades peta in ledningsmålet fram till 2-1. Två mål som tillkom mer av tillfälligheter än av ordnat spel men dock lika välkomna.

- Skönt att gå till pausvila i ledning....

-----------

Den andra perioden var riktigt bra. Under de första tio femton minuterna tryckte vi konstant tillbaka Huddinge i deras egen zon men trots massor av skott och avslut fick vi ingen utdelning. Istället kunde Huddinge, i spel fyra mot fyra, vinna tekning i vår zon, ta skott, och sedan hinna först på en retur och rulla in 2-2. Ett resultat som inte på något sätt speglande spelet på isen men å andra sidan speglade det problem vi burit med oss hela säsongen. Den totala avsaknaden av naturliga målskyttar!

-----------

Den tredje perioden blev en riktigt dyster historia. Vi hade fasligt svårt att överhuvudtaget ta oss organiserat ut ur egen zon. Huddinge rullade på, i byte efter byte, droppade ned pucken bakom våra backar och satte nytt  tryck. Vi fick hela tiden samma problem. Vi fastnade. Tappade puck. Kom inte ur zon. Mitt i Huddinges press kom plötsligt ett läge till spelvändning och till allas vår förvåning lyckades Jonte Berg hitta en retur efter skott och peta in ledningsmålet fram till 3-2. Momentet innan gjorde Henrik Lundberg en fantastisk parad och förhindrade ett mål bakåt. Så logiskt är det ofta i sporten ishockey. 

Om man trodde att det målet skulle ge lite energi och lugn i truppen så trodde man fel. Huddinge bara ökade trycket ned mot Henrik Lundberg och svärmade som "ilska bålgetingar" runt vårt mål. 

Endast ytterst sporadiskt lyckades vi transportera ned pucken i Huddinges zon resterande tid i den tredje perioden men vi lyckades nästan aldrig sätta något tryck mot mål. Det blev mer någon form av uppehållande spel så att piggare(!) spelare kunde komma in på isen. 

Med en stor portion tur, en storspelande Henrik Lundberg, och ett oerhört uppoffrande jobb i egen zon av alla spelare, lyckades vi till slut avgå med seger och tre poäng. Inte ett dugg rättvist sett till spelet i den sista perioden men det rör mig inte ryggen. Seger är en seger även om den är stulen.

-----------

Det som oroar mig mest är att linjerna i vårt spel fortsatt är ytterst diffusa. Man talar ibland om att spelare inte har kemi eller är dåligt synkade med varandra. Det är bärande argument under försäsong innan alla spelare blivit varma i kläderna och börjat hitta varandra. Det är dock inte alls bra när vi nu spelat över 60 tävlingsmatcher! Det såg banne mig sämre ut idag, spelmässigt, än vad det någonsin tidigare gjort denna miserabla säsong. De tre veckor av förberedelser inför detta kvalspel har helt enkelt inte burit frukt det allra minsta. Tvärtom har det allra mesta blivit sämre än det var innan. 

- Ur det perspektivet har vår tränartrojka misslyckats kapitalt, tyvärr!

Å andra sidan kan man säga att det är rätt bra att ha fem poäng efter tre matcher där vi i två av dessa "spelat som krattor". Spelet måste lyfta omgående om vi ska ha en chans att rädda vår status som lag i HockeyAllsvenskan. Spelarna kommer helt enkelt inte orka att bara "kämpa, kämpa, kämpa" i byte efter byte ytterligare sju omgångar. Jag är helt enkelt förbaskat missnöjd med att vi fortsatt får ut så oerhört lite spel ur vårt spelarmaterial! Närmast skandal.

Av de senaste sex perioderna ger jag bara godkänt för period två mot Huddinge. I övriga fem perioder har det mest varit ett planlöst åkande åt alla håll kombinerat med huvudlösa misstag. Det pinsamma är att vi spelmässigt faktiskt varit sämre än ettan-lagen vi mött hittills! Detta trots att vi på pappret har spelare som är minst lika bra och samt bättre. 

Det vi saknar allra mest i vår trupp är spelare som klarar av "det lilla spelet" med puck och klubba. Spelare som kan skydda puck, vända och vrida, och därigenom skapa situationer och möjligheter. Just nu är det bara Mikael Frycklund som visar upp den förmågan men han är givetvis alldeles för ensam. Fler måste kliva fram och våga hålla i pucken, vara lite kreativa, utmana. Inte bara lägga ned i sarghörnen och hoppas på det bästa. En frisk Markus Persson i offensiv zon hade betytt så oerhört mycket. 

Å andra sidan, har man inte finess och teknik, kör då det enkla budskapets filosofi. Rakare spel. Rakt mot mål. Lägg pucken mot mål. Skjut. Hur svårt ska det vara? Skott och retur. Gå stenhårt på kassen. Utmana motståndarnas backar. Hela tiden och konstant. 

Nåja, jag avslutar med att honorera alla spelare till en fantastiskt kämpainsats. Där spelare hade brister i teknik kompenserade man istället med massor av hårt arbete. 

Tråkigt dock att Stefan Gråhns fick kliva av efter första perioden p.g.a skada. Hoppas verkligen han är tillbaka redan till morgondagens match.

...det är ännu alldeles för tidigt att ge upp....

(Detta med tränarbyte-karusellen tar jag i nästa inlägg)

1-3-1, eller, vi vickar på rumpan-spel!

1-3-1

Över tid denna säsong har jag försökt förstå mig på vilken spelmodell som våra nuvarande tränare eftersträvar. Redan när C Olsson tillträdde hörde jag från olika håll att han var en tränare med "försiktighet" som ledstjärna. Tanken är att ett väl sammanhållet lag ute på isen skapar möjligheter. Ett lag som backar av, täcker isytor, slösar inte energi när motståndare har puck. Det är när man vinner puck som påslaget ska komma. Då kör man. Full fart. 

Tanken är nog god men genomförandet svårare. Min upplevelse är att våra motståndare ständigt har mer fart under rören. Även då de tappar puck hinner de väldigt enkelt ställa om till försvar. Anledningen är enkel. De tar med sig farten från offensiven till det defensiva arbetet. 

När vi väl vinner puck startar vi från närmast stillastående. Det förstår vem som helst att det inte är optimalt. Hur ofta tvingas inte vi anfalla mot samlat försvar? Min upplevelse är att vi i nio fall av tio möter ett väl samlat försvar när vi väl fått ordning på puck och klubba för egen offensiv. 

Vi är med andra ord ett lag som inte sätter press, någonstans, ute på isen. Jo, fel av mig. När vi väl får panik och matchen är på väg att rinna oss ur händerna, då börjar vi spela med mer fart och mer presspel. Det intressanta är att då, och först då, börjar vi ta oss in i matcherna! 

Ett vanligt scenario denna säsong:

- Matchen startar. Vi åker runt och tar det lite lugnt. Spelar avvaktande. Kollar in lite hur våra motståndare spelar. Känner av läget. Plötsligt ligger vi under med 0-1 eller 0-2. Nu blir goda råd dyra. Vad göra? Jo, tycks spelarna tänka, vi skiter i taktiken och bara kör! Och se på fan! Vi kan spela offensiv hockey och skapa rejält tryck. Vi kan skapa chanser, vi kan göra mål!

Naturligtvis kan jag ha helt fel i mina tankebanor men jag redovisar bara hur jag upplever det. Utifrån dessa mina tankar kommer som ett brev på posten en liten reflektion: 

- Har C Olsson en plan B? 

Vad jag menar är helt enkelt om C Olsson envist vill hålla fast vid sin spelmodell, eller, om han i det läge laget befinner sig har förmågan att sadla om. Är han principfast, tjurig, introvert och håller fast vid sin egen förträfflighet, eller, kan han ödmjukt ta till sig intryck och tankar från sin omgivning? Är han beredd att lyssna på goda råd, helt enkelt? Råd som kan komma från spelare i truppen. Eller från våra sportchefer. Tja, inte vet jag!

En sak vet jag med bestämdhet: - Efter 26 omgångar har inte C Olsson bevisat sin förträfflighet med hänvisning till lagets tabellplacering.

Lägg väl märke till att jag i detta inlägg inte kommer med ursäkter om att "vi har haft många skador" etc. Det är något som alla lag drabbas av, hela tiden!

Vad menar vår tränare?

C Olsson efter förlusten mot Mora

Ibland funderar jag lite extra över vad tränare, och för all del även spelare, säger efter match. Det intressanta är oftast inte vad de säger utan det de utelämnar, undviker, att säga. Men då och då kommer att uttalande som sätter lite myror i mitt huvud. Ovan ser ni ett exempel på det sistnämnda. Vad menar Christer Olsson, egentligen?

"Men, när vi summerar delmål vi har, inför den här matchen idag, ligger vi sexa i plockade poäng"

För mig en fullständigt obegriplig reflektion eller tanke. Här anser jag att den reporter som gjorde intervjun gravt misslyckats med sin uppgift. Istället för att bara lyssna, nicka, och eventuellt låtsas förstå skulle det givetvis kommit en följdfråga på detta uttalande. Exempelvis: - Vad menar du med att vi ligger sexa i plockade poäng!

Nåja, jag får fortsätta och grunna på detta. Om någon annan vet, eller förstår, får denne gärna höra av sig med en tänkbar förklaring..

Nyval, styrelsen, spelarna, ledarna, pengarna, och lite skvaller

Det gäller att reda ut allt trassel....

Det händer saker mest hela tiden nu i föreningen. Både framtidssyftande och mer omedelbara och livsnödvändiga. Ska försöka sammanfatta lite av det som hänt. Här finns naturligtvis utrymme för både faktafel och andra brister men jag ger det ett försök:

Ledare

Fakta:

- Andreas Appelgren tillträder som sportchef. 2+1 år

- Patrik Zetterberg tillträder som biträdande sportchef. Tillsvidareanställd.

Valet av Andreas Appelgren som sportchef var både väntat och oväntat. För många av oss var Appelgren ett utmärkt alternativ som tränare inför kommande säsong. Det jag hörde från spelare, efter avslutad säsong, var enbart positivt. De gillade verkligen hans ledarstil och kände stort förtroende för honom.

Patrik Zetterbergs intåg som biträdande sportchef känns mer förbryllande. I ett tidigt skede fanns han med som ett alternativ till ny sportchef. Sedan blev det tyst kring hans namn. De flesta av oss inbillade sig nog att han nu var avskriven. Men sedan hände något. Vi kan kalla det "Facebook-upproret". Några gamla VIK-spelare började plötsligt oja sig över att P Zetterberg inte fick chansen. De ville minsann se en tydlig "inhemsk" prägel över valet av sportchef. Kort sagt, de ville se P Zetterberg som sportchef. Detta "uppror" fick offentlighet via andra sociala medier och även VLT skrev om det hela. Där någonstans fick troligen nu sittande styrelse lite kalla fötter och valde därför en alternativ lösning. Allt för att blidka de som stormade. De vågade troligen inte utelämna P Zetterberg med risk för att detta uppror skulle eskalera och till slut underminera styrelsens eget namn, Appelgren. 

Fakta:

- Vår förre sportchef, Niklas Johansson, är fortsatt anställd och avlönad av föreningen. Enligt uppgifter rör det sig om cirka 35-40 tkr/månad ytterligare ett år. 

Lite kuriosa:

- En källa hörde av sig till mig och påstod att valet av Appelgren till sportchef är mer intrikat och invecklat än vad vi alla förstått. Enligt källan hade Appelgren redan ett avtal om fortsättning i föreningen, som tränare, innan den stora ekonomiska härdsmältan uppdagades. Någonstans på vägen, i detta kaos, omvandlades rollen som tränare till sportchef. 

(Som vanligt när det gäller rykten får detta tas med några skopor salt)

Summering:

- Jag tror personligen Appelgren är precis den typ av personlighet vi nu behöver på posten som sportchef. Alla  jag pratat med vittnar om hans förmåga att kunna skapa  god stämning, skapa goda relationer, genom sitt ledarskap. Exakt det som vi saknat på denna viktiga post den senaste tiden. När det gäller P Zetterberg är mina insikter om hans kvaliteter som ledare för begränsade för att jag ska våga mig på något omdöme. Tids nog får vi besked. 

Truppen

Fakta:

- Linus Svedlund nytt kontrakt

- Mikael Frycklund(åter från Asplöven) har fått kontrakt

- Ville Korhonen (som värvades in i slutet av säsongen) lämnar för spel i Finland.

- Lukas Zetterberg (utlånad till Skellefteå) spelar med oss nästa säsong.

- Andreas Borgman lämnade, trots kontrakt, för spel i HV71

Summering:

- Gillar verkligen att Svedlund ges chansen att utvecklas än mer i Gulsvart. En spelare som i mina ögon tog nya fina kliv i utvecklingen denna säsong. När jag pratade med andra spelare i laget öste de beröm över Linus. Att Lukas Zetterberg kommer tillbaka är viktigt. Vi måste tillvarata våra utvecklingsbara juniorer bättre. Borgmans sorti var väntad. Rykten om att han skulle lämna fanns redan vid årsskiftet. Ville Korhonens intåg i föreningen var närmast obegriplig. Han kom, han skadade sig, och han lämnar. Räcker bra så. Frycklunds återinträde i truppen är glädjande. Ryktades om stort missnöje i ledarskapet som gjorde att han lämnade för Asplöven. 

Rykten: (Västeråsanknytning)

- Gamle Västeråsmålvakten Erik Ersberg är på väg tillbaka. Spelade senast i HV71. Har senaste säsongen dragits med ryggproblem. Har deklarerat visst intresse till att återvända.

- Mathias Bromé lämnar Asplöven och ryktas till Mora. Själv nekar han till den anklagelsen. Personligen har jag inget emot om han kommer "hem". 

- Marcus "Messy" Jonsson får inte förnyat förtroende i AIK. Enligt källor är han på väg hem till Björklöven. I mina ögon väldigt märkligt att AIK släpper iväg "Messy". Den enda spelare i Gnaget som spelade fysisk hockey. Dessutom har "Messy" gått framåt rejält när det gäller spelet med puck och klubba. Mycket mer än bara en "brunkare" i mina ögon.

Föreningen

Arbetet med rekonstruktionen fortlöper. Enligt alla indikationer ser det väldigt lovande ut. Då vi nu tillsatt en sportchef som redan börjat signa nya spelare känns det verkligen som vi tagit oss igenom den värsta krisen. Än är det dock för tidigt att ropa hej. Allt ska godkännas i laga ordning. Elit-licensensen måste i hamn. Än finns risk för lite mer trassel. 

Vår avgående(!) klubbchef Johan Fägerblad har blivit allt mer tillbakadragen. Istället har styrelsens ordförande, Camilla Törngren, numera blivit ansiktet utåt. Oavsett vem styrelsen nu låter ratta kommunikationen utåt så kvarstår faktum. Jag som supporter känner noll förtroende. Camilla må göra att gott arbete för att nu rädda klubben men detta väger lätt mot det faktum att hon varit högst delaktig i att försätta föreningen i denna situation. 

Valberedningen arbetar nu för att föreslå ny styrelse till kommande årsmöte. Ett tufft uppdrag. Normalt innebär uppdraget att några få lämnar och några få därmed behöver tillsättas. Ett skifte där några ledamöter sitter kvar för att säkra kontinuiteten medan andra tillkommer för att vitalisera. Då förtroendet just nu är bottenlågt för alla i nu sittande styrelse uppstår naturligtvis problem. Vem ska kunna sitta kvar och borga för kontinuiteten? En annan fråga som är minst lika viktig är vem, eller vilka, har modet att gå in i detta styrelsearbete? Det skriks om att "alla ska bort" och "vi måste få in vettigt folk". Lättare sagt än gjort, minsann. För det första kan det vara direkt olyckligt om alla måste bort i sittande styrelse. För det andra kan det vara svårt att hitta tillräckligt många och vettiga kandidater för att ersätta alla(!) avgående ledamöter.

Kort sagt en mycket besvärlig situation för den valberedning som nu sliter för att kunna presentera nya kandidater till olika styrelseuppdrag.

Summering:

I min värld vore det mest naturliga att sittande ordförande, Camilla Törngren, lämnar sitt uppdrag. Som ordförande har hon det största ansvaret i styrelsens arbete. Detta är faktum. Att Johan Fägerblad får lämna känns även det fullständigt naturligt. När det gäller övriga ledamöters delaktighet i föreningens kris är jag helt ovetande. Självklart har de alla ett gemensamt ansvar men innan man kräver "allas avgång" är det nog viktigt för föreningen att man gör detta med viss urskiljning.

..kommer mera..

Vår bäste tränare - enligt supportrar

Enkät "2016-01-03

Ett ganska intressant utfall på min lilla enkät angående vilken tränare som lyckats förvalta sitt spelarmaterial på bäst sätt. Som synes vinner Jocke Fagervall en jordskredsseger men sedan är det jämt skägg mellan övriga tre tränare. 

Vad kan man då dra för växlar av detta? Jag har medvetet valt att jämföra Filanders prestation med tre tränare som får anses som betydligt mer erfarna. Detta med tanke på kritiken mot Filanders avsaknad av just, erfarenhet! 

Per Bäckman kom in i ett skede då föreningen gjorde en mer offensiv satsning efter omstarten(konkursen). Ett etablerat och respekterat tränarnamn. En värvning som markerade att föreningen på allvar ville börja marschen mot högre höjder. Utfallet blev dock inte det förväntade trots spelartrupper som lovade mer. Avslutade sin karriär på ett brådstörtat sätt, under säsong, för att istället försöka hjälpa Västra Frölunda klara nytt kontrakt i dåvarande Elitserien. In klev istället den då helt färske Johan Tornberg.

Mats Waltin kom in efter en turbulent tid där flera tränare avlöst varandra inom kort tid. Återigen en tränarvärvning som signalerade att föreningen ville ta avstamp mot bättre sportsliga resultat. Båda säsongerna fick ungefär samma utfall. Vi var som sämst när det gällde. Dock fick vi uppleva den fantastiska kedjan med Peter Öberg, William Karlsson och Broc Little. Den så kallade LÖK-kedjan. En av de bästa kedjor vi sett i Gulsvart sedan omstarten. Waltin valde dock att gå vidare i sin karriär efter sina två år.

Jocke Fagervall kändes som en nödlösning när han kom. Kanske inte det tränarnamn som klingade högst. Vårt sätt att spela ishockey blev väldigt tydligt. Allt byggde på en ramstark defensiv. Utifrån detta nötte man ned sina motståndare och kunde vinna många matcher med uddamålet. Definitivt ingen flärdfull ishockey, men effektiv. Många tyckte vi spelade tråkhockey, men, segrar och poäng tystade de flesta kritiker. Tyvärr, som vanligt, tappade vi nästan allt när vi kom till spel i Kvalserien. Vår defensiva hockey räckte inte till. 

Ur mitt lilla perspektiv tycker jag nog vår nuvarande tränare står sig rätt bra i konkurrensen med tidigare tränares resultat. Om vi tagit oss till SHL förra säsongen hade troligen vi supportrar skramlat till en staty att ställa på Stora torget! 

Så tycker jag... 

Träning, tränare, nyordning..

SSK - jag säger då det!

Vi skriver den första augusti och sommarvärmen är fortfarande påtaglig och tryckande. Löften om svalare luft, en och annan åskskur, tycks inte besannas. Åtminstone över vår lilla stad. Men vad gör det? Tids nog kommer vi alla, huttrande och muttrande, stå vid våra grindar och svära över snö, kyla, och nordliga vindar. Var sak har sin tid. 

Den eminente Johan Thalberg skrev en text på sin blogg som väcker till eftertanke. Kort sagt så fruktar Johan att Hockeyallsvenskan som produkt och varumärke kommer att urvattnas efter denna speciella säsong. Om det kan vi bara spekulera. Själv är jag som tvestjärten. Vet inte vilken stol jag ska sätta mig på. Vet inte vad jag ska tro. 

Den omedelbara känslan när beslutet om att Kvalserien skulle skrotas var närmast att likna vid en - chock, sedan förvåning, därefter tomhet. Det blir gärna så när nymodigheter tränger ut det gamla, det välkända och beprövade. Nu, när det gått en tid, är jag osäker på vad jag egentligen tycker eller tror. Anledningen till denna min tvehågsenhet är den mellansäsong som nu råder där SHL ska utökas till fjorton lag. Det är liksom ingen ordning alls just nu. Råder lite hysteri från alla håll. Media, supportrar, sportchefer, sponsorer gör sin röst hörd och pekar på att 'det är nu eller aldrig' som gäller. Som om det inte skulle komma en morgondag, en ny säsong, och en till, efter denna?

- Men självklart kommer det en morgondag, som alltid.

Låt mig spekulera och argumentera lite. 

Med fjorton lag i SHL är det sannolikt att kvalitén på alla lag inte kommer vara lika hög. Detta skulle innebära att de lag från SHL som får spela utslagsmatcher(mot lag från HA) är sämre än de lag som tidigare fått kvala sig kvar genom spel i kvalserien. Samtidigt kommer det alltid finnas minst två lag i hockeyallsvenskan som fortsatt kommer satsa mot att nå SHL. Med detta mitt resonemang skulle möjligheterna för lag från HA att ta sig upp öka(!). Vad sägs om det, Herr Thalberg?

- Med denna häpnadsväckande reflektion lämnar jag ämnet för denna gång!

Dagens träning i Mimerhallen

Då man är genuint nyfiken blev frestelsen allt för stor. Kunde inte invänta ispremiären på söndag utan smet ned under förmiddagen till Mimerhallen. Klockan 11:00 anträdde då årets trupp isen. Ja, förutom de spelare som ännu inte anslutit. Mina argusögon var inställda på att avslöja brister och svagheter likväl som finess och elegans i de övningar som genomfördes. Av detta blev platt och intet. Hamnade istället i samtal med trevliga personer på läktaren och fokus blev inte hundra procent på övningarna ute på isen. Men vad gör väl det? Det jag såg av träningen var dock positivt. Upplevde att det var förvånansvärt bra fart i alla övningar trots den tidiga timmen på säsongen. Herregud, spelarna har ju knappt vart på is ännu, men ändå kördes det på i ett riktigt bra tempo!

Istället för att följa spelarnas förehavande på isen valde jag att studera tränarnas agerande under olika övningar. Det jag såg gjorde mig tillfreds. Hela träningen, med alla övningar, kändes väldigt välstrukturerad. Det var väldigt lite 'dötid' där tränare gick in för att förtydliga eller förklara. De tre tränarna syntes ha olika, och tydliga, roller på isen.

- Mitell, den odågan, roade sig med att skicka slagskottspassningar till anfallande forward. Något som resulterade i att en puck styrdes upp i väggen endast två dm över undertecknads huvud!

Martin Filanders ledarskap känns fortsatt uppdaterat och modernt. Istället för att 'gapa och skrika' sökte han upp spelare och gav direktiv. Däremot markerade han då och då, genom att slå med klubban i isen, om någon eller några spelare 'fuskade lite' i något moment.

Sammantaget känns tränartrojkan redan nu sammansvetsad. Något som är viktigt för hela truppen. Tydliga roller är A och O när det gäller ledarskap. Nu är det upp till spelarna att göra sitt jobb. Om så sker kommer denna säsong bli riktigt rolig. Sanna mina ord.

- För övrigt briljerade Martin Filander på mer än ett sätt. I slutet av träningen passade han på att visa hur man skjuter. Ruskigt bra slagskott, måste jag säga!

Bloggen väljer därmed att inte bedöma några enskilda spelare. Tycker alla som var på isen körde på riktigt bra. 

Det om detta....

Julkrönika #1 Försäsong och Tränare

Så ska jag då försöka summera denna väldigt annorlunda, och i vissa fall omtumlande, höstsäsong med laget i mitt hjärta, Gulsvart!


Joakim Fagervall - Ny tränare

Den största förändringen var till en början på tränarsidan. In från söder, via Tingsryd, kom Joakim Fagervall. En tränare helt utan de stora meriterna men med väldigt stora erfarenheter. Fagervall blev Tingsryds tredje(!) tränare under säsongen som gick och den som fick rädda föreningen kvar i allsvenskan. Själv hade jag absolut inga höga förväntningar på Joakim Fagervall. För mig framstod han som en gedigen och kunnig tränare men i det närmaste totalt i avsaknad av "karisma". En tränare på dussinet, typ! Efter Mats Waltin kändes det helt enkelt lite - tunt, som om föreningen valde att ta ett steg bakåt, börja om från början. Ja, det kändes rent av som om föreningen valde att tona ned sina ambitioner.

Matcherna under försäsongen indikerade egentligen inte mycket. Många nya spelare som skulle visa upp sig. Ny formationer. En spelare som utmärkte sig var Viktor Backman som höll sig framme och gjorde en del mål med Brady Leisenring  mest visade upp en oförmåga att hantera puck. Som vanligt väldigt många frågetecken kring truppens sammansättning och eventuella slagstyrka.

Hur blev det då?

Fortfarande är det oerhört svårt att bedöma hur Joakim Fagervall har förvaltat sitt pund. Detta med anledning av en mycket märklig och annorlunda säsong. Tänker självklart på NHL-lockouten. Ingen kunde veta att den skulle komma att påverka oss så som den nu gjort. Joakim fick börja med ett lag, en grupp, som därefter, i vanlig ordning, kompletterats och förändrats över tid. Spelare har tillkommit, lånats ut, blivit skadade och det har varit ett ständigt pusslande med laguppställningar. Ingen lätt uppgift för någon tränare.  

Jag är dock inte sämre än att jag erkänner, utan omsvep, mig positivt överraskad över hur Herr Fagervall lotsat laget fram till den placering vi nu har i serien. Joakim har på ett alldeles utmärkt sätt lyckats hantera sitt ämbete. Visst finns det ännu bitar i lagbygget som inte fungerar optimalt men jag börjar känna mig allt mer övertygad om att Joakim Fagervall, och Jens Hellgren, har koll på grejerna. Tycker även om att vår/a tränare då och då visar prov på riktiga känslor. Det känns stärkande, på något sätt!
"Ligger kvar på isen som en jävla kärring!"  Herr Fagervalls passning till Viktor Lööv  i SSK!

Om jag måste sätta betyg på Joakim Fagervall efter höstsäsongen får det bli 7 av 10.

--------------