Vår bäste tränare - enligt supportrar

Enkät "2016-01-03

Ett ganska intressant utfall på min lilla enkät angående vilken tränare som lyckats förvalta sitt spelarmaterial på bäst sätt. Som synes vinner Jocke Fagervall en jordskredsseger men sedan är det jämt skägg mellan övriga tre tränare. 

Vad kan man då dra för växlar av detta? Jag har medvetet valt att jämföra Filanders prestation med tre tränare som får anses som betydligt mer erfarna. Detta med tanke på kritiken mot Filanders avsaknad av just, erfarenhet! 

Per Bäckman kom in i ett skede då föreningen gjorde en mer offensiv satsning efter omstarten(konkursen). Ett etablerat och respekterat tränarnamn. En värvning som markerade att föreningen på allvar ville börja marschen mot högre höjder. Utfallet blev dock inte det förväntade trots spelartrupper som lovade mer. Avslutade sin karriär på ett brådstörtat sätt, under säsong, för att istället försöka hjälpa Västra Frölunda klara nytt kontrakt i dåvarande Elitserien. In klev istället den då helt färske Johan Tornberg.

Mats Waltin kom in efter en turbulent tid där flera tränare avlöst varandra inom kort tid. Återigen en tränarvärvning som signalerade att föreningen ville ta avstamp mot bättre sportsliga resultat. Båda säsongerna fick ungefär samma utfall. Vi var som sämst när det gällde. Dock fick vi uppleva den fantastiska kedjan med Peter Öberg, William Karlsson och Broc Little. Den så kallade LÖK-kedjan. En av de bästa kedjor vi sett i Gulsvart sedan omstarten. Waltin valde dock att gå vidare i sin karriär efter sina två år.

Jocke Fagervall kändes som en nödlösning när han kom. Kanske inte det tränarnamn som klingade högst. Vårt sätt att spela ishockey blev väldigt tydligt. Allt byggde på en ramstark defensiv. Utifrån detta nötte man ned sina motståndare och kunde vinna många matcher med uddamålet. Definitivt ingen flärdfull ishockey, men effektiv. Många tyckte vi spelade tråkhockey, men, segrar och poäng tystade de flesta kritiker. Tyvärr, som vanligt, tappade vi nästan allt när vi kom till spel i Kvalserien. Vår defensiva hockey räckte inte till. 

Ur mitt lilla perspektiv tycker jag nog vår nuvarande tränare står sig rätt bra i konkurrensen med tidigare tränares resultat. Om vi tagit oss till SHL förra säsongen hade troligen vi supportrar skramlat till en staty att ställa på Stora torget! 

Så tycker jag... 

Per Bäckman

Ledarskap

Så har vår tränarstab fått en mentor. Hur detta ska nyttjas är för mig ännu oskrivet men att agera mentor innebär oftast att finnas med som stöd. Genom åren har jag själv fått agera i din rollen i olika yrkesroller. Att vara mentor är både roligt och givande. Däremot är jag inte lika övertygad om att de jag agerat mentor för alltid upplevt det på samma sätt. För somliga kan tilldelningen av en mentor upplevas som ett förmynderi. Personen ifråga kan uppleva att det ställs ett misstroendevotum mot denne. Att han, eller hon, inte har förmågan att klara av sitt uppdrag och därför behöver någon som är mer bemedlad som övervakar och ställer till rätta.

Frågan är därmed hur vår tränartrojka ställer sig till detta mentorskap. Känner de att föreningen inte är riktigt nöjda med deras prestation, eller, känner de ett extra stöd i sin gärning? Kanske både och. Som bekant finns det en risk med "för många kockar" oavsett uppdrag eller sysselsättning. Det finns en risk att ledarskapet får aningen slagsida om inte tydliga roller anges. Vem sitter vid ratten, vem gasar, vem bromsar, etc. 

Per Bäckman som tränare och yrkesman respekterar jag högt. Hans kompetens är otvivelaktig. Hans erfarenheter fundamentala. Det är liksom inte där problematiken finns. Nej, det är mer hur hans kompetens på bästa sätt ska komma spelartruppen, och det sportsliga, till gagn och nytta.

En problembild, som inte ska underskattas, är åldersskillnaden. Nu har jag inget emot ålder då detta är något som vi alla drabbas av på ett fullständigt naturligt sätt. Så även jag. Vad jag vill peka på med detta är att Martin Filander, som ännu inte uppnått någon speciellt aktningsvärd ålder, kan beskrivas stå för ett "modernt" ledarskap. Detta kan man nog inte beskylla Per Bäckman för. Där är det mer raka rör och öga mot öga. Bäckman är, troligen, en man som inte räds att säga vad han tycker. Filander, mer sannolikt, en ledare som tänker efter vad han "vågar" säga. Detta med den största respekt för den enskilda individen. 

Nu påstår jag inte att Pär Bäckman skulle vara respektlös mot individer i sitt ledarskap men jag misstänker att Pär står för en mer handfast pedagogik. Rak och ärlig men kanske lite mer svidande för den drabbade. Nåja, nu är tanken, vad jag förstår, att Bäckman ska arbeta lite på distans till spelartruppen.

Den springande punkten är därmed exponerad i all sin skröpliga nakenhet. Hur kommer ledarskapet se ut i praktiken? Kommer Bäckman kalla till utvecklingssamtal? Kommer han kliva in i handlingens centrum och där mer handfast markera sin närvaro? Om detta vet jag absolut ingenting. Jag bara spekulerar, som vanligt.

Kan vi rent av förvänta oss ett scenario där Pär Bäckman helt sonika kliver in i manegen och tar över ledarskapet fullständigt? Tja, i sportens värld är allt möjligt, även det omöjliga.

Jag är dock positiv att föreningen tar till alla knep de kan för att få till stånd en positiv sportslig utveckling. Personligen får de gärna anlita en Kongolesisk häxdoktor bara vi fortsätter att vinna våra matcher..

Mot fjärde raka...