1988 – VIK vinner kvalserien och går upp till Elitserien

Vilken kille!

Västerås - Huddinge 6-0
Ja, det har gått trettio år sedan vi tog steget upp(Elitserien) efter en makalöst väl genomförd kvalserie. Nu står vi på tröskeln till en sportslig bedrift som inte står långt efter. Vi är väldigt nära ett avancemang till HockeyAllsvenskan. 

Ha i minnet att vi för knappt två år sedan stod på ruinens brant, en hotande konkurs som blev en rekonstruktion, en efterföljande degradering till Ettan och en förening som fick börja om, helt. 

Allt började med vår säsong där dörren stod öppen till SHL. Vi skulle bara vinna några matcher mot Karlskrona. Eller mot Rögle. Det var klappat och klart. Ja, ni vet hur det gick. Efter den motgången följde en säsong där vi för första gången på länge missade topp åtta i HockeyAllsvenskan. Med tränarbyten. Säsongen efter blev en mardröm som slutade med uttåg genom förlust i sista omgången borta mot Björklöven. Säsongen, föreningen skulle räddas genom ett bra kvalseriespel. Det gick inte alls. Laget underpresterade, tränar hoppade av, och vi gled rakt ned i avgrunden.

Med allt detta i åtanke, den skit vi dragits med de senaste två-tre åren, både sportsligt men även inom ledarskapet i föreningen, är det närmast osannolikt att vi redan under vår första säsong i Ettan har rest oss, sakta men säkert, och nu står med ena benet i HockeyAllsvenskan.

Jag säger det igen. Det är makalöst! 

Det finns exempel på andra föreningar som degraderats där sönderfallet, motgångarna, fortsatt på ett betydligt brutalare sätt. Minns ni Nyköping? Kanske inte. Men, efter deras degradering till Ettan fanns det ingen hejd på raset. Rakt ned genom seriesystemet och sedan konkurs! Någon som minns Borås? Ett lag som dansade i HockeyAllsvenskan fem säsonger innan de åkte ur. Och det räckte inte med det! De fortsatte raset. De var ända ned i division tre och vände innan de nu återfinns i division två. Med andra ord. Det kan gå fort utför...

Ha gärna ovan skrivna i minnet när du nu ser till vilken säsong vi har gjort fram till idag. Vilken säsong föreningen gjort. Vilken säsong supportrar gjort. 

Dagens insats mot Huddinge var något alldeles utöver det förväntade. Vi luttrade Västeråsare som gärna ömkar oss kollektivt över att följa ett lag som alltid är "sämst när det gäller". "Förlorarmentaliteten sitter i väggarna". Ett mantra som upprepats, med viss rätt, säsong efter säsong.

Men, dagens upplaga av Gulsvart har gång efter gång överbevisat oss. Styrka är inte alltid att vinna varje match - styrka kan vara att vinna de matcher som måste vinnas. Det senare tycker jag årets upplaga visat prov på. Där vi supportrar tvivlat har laget gått ut rakryggat och gjort sitt jobb. Talat om för oss tvivlare att inget är omöjligt. 

Att i en avgörande match, som idag, kliva ut och ta över matchen så fullständigt för att sedan aldrig släppa taget, det är fan i mig klass. Rakt igenom. Att stänka in sex puckar samtidigt som man håller tätt bakåt när en bra målskillnad kan bli avgörande, är grymt bra. Att göra allt detta inför en månghövdad publik som törstar efter poäng, seger och avancemang, är stort!

Spelare, ledare, supportar har hört av sig till mig under kvällen och gratulerat till vårt avancemang. Jag vägrar. Jag vägrar acceptera ett avancemang fram till dess att vi verkligen har klarat ett avancemang. Kan däremot hålla med om att det ser rätt gynnsamt ut just nu!

I allt övrigt tycker jag vår sportchef, Patrik Zetterberg, fått alldeles för lite cred över det sätt han byggt vårt lag under denna säsong. 

Ses på torsdag.