En krönika om säsongen... #2

Vem visste då hur bra han skulle bli - sen!

Västervik - Västerås 4-1

Idag spelade grabbarna sista matchen för säsongen. Västervik borta. Ett avslut för laget samtidigt som spelare avslutade sina karriärer. En sådan är Jonas Fransson. "Frallan", kallad. En målvakt som fick vara med om mycket i vår förening. Blandade sina insatser mellan briljans och mer modesta. Fick nästan ta upp oss i SHL. Blev utfryst, utlånad, till förmån för en vitrysk målvakt som skulle göra skillnad. Fick komma tillbaka för att rädda ansiktet på föreningen. Rörigt och rörande på något sätt. Min personliga uppfattning av "Frallan" är att han var en kille med fötterna på jorden. Svävade inte iväg i med eller motgång. En skön personlighet, helt enkelt. Dessutom höll han ordning på Mathias Bromé vid bortaresor då de alltid delade rum. Klarar man av det så har man åtminstone ett starkt psyke!

Men var var jag nu i mina återblickar över den säsong som nu är till ända. I det förra inlägget presenterade jag en tillbakablick över vår försäsong. Detta i ett försök att lägga grunden till någon form av djupare förståelse över lagets prestation. Vad trodde du när försäsongen var färdigspelad. Vad var dina tankar om lagets möjligheter. Själv visste jag varken ut eller in om jag ska vara ärlig. 

Vad hade vi då för spelartrupp att luta oss emot när det nu vankades seriepremiär mot Mariestad i ABB Arena Nord?

Målvakter:

Dahlbom, Marcus

Wahlberg, Daniel

Backar:

Nilsson-Lindelöf, Alexander

Hassel, Morgan

Källström, Kenny

Werner, Joel

Nilsson, Robin

Jansson, Jimmie

Brandhammar, Anton

Alenbring, Douglas

Forwards:

Johansson, Fredrik

Skiöld, Johan

Hetta, Fredrik

Bergman, Marcus

Lehmann, Niclas

Holmberg, Pontus

Mattsson, Petter

Pettersson, Oskar

Weiskog, Kevin

Wallin, Hampus

Cederberg, Jesper

Lidström, Adam

Manne Mattisson

Vad hade vi då sett under försäsongens matcher. Vilka spelare hade klivit upp redan då och visat att de skulle leda laget? 

Backar

Förhoppningarna var stora på att Alexander Lindelöf skulle fortsätta utvecklas och bli en ledande back. Morgan Hassel kom in för att bli någon form av defensiv klippa. Säkra framför mål. Kenny Källström anslöt med rykte om sig att kunna bidra offensivt. Joel Werner plockades in från Halmstad HF men ursprungligen från Skellefteå. Robin Nilsson visste vi sedan tidigare var vi hade. Stark skridskoåkare med potential att bidra offensivt. Samma med Jimmie Jansson som var en av våra bästa backar i kvalserien säsongen innan. Anton Brandhammar, däremot, var en främmande fågel för mig. Han hade visserligen gjort 21 matcher i SHL med Färjestad men kändes verkligen som ett helt oskrivet kort. Douglas Alenbring var mer bekant. En skön kille med attityd på isen. 

Man kan summera vår backsida som en blandning av allt möjligt. Vad utfallet skulle bli var än så länge ett oskrivet blad. Träningsmatcherna hade inte gett alla svar. 

Forwards:

Fredrik Johansson som valde att skriva på nytt kontrakt och därmed bli den ledargestalt som laget behövde. Ingen behöver någonsin oroa sig när det gäller "Fredda". Något han visade under försäsong. Han körde på som vanligt. Gedigna byten. Visade vägen. Johan Skiöld kom via Norge(Manglerud) efter att tidigare levererat poäng och mål på ett förnämligt sätt i Östersund. En tänkt skyttekung, med andra ord. Här hade vi med andra ord redan två forwards med potential. 

Fredrik Hetta plockades in från Björklöven. En sejour som inte blev som det var tänkt. Säsongen innan han anslöt till oss var han utlånad till Kristianstad. När Hetta representerade IK Pantern i Ettan var han dock en notorisk målskytt. Här fanns offensiv kraft att nyttja. Marcus Bergman skrev även han på till vår stora lycka. Olycksfågeln Bergman som fick sitta vid sidan om när vi spelade ner oss i Ettan p.g.a en olycklig handskada. Inför seriestart hade jag förmånen att prata med honom och han brann verkligen av iver att få visa vad han kunde. Revansch, var ordet.

Niclas Lehman valde att inte följa med Troja när de avancerade upp till HockeyAllsvenskan. Lehman som verkligen klev fram i kvalspelet och var starkt bidragande till Trojas sportsliga framgång. Här hade vi med andra ord ännu en spelare med potential att driva vår offensiv. Pontus Holmberg ansågs nu mogen att klara av spel i A-laget. Ett oskrivet kort. Inga större meriter som junior men med stor talang. 

Petter Mattson värvades för att vi skulle kunna sätta upp "Enköpingslinan". Det enda jag visste om Petter var en historik i Ettan som pekade på att han kunde göra poäng. Men. Det var i föreningar som Hedemora och Surahammar! Han kom från Enköping där han säsongen innan bara spelade sjutton matcher p.g.a skada/or. Ett ytterst oskrivet kort, minst sagt. Men vad är då Enköpingslinan? Jo, i Enköping spelade även Oscar Pettersson och Kevin Weiskog och enligt vittnen hade dessa tre herrar en dynamisk relation ute på isen. Något man nu hoppades kunna återskapa i Gulsvart. Oscar Petterson är jag personligen bekant med sedan tid tillbaka. En spelare som fått se baksidan av svensk hockey. Lovande när han fick chansen under försäsong i Gulsvart men väldigt styvmoderligt behandlad och utlånad till - Nittorps IK! Det kan knäcka den bäste. Nittorps IK! Efter nesan med detta gjorde han tre stabila säsonger i Enköping och levererade mål och poäng på hög nivå. Kevin som säsongen 13/14 tillhörde oss men lånades ut till Vimmerby och senare även Sundsvall! Efter dessa utflykter gjorde även Kevin några fina säsonger i Enköping. Precis som Oscar levererade han mål och poäng på ett formidabelt sätt.

Hampus Wallin plockades upp från juniorleden redan förra säsongen och fick då göra tolv matcher i HockeyAllsvenskan. Denna säsong har han varvat spel i J20 med A-laget. En gänglig spelare med bra fart under rören. Typisk fjärdelinaspelare vars uppgift främst var att ta ströbyten för att avlasta andra spelare. Jesper Cederberg hade 40 matcher i HockeyAllsvenskan utan att han gjorde något större avtryck. Här såg jag en spelare, brunkare, tänkt att spela i en fjärdelina. Jobba hårt. Slitvarg. Samma sak gällde Adam Lidström. En energispelare, torped, hade man sagt för något decennium sedan när den spelartypen var på tapeten. En lightversion av Marcus Jonsson, om ni förstår hur jag tänker. En spelare som tidigare fått göra ströinhopp i A-laget. Den siste i raden av spelare som fanns tillgängliga när serien skulle starta var Manne Mattisson. Ung och talangfull spelare som vräkte in poäng i Brynäs J20. Ett helt oskrivet blad.

Målvakter:
Marcus Dahlbom och Daniel Wahlberg. Den gamle och den unge. Den långe och den korte. Skulle Dahlbom få det genombrott som han så väl förtjänade efter två säsonger i Gulsvart där han av och till setts som en ren säkerhetsrisk? Hur resonerade man från tränarhåll? Skulle man gå all-in på Dahlbom. Verkligen ge honom förtroendet, eller, skulle det bli ännu en säsong med ett dribblande av uppdraget mellan stolparna. Försäsongen hade i alla fall klart signalerat att Daniel Wahlberg inte var riktigt mogen uppgiften. Minns att Dahlbom de tidigare två säsongerna fick se sig utlånad för spel i - Arboga! Man kan ge upp en karriär för mindre...

När vi nu nalkades premiären hemma mot Mariestad hade jag fortfarande inte fått riktigt grepp om de olika spelarnas egentliga kvaliteter och förmågor. Träningsmatcher i alla ära, men, det är när poäng delas ut som det gäller.

Fortsättning följer....

Del #3 Jag försöker summera höstsäsongen...