Lasse Ivarsson och hans Mora

Illustration: Gurkolle

Dags för match mot Lars Ivarssons Mora. Lite märkligt att vår egen "son" kommer tillbaka, ständigt, med nya lag för att ställa till det för oss? Tidigare var han här med Oskarshamn och jäklades. En tränares vägar är sannerligen outgrundliga. Ingen vet riktigt vart de bär. Lasse var med viss rätta(!) ifrågasatt hos oss innan han fick lämna. För så är det. Det är alltid tränaren som får bära hundhuvudet när laget underpresterar. Med klubban mellan benen fick han lämna sitt uppdrag som huvudtränare för A-laget. Tiden efter var han ansvarig för J-18 innan han fick erbjudande om att hjälpa Tommy Salo i Oskarshamn.

I Oskarshamn fick han inte nytt förtroende. Istället bar det iväg till Harald Lyckners Mora. Där fick han rollen som assisterande tränare. Den som skulle fungera som kittet mellan Harald och spelartruppen. Enligt obekräftade uppgifter är inte den sociala biten Haralds starkaste kort. Han upplevs tydligen som allt för "träig" i sitt umgänge med spelartruppen. Lite av en magister gente mot sina elever. Med viss distans. Därför passade Lasses mer öppna och lättsamma sätt som hand i handske. Han skulle helt enkelt se till att hålla spelartruppen på gott humör - typ!

Så gick det som det gick. Tränarkarusellen snurrade ännu ett varv och plötsligt stod Lasse "Liten" Ivarsson återigen som huvudansvarig för ett lag. Bara så där. Harald fick packa trunken och lämna skeppet. Nu vet vi att ju att i Haralds fall blev "fallet" som tränare mer ett lyft. Från ett mittenlag i AS till ett lag i ES. Snacka om att komma upp sig efter att ha gjort bort sig! I ärlighetens namn förstår jag inte hur det fungerar i tränarvärlden. Kanske lika bra det...

Nu har Lasse fått en fantastisk start i sin roll som huvudtränare. Jämför gärna med resultaten för Leksand och Malmö efter deras mer akuta och mediavänliga tränarbyten. Där har utfallet inte alls blivit lika bra som för Lasses Mora. Lasse är nog lite av en smygare. En som i det fördolda lyckas ta sig fram till köttgrytorna. Ingen vet hur det går till utan plötsligt står han bara där - och bestämmer!

Vi möter med andra ord idag ett lag som har flyt, självförtroende, vind i seglen och massor av positiv självkänsla. Mora kommer med andra ord inte be om ursäkt för något i dagens match. De är här för att äta upp oss. Helt och hållet. Med hull, puck och hår. 

Personligen hoppas jag att vi får se vår egen Lasse i målet under dagens match. Tror det kan vara precis rätt recept att sätta stopp för Mora. In med Lasse "Ladugårdsväggen" Johansson och matchen är vunnen. Så känns det. Inbillar mig nämligen att Lasse är bra sugen på att lägga till ännu en nolla i sitt CV!

Jädrar vad bra..

Årets komet - Oskarshamn..

... Oskarshamn och Örebro går i serien! Det är bara att lyfta på hatten och hylla deras insatser så här långt in på säsongen. En annan hade på känn att ÖHK skulle bli jobbiga denna säsong men - Oskarshamn! Vad har hänt där?

Först och främst har vi Tommy Salo som började förra säsongen som huvudtränare i Oskarshamn. Minns att han inledde strålande med sitt lagbygge - under försäsongen. Bland annat slog man Leksand och radade upp segrar i träningsmatcherna. Sedan startade serien och vi vet nu hur det gick. Oskarshamn hade ett otroligt motflyt och förlorade en rad matcher med uddamålet. Till slut blev situationen ohållbar och Salo valde att kliva av som tränare. Inte hjälpte det. Laget fortsatte på en inslagna, dåliga, vägen och hamnade i kvalserien - till Div 1! Där gjorde man dock så bra ifrån sig att man klarade nytt kontrakt till AS. (Det andra laget som kom upp var TAIF)

Utifrån den bakgrunden är Oskarshamns framfart i årets serien inget annat än en ren sensation!

Vad har man då gjort till denna säsong? Vad är den stora hemligheten bakom Oskarshamns framgångar? Till ny tränare utsågs Lars Ivarsson från, ja just det, Västerås. Han tog med sig Anton Mylläri och Jens Holmström till klubben. Två spelare som vi själva ansåg vara för dåliga för att representera gulsvart. Speciellt Anton hade hamnat i "frysboxen" under föregående säsong och mest fått harva i J20. Under slutet av förra säsongen lånades han även ut till Enköping.

Jens Holmström hade i vanlig ordning haft en svajig säsong innan i gulsvart. Blandat och gett. Spelade stundtals riktigt stabilt för att sedan släppa igenom skott som han "borde ha tagit". Det var med andra ord lite förvånande att Lasse valde att ta med Jensa till sitt nya lagbygge. Kanske visste han något som vi andra inte gjorde?

För övrigt har Oskarshamn byggt ett riktigt gediget ishockelag med en hel del spets. Mattias Guter, Stefan Gråhns, Johan Ryno, för att nämna några är riktigt riktigt bra spelare som i sina bästa stunder håller nivå för att spela i ES. Gemensamt för dessa tre är ett förflutet i AIK. Det var även ytterst nära att Mattias Beck lånades ut från AIK till Oskarshamn men han hamnade till slut i Mora.

Sedan får vi inte glömma att man nu plockat in Andreas Valdix i truppen för resten av säsongen. Andreas är även han en riktig klasspelare. Under sin tid hos oss förra säsongen visade han stundtals upp ett briljant spel. Tråkigt nog kom det allt försent, pga skador, för att övertyga tillräckligt och därmed få förlängt kontrakt i gulsvart.

Ser man till de resultat Oskarshamn gjort så här långt får man genast intrycket av att de spelar en tung ishockey med mycket kraft och fart. De "malar" ned sina motståndare period för period genom ett tålmodigt spel. De verkar inte heller ha några betydande svackor i sitt spel. De bara kör på i byte efter byte och till slut får de utdelning. Deras vändning borta mot AIS där de låg under med 2 - 5 inför sista perioden tyder på stor karraktär i laget.
- I sin senaste hemmatch mot Bofors var de nästan utspelade de första två perioderna men kunde ändå, till slut, ro hem tre säkra poäng genom en stark sista period.


Hur har det då gått för Mylläri och Jensa i årets allsvenska?

Jensa har spelat i tolv matcher och har en räddningsprocent på respektabla 91,04%. Det kan jämföras med Sperrles 90,08.
Anton har krutat in två mål stått för tre assist och ståtar med +7! Inte illa alls av en back som ratades av oss hela förra säsongen...

Ska man summera det hela så kan man enkelt konstatera att Oskarshamn numera är ett mycket stabilt allsvenskt lag som innehåller så mycket kvalitéer att vi får räkna med att se dem fortsatt högt upp i tabellen. Sanna mina ord..

Efter Ivarsson!

Lars Ivarsson
Illustration: GurkOlle
Tidigare inlägg

Nu sitter VIK Västerås HK i en vacker sits! Vad månde bliva av detta? Vad inledningen av detta inlägg åsyftar på är självklart tränarfrågan. Hur går man vidare ur denna "soppa" utan att tappa ansiktet? Det är bara någon vecka sedan som bilan föll och med den Lars Ivarsson. Denna blogg hyste inte det största förtroendet för att Lars Ivarsson skulle klara av att vända lagets usla form men var samtidigt mycket frågande till om det var ett "tränarproblem". Istället pekade bloggen på målvaktsspelet och såg det som den största bidragande orsaken till lagets resultatmässiga kräftgång .

Man måste bedöma en tränares handlingar utifrån de förutsättningar som gives. Vad fick då Lars Ivarsson att förvalta till denna säsong? Det väger in i helhetsintrycket. Till hur stor del kan man tillskriva den bristande poängskörden på veka spelarinsatser? Var värvningarna för dåliga, eller, fick inte Lars Ivarsson de nya spelarna att leverera?

Ni kanske misstänker, käre bloggbesökare, att mitt försök till resonemang snart kommer att falla platt till marken. Men innan så sker måste jag bara framhäva att hela problematiken kan liknas vid den klassiska "hönan eller ägget frågan".

- Hade samma spelartrupp uppnått bättre resultat med en annan tränare? Är det spelartruppen som är för dålig eller var allt Lars Ivarssons fel?

Frågeställningen får ses för vad den är. Den är av akademisk betydelse. Däremot är det av icke akademiskt intresse att vi har den nuvarande spelartruppen - på gott och ont. Frågan blir därmed vad vi kan motse av spelartruppen den kommande tiden.

Inför denna säsong, efter alla träningsmatcher, inklusive den egna cupen, tyckte undertecknad det såg allvarligt bra ut på många sätt. Laget kändes mer solitt än föregående säsongs upplaga. Visserligen hade vi tappat två fenomenalt duktiga poängplockare i form av Niklas Olausson och Pär Arlbrandt, men, istället fått in mer bredd i laget.

Detta faktum underströks tidigt då laget spelade en rätt trevlig ishockey med bra fart, tyngd och finess men utan att göra lika många mål som med herrar Olausson och Arlbrandt i laget. Den stora olikheten var att laget inte visade sig lika sårbart när man tappade puck. Antalet insläppta mål reducerades och hela lagets defensiv uppvisade nya och lovande dimensioner. Utom på en punkt, ja just det, målvaktsspelet!

När så seriespelet väl påbörjades höll "trenden" i sig. Laget gjorde bra ifrån sig men föll lite olyckligt med uddamål mot bland annat Leksand, Malmö och Almtuna. I takt med uteblivna ärorika segrar tycktes så hela laget drabbas av kollektiv kramp, allt blev mer styltaktigt, och spelet sönderföll fullständigt emellanåt. Den riktigt stora plumpen kom mot Växjö borta där laget tappade spelet, och ansiktet, i den andra perioden som Växjö vann med förkrossande 6 - 0!

På något sätt kom verkligheten ifatt laget. Brutalt, skoningslöst och helt utan skyddsnät avslöjades sanningen. Vi hade inte den trygghet som vi trodde i de bakre linjerna. Tanken om att bygga bakifrån, med en säker defensiv, raserades inför öppen ridå. Och längst där bak, som vi redan fruktat inför säsongen, gapade nu bara ett stort hål av missmod!

Denna blogg påpekade redan inför seriestarten att vår akilleshäl denna säsong kunde bli våra målvakter! Föreningens trångsynta förhoppning till att våra målvakter skulle "blomma ut" till denna säsong visade sig vara en rejäl missräkning. Det finns inget tråkigare än att få rätt i denna fråga. Personligen hade jag gärna sett en tänd Johan Thalberg spelandes på den unika nivå som bevisligen finns i hans repertoar. Nu blev det inte så och därmed sitter föreningen på den berömda pottkanten. Hur gör man nu?

Därmed är det dags att återkoppla till inledningen av detta inlägg. Var det verkligen Lars Ivarsson fel att det blev som det blev? Hur hade lagets insatser utvecklats med en säker sista utpost redan från start? Hur mycket av det darriga målvaktsspelet tog laget med sig i det mentala bagaget från föregående säsong?

Bloggen sticker därför, oförskräckt, ut hakan och påstår att allt är – någon annans – fel! Kanske borde Leif Rohlin få mer kritik i denna stund. Hans delaktighet i lagbyggandet är påtaglig. Det var han som gav Lars Ivarsson de olika byggstenarna att förvalta.

– Om det nu var ”ruttet” virke som inhandlades så kan man i ärlighetens namn inte lasta Ivarsson för utfallet.
– Om Leif Rohlin ansåg att våra målvakter var tillräckligt bra – då är det han som skall ha ris!

Bloggen slutsats blir därmed: - Att sparka en tränare är ofta den enkla utvägen – men inte alltid den bästa lösningen!

Nästa del kommer att handla om: Fredrik Nilsson!

Tränarfrågan!

Bloggen avslutade nu den senaste omröstningen angående hur man på bästa sätt får fart på gulsvart. Enligt många skribenter på Gurkburken är lösningen att skicka ut Lars Ivarsson i kylan.  Motiveringen var, bland annat, att han misslyckats med att väcka laget inför matcher, inte spelat ihop powerplayformationer, samt rent allmänt anses mer som en "mysfarbror" i båset än en krävande tränare!

Så här utföll omröstningen:
1. Ut med tränaren - Nu!  (24%)

2. Bort med usla spelare!  (13%)

3. Köp in nya spelare!  (6%)

4. Ge upp! (12%)
5. Ring Bäckman - nu! (1%)
6. Ge laget mer tid! (54%)

Bloggen anser att omröstningens utfall visar på en respektfull insikt i problematiken av de flesta supportrar. Det är med andra ord glädjande att så många (54%) ger laget mer tid att hitta rätt.

Vad Bloggen själv anser? Rent historiskt ger ett tränarbyte förvånansvärt lite effekt! Det finns faktiskt avhandlingar, för den som vill läsa, som beskriver fenomenet väldigt ingående.

- Det föreningen vill uppnå med ett tränarbyte har inte alltid en direkt koppling till lagets fram eller motgångar. Det kan istället var så att föreningen känner sig manad att visa handlingskraft gentemot tex sponsorer. Genom tränarbytet signalerar föreningen att de är beredda till kraftfulla åtgärder som sekundärt skall väcka alla inom organisationen.

Att sparka tränaren kan med andra ord likväl vara en symbolhandling som ger föreningen andrum och arbetsro samtidigt som det väcker upp alla inom organisatioen.

- Budskapet kan tolkas som,"att om du inte gör det jobb - så vet du vad som händer".

- Det finns väldigt få exempel, förvånansvärt nog, som visar att tränarbyte, mitt i säsong,  har några långsiktiga positiva effekter på ett lag eller förening! Däremot brukar det alltid bli en kortsiktig effekt i samband med tränarbyte - men det är väl inte det vi vill ha?

Summering:

Den minnesgode kommer säkert ihåg turbulensen runt laget under hela höstsäsongen 2008/2009. Även då höjdes röster som ifrågasatte tränarnas kompetens. Vi vet alla vad som hände. Plötsligt föll alla bitar på plats och efter juluppehållet spelade gulsvart oerhört bra och avslutade vårsäsongen på ett imponerande sätt!

- Får vi be om en upprepning tack!