Vi leder med 3-2

2-0 + 1-2 = 3-2

Man kan vända och vrida på det mesta. Bak kan bli fram och upp ner. Oavsett hur vi gör står vi inför faktum. Vi har chansen att ta oss till kvalserien genom att vinna en match till. En ynka match. Vi kan gnälla oss randiga över det mesta. Beklaga sjukdomar, skador, domare, otur och fan och hans moster. Oavsett detta handlar allt om kommande sextio minuter. 

Inför morgondagens match är de två tidigare drabbningarna helt utan värde. De var bara en förpostfäktning, en försmak, en förrätt. I morgon levereras huvudrätten. Den som är hungrigast vinner. Jag upprepar: - Den som är hungrigast vinner! 

I ärlighetens hamn tycker jag de båda matcher som spelats inte bjudit på mycket av klang och jubel. Mer av respektfullt bemötande. Två lag som mest åkt runt och känt på varandra. Som två boxare inför den avgörande titelmatchen. Båda lagen anser sig nu sitta på svaret. Svaret på frågan om hur man tar initiativet till en avgörande seger. 

Nu finns inte längre så mycket att fundera över. Vi vet nu vad KIK kan. De vet vad vi kan. Nu är det upp till varje enskild spelare i respektive lag att vinna sina duell på isen. 

Trots att vi till dagens match fick avvara tre tongivande spelare fick vi flera tillfällen att avgöra matchen till vår fördel. Något som vi gick fullständigt bet på. Det svider. Det gör ont, men det måste förträngas. Gjort går inte att göra ogjort. Jag tänker naturligtvis på vårt närmast harmlösa powerplay i dagens match. Glömma och gå vidare.

Hungern får bli drivkraften.

Det lag som kliver ut på isen i morgon med insikten att det inte finns något att förlora kommer att vinna. Modet kommer att segra över fegheten. Jag förutsätter att det är vi som kommer stå för modet. Vi har nämligen minst att förlora. Det är våra motståndare, KIK, som har all press på sig. Inte vi. Detta ska utnyttjas till fullo. Det gör vi bäst genom redan från första nedsläpp visa att vi är hungrigast.

Det lag som vågar våga, vinner.

Nu kör vi Gulsvart!