Kvalserien, ta mig fan...

Conny, Kungen, har precis gjort 2-1 borta mot Kristianstad

Jag ska vara fullkomligt ärlig och erkänna följande: - Jag trodde inte vi skulle klara av att ta oss till en kvalserie redan denna säsong! 

Visst, jag hoppades, som så många andra, att vi skulle kunna vandra hela vägen. Men. I ärlighetens namn. Några icke-prestationer under Allettan gjorde att min tro på kvalspel naggades för mycket i kanten. Då övertygar föga allt prat om att "det finns en högre kapacitet" eller "när allt kuggar i är vi riktigt bra". 

Nej, trots stundtals bra insatser i Allettan tyckte jag mig inte se det spel som skulle föra oss ända till en kvalserie. Att vår bästa målskytt, Marcus Bergman, försvann efter bortamatchen mot Piteå var motigt. När vi dessutom blev av med Niclas Lehmann kändes det än mer osannolikt med en kvalserie. Två så tongivande spelare. Två spelare som drev vår offensiv. Den ena i spelet fem mot fem, den andre i vårt powerplay. 

Innan transferfönstret stängde lyfte vår sportchef Patrik Zetterberg in två spelare. Jesper Johansson från Halmstad och gamle powerplay-specialisten Conny Strömberg. Conny som därmed spelar för sin tredje(!) klubb denna säsong. Hans återkomst till Västervik, efter sejouren i Norge, blev ingen succé. Han ansågs helt enkelt för trött och gammal. På tjugotre matcher skramlade han ihop tio assist innan han fick lämna. På sina sex matcher i playoff har han nu samlat ihop 1+5 poäng. I och med detta leder/vann han den interna poängligan i kvalet till kvalserien. En skaplig utdelning på en värvning som av vissa inte sågs med blida ögon. Det fanns en hel del tvivlare, minst sagt.

När det gäller Jesper Johansson får jag säga att även den värvningen är värd pengarna. En klok tvåvägsspelare med bra fart på rören. Att han dessutom dunkat in två kassar gör inte saken sämre.

Under resans gång har sportchefen lyft in fem spelare till truppen. Förutom ovan nämnda även Jesper Appel(Grums), Lucas Venuto(Borlänge), Anthon Eriksson(Arboga) Hur har då dessa spelare levererat? Jag är böjd att ge minst godkänt till alla tre med viss reservation för - Lucas Venuto. Återkommer med mer om detta. Jesper Appel har, i mina ögon, varit ett fynd. En klockren värvning som förstärkt vår defensiv. Utan tvekan. Anthon Eriksson är lite mer svårbedömd. I vissa matcher har han klivit fram och varit riktigt bra men samtidigt fallit tillbaka i andra. När det då gäller Lucas Venuto är jag mer brydd. Vad har hänt här? Han inledde sin tid hos oss med att stänka in några fina mål i pp samt i allt övrigt ge ett piggt och inspirerat avtryck ute på isen. Nu är han rätt blek. Minst sagt. 

Det är därför alldeles förträffligt att andra spelare kliver fram. Ta en spelare som Jesper Cederberg. Fick börja i en fjärdeformation i en mer blygsam roll. Har under de senaste matcherna, till viss del beroende på skador, fått chansen högre upp i hierarkin. Och som han tagit chansen! Under dagens match mot Kristianstad vill jag påstå att han var en av våra bättre spelare. Härligt att se och just det som behövs för att laget, kollektivet, ska växa sig starkare. Det räcker inte med att förväntade spetsspelare levererar. Det är när de mer anonyma spelarna, vattenbärarna, börjar växa som slagstyrkan ökar i kvadrat på kollektivet.

Nåja, var var jag nu i min resonerande text! Ursäkta om jag tappar bort mig men många tankar rör sig just nu i mitt sinne. 

Att vi avfärdade Mariestad i playoff var väntat. Eller mer ett måste. Ett uttåg mot Mariestad hade setts som ett stor misslyckande och helt fördunklat alla prestationer under säsongen för övrigt. Det var som att passera något av en skamgräns. Många jag pratade kände samma sak. Slog vi ut Mariestad hade vi på något sätt uppnått godkänt för innevarande säsong. Kristianstad var en helt annan sak. Nu var vi lite av underdogs och förlust mot KIK hade kunnat hanteras utan risk för fiaskostämpel. Samma Kristianstad som vi mötte i förra årets kvalserie. Då torskade vi rejält på bortaplan och hade fullt sjå att vinna hemma. Då med ett hockeyallsvenskt lag.

Nu står vi här. Laget gjorde det inte jag trodde de skulle vara mäktiga till. Speciellt inte efter att flera spelare föll ifrån till match två. Gulsvart visade att inställningen, viljan, moralen, från match två och tre mot Mariestad fanns kvar. Seger hemma, knapp förlust i match två, och sedan en stabil insats som innebar seger i match tre. Hur gick detta till, egentligen? 

Bra backspel, fenomenalt målvaktsspel, bra defensivt arbete av alla forwards, bidrog till denna sportsliga framgång. De är minst sagt imponerande att vi till dagens match klev ut och dikterade villkoren mot Kristianstad på deras hemmais. Något som även Mats Lusth poängterade efter matchen. Vi fick spela vårt spel. Vi fick spela på våra villkor. Kristianstad förmådde inte rubba denna ordning. De försökte men lyckades bara under korta stunder i matchen sätta sin prägel på skeendet. Sedan tog vi över, igen. Så stabilt.

I dagens match var det fler doldisar som klev fram. Anton Brandhammar, som exempel. Var har han gömt detta mogna, rejäla, backspel tidigare under säsongen? I frånvaron av skadade backar fick han nu chansen, och som han tog den! Den alltid så omtvistade Alexander Lindelöf spelade idag återigen med rätt marginaler. Så härligt att se. 

Man kan naturligtvis inte ett skriva ett blogginlägg denna säsong utan att nämna Marcus Dahlbom! Den mannen! Med en räddningsprocent på 95.04 får vi vara väldigt nöjda. Någonstans på vägen, i mina blogginlägg under säsongen, skrev jag att Marcus skulle behöva ligga på modiga 94-95% för att bli den vägg vi behöver för att nå långt. Detta skrevs mest som en förhoppning, ett slags önsketänkande. Trodde allvarligt talat inte på det själv. Det är väldigt länge sedan vi hade en burväktare med ovanstående stats. Men, se på fan! Nu har vi det. Vilken hjälte!

Tycker detta inlägg på Twitter understryker delar av det jag skrivit på ett mycket bra sätt:

Det ryktas om att Lehman är på väg tillbaka vilket vore alldeles fantastiskt om detta stämmer. Däremot tycks det ställt bortom allt rimligt tvivel att få se Marcus Bergman i matchspel fler gånger denna säsong. Lider verkligen med den genomsympatiske Bergman som fick se kvalspelet från sidan även förra säsongen p.g.a skada.

Nåja, nu står vi alltså här. Redo för spel om en plats till nästa års HockeyAllsvenska. Det som jag innerst inne inte trodde på när säsongen startade. Då måste man naturligtvis ställa sig frågan: - Har vi någon chans?

Om detta tänker jag skriva i ett annat inlägg..

Avslutar med att skicka ett stort, stort, stort, grattis till alla spelare, ledare, tränare, supportrar, som på olika sätt burit föreningen fram till denna sportsliga triumf. Kvalserien, här kommer Gulsvart....

Tack och god natt!