Tre raka - sedan en u-sväng!

Troja - Västerås 5-1

Efter en formidabel, och till stora delar överraskande bra, inledning av kvalserien gick vi idag på den berömda pumpen. Troja borta blev som väntat för svårt. Ett Troja som under säsong lagt många lag på rygg i sin hemmahall. Ett Troja som har fyra spelare som återfanns i toppen av poängligan. Ett Troja som inlett svajigt men nu fick den medstuds som behövdes för att ta tre nya poäng.

Trots en riktig bra inledning av Gulsvart där man tog för sig på ett bra sätt redan från start slutade alltså matchen i moll. 1-5. Fem mål i den berömda baken. Eller som Aftonbladet beskrev det: "Troja krossade Västerås". 

Det kunde faktiskt gått lite annorlunda. Om inte om hade varit. Om inte Anthon Eriksson fumlat ut pucken över plexit i slutet av första perioden. Ren otur, naturligtvis, men i alla fall. Någon måste man ha att hänga ut. Det är sedan gammalt. Samme Anthon som dessförinnan stått för en fenomenal insats då han vek in framför mål och hängde 1-0. Från briljans till nonchalans(!), i samma period, om man ska spetsa till det. Äh, det var inte snällt skrivet. Ibland har man bara otur. 

Tyvärr, så här i efterhand, är det bara att inse att Trojas 1-1 i pp i slutet av den första perioden var precis vad de behövde! Där skingrades deras ängslan. De hade fått hål på väggen Dahlbom och därmed var ett delmål uppnått för hemmalaget. Inför match visste de att vi är ruskigt bra på att försvara ledning. Nu hade vi inte längre ledning att försvara utan behövde satsa framåt igen. 

Den första perioden slutade alltså 1-1 och det får ses som klart godkänt från vår sida. Den andra perioden började och vi var inte med alls. Vi satt kvar i båset. Troja fick retfullt enkelt pilla loss pucken efter tekning i vår zon och med lite biljardstötar kom trissan fram till en fristående Troja-spelare på bortre stolpen och 2-1 var ett faktum. Såg väldans billigt ut. Något sådan har vi inte bjudit de senaste sex-sju matcherna. 

När dessutom väldige Simon Fredriksson lyckades göra mål, via styrning av Fredrik Johanssons klubba, anade jag att det var slut på vårt flyt, definitivt. Efter 3-1 till Troja befarade jag dessutom ett mindre ras. Att Gulsvart skulle hissa flagg och ge upp matchen. Så skedde inte alls. Faktum är att med lite skärpa i avsluten kunde vi gjort match av detta igen. Räknade till 2-3 riktigt fina lägen som vi sumpade innan Troja mycket enkelt hängde in 4-1. Där dog matchen och Gulsvart. Att Troja sedan tilläts göra även 5-1 kändes onödigt. 

Det vi alla visste innan match fick vi även bevis för denna gång. Vår offensiv biter inte. Även om vi inte lycka etablera så många långa anfall skapar vi tillräckligt med chanser för att göra fler mål än vad vi faktiskt gör. Oscar Pettersson, den olycksfågeln, hade återigen ett läge med närmast öppet mål. Naturligtvis studsar pucken lite olyckligt och istället för i nät hamnar den bakom nät. Det är som det är. Direkt i inledning av tredje perioden åkte sig Jesper Johansson sig fri och hade chansen att reducera till 2-3. Mål där och vete tusan om inte Troja börjat darra ordentligt på de berömda manschetterna..

Dahlbom tvingas alltså släppa in fem puckar i en match där han har mindre att göra än i tidigare tre denna kvalserie! Det säger något, men jag vet inte riktigt vad. Antingen ett bevis för att vi inte var på tårna defensivt denna gång, eller, att Troja hade bättre offensiva skills än tidigare lag vi mött.

Nåja, nu går vi vidare. Vi har vunnit två av tre matcher på bortaplan. Det är grymt! Vi har tagit nio av tolv möjliga poäng. Det är riktigt grymt! Nu samlar vi nytt mod och ser till att plocka hem en seger mot Västervik på måndag. Det vore ännu grymmare....