Visar inlägg med etikett V. Mårtensson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett V. Mårtensson. Visa alla inlägg

14 maj 2012

Mårtensson - igen!

Såpan Mårtensson rullar på ännu en tid. För visst kan man kalla det för en såpa. På ett positivt sätt. Supportrar som engagerar sig i sin förening är alltid bra. Detta oavsett om man är för eller emot i sakfrågan. Frågan man kan ställa sig är hur det egentligen blivit som det är just nu?

Å ena sidan anses tydligen Mårtensson inte "platsa" i laget men å andra sidan kan Sportchefen tänka sig att behålla honom med lite draghjälp från supporterpengar. Hm, det låter lite märkligt! Den springande punkten är om det är på sportsliga grunder, eller ekonomiska, som man valt att inte förlänga med Viktor? Där blir jag inte riktigt klok när jag försöker ta del av vad alla inblandade säger. Är vår förening så "fattig" att man inte har råd med en sådan billig spelare som Mårtensson? Det känns lite så där - typ. 

Det vore ju grant om det samlas in pengar, Mårtensson blir kvar, och vi blir belönade med en spelare som erbjuds knapert med istid och mest tillbringar sin tid på bänken. Har någon hört vad Fagervall tycker i frågan? 

Saken är nämligen den att undertecknad fortfarande känner skepsis inför en fortsättning för Viktor Mårtensson i laget. Det finns vissa, på Gurkburken, som svävat iväg och jämfört honom med andra personligheter som tidigare förgyllt oss med sin närvaro i Gulsvart. Bland annat har han jämförts med en kultspelare som Göran "Flygis" Sjöberg. Där tycker jag man tar i för mycket. På tok för mycket. Det är att tillskriva Mårtensson en status som han inte är i närheten av. Någon måtta måste det trots allt vara med subjektiviteten:) 

Även om vi är många som gillat Mårtensson fräna spelstil så måste vi fråga oss vad det tillfört laget. Man kan inte direkt påstå att det är en matchvinnartyp vi pratar om här. Så ärliga måste vi vara...





12 maj 2012

Mårtensson

Mårten eller inte? Självklart handlar det om Viktor Mårtensson. Ynglingen som kom till oss för två säsonger sedan och satte en ny standard för hur man tacklar sina motståndare. Eller brottar ner dem. Eller helt enkelt boxar omkull dom! Mårtensson som kunde tända laget, och publiken, genom sitt stundtals frejdiga sargspel. Nu är tydligen hans saga all i föreningen. Han får inte något nytt förtroende. Ett besked som delat upp oss supportrar i minst två läger. De som vill ha honom kvar och de som tycker han lika gärna kan försvinna. Själv väljer jag, lite fegt, att sätta mig mellan dessa två stolar. Lite som åsnan mellan hötapparna - typ!

Obestridligt är att Mårtensson kunde skapa lite "momentum" i matcher genom sitt fysiska agerande. Men minst lika obestridligt är det faktum att hans poängproduktion vara anskrämligt låg. Tre mål och sex assistpoäng på en himla massa försök. Inte mycket att skryta med för en forward.

Från läktarplats har man tydligt kunnat konstatera att Mårtensson gått hem väldigt väl hos den yngre delen av publiken. De har fascinerats av hans tuffa stil på isen och högljutt applåderat hans stök vid sarger, hans slagsmål, hans bröstvärmare som fått motståndarlagens tränare att gå i taket och motståndare att ligga kvidandes på isen.

Visst har även jag, i blomman av min ålder, stundom fallit in i hyllningarna. Men inte alltid. Ibland blev det bara så rätt när Mårtensson klev in i handlingen och tog tag i saker. Men bara ibland. För med tiden tappade Mårtensson sin fart, sin aggressivitet, och tillbringade mesta tiden med att hinna ifatt spelet. Till slut fick han allt mindre istid och därmed ännu sämre möjligheter att spela sitt spel.

Själv funderade jag ofta, och gärna, över den roll han hade i laget. Kunde han spelat annorlunda med annan omgivning. Fick han överhuvudtaget chansen att bli mer producerande. Använde Mats Waltin Mårtensson på det mest optimala sättet? 

Min spontana känsla är att Mårtensson blev ett offer för det spelsystem som Mats Waltin förordade. Han hade helt enkelt inte de "skills" som efterfrågades för att hänga med på isen. Han var ingen playmaker, ingen passningsspelare, ingen utpräglad målskytt, och dessutom till råga på allt, tämligen seg på rören. Den gode Viktor Mårtenssons bästa egenskaper kunde därmed inte komma till sin rätt. Något som tydligt märktes stora delar av denna säsong. 

Då det nu är sagt, tydligen, att Herr Fagerwall vill gå vidare med samma typ av "fartfylld" ishockey som Herr Waltin förespråkade, så finns det helt enkelt inte plats för Viktor. Så enkelt kan det vara. Och så kommer det säkerligen att bli. Detta trots att nu några entusiastiska supportrar startat en insamling för att rädda kvar Mårtensson i laget...

Vad tycker då jag? Tja, jag är kluven. Jag gillar verkligen Mårtensson men tvingas även jag inse att han inte räcker till i "spelet" med puck. Han är helt enkelt för dålig i det mesta förutom det fysiska spelet....

Så, tack för denna tid Viktor Mårtensson, och må du finna en plats där du får utrymme för ditt spel!



19 november 2011

Västerås - Rögle 3-1

Mårtensson vs Curry 1-0



- ÄNTLIGEN!, som Gert Fylking brukade utbrista! Vi vann mot Rögle! Men det satt hårt åt. Till en början var vi inte med i denna match. Första tio minuterna fick man otäcka vibbar av att Boforsmatchen satt kvar i skallarna på alla spelare. Rögle åkte sönder oss, passade bort oss, och skapade en hel del chanser. Själva hamnade vi mest på rygg, fel sida, eller i fel zon. Det såg skärrat och oroligt ut över hela linjen. Tur då att Sperrle gjorde sitt jobb längst där bak.

Men efter de första tio, och med god hjälp av en Rögleutvisning, bjöds vi in i matchen. Det blev ingen utdelning men även efter detta pp fortsatta laget att skapa visst tryck mot RBK. När man började hoppas på utdelning, ett ledningsmål, trasslade det genast till sig. Trots puckkontroll i egen zon lyckades vi tappa pucken vid ett uppspel och bjuda Rögle på ett enkelt ledningsmål! För övrigt ett väldigt elegant mål där Sperrle inte hade någon större chans att rädda.

Efter det debaclet, som kom som en riktig örfil, fick man riktigt dåliga vibbar - igen! Hur skulle detta lag, som senast tappade en "säker seger" borta mot Bofors, ta sig tillbaka in i matchen? Men lyckligtvis var det ingen fara på taket. Trots detta nesliga baklängesmål fortsatta laget spela rätt bra fram till periodvilan. Bra så!
- En jämn förstaperiod där lagen ägde en del var.

Andra perioden var inte direkt lysande för något lag men stundtals lyckades vi sätta hygglig press mot Fransson i Rögles kasse. Speciellt ett pp var grymt bra. Där fick vi ned Rögle i knä på målvakten men puckuslingen ville naturligtvis inte in. Utdelningen kom dock strax efter En avvaktande utvisning på Röglespelare, ett löst skott från back, retur rakt ut till Marcus Ljung som kunde sätta kvitteringen i närmast tom bur. Tur med studs - javisst! Men det målet förtjänade vi verkligen.
- I denna period var vi aningen bättre än Rögle utan att för den skull dominera.

När tredje perioden startade upp funderade jag mycket på om laget skulle ha energi nog att driva matchen till sin egen fördel? Oron visade sig dock obefogad. Det var vi som förde matchen och Rögle var det lag som såg mest slitet ut. Men känslan var att matchen när som helst kunde svänga till motståndarnas fördel. Vi behövde verkligen ett mål att gå på! Och till slut kom det. Målet. Ledningsmålet. Befriande skönt. Ett rätt vackert mål signerat av L.Ö.K-formationen. Karlsson tar in pucken i zon och släpper till Broc Little som tråcklar sig fram till ett svagt avslut. På returen kommer dock P Öberg ångande och trycker in trissan. Så skönt!

Direkt efter målet får P Öberg en liten körare av Curry i RBK. Visst handgemäng uppstod men domaren gick snabbt emellan. Men det skulle komma mer. Mycket mer!

I bytet efteråt utmanade tydligen Curry vår V Mårtensson. Plötsligt stannade spelet upp i spänd avvaktan på det som skulle hända. Viktor vs Curry. Spelarna cirklade runt varandra innan de gick i närkamp. Sedan skedde allt väldigt fort. Viktor tryckte handen i ansiktet på Curry som totalt oförberedd på denna manöver duckade undan. Det skulle han inte gjort. I samma ögonblick fick Viktor ett fast grepp om Currys tröja och kunde med sin fria högerhand börja bearbeta motståndaren. Det blev aldrig någon match! Några sekunder, och slag, senare låg den väldige Curry, tvåmetersmannen, på knä. Förnedrad och tillplattad av en betydligt mindre men ack så ettrig Gurka i form av V Mårtensson. Ridå för Rögle....

Då jag normalt sett inte är någon vän av slagsmål på isen måste jag dock  erkänna att just denna fight starkt bidrog till att föra oss till seger i denna match. Man såg det tydligt på alla spelarna i laget som jublade ikapp från båset och isen då de kollektivt hyllade Viktors insats...

I de efterföljande bytena, fram till slutsignalen, var det ett oerhört aggressivt Västerås som inte gav Rögle utrymme någonstans på isen för att gå ifatt målmässigt. Man gick in i alla närkamper oerhört rejält och spelade konsekvent rakt och enkelt. Lysande avslutning från laget...

Leif Boork
hade troligen sagt "Momentum" och därefter drabbats av ofrivillig sädesavgång om han sett hur laget agerade efter detta "bråk"!

Att sedan Broc Little, på ett något annorlunda sätt, satte 3 - 1 i tom kasse gjorde banne mig inte saken sämre!

- Ska man summera matchen så gjorde vi inte någon lysande match. Fortfarande är det för många spelare i laget som inte syns långa stunder. Men med tanke på den senaste tidens motgångar får man ändå ge laget väl godkänt i betyg då de verkligen gjorde allt de kunde för att bärga denna viktiga seger!


22 september 2011

Tuffa Viktor

Klipp från Västerås tidning


Självklart är grabben smed. Fattas bara annat! [Läs mer]

AVD: Även gamla nyheter kan vara nyheter..


10 augusti 2011

Viktor Mårtensson

Buffel, murbräcka, slagskämpe, brunkare, powerforward. Ja, man kan säga mycket om den gode Viktor Mårtensson. Men en sak glömmer man  - ibland. Han är faktiskt inte alls dålig som - spelare! Viktor blev snabbt lite av supportrarnas kelgris då han redan från första träningsmatchen visade upp en sida som vi gulsvarta supportrar inte sett sedan Stefan "Stiffen" Holmgrens dagar. In på isen kom en frustande och pustande spelare som i varje byte tycktes ha för avsikt att "sänka" en motståndare. Det var lovvärt, det var hjärta, men det var också, stundtals, lite parodiskt!  Ibland blev det bara så fel. Han kom fel på banan, brände krut i fel zon, kunde inte ta emot en passning, och träffade oftare sargen än sin motståndare med sina tacklingar.

Men supportrarna stod upp, med vindlande ögon, och tjöt ut sin kärlek. Här kom äntligen en spelare in i truppen som inte var så förbannat slätkammad. För just så hade man upplevt de gulsvarta gossarna säsongen innan. Inte ens den erkänt(!) elaka Andreas Lindh hade stått att känna igen. Vi saknade alla en "buse" som åkte runt och "trashade" lite i varje byte. Vi saknade en "Stiffen".

Att sedan Viktor blev inblandad i några rejäla "slagsmål" under säsongen gjorde inte saken sämre ur supporterperspektiv. Vem minns inte holmgången mellan Viktor och Viktor i matchen mot Oskarshamn. Kommentatorerna(Viasat) fick extas. Nästan orgasmen. Omdömen som " det var det värsta de sett" och "sådana här slagsmål ser vi inte ofta i svenska ishockey" torgfördes. 







Vi kan med andra ord slå fast(!) att Viktor, bokstavligen, slog sig in i våra gulsvarta hjärtan. En härlig spelare som vågade stå upp för laget, lagkompisar, och klubbmärket som ingen annan allt sedan de dagar Stefan "Stiffen" Holmgren  härjade som värst i vår tröja!

Och inte blev han mindre älskad efter att gett sig in i närkamp med Leksands erkänt duktiga kämpe Jean-Luc Grand-Pieress i ABB Arena.




Vi minns även hur Bobo Simensen fick stora spelet i en match borta mot AIS. Viktor hölls sig framme i offensiv zon och tacklade en Almtunaspelare som var aningen ouppmärksam när han passat pucken. En openice-tackling som tog  lite illa. Bobo gick i taket alldeles och vrålade hysteriskt att "spelare som Viktor ska man riva kontraktet för" samt  "han är en livsfarlig spelare". Det är alltid lika trevligt med balanserade tränare som kan utrycka sig väl i ord och bild! Sanningen var nog den att tacklingen inte alls var "våldsam" men att den tog olyckligt! Rätt ska vara rätt...

Nåväl! Vi kan summera att Viktor snabbt blev populär. Att han gjorde en hel del nytta, eller skada, beroende vem man företräder. Men. Det intressanta var att han, allt som säsongen gick, började spela allt mer moget. Kort sagt. Han började allt mer fokusera på att spela ishockey. Och minsann. Stundtals gick det riktigt bra.

I slutet av säsongen fick vi se en "ny" Viktor Mårtensson. En Viktor som började vårda pucken, hitta rätt med passningar, bättre avvägde när han skulle smälla på och när han skulle spela ishockey. Han använde sina muskler till att hålla i pucken, invänta lagkompisar, släppa pucken vidare och själv ta sig mot mål. Ett spel som  passar honom ypperligt. Det var riktigt roligt att se.

Inför denna säsong förväntar jag mig självklart att Viktor tar ännu ett steg i "rätt" riktning. Han får inte sluta spela fysiskt men han ska inte heller "jaga" spelare för att sätta in en propp. Han ska även fortsätta vara den som "skyddar" sina medspelare när det hettar till. Men framför allt ska han fortsätta på den väg som han anträdde i slutet av förra säsongen. Om så sker, jag då jäklar, kan vi supportrar se fram mot en riktigt rolig säsong både för Viktor och oss.

Och, till sist. På premiären i söndags visade Viktor upp en helt annan fart i åkningen än han hade förra säsongen. Lovande...

Så Viktor: - Mindre "slåss", mera "spel"!



2 september 2010

Det Nya Hockeyspelaret!


Brottare, slagskämpe, brunkare, brytare, buse eller ishockeyspelare!

Mannen som inte fick speltid i Borlänge (Div1) skapar redan nu rubriker runt om på olika forum.

Ska han vinna på poäng?

Kan han hålla sig på mattan - isen?

Har han ett specialgrepp?

Boforsare och Leksingar spekulerar.

Vem är starkast?

Vem bryr sig?

Anledningen till detta inlägg är enkel. Efter matcherna mot Bofors och Leksand har Viktor Mårtenssons person ifrågasatts. Är han så tuff som ryktet säger? Boforsarna menar att de har mycket "tuffare" spelare. Leksandsfans ser fram mot ett handgemäng mellan Viktorsson och deras Jean-Luc Grand-Pierre. Man pratar för och emot. Det som talar till Viktors fördel är en bakgrund som brottare. Blir det clinch och han får grepp om motståndaren så är saken klar. Då blir det fallseger. Blir det däremot bråk på halvdistans vinner Jean-Luc Grand-Pierre - typ!

Själv ser jag hellre att den gode Viktor ägnar tid åt att skymma målvakt och välta omkull motståndarbackar i powerplay!