Våra usla målvakter....

Spännande tema för en målvaktsmask!

När förväntningar grusas, besvikelse ska kanaliseras, så är det alltid skönt att kunna projicera problemet till några få detaljer. Det blir liksom enklare då. Inför denna säsong visste nog alla att det skulle bli tuffare än någonsin för vårt kära Gulsvart. Bortskämda som vi varit de senaste fyra fem åren med hyggligt spektakulära värvningar. Nu står vi här med två raka nederlag och tingens ordning ska utredas. Varför förlorar vi?

Naturligtvis är det till största delen våra usla målvakters fel. Hade de bara tagit den eller den pucken så hade vi minsann vunnit matchen. Och visst är det så. I en värld byggd på illusioner och självbedrägeri.

Tittar man på de stats som nu finns tillgängliga på swehockey kan den tes som förs fram tyckas ha viss bäring. Både Marcus Dahlbom och Henrik Lundberg ståtar med skrala 84,1 i räddningsprocent. Det är naturligtvis inte mycket att hänga i toppen av en julgran. I ett tidigare inlägg hävdade jag själv att våra målvakter måste ligga på 93-94% för att hjälpa laget till segrar. Men inte ens detta är en garanti för segrar. Se bara Almtunas Jonas Johansson som har fina 93,1 i räddningsprocent. Vad hjälper det när Almtuna ännu inte gjort ett enda mål framåt!

Backar vi tillbaka bandet till första matchen mot Modo så släppte Henrik Lundberg in tre mål i boxplay samt ett mål föll i tom kasse. I den efterföljande matchen mot BIK Karlskoga släppte Dahlbom in ett mål i boxplay samt det sista målet kom även det i tom kasse.

Ska jag försöka lyfta fram något mål som målvakterna "borde tagit" så var det framför allt Modos 3-1 mål. Patrik Karlkvist fick vandra in från högerkanten och knäppa iväg ett skott. Där upplevde jag att pucken gick "rakt igenom" Lundberg. Spel i boxplay.

I matchen mot BIK Karlskoga klagades det en del över 3-1 målet. Många menade att Dahlbom var för långsam i en sidledsförflyttning. Spel i boxplay.

Självklart kan man nöja sig med att konstatera ovanstående fakta. Med bättre målvaktsspel hade vi haft större chans till poäng. Men då gör man det aningen lätt för sig. Tänk så här istället. Hade inte Markus Persson dragit på sig en fullständigt onödig utvisning för interference så hade BIK Karlskoga inte fått chansen att göra 3-1 i powerplay!

Samma sak i matchen mot Modo. Hade inte utespelarna dragit på sig en mängd onödiga utvisningar så hade vi inte behövt släppa in tre mål i eget boxplay!

Det är ingen statshemlighet och krävs ingen raketforskare för att förstå dessa enkla samband. Minimerar vi antalet minuter i utvisningsbåset maximerar vi samtidigt våra vinstchanser! Framför allt är det en gammal sanning att en målvakt blir inte bättre än det understöd han får av övriga laget.

Ett exempel på detta var när BIK Karlskoga fick göra 2-0 på en målvaktsretur. Dahlbom gjorde det han skulle göra. Räddade skottet. Därefter är det backarnas uppgift att hålla rent och sopa undan eventuella returer. Målvakter kommer alltid släppa ett antal returer i varje match. Även det en sanning.

Sensmoralen i detta inlägg är mycket enkel. Det duger inte att värva ny/a målvakt/er om vi fortsätter dra på oss utvisningar samtidigt som vi inte klarar av att göra mål i eget powerplay! Det är mer ett flyktbeteende istället för konkret problemlösning. 

Jag litar fullt ut på våra målvakter. Med rätt understöd, färre egna utvisningsminuter, kommer deras insatser bli bättre. Sanna mina ord.

OBS. Jag har inte ens nämnt att våra backar måste upp några snäpp!

Nu vinner vi mot Timrå!

Torsk mot BIK Karlskoga

BIK Karlskoga - Västerås  4-2

Trots ännu en hedervärd insats kammade vi noll i kvällens match mot BIK Karlskoga. Precis som i matchen mot Modo var det i boxplay och powerplay-spelet som det avgjordes. I spelet fem mot fem höll vi jämna steg med Karlskoga även om de var aningen hetare när chanser dök upp. 

För mig känns det som spelarna inte riktigt tror på sin egen förmåga. Ibland blir det lite alibispel. Man lämnar över ansvaret till någon annan. Naturligtvis en subjektiv känsla som jag inte närmare kan precisera. Efter en följd av förluster är det inte så märkligt att spelarna tvivlar på sina förmågor. Det gäller nu att bryta den känslan. Börja lita på att man kan. Våga ge sig på den svåra passningen, det oväntade avslutet, sätta in den avgörande tacklingen. 

Den stora frågan i dagsläget är vilka spelare som tar täten i nästa match. Vilka som släpper sargen och bara kör. Visst, det är klyschigt att skriva så, men det ligger ganska nära sanningen. Börjar några spelare kliva på ordentligt i varje moment följer andra med per automatik. En form av naturlag.

Positiv i denna match var  att vi inte drog på oss en mängd utvisningar som senast mot Modo. Ett tecken på att vi för det mesta jobbade med både fötter och huvud. Den stora plumpen, och kanske helt matchavgörande, var vårt uddlösa spel fem mot tre i den andra perioden. Där hade vi verkligen chansen att få momentum i matchen. Under de senaste säsongerna har vi blivit bortskämda med att poäng och segrar bärgats just i den spelformen. Samma förväntningar kan vi självklart inte ha denna säsong. Men så tamt som vi spelade idag i fem mot tre vill man inte se fler gånger. Det kostar på för hjärtat.

Markus Persson fortsätter att göra mål. Det är oerhört viktigt. Nu vill jag se än lite mer från honom. Tror det finns mer att plocka ut och ta fram.

Mikael Frycklund fick sätta en kasse. Oerhört positivt och viktigt. Är det någon som behöver lite extra positiv förstärkning så är det just Frycklund. Lyfter den pojken så har vi en härlig offensiv resurs i laget.

Negativ idag var slarv från backar med pucktapp i egen zon. Minst lika illa när forwards slarvade med pass i mittzon och spelvändningar som följd.

Summerar jag mina intryck efter de två första matcherna finner jag att vi spelat jämt med både Modo och BIK Karlskoga men inte lyckats nyttja de chanser vi skapat. Med tanke på att vi inte har någon, eller några, uttalade målskyttar/avslutare så får vi nog fortsättningsvis räkna med liknande scenarier varje match som nu följer. Vi får förlita oss på att skapa tillräckligt många chanser i varje match. Till slut kommer detta ge utdelning. Vem som sedan gör målen är sekundärt. 

- Återigen noterar jag hur beroende vi kommer vara denna säsong av att våra målvakter tar allt och lite till. Ingen tacksam uppgift!

Det om detta...

Stryk i premiären...

Förr i SHL

Västerås - Modo 1-4

Det blev inte helt oväntat förlust mot Modo. Med tanke på vår skrala försäsong var inte förhoppningarna hos mig direkt skyhöga. Trots förlusten vill jag ändå peka på saker som såg bättre ut än förväntat. I spelet fem mot fem såg det stundtals rätt okey ut. Det var inte bra i varje byte men då och då synkade spelet och vi kunde skapa lite chanser och tryck mot Bjurö i Modokassen. Visst såg jag att flera spelare ännu inte hittat den optimala tajmingen i sitt sätt att hantera puck och klubba eller positionera sig på isen. Trots försäsongsmatcher behövs nu ett antal tävlingsmatcher för att hitta rätt tempo i allt som ska utföras. 

Att dela ut spelarkritik redan efter en första match är inte lätt. En spelare som stack ut lite mer i denna match var gamle Niklas Lihagen. En spelare som inte fick ut så mycket av sitt spel under föregående säsong. Desto roligare då att se hans kraftfulla framfart i gårdagens match. Med lite flyt hade han på egen hand satt oss i förarsätet med mål på sina chanser. I övrigt måste alla spelare upp en nivå till. Inte mer med det.

- Kul även för Markus Persson att få hänga en kasse. Där förväntar jag mig dock än mer än vad som visades denna match. Har höga förväntningar på den grabben. 

Om Bjurö stundtals var fenomenal i Modos kasse var vår egen Lundberg inte så långt efter. Gjorde flera fina ingripande som lovar gott. Dock en liten plump att släppa igenom Modos 3-1 mål. Kompenserade visserligen genom att rädda några frilägen men just 3-1 målet blev det som fick matchen att slutligen väga över till Modos fördel. 

- Denna säsong kommer vi som aldrig tidigare vara beroende av målvakter som räddar både möjliga och omöjliga lägen!

Vad ska man då säga om Modo? Tja, de var inte bättre än oss i spelet fem mot fem men hade däremot ett betydligt vassare spel i powerplay samt ett bättre, mer aggressivt spel, i eget boxplay. Vill Modo aspirera på en topplacering i tabellen behöver de kamma till sig lite.

Det känns i många stycken väldigt annorlunda att se vårt defensiva spel nu mot förr. Inte alls samma självklara och närmast hysteriska överbelastning i egen zon som tidigare. Istället ett mer avvaktande spel där man försöker styra bort alla farligheter genom att vara på rätt ställe, hela tiden. Med lite fler matcher i benen kommer säkert alla känna sig mer bekväma i sitt defensiva spel. Som alltid i ishockey är det en oerhört smal balansgång i alla beslut som tas på isen. Det går fort därute. Lättare för oss på läktaren att göra rätt.


För övrigt starkt av Oskarshamn att vända och vinna hemma mot Björklöven. Mora imponerade genom att nolla BIK Karlskoga. Den största bedriften stod dock SSK för som snodde tre poäng borta mot SSK. Resultat som i dagsläget inte ger andra indikationer än att alla lag kan slå varandra. Som alltid. 

Nu får grabbarna träna lite powerplay inför bortamatchen mot BIK Karlskoga.

Tack för ordet...

Skön inställning av Gulsvart...

Salavat Julajev-VIK Hockey 6-3 (2-0, 2-1, 2-2)

Idag ställdes man mot ett riktigt spelskickligt lag. Salavat från KHL. Jäklar i min låda vad det gick undan ute på isen. Minsta misstag bestraffades med tryck mot egna målet. Marcus Dahlbom fick slita. Puckar kom från alla håll. Högt och lågt. Löst och hårt. Det fanns stunder i matchen där spelarna verkligen fick ta ut sig maximalt i varje moment för att överhuvudtaget hänga med. Vid puckvinst var tiden minimal för hantering. Minsta dräll så var ryssarna framme och snodde trissan. Ibland hann vi helt enkelt inte med. Inte alls oväntat. Det som var mer oväntat var hur många i spelare i laget faktiskt agerade. De fegade inte ur. De försökte, efter bästa förmåga, svara upp mot övermakten. 

Istället för att leta enkla sarg-ut-lösningar ur egen zon försökte man hela tiden hitta spelvägar. Ibland straffades man men allt som oftast lyckades man hitta spelvägar ur egen zon och in i anfallszon. Förvånansvärt ofta kunde man även hålla spelet uppe i anfallszon. Komma till avslut. Skapa chanser. 

Jämför jag lagets insats med senast borta mot BIK Karlskoga fanns många saker som var bättre. Lite märkligt med tanke på motståndet. Idag såg jag inte backar som gick bort sig. Vi bjöd på oerhört lite eget fummel och misstag. Ryssarna fick minsann ta i ordentligt själva för att skapa sina lägen. Och visst skapade ryssarna lägen. I parti och minut. Men denna gång stod vi upp,boxade ut, tog hand om returer, och gav Dahlbom i kassen mycket fint understöd.

Redan mot BIK Karlskoga anades en viss tyngd och frejdighet i vår offensiv. Idag fortsatte det. Det fanns flera spelare som verkligen matchade Salavat i intensitet, fart, och vilja. Ta Niklas Lihagen som exempel. Idag hade han kul på isen. Vågade verkligen utmana med fart, kraft och tyngd. Tog sig fram som bara han kan när den västen är på. Tillsammans med Linus Svedlund skapades flera fina framstötar som kunde resulterat i mål. Det är lite Fyrtornet och Släpvagnen över det ekipaget.

Unge Jesper Andersson fortsätter övertyga. Senast mot BIK Karlskoga hängde han en snygg kasse. Idag visade han prov på stort mod när han trampade iväg genom mittzon och rundade ryska backar. Den gossen är inte blyg. Här finns potential som jag tidigare förbisett.

Återvändande Mikael Fryklund gjorde många saker bra idag. Bra driv i åkningen, vågade hålla i pucken, vann många tekningar. Såg helt enkelt pigg och rapp ut.

Inför den sista perioden, vid ställningen 4-1 till Salavat, fruktade jag att orken skulle tryta för de våra. Att Dahlbom skulle få vittja nätet ett otal gånger. Så blev inte fallet. Istället kom laget ut och satte riktigt bra fart. Satte högre press. Åkte ännu mer skridskor. Jagade livet ur sig själva. Belöningen kom i form av två reduceringsmål. Det ena i powerplay av Mikael Fryklund. Det andra i snygg spelvändning där framstormande backen(!) Albin Lindgren kunde hänga in trissan. 

Faktum är att vi efter våra reduceringar gick hårt för att nå eventuell kvittering och en och annan halvchans skapades. Mitt i våra ambitioner att gå ifatt målmässigt drog vi på oss två utvisningar som gav Savalat chansen till spel fem mot tre. När det återstod endast fyra sekunder i detta numerära underläge lyckades de peta in en puck fram till 5-3. 

Ett mått på den härliga inställningen till matchen var att Christer Olsson tog ut målvakten med halvannan minut kvar att spela. Här gällde inte att förlora med hedervärda siffror. Man ville istället göra ett försök att gå ifatt. Med sex man på isen lyckades laget skrapa fram några halvchanser men istället för reducering kunde Salavat kasta in 6-3 med endast sekunder kvar på matchuret.

Marcus Dahlbom må ha haft det lite svårt att få tag i, suga in,  alla puckar denna kväll men inget mål kan lastas på hans konto. I min bok gjorde Dahlbom en alldeles utmärkt match.

Nyförvärvet Markus Person är bra. Bättre än jag förväntat mig. Slut på meddelandet.

Träningsmatch är träningsmatch. Så sant, så sant. Resultat av underordnad betydelse(!). Det som jag letar efter under försäsong är inställning. Hur spelarna försöker lösa sina uppgifter på isen. Med rätt inställning kommer man långt. I dagens match var det väldigt många spelare som visade just det. Inställning. En vilja att vara med och påverka. Att agera. Det är något att bygga vidare på. En bra grund.

För en handfull spelare måste det redovisas bättre insatser kommande träningsmatcher. Något de själva är ytterst medvetna om. En sådan är Lucas Zetterberg. Ung, lovande, med massor av talang. I de två matcher som spelats har han inte alls kommit till. Det kommer ny match på lördag. Leksand i Mariestad. Kanske är det då Lucas växlar upp, börjar göra avtryck, sätter sig själv på kartan.

Första perioden:
1-0 Dmitri Boradyev (Linus Omark), 2-0 Linus Omark
Andra perioden: 
2-1 Markus Persson (Eric Berkerud), 3-1 Sergej Soin, 4-1 Michael Borokav.
Tredje perioden: 
4-2 Mikael Frycklund (Jimmie Jansson) pp1, 4-3 Albin Lindgren (Markus Persson), 5-3 Sergej Soin pp2, 6-3 mål i tom kasse.
Skott totalt: 58-37.

Tack för mig. 

Förmiddagsträning...

Dagens träningsmoment

Klockan 11:30 stämplade jag in i Mimerhallen. Kom lagom för att se ismaskinen avsluta sitt arbete. Kunde därefter följa dagens förmiddagsträning med mina argusögon. Dock fick jag problem ganska omedelbart. Anledningen? Vem var vem på isen? Då nästan inga spelare har nummer på sina persedlar krävdes mycket god syn, och nära håll, för att urskilja vem som var vem. Undantaget då våra målvakter. Där fanns bara en lång och en kort. 

Det som slog mig mest var den intensitet, den fart, som varje övning genomfördes med. Svårt att tro att detta endast var det tredje ispasset. Mycket bra fart på grabbarna och pucken satt oftast som klistrad på bladet när den passades runt. Våra tränare, Olsson och Sabel, gav ett oerhört bra intryck. Lugnt, metodiskt, tydligt, instruerades spelarna inför varje moment. Det som slog mig var att nu pratar alla svenska, hela tiden. Kan inte på rak arm minnas när jag senast bevittnade en träning med vårt A-lag där alla instruktioner skedde på, svenska! Nya tider.

En stor fördel med ett gemensamt språk är inte att underskatta. Detta gäller inte bara när tränare instruerar under träning eller inför match. Det gäller framför allt i det sociala samspelet mellan spelare. Alla förstår det som sägs. Nåja, en och annan kanske har avvikande dialekt som kan försvåra(Dahlbom, värmländska). Även om de allra flesta spelare behärskar engelska, mer eller mindre bra, så går det aldrig att uttrycka sig lika självklart som på sitt eget modersmål. 

Var det då några spelare som stack ut? Tja, det kanske man kan säga. Eller inte. Vi har ju en drös nya unga spelare som ska iklä sig kostymen för A-lagsspel. Egna juniorer. Utöver det spelare som kliver upp från division ett till Hockeyallsvenskan. Därtill kommer det gamla gardet med spelare som varit med förr. En intressant mix. Här kommer ett litet axplock av reflektioner efter dagens förmiddagsträning:

Thomas Ebbing: 

- Inte alls dum. Ser inte ut att ha några problem att hänga med på isen. Fin balans. Täcker pucken bra. Vänder och vrider. Svår att komma åt. Någon på läktaren sa "han påminner lite om Broc Little". Det är minsann ingen dålig jämförelse!

Albin Lindgren: 

- Ser lite vek ut i kroppen men skenet bedrar. Rörlig och fin back. Scoutad av Andreas Appelgren. Tidigare klubb Skövde där hans offensiva kvaliteter firade triumfer. Inte den tunga pjäs man förväntar sig lyfta bort motståndare runt egen kasse. Ser lovande ut.

Douglas Alenbring:

- Här pratar vi fysik. Visade på träningen idag att han kan sätta stopp för vem som helst. Enligt bedömare behöver han få upp rörligheten i egen zon.  Inte lätt att ständigt flytta runt på nära 100 kilo. Att åka fort rakt fram inget problem. Har alla möjligheter att bli en publikfavorit med sin frejdiga fysiska spelstil.

Alexander Lindelöf:

- Forward omskolad till back. Spås en bra utveckling. Enligt bedömare behöver han träna upp baklängesåkningen. Inte alls märkligt då han tidigare agerat forward som inte alls behöver jobbar lika mycket med baklängesåkning som en back. Spelare som agerat back sedan ungdomsåren har där ett försprång, rent tekniskt. Tros kunna bli en viktig kugge i powerplay. Ser trots detta väldigt stabil och trygg ut på träning. 

Marcus Persson 

- Vad kan vi förvänta oss här? En spelare som under de tre senaste säsongerna varit en stabil poänggörare i Tingsryd. Frågan är vilken typ av spelare han är? Skapar han sina egna chanser, lägen, eller är han beroende av att någon annan dukar upp? Efter endast en träning kan jag inte skönja vilket. Under dagens träning hängde han en snygg balja. Framspelad av Linus Svedlund och Stefan Gråhns. Är det så det kommer funka? Markus smyger upp framför mål, får pucken på bladet, och hänger in den? Det får framtiden utvisa.

Slutintrycket av dagens träning är väldigt positiv. Det såg bara så bra ut. Redan nu. Kan hemligheten vara att alla spelare samtränat hela försäsongen? Alla är lika väl fysiskt preparerade innan de går på is? Inte vet jag. 

Med Andreas Appelgren som sportchef och Olsson/Sabel som tränarduo börjar jag faktiskt känna en viss optimismen. Och vem kunde ha trott detta efter vårens ångest.....

Bytte ett par ord med Marcus Dahlbom och Fredrik Johanson efter träningen. Marcus lovade(!) hålla nollan borta mot BIK Karlskoga nästa vecka och Fredrik lät bara så oerhört nöjd. Två spelare som kommer få nyckelroller denna säsong. Bra grabbar.

För övrigt fick jag även sällskap en stund av vår eminente bloggare Mikael Norén. I vanlig, och god ordning, utbytte vi lite information oss bloggare emellan. Genom åren har vi bjudit varandra på intressant information, roliga anekdoter, rörande vår förening som inte gör sig lämpade att torgföra. Lite hemligheter måste man få ha...

Ha det...

P:S Kan förekomma vissa namnförväxlingar i mina inlägg fram till dess spelarna börjar köra med numrerad utrusning:)