Norrlandsresa, serietopp, förväntningar, krav, framtid..

Norrlandsresan

Efter den fina segern hemma mot Borlänge är vi helt klart med i racet om en förstaplats i Allettan Norra. Viktiga matcher i helgen. Svårspelade Kalix och Boden står på schemat. Två lag som bevisligen passar oss illa. Precis som övriga Norrlandslag. Vi gillar inte när våra motståndare tokkör överallt på isen. Vi är inte riktigt bekväma när våra backar utsätts för intensiv och hög forcheck i alla lägen. Vi tappar ofta själva linjerna i vårt eget spel när vi  rycks med i flängandet över isen. När det går så där vansinnigt fort då tappar vi i kvalitet. Passningar sitter inte på bladet. Det offensiva spelet förfaller till att gå på kryckor. Trots farten. 

Under senare delen av höstsäsongen hittade vi balansen, avvägningarna, i spelet som gjorde oss starka. När vi mött lagen från höstens serie, Mariestad, Lindlöven, Borlänge, Skövde, då hittade vi tillbaka till vårt eget spel. Det som passar oss bäst. Vi har vunnit mot Mariestad, Lindlöven(ggr 2), Borlänge(ggr 2), Skövde(ggr 2) mycket tack vara detta. Vårt eget spel. Tryggt, stabilt, och hyggligt effektivt. 

Värre har det varit mot Boden, Kalix, Östersund, Piteå och Örnsköldsvik. Där har vi ännu inte hittat riktigt rätt. Känner oss lite osäkra. Tappar vårt eget spel i rätt stor utsträckning. Visserligen har vi vunnit mot Boden och Kalix hemma men det var med nöd och näppe. En strid in i matchminut sextio. Det är endast mot Örnsköldsvik, borta, som vi kändes rejält mycket större och starkare, men, inte ens då kunde vi stänga ned matchen ordentligt.

Nu står vi alltså här. Idag. Två matcher mot lag som vi bevisligen har svårt att hantera mycket beroende på deras höga forcheck samt i allt övrigt flängiga spelstil. Lägg därtill att vi nu har en handfull spelare, viktiga spelare, på skadelistan. Känns lagom mysigt!

Vi ligger i serietoppen!

Det som är roligt, förvånande, anmärkningsvärt, är att vi faktiskt är delad etta i serien. Trots skador på bärande spelare, trots stundtals stapplande offensivt spel, trots ett pp som inte levererar som det borde, trots att allt för få spelare bidrar med mål och poäng. Vi har, kort sagt, blandat och gett prestationsmässigt fram till nu. Ömsom vin, ömsom vatten. En förklaring till detta, våra blandade insatser, kan finnas i det enkla faktum att vi har så svårt för Norrlandslagen! Vi har svårt för lag som bygger sin spelidé på extremt mycket skridskoåkning, hög fart, samt hög forechecking. Kan det var så enkelt? Eller svårt, beroende på hur man ser det. Oavsett detta måste vi vara nöjda med lagets sportsliga prestation sammantaget så här långt i Allettan.

Förväntningar

Inför säsongen stod vi med ett tomt blad. Eller vi och vi. Sportchefen. En ödesfråga var huruvida Fredrik Johansson skulle stanna kvar, eller inte. Men det fanns fler frågetecken. Marcus Bergman. Hur skulle han göra? I juniorleden försvann en drös J20 spelare. Spelare som redan provat på spel i A-laget och som kunde tänkas ta en ordinarie plats till årets trupp. Många tycks redan glömt bort det prekära läge vi befann oss i. Inget lag, inga pengar. Tomt i båset, kan man säga. Dessutom med en rekonstruktion i färskt minne. Vår förening var riktigt på fallrepet bara för något år sedan kan man påstå utan att överdriva. Vi stod vid stupkanten och blickade ned mot avgrunden..

Utifrån ovan nämnda perspektiv bör vi se på den säsong vi nu har för våra fötter. Utifrån ovan angivna omständigheter bör vi bedöma årets sportsliga prestation fram till dags datum. Vi gick in i höstens seriespel med ett  väldigt oprövat lag. Visst, flera av spelarna hade redan spelat på relativt hög nivå i division ett, men, inte alls med den kravbild som finns inbyggd i att spela med Västerås. Det är en sak att åka runt och lira för Enköping, Arboga, Surahammar eller Köping. En helt annan att dra på sig vårt matchställ och därmed infria alla de förväntningar som per automatik ställs från oss supportrar, sponsorer, och publik. 

Krav

Vi vann höstens seriespel. Vi radade upp tretton raka vinstmatcher. Vi såg allt fler spelare som tog steg i sin utveckling och allt mer bidrog till lagets, kollektivets, styrka. Inför Allettan fanns en stor osäkerhet. Hur skulle vi stå oss mot tuffare matcher, tuffare motstånd? Jag tycker vi har svaret framför oss. Vi har klarat oss bra. Vi gör det dessutom med ett lag med många spelare som aldrig spelat på denna sportsliga nivå tidigare! Det är något som tycks glömmas bort med viss regelbundenhet. Känslan är att vi allt för ofta sätter likhetstecken mellan årets trupp och förra säsongens trupp, eller tidigare säsongers. Vi inbillar oss att spelarna, trots sin bristande rutin och erfarenhet av spel på denna nivå, ska fortsätta att leverera bra och kreativ ishockey. Att de till och med ska dominera i alla matcher för - vi är ju Västerås! 

Vi negligerar våra motståndares kvalitéer och slår istället ned på våra egnas tillkortakommanden. Det är, banne mig, att göra sig själv som supporter en otjänst. Jag har skrivit det tidigare men skriver det igen: - Vi har en bra trupp för division ett. Punkt. Vi har en tillräckligt bra trupp i dagsläget för att utmana om serieseger i Allettan. Det är inte fy skam...

Framtiden

Framtiden för laget är hela tiden nästa match. För oss supportrar kan det vara nästa säsong. Enligt mitt förmenande vore det bra om vi går lite mer hand i hand. Vi supportrar borde sätta mer fokus på nästa match, glädjas vid segrar, och utifrån detta gå vidare. Till nästa match. Om man redan nu börjar ifrågasätta lagets chanser i ett eventuellt kvalspel så förtar man på något sätt glädjen i ett laget vinner matcher. Tesen är att "om man inte kan hävda sig i en kvalserie så är det liksom ingen idé att vinna matcher för att ta sig dit!" Det är ju så tokigt tänkt att man kan bli snöblind mitt i öknen! En annan tes är att "om vi inte går upp i år så är vi rökta som förening". Säger samma sak igen. Låt oss ta en match i taget. Vi har inte ens tagit oss till en kvalserie! Jag förstår inte argumenten att "det är ingen idé att vi vinner om vi ändå ska förlora i en kvalserie!" Alla spelare i dagens trupp lär sig något nytt vid varje match. Tja, undantaget då de få spelare som redan spelat på en högre nivå. Allas förhoppning är att när det väl drar ihop sig till riktigt avgörande matcher så ska hela laget lyfta sig. Det är en grundtanke hos alla lag, i alla divisioner, alla lagsporter. Man tar sig fram till ett delmål, sedan tar man nästa. Och nästa. I takt med detta ställer man större krav på varje individ. Alla blir lite bättre. 

Seriespelet: - Målsättningen att gå till Allettan. Utfallet blev - serieseger!

Allettan: - Målsättning att ta sig minst till playoff. Utfallet just nu - delad serieledning!

Jag upplever, trots allt, att laget har gjort precis det jag ovan beskrivit. Utvecklats. Man har tagit små steg i rätt riktning hela tiden trots några smärre bakslag. Det, DET, mina vänner, ska vi ta med oss inför helgens matcher samt alla matcher som kommer spelas resten av denna säsong...

Tack för kaffet..