Jansson, Weiskog, Bergman - tre musköter!

Jansson, Weiskog, Bergman

Ja just det. Tre musköter. Inte musketörer. Musketörer är något annat. Musketörer är märkliga män klädda i kråskragar och puffärmar viftandes med pinnar. Lite feminint. Musköt, däremot, är ett mäktigt och kraftfullt vapen samt mycket manligt. Redan Gustav II Adolf , den gamle krigaren, visste att med musköter i laget vann man matcherna.

Kriterierna för att uppnå epitetet "musköt" är omfattande. Som spelare måste man vara lite oborstad, opolerad, lagom tjurskallig, kraftfull, samt besitta ett så kallat "vinnarhuvud". Inte att förväxla med "vattenskalle". Till detta omfattande transpiration. Gärna hinkvis. 

När vi nu går in i en fas där varje match kommer kräva lite mer av var spelare är jag övertygad om att ovan nämnda herrar kommer gå i bräschen. Ta täten. Visa vägen. 

Marcus Bergman kan liknas vid DC Comics superhjälte The Flash

Jimmie Jansson personifierar på de flesta sätt Dr. Jekyll och Mr. Hyde. 

Kevin Weiskog påminner om asaguden Tyr, krigets och kampens gud.

Tre spelare med unika kompetenser som kommer göra skillnad. Tre musköter. 

I dagens VLT lyfts Kevin Weiskog´s fysiska spel fram. Detta med all rätt. I flera matcher har han på ett kraftfullt och resolut sätt markerat mot våra motståndare att ishockey är en kontaktsport. Han har dessutom gjort detta på ett balanserat sätt. Tror han bara blivit utvisad en gång då domaren, naturligtvis helt felaktigt, bedömt hans tackling som ojyst. Visst vill vi alla att Kevin gör mål och poäng men hans fysiska spel är minst lika viktigt för matchers utgång. Redan när Kevin debuterade i A-laget såg många av oss att det fanns kompetens. Det jag, och andra med mig, tycker Kevin utvecklat är framför allt farten. Skridskoåkningen. Nu har han sin fina skridskoåkning som grund för att hinna fram till våra motståndare och bjuda dem en och annan bröstvärmare. Förträffligt!

-

I Jimmie Jansson har vi en spelare som trots sina ringa(!) fysiska attribut kan spela både smart och lagom elakt. Han påminner lite om min morfar, faktiskt! Min morfar var så kallad månskensbonde. Drev lantbruk parallellt med att han jobba i fabrik. Jobbade från tidig morgon till sen kväll. Var en tvärhand hög och senig. Men jävlar i mitt skal vad kraftfull han var, trots detta! Lyfte och bar säckar med korn och havre som om de vägde luft. En annan försökte hänga på, som tonåring, men fick vika snabbt ned mig. Efter fyra fem säckar fick jag ta paus. Morfar, däremot, han bara bar, och bar, och bar tills alla hundra(!) säckar var avlastade. Precis så är Jimmie Jansson. Som min morfar. Precis lagom tjurig, målmedveten, senig och kraftfull.

-

Marcus Bergman gjorde ett uttalande, om jag inte minns alldeles fel, i början av säsongen där han hintade om att "får han spela med rätt spelare" så "kan han vinna skytteligan". Det började si så där med målskyttet. Det vet vi alla. Men så plötsligt gick proppen ur. Någonstans på vägen lossnade det. Målen började trilla in. Så även nu i matchen mot Lindelöven. Det är alldeles fenomenalt bra. Säsongen 2015-16 smällde han in 19 mål på 36 matcher. Denna säsong har han, enligt eliteprospects, gjort 14 mål på 22 matcher. Marcus är på god väg att vinna den interna skytteligan, det står alldeles klart. Det som imponerar på mig, och många andra, är inte bara att han gör mål. Det som imponerar mer är hans - fart! Hans explosivitet. Hans driv. Har sett många träningar denna säsong men slutar aldrig imponeras när Marcus tar fart ute på isen. Kan vi nyttja detta fullt ut, denna speed, denna kraftfulla framfart, då jävlars blir det riktigt bra.

-

Självklart finns det andra spelare i truppen som är betydelsefulla. Men, i detta inlägg tog jag mig friheten att lyfta fram tre spelare vars unika kompetenser kommer betyda särskilt mycket just till kvällens match. Så det så.

-

Nu ses vi i hallen, i Lindesberg, kära Gulsvarta supportrar...

Träning nummer sju, bedömning, matriser, luftfartsverket, och lite annat..

Kan inte riktigt släppa denna bild...

Besökte dagens träning i ABB Arena Nord. Om jag räknat rätt är det den sjunde träningen jag följer denna försäsong. Allt mer börjar jag känna igen de olika spelarna på isen. Detta trots avsaknad av både nummer och namn. En del spelare har i varje träning stuckit ut lite extra andra varit mer anonyma. Förhoppningen är att över tid, med tio träningsmatcher innan seriestart, ska än fler spelare kliva fram och visa sina skills. Av erfarenhet vet jag att vissa spelare behöver matcher för att tända till som väntat och förväntat. Inte för att de håller igen på träning utan mer att adrenalinet, tävlingslusten, kickar in på allvar när det finns en riktig motståndare på andra sidan isen. "Nu jävlars", helt enkelt!

Visste ni att Luftfartsverket hade synpunkter på söndagens motståndare, Arlanda Wings HC. Detta angående deras namn. Luftfartsverket accepterade inte namnet då detta "konkurrerade" med Arlanda flygplats. Av den anledningen tituleras nu Arlanda Wings HC istället Wings HC Arlanda! Vi lever i en knasig värld, eller?

Visste ni att William Karlsson har sina rötter hos just Wings HC Arlanda? Just den William Karlsson som slog igenom med dunder och brak hos oss. En annan profil som fostrats i den klubben är Håkan Södergren. 

Hemmahallen för Wings HC Arlanda är Pinbackshallen. Här kan du läsa mer om den!

------

En sak jag reagerade över på dagens träning var hur spelarna agerade i en viss övning. Vi kan kalla den 1-0. Spelare kom ensam mot målvakt. Visserligen fanns det en back som markerade närvaro men inte störde den ensamkommande(!) spelaren nämnvärt. Gemensamt för alla spelare var följande:

1. Puckmottagning 

2. Driva/åka mot mål

3. Avslut

Men, det som störde mig lite var att i stort sett alla spelare valde samma "beteendemönster". Direkt efter avslut vek man av, slutade åka skridskor, och gled in mot sarghörnet för nästa omgång. Såg ingen spelare som efter avslut följde upp rakt mot mål för eventuell retur. Man brukar säga "som man tränar spelar man". Inte vet jag. Jag är ingen tränare. Men visst vore det en tanke god som någon att spelare driver på kassen efter varje avslut! Trots allt dyker det upp en och annan retur.

------

Pratade lite med Jimmie Jansson på läktaren. Har ännu inte hittat någon ny klubb. Sympatisk kille som i min bok kunde fått chansen i årets upplaga. Visade av och till förra säsongen att det finns potential. För bra för att vara klubblös, enligt mig.

------

Ibland är jag nog lite dumdryg, eller så. Glömmer bort att presentera mig för folk. Det tillhör god ton, helt enkelt. Skyller på att jag är lite dement, stundtals. Idag fick jag kvitto på just detta att det är bra att presentera sig. Föreningens klubbdirektör, Mats Brokvist, som jag pratat med några gånger hade tydligen inte förstått att det är jag som är GurkOlle. Idag reddes detta ut på läktaren. Skönt. Nu vet han vem jag är och kan därmed undvika mig allt efter behag i fortsättningen...

------

Läste i den eminenta intervju som Mikael Norén genomfört med tränare Thomas Paananen att spelare ska göra någon form av självbedömning på sin insats efter varje match. Bedömning är något som jag är specialiserad på i min yrkesroll som lärare. Därmed vet jag också att det är oerhört komplext med bedömningar. Enkelt uttryck kan man säga att "som man ropar får man svar!" Med andra ord, du får bara svar på just de frågeställningar du ställer. Det innebär att du behöver vara insiktsfull och ställa relevanta frågor som bidrar till den kunskapsutveckling du strävar mot. 

Själv har jag använt samma metodik i mina försök att göra en korrekt och övergripande kunskapsbedömning av mina adepter. Elever har med andra ord, precis om är tänkt med A-laget, gjort egna bedömningar av sina kunskaper och förmågor. Dessa har jag sedan stämt av med min egen bedömning samt de kursmål och kriterier som finns uppsatta. 

Enkelt uttryckt: - Det är viktigt att du själv vet vad du ska ställa för frågor. Dessutom utomordentligt viktigt att du förstår att analysera de svar som inkommer.

I fallet med A-laget, och spelarnas egna bedömningar, behöver dessa hanteras på ett sådant sätt att de får en tydlig återkoppling. Om inte blir de av föga värde. Med andra ord måste tränaren på ett klokt och sakligt sätt tolka spelarnas egna bedömningar för att sedan göra återkoppling. Och det blir här som ett problem kan uppstå? Utifrån vilka kriterier ska spelarna göra sin individuella bedömning? Med andra ord, vad vill tränaren/arna veta/bedöma?

Jag påstår inte att denna metodik inte skulle fungera. Jag bara påtalar att bedömning är komplext. Anta att en spelare ger sig själv betyg 5 som innebär, vadå? Spelaren måste helt enkelt veta vad de olika bedömningsnivåerna innebär. I skolvärlden innebär detta att man arbetar med matriser. Matriser som tydligt påvisar vilken prestation som behöver uppnås för respektive bedömningsnivå. Med hjälp av matriser kan spelare enklare bedöma sin insats. Det blir tydligt. Det blir även betydligt enklare att jämföra spelarens egen bedömning gentemot tränarens egen. Man pratar samma språk, helt enkelt!

---------

Nu till något helt annat. Har noterat att den gode Oscar Petterson snott Johan Jonsson nummer, #20. Det kommer sannolikt bli en stor belastning under kommande säsong. Varför då, kanske du undrar? Jo, det ska jag berätta både här och nu. Under den tid som Johan Jonsson spelade i föreningen utsattes han för bedömning av VLT sports utsända reportrar. Oavsett insats på isen hamnade betyget på samma nivå. Det blev en tvåa. Knappt godkänd, typ. Risken är uppenbar att denna bedömning sitter så hårt i väggarna på VLT´s sportredaktion, med Kevin Johansson i spetsen, att de även fortsättningsvis kommer göra samma njugga bedömning av #20! Vänta bara och se...

---------

Det om detta...